Håkan Svenneling

Herr ålderspresident! Jag brukar tala om att det pågår en tävling om vilket parti på högerkanten i Sveriges riksdag som vill vara Israels bästa vän. Det kändes helt klart som att ledamoten från Sverigedemokraterna tog upp den kampen mot andra högerpartier.

Det blir väldigt märkligt att ha en debatt när man liksom inte ens är överens om vem som bröt vapenvilan. Jag tror att man ändå ska ha klart för sig att det var Israel som bröt vapenvilan genom att på nytt börja bomba i Gaza. Och just nu rullar tanksen och pansarvagnarna in i Gaza.

Sedan kan man ha en massa kritik mot Hamas och deras agerande, men de har de facto följt den första fasen i vapenvilan i fråga om att återlämna israelisk gisslan, och man förväntar sig att ha förhandlingar.

När man hör ledamoten undrar man också om han tycker att Israel har svarat återhållsamt, med tanke på det återhållsamma svar han söker från Israels sida. Det är nu 50 000 döda. Bara de sista två dagarna har minst 1 000 personer dött. Är det ett återhållsamt svar?

Låt mig gå vidare till det som ledamoten önskar göra, det vill säga öka vapenexport och vapenimport till och från Israel. Det är Vänsterpartiet, som ledamoten helt riktigt talade om, helt emot. Vi har i stället lagt fram förslag om att införa vapenembargon.

Problemet med det som ledamoten föreslår är att det bryter mot Internationella domstolens, ICJ:s, dom i fallet Sydafrika mot Israel om hur tredje land ska agera. Man får inte understödja Israels ockupation av Palestina. Det skulle vara ett brott mot internationell rätt. Det är därför vi säger att Sverige inte kan ha någon vapenhandel med Israel på det sätt som ledamoten uppenbarligen förespråkar.

Herr ålderspresident! Det var tråkigt att höra att det inte finns några nya besked i nuläget. Man måste nog ändå ha klart för sig att det är regeringens ändrade ramverk, som Magnus Berntsson kallar det, som är skälet till att vi står med den här konsekvensen.

Det fanns tidigare en Palestinastrategi genom vilken Ekumeniska följeslagarprogrammet fick stöd under mer än 20 års tid. Man tog bort Palestinastrategin och ersatte den med en Mellanösternstrategi där det finns mål om att man ska bidra till ökad fred och minskad konflikt. Tack vare Kristdemokraterna finns det också mål om att kristna minoriteter i Mellanöstern ska uppmärksammas. Följeslagarprogrammet uppfyller detta, men myndighetens beslut innebär att dess finansiering dras in.

Precis som jag sa i februari vill jag påminna om att Kristdemokraterna aktivt kritiserade detta program genom Magnus Berntssons företrädare, och därför känner jag att Kristdemokraterna har ett tydligt ansvar att säga till myndigheten att följeslagarprogrammet gör någonting viktigt och bidrar till att minska eskaleringen i området. Just nu känns det som att ledamoten Magnus Berntsson vill minska eskaleringen och har en strategi som säger att han vill det men saknar åtgärder som leder i den riktningen. Därför kommer vi att fortsätta att tjata om följeslagarprogrammet tills ni kommer med andra besked än dem vi fick i februari och tyvärr får även i dag.

Herr ålderspresident! Vi har debatterat Israels ockupation av Palestina många gånger den här mandatperioden. Senast vi gjorde det var i februari i samband med den utrikespolitiska debatten. Då ställde jag en fråga till Magnus Berntsson om Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel, som har internationella observatörer på plats mitt i konflikten för att göra det som Magnus Berntsson efterlyste i sitt anförande: stoppa eskaleringen.

Ekumeniska följeslagarprogrammet är ju inte vilket program som helst. Det är ett program som leds av Sveriges kristna råd, som har skickat ned över 400 svenska volontärer för att vara på plats och bidra till fred. Detta har man gjort på anmodan av Kyrkornas världsråd.

Berättelse efter berättelse talar om hur människor känner sig tryggare tack vare följeslagarnas närvaro. De leder till exempel barn till och från skolor och finns i närheten av platser där bosättare trakasserar palestinier. Man har också jobbat väldigt aktivt med att göra olika typer av kyrkobesök – 2023 gjorde man 195 kyrkobesök i 56 olika kyrkor.

Den fråga jag ställde till Magnus Berntsson i februari, som han sannolikt minns, handlade om varför regeringen genom sin myndighet Sida drog in stödet till följeslagarprogrammet. Då, för en och en halv månad sedan, lät det på Magnus Berntsson som att han ville ta frågan till sin regering, diskutera detta och återkomma med besked om följeslagarprogrammet.

Än så länge har följeslagarprogrammet löst finansieringen för i år. Man har kunnat öka sina ansträngningar och etablera ytterligare en grupp i South Hebron Hills, som är ett av de områden där vi ser bosättarvåldet öka just nu. Framöver finns det dock ingen finansiering som säkerställer att Sveriges kristna råd kan skicka följeslagare.

