Fru talman! Aida Birinxhiku har frågat mig vilka åtgärder regeringen och jag avser att vidta för att inte Kattegatt Syd och andra viktiga havsbaserade vindkraftsprojekt ska gå om intet på samma sätt som skett med Kriegers flak - så är frågan formulerad.

Regeringen välkomnar alla fossilfria kraftslag. På kort sikt, fram till 2030-2035, bedömer Energimyndigheten att det framför allt är effekthöjningar inom vattenkraft, kraftvärme och befintlig kärnkraft samt en utbyggnad av landbaserad vindkraft och solkraft som kan möta ett ökande elbehov.

Jag vill börja med att påminna om att den här regeringen hittills har gett tillstånd till tre havsbaserade vindkraftsparker i ekonomisk zon. Under Socialdemokraternas åtta år i regeringsställning beviljades tillstånd för bara en havsbaserad vindkraftspark. För att snabba på tillståndsprocesserna för havsbaserad vindkraft har regeringen skjutit till 15 miljoner kronor per år till länsstyrelsernas beredning av ärenden om vindkraft till havs.

Affärsverket svenska kraftnät har analyserat frågan om att använda så kallade flaskhalsintäkter för att finansiera sjökablar för anslutning av havsbaserad vindkraft. Myndigheten bedömer att det inte är förenligt med EU:s elmarknadsförordning att använda flaskhalsintäkter på detta sätt. Svenska kraftnät bedömer även att en sådan finansiering kan utgöra otillåtet statsstöd.

Svenska kraftnät ska enligt sin instruktion bygga ut transmissionsnätet baserat på samhällsekonomiska lönsamhetsbedömningar. Det finns ingenting som hindrar en utbyggnad av transmissionsnätet i havet, om Svenska kraftnät bedömer att det är samhällsekonomiskt motiverat i någon grad. Om kostnaden för att ansluta havsbaserad vindkraft i stället skulle bäras av nätkundskollektivet på ett sätt som inte är samhällsekonomiskt motiverat skulle det innebära att nätkunderna subventionerar investeringar i havsbaserad vindkraft.

Utöver att ge tillstånd till tre havsbaserade vindkraftsparker har regeringen tillsatt en utredning om havsbaserad vindkraft för att se över hur tillståndsprocessen kan bli mer effektiv och tydlig, till exempel genom att staten anvisar lämpliga platser för etablering. Syftet är att ge förutsättningar för en ökad utbyggnad av havsbaserad vindkraft, samtidigt som andra samhällsintressen beaktas. Uppdraget skulle redovisas senast den 13 december 2024.

Den 12 december 2024 aviserade regeringen två nya uppdrag för att stärka intermittent, väderberoende, kraftproduktions bidrag till driftssäkerhet och resurstillräcklighet. I uppdragen kommer också att ingå att se över vilka incitament som kan tas fram för att investeringar i tekniska åtgärder för ett bättre effektbidrag ska kunna genomföras.

Regeringen arbetar med ett vindkraftspaket som ska förbättra förutsättningarna att bygga ut landbaserad och kustnära vindkraft. För att öka incitamenten för kommuner att tillstyrka ny vindkraft och kompensera de kommuner som redan låtit vindkraft byggas föreslår regeringen i budgetpropositionen för 2025, som nu trätt i kraft, att ett stöd till kommunerna för vindkraftsanläggningar inrättas, baserat på fastighetsskatten. Regeringen avser också att ta vidare förslag om kompensation till närboende och närsamhället som presenterades i betänkandet Värdet av vinden (SOU 2023:18), i syfte att stärka den lokala nyttan och acceptansen för vindkraft.

Regeringen tillsatte i januari 2024 en särskild utredare som ska analysera och föreslå hur den svenska elmarknaden kan utvecklas och regleras för att förbättra förutsättningarna för investeringar i ny elproduktion. Sverige behöver en kraftfull utbyggnad av ny fossilfri elproduktion, med rätt egenskaper och på rätt plats, för att kunna möta efterfrågan på el.

Fru talman! Aida Birinxhiku har ställt några utomordentligt relevanta frågor som rör vindkraftsutbyggnaden till havs, och jag vill tacka så mycket för det. Det värmer en halländsk miljöpartist. Tack också statsrådet för svaren så här långt.

