Fru talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret!

Det är en allvarlig situation vi befinner oss i: Nästan var fjärde ung är i dag arbetslös. När arbetslösheten når nya rekordnivåer drabbas bland annat unga särskilt hårt. Precis som arbetsmarknadsministern sa är unga en särskilt konjunkturkänslig grupp på arbetsmarknaden.

Jag har egentligen ingen annan uppfattning än att ministern också delar oron över utvecklingen. Min fråga handlar mer om vad arbetsmarknadsministern gör i praktiken för att denna utveckling ska vända.

Ministern nämnde Arbetsförmedlingen, men Arbetsförmedlingen tvingas till både varsel och nedskärningar på grund av regeringens politik. Ministern lyfte fram utbildning som den viktigaste insatsen, vilket jag helt och hållet håller med om, men då är det svårt att förstå varför regeringen har gjort allt annat än att tillföra tillräckliga resurser till utbildningssektorn. Ministern gav heller inte någon förklaring till att propositionslistan i princip står tom, trots de utmaningar som vi står inför på arbetsmarknadsområdet.

Svaret från arbetsmarknadsministern är alltså inte särskilt lugnande sett till vad regeringen har levererat i praktiken och sett till att svaret från regeringen hittills har varit nedskärningar i arbetsmarknads- och utbildningspolitiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Så behöver det såklart inte vara, fru talman. När jag lyssnade på regeringens pressträff i fredags och hörde arbetsmarknadsministern prata om fler sommarjobb för unga tyckte jag mig höra att ministern möjligen har insett just detta – att den förda politiken inte är rätt väg framåt och att det inte har gjorts tillräckligt för att vända utvecklingen. Men svaret vi nu fått från arbetsmarknadsministern gör mig orolig för att så inte är fallet. Tvärtom verkar man påtagligt nöjd med det arbete som redan görs.

Det verkar också som att man avfärdar förslag från oppositionen, till exempel det körkortslyft som vi socialdemokrater har presenterat för att fler unga ska kunna ta körkort och därmed lättare få ett jobb.

Fru talman! Det är inte bara vi socialdemokrater som tycker att regeringen gör för lite när det kommer till ungdomsarbetslösheten. Det gör även ungdomsförbundet i ministerns eget parti, som dessutom lyfter fram detta som det största misslyckandet hittills under mandatperioden.

Därför, fru talman, vill jag fråga arbetsmarknadsministern: Är regeringen beredd att vidta fler åtgärder för att vända utvecklingen, eller är arbetsmarknadsministern helt enkelt är nöjd med det arbete som redan görs och därmed också med den situation som råder?

Fru talman! Tack så mycket för svaret, arbetsmarknadsministern!

Som har belysts många gånger här är det onekligen så att Sverige står inför stora utmaningar. Vi har en konkurrenskraft som utmanas från olika håll. Aldrig någonsin har vi i Sverige och Europa varit så beroende av samarbete för att bygga motståndskraft och oberoende. Vi ska vara stolta över att Sverige ses som ett strategiskt land i det arbetet. Vi har en god industri, vi har ett gott företagsklimat och vi har innovativa entreprenörer som vill skapa arbeten.

När man är ute i Europa är det många som förvånas över den låga tillväxt och höga arbetslöshet som Sverige har, men för oss som bor här, fru talman, är det inte så förvånande. I ungefär 900 dagar har Liberalerna varit ansvariga för arbetsmarknadspolitiken i Sverige. Det har lovats och försökts, men ingenting tycks vända utvecklingen.

Senast vi hade en så hög ungdomsarbetslöshet råkade det också vara en borgerlig regering. Det är som att den klassiska borgerliga politiken med sänkta bidrag, enkla jobb och sänkta skatter helt enkelt inte fungerar och inte är tillräcklig för att skapa arbeten i Sverige.

Det blir också lite märkligt när de satsningar som man hänvisar till de facto inte är några satsningar. Det är ju nedskärningar på Arbetsförmedlingen, och yrkesutbildningarna får mindre pengar nu än när regeringen tillträdde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle säga att det är dåligt att ge med ena handen och ta med den andra. Men det som är ännu sämre är att ta med båda händerna och lämna absolut ingenting kvar åt unga som söker det där första arbetet och den första chansen till självförsörjning.

