Margareta Cederfelt (M) om (forts. från § 13) Internationell samverkan (forts. UU1)

Fru talman! En oroväckande trend som vi ser globalt är ett mer öppet ifrågasättande av internationella konventioner. Högermän och auktoritära ledare bryter mot eller ignorerar undertecknade konventioner allt oftare.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson tvekade inte en sekund att ifrågasätta Internationella brottmålsdomstolens arresteringsorder av hans kompis Benjamin Netanyahu.

Nästa konvention man var igång med att ifrågasätta var den om landminor. Med diffusa argument om att minor skulle skydda Sverige vill man förstöra mark och natur för generationer, med stora risker för särskilt barn och djurliv. Det finns goda skäl till att mänskligheten borde förbjuda landminor och klusterbomber. Tidigare krig och konflikter där dessa har använts är tydliga exempel på det. 40 procent av alla klustervapen exploderar inte utan finns kvar, och 97 procent av alla offer har varit civila, varav många barn.

Sverige undertecknade och ratificerade Ottawakonventionen om minor 1998, och 2012 skedde samma sak med konventionen mot klustervapen. Det har riksdagen beslutat. Vi har åtagit oss att följa dessa konventioner.

Internationell rätt måste gälla. Det är det som skapar mänsklig säkerhet och gör att krigsförbrytare kan hållas ansvariga. I förlängningen kan högerns urholkning av internationella konventioner få konsekvenser för hur vi kan fördöma och utkräva ansvar av dem som bryter mot internationell rätt. Vi kan inte plocka russinen ur kakan, utan hela den internationella rätten gäller oavsett vem som begår brottet. Därför behöver vi upprätthålla vårt stöd till internationella organ som upprätthåller den internationella rätten så att de stärks.

Vänsterpartiet har därför, med anledning av Rysslands orättfärdiga anfallskrig mot Ukraina och med anledning av Israels krig mot Gaza, lyft att Internationella brottmålsdomstolen, ICC, ska få ökade resurser för att kunna utreda alla krigsbrott. De ansvariga för brotten, på alla sidor, måste ställas inför rätta. Därför vill Vänsterpartiet tillföra 15 miljoner kronor till ICC.

Vänsterpartiet står också bakom Sydafrikas anmälan till Internationella domstolen, ICJ, och att frågan om Israels folkmord utreds juridiskt. Vi anser att det är dags för Sverige att, likt andra länder, ansluta sig till Sydafrikas anmälan om folkmord. Vänsterpartiet har återkommande lyft vikten av att Internationella domstolen i Haag tillförs mer resurser så att de har alla nödvändiga förutsättningar att utreda de brott som har begåtts. Därför borde även ICJ få 15 miljoner kronor.

Sammantaget vill vi alltså tillföra 30 miljoner kronor för 2026 till att upprätthålla internationell rätt.

Jag noterar också med glädje att Socialdemokraterna i år har ett liknande förslag på 10 miljoner och Miljöpartiet ett på 15 miljoner. Det krävs för att ansvar ska utkrävas av politiska ledare globalt, oavsett om de finns i Ryssland, i Israel eller i Sudan.

Under Putins tid vid makten i Ryssland har landet gått från begynnande demokrati tillbaka till stenhård diktatur. I dag ser vi ett reaktionärt, konservativt och patriarkalt styre som förtrycker oppositionella och människorättsförsvarare, agerar aggressivt mot sina grannländer och spelar en destabiliserande roll i världspolitiken. Den auktoritära utvecklingen kulminerade i Rysslands orättfärdiga anfallskrig mot Ukraina den 24 februari 2022. Ryssland har därmed visat att man är ett reellt säkerhetspolitiskt hot för sin omgivning.

Men Putins regim är även ett hot mot alla de invånare som motsätter sig styret eller som inte passar in i det samhälle som Putin vill bygga. Den ryska oppositionen, bestående av modiga hbtq-aktivister, feminister, människorättsförsvarare och miljökämpar, behöver stöd från omvärlden. Att stödja dessa kämpar är att stödja en demokratisk utveckling i Ryssland och att förbättra säkerheten såväl för dem som för Rysslands grannländer.