Regeringen behöver tydliggöra detta och komma med positiva besked för att det ska finnas internationell närvaro för att stoppa eskaleringen.

Fru talman! Jag kan bara konstatera att flera av de ståndpunkter som Saweståhl nu framför som regeringens ju är ståndpunkter som vi från oppositionens sida har krävt men regeringen inte har klarat av att leverera under hela det krig, folkmord, som vi har sett sedan den 7 oktober. Jag är i grunden väldigt glad för att man äntligen har kommit fram till saker som att man vill ha permanent vapenvila och en mycket tydligare process.

Problemet kvarstår: Den israeliska regeringen är inte intresserad av att uppnå fred i detta läge. Netanyahus högerextrema regering vill överleva genom att vara kvar i våldsnarrativet så att han slipper ett nyval, slipper förlora makten och slipper ansvar och rättegångar både i Israel och i ICC för de gärningar han har begått.

Man flyttar från regeringens sida hela tiden narrativet någon annanstans – tillbaka till Hamas. Hamas bär ansvar för en massa delar, men man glömmer gärna bort att prata om de saker som Israel ansvarar för. Vi har till exempel inte hört någonting om de palestinska fångarna i Saweståhls anförande och replikskifte. Detta visar hur den här regeringen inte klarar av att hitta folkrättens balans och hur man inte klarar av att stå upp för att peka ut vägen framåt.

Jag skulle därför vilja fråga om detta. Hur ser ledamoten Saweståhl på de palestinska fångarna, som i många fall har förnedrats under olika former? I många fall har det varit sjukvårdspersonal och chefer för olika sjukhus som har gripits av Israel och hållits i israeliska fängelser under tortyrliknande förhållanden. Man vet också att ockupationen gör att till exempel barn på Västbanken omfattas av en lagstiftning medan israeliska barn omfattas av en annan lagstiftning. Detta är frågor vi måste prata om för att klara av att hitta tillbaka till den balans som jag tycker att Sverige tidigare har stått för.

Avslutningsvis hoppas jag att vi kan få ett nytt tonläge i Sveriges riksdag och att vi klarar av att mötas mellan opposition och regering. Vi får se hur det går i kvällens debatt.

Fru talman! Inget mer snack, sa ledamoten Saweståhl i avslutningen av sitt anförande. Men jag tycker nog att mer snack behövs om man ska uppnå en vapenvila. Det behövs förhandlingar mellan parterna om man ska uppnå det man vill.

Här fick vi uppleva många av ledamoten Saweståhls piruetter kring frågan. Både i sitt huvudanförande och i replikskiftet nyss hörde vi inte Saweståhl säga det som är kärnan, det vill säga att under natten till tisdagen bröt Israel vapenvilan. Man kan diskutera de övertramp som skett tidigare, men det fanns en vapenvila som också förlängdes i ett antal steg. Sedan bröt Israel den.

Nu flyger bomberna in över Gaza på nytt. Nu rullar stridsvagnarna åter in i Gaza. Frågan är varför den svenska regeringen, till skillnad från andra regeringar, inte klarar av att säga att det var Israel som bröt vapenvilan och att man fördömer Israels agerande. Det räcker inte att bara konstatera att man skulle vilja återgå till en situation då det var vapenvila. Vi behöver se till att det blir snack och en diskussion på allvar.

Som Saweståhl var inne på försöker den israeliska regeringen just nu överleva inrikespolitiskt. Det är därför man sätter upp två från varandra helt motstående mål. Man säger att man ska få hem gisslan men bombar den plats där gisslan befinner sig. De flesta förstår att det betyder att gisslan inte kommer att komma hem levande till sina anhöriga utan i liksäckar.

Därtill leder detta till alla de barn som dör i Gaza. Det fyller våra flöden. Det leder också till ett stopp av transporter av mat, vatten och mediciner. Situationen är fruktansvärd. Det är vi överens om, men vi måste klara av att peka ut Israels ansvar i det hela.

Högt ärade ålderspresident! Det har gått mer än tre år sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina – den dag som förändrade allt för Ukraina som land och för den ukrainska befolkningen, men också för resten av världen.

Rysslands invasion, ockupation och krig är helt oacceptabla och strider mot den internationella folkrätten. Detta måste givetvis fortsätta att fördömas i starkaste ordalag samtidigt som vi stöder Ukraina på många olika sätt. Invasionen är oprovocerad, olaglig och oförsvarlig. Angreppet är en kränkning av Ukrainas territoriella integritet och suveränitet, och det innebär ett stort mänskligt lidande för det ukrainska folket.

Stödet till Ukraina och de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland måste fortsätta och utökas. Detta inkluderar att bekämpa den ryska skuggflottan i Östersjön, som även medför stora risker för miljökatastrofer. Världens länder måste sluta köpa rysk olja och gas som transporteras på undermåliga fartyg i Östersjön. Oljan och gasen bidrar inte bara till klimatförändringarna utan finansierar även i praktiken kriget.

Ryssland ska hållas borta och inte tillåtas att delta i internationella idrottstävlingar eller arrangemang. Det borde också vara självklart. Det går inte att tävla, fira och festa med en imperialistisk invasions- och ockupantstat.

