Riksflödet
Logga in
Talade i kammaren ·

Mattias Karlsson (SD) om Internationell samverkan

Mattias Karlsson (SD) höll ett anförande om Internationell samverkan i debatten ”Protokoll 2025/26:44 Onsdagen den 3 december” den 3 dec 2025.

Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Vi har samlats för att diskutera utrikesutskottets betänkande UU1, som gäller utgiftsområde 5 Internationell samverkan. Det övergripande och enligt min mening behjärtansvärda målet med detta utgiftsområde i budgeten är att säkerställa Sveriges intressen i förhållande till andra länder. Det är en uppgift som på senare år tyvärr har blivit alltmer komplicerad att fullgöra i takt med att den regelbaserade världsordning som upprättades i och med västmakternas segrar i andra världskriget och kalla kriget alltmer öppet har kommit att utmanas och ersättas med en alltmer multipolär och amoralisk ordning.

Vi lever helt enkelt tyvärr i en mycket mer oförutsägbar värld, där hotbilden mot Sverige och vårt lands intressen är mer komplex och mångfasetterad än tidigare. En mer mångfasetterad hotbild måste naturligtvis också mötas med en rad olika verktyg, på en rad olika sätt.

En av de mest grundläggande åtgärderna är att säkerställa att makter som vill oss illa inte tillåts att infiltrera vårt land. I detta avseende spelar Inspektionen för strategiska produkter, ISP, en viktig roll. Myndighetens uppgift, som bland annat innefattar granskning av potentiellt skadliga utländska direktinvesteringar och upprätthållandet av riktade internationella sanktioner mot destabiliserande krafter i världen, är centrala för landets säkerhet. Jag är glad att Sverigedemokraterna och regeringen har en samsyn kring behovet av att öka stödet till denna verksamhet. Samtidigt förvånas och oroas jag över att delar av vänsteroppositionen vill dra ned på detta stöd.

Fru talman! Goda relationer och i synnerhet riktigt goda grannar är en annan viktig komponent i att stärka Sveriges trygghet och säkerhet. Sverigedemokraternas uppfattning är att vi när vi i en orolig tid tvingas vända oss utåt för stöd i första hand bör vända oss hemåt mot våra nordiska vänner.

Vi gläds åt att det nordiska samarbetet under den gångna mandatperioden har tagit nya viktiga steg framåt. Vi är stolta men inte nöjda. Vi vill se fler steg mot fördjupad nordisk samverkan. Därför tar vi bland annat initiativ till inrättandet av en ny nordisk utrikes- och säkerhetskommission – ett förslag som glädjande nog vann riksdagens gillande tidigare i år.

Lika viktigt som att stärka banden till våra närmaste allierade är att vidmakthålla motståndet mot dem som hotar svenska kärnvärden och svenska intressen och som underminerar trygghet, frihet, jämställdhet och demokrati i världen. Den våldsbejakande islamismen är och förblir, vid sidan av den ryska imperialismen, ett av de främsta hoten mot fred och säkerhet i världen. De Iranunderstödda terrorsektorerna Ansar Allah, Hamas och Hizbollah har skapat allvarliga konflikter och förödelse omkring sig i Mellanöstern de senaste åren.

De våldsbejakande islamistgrupperingarnas tillväxt och framväxt i Sahelregionen, Nigeria och Somalia är djupt oroande. Nyligen passerade antalet dödsoffer för det islamistiska våldet i Afrika det senaste decenniet 150 000 människoliv. Vi vet av bitter erfarenhet att det islamistiska våldet förr eller senare också letar sig till Sverige och Europa.

Sverigedemokraterna kommer oförtrutet att verka för att kampen mot den våldsbejakande islamismen ska bibehållas högt upp på dagordningen inom alla de multilaterala organisationer där Sverige ingår, varav en del behandlas i det här betänkandet.

Fru talman! En helt avgörande förutsättning för att Sverige ska kunna optimera bejakandet av våra intressen i världen är att vi uppfattas som en stabil och pålitlig partner. Tyvärr finns det risk för försämringar i detta avseende om de rödgröna partierna skulle ersätta Tidöpartierna vid nästa års val.