Några som är särskilt utsatta på arbetsmarknaden är unga i socioekonomiskt svaga områden, exempelvis Järva eller Skärholmen i Stockholm, som jag själv kommer ifrån och där jag bor. Det är många i de områdena som växer upp med en inneboende känsla av att ingen bryr sig om dem eller att det inte spelar någon roll hur mycket de än kämpar, för de kommer ändå aldrig att klara sig. Det är en förödande situation och någonting som splittrar vårt samhälle.

I grunden handlar det om att alla människor, oavsett var de bor och oavsett vilken bakgrund de har, ska ha rätten till arbete. Det är just därför som det rödgröna styret i Stockholms stad har genomfört en rad satsningar som regeringen kan inspireras av för att få in fler unga på arbetsmarknaden. Tack vare lokala arbetsmarknadsinsatser i Järva ser vi nu en sjunkande ungdomsarbetslöshet. Järva går alltså, i positiv bemärkelse, mot trenden på nationell nivå. Ungdomsarbetslösheten där har gått ned med 2 procent på ett år. Det är inspirerande att se hur till exempel stadsdelssystrar arbetar uppsökande med just kvinnor som är långt ifrån arbetsmarknaden för att få in dem i arbete och skapa sysselsättning för dem. Det är inspirerande att se hur Jobbtorg Kista Unga arbetar.

Detta är exempel som regeringen gärna får inspireras av, men det är också exempel som behöver stöd från regeringen. De behöver en aktiv arbetsmarknadspolitik. Därför skulle jag vilja fråga arbetsmarknadsministern om han kan avisera några fler åtgärder för att vända den situation vi ser för unga på svensk arbetsmarknad.

Fru talman! Tack till interpellanterna för ert engagemang i den här frågan, och tack för de initiativ och de förslag som ni presenterar som lösningar på det här samhällsproblemet! Man kan debattera om huruvida det är 25 procent eller 10 procent av ungdomarna som är arbetslösa, men det är inte huvudfrågan. Det beror ju lite på hur man mäter och om studenter ska räknas som arbetslösa eller inte.

Oavsett hur man mäter tror jag att vi kan vara överens om att vi har en grupp unga som ofta inte har gått ut gymnasiet och har svårt att få in en fot på arbetsmarknaden. Om man fastnar i bidragsberoende och inte kommer in i ett sammanhang är risken stor, precis som flera interpellanter varit inne på, att det får långtgående sociala konsekvenser och mycket negativa konsekvenser för de människor det handlar om.

Därför är det väldigt viktigt att vi ger god möjlighet till utbildning. Det här året kommer det att finnas 130 000 utbildningsplatser där man lär sig på jobbet, alltså yrkesutbildningsplatser inom komvux eller inom yrkeshögskolan som är möjliga för unga människor att söka till. Men vi behöver göra mer än det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi ser ett skakigt omvärldsläge med ökad oro, vilket förefaller innebära att lågkonjunkturen inte blir mindre utdragen utan möjligen snarare tvärtom, behöver vi skapa ännu fler möjligheter. Det är därför regeringen nu har sett till och ser fram emot att det nu skapas 15 000 jobb för unga eller sommarjobb under det närmaste året. Det är en viktig åtgärd för att 15 000 ungdomar runt om i Sverige, inte minst i de delar av Sverige där arbetslösheten är högre, ska få en chans att få in en fot på arbetsmarknaden, försörja sig själva och skapa referenser och nätverk för framtiden.

Det vi nu har sett är en utveckling som ingen politiker i den här kammaren – ingen socialdemokrat, ingen från Liberalerna eller någon från något annat parti – önskar. Det har sin grund i en väldigt skakig omvärld som vi har att hantera och göra det bästa vi kan av. Det bästa vi kan göra är att följa utvecklingen noga och göra det vi gör nu, det vill säga att addera ytterligare resurser, ännu fler utbildningsplatser och ännu fler jobb till unga, för vi ser att omvärlden kräver det av oss. Det är att ta ansvar.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

I sitt svar säger statsrådet att ingen av oss är nöjd med den situation vi befinner oss i. Det instämmer jag givetvis i; det är ingen önskvärd situation vi har just nu.

Statsrådet nämner även att stora delar av Europa och världen också befinner sig i en lågkonjunktur, och det stämmer givetvis. Men jag tycker ändå att det är värt att poängtera att Sveriges arbetslöshetsstatistik har förvärrats i betydligt högre takt än den i många andra europeiska länder. Vi spelar just nu i ligan tillsammans med exempelvis Spanien och Grekland och tävlar om den högsta arbetslösheten i Europa. Vi har alltså haft en betydligt värre utveckling i vårt land än på många andra ställen, och det är därför vi står här i dag och vill se åtgärder från regeringen.