I en rapport från Centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska institutet beskriver Stefan Ingvarsson och Ekaterina Kalinina hur levande det ryska civilsamhället är trots det omfattande förtrycket från Putins regim. Samtidigt konstaterar de att det svenska stödet till dess aktörer behövs mer än någonsin.

Det ryska civilsamhället finns i dag både i och utanför Ryssland. Några har slagit sig ned i Sverige, andra i länder där det är enklare för ryska medborgare att få visum. Samtidigt finns då riskerna kvar för att Putins regim ska komma åt oppositionella långt utanför Rysslands gränser, så som vi har sett.

Men rapporten tar framför allt död på myten att aktörerna bara finns utomlands. I stället konstateras att det finns en myriad av aktörer i Ryssland. Det är snarare så att det är svårt att se och sätta ut dem på en karta än att de inte finns. Det är i slutna rum på säkrare avstånd från Putins maktapparat som dessa aktörer verkar.

Demokratiska initiativ finns över hela landet, och de är beroende av vårt stöd, oberoende journalistik och granskning som kan ge oss ökad kunskap om det faktiska läget i Ryssland. Ofta hänger de ihop, då länken mellan inhemska aktörer ofta är just aktörer som tvingats etablera sig utanför Rysslands gränser.

Vi behöver därför en modig svensk utrikespolitik som vågar stötta ett levande ryskt civilsamhälle för att demokratin en dag ska spira i vårt grannland. För mig är det uppenbart att regeringen inte har gjort tillräckligt, utifrån att den tror på mytbildningen, och att ett förnyat förhållningssätt krävs för att stödja den ryska oppositionen.

I augusti 2020 hävdade Aleksandr Lukasjenko att han vunnit det så kallade valet i Belarus. Det hade han inte. Det belarusiska folket reste sig i miljontal och demonstrerade. Men Lukasjenko skydde inga medel och kuvade folket genom brutal repression mot allt och alla. Framför allt sitter han dock kvar tack vare stöd från sin diktatorkompis Putin.

Europa och västvärlden gjorde många fel inför valet, och efter valet tog det alltför lång tid innan sanktioner kom på plats. Men striden om demokratin i Belarus är långtifrån över. Lukasjenkos utmanare Svjatlana Tsichanouskaja har varit tydlig om stödet till oppositionen.

I Belarus pågår förtrycket fortfarande i oförminskad takt, även om några fler av de politiska fångarna faktiskt har blivit släppta den senaste tiden. Glädjande under detta år var frigivandet av Tsichanouskajas man Siarhej, som blev fri i juni efter fem års fängelse. Men ännu finns 1 300 politiska fångar i Lukasjenkos fängelser – inklusive Roman Protasevitj, vars flygplan tvingades landa i Belarus innan han kidnappades.

Vi får inte ge upp denna kamp, en kamp som är tydligt länkad till Ukrainas frihetskamp mot rysk dominans i regionen. Det belarusiska folket har fått nog, och en dag kommer Lukasjenkos regim att falla.

Det är mot denna bakgrund – utvecklingen i Ryssland och Belarus – som Vänsterpartiet avsätter 20 miljoner kronor för stöd till rysk och belarusisk opposition 2026.

Fru talman! Den myndighet på det utrikespolitiska området som växer snabbast är Inspektionen för strategiska produkter, ISP, som bakom det flashiga namnet ansvarar för tillstånd kring Sveriges vapenexport. På senare år har flera nya uppdrag tilldelats myndigheten, till exempel granskning av utländska direktinvesteringar, vilket gör att myndigheten sedan flera år tillbaka befinner sig i en kraftig expansionsfas.

Strategiska uppköp är en stor utmaning mot ett robust och säkert samhälle, då de riskerar att ge andra stater makt över samhällsviktig verksamhet i Sverige.

Även i denna budget ökar regeringen finansieringen till ISP. Men nu börjar också regeringen skära i andra viktiga anslag. Vänsterpartiet avvisar regeringens flytt av 5 miljoner kronor från anslaget för utrikes- och säkerhetspolitiskt strategiska insatser till anslaget för ISP. Vi menar i stället att detta ska finansieras genom ett rationaliseringskrav på ISP. Vi vill att ISP ska utreda lokalisering av delar av verksamheten från Stockholm med anledning av expansionen och det höga kostnadsläge som råder i Stockholm för bland annat lokaler och personal.

