Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Vi har samlats för att diskutera utrikesutskottets betänkande UU1, som gäller utgiftsområde 5 Internationell samverkan. Det övergripande och enligt min mening behjärtansvärda målet med detta utgiftsområde i budgeten är att säkerställa Sveriges intressen i förhållande till andra länder. Det är en uppgift som på senare år tyvärr har blivit alltmer komplicerad att fullgöra i takt med att den regelbaserade världsordning som upprättades i och med västmakternas segrar i andra världskriget och kalla kriget alltmer öppet har kommit att utmanas och ersättas med en alltmer multipolär och amoralisk ordning.

Vi lever helt enkelt tyvärr i en mycket mer oförutsägbar värld, där hotbilden mot Sverige och vårt lands intressen är mer komplex och mångfasetterad än tidigare. En mer mångfasetterad hotbild måste naturligtvis också mötas med en rad olika verktyg, på en rad olika sätt.

En av de mest grundläggande åtgärderna är att säkerställa att makter som vill oss illa inte tillåts att infiltrera vårt land. I detta avseende spelar Inspektionen för strategiska produkter, ISP, en viktig roll. Myndighetens uppgift, som bland annat innefattar granskning av potentiellt skadliga utländska direktinvesteringar och upprätthållandet av riktade internationella sanktioner mot destabiliserande krafter i världen, är centrala för landets säkerhet. Jag är glad att Sverigedemokraterna och regeringen har en samsyn kring behovet av att öka stödet till denna verksamhet. Samtidigt förvånas och oroas jag över att delar av vänsteroppositionen vill dra ned på detta stöd.

Fru talman! Goda relationer och i synnerhet riktigt goda grannar är en annan viktig komponent i att stärka Sveriges trygghet och säkerhet. Sverigedemokraternas uppfattning är att vi när vi i en orolig tid tvingas vända oss utåt för stöd i första hand bör vända oss hemåt mot våra nordiska vänner.

Vi gläds åt att det nordiska samarbetet under den gångna mandatperioden har tagit nya viktiga steg framåt. Vi är stolta men inte nöjda. Vi vill se fler steg mot fördjupad nordisk samverkan. Därför tar vi bland annat initiativ till inrättandet av en ny nordisk utrikes- och säkerhetskommission – ett förslag som glädjande nog vann riksdagens gillande tidigare i år.

Lika viktigt som att stärka banden till våra närmaste allierade är att vidmakthålla motståndet mot dem som hotar svenska kärnvärden och svenska intressen och som underminerar trygghet, frihet, jämställdhet och demokrati i världen. Den våldsbejakande islamismen är och förblir, vid sidan av den ryska imperialismen, ett av de främsta hoten mot fred och säkerhet i världen. De Iranunderstödda terrorsektorerna Ansar Allah, Hamas och Hizbollah har skapat allvarliga konflikter och förödelse omkring sig i Mellanöstern de senaste åren.

De våldsbejakande islamistgrupperingarnas tillväxt och framväxt i Sahelregionen, Nigeria och Somalia är djupt oroande. Nyligen passerade antalet dödsoffer för det islamistiska våldet i Afrika det senaste decenniet 150 000 människoliv. Vi vet av bitter erfarenhet att det islamistiska våldet förr eller senare också letar sig till Sverige och Europa.

Sverigedemokraterna kommer oförtrutet att verka för att kampen mot den våldsbejakande islamismen ska bibehållas högt upp på dagordningen inom alla de multilaterala organisationer där Sverige ingår, varav en del behandlas i det här betänkandet.

Fru talman! En helt avgörande förutsättning för att Sverige ska kunna optimera bejakandet av våra intressen i världen är att vi uppfattas som en stabil och pålitlig partner. Tyvärr finns det risk för försämringar i detta avseende om de rödgröna partierna skulle ersätta Tidöpartierna vid nästa års val.

Det förslag till statsbudget som vi just nu delbehandlar kommer med all sannolikhet att antas av en majoritet i denna kammare. Så har det sett ut med varje förslag till statsbudget sedan Tidöpartierna tog över. Det är ett resultat av kompromisser och förhandlingsförmåga, ansvarskänsla för landet och en hög grad av samstämmighet kring centrala frågor.

