Håkan Svenneling

Fru talman! I min interpellation ställde jag fyra frågor till utrikesministern om utvecklingen för demokratin i Turkiet. Utöver dessa har vi i dagens debatt berört utvecklingen i Syrien och Turkiets roll i denna utveckling.

Min upplevelse är att Sverige tidigare var en stark röst för demokrati och mänskliga rättigheter i Turkiet och Syrien. Men i samband med den svenska Natoansökan förändrades allt. Tidigare talepunkter slängdes i papperskorgen, först av socialdemokraten Ann Linde och sedan av den moderata utrikesministern Tobias Billström.

Nu är Maria Malmer Stenergard utrikesminister, och därför har hon en god möjlighet att stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter i såväl Turkiet och Syrien som globalt.

Jag noterar att utrikesministern i dag har på sig en pin med den svenska och den danska flaggan, vilket jag tycker är en fin manifestering av att hon står upp för internationell rätt. Det behöver vi göra över hela linjen.

Jag hoppas att utrikesministern har för avsikt att ta möjligheten att stå upp för internationell rätt och att hon stöder processen i Turkiet och sätter press på Erdoğan och hans regim så att de verkar för fred på allvar den här gången. Nu finns den möjligheten, men om man bara ser det som en turkisk inrikespolitisk fråga finns det en risk att processen fallerar på grund av olika intressen. Jag tror att det är samma sak med Syrien – om vi inte engagerar oss utan egenintresse är risken stor att det åter blir en fallerande stat eller att landet får en starkt auktoritär utveckling.

Vi måste sätta intressena för de människor som bor och lever i dessa länder först, så att de får ett bra liv. Då kan barnen gå i skolan, och människor kan ha ett arbete och behöver inte oroa sig för att krig och konflikter ska blossa upp. Jag hoppas att Sverige kan vara en stark röst för detta, och jag förväntar mig att utrikesministern är en ledare i detta arbete.

Fru talman! Även om det är viktigt att prata om situationen för mänskliga rättigheter och fred i Turkiet får vi inte glömma bort Turkiets bredare roll för fred i hela Mellanöstern. Turkiet är på många sätt en av flera regionala stormakter, med ett egenintresse långt utanför landets gränser. Under lång tid har ett av dessa intressen varit att utgöra ett hot mot det kurdiska folket, även utanför Turkiet, såsom i regionen Rojava i nordöstra Syrien. Turkiet har upprepade gånger genomfört territoriella kränkningar av sina grannländer genom flyg- och markanfall mot kurdiska områden i grannländerna Syrien och Irak.

I det 15 år långa inbördeskriget i Syrien har Turkiet under lång tid understött och styrt jihadistgrupper, och även om Turkiet formellt motarbetat Islamiska staten, IS eller Daish, var landets gränser i söder under lång tid porösa och släppte igenom många av dem som blev terrorister för Islamiska staten. Först när Turkiet självt utsattes för terrorattacker från IS sattes reella åtgärder in.

Världssamfundet har under lång tid och under USA:s ledning haft den globala koalitionen mot Daish, och periodvis har aktiviteten varit hög. Men de senaste åren har aktiviteten i koalitionen minskat betänkligt. Problemen efter IS framfart har i stället kurderna i Rojava och det irakiska domstolsväsendet fått hantera. Vi i västvärlden har i praktiken tagit vår hand från problemen trots att många av de farligaste terroristerna är från våra länder. De senaste åren har de därför funnits i fängelser och läger som al-Hol.

Nu agerar Turkiet i stället i direkt motsättning till den globala koalitionen mot Daish genom att deras jihadistgrupper tillsammans med syriska regimens styrkor attackerar de kurdiska områdena där många av IS-terroristerna har suttit fängslade. De senaste dagarna har tusentals terrorister blivit fria, och de riskerar nu att utgöra ett hot mot oss. Till exempel planerade två terrorister ett attentat mot Sveriges riksdag.

Vad tänker utrikesministern om denna utveckling? Vad är hennes tankar om Turkiets roll, och hur avser utrikesministern att agera för att den globala koalitionen mot Daish ska återaktiveras för att bidra till regional och global säkerhet?

Fru talman! Jag ska också ta tillfället i akt och fördöma attackerna mot utrikesministerns ministerkollegor Forssell och Dousa vid deras respektive hem. Jag vet att utrikesministern också har varit utsatt för attacker, både i kammaren och vid sitt hem. I en demokrati är det inte acceptabelt att attackera statsråd. Vi behöver stå upp för vår demokrati, och då är denna typ av attacker inte acceptabla.

Utvecklingen i Syrien medför enorma humanitära behov. Vi vet att striderna mellan regeringsstyrkor och kurdiska styrkor har lett till att många människor är på flykt. De humanitära behoven tillgodoses inte av sig självt, utan Sverige, EU och omvärlden måste nu agera för att hjälpa människor på flykt, säkra freden och bygga upp Syrien igen.

Fru talman! Det är stor risk att egenintresset får styra i Syrien i stället för att vi hittar en väg att stödja freden, vilket vore det bästa. Det finns många folkgrupper, och mycket har skett under det långa inbördeskriget. Vi skulle kunna spela en roll här, men då måste vi stödja de grupper som står upp för internationell rätt och demokrati och som försöker stoppa IS-terroristernas framfart.

Fru talman! Under Erdoğans styre har utvecklingen i Turkiet tagit tydliga steg i helt fel riktning. Sedan det misslyckade kuppförsöket sommaren 2016, för tio år sedan, har inskränkningarna av demokratiska fri- och rättigheter ökat ytterligare. Massarresteringar och begränsningar av yttrandefriheten har varit återkommande. Genom en ändring av konstitutionen våren 2017 har ännu mer makt samlats hos president Erdoğan.

Utvecklingen för demokrati och mänskliga rättigheter i Turkiet är osäker, och just nu finns det många tänkbara utgångar för hur det kan gå. Den 12 maj 2025 beslutade PKK i samband med sin kongress att lägga ned sina vapen och upplösas som organisation. Den 26 oktober påbörjades tillbakadragandet av organisationens styrkor från Turkiet som en del av fredsprocessen.

En förutsättning för en lyckad fredsprocess är en vilja från alla inblandade parter att göra en så hållbar fred som möjligt. Det kommer att innebära eftergifter från både PKK och Erdoğans regim. Den av det turkiska parlamentet inrättade försoningskommittén är ett viktigt steg i arbetet. I kommittén kommer nu viktiga röster att få en plattform där man kan lyfta sina perspektiv. Jag har till exempel hört att organisationen för de mödrar som har förlorat sina barn men som inte har återfunnit deras kroppar har fått en möjlighet att yttra sig inför kommittén.

Erdoğan och hans regim måste nu ge reella förutsättningar för politiska lösningar och en demokratisk utveckling. Det kräver respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Det har vi sett honom bryta mot många gånger.

Ett exempel på hur skör fredsprocessen är är att alla parter inte ens kallar detta för en fredsprocess. Erdoğans målbild är sannolikt att stanna kvar vid makten som president i sitt jättepalats, som har över tusen rum. Det var samma palats som statsminister Ulf Kristersson besökte när han bönade och bad att Sverige skulle få bli Natomedlem. I dagsläget tillåter dock inte Turkiets konstitution att Erdoğan sitter fler perioder i palatset, utan en grundlagsändring krävs. Han vill sannolikt därför få till en ändring av det med hjälp av kurdernas stöd.