Men det var inte det jag tänkte säga, utan jag vill nämna ytterligare ett perspektiv som statsrådet tog upp i sitt ursprungliga svar. Det handlar om den fullföljda gymnasieutbildningen. Statsrådet lyfte det som en väldigt viktig åtgärd för att unga ska få in en fot på arbetsmarknaden, och det håller jag givetvis med om. Det är självklart att unga som har en fullföljd gymnasieutbildning har en betydligt starkare ställning på arbetsmarknaden än de som inte har det.

Fru talman! Om detta är vi i den här kammen rörande överens: En färdig gymnasieutbildning är väldigt viktig för etableringen på arbetsmarknaden för unga. Men samtidigt som statsrådet beskriver vikten av det här räcker det egentligen med att öppna valfri lokaltidning runt om i landet för att få läsa om de konstanta nedskärningarna på utbildningssektorn. Kommun efter kommun tvingas till nedskärningar för att nå en budget i balans, mycket på grund av regeringens oförmåga att kompensera välfärden för de stora kostnadsökningarna.

Om man enbart tittar på hur många som fick lämna sina tjänster inom kommunsektorn under förra året på grund av arbetsbrist, alltså i praktiken nedskärningar, ser man att det var så många som 1 009 personer enbart inom Sveriges kommuner.

Om man vurmar för utbildningssektorns väl och ve och ser att den är av stor vikt för ungas etablering på arbetsmarknaden borde man bli något besvärad när man ser vilka yrkeskategorier de som blir uppsagda tillhör. De tre största yrkeskategorierna som blir av med jobbet när Sveriges kommuner säger upp anställda är elevassistenter, lärare och barnskötare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Detta är någonting som jag inte riktigt får ihop. Jag tycker inte att det är logiskt. Samtidigt som var femte elev saknar fullständiga gymnasiebetyg när de går ur gymnasieskolan efter fem år tvingar vi Sveriges kommuner till svältkur.

Vi har alltså en situation i vårt land där vi har bland de högsta arbetslöshetssiffrorna i Europa och rekordhöga nivåer av ungdomsarbetslöshet, med alla de konsekvenser som det för med sig. I en sådan situation skulle jag, och säkert många andra, kunna tänka mig att det offentliga skulle kraftsamla för att på allvar hantera arbetslösheten och ungdomsarbetslösheten. Så verkar tyvärr inte vara fallet.

Samtidigt som arbetslösheten och ungdomsarbetslösheten når nya rekordnivåer väljer regeringen att inte kompensera utbildningssektorn för att stoppa drastiska nedskärningar, samtidigt som man fortsätter med nedskärningar på arbetsmarknadspolitiken.

Inte heller klarar man från Arbetsmarknadsdepartementet av att presentera någon större mängd propositioner. Den största hittills under mandatperioden har varit den om a-kassan, som visserligen innehåller en del bra saker men som i mångt och mycket handlar om försämringar av akassan. Statsrådet nämnde i en tidigare debatt att det har kommit en proposition. Absolut, och den är viktig, men den är ändå relativt liten i förhållande till vad som hade behövt göras.

Fru talman! Det är nog ganska uppenbart att vi socialdemokrater inte är helt nöjda med vart regeringen styr skutan Sverige. Hade vi fått styra det här landet hade vi med stor sannolikhet gjort andra prioriteringar.

Jag vill ändå ge statsrådet en chans att förklara hur fortsatta nedskärningar på utbildningssektorn och fortsatta nedskärningar på den aktiva arbetsmarknadspolitiken skulle leda till att fler unga människor i hela vårt land ska få ett arbete att gå till.

Fru talman! Det har talats mycket här i dag, både från mina socialdemokratiska kamrater och från den liberale arbetsmarknadsministern, om det skakiga omvärldsläget. Det kan man väl hålla med om. Jag tyckte att arbetsmarknadsministern var ganska diplomatisk när han sa att den amerikanske presidenten är mycket i medierna och att det är det som är problemet. Det är kanske att han gör andra saker när han väl är i medierna som är det stora problemet, men jag förstår att man inte vill hamna i konflikt med Utrikesdepartementet när man är arbetsmarknadsminister. Jag ska inte gå vidare in på det.