Det förslag till statsbudget som vi just nu delbehandlar kommer med all sannolikhet att antas av en majoritet i denna kammare. Så har det sett ut med varje förslag till statsbudget sedan Tidöpartierna tog över. Det är ett resultat av kompromisser och förhandlingsförmåga, ansvarskänsla för landet och en hög grad av samstämmighet kring centrala frågor.

Det är värt att kontrastera detta mot hur det såg ut under den föregående mandatperioden då de rödgröna partierna hade majoritet. Den bristande förmågan att förhandla och nå samstämmighet som man då uppvisade resulterade i att man upprepade gånger misslyckades att nå riksdagens gillande för sina budgetförslag, att statsministern fick avgå några timmar efter att hon tillträtt och sedan tillträdde igen, att regeringen fick ombildas och att Socialdemokraterna fick åka till Mellanöstern och förhandla Sveriges statsbudget med kurdiska separatister för att få stöd av en vänsterpartistisk vilde i riksdagen. Det här skadade naturligtvis Sveriges anseende i världen. Det sistnämnda agerandet bidrog sannolikt också till att försvåra Sveriges Natoprocess.

Om man ska döma av vad som har hänt sedan dess, av den budgetprocess vi befinner oss mitt uppe i just nu liksom av det särskilda yttrande som finns i betänkandet är det väldigt lite som har förändrats på den rödgröna sidan. Trots att man gör anspråk på att styra landet inom mindre än ett år har man inte lyckats presentera minsta tillstymmelse till ett gemensamt budgetförslag. Skillnaderna är större än någonsin. Mellan Centerpartiets och Vänsterpartiets budgetförslag skiljer det numera över 100 miljarder kronor. I det här betänkandet har man inte lyckats enas om en gemensam siffra i ett enda anslag.

Än mer allvarligt än de ekonomiska skillnaderna, fru talman, är det faktum att de rödgröna partierna inte ens är överens om de allra viktigaste grunderna för den svenska säkerhetspolitiken.

År 2024 blev Sverige medlem i Nato. Givet det i grunden förändrade säkerhetsläget, Rysslands aggression och Finlands vägval var det helt riktigt och ett helt nödvändigt steg. Natomedlemskapet är och bör för väldigt lång tid framöver förbli en av de mest centrala hörnstenarna i Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik. Om detta är alla Tidöpartier rörande överens. Men så ser det inte ut på den rödgröna sidan, fru talman. Faktum är att hälften av de rödgröna partier som aspirerar på att ingå i nästa vänsterregering röstade nej till det svenska Natomedlemskapet och fortsatt är emot det.

De säkerhetspolitiska motsättningarna på vänstersidan är till och med så stora att de klyver även det största partiet på vänstersidan. Så sent som i augusti i år tog Socialdemokraternas ungdomsförbund på sin kongress ställning till ett svenskt Natoutträde. Det får mot bakgrund av detta bedömas som högst osäkert hur grunderna i den svenska säkerhetspolitiken kommer att se ut efter nästa generationsskifte på den rödgröna sidan. Det här bidrar inte till att stärka bilden av Sverige som en stabil, pålitlig och långsiktig partner hos våra allierade.

Fru talman! Eftersom det snart lackar mot jul tänkte jag avsluta i en till viss del ljusare och mer försonande ton. I betänkandet finns en redovisning från regeringen om hur man hanterat ett tillkännagivande från 2022 om att i grunden förändra Sveriges utrikespolitiska linje mot Ryssland mot bakgrund av den olagliga fullskaliga invasionen av Ukraina. Hade inte hela den här saken varit så obeskrivligt sorglig och tragisk hade man nästan lockats att dra lätt på smilbanden åt redovisningen från regeringen. Det känns så otroligt självklart för alla oss att vara rörande överens om det kompromisslösa fördömandet av Rysslands agerande och det förbehållslösa stödet till Ukraina. Självklart ändrade vi i grunden vår linje mot Ryssland gemensamt efter deras vidriga beteende.

