Fru talman! Jag tänkte återkomma till frågan om Somalia. Det har avslöjats att miljontals kronor från svenska skattepengar har gått rakt in i den somaliska premiärministerns kansli. Det är pengar som styrts om via biståndet – 100 miljoner kronor, varav drygt 11 miljoner har gått rakt till den somaliska premiärministerns kansli. Ytterligare 5 miljoner kronor har gått direkt från Justitiedepartementet till den somaliska premiärministerns kansli. Den somaliska premiärministern är dessutom Hamasanhängare och antisemit.

Nu undrar alla vart pengarna har tagit vägen. Det kvittar vem man frågar – man får inga svar. Vi har frågat utrikesministern, men hon visste ingenting. Vi har frågat biståndsminister Benjamin Dousa, men han visste heller ingenting. Vi har också frågat Sidas chef Jakob Granit, men han visste ingenting.

Enligt Dagens Nyheters avslöjande har pengarna gått till tre herrar i den somaliska premiärministerns kansli. Det är bekanta och släktingar till den somaliska premiärministern som nu har fått löner på över 100 000 kronor i månaden. I dag kom det ytterligare ett avslöjande: Det har visat sig att de förmodligen redan var anställda nära premiärministern men då bara fått dela på de 5 miljoner kronorna, minst.I förra veckan begärde en enig opposition att vi skulle bjuda in IOM, Världsbanken och UNDP, som har varit mellanhänder för de pengar som slussats under bordet till den somaliska premiärministerns kansli, för att ställa frågor till dem då de kanske kan reda ut vart pengarna tagit vägen. Men vi röstades ned av alla regeringspartierna samt Sverigedemokraterna.

Min fråga till Margareta Cederfelt är helt enkelt: När hon nu har sett dagens avslöjande om att det uppenbart är korruption, är hon då beredd att ompröva sin hållning så att vi kan gå till botten med vart pengarna har tagit vägen?

Fru talman! Nej, jag saknar inte förtroende för organisationerna. Däremot kan jag konstatera att när medier söker dem och ställer frågor ges inga svar. Då skulle det vara på sin plats att utskottet kan ställa frågor till dem. Precis som Margareta Cederfelt säger har de varit aktörer i hela den här härvan, och då finns det all anledning för oss att ställa frågor till dem.

Regeringen har kommit med mycket vilseledande information. Johan Forssell har påstått att individerna finns och att de jobbar med de här ärendena, alltså människor som ska skickas tillbaka från Sverige till Somalia. Men inga svenska myndigheter vet vilka de är.

Enligt dagens artikel i DN har man frågat Migrationsverket om de har några kontakter med dessa människor i Somalia. Man har frågat polisens nationella operativa avdelning, men de kände inte till något om detta. Man har frågat Kriminalvården om de här människorna. Man har till och med frågat Justitiedepartementet, alltså det departement som har delat ut pengarna, om de vet vilka personer som har fått anställning i kansliet. Inte ens de vet det, trots att det är de som har betalat ut pengarna.

Det är något skumt här; det är helt uppenbart. Om man vet att Somalia är världens näst mest korrupta land är det ganska lätt att lägga ihop två och två. Här har pengar slussats under bordet via IOM, UNDP och Världsbanken, och vi kan i dag inte ta reda på var pengarna har hamnat. Det finns som sagt uppgifter om att de har hamnat hos tre individer, och det var precis därför jag ställde frågan.

Margareta Cederfelt har fel. Vi i utrikesutskottet har också ett ansvar för att följa upp vart svenska skattepengar tar vägen. Det är inte bara konstitutionsutskottets uppdrag, utan det är faktiskt också fackutskottens ansvar att reda ut de här frågorna.

Fru talman! Tack, ledamoten Cederfelt, för ett anförande som jag i mångt och mycket håller med om!

Det var väldigt fint att höra att Moderaterna står bakom en hel del saker som vi också står bakom. Ansvarsutkrävande vid konflikter var någonting som Margareta Cederfelt återkom till flera gånger. Hon pratade om stöd till internationella domstolar, vilket är mycket bra. Det är bra att stå upp för deras oberoende. Jag vill minnas att ledamoten också sa att folkrätten står fast, och hon hänvisade även till FN-stadgan.

Det här är jättebra! Jag tror att det är något som vi alla här inne i princip står bakom. Vi är självklart ganska enade när det kommer till Rysslands aggressionskrig mot Ukraina. Internationell rätt ska gälla. De som begår krigsbrott ska lagföras och straffas.

