Håkan Svenneling

Herr talman! Jag gled in lite på denna fråga i det replikskifte som jag hade med Elin Nilsson från Liberalerna. En av de stora frågorna efter EU-valet är ju hur en ska bilda politisk majoritet när valet är över.

Det är kul att det sitter många skolelever uppe på läktaren så att vi kan ha en liten genomgång av hur EU funkar kontra Sverige. I svensk politik brukar man forma en majoritet, så som regeringen har gjort med det man brukar kalla Tidöpartierna, men i EU har man flytande majoriteter där olika partigrupper utgör olika majoriteter i olika frågor.

Ofta handlar det om att den högerkonservativa gruppen, som Jessika Roswall tillhör, gör upp med socialdemokrater med stöd av liberaler och den gröna gruppen i Europaparlamentet. Men på senare år har de två högerextrema grupperna i Europaparlamentet fått mer makt och inflytande och blivit insläppta av den högerkonservativa gruppen EPP.

Efter valet den 9 juni bedöms de två högerextrema grupperna växa, och frågan är om detta kommer att resultera i ökad makt och inflytande. I Sverige släppte Moderaterna makt till rasisterna i Sverigedemokraterna genom Tidöavtalet, även om de hölls utanför regeringen. Frågan är om Moderaterna planerar att göra ett Tidavtal på europeisk nivå. Charlie Weimers från Sverigedemokraterna är väldigt tydlig med att det är vad man vill. Tänker Moderaterna ge högerextrema som Le Pen, Meloni och Orbán makten i EU?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2023

Sverigedemokraterna har nu i TV4:s granskning visat att de har en del tomtar och troll, och det är inga mysiga troll hämtade från John Bauers sagor utan nättroll som organiserat trakasserar och sprider desinformation. Man skapar fejkkonto på fejkkonto som genererar tusentals inlägg och skapar följare.

Som svar ser vi en trumpism där man går till full attack och beskyller stora etablerade mediehus för desinformation, samtidigt som man själv driver ett fejkat mediehus och gömmer sig bakom humor. Jag undrar: Hur ser statsrådet Roswall på dessa fejkkonton?

Herr talman! Elin Nilsson säger att det inte finns några frågetecken. Jag skulle vilja säga att det finns många frågetecken kring Liberalernas vägval. Vi var många som var frågande kring Liberalernas vägval innan valet i Sverige 2022, och nu har vi sett hur det har lett fram till att Sverigedemokraterna sitter i baksätet och styr den regering som Liberalerna ingår i.

Sverigedemokraterna är inte direkt otydliga. Deras toppkandidat Charlie Weimers har gått ut och sagt att han vill ha ett Tidöavtal, fast på europeisk nivå. Han ser framför sig att han ska samarbeta med Liberalerna och att Liberalerna ska lägga sig ned lika platt som man gör i Sverige om och om igen på europeisk nivå. Han ser framför sig att det blir Liberalerna som öppnar dörren åt honom för att han ska kunna göra det som Liberalerna säger att man motarbetar. Och han har ju hjälp av regeringsföreträdare i Italiens Meloni, i Slovakiens Fico och i Ungerns Orbán.

Som Kerstin Lundgren var inne på har vi turen att ha återtagit Polen. Där har vänsterkrafter tillsammans med liberala krafter återtagit makten, återtagit rätten för public service att verka. Så sent som i går lade Liberalerna fram en utredning som krymper utrymmet för public service genom att man skär i dess budget när kostnaderna ökar. Det är den utvecklingen vi ser i Ungern och Polen och som vi är oroliga för ska komma till Sverige och till Europaparlamentet.

Jag undrar fortfarande om Elin Nilsson kan räta ut dessa frågetecken som jag fortfarande ser när det kommer till Liberalernas och Sverigedemokraternas samarbete.

Herr talman! Jag reagerade på slutet på Elin Nilssons anförande då hon utan att nämna Sverigedemokraterna vid namn ändå lyfte fram Sverigedemokraternas politik på EU-nivå och vad som är problematiskt med den när det gäller klimatfrågan och synen på hbtq-personer.