Men tar man sig en titt ut i världen och Europa inser man tyvärr att den enighet som vi har här i kammaren inte alls är helt självklar. Jag vill därför från djupet av mitt hjärta tacka alla svenska partier och alla ledamöter i utrikesutskottet för den övertygelse, uthållighet, viljestyrka och passion som ni alla har uppvisat och fortsätter att uppvisa varje dag i det svenska stödet för Ukraina.

Så länge som det ukrainska folket vill fortsätta slåss kan de räkna med ett unisont svenskt fortsatt stöd. När de en vacker dag uppnår en förhoppningsvis värdig fred kan de räkna med ett unisont svenskt stöd i uppbyggnaden av det som den ryska diktatorn och hans förkastliga allierade har förött.

Jag vill också passa på att tacka det svenska folket för den fortsatta solidaritet och biståndsvilja som man visar gentemot Ukraina varje dag. Mest av allt vill jag naturligtvis tacka det ukrainska folket: Ert mod och er frihetslängtan saknar motstycke. Er gärning och ert motstånd kommer att eka in i evigheten.

I detta anförande instämde Chris Dahlqvist (SD).

Replikskiftet · 8 repliker

Fru talman! Vi ska återkomma till de stora frågorna kring Ukraina, USA, Mellanöstern och så vidare. Men i min replik hade jag tänkt fokusera på en annan fråga. Det här betänkandet handlar ju om internationell samverkan. Jag tänkte ställa frågor kring samverkan med Somalia, som ju regeringen verkligen har haft.

Det har avslöjats att miljontals kronor av svenska skattepengar har gått rakt in i den somaliska premiärministerns kansli. Den här personen – premiärministern – är både Hamasanhängare och islamist, och bara av det skälet är det här ytterst betänkligt. Dessutom är Somalia ett av världens mest korrumperade länder.

Pengarna ska ha gått till att anställa folk i Somalia med löner på uppemot 100 000 kronor i månaden. När vi ställer frågor om det kan ingen svara på vem som blivit anställd, vad de jobbar med och vart pengarna har gått. När vi ställt frågor till utrikesministern, till biståndsminister Benjamin Dousa och till Sidas generaldirektör Jakob Granit har vi inte fått några svar alls.

I dag avslöjar Dagens Nyheter att man har tagit reda på vad pengarna har gått till. De har gått till vad man kallar spöktjänster, som tydligen är en metod man använder i Somalia för att skjuta pengar under bordet till folk som egentligen inte ska ha dem. Det rör sig om tre individer som redan är anställda på Somalias premiärministers kansli och som nu ska ha fått dela på miljonerna från Sverige. Det handlar om kusiner till premiärministern, någon vän till premiärministern och en senior rådgivare.

I torsdags begärde vi att utskottet skulle kalla in IOM, UNDP och Världsbanken för att vi skulle kunna ställa frågor om det här. Det röstades ned av utskottsmajoriteten. Jag vill därför ställa en fråga till Mattias Karlsson: Är han beredd att ompröva beslutet och medverka till att vi kan gå till botten med vart pengarna har tagit vägen när han nu ser vad som kommit fram i den härvan?

Fru talman! Till att börja med är det väldigt glädjande att Socialdemokraterna och ledamoten Johansson nu verkligen verkar ta allvarligt på kopplingarna till Hamas och antisemitism. Det har inte alltid varit självklart. Det fanns en tid för inte så värst länge sedan då Socialdemokraterna var med om att bjuda in Hamas till Sveriges riksdag. Och Socialdemokraterna har via Palmecentret i åratal vräkt pengar över Fatahrörelsen, som påfallande ofta ägnar sig åt antisemitiska utspel och som håller sig med en egen antisemitisk terroriströrelse i form av al-Aqsa-martyrernas brigader.

Det är jättebra att Morgan Johansson nu vill dra en röd linje mot alla former av kopplingar till Hamas och antisemitism. Det välkomnar jag.