Min egen plats på jorden ligger några mil norr om ledamoten Birinxhikus Falkenberg, närmare bestämt på norra sidan av Kungsbackafjorden där den rinner ut i Kattegatt. Om jag går ned till stranden och ser söderut ser jag uppåt 20 landbaserade vindkraftverk och fyra reaktorbyggnader på Ringhals, varav två som bekant är under avveckling och rivning. Flyttar jag blicken lite västerut borde jag snart kunna se åtminstone delar av de föreslagna havsvindparkerna Galene och Warberg Offshore Wind.

Vi välkomnar förstås stödet till berörda länsstyrelser och inte minst uppdraget till Länsstyrelsen i Halland att svara för samordning och sammanställning av erfarenheter och kunskaper när det gäller tillståndsprocesser för vindkraft. Med den brådska vi borde ha är det förstås en både nödvändig och gissningsvis lönsam eller i vart fall kostnadsbesparande insats.

Halland är nettoleverantör av elenergi. Det beror förstås på att vi är ett kärnkraftslän. Men administrativa regioner är knappast någon särskilt värdefull grund att fördela statistik efter i det här sammanhanget. Det handlar mer om förutsättningar, avstånd och inte minst kompetens. Det ska inte underskattas.

I Varberg, som är den kommun som Ringhals ligger i, finns kanske inte så många anställda kvar - om ens någon - som var med och byggde kärnkraft. Ringhals 3 och 4 togs i drift 1981 och 1983, alltså för mer än 40 år sedan. Men det är inte det viktiga. Det viktiga är att det finns en lokal struktur och en tradition kring energifrågor.

Det syns bland annat numera i Varberg Energi som byggt batterilager och vindkraftverkstorn i trä, och man deltar i EU-finansierade projekt om så kallade solbruk, det vill säga platser för både solceller och jordbruk. Det är den sortens lokala strukturer som är starka och som jag tänker också ger viktiga tillskott i det civila försvaret i händelse av krig eller kris.

För att återknyta till den fråga som Aida Birinxhiku ställde: Varför går det så trögt med beslut och därpå följande verkstad när det gäller uppdrag för att säkerställa långsiktig infrastruktur för att kunna leverera el från havsbaserad vindkraft? Pågår det ett arbete gentemot EU för att få klarhet i om och i så fall varför det skulle spela roll om anslutningspunkterna är på land, till exempel på Ringhalsområdet?

Statsrådet berörde som hastigast detta i svaret och talade om att Svenska kraftnät har analyserat frågan om att använda så kallade flaskhalsintäkter för att finansiera sjökablar. Myndigheten bedömer att det inte är förenligt med EU:s elmarknadsförordning. Det kanske inte heller är förenligt med reglerna om statsstöd.

Nu har jag fått för mig att det är Energimarknadsinspektionen som gör den typen av bedömningar, eller som fattar beslut om dem. I så fall kan vi möjligen lämna Svenska kraftnäts synpunkter och osäkra uttalanden lite därhän.

Det här är såvitt jag kan se delar av det som inte minst regeringen men också vi i oppositionen brukar lyfta fram som positiva kännemärken på bra politik. Det handlar om långsiktiga spelregler och korrekt information.

Fru talman! Jag vill inleda med lite fakta om vårt energisystem. De senaste elva åren har det tillkommit 13 000 megawatt nyinstallerad produktionskapacitet i kraftsystemet. Det kan få en att höja på ögonbrynen. Jag ser att en del av ledamöterna i salen gör det när jag nu igen återkommer med fakta om energisystemet.

I södra Sverige har vi den värsta effektbristen i hela EU, trots att vi har tillgänglig installerad produktionskapacitet motsvarande tio kärnkraftsreaktorer. Den värsta effektbristen innebär att vi har den värsta obalansen mellan hur mycket el som efterfrågas och hur mycket el som finns tillgänglig varje given sekund. Men om man inte förstår varför det ser ut så här är det kanske inte så konstigt att vi i dag får höra socialdemokrater, miljöpartister och centerpartister fortsätta föreslå exakt samma medicin som gett Sverige den sjukdom som vi nu har att hantera.

Under 2023 och 2024 ser det ut som att vi har kunnat utöka elsystemet med 6 100 megawatt. Jag har dock inte hunnit se de sista siffrorna för december. Det här är lika mycket installerad produktionskapacitet som det som Mats Dillén förslog i kärnkraftsutredningen. Det är alltså jättemycket installerad produktionskapacitet. Men det handlar primärt om vind, vind, vind och lite sol. Det är inte mer baskraft i form av till exempel vatten eller kärnkraft, vilket gör att vi fortsatt har ett allvarligt effektproblem.