Låt oss titta på en annan konflikt i världen. Jag tänker på konflikten mellan Marocko och det ockuperade Västsahara. Det är en konflikt som har pågått i ganska exakt 50 år.

I oktober förra året valde EU-domstolen att i en unik dom upphäva ett handelsavtal, det vill säga handelsavtalet mellan EU och Marocko. Man sa att handelsavtalet strider mot internationell rätt. Det är framför allt två saker som domslutet säger.

Det första är att avtalet strider mot internationell rätt för att Marocko inte har suveränitet över västsahariskt territorium. Varor som kommer därifrån får inte handlas tullfritt med EU, och Marocko har inte äganderätt över dem.

Det andra är att Västsahara ska representeras genom Polisario och delta i alla förhandlingar om avtal som gäller resurser från deras eget territorium.

Nu har regeringen valt att teckna ett nytt avtal med Marocko utan att involvera Polisario. Jag undrar därför hur det står till med det här med att följa domstolars utlåtanden.

Fru talman! Tack, Margareta Cederfelt, för det ärliga svaret! Jag hoppas verkligen att du läser på, för det här är en konflikt som behöver uppmärksammas mer.

Apropå att hålla fokus på alla områden kan jag också säga att vi i små partier tvingas hålla koll på i princip alla områden.

Jag vill ge ledamoten Cederfelt rätt i att det är regeringen som tecknar avtal. Men just det här avtalet har också tecknats på EU-nivå, vilket innebär att det har gått via EU-nämnden. Där har regeringspartierna gett stöd till regeringen för detta, så det är någonting som även partierna i riksdagen har ställt sig bakom.

Jag går över till att tala om en annan domstol, nämligen den internationella domstolen. I juli förra året slog den internationella domstolen, det vill säga FN:s högsta juridiska instans, fast att Israels ockupation av Gaza, Västbanken, inklusive östra Jerusalem, och Golanhöjderna är illegal. Man slog fast att Israel måste montera ned bosättningarna och flytta ut alla bosättare.

Man slog också fast en annan sak, nämligen att omvärlden, där Sverige såklart ingår, har ett ansvar. Man har ett ansvar för att inte stödja Israels bosättningspolitik eller bosättningarna vare sig ekonomiskt eller politiskt.

Det här tycker jag är en självklarhet, och det borde vara en självklarhet för alla som pratar om en tvåstatslösning. Men än i dag är det tillåtet att importera varor från israeliska bosättningar. Det finns länder i EU som har stoppat den här importen. Men jag har ännu inte sett att Moderaterna har ställt sig bakom ett stopp för importen av varor från bosättningar, och regeringen har inte gjort ett jota för att få stopp på den.

Det är snart ett och ett halvt år sedan domslutet kom, och Sverige ger fortfarande ekonomiskt stöd till bosättningar genom att tillåta handel med bosättarvaror. Hur kommer det sig?

Fru talman! En oroväckande trend som vi ser globalt är ett mer öppet ifrågasättande av internationella konventioner. Högermän och auktoritära ledare bryter mot eller ignorerar undertecknade konventioner allt oftare.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson tvekade inte en sekund att ifrågasätta Internationella brottmålsdomstolens arresteringsorder av hans kompis Benjamin Netanyahu.

Nästa konvention man var igång med att ifrågasätta var den om landminor. Med diffusa argument om att minor skulle skydda Sverige vill man förstöra mark och natur för generationer, med stora risker för särskilt barn och djurliv. Det finns goda skäl till att mänskligheten borde förbjuda landminor och klusterbomber. Tidigare krig och konflikter där dessa har använts är tydliga exempel på det. 40 procent av alla klustervapen exploderar inte utan finns kvar, och 97 procent av alla offer har varit civila, varav många barn.

Sverige undertecknade och ratificerade Ottawakonventionen om minor 1998, och 2012 skedde samma sak med konventionen mot klustervapen. Det har riksdagen beslutat. Vi har åtagit oss att följa dessa konventioner.

Internationell rätt måste gälla. Det är det som skapar mänsklig säkerhet och gör att krigsförbrytare kan hållas ansvariga. I förlängningen kan högerns urholkning av internationella konventioner få konsekvenser för hur vi kan fördöma och utkräva ansvar av dem som bryter mot internationell rätt. Vi kan inte plocka russinen ur kakan, utan hela den internationella rätten gäller oavsett vem som begår brottet. Därför behöver vi upprätthålla vårt stöd till internationella organ som upprätthåller den internationella rätten så att de stärks.