Fru talman! I dag sitter tusentals personer fängslade som politiska fångar i Turkiet. Ett exempel är fängslandet av den tidigare partiledaren för det prokurdiska partiet HDP, numera DEM-partiet, Selahattin Demirtaş. Han har dömts till 42 års fängelse enbart för att han var oppositionspolitiker. Gång på gång har Europadomstolen krävt att han ska släppas fri och att åtalen ska läggas ned. Turkiet måste därför omedelbart följa det, vilket man inte har gjort.

Man behöver även bryta isoleringen av Abdullah Öcalan, ge hans advokater och familj tillträde till den fängelseö där han sitter i dag och flytta honom därifrån samt garantera honom en rättssäker juridisk process.

Mycket av lösningarna i fredsprocessen i Turkiet finns i behandlingen av kurdiska ledare och frigivandet av dem.

Man brukar prata om den kurdiska frågan, alltså frågan om kurdernas rättighet till sitt språk, sin historia och sin kultur.

Sverige och EU skickar i dag ett betydande ekonomiskt stöd till Turkiet. Man får bland annat ett så kallat förmedlemskapsstöd inför medlemskap i EU, trots att förhandlingarna är frysta. Här har man hittills fått uppemot 50 miljarder kronor. Man har också fått ungefär 60 miljarder kronor genom flyktingavtalet mellan EU och Turkiet.

Jag har ställt fyra frågor till ministern, som jag hoppas få svar på i dag.

Vänsterpartiet har upprepade gånger kritiserat den svenska regeringen för brist på engagemang för mänskliga rättigheter och demokrati i Turkiet. Det svenska Natomedlemskapet innebar en omsvängning som har lett till att man i praktiken inte markerar mot Erdoğans repressiva politik. Men för en långsiktig, hållbar och fredlig lösning krävs det att vi sätter press på den turkiska regimen.

Fru talman! Jag vill återvända till Mattias Karlssons fråga om Turkiet. Låt oss prata om det. I Turkiet pågår nämligen en fredsprocess. Vi kan faktiskt förutom lugn i Syrien också få fred i Turkiet. Det vore verkligen en välgärning för Mellanöstern i det här läget.

Jag har till och med lämnat in en interpellation om saken till utrikesministern som vi ska debattera den 23 januari. Jag tycker nämligen att Sverige och omvärlden inte gör tillräckligt för att bidra till fred i Turkiet och i Mellanöstern i stort.

PKK som organisation har, självsvåldigt och utan några eftergifter från Turkiets sida, bestämt att man ska lägga ned sin organisation. Man har öppet bränt sina vapen för att visa att man menar allvar med att man är beredd att avväpna organisationen. Och man har nu dragit sig tillbaka från alla positioner man har haft i Turkiet till irakiskt territorium.

Det är en organisation som, i ett otroligt spänt Mellanöstern, tar ansvar för att få fred och hitta en lösning på den kurdiska frågan, som man säger i Turkiet. Det har lett till att det har startats en process i Turkiets motsvarighet till riksdagen, det turkiska parlamentet, där talmannen leder en stor parlamentarisk delegation med 64 ledamöter från alla partier. Det finns något väldigt positivt här.

Vi kan stå här i Sveriges riksdag och skrika: Den och den är terrorist! Men här finns en möjlighet till fred och försoning. Det har det funnits också på andra platser runt om i världen där människor har begått grova brott. Jag tänker till exempel på Nordirland, där IRA lade ned sina vapen, avväpnade sig och gick in i politiska processer. I dag representerar Irlands president Sinn Féin.

Det finns lösningar om man vill. Men Sverigedemokraterna vill leva i en värld med en ond och en god sida. Då klarar man inte av att se möjligheten att bygga fred på lång sikt.

(Applåder)

Fru talman! Jag tyckte att jag var tydlig i den tidigare diskussionen med att det är tack vare palestiniernas anslutning till Romstadgan och Internationella brottmålsdomstolen som brott begångna den 7 oktober och tiden efter det kan utredas och dömas av ICC baserat på att det antingen är fråga om palestinska medborgare eller att brotten har skett på palestinskt territorium. Det är viktigt att alla som bär ett ansvar för de fruktansvärda attackerna kan åtalas i internationella domstolar.

Det är inte jag som politiker som ska agera domare, men jag ska bidra genom att öka resurserna till internationella domstolar, så att de kan göra sitt jobb och döma dem som är ansvariga.

Jag vill också kommentera det biståndsprojekt som jag tror att Mattias Karlsson refererar till. Jag har svarat på frågor om det biståndsprojektet tidigare när det har varit uppe till debatt i kammaren. Men det är svårt för ledamoten, som har bytt utskott och inte har varit med i de debatterna, att ha full kunskap om vad jag har svarat då. Det ska sägas att det var vår egen organisation, Vänsterns Internationella Forum, som hörde av sig till Sida och uppmärksammade dem om DFLP:s deltagande i attacken den 7 oktober. Vi har själva gått igenom projektet, och Sida har gått igenom projektet. Det kan konstateras att ingenting tyder på att pengar har gått till det aktuella partiet, utan pengarna har gått till det projekt där partiet har varit en av flera parter. Det var vårt danska systerparti som höll i projektet.

Den 23 oktober 2023 anmälde vi detta till Sida, och de avslutade granskningen den 21 februari 2024. Sida hade inte någon bekräftad misstanke eller påföljd, utan man konstaterade att de som projektorganisation hade gjort allt rätt.

Jag tycker att vi agerade tydligt och klart och var transparenta med vad vi hade upptäckt, hur vi återrapporterade till Sida och vilka lärdomar vi drog av de misstag som hade begåtts i projektet.

Fru talman! Jag delar Margareta Cederfelts oro om att det inte kommer några uppgifter från Ryssland om statsbeställda mord. Sannolikt är Putin själv inblandad i att mörda olika oppositionella företrädare. Jag har själv besökt journalisten Anna Politkovskajas kontor, som tidningen har bevarat i det skick det var när hon lämnade arbetet den dag hon blev mördad – utanför tidningen eller utanför sitt hem. Hon är ett av många exempel.

Det är viktigt att komma ihåg att det i Ryssland finns två ord för ordet opposition. I Sverige är jag i opposition och Margareta i majoritet, men i Ryssland finns två begrepp beroende på om det är den av Putin tillåtna och kontrollerade oppositionen eller om det är den riktiga, verkliga oppositionen. Det säger något om demokratitillståndet i Ryssland som land.

Jag skulle vilja se en regering där utrikesministern är lite noggrannare när hon planerar sin kalender. Ibland sticker det i ögonen. När Sveriges utrikesminister lägger blommor i Hiroshima samma dag som Sverige för första gången i historien deltar i en kärnvapenövning sticker det i ögonen. Det är en politik som inte håller ihop. När utrikesministern gör det första politiska besöket i Kina på över tio år samma dag som Gui Minhai har varit gripen i tio år är det ingen bra planering, utan det är otroligt stötande.

Jag har inget problem med att man har diplomatiska kontakter eller att man lägger kransar i Hiroshima, men man kanske skulle göra det på andra dagar än precis de dagar när det är årsdagen för betydligt viktigare saker.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Cederfelt för frågan.

Jag strök detta i årets anförande, men i förra årets anförande berömde jag regeringens arbete kopplat till Belarus. Ni har också tillsatt en särskild ambassadör som jobbar med kontakterna med den belarusiska oppositionen.

I grunden är jag inte särskilt kritisk till det arbete regeringen gör kopplat till Belarus, utan jag tycker att det finns många delar i det arbetet som är bra. Jag tycker givetvis också att det är bra att Kara-Murza har blivit frisläppt. Man kan däremot se andra exempel på återvändande ryska kritiker som visar att detta att vara rysk oppositionell är förenat med fara för livet. Som Navalnyj, vars liv slutade efter att han först blev förgiftad, sedan blev frisk från förgiftningen, därefter återvände till Ryssland för att slutligen dö i arbetsläger under mystiska former.