Elin Nilsson kom också in på Viktor Orbán, som mitt i sommaren tar över ordförandeskapet i EU. Vi går nu in i en formativ period i EU med tanke på att Europaparlamentsvalet innebär ett nytt parlament och att förutsättningar för Europaparlamentet kan ges för lång tid framöver. Vi är många som har krävt att Ungern ska fråntas ordförandeskapet i EU eftersom man bryter mot rättsstatens principer, och jag undrar hur Elin Nilsson ser på det. Jag tror att det skulle vara en viktig markering. Men det verkar tyvärr inte bli så, utan Orbán ser ut att ändå kunna få makten genom sin starka ställning och att han gång på gång blockerat inom EU-samarbetet.

Men kärnfrågan är egentligen inte Viktor Orbán utan Sverigedemokraterna och deras grupp i Europaparlamentet, ECR. Nu tar Elin Nilsson tydligt avstånd från sin samarbetspartner i Sveriges riksdag. I dagens EU-betänkande målar Sverigedemokraterna ut sig som det EU-kritiska partiet men är det enda parti som inte har någon reservation. Sverigedemokraterna sätter dagordningen i riksdagen och styr regeringen från baksätet. Vill Elin Nilsson ha denna situation i Europaparlamentet? Risken är nämligen stor att vi hamnar där efter Europaparlamentsvalet och att Sverigedemokraternas grupp ECR stärks och även den andra högerextrema gruppen. Då blir det inte möjligt att bilda breda mittenmajoriteter där Liberalernas grupp Alde kan hoppa fram och tillbaka.

Hur ser Elin Nilsson på samarbetet med Sverigedemokraterna på EU-nivå?

Herr talman! Om mindre än en månad, den 9 juni, är det val till Europaparlamentet. Valet avgör mycket av inriktningen för Europa framöver. Jag tycker att rödgröna väljare ska välja Jonas Sjöstedt, som är Vänsterpartiets toppkandidat, med lång politisk erfarenhet både från EU och från Sveriges riksdag.

Men något som många missar är att EU-valet är lika avgörande för Sveriges åsikter och ställningstagande i EU. Det är därför bra att EU-minister Jessika Roswall deltar i dagens debatt, för regeringen är ansvarig för den politik som man för i EU:s ministerråd. Vi behandlar i dag regeringens skrivelse om den förda politiken under förra året.

Herr talman! Vi ser nu hur kriget i Gaza rasat i mer än sju månader. För någon vecka sedan såg vapenvilan ut att vara nära, men i sista sekund sa Israel nej till en överenskommelse om vapenvila. I stället har Israel nu med full kraft inlett en markoffensiv i den sista staden, Rafah - ett Rafah dit många miljoner har flytt undan striderna för att söka skydd. FN-organet OCHA rapporterar nu att under förra veckan flydde 20 procent av människorna i Rafah. Det är ett par hundra tusen människor som nu är på flykt igen. För en del är det åttonde gången de flyr under krigets sju månader.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2023

Många politiker i väst, som Biden och Billström, har sagt att invasion av Rafah är en röd linje för dem. När det nu sker ser vi inga tecken på att denna röda linje verkställs och att pressen ökar på Israel.

I Israels anfall mot Gaza har i skrivande stund över 35 000 människor dödats och miljoner fördrivits. Israels bombningar har förvandlat Gaza till ruiner, och genom blockaden hindrar man mat, vatten, el och mediciner från att nå dem som behöver. WHO larmar om att barn dör av svält samtidigt som nödhjälpen stoppas på vägen. Situationen i Gaza är en mardröm.

Vänsterpartiet är tydligt i samband med denna EU-skrivelse. Vi är enda parti som har skrivit en så kallad följdmotion. Vi kräver att Sverige och EU ökar pressen på Israel för att få fred. Självklart ska vi också öka pressen på Hamas, men skillnaden är att Hamas är en terrororganisation och inte har någon ambassad i Sverige.

Vi vill att EU säger upp sitt handelsavtal med Israel och inför ett stopp för handel med vapen med Israel. Vi vill att EU ska arbeta för att Israels ockupation av Palestina ska upphöra.

Sverige behöver driva på för att EU ska ta ställning för ett omedelbart och permanent eldupphör i Gaza. Att den svenska regeringen inte i dag kräver detta är pinsamt. Permanent vapenvila vore en självklarhet - ett tillfälligt och kort eldupphör kan aldrig rädda Gazas människor.

Israels ockupation av Palestina har skapat en av världens mest segdragna konflikter. Redan genom den process som ledde till att staten Israel utropades 1948 skapades grogrunden för dagens konflikt. Hundratusentals palestinier fördrevs från sina hem. Det kallas för nakba, och minnesdagen för nakba infaller i dag den 15 maj. Sedan följde sexdagarskriget 1967, och Israel ockuperade och blockerade då Gazaremsan, Västbanken och östra Jerusalem i strid med folkrätten.