Det är värt att kontrastera detta mot hur det såg ut under den föregående mandatperioden då de rödgröna partierna hade majoritet. Den bristande förmågan att förhandla och nå samstämmighet som man då uppvisade resulterade i att man upprepade gånger misslyckades att nå riksdagens gillande för sina budgetförslag, att statsministern fick avgå några timmar efter att hon tillträtt och sedan tillträdde igen, att regeringen fick ombildas och att Socialdemokraterna fick åka till Mellanöstern och förhandla Sveriges statsbudget med kurdiska separatister för att få stöd av en vänsterpartistisk vilde i riksdagen. Det här skadade naturligtvis Sveriges anseende i världen. Det sistnämnda agerandet bidrog sannolikt också till att försvåra Sveriges Natoprocess.

Om man ska döma av vad som har hänt sedan dess, av den budgetprocess vi befinner oss mitt uppe i just nu liksom av det särskilda yttrande som finns i betänkandet är det väldigt lite som har förändrats på den rödgröna sidan. Trots att man gör anspråk på att styra landet inom mindre än ett år har man inte lyckats presentera minsta tillstymmelse till ett gemensamt budgetförslag. Skillnaderna är större än någonsin. Mellan Centerpartiets och Vänsterpartiets budgetförslag skiljer det numera över 100 miljarder kronor. I det här betänkandet har man inte lyckats enas om en gemensam siffra i ett enda anslag.

Än mer allvarligt än de ekonomiska skillnaderna, fru talman, är det faktum att de rödgröna partierna inte ens är överens om de allra viktigaste grunderna för den svenska säkerhetspolitiken.

År 2024 blev Sverige medlem i Nato. Givet det i grunden förändrade säkerhetsläget, Rysslands aggression och Finlands vägval var det helt riktigt och ett helt nödvändigt steg. Natomedlemskapet är och bör för väldigt lång tid framöver förbli en av de mest centrala hörnstenarna i Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik. Om detta är alla Tidöpartier rörande överens. Men så ser det inte ut på den rödgröna sidan, fru talman. Faktum är att hälften av de rödgröna partier som aspirerar på att ingå i nästa vänsterregering röstade nej till det svenska Natomedlemskapet och fortsatt är emot det.

De säkerhetspolitiska motsättningarna på vänstersidan är till och med så stora att de klyver även det största partiet på vänstersidan. Så sent som i augusti i år tog Socialdemokraternas ungdomsförbund på sin kongress ställning till ett svenskt Natoutträde. Det får mot bakgrund av detta bedömas som högst osäkert hur grunderna i den svenska säkerhetspolitiken kommer att se ut efter nästa generationsskifte på den rödgröna sidan. Det här bidrar inte till att stärka bilden av Sverige som en stabil, pålitlig och långsiktig partner hos våra allierade.

Fru talman! Eftersom det snart lackar mot jul tänkte jag avsluta i en till viss del ljusare och mer försonande ton. I betänkandet finns en redovisning från regeringen om hur man hanterat ett tillkännagivande från 2022 om att i grunden förändra Sveriges utrikespolitiska linje mot Ryssland mot bakgrund av den olagliga fullskaliga invasionen av Ukraina. Hade inte hela den här saken varit så obeskrivligt sorglig och tragisk hade man nästan lockats att dra lätt på smilbanden åt redovisningen från regeringen. Det känns så otroligt självklart för alla oss att vara rörande överens om det kompromisslösa fördömandet av Rysslands agerande och det förbehållslösa stödet till Ukraina. Självklart ändrade vi i grunden vår linje mot Ryssland gemensamt efter deras vidriga beteende.

Men tar man sig en titt ut i världen och Europa inser man tyvärr att den enighet som vi har här i kammaren inte alls är helt självklar. Jag vill därför från djupet av mitt hjärta tacka alla svenska partier och alla ledamöter i utrikesutskottet för den övertygelse, uthållighet, viljestyrka och passion som ni alla har uppvisat och fortsätter att uppvisa varje dag i det svenska stödet för Ukraina.

Så länge som det ukrainska folket vill fortsätta slåss kan de räkna med ett unisont svenskt fortsatt stöd. När de en vacker dag uppnår en förhoppningsvis värdig fred kan de räkna med ett unisont svenskt stöd i uppbyggnaden av det som den ryska diktatorn och hans förkastliga allierade har förött.

