Fru talman! Håkan Svenneling har ställt frågor till mig om svensk vapenexport till Förenade Arabemiraten och Saudiarabien. Svenneling har frågat på vilken grund jag gjort ställningstagandet att export till företag baserade i Förenade Arabemiraten inte ska inkludera företag som handlar med krigsmateriel. Han har också frågat om jag avser att ta ytterligare initiativ i frågan inom EU. Han har även frågat huruvida jag avser att verka för ett stopp av svensk vapenexport till Förenade Arabemiraten och Saudiarabien, och om inte, vad skälen till detta är.

Inbördeskriget i Sudan har skapat världens nu största humanitära kris med ett närmast obeskrivligt lidande. Cirka 30 miljoner människor är i nuläget i behov av humanitär hjälp. Utvecklingen i Sudan har också en negativ effekt på hela regionen med ökad instabilitet och flyktingströmmar som konsekvens. Sverige bidrar med stort humanitärt stöd till Sudan för att minska lidandet hos civilbefolkningen.

Regeringen och EU har vid flera tillfällen uppmanat alla externa aktörer, inklusive Förenade Arabemiraten och Saudiarabien, att avstå från att direkt eller indirekt förvärra situationen i Sudan, och i stället agera konstruktivt och koordinerat för att nå en fredlig lösning på konflikten. Sverige var drivande inom EU för att sanktionslista företag baserade i Förenade Arabemiraten för deras inblandning i kriget i Sudan. Vi ser kontinuerligt över behoven av ytterligare listningar.

Sverige har goda relationer med både Förenade Arabemiraten och Saudiarabien. De inkluderar både handelsutbyte och politisk dialog, även i frågor där vi har olika syn. Både jag och handels- och biståndsminister Dousa har under det senaste året lyft fram inbördeskriget i Sudan med våra emiratiska motparter och framfört regeringens ståndpunkter. Vi ser positivt på att den så kallade Quad-gruppen, där både Förenade Arabemiraten och Saudiarabien ingår, gemensamt verkar för att få ett slut på inbördeskriget i Sudan.

Sveriges försvarsindustri och krigsmaterielexport är nödvändiga för Sveriges förmåga att upprätthålla ett trovärdigt försvar. Export av svensk krigsmateriel prövas utifrån ett strikt regelverk som riksdag och regering har lagt fast. Inspektionen för strategiska produkter (ISP) är tillsyns- och tillståndsmyndigheten för krigsmaterielexport. Myndigheten gör en helhetsbedömning i varje enskilt ärende och fattar självständiga beslut.

Exporten av krigsmateriel till Förenade Arabemiraten har de senaste åren framför allt bestått av det luftburna radarsystemet Global Eye. Det används både för luftrumsövervakning och sjöövervakning och bär ingen beväpning.

Det finns inga uppgifter om att svensk krigsmateriel som exporterats till Förenade Arabemiraten eller Saudiarabien används i Sudan.

Fru talman! Inför varje svensk exportaffär som inbegriper krigsmateriel bedöms det om det finns försvars- eller säkerhetspolitiska skäl ytterst knutna till svensk försvarsförmåga för att få tillstånd att genomföra affären. Varje sådan exportaffär genomgår en rigorös prövning, som utförs av Inspektionen för strategiska produkter, som jag nämnde i mitt förra inlägg.

Samtliga utförselärenden redovisas dessutom för Exportkontrollrådet, där alla åtta politiska partier i riksdagen finns representerade. Tillståndsprövningen sker också i enlighet med EU:s gemensamma ståndpunkt om fastställande av regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel samt FN:s vapenhandelsfördrag.

Alla mottagare måste lämna ett slutanvändarintyg på den krigsmateriel som exporteras från Sverige. Det finns ett strikt förbud mot att överföra materiel till tredje land.

Låt mig än en gång understryka att det inte finns några uppgifter om att svensk krigsmateriel som exporterats till Förenade Arabemiraten eller Saudiarabien använts i Sudan. Försvarsmaterielexporten till Förenade Arabemiraten har under de senaste åren framför allt bestått av det luftburna radarsystemet Global Eye, som nyss nämndes. Det är som sagt ett flygburet radarspaningssystem. Det bär ingen beväpning, och det används för luftrumsövervakning och sjöövervakning.

Några tillstånd för export av svensk krigsmateriel har inte beviljats för vare sig AT4, alltså pansarskott, eller någon annan krigsmateriel. Pansarskotten AT4 har tidigare tillverkats på licens i andra länder, det vill säga bortom svensk kontroll.

För att förhindra att vapen säljs vidare måste som sagt alla mottagare lämna ett slutanvändarintyg på all materiel. Den får alltså inte överföras till andra utan tillstånd från Sverige.

Fru talman! Låt mig inledningsvis komma tillbaka till den förfärliga situation som råder i Sudan. Det vi bevittnar är en svält- och flyktingkris av helt ofattbara proportioner.

Vi har de senaste månaderna med stor oro tagit emot förfärliga rapporter från al-Fashir om allvarliga och omfattande övergrepp på och våld mot civila efter RSF:s övertagande av staden. Laglöshet tycks råda, och frågan om ansvarsutkrävande har med all rätt hamnat i det internationella samfundets fokus.

Sverige och EU har varit mycket tydliga gentemot de stridande parterna med att de enligt internationell humanitär rätt är skyldiga att skydda civila.

EU har också sanktionslistat flera företag baserade i Förenade Arabemiraten med anledning av deras roll i kriget i Sudan. Det rör sig bland annat om företag som har underlättat finansieringen av olika väpnade grupper i konflikten. Det handlar om företag som har slussat pengar och fordon till RSF för att möjliggöra fortsatt krigföring och företag som hanterar och för ut guld från Sudan eller är aktiva inom gruvnäringen i landet.

Alla stater har ett ansvar för att agera i enlighet med folkrätten och för att FN:s vapenembargo efterlevs. EU verkar för att embargot ska breddas till att omfatta hela Sudan.

Som världens tredje största bilaterala givare av humanitärt stöd till Sudan gör Sverige skillnad för den hårt ansatta civilbefolkningen. Vårt bidrag går bland annat till livräddande livsmedelsbistånd, hälso- och sjukvård, vatten, sanitet och skydd av människor på flykt.

Myndigheten ISP är självständig, vilket är väl bekant. ISP fattar självständiga beslut, dock efter ett mycket rigoröst regelverk som naturligtvis också ständigt utvärderas. Som jag sa i mitt första inlägg har både jag och statsrådet Dousa haft kontakt med våra motparter i Förenade Arabemiraten och framfört vår oro. Exakt vad som mer har sagts i dessa samtal kan jag inte gå in på.

Fru talman! Jag vill inledningsvis tacka för en viktig debatt.

Jag vill också peka på det faktum att handel är helt nödvändigt för ett litet och exportberoende land som Sverige. Vi får inte bortse från den aspekten. Det ger oss också bättre möjligheter att tala direkt med de länder som vi handlar med, inklusive Förenade Arabemiraten.

I en sådan dialog kan vi också lyfta svåra frågor, där vi inte är överens, vilket både jag och andra svenska regeringsföreträdare flera gånger har gjort. Vi har framhållit att Förenade Arabemiraten måste avstå från att direkt eller indirekt förvärra den sudanesiska konflikten och agera konstruktivt för att nå en fredlig lösning.

Det krävs också att regionala aktörer, både enskilda stater och organisationer, gör gemensam sak för en vapenvila och för att fred ska uppnås – allt för att sätta stopp för världens värsta humanitära kris.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.