Konflikten mellan Israel och Palestina är inte en konflikt mellan jämlika parter. Israel är en av världens största krigsmakter, vars militärapparat understöds av USA. Landet har ett större ansvar enligt folkrätten i egenskap av ockupationsmakt. Samtidigt är det viktigt att understryka att folkrättens regelverk, bland annat förbudet mot attacker mot civila, omfattar samtliga parter, även Hamas.

Våldet har ökat även på Västbanken. I skuggan av attackerna mot Gaza har ett stort antal palestinier dödats av israelisk militär och aggressiva bosättare. Andra har drivits bort från sina marker och hem. Många byar har tvingats tömmas. Våldet är direkt sanktionerat från den israeliska regeringen. Bland annat har vapen delats ut till bosättare på Västbanken av den högerextrema ministern Itamar Ben-Gvir, vapen där det många gånger sitter svenska sikten från det svenska företaget Aimpoint.

Antalet illegala bosättningar på ockuperad mark växer, och fördrivningen ökar. Nya israeliska vägar byggs på Västbanken. Byggandet av den mur som länge har fördömts av FN fortsätter. Israeliska soldater och bosättare har upprepade gånger förstört anläggningar på Västbanken som har finansierats med svenska biståndspengar. Till detta kommer alla de biståndsprojekt som förstörts i Gaza under de pågående attackerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2023

Bosättningarna utgör ett brott mot den fjärde Genèvekonventionen och anses vara ett krigsbrott av Internationella brottmålsdomstolen, ICC. Så länge Israel vägrar att respektera palestiniernas grundläggande mänskliga rättigheter kommer det inte vara möjligt att uppnå fred.

De sanktioner som EU har antagit mot extremistiska bosättare inom ramen för sanktionerna mot allvarliga kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna är förvisso välkomna men långt ifrån tillräckliga för att utgöra en kraftfull markering mot den israeliska bosättarpolitiken. Regeringen bör därför ta initiativ till att Sverige ska rikta ytterligare sanktioner mot israeliska bosättare och driva på för att de ska införas i EU.

Israels ockupation av Palestina hade inte varit möjlig om inte EU haft ett så förmånligt handelsavtal med Israel och utan USA:s militära bistånd till Israel. Europeiska unionen har år efter år riktat kritik mot Israel utan att förändra situationen för palestinierna. Israel har konsekvent kunnat ignorera den kritiken från EU utan att det har fått några konsekvenser.

EU måste sätta tyngd bakom sitt budskap. Samarbetet mellan EU och Israel är omfattande. Associeringsavtalet är villkorat med respekt för mänskliga rättigheter. Det associeringsavtal som finns med Israel bidrar med stora handelsförmåner till det israeliska näringslivet och stora ekonomiska fördelar. På så vis bidrar EU till att stärka den ekonomiska basen i ockupationspolitiken.

Sverige bör motsätta sig att EU fördjupar sitt samarbete med Israel på något område, och man bör suspendera det nuvarande associeringsavtalet så länge Israel inte avvecklar bosättningar och vägspärrar på ockuperat område, avbryter blockaden av Gaza och upphör med byggandet av muren på Västbanken.

Att strypa vapentillförseln är ett effektivt verktyg för att sätta press på alla parter. I dag förekommer ingen vapenexport från EU till de palestinska parterna, men flera EU-medlemmar exporterar vapen till Israel. All vapenexport från EU-medlemmar till Israel måste upphöra. Sverige bör ta initiativ för att EU ska införa ett vapenembargo mot Israel.

Begångna krigsbrott måste utredas, och de ansvariga måste ställas till svars i Internationella domstolen, ICJ, och Internationella brottmålsdomstolen, ICC. Sverige bör driva på för att EU ska vidta åtgärder för att underlätta ansvarsutkrävande för de begångna krigsbrotten. Det är helt enkelt dags att arrestera Israels premiärminister Benjamin Netanyahu.

Du medborgare som lyssnar på denna debatt kanske funderar på hur du ska rösta i EU-valet. Jag skulle lägga min röst på Vänsterpartiet. Vänsterpartiet är det enda parti som konsekvent, ända sedan i höstas, har röstat för vapenvila och eldupphör i Gaza. Vi står upp för folkrätten. Vi står upp för fred och frihet för alla folk och kräver att den svenska regeringen nu skärper sig och på allvar stöder de krafter som verkar för fred.