Jag vill också passa på att tacka det svenska folket för den fortsatta solidaritet och biståndsvilja som man visar gentemot Ukraina varje dag. Mest av allt vill jag naturligtvis tacka det ukrainska folket: Ert mod och er frihetslängtan saknar motstycke. Er gärning och ert motstånd kommer att eka in i evigheten.

I detta anförande instämde Chris Dahlqvist (SD).

Fru talman! Till att börja med är det väldigt glädjande att Socialdemokraterna och ledamoten Johansson nu verkligen verkar ta allvarligt på kopplingarna till Hamas och antisemitism. Det har inte alltid varit självklart. Det fanns en tid för inte så värst länge sedan då Socialdemokraterna var med om att bjuda in Hamas till Sveriges riksdag. Och Socialdemokraterna har via Palmecentret i åratal vräkt pengar över Fatahrörelsen, som påfallande ofta ägnar sig åt antisemitiska utspel och som håller sig med en egen antisemitisk terroriströrelse i form av al-Aqsa-martyrernas brigader.

Det är jättebra att Morgan Johansson nu vill dra en röd linje mot alla former av kopplingar till Hamas och antisemitism. Det välkomnar jag.

Jag välkomnar också att Morgan Johansson och Socialdemokraterna vill ha en stringent biståndspolitik. Det har inte heller varit alldeles självklart genom åren. Jag läste en artikel för ett tag sedan om att Socialdemokraterna under sin tid vid makten gav Zimbabwes diktator Robert Mugabe nästan 5 miljarder kronor rätt in i statskassan.

I grund och botten är jag stolt och glad över att vi har lyckats lägga om den svenska biståndspolitiken och att svenska skattebetalare nu äntligen får ut någonting av det svenska biståndet. Socialdemokraterna och övriga vänsterpartier har i åratal – i decennier – vräkt ut svenska skattebetalares pengar på mer eller mindre framgångsrika projekt, men svenska skattebetalare har inte fått någonting tillbaka för det.

Vad som skett nu är att man försöker se till att länder som mottar svenskt bistånd åtminstone ska ta tillbaka sina våldtäktsmän, sina egna medborgare som har våldtagit småflickor i Sverige. Det är vad projektet handlar om. Det tycker jag är fullständigt självklart och rimligt.

Exakt hur detaljerna i det projektet har sett ut får Morgan Johansson fråga regeringen om. Jag sitter inte i regeringen. Morgan Johansson får kanske återkomma till mig om detta om ett år, när vi förhoppningsvis sitter i regering.

När det gäller frågan om inbjudan till utskottet vet ju också Morgan Johansson att utrikesutskottet inte sysslar med den typ av fördjupad granskning som man ville gå vidare med efter att redan ha haft ett antal utfrågningar. Det gör KU, och där ligger frågan nu.

Fru talman! Jag tycker någonstans att detta är lite uppseendeväckande givet hur många kontraproduktiva biståndsprojekt Sverige har ägnat sig åt de senaste decennierna, under bland annat socialdemokratisk ledning. Då är det ett som upprör ledamoten Johansson. När vi fick en dragning från Sidas generaldirektör som visade att Sverige har betalat ut pengar till Hamas polisstyrka i Gaza för workshoppar, seminarier och utbildningar noterade jag ingen upprördhet från ledamoten Johansson. Den enda gång ledamoten Johansson är riktigt upprörd över ett svenskt biståndsprojekt är när projektet har handlat om att utvisa kriminella våldsverkare och våldtäktsmän, som faktiskt i vissa fall släppts in under Morgan Johanssons översyn som minister. Då är Morgan Johansson väldigt upprörd.

Detta upprör inte mig jättemycket. Jag tycker att det är en bra användning av biståndsmedel att försöka få ut kriminella våldsmän och våldtäktsmän från Sverige. Jag hoppas att vi fortsätter med det. Har några felaktigheter begåtts i något detaljhänseende får väl detta korrigeras. Men de frågorna får ställas till regeringen och inte till mig.