De vädjandebrev som Margareta ansvarar för, som jag många gånger har skrivit under, har en viktig roll i att sätta press. Vi vidtar också många andra viktiga åtgärder för svenska politiska fångar som finns runt om i världen. Jag tänker på Gui Minhai och Dawit Isaak – det kan finnas någon till – och även medborgare från andra länder som vi uppmärksammar på olika sätt.

USA har haft en speciell roll. Det kan man se i Belarus, med de frigivningar som skedde i somras. Det var USA som förhandlade ut de fångarna, men det är också viktigt att komma ihåg att det fortfarande sitter många i fängelse. Vi får inte glömma bort dem enbart därför att någon utväxling har lyckats. Jag vet inte hur USA har agerat, men det är klart att det är lite skillnad i storlek på länderna och på vilka möjligheter som finns.

Jag vill att regeringen fortsätter att prioritera arbetet med mänskliga rättigheter, de konsulära fallen, framför till exempel handelsrelationer med olika länder. Jag hoppas att regeringen tar till sig av den kritiken och jobbar med frågan framåt.

Fru talman! En oroväckande trend som vi ser globalt är ett mer öppet ifrågasättande av internationella konventioner. Högermän och auktoritära ledare bryter mot eller ignorerar undertecknade konventioner allt oftare.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson tvekade inte en sekund att ifrågasätta Internationella brottmålsdomstolens arresteringsorder av hans kompis Benjamin Netanyahu.

Nästa konvention man var igång med att ifrågasätta var den om landminor. Med diffusa argument om att minor skulle skydda Sverige vill man förstöra mark och natur för generationer, med stora risker för särskilt barn och djurliv. Det finns goda skäl till att mänskligheten borde förbjuda landminor och klusterbomber. Tidigare krig och konflikter där dessa har använts är tydliga exempel på det. 40 procent av alla klustervapen exploderar inte utan finns kvar, och 97 procent av alla offer har varit civila, varav många barn.

Sverige undertecknade och ratificerade Ottawakonventionen om minor 1998, och 2012 skedde samma sak med konventionen mot klustervapen. Det har riksdagen beslutat. Vi har åtagit oss att följa dessa konventioner.

Internationell rätt måste gälla. Det är det som skapar mänsklig säkerhet och gör att krigsförbrytare kan hållas ansvariga. I förlängningen kan högerns urholkning av internationella konventioner få konsekvenser för hur vi kan fördöma och utkräva ansvar av dem som bryter mot internationell rätt. Vi kan inte plocka russinen ur kakan, utan hela den internationella rätten gäller oavsett vem som begår brottet. Därför behöver vi upprätthålla vårt stöd till internationella organ som upprätthåller den internationella rätten så att de stärks.

Vänsterpartiet har därför, med anledning av Rysslands orättfärdiga anfallskrig mot Ukraina och med anledning av Israels krig mot Gaza, lyft att Internationella brottmålsdomstolen, ICC, ska få ökade resurser för att kunna utreda alla krigsbrott. De ansvariga för brotten, på alla sidor, måste ställas inför rätta. Därför vill Vänsterpartiet tillföra 15 miljoner kronor till ICC.

Vänsterpartiet står också bakom Sydafrikas anmälan till Internationella domstolen, ICJ, och att frågan om Israels folkmord utreds juridiskt. Vi anser att det är dags för Sverige att, likt andra länder, ansluta sig till Sydafrikas anmälan om folkmord. Vänsterpartiet har återkommande lyft vikten av att Internationella domstolen i Haag tillförs mer resurser så att de har alla nödvändiga förutsättningar att utreda de brott som har begåtts. Därför borde även ICJ få 15 miljoner kronor.

Sammantaget vill vi alltså tillföra 30 miljoner kronor för 2026 till att upprätthålla internationell rätt.

Jag noterar också med glädje att Socialdemokraterna i år har ett liknande förslag på 10 miljoner och Miljöpartiet ett på 15 miljoner. Det krävs för att ansvar ska utkrävas av politiska ledare globalt, oavsett om de finns i Ryssland, i Israel eller i Sudan.

Under Putins tid vid makten i Ryssland har landet gått från begynnande demokrati tillbaka till stenhård diktatur. I dag ser vi ett reaktionärt, konservativt och patriarkalt styre som förtrycker oppositionella och människorättsförsvarare, agerar aggressivt mot sina grannländer och spelar en destabiliserande roll i världspolitiken. Den auktoritära utvecklingen kulminerade i Rysslands orättfärdiga anfallskrig mot Ukraina den 24 februari 2022. Ryssland har därmed visat att man är ett reellt säkerhetspolitiskt hot för sin omgivning.

Men Putins regim är även ett hot mot alla de invånare som motsätter sig styret eller som inte passar in i det samhälle som Putin vill bygga. Den ryska oppositionen, bestående av modiga hbtq-aktivister, feminister, människorättsförsvarare och miljökämpar, behöver stöd från omvärlden. Att stödja dessa kämpar är att stödja en demokratisk utveckling i Ryssland och att förbättra säkerheten såväl för dem som för Rysslands grannländer.

I en rapport från Centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska institutet beskriver Stefan Ingvarsson och Ekaterina Kalinina hur levande det ryska civilsamhället är trots det omfattande förtrycket från Putins regim. Samtidigt konstaterar de att det svenska stödet till dess aktörer behövs mer än någonsin.

Det ryska civilsamhället finns i dag både i och utanför Ryssland. Några har slagit sig ned i Sverige, andra i länder där det är enklare för ryska medborgare att få visum. Samtidigt finns då riskerna kvar för att Putins regim ska komma åt oppositionella långt utanför Rysslands gränser, så som vi har sett.

Men rapporten tar framför allt död på myten att aktörerna bara finns utomlands. I stället konstateras att det finns en myriad av aktörer i Ryssland. Det är snarare så att det är svårt att se och sätta ut dem på en karta än att de inte finns. Det är i slutna rum på säkrare avstånd från Putins maktapparat som dessa aktörer verkar.

Demokratiska initiativ finns över hela landet, och de är beroende av vårt stöd, oberoende journalistik och granskning som kan ge oss ökad kunskap om det faktiska läget i Ryssland. Ofta hänger de ihop, då länken mellan inhemska aktörer ofta är just aktörer som tvingats etablera sig utanför Rysslands gränser.

Vi behöver därför en modig svensk utrikespolitik som vågar stötta ett levande ryskt civilsamhälle för att demokratin en dag ska spira i vårt grannland. För mig är det uppenbart att regeringen inte har gjort tillräckligt, utifrån att den tror på mytbildningen, och att ett förnyat förhållningssätt krävs för att stödja den ryska oppositionen.

I augusti 2020 hävdade Aleksandr Lukasjenko att han vunnit det så kallade valet i Belarus. Det hade han inte. Det belarusiska folket reste sig i miljontal och demonstrerade. Men Lukasjenko skydde inga medel och kuvade folket genom brutal repression mot allt och alla. Framför allt sitter han dock kvar tack vare stöd från sin diktatorkompis Putin.

Europa och västvärlden gjorde många fel inför valet, och efter valet tog det alltför lång tid innan sanktioner kom på plats. Men striden om demokratin i Belarus är långtifrån över. Lukasjenkos utmanare Svjatlana Tsichanouskaja har varit tydlig om stödet till oppositionen.