Jag står givetvis bakom alla Vänsterpartiets fem reservationer men yrkar bifall bara till Vänsterpartiets och Miljöpartiets reservation nummer 11 om kriget i Gaza.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Efter över 200 dagar av krig i Gaza är UNRWA, som i dag besöker riksdagen, tydligt med att det behövs vapenvila, fred och humanitärt tillträde. Vi ser hur Rafah har fått 1,4 miljoner invånare, från att ha varit 300 000. Det är en folkfördrivning utan dess like som sker i Gaza. Nu har Israel köpt in 40 000 tält och förbereder på nytt för att fördriva människor för att kunna genomföra en markoffensiv i Rafah.

Fyra personer och två organisationer har nu äntligen blivit listade för sanktioner av EU. I går hittade man en massgrav i mellersta Gaza, och 340 kroppar hittades i den. EU har nu krävt oberoende utredningar för att säkerställa detta. FN:s sändebud har också konstaterat att Israel har uppfyllt flera av kriterierna för folkmord.

Jag undrar: När är regeringen redo att på EU-nivå införa sanktioner mot Israel?

(Applåder)

Herr talman! Vi rör oss i dag med en del lite svåra och konstiga ord. Vi har en vitbok, vilket man kan säga är ett förslag som EU-kommissionen har tagit fram och som man sedan skickar på remiss till medlemsländerna och parlamenten. Riksdagen kan då uttrycka vad vi tycker i ett så kallat utlåtande. Det är detta som i dag ligger på riksdagens bord.

Vänsterpartiet har tillsammans med Miljöpartiet en liten reservation. Den handlar om översyn av det som heter PDA, vilket är nästa krångliga ord. Det är - precis som Stefan Olsson var inne på här tidigare - produkter med dubbla användningsområden, alltså produkter som har ett civilt syfte i grunden men som kan användas för ett militärt syfte.

Det finns en massa sådana produkter, som ofta är mycket tekniskt avancerade. Det kan också handla om att man försöker kringgå sanktioner för att få tag i olika kretskort och så vidare. Det har vi sett att Ryssland väldigt aktivt har använt sig av under det här kriget.

Det är kriget i Ukraina som gör att Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverar sig i dag, till förmån för EU-kommissionens förslag om att göra en översyn redan nästa år. Kriget har förändrat vår värld väldigt mycket.

Den nuvarande regleringen togs fram 2021, alltså ett år före kriget. Då är det rimligt att så snart som möjligt, alltså redan nästa år, göra en översyn för att hitta vägar att begränsa Ryssland från att komma åt produkter med dubbla användningsområden.

I dagarna har vi också sett ett annat exempel på hur produkter kan få fötter och få andra användningsområden. Det handlar om Israel. Det svenska företaget Aimpoint har sålt sikten som i grunden används för jaktändamål. Nu har det kommit bevis på att de har använts av israelisk militär i Gaza.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vitbok om export-kontroll av produkter med dubbla använd-ningsområden

Detta kanske inte är en produkt med just dubbla användningsområden, men det är ett typexempel på den sortens produkter som i dag inte är tillräckligt reglerade och som ligger i gränslandet mellan att vara vapen eller en produkt som kan användas för ett civilt ändamål, såsom att jaga.

Detta gör att det är viktigare än någonsin att se över lagstiftningen på området för produkter med dubbla användningsområden för att få till en helhet där man täcker in så mycket man bara kan. Jag förstår inte varför dels regeringen, dels riksdagsmajoriteten motsätter sig en översyn, när vi vet att det kan göra skillnad för människor som befinner sig i krig och konflikter - i Ukraina och i Gaza. Därför måste riksdagen i stället rösta för vår motivreservation.

Jag yrkar alltså bifall till motivreservationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

Herr talman! På söndag har det gått sex månader sedan det fruktansvärda kriget i Gaza startade på grund av Hamas fruktansvärda attack. Nu råder svält, död och hunger i Gaza, och ännu har vi inte en svensk regering som kräver permanent vapenvila.

Omvärlden måste nu sätta press på Israel för att få till fred, och nu har FN:s säkerhetsråd äntligen kommit fram till att kräva fred och omedelbart eldupphör i resolution 2728.