Herr ålderspresident! Utvecklingen efter det amerikanska valet i höstas går snabbt. I Donald Trump har vi fått en auktoritär president som inte bryr sig om internationell rätt. Han har på kort tid riktat militära och politiska hot mot flera länder. Det är mycket allvarligt och oroväckande. Trumps uttalanden visar att han är villig att låta Ryssland vinna kriget och få behålla den mark man har invaderat. I samma andetag säger han sig själv vilja ta över Grönland, Panama och Kanada.

Det verkar som att Ryssland och USA vill dela upp Ukraina mellan sig. Återigen ser vi stormakterna sitta med linjaler på en karta och dela upp mark, naturresurser och makt mellan sig. Det är på alla sätt helt oacceptabelt.

Inga förhandlingar får ske över huvudet på Ukraina och utan att Ukraina sitter med vid bordet. Det är givetvis Ukrainas villkor och Ukrainas beslut som ska ligga till grund för eventuella förhandlingar och uppgörelser. Ukraina behöver fred, men denna fred behöver vara rättvis och hållbar. Det är endast ukrainarna själva som ska ha rätt att bestämma detta. Vi vet att Putin inte kommer att stanna vid Ukraina. Hans imperialism kan komma att fortsätta mycket, mycket längre.

Det har varit uppenbart i flera år att Putins regim i Ryssland är ett konkret och fysiskt hot mot grannländerna, men vi vet också sedan länge att Putin är ett hot mot alla invånare i Ryssland som motsätter sig styret eller som inte passar in i det samhälle som Putin vill bygga. För ryska människorättsaktivister, hbtqi-personer, feminister, urfolksföreträdare, miljörörelser och den politiska oppositionen innebär regimen i Moskva ett dagligt hot om våld och repressalier – och ibland den värsta konsekvensen i form av mord.

Det svenska stödet till Ukraina är omfattande. Vårt stöd till Ukraina är humanitärt, ekonomiskt, politiskt och militärt. Det militära stödet med vapen, ammunition, fordon och utbildning krävs för att Rysslands krig inte ska lyckas. Att försvara sina gränser och sin befolkning är grundläggande för Ukrainas framtid – för att kunna bygga en stark demokrati och välfärd för sin befolkning.

Vänsterpartiet var emot att Sverige gick med i Nato. Natomedlemskapet är nu dock en verklighet, och mycket av det svenska försvarets verksamhet kommer att ha en koppling till Nato. Det måste även i fortsättningen vara Sveriges egen försvarsförmåga som ska stå i centrum för svensk försvarsplanering. Samtidigt måste vi vara en aktiv samarbetspartner med likasinnade demokratier i vårt närområde.

Tillsammans med våra nordiska och baltiska grannländer tar vi ett gemensamt ansvar för försvaret av Östersjön, Västerhavet, Nordsjön och Arktis. Det är detta, samverkan i vårt närområde och inte operationer i länder långt borta, som ska vara den svenska prioriteringen inom Nato. Det är där den ska ligga. Detta råder det i dagsläget enighet om i den svenska riksdagen. Den insats som vi beslutar om i dag sker dels i vårt närområde, dels till stöd för Ukraina.

Polen har tagit ett stort ansvar i stödet till Ukraina och varit utsatt för både sabotageattacker och påverkansförsök. Nu har Sverige en möjlighet att stödja Polen i det praktiska arbetet med att skicka civilt och militärt stöd till Ukraina.

Jag vill rikta ett särskilt tack till alla de soldater som kommer att delta i denna insats och även ett tack till deras familjer, som gör det svenska deltagandet möjligt.

Sveriges stöd till Ukraina måste fortsätta att vara brett och långsiktigt. När kriget väl är slut måste Sverige vara en aktiv part i återuppbyggnaden av Ukraina utifrån den inriktning som den ukrainska befolkningen vill se. Detsamma gäller vårt stöd till Moldavien och Georgien – två länder som också har drabbats av rysk imperialism och ockupation.

Herr ålderspresident! Världen är tyvärr inte så fredlig som vi önskar. Runt om i världen pågår krig och konflikter, människor flyr för sina liv, diktatorer härjar och människor lever i förtryck. Krig är det värsta som finns, och det leder alltid till många dödsoffer, sönderslagna familjer, stor förödelse med sönderbombade städer och sönderbombad infrastruktur, minor i mark och vatten som måste röjas, många flyktingar och generationer av barn som växer upp med konsekvenserna, sorgen och minnena. Det är otroligt viktigt att Sverige är en stark röst i världen för fred, frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och jämlikhet.

Kriget i Ukraina har pågått i mer än tio år. Vänsterpartiet står bakom det humanitära, ekonomiska och militära stöd som Sverige skickar till Ukraina och fördömer den ryska invasionen och ockupationen.

Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Efter EU-valet i juni 2024 fick Europarlamentet en ny sammansättning. Inte minst ökade representationen av konservativa och främlingsfientliga krafter, vilket jag tror kommer att få en negativ effekt på många politikområden. Det gäller inte minst områden som klimat, jämställdhet och migration.