I Belarus pågår förtrycket fortfarande i oförminskad takt, även om några fler av de politiska fångarna faktiskt har blivit släppta den senaste tiden. Glädjande under detta år var frigivandet av Tsichanouskajas man Siarhej, som blev fri i juni efter fem års fängelse. Men ännu finns 1 300 politiska fångar i Lukasjenkos fängelser – inklusive Roman Protasevitj, vars flygplan tvingades landa i Belarus innan han kidnappades.

Vi får inte ge upp denna kamp, en kamp som är tydligt länkad till Ukrainas frihetskamp mot rysk dominans i regionen. Det belarusiska folket har fått nog, och en dag kommer Lukasjenkos regim att falla.

Det är mot denna bakgrund – utvecklingen i Ryssland och Belarus – som Vänsterpartiet avsätter 20 miljoner kronor för stöd till rysk och belarusisk opposition 2026.

Fru talman! Den myndighet på det utrikespolitiska området som växer snabbast är Inspektionen för strategiska produkter, ISP, som bakom det flashiga namnet ansvarar för tillstånd kring Sveriges vapenexport. På senare år har flera nya uppdrag tilldelats myndigheten, till exempel granskning av utländska direktinvesteringar, vilket gör att myndigheten sedan flera år tillbaka befinner sig i en kraftig expansionsfas.

Strategiska uppköp är en stor utmaning mot ett robust och säkert samhälle, då de riskerar att ge andra stater makt över samhällsviktig verksamhet i Sverige.

Även i denna budget ökar regeringen finansieringen till ISP. Men nu börjar också regeringen skära i andra viktiga anslag. Vänsterpartiet avvisar regeringens flytt av 5 miljoner kronor från anslaget för utrikes- och säkerhetspolitiskt strategiska insatser till anslaget för ISP. Vi menar i stället att detta ska finansieras genom ett rationaliseringskrav på ISP. Vi vill att ISP ska utreda lokalisering av delar av verksamheten från Stockholm med anledning av expansionen och det höga kostnadsläge som råder i Stockholm för bland annat lokaler och personal.

I år är det 25 år sedan resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet antogs av FN:s säkerhetsråd. Det var första gången som FN gjorde en koppling mellan säkerhetspolitik och kvinnor, både hur kvinnor påverkas och hur de kan påverka säkerhetspolitiken.

FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet bygger på tre grundläggande principer: deltagande, konfliktförebyggande och skydd. Den är tillsammans med de efterföljande nio resolutionerna ett viktigt verktyg för att uppvärdera kvinnors säkerhet.

Trots att det är 25 år sedan resolution 1325 antogs har det visat sig svårt att göra verklighet av agendan. Nu är det dags att ta nästa steg. För att få större genomslag för agendans målsättningar krävs att en ambassadör för 1325 och de efterföljande resolutionerna tillsätts. Vänsterpartiet föreslår därför en satsning på 3 miljoner kronor för 2026, dock formellt inom ett annat utgiftsområde än detta.

Med detta vill jag säga att Vänsterpartiet ser denna budget som en helhet – till skillnad från Sverigedemokraterna, som jag var inne på tidigare – och därför kommer vi inte att delta i beslutet vid dagens votering. Vi står dock bakom vår motion och vårt särskilda yttrande med anledning av utgiftsområde 5 Internationell samverkan.

Fru talman! Precis som ledamoten Karlsson är inne på är det just det faktum att Palestina är part i ICC:s stadgar, Romstadgan, som gör att ICC haft en pågående utredning efter det att Palestina anslöt sig 2015 – jag tror att utredningen startade 2019. Då kunde man också agera med avseende på de saker som skedde från och med den 7 oktober och framåt.

Jag tycker att detta är en otroligt fin grej med internationell rätt. Hamas terrorister, som angrep civila och militärer i Israel, kan utredas för brott eftersom de är palestinska medborgare – och därmed även Palestina som stat. Och de brott som Israel har begått på palestinskt territorium, i Gaza och även på Västbanken, för den delen, kan utredas genom Palestinas deltagande.

Jag håller inte med om beskrivningen av smörgåsbord – det finns en tydlig skillnad. Tittar man på erkännandefrågan historiskt ser man till exempel erkännandet av Kosovo, som skedde under Carl Bildts tid som utrikesminister; jag har inte det exakta året i huvudet. Då gick den svenska borgerliga regeringen – det kan till och med ha varit en minoritetsregering – fram och erkände Kosovo som stat. Vänsterpartiet tyckte inte att det då var läge att erkänna Kosovo som stat, men vi har aldrig sedan dess kritiserat det. Ett erkännande är ett erkännande. Det är ett beslut som Sverige har stått för, och då står vi fast vid det.

Detta ser vi inte från högersidan. I stället ser vi att man attackerar Palestina om och om igen.

Det vi behöver göra i det här läget, om vi ska stå upp för internationell rätt och om vi ska värna det lilla sköra fredsavtal som finns och till viss del är en illusion, är att faktiskt stå upp för staten Palestina, så att Israel och Palestina blir mer jämbördiga parter i det här läget och så att vi till slut kan nå fram till fred och frihet för alla människor i regionen. Det är klart att det är en lång väg dit, men jag tror att det är bättre om vi i Sverige vidhåller de erkännanden vi faktiskt har gjort.

(Applåder)

Fru talman! Mattias Karlsson går på lite som en ångvält om hur enig regeringen är och hur oeniga vi i oppositionen verkar vara. Jag tycker mig ana en viss, lätt historierevisionism som även, tyckte jag, framkom i den SVT-dokumentär som handlade om Sverigedemokraterna, där ledamoten och även fru talmannen medverkade. En sak som har skett i Sverige sedan Sverigedemokraternas inträde i politiken är att man har brutit mot tidigare regler för vilka budgetar man röstar på och hur man agerar i Sveriges riksdag. Det har lett fram till den lite kaosartade situation vi hade förra mandatperioden och fortsatt har i svensk politik – det blir inte riktigt ordning på det. Jag tycker att både medierna och Sverigedemokraterna själva kanske skulle ta fram spegeln och titta på vad som egentligen hände.

Men jag tänkte fråga om en annan sak. Det handlar om internationell rätt och det uttalande som Jimmie Åkesson gjorde i november förra året, när Internationella brottmålsdomstolen, ICC, kom med en efterlysning gällande Benjamin Netanyahu och tidigare försvarsminister Yoav Gallant i Israel. Åkesson sa då att Sverige inte borde stå bakom arresteringsordern och att Netanyahu inte borde gripas om han kom på besök i Sverige.

Sju av åtta partier här är väldigt eniga om att vi står upp för internationell rätt, att domstolar är oberoende och att Sverige som undertecknare av Romstadgan, som ligger till grund för ICC:s arbete, ansvarar för att personer som omfattas av arresteringsorder som domstolen utfärdar grips, oavsett om det rör sig om tidigare diktatorer i Sudan, Putin från Ryssland eller israeliska företrädare. Jag undrar hur Mattias Karlsson som ordförande i utskottet ser på uttalandet från sin partiledare och om Sverigedemokraterna står bakom internationell rätt och domstolarnas oberoende.

(Applåder)

Herr talman! Kriget i Ukraina har nu pågått i över tre och ett halvt år. Genom sin uthållighet, sin försvarsvilja och sin motståndskraft har Ukraina stått emot det ryska anfallskriget. Men det har kostat. Det har kostat i form av människoliv, förstörda bostäder och förstörda skolor och mycket, mycket mer.