Vänsterpartiet har därför, med anledning av Rysslands orättfärdiga anfallskrig mot Ukraina och med anledning av Israels krig mot Gaza, lyft att Internationella brottmålsdomstolen, ICC, ska få ökade resurser för att kunna utreda alla krigsbrott. De ansvariga för brotten, på alla sidor, måste ställas inför rätta. Därför vill Vänsterpartiet tillföra 15 miljoner kronor till ICC.

Vänsterpartiet står också bakom Sydafrikas anmälan till Internationella domstolen, ICJ, och att frågan om Israels folkmord utreds juridiskt. Vi anser att det är dags för Sverige att, likt andra länder, ansluta sig till Sydafrikas anmälan om folkmord. Vänsterpartiet har återkommande lyft vikten av att Internationella domstolen i Haag tillförs mer resurser så att de har alla nödvändiga förutsättningar att utreda de brott som har begåtts. Därför borde även ICJ få 15 miljoner kronor.

Sammantaget vill vi alltså tillföra 30 miljoner kronor för 2026 till att upprätthålla internationell rätt.

Jag noterar också med glädje att Socialdemokraterna i år har ett liknande förslag på 10 miljoner och Miljöpartiet ett på 15 miljoner. Det krävs för att ansvar ska utkrävas av politiska ledare globalt, oavsett om de finns i Ryssland, i Israel eller i Sudan.

Under Putins tid vid makten i Ryssland har landet gått från begynnande demokrati tillbaka till stenhård diktatur. I dag ser vi ett reaktionärt, konservativt och patriarkalt styre som förtrycker oppositionella och människorättsförsvarare, agerar aggressivt mot sina grannländer och spelar en destabiliserande roll i världspolitiken. Den auktoritära utvecklingen kulminerade i Rysslands orättfärdiga anfallskrig mot Ukraina den 24 februari 2022. Ryssland har därmed visat att man är ett reellt säkerhetspolitiskt hot för sin omgivning.

Men Putins regim är även ett hot mot alla de invånare som motsätter sig styret eller som inte passar in i det samhälle som Putin vill bygga. Den ryska oppositionen, bestående av modiga hbtq-aktivister, feminister, människorättsförsvarare och miljökämpar, behöver stöd från omvärlden. Att stödja dessa kämpar är att stödja en demokratisk utveckling i Ryssland och att förbättra säkerheten såväl för dem som för Rysslands grannländer.

I en rapport från Centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska institutet beskriver Stefan Ingvarsson och Ekaterina Kalinina hur levande det ryska civilsamhället är trots det omfattande förtrycket från Putins regim. Samtidigt konstaterar de att det svenska stödet till dess aktörer behövs mer än någonsin.

Det ryska civilsamhället finns i dag både i och utanför Ryssland. Några har slagit sig ned i Sverige, andra i länder där det är enklare för ryska medborgare att få visum. Samtidigt finns då riskerna kvar för att Putins regim ska komma åt oppositionella långt utanför Rysslands gränser, så som vi har sett.

Men rapporten tar framför allt död på myten att aktörerna bara finns utomlands. I stället konstateras att det finns en myriad av aktörer i Ryssland. Det är snarare så att det är svårt att se och sätta ut dem på en karta än att de inte finns. Det är i slutna rum på säkrare avstånd från Putins maktapparat som dessa aktörer verkar.

Demokratiska initiativ finns över hela landet, och de är beroende av vårt stöd, oberoende journalistik och granskning som kan ge oss ökad kunskap om det faktiska läget i Ryssland. Ofta hänger de ihop, då länken mellan inhemska aktörer ofta är just aktörer som tvingats etablera sig utanför Rysslands gränser.

Vi behöver därför en modig svensk utrikespolitik som vågar stötta ett levande ryskt civilsamhälle för att demokratin en dag ska spira i vårt grannland. För mig är det uppenbart att regeringen inte har gjort tillräckligt, utifrån att den tror på mytbildningen, och att ett förnyat förhållningssätt krävs för att stödja den ryska oppositionen.

I augusti 2020 hävdade Aleksandr Lukasjenko att han vunnit det så kallade valet i Belarus. Det hade han inte. Det belarusiska folket reste sig i miljontal och demonstrerade. Men Lukasjenko skydde inga medel och kuvade folket genom brutal repression mot allt och alla. Framför allt sitter han dock kvar tack vare stöd från sin diktatorkompis Putin.

Europa och västvärlden gjorde många fel inför valet, och efter valet tog det alltför lång tid innan sanktioner kom på plats. Men striden om demokratin i Belarus är långtifrån över. Lukasjenkos utmanare Svjatlana Tsichanouskaja har varit tydlig om stödet till oppositionen.