I arbetsmarknadsministerns svar på interpellationerna säger han att enligt regeringens senaste prognos i december 2024 förväntas en gradvis återhämtning på arbetsmarknaden påbörjas redan under 2025. Det har hänt ganska mycket sedan december 2024, och det känns som att den prognosen kanske redan i många delar är obsolet och att vi får dras med lågkonjunkturen längre.

Då kan det finnas anledning att pröva en rad olika åtgärder. Jag vet till exempel inte hur arbetsmarknadsministern ställer sig till vårt förslag om ett körkortslyft, som ledamoten Birinxhiku tog upp. Jag förstår att ministern här i dag inte kommer att säga ja eller nej, men det kanske i alla fall är något som man kan kika på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är ju en exceptionell situation vi har, skulle jag vilja påstå. Pandemin var en hälsokris som mer eller mindre ledde till nedstängning av samhället. Nu har vi en arbetslöshet bland ungdomar som nästan är i paritet med den, trots att vi inte har den typen av situation. Det är ganska allvarligt.

Det är också en ganska prövande tid för många unga. Det jag sa i mitt förra inlägg om att man har svårt att få bostad och liknande saker hänger ju mycket ihop med arbete. Vi skulle kunna ha en hel debatt om osäkra anställningar och vad det gör med ungas möjlighet att få bostad, men har man inget arbete alls är det ännu svårare.

Dessutom blir det allt svårare att få ett arbete. Jag besökte Bromölla kommun för några veckor sedan och träffade arbetsmarknadsenheten där, som arbetar en del med unga. Bromölla har tyvärr en utveckling med stigande arbetslöshet och stigande ungdomsarbetslöshet. Där hade det kommit fram att när unga i Bromölla sökte anställning inom handeln, alltså hos stora kedjor som Willys och Ica, fick de göra ett IQ-test, ett personlighetstest och det vanliga med cv och personligt brev. De fick dessutom i vissa fall spela in ett klipp där de skulle pitcha sig själva till arbetsgivaren. Det är ganska svårt att få ett jobb om man utsätts för detta när man är 19 år och söker sitt första arbete på Axfood.

Att vi har detta stora arbetsutbud för unga och samtidigt gör det så svårt att få ett jobb är verkligen ett problem. Där behöver man fundera över hur man ska göra.

Jag har också besökt en annan skånsk kommun som har problem med arbetslöshet, nämligen Perstorp. Det är den kommun i Sverige som har högst arbetslöshet. Där har man också problemet att unga inte får arbete. Vi kan ha långa diskussioner om varför det är så, men där lyfte man till exempel att Arbetsförmedlingen skickar tillbaka pengar till staten varje år samtidigt som det inte finns någon lokal arbetsförmedling i Perstorp. Det skulle kanske kunna vara en tanke att göra en riktad insats i kommuner som Perstorp där man har hög arbetslöshet. Nu har Arbetsförmedlingen pengar som de skickar tillbaka varje år. Varför inte då etablera Arbetsförmedlingen under en period i kommuner som Perstorp för att försöka få ned arbetslösheten? Nu lämnas detta i knät på kommunerna, och det är en besvärlig situation.

Det är också så att unga inte är en homogen grupp – det har inte heller arbetsmarknadsministern påstått, men jag vill ändå ta upp det. Unga i Stockholm och unga i Perstorp, i min hemkommun Ystad eller var det nu kan vara kan ha helt olika utmaningar. I Perstorp finns till exempel ingen pendlingskultur. Industrin har alltid varit stor i Perstorp – det här vet arbetsmarknadsministern också – och människor har varit vana att arbeta där. Att då ställa om sitt liv och pendla till exempelvis Helsingborg är faktiskt ganska stort för många. Dessutom kan avgifterna vara ganska stora. Man får ligga ute med 240 kronor tur och retur för att ta sig till Helsingborg.

Jag skulle vilja höra fler åtgärder från arbetsmarknadsministern, helt enkelt.

Fru talman! Jag vill tacka arbetsmarknadsministern för debatten och för de exempel som ministern lyfte. Jag kan bara konstatera att vi kan ha, och har, olika syn på lösningarna framåt.