Jag är som ordförande inte beredd att förändra en mångårig praxis när det gäller hur utrikesutskottet arbetar. Det var, vilket Morgan Johansson mycket väl vet, en bedömning från kansliet och förvaltningen att denna typ av inbjudningar och fördjupade granskningar inte ligger på utrikesutskottets bord att hantera.

Sedan är Morgan Johansson fri att ställa vilka frågor han vill. Han kan om han vill anställa en privatdetektiv och gå vidare hur långt han vill med de här utredningarna, baserat på anonyma källor i DN. Det får han gärna göra.

Fru talman! Bilden av att Vänsterpartiet till skillnad från Sverigedemokraterna skulle vara ett parti som värnar all tidigare praxis i riksdagen tycker jag att man kan ifrågasätta. Jag vill till exempel minnas talmansval som hållits, där vissa partier totalt gått emot praxis. Det går säkert att lista olika exempel på sådant.

Lite detsamma skulle jag nog säga även när det gäller förhållningssättet till internationell rätt. Jag menar att Vänsterpartiet och flera andra partier på vänstersidan använder också internationell rätt lite som ett smörgåsbord. Ett exempel är erkännandet av Palestina, som jag vet att Håkan Svenneling är väldigt glad över, liksom de andra partierna. Det är helt uppenbart att det stred mot folkrätten. Palestina har till exempel inte kontroll över sitt eget territorium och ska därmed inte erkännas som en suverän stat. Men det hade man ingenting emot.

Jag vet också att Svennelings parti haft starka synpunkter på till exempel terrorlistningar som man inte vill acceptera. Man vill ta bort olika terroristorganisationer. Man visar öppet sympatier för exempelvis PKK, till exempel i Almedalen.

Jag menar att den internationella rätten är viktig. Jag tycker att ICC:s verksamhet när det gäller att hantera olika typer av krigsförbrytelser och ställa ansvariga inför rätta är viktig. Det som möjligtvis gör att det här specifika fallet kan ifrågasättas är att Israel inte är en deltagande part i ICC. Israel har också överklagat beslutet; man menar att domstolen inte har jurisdiktion och därför inte rätt att utfärda den här domen. Innan detta är avgjort tycker jag kanske att man ska vara lite försiktig med utfästelser om vad Sverige ska göra och inte göra.

Även detta, hur man agerar i den här typen av fall, ligger på regeringen. Som jag sa till ledamoten Johansson får Svenneling kanske återkomma till mig med den här typen av frågor om ett år.

Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt begära ordet mer i den här debatten, men när Morgan Johansson pratar passionerat om situationen i Israel-Palestina-området och nämner dubbla måttstockar och ansvar kan jag inte låta bli att fullfölja tråden som vi tangerade i vårt föregående replikskifte.

Hur ser Morgan Johansson på Socialdemokraternas och Sveriges övriga vänsterpartiers moraliska ansvar för den konfliktsituation som finns i Israel-Palestina-området? Frågan kan tyckas jättemärklig för den som inte har följt det här mer noggrant. Men faktum är att vänsterpartierna i Sverige i såväl ord som handling under ganska lång tid har visat stöd för antisemitiska och våldsbejakande organisationer i Palestina.

Socialdemokraterna bedömer Fatah som sitt kära systerparti. Fatah har en egen terrororganisation; det är belagt: al-Aqsa-martyrernas brigad, som har tagit sig in på judiska konformationsfester och slaktat tonåringar.

Så sent som förra året, tror jag att det var, visade det sig att Vänsterpartiet har använt svenska skattemedel via partibiståndet till att finansiera DFLP, en av de organisationer som var med och utförde massakern på civila judar den 7 oktober.

Som jag nämnde tidigare: För inte så väldigt många år sedan – jag tror att det var 2007 – bjöd både Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna in Hamas till Sveriges riksdag och hade möte med Hamasföreträdare. Det måste ändå ses som en legitimering av en part som har varit med och drivit fram den här konflikten.

Konflikter uppstår inte ur tomma intet. De stöds ofta av olika krafter utifrån, och jag bedömer faktiskt att den svenska vänstern har varit en destruktiv kraft i den här konflikten och eldat på den utvecklingen. Hur ser Morgan Johansson på det utifrån resonemanget om ansvar och dubbla måttstockar?