Jag välkomnar också att Morgan Johansson och Socialdemokraterna vill ha en stringent biståndspolitik. Det har inte heller varit alldeles självklart genom åren. Jag läste en artikel för ett tag sedan om att Socialdemokraterna under sin tid vid makten gav Zimbabwes diktator Robert Mugabe nästan 5 miljarder kronor rätt in i statskassan.

I grund och botten är jag stolt och glad över att vi har lyckats lägga om den svenska biståndspolitiken och att svenska skattebetalare nu äntligen får ut någonting av det svenska biståndet. Socialdemokraterna och övriga vänsterpartier har i åratal – i decennier – vräkt ut svenska skattebetalares pengar på mer eller mindre framgångsrika projekt, men svenska skattebetalare har inte fått någonting tillbaka för det.

Vad som skett nu är att man försöker se till att länder som mottar svenskt bistånd åtminstone ska ta tillbaka sina våldtäktsmän, sina egna medborgare som har våldtagit småflickor i Sverige. Det är vad projektet handlar om. Det tycker jag är fullständigt självklart och rimligt.

Exakt hur detaljerna i det projektet har sett ut får Morgan Johansson fråga regeringen om. Jag sitter inte i regeringen. Morgan Johansson får kanske återkomma till mig om detta om ett år, när vi förhoppningsvis sitter i regering.

När det gäller frågan om inbjudan till utskottet vet ju också Morgan Johansson att utrikesutskottet inte sysslar med den typ av fördjupad granskning som man ville gå vidare med efter att redan ha haft ett antal utfrågningar. Det gör KU, och där ligger frågan nu.

Fru talman! Mattias Karlsson behöver inte lära mig hur konstitutionsutskottet fungerar. Jag har suttit i KU. Jag vet utmärkt hur den granskningen ser ut. Den granskningen kommer till våren.

Jag vet också att KU:s ledamöter välkomnar all information som kommer fram inför den granskning som man ska göra. Ju mer vi kan göra i utskotten för att verkligen ta reda på vart de här pengarna har tagit vägen, desto bättre är det naturligtvis för KU:s granskning som sedan ska göras till våren, som sagt.

Mattias Karlsson pratar om allt annat utom just det som detta faktiskt handlar om. Om Mattias Karlsson är så angelägen om att man verkligen ska gå till botten med detta och ta reda på om biståndspengar och andra pengar gått rätt – det handlade ju inte bara om biståndspengar utan faktiskt också om pengar direkt från Regeringskansliet till Somalias premiärministers kansli – undrar jag: Varför blir han inte upprörd över uppgifter om att pengar har gått till de här spöktjänsterna, individer nära den somaliska premiärministern, som har fått dela på miljontals kronor av svenska skattepengar. Varför är han inte angelägen om att ta reda på vad som verkligen döljer sig bakom detta?

Vi har som riksdagsledamöter ett uppdrag att göra uppföljningar av vart svenska skattepengar tar vägen. Det handlar inte om att sitta i regeringen eller inte, utan det handlar om vårt ansvar att kontrollera regeringen för att se till att svenska skattebetalares pengar används på ett rimligt sätt.

Sedan kan jag också konstatera att de här mutpengarna, som jag påstår att det är, väl syftade till att försöka få Somalia att ta emot sina egna medborgare. Men, fru talman, det gör man inte längre. Man har slutat ta emot sina egna medborgare. Däremot behåller man pengarna, över 100 miljoner kronor som har styrts om från svenskt bistånd till Somalia, varav en hel del har hamnat nära den somaliske premiärministern. De pengarna behåller man fast man inte längre tar emot sina egna medborgare. Sverige har helt enkelt blivit blåst på de pengarna. Det borde vi gå till botten med, fru talman.