I Belarus pågår förtrycket fortfarande i oförminskad takt, även om några fler av de politiska fångarna faktiskt har blivit släppta den senaste tiden. Glädjande under detta år var frigivandet av Tsichanouskajas man Siarhej, som blev fri i juni efter fem års fängelse. Men ännu finns 1 300 politiska fångar i Lukasjenkos fängelser – inklusive Roman Protasevitj, vars flygplan tvingades landa i Belarus innan han kidnappades.

Vi får inte ge upp denna kamp, en kamp som är tydligt länkad till Ukrainas frihetskamp mot rysk dominans i regionen. Det belarusiska folket har fått nog, och en dag kommer Lukasjenkos regim att falla.

Det är mot denna bakgrund – utvecklingen i Ryssland och Belarus – som Vänsterpartiet avsätter 20 miljoner kronor för stöd till rysk och belarusisk opposition 2026.

Fru talman! Den myndighet på det utrikespolitiska området som växer snabbast är Inspektionen för strategiska produkter, ISP, som bakom det flashiga namnet ansvarar för tillstånd kring Sveriges vapenexport. På senare år har flera nya uppdrag tilldelats myndigheten, till exempel granskning av utländska direktinvesteringar, vilket gör att myndigheten sedan flera år tillbaka befinner sig i en kraftig expansionsfas.

Strategiska uppköp är en stor utmaning mot ett robust och säkert samhälle, då de riskerar att ge andra stater makt över samhällsviktig verksamhet i Sverige.

Även i denna budget ökar regeringen finansieringen till ISP. Men nu börjar också regeringen skära i andra viktiga anslag. Vänsterpartiet avvisar regeringens flytt av 5 miljoner kronor från anslaget för utrikes- och säkerhetspolitiskt strategiska insatser till anslaget för ISP. Vi menar i stället att detta ska finansieras genom ett rationaliseringskrav på ISP. Vi vill att ISP ska utreda lokalisering av delar av verksamheten från Stockholm med anledning av expansionen och det höga kostnadsläge som råder i Stockholm för bland annat lokaler och personal.

I år är det 25 år sedan resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet antogs av FN:s säkerhetsråd. Det var första gången som FN gjorde en koppling mellan säkerhetspolitik och kvinnor, både hur kvinnor påverkas och hur de kan påverka säkerhetspolitiken.

FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet bygger på tre grundläggande principer: deltagande, konfliktförebyggande och skydd. Den är tillsammans med de efterföljande nio resolutionerna ett viktigt verktyg för att uppvärdera kvinnors säkerhet.

Trots att det är 25 år sedan resolution 1325 antogs har det visat sig svårt att göra verklighet av agendan. Nu är det dags att ta nästa steg. För att få större genomslag för agendans målsättningar krävs att en ambassadör för 1325 och de efterföljande resolutionerna tillsätts. Vänsterpartiet föreslår därför en satsning på 3 miljoner kronor för 2026, dock formellt inom ett annat utgiftsområde än detta.

Med detta vill jag säga att Vänsterpartiet ser denna budget som en helhet – till skillnad från Sverigedemokraterna, som jag var inne på tidigare – och därför kommer vi inte att delta i beslutet vid dagens votering. Vi står dock bakom vår motion och vårt särskilda yttrande med anledning av utgiftsområde 5 Internationell samverkan.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Cederfelt för frågan.

Jag strök detta i årets anförande, men i förra årets anförande berömde jag regeringens arbete kopplat till Belarus. Ni har också tillsatt en särskild ambassadör som jobbar med kontakterna med den belarusiska oppositionen.

I grunden är jag inte särskilt kritisk till det arbete regeringen gör kopplat till Belarus, utan jag tycker att det finns många delar i det arbetet som är bra. Jag tycker givetvis också att det är bra att Kara-Murza har blivit frisläppt. Man kan däremot se andra exempel på återvändande ryska kritiker som visar att detta att vara rysk oppositionell är förenat med fara för livet. Som Navalnyj, vars liv slutade efter att han först blev förgiftad, sedan blev frisk från förgiftningen, därefter återvände till Ryssland för att slutligen dö i arbetsläger under mystiska former.

De vädjandebrev som Margareta ansvarar för, som jag många gånger har skrivit under, har en viktig roll i att sätta press. Vi vidtar också många andra viktiga åtgärder för svenska politiska fångar som finns runt om i världen. Jag tänker på Gui Minhai och Dawit Isaak – det kan finnas någon till – och även medborgare från andra länder som vi uppmärksammar på olika sätt.