Fru talman! Det stämmer som Morgan Johansson säger att det har funnits en konflikt mellan Socialdemokraternas systerparti Fatah och Hamas. Men under den period när de närmade sig varandra och inledde ett samarbete agerade Socialdemokraterna i Sverige aktivt för att legitimera även Hamas i Sverige. Er förra partiledare Mona Sahlin bland andra gjorde detta, och ni hade företrädare som bjöd in Hamas till Sveriges riksdag.

Huruvida det finns kopplingar mellan Fatah och al-Aqsa-martyrernas brigad kan jag bara uppmana alla som ser den här debatten att göra en ordentlig googling på. Der Spiegel har visat till exempel lönelistor från Fatah som har betalats ut direkt till terrorister i al-Aqsa-martyrernas brigad. Det har återkommande förekommit att Fatah framför allt på sina lokala och regionala hemsidor har hyllat al-Aqsa-martyrernas brigads aktioner och lyft fram deras martyrer. Kopplingarna är helt uppenbara; det är bara att googla. Den kopplingen finns alltså.

Det innebär att Socialdemokraterna har använt svenska skattemedel till att finansiera en organisation som i sin tur är med och finansierar en terroristorganisation. Detta har även Socialdemokraternas systerparti gjort. Jag antar att Morgan Johansson inte ens förnekar att Vänsterpartiet har använt svenska skattemedel via partibiståndet till att finansiera DFLP – en av de organisationer som var med och utförde massakern den 7 oktober.

Hur ser Morgan Johansson på att eventuellt ingå i en framtida regering med ett parti som så sent som förra året var med och finansierade en terrororganisation som slaktade civila judar i Israel?

Fru talman! Ärendet vi nu debatterar är som tidigare nämnts utrikesutskottets betänkande 2025/26:UU1 Utgiftsområde 5 Internationell samverkan. Ärendet avser regeringens förslag om anslag för 2026 inom utgiftsområde 5. Det av regeringen föreslagna anslaget uppgår till cirka 2,5 miljarder kronor.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om budget inklusive regeringens förslag om vissa bemyndiganden om ekonomiska antaganden. Därmed avstyrker utskottet de alternativa budgetförslag som framförts i motioner. Betänkandet innehåller därutöver fyra särskilda yttranden av oppositionen.

Målet för utgiftsområdet Internationell samverkan är att säkerställa Sveriges intresse i förhållande till andra länder. Att svenskt deltagande i internationella relationer bör inrikta sig på svenska intressen är en självklarhet. Svenska intressen kan betraktas ur ett brett perspektiv och inkludera flera dimensioner såsom fred, stabilitet, ekonomisk utveckling, rättsstatens principer och mänskliga rättigheter.

Vi lever i en tid av oroligheter. Enligt Interparlamentariska unionen råder väpnade konflikter i 120 olika regioner världen över. I vår del av världen – Europa – råder ett fullskaligt invasionskrig. År 2014 annekterade Ryssland Krim. År 2022 startade Ryssland sitt aggressiva och oprovocerade anfallskrig gentemot Ukraina – ett brott mot internationella konventioner, FN-stadgan och den europeiska säkerhetsordningen.

Ryssland har därefter fortsatt att hota Europa. De senaste månaderna kan vi notera hur drönare flyger i luftrum tillhörande Danmark, Norge, Baltikum, Polen och Nederländerna. Vi kan också notera cyberattacker gentemot Europa i en alltmer ökande omfattning. Osäkerheten i Europa är med andra ord hög.

Fru talman! Sverige är medlem i ett stort antal internationella organisationer, till exempel Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, Nordiska ministerrådet, FN, Nato, Internationella brottmålsdomstolen och OECD. Självklart arbetar Sverige för att ha ansvar, engagemang och inflytande. Det görs genom en bredd av samhälleliga kontakter och relationsskapande i olika forum med diplomatiska, politiska och ekonomiska medel. Sverige bidrar genom sitt engagemang till en säkrare värld, ökad demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Detta är viktigt, fru talman.