Den tyska högerpolitikern Ursula von der Leyen omvaldes som kommissionens ordförande. Samtidigt blev hon av med Charles Michel och Josep Borrell, som under förra mandatperioden delvis drev en annan politisk linje än hon själv. Nu koncentreras makten sannolikt alltmer hos von der Leyen, samtidigt som högervridningen i kommissionens arbete tilltar ytterligare.

Denna gång har också de högerextrema grupperna fått en tydligare plats både i kommissionen och i Europaparlamentet, eftersom det blåste högervindar i ett antal större länder i Europa vid förra årets val till Europaparlamentet. Samtidigt hade vi i de nordiska länderna en vänstervind med framgångar för vänsterpartier i både Finland och Sverige.

Vi ser redan nu en utveckling där von der Leyens grupp EPP, där de svenska partierna Moderaterna och Kristdemokraterna ingår, allt oftare hämtar politiskt stöd från extremhögern i stället för, som tidigare, från socialdemokrater, liberaler och miljöpartier. Detta påverkar givetvis vilken politik som förs i EU. Den utveckling som Vänsterpartiet varnade för redan vid folkomröstningen om EU 1994 och vid folkomröstningen om euron 2003 får nu genomslag i politiken. Fort Europa har byggts upp i en rasande fart; alla som vill migrera till Europa ska hållas borta. Med en högerrasistisk agenda som fond har migrationspolitiken lagts om. Resultatet är död på Medelhavet.

Nu tar Tysklands tidigare försvarsminister, Ursula von der Leyen, också steg för att rusta EU militärt, trots att försvar enligt Lissabonfördraget är en nationell uppgift. För första gången har EU-kommission fått en försvarskommissionär, och förslag på förslag lanseras nu för att kommissionen ska få en roll i bygget av Europas försvar. I dag lanseras den så kallade vitboken om försvarsfrågor, där kommissionen lägger fram förslag om hur man ytterligare kan stärka sin makt på området.

Till detta kan vi lägga kommissionens agenda om så kallade regelförenklingar. Det är i praktiken en högeragenda som handlar om att ta bort lagstiftning om arbetstagare, miljö och natur.

Stefan Olsson var ju på jakt efter regler att förändra. Efter vårt replikskifte vill jag nu passa på att nämna två regelförändringar jag vill se.

Den ena gäller statsstödsreglerna, som hindrar stater från att investera i företag och stödja företagande. De är i dag alldeles för omfattande. Den andra gäller lagen om offentlig upphandling, som hindrar upphandlande myndigheter från att använda upphandling på ett sätt som gynnar det egna. Vi ser faktiskt diskussioner om att köpa ”Made in Europe” i stället för ”Made in America”. Det ska bli intressant att se vart dessa diskussioner tar vägen.

Varje enskilt förslag behöver i sig inte vara fel, men jag menar att det som helhet går i fel riktning – tydligt högerut. Därför är vi i Vänsterpartiet i flera delar kritiska till kommissionens arbetsprogram och det arbete som von der Leyen 2 bedriver. I Europaparlamentet var vi tydliga med att vi röstade nej till att denna kommission skulle tillåtas tillträda.

Är då allt nattsvart? Nej, givetvis inte. I en tid med Donald Trump som president i USA, med en Putin som vädrar morgonluft i Moskva och med Xi Jinping i Kina på jakt efter ökad kinesisk dominans behöver EU och Europa samla ihop sig och bygga ett mer demokratiskt och rättvist alternativ där stormakterna inte tillåts diktera villkoren för allt och alla.

I Donald Trump har vi fått en auktoritär president som inte verkar bry sig om internationell rätt. Han har på kort tid riktat militära och politiska hot mot flera länder, såsom Panama, Grönland och Kanada, samt allierat sig med Putin och Ryssland för att tvinga fram ett krigsslut i Ukraina. En sådan forcerad fred skulle på intet sätt vara rättvis eller på Ukrainas villkor.

Europa behöver lösgöra sig från det koppel som den så kallade transatlantiska länken har blivit och i stället stödja Ukraina för en rättvis fred. I det ingår att Ukraina, om landet så vill, på sikt ska kunna bli medlem såväl i EU som i Nato. Det är det ukrainska folkets rätt att göra sina egna politiska vägval som räknas här, oavsett vad jag som vänsterpartist tycker om dessa organisationer.

I flera delar har EU-ledarna startat denna process. För några år sedan var jag inte någon anhängare av det franska begreppet strategisk autonomi, men nu blir det allt tydligare och lättare att förstå vad detta buzzword faktiskt innebär. Det är uppenbart att EU måste hitta sin egen roll och definiera sina egna intressen i en global världsordning som utsätts för alltmer press. EU:s tydlighet i stödet till Ukraina har varit och är avgörande för den ukrainska motståndskraften mot Putins Ryssland, för försvaret av den egna demokratin och för att försvara demokratiska stater mot imperialister.