Därför ska vi inte fortsätta göra mer av samma sak och samtidigt säga att svenska folket ska betala mer för denna situation, vilket är vad som föreslås när man vill att nätkundskollektivet ska ta kostnaden för anslutningsavgiften för havsbaserad vindkraft på ett sätt som inte sker för något annat kraftslag.

Jag tycker att jag i mitt skriftliga svar gav ett utförligt svar, fru talman, och tänkte inte upprepa det. Det gäller bland annat det som står i fjärde och femte stycket. Det enda jag vill återge är något som Svenska kraftnät har gett uttryck för: Nätinvesteringar som syftar till radiella anslutningar av producenter överensstämmer inte med elmarknadsförordningens regelverk för hur flaskhalsinkomster får användas. Det här är alltså SVK:s kommentar om hur förenligt detta är med den lagstiftning vi har att förhålla oss till.

Låt mig svara på den konkreta frågan om Energimarknadsinspektionen. Det är mycket riktigt den som beslutar om detta. Men SVK har meddelat att man inte kommer att lämna in någon ansökan eftersom myndigheten bedömer att det skulle utgöra ett otillåtet statsstöd.

Avslutningsvis vill jag nämna att norska Statkraft lämnade in en ansökan den 16 december om två nya projekt för havsbaserad vindkraft motsvarande 20 terawattimmar. Vi uppfattar att intresset alltjämt är stort och har en nära dialog med aktörer för vindkraft både på land och till havs.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaren så här långt och för diskussionen.

Jag inledde mitt förra inlägg med att tala om min utsikt söderut mot Ringhals och Kattegatt. Om jag i stället tar cykeln några kilometer norrut kommer jag till Onsala rymdobservatorium. Det har visserligen inte med detta att göra, men det är ett världsledande observatorium och är en del av Chalmers institution för rymd, geo- och miljövetenskap.

Där finns en massa trevliga och extremt kunniga människor, bland annat Filip Johnsson, professor i energisystem och flitig skribent i ämnet, och hans kollega Lisa Göransson, docent i samma ämne. Filip är som bekant numera även vice ordförande i Klimatpolitiska rådet. Det är de och deras kollegor som ger mig en sådan tilltro till att lösningar redan finns eller är på gång. Det är fråga om lösningar som är grundade i många års internationell framgångsrik forskning, och de lösningarna kan ge oss den energi och effekt vi behöver under överskådlig tid. Bland annat presenterade de för ett år sedan en forskningsrapport som visar att elektrifieringen kan klaras med en stor andel vind- och solkraft om systemen kompletteras med åtgärder för att få flexibilitet. Det är också i samarbete med exempelvis Hitachi ABB i Ludvika som man tar fram nya lösningar.

Men politiken ska naturligtvis inte bara ta del av pågående forskning, utan vi ska också sätta saker och ting i relation till vad vi behöver. Strax före jul, för ett par månader sedan, kom försvarets roll i ansökningsprocesserna på ett lite olyckligt sätt i fokus när 13 av 14 projekt fick avslag. Dagens industri ansåg att det var anmärkningsvärt att denna försvarsutbyggnad inte kan kombineras med elproduktion i Östersjön, men samma sak gäller delvis på vår sida av Sverige. Det är besvärande att det inte går att samråda i tid om sådant, och det har vi även hört från länsstyrelsen.

Kan statsrådet ge något lugnande besked om att ansträngningar och insatser görs på området för att på så vis genomföra dialogerna tidigare och snabbare?

Fru talman! Jag ska försöka att undvika upprepningar, och jag börjar med Christofer Bergenblocks relevanta fråga om hur det hänger ihop att vi både skryter om att vi har fattat beslut om mer havsbaserad vindkraft och samtidigt säger att vi inte ska ha mer av samma.

Svaret är teknikneutralitet och förståelse för att alla fossilfria kraftslag behövs - och det är regeringens och de fyra samarbetspartiernas linje - men att de fyller olika funktioner i systemet. Vi har kunnat se att vindkraften har varit bra för att i perioder pressa priset. Vi har också en aktiv dialog med vindkraftsbolagen om det som en del påpekar i teorin skulle vara möjligt, nämligen lagringsmöjligheter, flexibilitet, aggregeringstjänster och så vidare. Mycket av det finns, men inte i den stora skala som behövs för att balansera ut Sveriges system. Där samtalar vi med vindkraftsbolagen om huruvida de kan göra detta i större skala och få vindkraftsparkerna att gå i takt med till exempel vätgasproduktion. Men mycket är i sin linda.