Jag skulle vilja upprepa det jag en gång sa till den tidigare arbetsmarknadsministern Johan Pehrson: Arbetsmarknadsministern kan inte trolla fram fler och bättre insatser genom nedskärningar i arbetsmarknads- och utbildningspolitiken. Det kunde inte Johan Pehrson, och det kan inte Mats Persson heller.

Ska vi göra något åt ungdomsarbetslösheten krävs utbildning av hög kvalitet, fler aktiva arbetsmarknadsinsatser och en regering som levererar. Det kräver inte bara politisk vilja utan också politisk handlingskraft som får genomslag i de resurser som tillförs och i de propositioner som läggs fram. Det gäller särskilt i de svåra tider vi befinner oss i just nu.

Fru talman! Sveriges unga förtjänar en aktiv och ansvarsfull arbetsmarknadspolitik. Nästan var fjärde ung är i dag arbetslös, vilket vi har påpekat flera gånger. Det är klart att det får allvarliga konsekvenser för både den enskilda och för samhället i stort. Det här riskerar att släcka framtidsdrömmar och få fler unga att misstro politikens förmåga att lösa samhällsproblemen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Ingen i Sveriges riksdag vill att vi ska ha det så, men då måste regeringen ta ansvar och agera. Låt inte det här bli mandatperiodens största misslyckande! Det är mitt budskap till arbetsmarknadsministern. Jag hoppas också att han tar med sig de olika åtgärder som vi i dag har redogjort för i den här interpellationsdebatten.

Herr talman! Jag tackar för interpellationsdebatten och möjligheten att få diskutera dessa viktiga frågor för framför allt Sveriges unga. Men som jag har nämnt i tidigare inlägg är det här också en angelägen fråga för Sveriges vuxna, som också står inför en utmanande situation på svensk arbetsmarknad.

Jag har i mina tidigare inlägg lyft upp att vi gör de satsningar som krävs i Järva i Stockholm för att vända utvecklingen för framför allt unga på arbetsmarknaden genom uppdraget Fokus Järva, som har gett goda resultat. Det var tråkigt att arbetsmarknadsministern inte inspirerades av det arbetet när han besökte Järva senast.

Jag är ändå glad att arbetsmarknadsministern än så länge vill ha en konstruktiv dialog, men det som behövs är kraftfulla insatser för att vända utvecklingen. Även om vi har fått höra om dessa exempel är de inte tillräckliga. Det är inte tillräckligt med 130 000 utbildningsplatser. Det behövs mycket mer, och det behövs fler åtgärder. Den myndighet som arbetsmarknadsministern ändå är ansvarig för behöver få fler möjligheter att vidta de arbetsmarknadsåtgärder som krävs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! När arbetsmarknadsministern är ute på besök hoppas jag också att han inspireras. Han är varmt välkommen till Skärholmen. Men jag har ett förslag: Kom inte dit med en skottsäker väst. Kom dit med förslag på hur vi vänder utvecklingen för unga på den svenska arbetsmarknaden så att fler unga kan komma i arbete och vi kan vända utvecklingen i vårt land.

Herr talman! Jag tackar interpellanterna för en utmärkt interpellationsdebatt, och jag tackar för inspel, inlägg och förslag som har bidragit till att göra debatten bättre. Vi har mycket att lära av att lyssna på varandra och försöka snälltolka och förstå varandra på bästa sätt. För egen del tycker jag att det har varit en värdefull debatt.

Regeringen anser att utbildning är viktigt. Det är inte fråga om vilken utbildning som helst. Jag vill ta fasta på det som Adrian Magnusson mycket riktigt sa i sitt inlägg, nämligen att det är något udda att det när det i Sverige 2025 råder lågkonjunktur med många arbetslösa människor samtidigt är ett läge där företagare inte hittar rätt kompetens. Det är ett systemfel. Och det är detta systemfel vi försöker göra något åt genom att satsa på korta yrkesutbildningar på en arbetsplats, där man lär sig ett jobb från grunden, där man är en del av samhällsgemenskapen och arbetsgemenskapen och där det väntar ett jobb i andra ändan. Det är ett helt nytt sätt att se på yrkesutbildningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är övertygad om att om vi kan använda lågkonjunkturen till att rusta människor genom att de kan gå en utbildning och få jobb kommer det också att innebära att Sverige står starkare den dagen vi går in i en högkonjunktur. Det kommer att ske en vacker dag.

Stort tack för en mycket givande och fruktbar debatt!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.