Fru talman! Jag tycker någonstans att detta är lite uppseendeväckande givet hur många kontraproduktiva biståndsprojekt Sverige har ägnat sig åt de senaste decennierna, under bland annat socialdemokratisk ledning. Då är det ett som upprör ledamoten Johansson. När vi fick en dragning från Sidas generaldirektör som visade att Sverige har betalat ut pengar till Hamas polisstyrka i Gaza för workshoppar, seminarier och utbildningar noterade jag ingen upprördhet från ledamoten Johansson. Den enda gång ledamoten Johansson är riktigt upprörd över ett svenskt biståndsprojekt är när projektet har handlat om att utvisa kriminella våldsverkare och våldtäktsmän, som faktiskt i vissa fall släppts in under Morgan Johanssons översyn som minister. Då är Morgan Johansson väldigt upprörd.

Detta upprör inte mig jättemycket. Jag tycker att det är en bra användning av biståndsmedel att försöka få ut kriminella våldsmän och våldtäktsmän från Sverige. Jag hoppas att vi fortsätter med det. Har några felaktigheter begåtts i något detaljhänseende får väl detta korrigeras. Men de frågorna får ställas till regeringen och inte till mig.

Jag är som ordförande inte beredd att förändra en mångårig praxis när det gäller hur utrikesutskottet arbetar. Det var, vilket Morgan Johansson mycket väl vet, en bedömning från kansliet och förvaltningen att denna typ av inbjudningar och fördjupade granskningar inte ligger på utrikesutskottets bord att hantera.

Sedan är Morgan Johansson fri att ställa vilka frågor han vill. Han kan om han vill anställa en privatdetektiv och gå vidare hur långt han vill med de här utredningarna, baserat på anonyma källor i DN. Det får han gärna göra.

Fru talman! Mattias Karlsson går på lite som en ångvält om hur enig regeringen är och hur oeniga vi i oppositionen verkar vara. Jag tycker mig ana en viss, lätt historierevisionism som även, tyckte jag, framkom i den SVT-dokumentär som handlade om Sverigedemokraterna, där ledamoten och även fru talmannen medverkade. En sak som har skett i Sverige sedan Sverigedemokraternas inträde i politiken är att man har brutit mot tidigare regler för vilka budgetar man röstar på och hur man agerar i Sveriges riksdag. Det har lett fram till den lite kaosartade situation vi hade förra mandatperioden och fortsatt har i svensk politik – det blir inte riktigt ordning på det. Jag tycker att både medierna och Sverigedemokraterna själva kanske skulle ta fram spegeln och titta på vad som egentligen hände.

Men jag tänkte fråga om en annan sak. Det handlar om internationell rätt och det uttalande som Jimmie Åkesson gjorde i november förra året, när Internationella brottmålsdomstolen, ICC, kom med en efterlysning gällande Benjamin Netanyahu och tidigare försvarsminister Yoav Gallant i Israel. Åkesson sa då att Sverige inte borde stå bakom arresteringsordern och att Netanyahu inte borde gripas om han kom på besök i Sverige.

Sju av åtta partier här är väldigt eniga om att vi står upp för internationell rätt, att domstolar är oberoende och att Sverige som undertecknare av Romstadgan, som ligger till grund för ICC:s arbete, ansvarar för att personer som omfattas av arresteringsorder som domstolen utfärdar grips, oavsett om det rör sig om tidigare diktatorer i Sudan, Putin från Ryssland eller israeliska företrädare. Jag undrar hur Mattias Karlsson som ordförande i utskottet ser på uttalandet från sin partiledare och om Sverigedemokraterna står bakom internationell rätt och domstolarnas oberoende.

(Applåder)

Fru talman! Bilden av att Vänsterpartiet till skillnad från Sverigedemokraterna skulle vara ett parti som värnar all tidigare praxis i riksdagen tycker jag att man kan ifrågasätta. Jag vill till exempel minnas talmansval som hållits, där vissa partier totalt gått emot praxis. Det går säkert att lista olika exempel på sådant.

Lite detsamma skulle jag nog säga även när det gäller förhållningssättet till internationell rätt. Jag menar att Vänsterpartiet och flera andra partier på vänstersidan använder också internationell rätt lite som ett smörgåsbord. Ett exempel är erkännandet av Palestina, som jag vet att Håkan Svenneling är väldigt glad över, liksom de andra partierna. Det är helt uppenbart att det stred mot folkrätten. Palestina har till exempel inte kontroll över sitt eget territorium och ska därmed inte erkännas som en suverän stat. Men det hade man ingenting emot.