Från den svenska statsministern hör vi dock att vi ska ha is i magen när det gäller Donald Trump som USA:s president. Statsministerns ord har också blivit regeringens handlingsplan. Det händer med andra ord ingenting. Den svenska regeringen saknar helt och hållet en strategi för att hantera Donald Trump. Man trodde sannolikt att Trumps andra period som president skulle vara mer lik den första perioden och att högerpolitiker ändå skulle kunna hitta varandra. Det har visat sig vara en helt felaktig analys när Trump pumpat ut presidentdekret och förnedrat Zelenskyj.

I denna tid behöver riksdagens partier samla sig och se över Sveriges säkerhetspolitiska analys. Så gjorde vi när Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina inledes. Att ha säkerhetspolitiska samtal tillsammans och utifrån det landa i en ny säkerhetspolitisk strategi är det bästa arbetssättet för att skapa enighet och samsyn i Sverige i en orolig värld.

Fru talman! EU-kommissionens arbetsprogram är ett så kallat granskningsbetänkande. Det innebär att vi och alla andra utskott läser och analyserar EU-kommissionens arbetsprogram och därefter har en debatt om dess innehåll. Själva debatten och det beslut som riksdagen fattar i dag kommer inte att ha någon som helst påverkan på själva innehållet i kommissionens arbetsprogram, utan det är ett sätt för riksdagen att skapa debatt om EU och EU-frågor.

Nu följer lite brevväxling mellan kommissionen och talmannen. Talmannen skickar först ett brev till kommissionären, och senare i vår får han ett trevligt brevsvar.

Utskottet föreslår därför att riksdagen lägger utlåtandet till handlingarna.

Fru talman! Ledamoten Olsson har givetvis rätt i att man företräder kommissionen när man blir vald som kommissionär. Det är dock så att varje land får en egen kommissionär och att Sveriges regering – ledd av Moderaterna – har nominerat och utsett Jessika Roswall till den positionen.

Precis som ledamoten är inne på behöver varje enskilt förslag i sig inte vara dåligt. Det kommer säkert att fattas jättemånga bra beslut under den femåriga perioden med denna kommission, men det är väldigt tydligt att den här kommissionen har en idé om att flytta tyngdpunkten. Detta var ledamoten faktiskt själv inne på.

Jag tycker att man går ifrån partnerskapet med företagen lite. Jag skulle vilja se att vi i stället har en offensiv miljölagstiftning, en offensiv klimatlagstiftning och en bra arbetstagarlagstiftning för att stärka Europas konkurrens mot andra delar av världen där man inte har detta. Vi kan ligga i framkant och driva på våra företag så att vi faktiskt är ännu mer konkurrenskraftiga om 10, 15 eller 20 år. Jag tror att det är bättre än att vi går tillbaka och försöker konkurrera med låga löner, dåliga arbetsvillkor eller mindre hänsyn till miljö och klimat.

Fru talman! Det var uppenbart att ledamoten Olsson ville bjuda upp ledamoten Risberg till dans, men jag tänkte ändå hoppa in och delta i denna dans kring regelförenklingar.

Jag tycker att det är viktigt att diskutera detta i Sveriges riksdag, för Sveriges kommissionär i EU-kommissionen, Jessika Roswall, är ju just miljökommissionär. Därför har Sverige en extra möjlighet – och Moderaterna har som det parti hon representerar en särskild möjlighet – att påverka den här typen av frågeställningar och lagstiftning framåt.

Nu på morgonen såg jag i nyheterna på SVT Nyheter att det kom kritik från just de företag som nu ska få dessa regelförenklingar. De har sett den lagstiftning som kom fram under Europaparlamentets förra period. Stefan Olssons partigrupp samarbetade med Jacob Risbergs partigrupp för att utveckla mycket av den miljölagstiftning vi ser på EU-nivå, och där har vi också sett att EU i många delar gått före Sverige. Nu upplever företaget Blåkläder, som vi alla känner väl till, att förutsättningarna plötsligt ändras. De har redan tagit sina investeringsplaner och framtidsvisioner, och helt plötsligt tas det arbete som de och andra företag har gjort till exempel inom ramen för Hagainitiativet bort.

Det som blir problemet när man ändrar förutsättningarna på detta sätt och inte har några regler – förutom det Jacob Risberg var inne på angående profitjakten – är att det inte blir en jämbördig konkurrens mellan företag. De som inte tar ansvar för vårt framtida klimat kommer undan lättare, och de som inte tar ansvar för arbetstagarnas rättigheter får lättare att konkurrera.

Ett tydligt exempel gällande lagstiftningen kring PFAS är att lagstiftning är på gång för allt som gäller konsumenter. Det finns dock inga planer för detta när det gäller industrin, utan 80 procent av alla användningsområden för PFAS ska undantas inom ramen för dessa ”regelförenklingar”.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från extra möte i Europeiska rådet den 6 mars

Fru talman! Jag har en följdfråga till det sista. Det är kanske lite av spekulation, men tror du att det gäller även om det blir en ny statsminister i Tyskland?