Internationella domstolen har varit tydlig med att Israel måste vidta åtgärder för att förhindra folkmord. FN:s särskilda rapportör konstaterar att Israels agerande nu uppfyller kriterierna för att klassas som folkmord.

Nu råder en situation där över 30 000 människor har dödats, tusentals har skadats, bostäder har förstörts i massiv omfattning och FN-anställda och representanter för medierna har dödats.

Vad gör den svenska regeringen för att sätta press på Israel så att kriget tar slut?

Fru talman! Den här debatten handlar i mångt och mycket om att behandla Vänsterpartiets motion från allmänna motionstiden om Nordafrika och Mellanöstern. Den lämnades in till riksdagen precis dagarna innan kriget i Gaza bröt ut. Därför omfattar motionen Vänsterpartiets politik om Israels ockupation av Palestina som den såg ut före kriget. I princip gäller allt som står där än i dag, men det är tydligt att läget på marken har försämrats och förvärrats.

Läget i Gaza chockerar oss alla. Massvält och död drabbar över 2 miljoner palestinier. Dödssiffran skrivs just nu till 30 000 människor, men den egentliga siffran är svår att ta in när det gäller denna fördrivning av det palestinska folket.

Vi borde kanske inte vara förvånade. Redan i oktober sa Israels försvarsminister Yoav Gallant att all mat, allt vatten, all medicin och all el skulle stoppas till Gaza. Den israeliska planen var tydlig; man ville både svälta ut Hamas och svälta ut det palestinska folket. Reagerade västvärlden redan då? Nej. Ett fåtal länder såsom Norge, Irland och Spanien tog upp taktpinnen, men de var alltför få. I stället såg vi hur västvärlden med USA i spetsen införde dubbla måttstockar när det kommer till internationell rätt. I Ukraina borde Ryssland följa internationell rätt och ställas till svars, men i fallet Israel råder en annan måttstock, särskilt som Hamas stod för en fruktansvärd attack.

Något som förvånat mig är bristen på fokus på gisslan. Det är sannolikt över hundra personer som lever med Hamas nere i tunnlarna. I stället för en diskussion om hur de ska bli fria har fokus legat på att förgöra den organisation som håller dem gisslan. Det sker utan några tydliga tecken på att Hamas försvagas.

Ingen konflikt i historien har dödat lika många sjukvårdspersonal, FN-personal och journalister som denna. Det gör Israel unikt jämfört med andra krigförande stater i världen. Det är viktigt att nämna de siffror som gäller här och nu, den 21 mars. Det är 410 attacker som har utförts mot sjukhus och vårdcentraler, vilket har resulterat i 685 dödsfall, 902 skadade och 104 förstörda ambulanser. När det gäller FN har 171 av deras anställda dödats. Aldrig tidigare har så många FN-anställda dödats i tjänst. Det är 175 journalister som har dödats. Reportrar utan gränser har konstaterat att journalister utgjort måltavlor för den israeliska militären.

Sjukhus har varit måltavlor och stridszoner. Alla skolor har tvingats stänga, och 80 procent av alla skolbyggnader har skadats av kriget. Det är 350 000 bostäder som är förstörda. Många hus är blott grushögar. Det finns ingen el, ingen mobiltäckning och inget rent vatten. Lägg därtill de tusentals palestinier som gripits av Israels militär för att förnedras och behandlas under tortyrliknande förhållanden.

Även på Västbanken är våldet chockerande. I skuggan av dödandet i Gaza sker ett dödande på Västbanken, där bosättarrörelsen passar på att fördriva palestinier från hus och hem, understödda av den israeliska militären som framför allt attackerar flyktingläger. Bara sedan den 7 oktober har 900 människor fördrivits från sina byar av militanta bosättare. Bosättarna har genomfört 658 attacker mot palestinier, som lett till skadade och döda samtidigt som egendom har förstörts.

Det förvånar mig att flera av de som tidigare varit väldigt högljudda från borgerlighetens sida inte deltar i denna debatt. Flera av dem har förklarat för mig personligen att de inte har tid, men det visar ändå att vinden har vänt. Alla har förstått att det som nu sker är massvält och död i Gaza. Det är alltså ganska svårt och svagt att komma med argument som att allt är Hamas fel eller att hänvisa till den 7 oktober.