USA har haft en speciell roll. Det kan man se i Belarus, med de frigivningar som skedde i somras. Det var USA som förhandlade ut de fångarna, men det är också viktigt att komma ihåg att det fortfarande sitter många i fängelse. Vi får inte glömma bort dem enbart därför att någon utväxling har lyckats. Jag vet inte hur USA har agerat, men det är klart att det är lite skillnad i storlek på länderna och på vilka möjligheter som finns.

Jag vill att regeringen fortsätter att prioritera arbetet med mänskliga rättigheter, de konsulära fallen, framför till exempel handelsrelationer med olika länder. Jag hoppas att regeringen tar till sig av den kritiken och jobbar med frågan framåt.

Fru talman! Jag delar Margareta Cederfelts oro om att det inte kommer några uppgifter från Ryssland om statsbeställda mord. Sannolikt är Putin själv inblandad i att mörda olika oppositionella företrädare. Jag har själv besökt journalisten Anna Politkovskajas kontor, som tidningen har bevarat i det skick det var när hon lämnade arbetet den dag hon blev mördad – utanför tidningen eller utanför sitt hem. Hon är ett av många exempel.

Det är viktigt att komma ihåg att det i Ryssland finns två ord för ordet opposition. I Sverige är jag i opposition och Margareta i majoritet, men i Ryssland finns två begrepp beroende på om det är den av Putin tillåtna och kontrollerade oppositionen eller om det är den riktiga, verkliga oppositionen. Det säger något om demokratitillståndet i Ryssland som land.

Jag skulle vilja se en regering där utrikesministern är lite noggrannare när hon planerar sin kalender. Ibland sticker det i ögonen. När Sveriges utrikesminister lägger blommor i Hiroshima samma dag som Sverige för första gången i historien deltar i en kärnvapenövning sticker det i ögonen. Det är en politik som inte håller ihop. När utrikesministern gör det första politiska besöket i Kina på över tio år samma dag som Gui Minhai har varit gripen i tio år är det ingen bra planering, utan det är otroligt stötande.

Jag har inget problem med att man har diplomatiska kontakter eller att man lägger kransar i Hiroshima, men man kanske skulle göra det på andra dagar än precis de dagar när det är årsdagen för betydligt viktigare saker.

Fru talman! Jag tyckte att jag var tydlig i den tidigare diskussionen med att det är tack vare palestiniernas anslutning till Romstadgan och Internationella brottmålsdomstolen som brott begångna den 7 oktober och tiden efter det kan utredas och dömas av ICC baserat på att det antingen är fråga om palestinska medborgare eller att brotten har skett på palestinskt territorium. Det är viktigt att alla som bär ett ansvar för de fruktansvärda attackerna kan åtalas i internationella domstolar.

Det är inte jag som politiker som ska agera domare, men jag ska bidra genom att öka resurserna till internationella domstolar, så att de kan göra sitt jobb och döma dem som är ansvariga.

Jag vill också kommentera det biståndsprojekt som jag tror att Mattias Karlsson refererar till. Jag har svarat på frågor om det biståndsprojektet tidigare när det har varit uppe till debatt i kammaren. Men det är svårt för ledamoten, som har bytt utskott och inte har varit med i de debatterna, att ha full kunskap om vad jag har svarat då. Det ska sägas att det var vår egen organisation, Vänsterns Internationella Forum, som hörde av sig till Sida och uppmärksammade dem om DFLP:s deltagande i attacken den 7 oktober. Vi har själva gått igenom projektet, och Sida har gått igenom projektet. Det kan konstateras att ingenting tyder på att pengar har gått till det aktuella partiet, utan pengarna har gått till det projekt där partiet har varit en av flera parter. Det var vårt danska systerparti som höll i projektet.

Den 23 oktober 2023 anmälde vi detta till Sida, och de avslutade granskningen den 21 februari 2024. Sida hade inte någon bekräftad misstanke eller påföljd, utan man konstaterade att de som projektorganisation hade gjort allt rätt.

Jag tycker att vi agerade tydligt och klart och var transparenta med vad vi hade upptäckt, hur vi återrapporterade till Sida och vilka lärdomar vi drog av de misstag som hade begåtts i projektet.

Fru talman! Jag vill återvända till Mattias Karlssons fråga om Turkiet. Låt oss prata om det. I Turkiet pågår nämligen en fredsprocess. Vi kan faktiskt förutom lugn i Syrien också få fred i Turkiet. Det vore verkligen en välgärning för Mellanöstern i det här läget.

Jag har till och med lämnat in en interpellation om saken till utrikesministern som vi ska debattera den 23 januari. Jag tycker nämligen att Sverige och omvärlden inte gör tillräckligt för att bidra till fred i Turkiet och i Mellanöstern i stort.