Det är viktigt att minska den ryska militära förmågan, och därav följer att sanktionerna har varit ett viktigt instrument i detta. Sanktionerna har lett till att Ryssland har skapat en skuggflotta för att kringgå sanktionerna. Som du var inne på lär det bli svårt med nya sanktioner om Ungern genom Orbán fortsätter att blockera det. Det är därför viktigt att snaran nu dras åt om de sanktioner som redan finns och att man också drar åt snaran kring skuggflottan. Men den nämns inte ens i de slutsatser som kommer från Europeiska rådet.

Jag tycker också att det är väldigt tydligt att vi inte kan lita på Trump i det här läget. Jag förväntar mig absolut att vi kommer att kunna komma överens om förstärkningar av försvaret. Men vi behöver också prata om säkerhetspolitiken och den omorientering som nu sker från Trumps och USA:s sida.

Jag undrar lite grann när vi kommer att få se mer än bara is i statsministerns mage. När kommer vi att få se konkret handling i att Sverige också klarar av att göra en ny säkerhetspolitisk analys utifrån det läge vi nu befinner oss i?

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag påminner i all ödmjukhet om tilltalet i kammaren.)

Fru talman! Jag tyckte att det var bra när statsministern i EU-nämnden tydliggjorde att det handlar om en lånegaranti som EU ger när länder vill ta lån via EU för att få lägre ränta. I mediedebatten kring förslaget tycker jag inte att det alltid har framgått att det är just en garanti.

Jag har tidigare pekat på att jag tycker att Sverige ska vara en stolt medlem av den frugala fyran, som driver på för en restriktiv ekonomisk politik i EU. Jag tycker att det känns väldigt främmande att svenska skattebetalare ska vara med och bekosta inte bara förstärkningar av det svenska försvaret utan också försvaret i en massa andra EU-länder. Det får ändå vara nationella, egna intressen.

När det gäller Ukraina tycker jag att det är väldigt positivt med den stora enighet i stödet till Ukraina som finns i den svenska politiken. Jag lyssnade med intresse på statsministerns presskonferens i fredags, och jag vill med emfas trycka på vikten av dialog mellan regeringen och riksdagens partier. Det gäller såväl i stödet till Ukraina som i säkerhetspolitiken och hur vi bäst kan förstärka det svenska försvaret. Det är därför jag tror att statsministern behöver kalla till säkerhetspolitiska samtal mellan riksdagens partier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från extra möte i Europeiska rådet den 6 mars

Ett europeiskt land avviker, som vi har hört här, i stödet till Ukraina. Det är Ungern. Nu har Viktor Orbán också fått en ny kompis i form av Donald Trump i USA, en Trump som uppenbarligen inte går att lita på. I stödet till Ukraina finns en tillgång som vi i dag inte fullt ut använder oss av – de frysta ryska tillgångar som finns låsta i Europa.

Före Europeiska rådets möte publicerades artiklar i bland annat Financial Times om att ett flertal stora länder nu börjar röra på sig och kan tänka sig att använda sig av frysta tillgångar till Ukraina. Detta är en åsikt som Sverige har haft länge och som vi har brett stöd för här i Sveriges riksdag. I den skriftliga återrapporten nämns bara att det gäller ränteintäkterna, alltså det som redan görs i dag.

Jag undrar därför: Fanns det någon diskussion kring att på allvar använda de frysta tillgångarna till Ukraina för att stoppa den ryska aggressionen?

Herr talman! Förra veckan hörde vi utrikesministerns utrikespolitiska deklaration i denna riksdag. Inte en enda gång nämnde hon Donald Trump i sin deklaration.

I går hörde vi statsministern på hans presskonferens. Inte en enda gång pekade han ut Donald Trump som ansvarig. Inte en enda gång klarade han heller av att uttala Trumps namn.

Herr talman! Vi befinner oss i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget på mycket länge. USA:s president ljuger dagligen, särskilt om Ukraina. Samtidigt går han uppenbart Putins ärenden. De är två auktoritära ledare som uppenbarligen gillar varandra på något lite konstigt sätt.

Jag undrar varför den här regeringen inte säger emot Donald Trump och tydligt markerar mot honom när han ljuger och när han pratar skit om Sverige. Vi måste ha en tydlighet mot honom på ett helt annat sätt än vad man kan se från den här regeringen.

(TALMANNEN: Jag påminner om vikten av att använda ett vårdat språk i kammaren.)

Herr talman! Magnus Berntsson behöver inte dela min beskrivning, men citatet från Lars Adaktusson om att det finns kristdemokrater som kritiserar följeslagarprogrammet är helt korrekt.

Vi undrar alltså varför programmet stängs ned när Kristdemokraterna har sagt att man vill värna kristna runt om i världen. Det här har tolkats som Kristdemokraternas vinst, men det är det neddragna biståndet tillsammans med en ny Mellanösternstrategi där man avskaffar Palestinastrategin som leder fram till att Sida fattar det här beslutet.