Ingen tycker om Hamas, och ingen stöder Hamas. Vi har sagt det så många gånger, nämligen att 7 oktober var en fruktansvärd attack. Men i dag är det Israel som stoppar hjälpsändningar. Så långt har det gått att var femte hjälpsändning till norra Gaza har stoppats under mars månad, och de vägrar konsekvent trots omvärldens uppmaningar att öppna gränsövergången Erez. Att det finns gränsövergångar är för att Israel har stängt in Gaza med en mur runt om hela Gaza, och det är en mur som har förklarats olaglig enligt internationell rätt.

Vad borde Sverige göra, fru talman? I vår riksdagsmotion presenterar vi några förslag. Fler har tillkommit under kriget.

Sverige bör motsätta sig att EU fördjupar sitt samarbete med Israel på något område och suspendera det nuvarande associeringsavtalet, ett så kallat handelsavtal man har med Israel.

Så länge Israel inte avvecklar sina bosättningar och vägspärrar på ockuperat område, så länge Israel inte avbryter blockaden av Gaza och upphör med byggandet av muren på Västbanken, så länge bör egentligen inga närmanden ske till Israel. Det borde vara helt uteslutet.

Vidare måste Sverige stödja Palestina i det fortsatta arbetet för att erkännas som fullvärdig medlem i FN. Vi vill se en tvåstatslösning, och då måste vi också ge den palestinska staten styrka internationellt.

Sverige bör vara drivande för att FN ska understödja alla försök till nationella, fria och demokratiska val i Palestina när det kommer till såväl parlaments- som presidentval. Det är viktigt att Palestina får demokrati, men just nu hindras den demokratin av ockupationen.

I det läge vi befinner oss i nu är det viktigt med ansvarsutkrävande av den israeliska statens företrädare i såväl regeringen som i militären. Vi kan gärna också dra Hamas inför domstol. Sverige måste understödja de pågående processerna i domstolarna ICJ och ICC. Att ställa sig bakom Sydafrikas process om folkmord borde vara en självklarhet, men givetvis är den svenska regeringen emot det.

Vi måste göra allt i vår makt för att stoppa svälten. Att Sverige har fryst och fryser biståndet är en skam, men precis innan jag gick upp i talarstolen kom en pushnotis om att regeringen återupptar biståndet - men, såklart, med hängslen och livrem för att det ska vara fråga om färre organisationer. Det är sannolikt att regeringen försöker minska stödet till de MR-organisationer, demokratiorganisationer och humanitära organisationer som vi vet gör ett viktigt arbete.

Vi måste stoppa flödet av vapen till den israeliska militären och bosättarna. Om svenska medborgare återvänder från att ha stridit för Israels militär bör de utredas enligt svenska lagar.

Att Sverige ännu inte stoppat Israel från att delta i Eurovision Song Contest gör att vi snart kommer att få skämmas inför hela världen.

Vi ska inte tveka i fråga om att införa sanktioner och märka bosättarprodukter. All press vi kan skapa på Israel är nödvändig för att denna katastrof inte ska bli värre. Vi har ett tydligt mål om eldupphör nu. Det är det enda sättet att rädda Gazas folk.

Fru talman! Jag tänkte också säga några ord om de svenska barn som sitter fast i nordöstra Syrien och inte kan ta sig hem till Sverige. I förra veckan kom utrikesminister Tobias Billström med det mest inhumana besked man kan höra, nämligen att de inte ska få komma hem. Genom att han inte vill skriva under ett papper hindrar han minderåriga barn att få växa upp i trygghet i Sverige. I stället kommer sannolikt flera av barnen att dö under svåra förhållanden i flyktingläger. De straffas och stämplas av utrikesministern för att deras mamma gjorde valet att ansluta sig till terrorsekten IS.

Genom sitt agerande inför Billström både terrorstämpling av barn och arvsynd i den svenska utrikespolitiken. Hans agerande är en skam för Sverige som land.

Vänsterpartiets motion tar inte bara upp det allvarliga läget i Palestina eller i Syrien, utan vår motion tar också upp viktiga länder som Algeriet, Egypten, Marocko och det ockuperade Västsahara, Bahrain, situationen i Irak och Iran, som vi har diskuterat så många gånger de senaste åren i riksdagen. Vidare är det Jemen, där ett fruktansvärt krig pågår, Kurdistan, Libanon, Saudiarabien och Syrien, vars krig aldrig verkar ta slut. Avslutningsvis finns Turkiet i denna region, som styrs av despoten Erdogan och som Sverige har lagt sig platt för i Natoprocessen.