Ukraina hade nog inte kunnat stå emot utan omvärldens moraliska stöd men framför allt ett ekonomiskt och ett militärt stöd. Nu ska vi besluta om ytterligare ett stort stöd till Ukraina, Sveriges riksdags 20:e paket till Ukraina. Paketet svarar mot Ukrainas mest prioriterade behov: uppbyggnad av det ukrainska försvaret på både kort och lång sikt. Vi svenska politiker är tydliga med att det Ukraina som bestämmer vad de behöver från oss. Vi ställer upp, tillsammans med vår växande försvarsindustri.

När Ryssland försöker minska Ukrainas försvarsvilja genom att slå ut energi och rikta in sig på civilbefolkningen krävs ett försvar som inte bara är effektivt på slagfältet. Även stödet till de institutioner som har till uppgift att skydda den demokratiska processen i Ukraina viktigt.

Herr talman! Rysslands agerande – invasion, ockupation och krig – är helt oacceptabelt och strider mot folkrätten. Invasionen är oprovocerad, olaglig och oförsvarlig. Stödet till Ukraina och de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland måste fortsätta och utökas. Detta inkluderar att bekämpa den ryska skuggflottan i Östersjön, som även medför en stor risk för miljökatastrofer. Världens länder måste också sluta köpa rysk olja och gas, eftersom det finansierar Putins krig.

Herr talman! Det har varit uppenbart i flera år att Putins regim i Ryssland är ett konkret och fysiskt hot mot grannländerna, men vi vet också sedan länge att Putin är ett hot mot alla de invånare i Ryssland som motsätter sig hans styre och inte passar in i det samhälle som han vill bygga. I förrgår beslutade Putin att skriva under en lag som gör att Ryssland nu lämnar Europakonventionen mot tortyr. För ryska människorättsaktivister, hbtqi-personer, feminister, urfolksföreträdare, miljörörelser och den politiska oppositionen innebär regimen i Moskva ett dagligt hot om våld, repression och även mord.

Herr talman! Efter det amerikanska valet när Trump klev in i Vita huset har vi sett en oroande utveckling. Presidenten lovade i valrörelsen att få ett snabbt slut på kriget. Det har han inte lyckats med. Men det ska aldrig löna sig att angripa ett annat land, och det är det som gör att stormaktspolitiken från Vita huset är så oroande. Presidenten säger att han vill få fram en fred genom att ge Ryssland stora delar av Ukraina, och han vill på samma sätt att både Grönland och Kanada ska tillhöra USA. Tanken är att den som är stor och stark ska ha rätt att ta vad den vill ha. Den rätten får absolut inte vinna.

Därför är det positivt att de flesta demokratiska stater samlas i stödet till Ukraina och i motståndet mot den ryska invasionen. Men fler länder måste göra mer. Sverige får inte bli alltför ensamt i sitt stöd till Ukraina. Målet måste vara att vi tillsammans förhindrar att Ryssland vinner kriget. Ryssland får inte på något sätt belönas för den invasion och ockupation som det är ansvarigt för. Inga förhandlingar får ske över huvudet på Ukraina. Det är Ukrainas villkor och Ukrainas beslut som ska ligga till grund för eventuella förhandlingar och uppgörelser. Det är Ukraina som bestämmer sin väg framåt för sitt eget land.

Det är därför Ukraina behöver en fred som är rättvis och hållbar, inte en fred som inte avskräcker Putin från nya anfallskrig utan ger Ryssland mersmak. Putin kommer sannolikt inte att stanna vid Ukraina; hans imperialism kommer att fortsätta och på sikt hota hela det demokratiska Europa.

Herr talman! Sveriges stöd till Ukraina måste därför vara brett och långsiktigt. Tusentals av de miljoner människor som har tvingats fly från Ukraina har kommit till Sverige. De kämpar för att klara sig i sitt nya hemland Sverige med all den osäkerhet som det innebär när familj och vänner är kvar i krigets Ukraina.

De ukrainska flyktingarnas ekonomiska situation i Sverige är också mycket allvarlig. De och många andra flyktingar i Sverige har en mycket liten ekonomisk ersättning att leva på varje dag. Vänsterpartiet har flera gånger krävt att regeringen måste höja ersättningen för att göra vardagen mer dräglig för flyktingarna.

När kriget är slut måste Sverige och EU vara delaktiga i återuppbyggnaden av Ukraina utifrån den inriktning som den ukrainska befolkningen vill se. Detsamma gäller vårt stöd till andra länder som direkt hotas av Rysslands imperialism, som Moldavien och Georgien.

Samtidigt får vi inte låta straffrihet råda för dem som brutit mot internationell rätt, oavsett vem det är som bryter mot den. Såväl Vladimir Putin som Rysslands barnrättskommissionär Maria Aleksejevna är efterlysta av Internationella brottmålsdomstolen ICC för att ha kidnappat ukrainska barn i strid med internationell rätt. Vi ska aldrig låta dem komma undan med detta och andra brott!

Herr talman! Jag vill avsluta med att säga att Sverige måste fortsätta vara en stark röst i världen för fred, frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och jämlikhet. Vänsterpartiet står bakom det ekonomiska, humanitära och militära stöd som Sverige skickar till Ukraina och fördömer den ryska invasionen och ockupationen.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Det är bra att regeringen ändrade sig om EU:s handelsavtal under sommaren. Nu behöver ministern övertyga fler länder om att ekonomisk press på Israel är rätt väg att gå. Jag välkomnar att ministern var i Berlin i förrgår, och jag tippar att man pratade om Gaza där. Men Sverige bör också, likt länder som Spanien, Irland och Norge, se över sina bilaterala relationer till Israels högerextrema regering. Varför vidtar inte Sverige sådana bilaterala åtgärder som att stoppa vapenhandeln med Israel eller bojkotta bosättarprodukter?

Herr talman! I sin låt På andra sidan havet sjunger artisten Albin Lee Meldau:

Jag finner inga ordJo, det gör jag faktisktDet kallas för folkmord.

Några som försöker korsa havet och nå fram med nödhjälp till Gaza är den flottilj av båtar som just nu reser över Medelhavet. Israel har haft en blockad av Gaza i 20 år. Men de senaste snart två åren har det utvecklats till ett folkmord då det råder total svält för 2 miljoner människor i Gaza.

Israel har tidigare attackerat och angripit flottiljer på internationellt vatten som har försökt nå Gaza. Även denna gång har båtar utsatts för drönarattacker.

I veckan slog en oberoende FN-rapport fast att Israel uppfyller fyra av de fem kriterierna för att det ska räknas som folkmord och att omvärlden måste göra mer för att stoppa folkmordet.

Jag undrar vad regeringen gör för att skydda människor som försöker hjälpa till att stoppa svältkatastrofen i Gaza och vad regeringen gör för att stoppa folkmordet.

Herr talman! Även om regeringen gör en del saker är det uppenbart att regeringen skulle kunna göra mycket mer för att sätta press på Israels regering. Det är en marginellt hårdare ton från regeringen mot Israel vi har sett under senvåren, men den är långtifrån tillräcklig.

Nu sker bland annat en översyn av det förmånliga associeringsavtalet mellan EU och Israel. Det är uppenbart att Israel genom det folkmord som man genomför i Gaza bryter mot de mänskliga rättigheterna och därigenom mot avtalet med EU.

Kommer Sverige att driva på för att associeringsavtalet med Israel suspenderas?

(Applåder)

Herr talman och statsministern! Den humanitära situationen i Gaza är förödande. Hela befolkningen befinner sig i svält och ett lidande i ett totalt sönderbombat Gaza. Internationella domstolen har beslutat att Israels ockupation är olaglig och måste upphöra. Domstolen har även beslutat att ingen annan stat får stödja Israels ockupation av Palestina.