Att Sveriges bistånd gör skillnad är tydligt. Tack vare annat svenskt stöd har en ny grupp i år kunnat etableras i South Hebron Hills, ett av de områden varifrån palestinier fördrivs mest just nu. Det beslut som ni har fattat om biståndet har också lett till att MR-organisationer och demokratiorganisationer både i Israel och Palestina får minskat stöd. Det är organisationer som har bidragit till att ge fakta till de internationella domstolarnas processer om folkmord och om brott mot mänskligheten.

Därför tror jag att det faktiskt finns en politisk bakgrund till att regeringen landar i att dra ned stödet till följeslagarprogrammet.

Herr talman! Som nämndes i det förra replikskiftet stängdes alltså nyligen finansieringen till följeslagarprogrammet i Israel och Palestina ned efter över 20 år. Det betyder att ännu en internationell observatörs ögon på plats mitt i konflikten försvinner.

Vad är då följeslagarprogrammet? Programmet startades av Kyrkornas världsråd efter ett upprop om hjälp från kyrkorna i Jerusalem. Världen svarade. Sveriges kristna råd har skickat ned över 400 svenska volontärer för att vara på plats och bidra till fred.

Men av någon anledning gillar inte Kristdemokraterna när kristna människor engagerar sig för fred. När jag tog upp denna fråga med Magnus Berntssons föregångare Lars Adaktusson i den utrikespolitiska debatten 2019 sa han nämligen så här: "När det gäller följeslagarprogrammet och resorna har det funnits uppgifter i många år om att de har övergett opartiskheten, och jag ansluter mig till det." Det skapade en massiv debatt då, och nu har ni valt att stänga ned detta.

Nu kommer rapportering om ökat våld och dödande på Västbanken och i östra Jerusalem. I berättelse efter berättelse hör vi hur människor känner sig tryggare av följeslagarnas närvaro, att familjer kan sova tryggt och att barn tryggt kan gå till och från sin skola. Vi hör berättelser om följeslagare som skyddar de kristna i de armeniska kvarteren i Jerusalem från att fördrivas. År 2023 gjorde följeslagarna 195 kyrkobesök i 56 olika kyrkor i östra Jerusalem, Betlehem, Jeriko, E? ?aiyiba och Ramallah.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Kristdemokraterna säger sig vilja skydda kristna i världen. Det sa Magnus Berntsson senast i sitt anförande. Men här blir faktiskt resultatet det motsatta när även våldet mot kristna palestinier ökar.

Varför läggs stödet till följeslagarprogrammet ned? Varför känns det som om Kristdemokraterna förföljer kristna som vill bidra till fred i Mellanöstern?

(Applåder)

Herr talman! Jag välkomnar Kerstin Lundgrens besked här. Jag tror och hoppas att vi tillsammans kan lyfta fram frågan inom den svenska Natodelegationen och att vår delegation tillsammans med andra kan mobilisera stöd inom Natos parlamentariska församling för att titta på möjligheterna att dra in rättigheterna för Georgien och tydligt markera ett förändrat förhållningssätt till partiet Georgisk dröm efter det senaste valet. Det är nu ett alltmer auktoritärt och odemokratiskt styre.

Jag tycker att det låter klokt att föra en dialog med den georgiska oppositionen innan man gör detta. Man vill inte slänga ut Georgien helt och fullt. Det handlar snarare om att begränsa deras tillträde i det här skedet när man visar upp de här auktoritära tendenserna.

Vi har också viss tid på oss. Vi befinner oss nu i februari. Den årliga första vårsessionen kommer framåt maj. Det gör att det finns ett antal månaders utrymme om vi lyfter upp frågan på delegationens dagordning och på allvar börjar diskutera vilka åtgärder som Natos parlamentariska församling kan vidta mot den auktoritära utvecklingen i Georgien - för att tydligt peka på vikten av demokrati för att vara en del i Nato.

Herr talman! Jag börjar med att tacka Kerstin Lundgren för hennes tydliga argumentationslinje om UNRWA i det tidigare inlägget.

Jag tänkte fråga om utvecklingen i Georgien, där det är tydligt att den demokratiska utvecklingen går bakåt. Efter mer än ett decennium vid makten krymper nu partiet Georgisk dröm utrymmet för demokratin.

Det val som genomfördes i oktober har inte ansetts fritt och rättvist av internationella valobservatörer. Ledamoten Kerstin Lundgren var en av dem som var på plats och var valobservatör.

Nyligen beslutade Europarådet att dra tillbaka den georgiska delegationens rättigheter. Det ledde till att Georgien inte sände någon delegation till det senaste mötet i Europarådet.

I Natos parlamentariska församling är Georgien sedan 1999 associerad medlem. Sedan Rysslands olagliga invasion och annektering av de georgiska områdena Abchazien och Sydossetien 2008 inrättades Georgia-Nato Interparliamentary Council, kallat GNIC.

Vi ser nu dag för dag hur det politiska förtrycket ökar i Georgien. Inspirerade av den ryska lagstiftningen införde partiet Georgisk dröm förra året en lag om utländska agenter som riktade in sig på oppositionen och civilsamhället.