För den som är intresserad av dessa länder rekommenderar jag läsning av såväl vår långa och välskrivna motion som våra reservationer i detta betänkande: 1, 3, 4, 11 och 13. Precis som Lotta Johnsson Fornarve gjorde innan yrkar jag bifall till reservationerna 6, 9 och 10. De är de gemensamma reservationerna från oppositionen. Jag vill också för Jacob Risbergs räkning från Miljöpartiet yrka bifall till reservation 7, som Miljöpartiet och Vänsterpartiet har tillsammans. Jacob Risberg strök sig från sitt 12-minutersanförande i debatten, och då tyckte han att han åtminstone kunde få ett bifallsyrkande till en reservation.

(Applåder)

Fru talman! Det är väldigt intressant att höra Sverigedemokraterna resonera om demokrati och konstatera att Israel har ett bättre demokratiindex än stater i Europa. Det är då länder som Ungern, Polen, delvis Slovenien och Slovakien, där det finns partier som Sverigedemokraterna samarbetar med. Inom till exempel Europaparlamentet sitter man i samma partigrupper som flera från dessa länder. Det är det ena som slår en när man hör Aron Emilsson tala om demokrati.

Det andra är att i det här sammanhanget blir det ett sätt att legitimera Israel och allt vad Israel gör genom att säga: Men Israel är en demokrati. Därför kan vi inte kritisera Israel.

Man hör väldigt sällan högerpolitiker ta upp problemen med demokratin i Israel. Det finns tydliga bevis för och anklagelser mot Israel för att vara en apartheidstat, där man delar upp människor utifrån etnisk bakgrund.

Jag har inga problem med att kritisera demokratin i både Ungern och Polen och även i många av diktaturerna i Mellanöstern. Det gör också Vänsterpartiet i betänkandet och i den motion som vi har skrivit i dagens betänkande.

Problemet är också att Israel trycker tillbaka behovet av palestinsk demokrati. Något som vi ofta hör från högerföreträdare är att i Palestina har man inte haft val på jättelänge. Det är i grunden jätteproblematiskt och också något som jag ofta har lyft fram. Men det är Israel som ockupationsmakt som hindrar att man håller val i östra Jerusalem. Det är väldigt viktigt att komma ihåg.

Skulle palestinierna hålla val utan att östra Jerusalem ingick skulle det vara ett erkännande av Israel som ockupationsmakt. Man skulle ge upp palestinska områden genom att säga att där har man inte rösträtt. De personer som lever där har inte rösträtt i israeliska val.

Det är väldigt viktigt att Sverige inte beskriver Israel som en fullfjädrad demokrati utan ser de problematiska bristerna i den israeliska staten. Framför allt är det viktigt att jobba för en tvåstatslösning, så att två demokratier kan leva sida vid sida och folk har frihet och demokrati.

Fru talman! Jag fick två funderingar när jag hörde Aron Emilssons anförande.

Den ena handlar om detta som vi ofta hör högerföreträdare säga, nämligen att Israel är den enda demokratin i Mellanöstern. Det är ju sant i den meningen att man håller val och så vidare. Men demokrati handlar också om mycket mer - att man har fri press, tillåtelse till demonstrationer och ett rättsväsen som fungerar samt att man behandlar alla människor inom sin stat lika.

Israel är också ockupationsmakt i Mellanöstern. Det gör i grunden att man behandlar palestinier och israeler på ockuperad mark helt olika. Israeler döms i civila domstolar och palestinier i militära domstolar. Israel har också många palestinier som är israeliska medborgare och har rätt att rösta i Israel. Detta är något som ofta inte kommer fram, men 20-25 procent av Israels befolkning är en arabisk-palestinsk minoritet.

Hur ser då förhållandena ut? Många människorättsorganisationer har tittat på detta och kommit fram till att Israel har ett system som i princip blir apartheid. Man delar upp människor utifrån etnisk tillhörighet. Man har också under den nuvarande regeringen haft en omfattande process för att skära i domstolsväsendet på ett sådant sätt att man skulle tillsätta politiska domstolar.

Min fundering är hur detta rimmar med att Aron Emilsson hävdar att Israel är en demokrati. Det finns organisationer som säger att detta är tydliga tecken på att man är en apartheidstat.