Detta sker samtidigt som vi banar väg för mer baskraft, effekthöjningar i befintlig baskraft, vilket i sig gör att vi får bättre användning för den intermittenta kraftproduktionen. Det är så det hänger ihop, men man ska inte tro att lösningen är att göra det bara för vindkraften. Då får vi bara mer av samma som har lett oss hit, nämligen den värsta effektbristen.

Sedan vänder jag mig till Jan Riise och hans kommentarer om försvaret. Jag vill igen ta tillfället i akt att här i kammaren säga att det har varit en mycket, mycket lång process med Försvarsmakten. Vi har tagit del av varenda liten detalj - mycket har dessutom varit sekretessbelagt - om exakt vilken effekt de havsbaserade vindkraftsparkerna i Östersjön skulle ha haft på vår försvarsförmåga. Vi har ställt varenda tänkbar motfråga på längden och på tvären, jämfört med andra länder och haft dialog med bolag som säger att de skulle kompensera på det eller det sättet. Vi har verkligen vridit och vänt på detta. Därför var det ett tungt besked att landa i att vi inte kan göra något annat än att vikta Försvarsmaktens bedömning och försvaret så tungt.

Jag är glad över att vi nu har en utredning på bordet som visar att Sverige, trots att det blev sent, kan lämna det öppen dörr-system som gör att Sverige har stuckit ut jämfört med andra och där försvarsintresset har kommit in alldeles för sent. Vindkraftsbolagen har fått gissa sig fram om var det är värt att lägga tid och kraft på att ansöka. Vi ska komma bort från detta.

Aida Birinxhiku nämnde att den linje hon företräder behöver förutsättningar för lägre priser. Ja, ibland. Men när de inte levererar blir det höga och labila elpriser.

Jag skulle vilja veta om Aida Birinxhiku kan svara hallänningarna hur många fler fabriker, bolag och företag som skulle kunna ansluta med den politik som ledamoten företräder. Vet Socialdemokraterna det? Löser man någon effektbrist med hjälp av till exempel Kriegers flak? Hur mycket? Vet Aida Birinxhiku vad kapacitetsfaktorn är för havsbaserad vindkraft? Den är 74 för kärnkraften, och den är 11 för landbaserad vindkraft. Vet Aida Birinxhiku vad kapacitetsfaktorn är för havsbaserad vindkraft?

Fru talman! Ja, jag kan svara på de frågor som jag själv ställer här. Kapacitetsfaktorn för havsbaserad vindkraft är 18 procent och den är som sagt 74 procent för kärnkraft och 84 procent för den svenska vattenkraften. Det är anledningen till att jag ofta påpekar att alla fossilfria kraftslag behövs, men de bidrar med olika saker i systemet.

Jag hoppas att alla hallänningar som lyssnar på denna debatt hör att anledningen till att Halland har en av de värsta effektbristerna i landet är nedläggningen av Ringhals 1 och 2. Och nu står man här och talar om behovet av att vara överens. Ibland är det viktigare och modigare att göra det som är rätt än det som alla är överens om.

Det skulle tjäna Halland väl om vi kan få mer fokus på teknikneutralitet och på att tillföra mer effekt, så att företagen i Halland kan ansluta till elnätet. Det behövs inte bara mer el, som kan gå på export och som företag kan tjäna på när det blåser. När det är dunkelflaute, alltså både mörkt och vindstilla, står Halland sig slätt.

Jag gör därför gärna överenskommelser som tjänar svenska folket, men inte för att vi politiker ska kunna dunka varandra i ryggen och säga: "Titta! Vi kom överens, men vi lämnade Halland och Sverige i sticket." Det kommer jag inte att medverka till att göra om.

Därför har vi fokuserat på över 60 uppdrag som syftar till att på mycket kort, akut sikt och på medellång sikt till 2030 och 2035 öka möjligheten att få ut mer effekt av all el som produceras i Sverige, för att fler hushåll ska få stabilare elpriser och jämnare tillgång till el och fler företag ska kunna ansluta till elnätet. Det är att tjäna både Sverige och Halland bäst.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.