I år är det 25 år sedan resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet antogs av FN:s säkerhetsråd. Det var första gången som FN gjorde en koppling mellan säkerhetspolitik och kvinnor, både hur kvinnor påverkas och hur de kan påverka säkerhetspolitiken.

FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet bygger på tre grundläggande principer: deltagande, konfliktförebyggande och skydd. Den är tillsammans med de efterföljande nio resolutionerna ett viktigt verktyg för att uppvärdera kvinnors säkerhet.

Trots att det är 25 år sedan resolution 1325 antogs har det visat sig svårt att göra verklighet av agendan. Nu är det dags att ta nästa steg. För att få större genomslag för agendans målsättningar krävs att en ambassadör för 1325 och de efterföljande resolutionerna tillsätts. Vänsterpartiet föreslår därför en satsning på 3 miljoner kronor för 2026, dock formellt inom ett annat utgiftsområde än detta.

Med detta vill jag säga att Vänsterpartiet ser denna budget som en helhet – till skillnad från Sverigedemokraterna, som jag var inne på tidigare – och därför kommer vi inte att delta i beslutet vid dagens votering. Vi står dock bakom vår motion och vårt särskilda yttrande med anledning av utgiftsområde 5 Internationell samverkan.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Cederfelt för frågan.

Jag strök detta i årets anförande, men i förra årets anförande berömde jag regeringens arbete kopplat till Belarus. Ni har också tillsatt en särskild ambassadör som jobbar med kontakterna med den belarusiska oppositionen.

I grunden är jag inte särskilt kritisk till det arbete regeringen gör kopplat till Belarus, utan jag tycker att det finns många delar i det arbetet som är bra. Jag tycker givetvis också att det är bra att Kara-Murza har blivit frisläppt. Man kan däremot se andra exempel på återvändande ryska kritiker som visar att detta att vara rysk oppositionell är förenat med fara för livet. Som Navalnyj, vars liv slutade efter att han först blev förgiftad, sedan blev frisk från förgiftningen, därefter återvände till Ryssland för att slutligen dö i arbetsläger under mystiska former.

De vädjandebrev som Margareta ansvarar för, som jag många gånger har skrivit under, har en viktig roll i att sätta press. Vi vidtar också många andra viktiga åtgärder för svenska politiska fångar som finns runt om i världen. Jag tänker på Gui Minhai och Dawit Isaak – det kan finnas någon till – och även medborgare från andra länder som vi uppmärksammar på olika sätt.

USA har haft en speciell roll. Det kan man se i Belarus, med de frigivningar som skedde i somras. Det var USA som förhandlade ut de fångarna, men det är också viktigt att komma ihåg att det fortfarande sitter många i fängelse. Vi får inte glömma bort dem enbart därför att någon utväxling har lyckats. Jag vet inte hur USA har agerat, men det är klart att det är lite skillnad i storlek på länderna och på vilka möjligheter som finns.

Jag vill att regeringen fortsätter att prioritera arbetet med mänskliga rättigheter, de konsulära fallen, framför till exempel handelsrelationer med olika länder. Jag hoppas att regeringen tar till sig av den kritiken och jobbar med frågan framåt.

Fru talman! Jag delar Margareta Cederfelts oro om att det inte kommer några uppgifter från Ryssland om statsbeställda mord. Sannolikt är Putin själv inblandad i att mörda olika oppositionella företrädare. Jag har själv besökt journalisten Anna Politkovskajas kontor, som tidningen har bevarat i det skick det var när hon lämnade arbetet den dag hon blev mördad – utanför tidningen eller utanför sitt hem. Hon är ett av många exempel.

Det är viktigt att komma ihåg att det i Ryssland finns två ord för ordet opposition. I Sverige är jag i opposition och Margareta i majoritet, men i Ryssland finns två begrepp beroende på om det är den av Putin tillåtna och kontrollerade oppositionen eller om det är den riktiga, verkliga oppositionen. Det säger något om demokratitillståndet i Ryssland som land.

Jag skulle vilja se en regering där utrikesministern är lite noggrannare när hon planerar sin kalender. Ibland sticker det i ögonen. När Sveriges utrikesminister lägger blommor i Hiroshima samma dag som Sverige för första gången i historien deltar i en kärnvapenövning sticker det i ögonen. Det är en politik som inte håller ihop. När utrikesministern gör det första politiska besöket i Kina på över tio år samma dag som Gui Minhai har varit gripen i tio år är det ingen bra planering, utan det är otroligt stötande.