Det svenska företaget Aimpoint levererar genom ett samarbetsavtal med det israeliska företaget Emtan rödpunktsikten till Israel. Det har senare upptäckts på vapen som delats ut till israeliska bosättare och hos den israeliska militären av säkerhetsministern Itamar Ben-Gvir.

Samme Ben-Gvir har nu belagts med sanktioner av Storbritannien, Norge, Kanada, Australien och Nya Zeeland. Den svenska regeringen anser att han också ska omfattas av EU-sanktioner. Borde inte regeringen då också stoppa vapenhandeln med Israel och införa ett vapenembargo mot Israel?

Herr talman! I dag debatterar vi för första gången den årliga skrivelsen om verksamheten i Nato. Det beror på att stora delar av förra året var det första år som Sverige var medlem i Nato, då vi gick med den 7 mars 2024. Skrivelsen omfattar både regeringens arbete och riksdagens delegation till Natos parlamentariska församling – en delegation och församling där jag är en av de svenska ledamöterna.

Vi i Vänsterpartiet har återkommande varit väldigt tydliga i debatten om det svenska Natomedlemskapet. Vi ansåg att Sverige skulle vara säkrare utanför Nato. Det är ett ställningstagande som vi har fått stöd för, framför allt under detta år med tanke på att Donald Trump valdes till president i USA. Vi är fortsatt emot ett svenskt Natomedlemskap, men nu när vi är medlem driver vi på för att Sverige ska bedriva en så klok politik som möjligt i Nato. I fokus står framför allt två delar: demokrati och kärnvapen.

Nu är dock det svenska Natomedlemskapet verklighet, och mycket av det svenska försvarets verksamhet kommer att ha en koppling till Nato. Vänsterpartiet anser att det även i fortsättningen måste vara Sveriges egen försvarsförmåga som ska stå i centrum för den svenska försvarsplaneringen men också att Sverige ska vara en aktiv samarbetspartner till våra nordiska och baltiska grannländer. Vi ska ta ett gemensamt ansvar för försvaret av Östersjön, Västerhavet, Nordsjön och Arktis, tillsammans med våra grannländer. Det är detta fokus på vårt närområde, inte operationer långt bort, som ska vara den svenska prioriteringen.

Herr talman! I Donald Trump har vi fått en auktoritär president som inte bryr sig om internationell rätt. Han har på kort tid riktat militära och politiska hot mot flera länder, såsom Panama, Grönland och Kanada, samt allierat sig med Putin och Ryssland för att tvinga fram ett krigsslut i Ukraina. Utvecklingen i USA kommer de närmaste åren att innehålla stor osäkerhet med Donald Trump som president, och vi vill i likhet med många andra länder i Europa inte ha vår säkerhet villkorad av USA.

USA har som land en särställning och i praktiken veto när det gäller Natos agerande samtidigt som landet genom historien har bedrivit invasionskrig, stöttat militärkupper mot demokratiskt valda regeringar och beväpnat paramilitära grupper, och USA exporterar fortfarande vapen till krigförande länder, såsom Israel och Saudiarabien. Det politiska läget i USA är dessutom instabilt och starkt polariserat. Detta ser vi inte minst i de kravaller som pågår i Los Angeles just nu.

Vänsterpartiet var och är motståndare till det så kallade DCA-avtalet om försvarssamarbete med USA. Avtalet öppnar för att amerikanska soldater kan placeras i Sverige, dessutom med straffrihet om de begår brott, och det innebär inte ett tydligt nej till kärnvapen på svenskt territorium. Vänsterpartiet säger därför tydligt nej till utländska militära baser i Sverige, permanenta såväl som roterande, oavsett vilket land de kommer från.

Kärnvapen är en bärande del av Nato, och det går inte att bortse från att ett svenskt medlemskap också innebär ett deltagande i Natos strukturer för kärnvapenanvändning. Man hade från början kunnat vara tydlig med att kärnvapen inte kommer att tillåtas på svenskt territorium. I stället valde man att vara mycket tydlig med att Sverige ställer upp på allt, även Natos kärnvapenavskräckning.

Vänsterpartiet har återkommande föreslagit att Sverige ska sätta upp förbehåll för kärnvapen, något som både den socialdemokratiskt ledda regeringen och den moderatledda regeringen med stöd av Sverigedemokraterna har avvisat. Våra grannländer Danmark och Norge gjorde uttalanden om kärnvapen, dels i samband med att länderna anslöt sig till Nato, dels i samband med deras respektive DCA-avtal. Vänsterpartiet beklagar att regeringen inte gjorde några sådana markeringar i samband med anslutningsförfarandet.

Kärnvapen är en säkerhetsrisk för Sverige, och Sverige ska inte delta i eller främja användandet av kärnvapen. Förespråkarna av kärnvapen argumenterar att kärnvapen är avskräckande. Det är ett mycket kortsiktigt perspektiv. Att länder tävlar med varandra i kärnvapenkapprustningen ökar osäkerheten och är knappast ett sätt att bygga fred och trygghet.

Vänsterpartiet vill att Sverige ska förbli en kärnvapenfri stat. Sverige bör därför anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen på svenskt territorium i både fredstid och krigstid. Natoländer som Finland, Litauen och Spanien har nationell lagstiftning mot kärnvapen. Därför borde vi i Sverige också kunna ha en lag som förbjuder detta.

Vänsterpartiets ståndpunkt är att Sverige aldrig ska vara med och planera, förbereda för eller öva på att använda kärnvapen. Tyvärr är detta inte fallet just nu.

Inom Nato saknas principen om så kallat no first use. Det innebär att Nato inte utesluter att man vid en konflikt är den part som först använder sig av kärnvapen. Detta gör att hotet om kärnvapen alltid är överhängande. Vi menar att Sverige skulle tjäna på att driva på för en regel om att inte använda kärnvapen först inom Nato.

Överenskommelser om kärnvapenfria zoner är ett av de allra mest effektiva verktygen mot kärnvapen och kärnvapenspridning. Om länder kan vara förvissade om att andra stater inte håller kärnvapen dämpar det viljan att skaffa egna. En kärnvapenfri zon i såväl Norden och Arktis som EU vore inte bara ett säkerhetspolitiskt riktigt beslut utan också en viktig markering för fred och kärnvapennedrustning gentemot världssamfundet.

Herr talman! Sedan Sverige blev medlem i Nato har Sveriges riksdag fler ledamöter i Natos parlamentariska församling, som är en organisation där parlamenten möts och diskuterar Natofrågor. I Sverige har i samförstånd en modell valts där alla partier har beretts möjlighet att sitta i riksdagens Natodelegation. Det är ett klokt beslut, tycker jag.

Till församlingen finns ett flertal associerade delegationer från länder som Nato samarbetar med. I en del av dessa länder råder demokratiskt underskott, och det demokratiska utrymmet krymper. Ett sådant land är Georgien, där regeringspartiet Georgisk dröm nu snabbt krymper det demokratiska utrymmet för oppositionen och meningsmotståndare efter ett val i oktober 2024 som kritiserades av internationella observatörer. Alldeles efter denna debatt kommer det att hållas ett seminarium här i Sveriges riksdag.

Nato och Natos parlamentariska församling måste vara tydliga i sitt demokratiska budskap till stater både inom och utanför Nato när det demokratiska utrymmet krymper. Därför behöver också Natos Centre for Democratic Resilience komma på plats. Ungern blockerar ett förslag sedan flera år tillbaka, och detta är ett tydligt exempel på hur bilden av Nato som en allians mellan demokratiska stater inte stämmer. Tillsammans med en tillbakagång för demokratin i Turkiet, och nu senast i USA, visar detta att Nato står inför flera framtida utmaningar kopplade till demokratifrågor. Sverige bör därför driva på för inrättandet av Centre for Democratic Resilience.