Ansvarsutkrävande vid konflikter är en särskilt viktig del i den internationella rätten. Sverige är part till Romstadgan och därmed medlem av ICC. Svenska ministrar, till exempel utrikesministern och justitieministern, har under sina besök vid ICC uttryckt Sveriges stöd för domstolens arbete och diskuterat hur det internationella samfundet kan säkerställa ICC:s fortsatta verksamhet. Detta är viktigt, och det visar att Sveriges regering står upp för folkrätten och för domstolens oberoende.

Sverige står aktivt upp för domstolen och bidrar både finansiellt, med sekondering till domstolen och med samarbete kring vittnesskydd och verkställighet av straff.

Ansvarsutkrävande för de krigsbrott som begås i Ukraina är högt prioriterat av den svenska regeringen. Rysslands oprovocerade och illegala anfallskrig mot Ukraina är ett grovt brott mot den internationella rätten, och därför måste Ryssland stå till svars.

Jag skulle vilja fortsätta med att tala om att Sveriges stöd till Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, och till ODIHR är oerhört viktigt. Organisationen dokumenterar brott mot de mänskliga rättigheterna. Sverige var ett av de länder som grundade Europarådets skaderegister, som registrerar skadeståndsanspråk och bevis med koppling till skador som orsakats till följd av Rysslands aggression mot Ukraina. Skaderegistret är viktigt. Det innebär att det finns ett steg framåt för att säkerställa att Ryssland gottgör Ukraina när kriget är slut.

Fru talman! Världen förändras i ständigt ökande takt, men folkrätten ändras inte för att den utmanas. Folkrätten står fast. Det är fler och starkare röster som står upp för folkrätten än vad det är som står emot den och vill bryta mot den. FN-stadgan grundar sig på alla staters suveränitet, territoriella integritet och politiska oberoende. Dessa tre grundsatser har avgörande betydelse.

Stödet till Ukraina är, som jag nämnde, Sveriges främsta utrikespolitiska uppgift. När vi stöder Ukraina handlar det om mer än att investera i vår svenska säkerhet. Det handlar om Ukrainas frihet och rätt att existera. Detta är en fråga som rör oss alla.

Jag vill också nämna att Sverige stöder vapenvilan i den konflikt som rör Israel och Gaza. Det är dock viktigt att komma ihåg att det var Hamas som startade kriget genom sin attack mot Israel. Hamas tog 156 personer som gisslan, och dessa har först på senare tid återbördats till Israel.

Regeringen har varit tydlig med att Gazas territorium inte får ändras, reduceras eller annekteras, eftersom det skulle strida mot folkrätten. Regeringen har dock tydligt sagt att gisslan ska återbördas. Detta är nu gjort, tack och lov.

FN är en unik organisation. FN arbetar, som har sagts här tidigare, för att upprätthålla fred och säkerhet, skydda mänskliga rättigheter och så vidare. FN som organisation måste ta sitt ansvar för att reformera sig och få en budget som håller. Det är inte mindre besparingar, som att stänga vissa entréer för passage eller dra ned på temperaturen inomhus, som avgör om vi får ett hållbart FN. Det handlar om prioriteringar.

Jag vill säga att jag är oerhört glad över att regeringen har nominerat Jesper Brodin, tidigare vd för Ikea, som chef för FN:s flyktingprogram UNHCR. Detta är ett tecken på nytänkande och prioriteringar. Det behövs fler personer från näringslivet inom FN. Med Jesper Brodin skulle näringslivets företrädare vara väl representerade inom FN.

Fru talman! Folkrätten kan inte ensam förebygga konflikter, men den ger ett ramverk för fredlig konfliktlösning, ansvarsutkrävande och gottgörelse. Sverige fortsätter att stå upp för gemensamma intressen, regler och värderingar och ytterst för att värna demokrati, frihet, självständighet och handlingsfrihet.

Inom utgiftsområde 5 verkar två myndigheter: Inspektionen för strategiska produkter, ISP, och Svenska institutet. Jag nämner ISP därför att det är en viktig myndighet som syftar till att granska att strategiska produkter och export av krigsmateriel följer de lagar och internationella överenskommelser som Sverige har skrivit under. Jag finner detta ytterst angeläget, speciellt som vi befinner oss i en krigsdrabbad tid.

Fru talman! Det finns mycket mer som jag skulle vilja säga, men jag avslutar mitt anförande här av respekt för anmäld tid.

(Applåder)

(forts. § 17)