Jag vet också att Svennelings parti haft starka synpunkter på till exempel terrorlistningar som man inte vill acceptera. Man vill ta bort olika terroristorganisationer. Man visar öppet sympatier för exempelvis PKK, till exempel i Almedalen.

Jag menar att den internationella rätten är viktig. Jag tycker att ICC:s verksamhet när det gäller att hantera olika typer av krigsförbrytelser och ställa ansvariga inför rätta är viktig. Det som möjligtvis gör att det här specifika fallet kan ifrågasättas är att Israel inte är en deltagande part i ICC. Israel har också överklagat beslutet; man menar att domstolen inte har jurisdiktion och därför inte rätt att utfärda den här domen. Innan detta är avgjort tycker jag kanske att man ska vara lite försiktig med utfästelser om vad Sverige ska göra och inte göra.

Även detta, hur man agerar i den här typen av fall, ligger på regeringen. Som jag sa till ledamoten Johansson får Svenneling kanske återkomma till mig med den här typen av frågor om ett år.

Fru talman! Precis som ledamoten Karlsson är inne på är det just det faktum att Palestina är part i ICC:s stadgar, Romstadgan, som gör att ICC haft en pågående utredning efter det att Palestina anslöt sig 2015 – jag tror att utredningen startade 2019. Då kunde man också agera med avseende på de saker som skedde från och med den 7 oktober och framåt.

Jag tycker att detta är en otroligt fin grej med internationell rätt. Hamas terrorister, som angrep civila och militärer i Israel, kan utredas för brott eftersom de är palestinska medborgare – och därmed även Palestina som stat. Och de brott som Israel har begått på palestinskt territorium, i Gaza och även på Västbanken, för den delen, kan utredas genom Palestinas deltagande.

Jag håller inte med om beskrivningen av smörgåsbord – det finns en tydlig skillnad. Tittar man på erkännandefrågan historiskt ser man till exempel erkännandet av Kosovo, som skedde under Carl Bildts tid som utrikesminister; jag har inte det exakta året i huvudet. Då gick den svenska borgerliga regeringen – det kan till och med ha varit en minoritetsregering – fram och erkände Kosovo som stat. Vänsterpartiet tyckte inte att det då var läge att erkänna Kosovo som stat, men vi har aldrig sedan dess kritiserat det. Ett erkännande är ett erkännande. Det är ett beslut som Sverige har stått för, och då står vi fast vid det.

Detta ser vi inte från högersidan. I stället ser vi att man attackerar Palestina om och om igen.

Det vi behöver göra i det här läget, om vi ska stå upp för internationell rätt och om vi ska värna det lilla sköra fredsavtal som finns och till viss del är en illusion, är att faktiskt stå upp för staten Palestina, så att Israel och Palestina blir mer jämbördiga parter i det här läget och så att vi till slut kan nå fram till fred och frihet för alla människor i regionen. Det är klart att det är en lång väg dit, men jag tror att det är bättre om vi i Sverige vidhåller de erkännanden vi faktiskt har gjort.

(Applåder)

Fru talman! Jag håller med om mycket av det ledamoten Svenneling framförde. Den internationella rätten är viktig. Att krigsförbrytare kan ställas till svars är också viktigt.

När det gäller enskilda ärenden och det specifika ärende som Svenneling tar upp tycker jag att man först bör göra klart hur den juridiska situationen ser ut och vilken bärkraft och legitimitet det finns i beslutet från ICC innan Sverige gör långtgående utfästelser som riskerar att skada våra relationer till andra stater som vi har samarbeten med på olika sätt.

Sedan välkomnar jag Svennelings stöd för den internationella rätten. Jag hoppas att detta också gäller när det handlar om att bekämpa terroristorganisationer som står nära Svennelings parti och annat.

(Applåder)

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.