Herr talman! Det är av stor demokratisk betydelse att det är just riksdagen som fattar beslut om att sända svensk militär trupp utomlands i fredstid, vilket regleras i 15 kap. 16 § första stycket regeringsformen. Vänsterpartiet anser att detta ska gälla och värnas även nu när Sverige är medlem i Nato.

Riksdagen har vid flera tillfällen de senaste åren visat prov på snabbt agerande och beslutsfattande. Just nu förbereder dock regeringen en proposition som går i motsatt riktning. Vi uppskattar mycket att regeringen har hållit riksdagens partier informerade under processen men känner en tydlig oro för vad utfallet ska bli. Vi får se vad som kommer fram under den remissrunda som nu pågår och i framtida propositionsförslag från regeringen, kanske under nästa riksmöte.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 3 om ett center för demokratisk resiliens.

Herr talman! Regeringens skrivelse visar att den svenska vapenexporten fortsatt befinner sig på en historiskt hög nivå. År 2024 exporterade svenska företag krigsmateriel till ett värde av drygt 29 miljarder kronor. Det är den största summan någonsin och en ökning med hela 63 procent jämfört med föregående år.

Bland köparna av svenska vapen 2024 återfinns en rad diktaturer, krigförande stater och länder som begår allvarliga och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna. Vi återfinner även länder som tar stora steg tillbaka i sin demokratiutveckling och där våld och förföljelse av minoriteter och politisk opposition ökar. Den största mottagaren av svensk vapenexport under 2024 var Förenade Arabemiraten, ett land med betydande demokratiskt underskott. Totalt är mer än en tredjedel av länderna vi exporterar vapen till bristfälliga demokratier.

Dubbelmoralen i den svenska vapenexporten blir tydligast i vapenexporten till de stater som krigar i Jemen. Samtidigt som regeringen gärna talar om vikten av demokrati, fred och kvinnors rättigheter beväpnar Sverige krigförande diktaturer som systematiskt kränker kvinnors rättigheter och bombar det jemenitiska folket. Sverige kommer inte med trovärdighet att vara en röst för mänskliga rättigheter någonstans på jorden så länge denna vapenexport fortsätter, tycker jag.

Det går inte heller att som utrikesministern deklarera att demokratiska värderingar ska vara kärnan i svensk utrikespolitik samtidigt som Sverige vikt sig för Turkiets påtryckningar om bland annat vapenexport för att släppa igenom ett svenskt Natomedlemskap. I skrivelsen konstateras att det under 2024 beviljades vapenexport till Turkiet för 52 miljoner kronor.

Herr talman! Regeringens skrivelse om vapenexport är årlig. Det är även Vänsterpartiets följdmotion. Ofta innehåller den liknande frågeställningar, men i år har vi valt att fokusera lite extra på den svenska vapenimporten. Bland annat har Vänsterpartiet begärt ett antal rapporter från riksdagens utredningstjänst, RUT, för att belysa vapenimporten.

Tack vare RUT har vi bland annat fått fram den första offentliga sammanställningen av vapenimportens omfattning och från vilka länder vapen importeras till Sverige. Denna frågeställning blir allt viktigare i en tid med ökad oro när vi som politiker har bestämt oss för att stärka det svenska försvaret. Det gör att det de kommande åren sannolikt kommer att importeras mer vapen till Sverige.

Vad är då politiskt relevant med vapenimporten? Det handlar om varifrån vi importerar. Om Sverige importerar från ett land med tveksam demokrati riskerar vi att genom våra köp understödja den rådande ordningen och därigenom bidra negativt till utvecklingen i landet. Det handlar också om leveranskedjor och leveranssäkerhet. I en tid med ökade globala spänningar riskerar inköp från länder längre ifrån oss, även demokratier, att innebära ökade utmaningar när det gäller reservdelar och dylikt. Även andra aspekter kan vara relevanta, såsom sannolikheten för att landet prioriterar ned Sverige vid leveranser i en eventuell krigssituation.

Vad visar då våra RUT-rapporter? Jo, att bland de undersökta länderna utgör Sverige tillsammans med Finland undantagen när det gäller lagstiftning kring vapenimport. Hos nio av elva undersökta länder, flera av dem medlemmar i Nato, finns någon form av lagstiftning för vapenimport. De flesta har generösa undantag för till exempel länder inom EU.

Rapporterna visar också att vårt beroende av USA är stort. En tredjedel av vår vapenimport det senaste decenniet kommer från USA.

Sverige behöver reglera vapenimporten. Vi behöver ett regelverk för import motsvarande det för vapenexport, med politisk insyn och styrning. Även vid vapenimport behöver det vara förbjudet att handla med länder som bryter mot mänskliga rättigheter och demokratiska regler för att inte riskera att bidra till ökat inhemskt förtryck i dessa länder.

Ingen statlig utredning har sett över vapenimporten sedan den så kallade Krututredningen 2003–2005, och då presenterades inga förslag. En ny lagstiftning ska givetvis inte bli alltför byråkratisk och utgöra ett hinder för Försvarsmakten i samarbetet med för Sverige viktiga närstående länder. Det behöver inte bli ett problem. Flera liknande länder har som sagt redan regleringar av import av krigsmateriel. Den franska lagstiftningen, till exempel, tar sikte på import från länder utanför EU till Frankrike. Det skulle också kunna vara en modell för framtida svensk lagstiftning.

Även om lagstiftningen för vapenimport enligt min mening är långtifrån perfekt finns det ett mått av politisk styrning och ansvarstagande vid vapenexport. Det är rimligt att politiken tar motsvarande ansvar när det gäller vapenimport. Att till exempel inrätta ett råd liknande Exportkontrollrådet, EKR, som tidigare nämnts här, fast för vapenimport och kopplat till Försvarets materielverk, FMV, skulle kunna vara ett rimligt sätt att politiskt hantera styrningen av vapenimporten. Det är förslag som Vänsterpartiet vill att regeringen tittar på och utreder vidare.

Herr talman! Efter 20 månader är den humanitära situationen i Gaza helt horribel. Israels blockad av Gaza innebär att Gazaborna har nekats de mest grundläggande förnödenheter, som vatten, mat, mediciner och elektricitet, i över 20 månader. Bomber och militära attacker möter palestinier på jakt efter mat. FN har gång på gång protesterat utan att vare sig världsledare eller Israels regering har lyssnat. I stället har Netanyahu satt den egna makten framför mänskligt liv och fred. Det har lett till att det nu pågår rättegångsprocesser i domstolarna ICC och ICJ om brott mot folkrätten.

Herr talman! Det har visat sig att Sverige under det senaste året har både importerat och exporterat vapen till Israel. Den svenska vapenexporten har bestått av så kallade följdleveranser men också av vapendelar som inte omfattas av våra regler för vapenexport. De är alltså inte ens med i den skrivelse som vi nu debatterar. Framför allt handlar det om rödpunktsikten som exporterats av företaget Aimpoint i samarbete med sin israeliska samarbetspart, Emtan. Det är sikten som i grunden är till för jakt men som nu används till vapen från Emtan som används såväl av den israeliska militären som av bosättarrörelsen för att mörda palestinier. Sverige kontrollerar inte ens denna export. För mig är det häpnadsväckande.

I dag har Vänsterpartiet tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet lagt fram ett skarpt förslag om att stoppa exporten av lasersikten, rödpunktsikten och liknande produkter till Israel och att de ska inkluderas i vårt regelverk för vapenexport.

Andra partier pratar gärna om att stoppa kriget i Gaza, men tyvärr ser vi inga konkreta handlingar när det kommer till åtgärder som Sverige kan besluta om på egen hand.