PKK som organisation har, självsvåldigt och utan några eftergifter från Turkiets sida, bestämt att man ska lägga ned sin organisation. Man har öppet bränt sina vapen för att visa att man menar allvar med att man är beredd att avväpna organisationen. Och man har nu dragit sig tillbaka från alla positioner man har haft i Turkiet till irakiskt territorium.

Det är en organisation som, i ett otroligt spänt Mellanöstern, tar ansvar för att få fred och hitta en lösning på den kurdiska frågan, som man säger i Turkiet. Det har lett till att det har startats en process i Turkiets motsvarighet till riksdagen, det turkiska parlamentet, där talmannen leder en stor parlamentarisk delegation med 64 ledamöter från alla partier. Det finns något väldigt positivt här.

Vi kan stå här i Sveriges riksdag och skrika: Den och den är terrorist! Men här finns en möjlighet till fred och försoning. Det har det funnits också på andra platser runt om i världen där människor har begått grova brott. Jag tänker till exempel på Nordirland, där IRA lade ned sina vapen, avväpnade sig och gick in i politiska processer. I dag representerar Irlands president Sinn Féin.

Det finns lösningar om man vill. Men Sverigedemokraterna vill leva i en värld med en ond och en god sida. Då klarar man inte av att se möjligheten att bygga fred på lång sikt.

(Applåder)

Fru talman! I juli förra året kom Internationella domstolen med ett utlåtande gällande Israels ockupation av Gaza, Västbanken inklusive östra Jerusalem samt Golanhöjderna. Domstolen gjorde tydligt att ockupationen är illegal och att den måste upphöra samt att Israel måste montera ned bosättningarna och flytta ut bosättarna från ockuperat område.

Men domstolen var även mycket tydlig med att omvärlden, där såklart Sverige ingår, inte får stödja Israels bosättningspolitik vare sig politiskt eller ekonomiskt. Trots det ser vi än i dag att vår svenska regering exempelvis inte ens förbjudit import av varor från de illegala bosättningarna.

Ett par månader efter Internationella domstolens utlåtande kommer ett utslag från EU-domstolen gällande EU:s handelsavtal med Marocko. Domstolen upphäver handelsavtalet, eftersom det strider mot internationell rätt. Domstolen slår fast att Marocko inte har suveränitet över det ockuperade Västsahara samt att det är det västsahariska folket, genom Polisario, som ska involveras i avtal där produkter från Västsahara ingår. Trots det tydliga domslutet väljer den svenska regeringen att ett år senare skriva på ett nytt handelsavtal med Marocko, trots att västsaharierna återigen inte fått delta i förhandlingarna.

Fru talman! Trots regeringens återkommande mantra om att värna internationell rätt och stå upp för den regelbaserade världsordningen är det tydligt att man när det kommer till kritan struntar i just internationell rätt för att gynna ekonomiska intressen.

Än mer oroande är det att regeringspartiet Kristdemokraternas utrikespolitiska talesperson har kallat Internationella brottmålsdomstolens arresteringsorder mot Israels premiärminister skandalös och hävdat att beslutet kommer att leda till att ”ICC:s legitimitet och oberoende kommer att undermineras och ifrågasättas”. Tidölagets största partis partiledare gjorde ett uttalande där han kallade arresteringsordern för obegriplig. Om vi inte själva lever upp till internationella domstolars utlåtanden och om vi dessutom aktivt baktalar domstolarnas beslut, hur ska vi då kunna förvänta oss att andra länder ska leva upp till besluten?

Men det är inte bara vår regering och dess stödparti som går emot domstolarna. Än allvarligare blir situationen när makthavare som USA:s president Trump aktivt drar in stöd till just internationella domstolar. USA:s sanktioner mot Internationella brottmålsdomstolen har hämmat domstolens arbete, då personal och samarbetspartner dragit sig ur eller begränsat sin samverkan av rädsla för repressalier.

Miljöpartiet vill i stället stärka domstolars ställning och öka både det politiska och det ekonomiska stödet till dem genom att tillföra ytterligare medel till Internationella brottmålsdomstolen, Internationella havsrättsdomstolen och Permanenta skiljedomstolen.

Fru talman! I en tid då världen präglas av krig, konflikter och ökade spänningar är det viktigare än någonsin att Sverige är en tydlig röst för fred, demokrati och mänskliga rättigheter. För Miljöpartiet är det oerhört viktigt att Sverige är en global röst för demokrati och mänskliga rättigheter, för en regelbaserad världsordning och för en fredlig värld där vi tillsammans kan ta oss an globala utmaningar, såsom klimatkrisen, extrem fattigdom och ojämlikhet.