Jag har inget problem med att man har diplomatiska kontakter eller att man lägger kransar i Hiroshima, men man kanske skulle göra det på andra dagar än precis de dagar när det är årsdagen för betydligt viktigare saker.

Fru talman! Jag tyckte att jag var tydlig i den tidigare diskussionen med att det är tack vare palestiniernas anslutning till Romstadgan och Internationella brottmålsdomstolen som brott begångna den 7 oktober och tiden efter det kan utredas och dömas av ICC baserat på att det antingen är fråga om palestinska medborgare eller att brotten har skett på palestinskt territorium. Det är viktigt att alla som bär ett ansvar för de fruktansvärda attackerna kan åtalas i internationella domstolar.

Det är inte jag som politiker som ska agera domare, men jag ska bidra genom att öka resurserna till internationella domstolar, så att de kan göra sitt jobb och döma dem som är ansvariga.

Jag vill också kommentera det biståndsprojekt som jag tror att Mattias Karlsson refererar till. Jag har svarat på frågor om det biståndsprojektet tidigare när det har varit uppe till debatt i kammaren. Men det är svårt för ledamoten, som har bytt utskott och inte har varit med i de debatterna, att ha full kunskap om vad jag har svarat då. Det ska sägas att det var vår egen organisation, Vänsterns Internationella Forum, som hörde av sig till Sida och uppmärksammade dem om DFLP:s deltagande i attacken den 7 oktober. Vi har själva gått igenom projektet, och Sida har gått igenom projektet. Det kan konstateras att ingenting tyder på att pengar har gått till det aktuella partiet, utan pengarna har gått till det projekt där partiet har varit en av flera parter. Det var vårt danska systerparti som höll i projektet.

Den 23 oktober 2023 anmälde vi detta till Sida, och de avslutade granskningen den 21 februari 2024. Sida hade inte någon bekräftad misstanke eller påföljd, utan man konstaterade att de som projektorganisation hade gjort allt rätt.

Jag tycker att vi agerade tydligt och klart och var transparenta med vad vi hade upptäckt, hur vi återrapporterade till Sida och vilka lärdomar vi drog av de misstag som hade begåtts i projektet.

Fru talman! Jag vill återvända till Mattias Karlssons fråga om Turkiet. Låt oss prata om det. I Turkiet pågår nämligen en fredsprocess. Vi kan faktiskt förutom lugn i Syrien också få fred i Turkiet. Det vore verkligen en välgärning för Mellanöstern i det här läget.

Jag har till och med lämnat in en interpellation om saken till utrikesministern som vi ska debattera den 23 januari. Jag tycker nämligen att Sverige och omvärlden inte gör tillräckligt för att bidra till fred i Turkiet och i Mellanöstern i stort.

PKK som organisation har, självsvåldigt och utan några eftergifter från Turkiets sida, bestämt att man ska lägga ned sin organisation. Man har öppet bränt sina vapen för att visa att man menar allvar med att man är beredd att avväpna organisationen. Och man har nu dragit sig tillbaka från alla positioner man har haft i Turkiet till irakiskt territorium.

Det är en organisation som, i ett otroligt spänt Mellanöstern, tar ansvar för att få fred och hitta en lösning på den kurdiska frågan, som man säger i Turkiet. Det har lett till att det har startats en process i Turkiets motsvarighet till riksdagen, det turkiska parlamentet, där talmannen leder en stor parlamentarisk delegation med 64 ledamöter från alla partier. Det finns något väldigt positivt här.

Vi kan stå här i Sveriges riksdag och skrika: Den och den är terrorist! Men här finns en möjlighet till fred och försoning. Det har det funnits också på andra platser runt om i världen där människor har begått grova brott. Jag tänker till exempel på Nordirland, där IRA lade ned sina vapen, avväpnade sig och gick in i politiska processer. I dag representerar Irlands president Sinn Féin.

Det finns lösningar om man vill. Men Sverigedemokraterna vill leva i en värld med en ond och en god sida. Då klarar man inte av att se möjligheten att bygga fred på lång sikt.

(Applåder)