I beslut efter beslut är det tydligt att varje politiskt beslut är ett närmande till Ryssland och ett steg bort från demokratin. De som nu protesterar på gator och torg möts av polisvåld och hårdare straff från georgiska myndigheter. EU har infört visumkrav för georgiska diplomater till EU.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Både jag och Kerstin Lundgren är utsedda att ingå i den svenska delegationen till Natos parlamentariska församling. Jag undrar om Kerstin Lundgren anser att Natos parlamentariska församling i enlighet med dess artikel 4 borde suspendera möten med Georgien och företrädare för partiet Georgisk dröm.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Jag har inga problem med Joar Forssells historiebeskrivning och hur han beskriver läget. Men det känns lite märkligt att bli uppläxad av en liberal om hur man ska jobba i Europaparlamentet. Vi vet att Liberalerna är det parti som andra partier i den liberala gruppen har mest problem med att sitta i samma grupp som. Flera av dem, framför allt det franska liberala partiet, försökte utesluta just Liberalerna ur den liberala gruppen på grund av att de här i Sverige samarbetar med Sverigedemokraterna, som en del i regeringsunderlaget.

Jag tar gärna emot goda råd om Europasamarbete. Jag har kanske inte lika positiv syn i alla delar på Europa som ledamoten Forssell har, men jag tror ändå att jag ska ta råden om hur man samarbetar i Europa med en viss nypa salt när de kommer från Liberalerna.

Herr talman! Jag konstaterar att vi i Sveriges riksdag ändå är överens i grunden när det kommer till stödet för Ukraina. Och det ska vi fortsätta vara, med den tydlighet som finns i dag.

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker att vi i Vänsterpartiet faktiskt har valt en väldigt bra strategi när det kommer till Ukraina och Europaparlamentet. Att lämna den vänstergrupp som vi tillhör tror jag kanske vore det sämsta beslutet. Jag ska motivera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Jonas Sjöstedt sitter numera i utrikesutskottet i Europaparlamentet, som kallas Afet. Han har där tagit på sig Ukraina som en av sina viktigaste frågor. Om jag har förstått det rätt sitter han också med i Ukrainadelegationen, som en av vänsterns representanter i Europaparlamentet. Han har varit väldigt tydlig med att skuggflottan är en av de absolut viktigaste frågorna, lyft upp den på europeisk nivå och stått bakom en av de viktiga resolutionerna som har gått igenom där.

När det gäller till exempel skuggflottan har det varit tydligt att den svenska regeringen har varit på tårna, och jag har inte behövt göra särskilt mycket i min roll som oppositionspolitiker. Men på EU-nivå har det funnits möjlighet för oss att lyfta upp den viktiga frågan om att motverka den ryska skuggflottan.

När vi gick in i vänstergruppen visste vi att det var en delad grupp, och vi har valt att samarbeta med de partier som gör samma analys som vi när det gäller Ukraina. Vi har också stärkt vårt samarbete med den ukrainska vänstern och med öst- och centraleuropeisk vänster i ökad utsträckning. Vi har till och med anställt från ukrainsk vänster i Europaparlamentet för att komma närmare dem.

Vi vet att vi måste ha en dialog med dem som inte tycker som vi och föra fram våra argument. Det jobbar de som är nere i Bryssel med - jag ska snart åka ned och träffa dem.

Även jag själv deltar i en mängd konferenser som vänstern har och där man pratar om fred. På de konferenserna är jag alltid den där jobbiga typen som är motvalls och förklarar att vi bäst får fred genom att stödja Ukraina militärt, politiskt, humanitärt och ekonomiskt, som utrikesministern sa i utrikesdeklarationen. Det är så vi stärker Ukrainas förmåga att förhandla och ser till att det inte blir en dålig fred med Ryssland när de väl kommer till förhandlingsbordet och når fram till en fred.

Jag försöker därför arbeta emot de i gruppen som har en annan idé, snarare än säga: Okej, jag lämnar dem åt deras öde.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Jag vill vara tydlig med att det i mångt och mycket var jag som bestämde härifrån Stockholm hur de röstade i Europaparlamentet. Ingen skugga ska alltså falla över våra Europaparlamentariker. Vi försökte visa en tydlig, stringent linje från vår sida; vi är kritiska till valprocessen men tycker samtidigt inte att man ska erkänna ledare på det sätt som man gjorde i den resolutionen.

Jag känner inte till de här imperialistiska tendenserna hos Maduro. Men precis som jag pekade på i mitt anförande tycker jag att vi behöver se på både demokratiskt valda ledare och diktatorer på samma sätt när vi ser deras imperialistiska ambitioner och tendenser.

Jag tycker att vi behöver återvända till huvudfrågan: Hur motverkar vi den ekonomiska krisen, som drabbar det venezuelanska folket? Vi har alldeles för mycket fokus på politiskt spel och för lite fokus på den enorma migrationsström som det venezuelanska folket har drabbats av, som en konsekvens av lidandet.

Venezuela har gått från att vara ett medelinkomstland till ett av de fattigare länderna i världen, bara beroende på en politisk kris. Den är absolut skapad av Maduro, men det är många som är skyldiga till att krisen inte är löst.