Sverige ska vara en ledande aktör i det internationella arbetet för fred och säkerhet. I en värld med hybridkrigföring, terrorism och klimatrelaterade katastrofer måste vi rusta för att förebygga och hantera konflikter innan de trappas upp.

Inför 2024 kapade regeringen det statliga ekonomiska stöd som i 100 år getts till svenska organisationer inom civilsamhället som arbetar för fred och nedrustning. Flera av dessa organisationer utför också ett oerhört viktigt arbete i att främja dialog och fredsbyggande internationellt. I en tid med försämrat säkerhetspolitiskt läge är det fredsfrämjande arbetet viktigare än någonsin. Miljöpartiet vill därför se både en utökad satsning på Utrikesdepartementets freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet och ett återupptaget och dubblerat stöd till fredsorganisationerna.

Fru talman! Samtidigt som vi behöver satsa på fredsfrämjande arbete och diplomati behöver vi också stå rustade för framtidens utmaningar. Ryssland har hotat att använda kärnvapen mot Ukraina, och utvecklingen av nya vapensystem, inklusive autonoma vapen och kemiska vapen, går i en rasande takt.

Svensk forskning om nedrustning och icke-spridning måste öka. Därför vill Miljöpartiet stärka forskningen via anslag till Alva Myrdal-centrum för kärnvapennedrustning, FOI:s CBRN-verksamhet och andra projekt, både i Sverige och utomlands, som genomförs på området. Det är också hög tid att Sverige ansluter sig till FN:s konvention om kärnvapenförbud, TPNW.

Fru talman! Vår värld präglas av mångfasetterade kriser. Hybridkrigföring, terrorism och extremism samt naturkatastrofer till följd av klimatförändringar är några av de kriser som vi tvingas hantera parallellt. När vår regering prioriterar återvandring och svensk handel framför fattigdomsbekämpning, diplomati, fredsbyggande, internationellt samarbete, demokratistärkande, stöd till oppositionella, fria medier, mänskliga rättigheter och garanten för den regelbaserade ordningen i form av internationella domstolar finns det en risk att det samarbete som byggts upp internationellt läggs åt sidan och att vi ser minskat samförstånd och minskad förståelse.

Det finns även risk för att konflikter ökar när resursbrist, hot och andra kriser behöver hanteras. För Miljöpartiet är det oerhört viktigt att Sverige är en global röst för demokrati och mänskliga rättigheter, för en regelbaserad världsordning och för en fredlig värld där vi kan ta oss an globala utmaningar.

Fru talman! Då Miljöpartiets budgetförslag för utgiftsområde 5 överskrider den rambudget som riksdagen klubbade förra veckan kan vi inte reservera oss mot utrikesutskottets förslag till beslut. Jag får därför i stället hänvisa intresserade till Miljöpartiets särskilda yttrande samt hela vår budgetmotion för 2026.

Fru talman! Tack, Fredrik Malm, för frågan!

Jag kan hålla med om mycket som står där. Men man måste också se partiprogrammet som en vision för framtiden. Det handlar inte om här och nu.

Som Fredrik Malm är mycket medveten om har Miljöpartiet stått bakom varenda försvarsuppgörelse som har gjorts under den senaste mandatperioden, där bland annat upprustning av Sverige ingår.

Vad gäller just mänsklig säkerhet vill vi se att människor över hela världen åtnjuter samma typ av säkerhet. Det är en säkerhet där man inte trakasseras och inte riskerar att dödas av bomber. Det är en säkerhet där man inte utsätts för klimatförändringar, för det är också en del av säkerheten. Det är en säkerhet där man har tillräckligt med mat, sjukvård och så vidare. Det är också en del av säkerheten.

Det handlar inte enbart om att ha solidaritet med den svenska befolkningen, som vi självklart har. Vår solidaritet sträcker sig utanför vårt lands gränser. Vi kan inte agera som om det inte finns människor bortom Ukraina. Det gör det.

Det sätt som Sverige agerar på i dagsläget kommer att bidra till att öka konfliktytorna mellan olika länder. Det gör vi när vi till exempel drar bort stödet till sjukvård i Afrika och när vi drar bort stödet till utvecklingsbistånd. När vi drar bort allt det stödet ökar det klyftorna i världen och i de samhällena.

Det kommer att bidra till en ökad otrygghet och osäkerhet för just de människor som bor där. I förlängningen kan det också få allvarliga konsekvenser för Sverige.