Import till Sverige sker från Israels största vapentillverkare, Elbit. Elbit har i sin marknadsföring varit tydliga med att deras system är så kallat battle proven, alltså testade i krig, det vill säga testade på palestinier.

Den svenska Försvarsmakten tecknade i oktober 2023, mitt under bombningarna av Gaza, ett långt avtal med Elbit om ett så kallat ledningssystem. Totalt har Sveriges vapenimport från Israel det senaste decenniet uppgått till närmare en halv miljard. Den siffran är betydligt högre än vad åtminstone jag trodde. Med anledning av köpet av ledningssystem och upphandlingen av drönare där ett israeliskt företag deltar riskerar denna import från Israel att öka kraftigt de kommande åren. Mot bakgrund av exporten av krigsmateriel och det militära samarbetet och kontakterna blir det här ett indirekt stöd till Israel.

Vänsterpartiet anser att alla militära kontakter med Israel omgående måste avbrytas och avtalet med det israeliska vapenföretaget Elbit hävas. All vapenexport måste som sagt upphöra.

I dag kommer ingen vapenexport från EU till den palestinska sidan, men flera EU-länder exporterar vapen till Israel. Omvärlden borde i stället lägga ett vapenembargo på Israel så att all vapenexport från hela EU till Israel upphör.

Vänsterpartiet anser vidare att den svenska militärattachén i Tel Aviv bör kallas hem. Det omfattande utbyte som pågår mellan det svenska försvaret och den israeliska armén måste omedelbart stoppas. Sverige ska inte vara ett land som indirekt stöder dödandet av oskyldiga civila.

Sverige och det internationella samfundet har stora möjligheter att agera mot Israels ockupation av Palestina. Att strypa vapentillförseln är ett effektivt verktyg för att sätta press på Israel som stat.

Herr talman! Jag yrkar i likhet med Morgan Johansson bifall till reservation 3 om att stoppa exporten av rödpunktsikten. Dessutom vill jag yrka bifall till reservation 5 om tillämpningen av den svenska lagstiftningen om vapenexport.

Herr talman! Moderaternas argumentation här är ju ganska talande för hur de ser på vapen och vapenexport.

Man önskar sig en saklig debatt. Svenska sikten sätts på vapen, och med de siktena blir bosättare eller militärer – till exempel reservister, som har ganska lite militär träning – bättre på att träffa de mål de siktar mot. Då går Moderaterna runt och låter som om det är sikten som man slår människor med! Om vi inte klarar av att förstå vilken funktion sikten har på ett vapen förstår vi heller inte hur ett vapen fungerar, skulle jag säga.

Det är inga oordnade former vi pratar om, utan det handlar om Sveriges ansvar. Vi har ett ansvar att stoppa Israels ockupation av Palestina. Det finns beslut i Internationella domstolen om att vi inte får underlätta för Israels ockupation och för dess militär.

Genom att vi inte ser att dessa sikten är vapen ser vi inte heller vilken skada de gör och på vilket sätt de dödar människor i Gaza och på Västbanken just nu. Man kan inte gömma sig bakom att det skulle finnas någon svensk jägarkår som blir drabbad av det här, för så blir det inte. I Sverige funkar vapenhandeln alldeles utmärkt. Man kan köpa dessa sikten i vilka butiker som helst. Vi har en fungerande ordning när det gäller det.

Men vi ska inte skicka dem på export till ett land som ockuperar ett annat land, där människor dör i tusental varje dag av brist på mat och för att de blir skjutna. Därför måste rödpunktsikten omfattas, men vi behöver också se över hela vår vapenhandel med Israel som stat.

Vi har inte världens mest restriktiva reglering, vilket Ann-Sofie Alm försöker göra gällande. Vi har en vapenreglering som tyvärr bidrar till Israels ockupation av Palestina.

Herr talman! Jag börjar med att säga att jag håller med om mycket i Ann-Sofie Alms ord om Ukraina. Jag minns också den bombnatt i Kiev som vi upplevde tillsammans och vet hur den påverkade mig själv som människa och också hur den hjälpte oss att få en förståelse för det ukrainska folkets lidande och för alla folk som lider av bomber och attacker.

Vi har en omfattande vapenhandel med Israel, och den tänkte jag ta upp. I den årliga skrivelse som vi behandlar i dag handlar det om att vi förra året exporterade för 21,4 miljoner kronor till Israel. Det inkluderar inte alla typer av export till Israel. Vi kan i betänkandet också lyfta fram export av en produkt som inte klassas som krigsmateriel, nämligen de rödpunktsikten som det svenska företaget Aimpoint exporterar genom en israelisk samarbetspart. Vi vet att de har kommit både den israeliska militären och bosättarrörelsen till del.

Till detta kommer också vapenimporten. Det har kommit uppgifter om att vi under det senaste decenniet har importerat för motsvarande närmare en halv miljard kronor från Israel. Nu har regeringen också beslutat om att teckna ett avtal gällande ledningssystem. Det är ett miljardavtal. Till detta kommer också att Israel deltar i en pågående upphandling av drönare, där det ännu inte är klart vem som får kontraktet. Vi har dessutom en militärattaché i Tel Aviv.

Gaza står fullständigt i lågor och ligger i förödelse. Barn dör varje dag. Det humanitära lidandet är enormt. Jag undrar vad regeringspartierna gör för att stoppa det indirekta stöd till Israels militär som denna export innebär. Jag undrar också, utifrån det resonemang som Ann-Sofie Alm för, hur alla de länder som vi exporterar till verkligen kan kallas för partner. Hon använder ju det ordet. När 37 procent av de länder vi exporterar till är icke-demokratier med demokratiska brister, är det verkligen rimligt att kalla dessa länder för våra partner i världen?

Herr talman! Jag ställde denna interpellation för att Sverige måste göra mer för att rädda liv i Gaza. Jag är lite orolig över att regeringen inte hör att vi inte kritiserar det man gör utan att vi kritiserar hur man gör det och framför allt vad man inte gör.

Jag har inte hört utrikesministern fördöma Israels krig i Gaza i dess helhet. Även om hon är orolig är hon fast i gamla talepunkter. Vi hör inte heller att regeringen är tydlig med att man vill stoppa exporten av de rödpunktsikten som sker från svenska företag till israelisk militär och till bosättare.

När det gäller associeringsavtalet mellan EU och Israel är det bra att regeringen nu är för en översyn. Från oppositionens sida krävde vi detta redan för ett år sedan. Det ger i sig ingen reell handling, men det kan ju leda till att avtalet suspenderas. Redan denna månad kommer utrikesministrarna i EU att träffas, och då måste Sverige visa tydlighet och handlingskraft.

Ni får gärna ignorera oss som opposition om ni vill. Men ignorera inte alla svenska och utländska hjälporganisationer som ställer samma krav som vi, det vill säga att den svenska regeringen behöver stödja UNRWA! Det är ändå UNRWA som är ryggraden i det humanitära stödet till Gaza, och det är UNRWA som verkar i hela regionen med att ge palestinier sjukvård och utbildning i enlighet med FN:s resolutioner.

Jag tycker också att det är bra att vi får besked om att det kan ges konsulärt stöd till Greta Thunberg och de andra aktivister som har rest till Gaza för att uppmärksamma den humanitära situationen och försökt bistå med hjälp till Gazas hårt prövade befolkning.

Jag hoppas att den marginella omsvängning vi har sett från regeringens sida nu under senvåren blir lite mer än en marginell ändring och att vi på allvar sluter upp i världssamfundet och stoppar det folkmord som jag menar sker i Gaza.