Fru talman! Jag är lite osäker på om det är den senaste versionen av partiprogrammet som Fredrik Malm har läst från, den som antogs för bara någon månad sedan. Vissa av sakerna känner jag inte riktigt igen.

Vi har gjort andra skrivningar vad gäller till exempel stöd med vapen till just stater som blir attackerade, som till exempel fallet med Ukraina. Det riskerar att ha enorma konsekvenser för just den regelbaserade världsordningen. Det är också skälet till att vi har gjort ett avsteg när det gäller Ukraina. Man ska inte med våld kunna ta över delar av andra länders territorium.

Men man måste också få ha en vision om framtiden. Jag vet att Fredrik Malm och Liberalerna under väldigt lång tid har kämpat för att vi ska gå med i just kärnvapenalliansen Nato. Man sväljer allting med hull och hår, och man sväljer även kärnvapendoktrinen.

Kärnvapendoktrinen i världen, som alla lever efter, har två möjliga utfall. Antingen kommer kärnvapnen förr eller senare att avvecklas, eller så kommer mänskligt liv på jorden att avvecklas på grund av kärnvapen. Det finns inga mellanvägar.

Förr eller senare måste kärnvapnen avvecklas och nedmonteras om vi ska ha någon framtid över huvud taget. Det finns bara de två alternativen när det kommer till den upprustning som vi har sett. Det finns över huvud taget inga andra alternativ.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Jag är till vardags stationerad i ett annat utskott, men jag rycker in för denna debatt. Det är inte första gången, dock – möjligen den sista. Det får vara oklart.

Målet för det här utgiftsområdet, fru talman, är att främja internationell samverkan, fred och säkerhet och sådana saker. Det viktigaste målet är det som är definierat som det övergripande utrikespolitiska målet för vårt land, nämligen att främja svenska utrikes- och säkerhetspolitiska intressen.

I praktiken finns det i dag ingenting som är viktigare för att värna vår säkerhet och våra utrikespolitiska intressen än att Ukraina vinner kriget mot de ryska inkräktarna och att man når en förändring i Ryssland.

Vi ser ett narrativ, en doktrin och en institutionaliserad chauvinism i Ryssland. Det spelar egentligen ingen större roll, fru talman, om vi talar om det tsarryska imperiet under den romanovska ätten, bolsjevikernas Ryssland under kommunismen eller Vladimir Putins högerextrema regim i dag. Vi ser samma mönster – att Ryssland tar sig rätten att plåga sina grannar. Man anser i grund och botten att det ryska imperiet ska vara så som det var vid första världskrigets utbrott för drygt 100 år sedan och att allt det territorium som då tillhörde Ryssland alltid ska vara ryskt. Det är därför man inte accepterar den territoriella integriteten, självständigheten eller suveräniteten för länder som Ukraina, de baltiska staterna i praktiken eller till och med Finland när det kommer till kritan. Samma sak är det med de kaukasiska länderna och andra. Därtill finns det en rad folk och nationer i Ryssland som under århundraden har koloniserats, assimilerats och förföljts.

En slutsats, fru talman, av det som pågår just nu är att vad man försöker kräva av Ukraina är att Ukraina ska lämna ifrån sig territorium som Ryssland under tre år och nio månaders krig ännu inte har erövrat. Det är fullständigt orimligt.

I dag är det ungefär en tiondel av Donetsk som Ryssland inte kontrollerar. Skulle man ta Pokrovsk kan man gå mot Kramatorsk och Slovjansk. Det skulle sannolikt ta ett antal år, enligt de bedömningar som finns.

På samma sätt var det när Ukraina tvingades evakuera från Avdijivka för knappt två år sedan, i februari 2024. Man gjorde då analysen att Ryssland skulle göra fortsatta framryckningar i rask takt. Så skedde inte heller.

I det här utdragna frontkriget har Ukraina på ett, givet de förutsättningar Ukraina har, heroiskt och framgångsrikt sätt skyddat de områden som Ryssland ännu inte har tagit i Donetsk, även om det är små fickor. Det är helt orimligt att kräva av Ukraina som attackerat land att lämna ifrån sig dem. Detsamma gäller såklart Cherson och Zaporizjzja och även Luhansk, där Ryssland i dag kontrollerar kanske 75–80 procent.

Det sista jag vill säga, fru talman, eftersom jag har kort om tid i detta anförande är att vi ska vara väldigt tacksamma för att det finns en så bred enighet i Sverige och att alla åtta partier står bakom Ukraina på det sätt som görs. Samma sak gäller inte i andra länder, exempelvis Tyskland. Det är en djupt problematisk situation där. Vi måste fortsätta att hålla denna enighet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 10 december.)