Min andra fundering gäller sanktioner. Aron Emilsson var väldigt tydlig med att han ville ha sanktioner mot Hamas. Men vill han se sanktioner mot de israeliska bosättare som utövar våld mot och bedriver fördrivning av palestinier på Västbanken, som dödar och skadar palestinier och som är understödda av de bosättarorganisationer som vi har pekat på att högerregeringen har kontakter med och träffar? Det undrar jag.

Herr talman! Jag tror att det finns ett allmänintresse av att riksdagsledamöter svarar på vart de reser, särskilt när journalister har frågor om det. Kristdemokraterna har svarat angående den senaste resan, även om svaren väcker nya frågor. Jag tycker att även Moderaterna behöver svara på frågorna. Det blir väldigt problematiskt när ni träffar officiella regeringsföreträdare men också personer från olika typer av bosättarorganisationer och andra organisationer. Israel har nu en ganska högerextrem regering där det ingår bosättarpartier som driver politiken och gör uttalanden som man absolut kan dra dem inför domstol för internationellt.

Bosättarrörelsen har under det senaste halvåret genomfört 658 attacker mot palestinier, vilket har lett till skadade och döda palestinier och förstörd egendom. Men precis som ledamoten själv var inne på i sitt anförande är det här en ockupation som har pågått länge. Det skedde redan 1948 en folkfördrivning som sätter djupa spår än i dag.

Den stund då jag höll med ledamoten mest var när han sa att ingenting har blivit bättre. Tidigare försvarsminister Peter Hultqvist från Socialdemokraterna, som också har varit engagerad för Palestina under lång tid, brukar säga att man blir väldigt frustrerad som svensk politiker över varför det inte blir bättre.

Här i Sverige är denna fråga mer blockskiljande än någon annan utrikespolitisk fråga. Då funderar jag på om det inte är vår uppgift och vårt ansvar att komma överens, stå upp för tvåstatslösningen, vara tydliga med vart vi reser och vilka vi träffar och arbeta för att förhållandena på marken ska bli bättre.

Det som pågår nu är fruktansvärt, men det betyder också att det på ett sätt finns en bättre möjlighet att ändra förhållandena på marken. Men då kan man inte hålla på och gulla med Netanyahus regering och understödja bosättarrörelsen på det sätt som vi ser högerpartierna göra.

Herr talman! Ledamoten Weinerhall får gärna sätta upp sig på talarlistan för att delta i debatten. Då kan vi ta replik på honom, så att han kan svara på våra frågor.

Det är viktigt att få klargöranden om de här resorna, som vi tidigare kritiserat sverigedemokrater och kristdemokrater för. Nu har vi också moderater som gör resor som vi inte får några svar kring. Det intressanta, herr talman, är att den moderata ledamoten John E Weinerhall gjorde en sådan här resa till Israel redan i april 2023. I ett uttalande efteråt i sociala medier uttryckte han att svensk polis borde hämta inspiration från israelisk polis.

På Västbanken är våldet mot palestinier nu så institutionaliserat att det är vardag för dem. Det är förnedrande. Just nu syftar det till att begränsa religionsfriheten och förbjuda människor att besöka moskéer under högtiden ramadan. Sedan den 7 oktober har 420 palestinier dödats på Västbanken och närmare 5 000 skadats. 900 palestinier har fördrivits på grund av förstörelsen av deras hem, och 670 så kallade sök- och gripandeoperationer har utförts av israeliska styrkor på Västbanken inklusive östra Jerusalem.

Nu var det alltså inte den senaste resan jag pratade om. I går fick vi reda på att John E Weinerhall på nytt gjort en resa till Israel, denna gång tillsammans med sin moderata kollega Margareta Cederfelt. Vi kunde med egna ögon se vid tisdagens sammanträde hur man flydde undan till vårt utskottsrum för att undvika journalisternas frågor. Man undrar ju varför vi inte får svar på frågorna. Den här gången var resan betald av en proisraelisk organisation, ACJ, och programmet var, som Büser var inne på, djupt proisraeliskt. Varför reser Moderaterna iväg på de här resorna, betalda av proisraeliska grupper som ofta legitimerar våld och bosättningar, när de samtidigt säger att de är för en tvåstatspolitik? Jag får verkligen inte ihop det. Varför gör regeringsunderlaget detta om och om igen? Det skulle jag vilja ha svar på.

Herr talman! Jag ber om ursäkt för felaktigt hanterande av ord i kammaren.

Det är en väldigt intressant frågeställning hur vi ska jobba mot de auktoritära stater som finns inom Nato. Utrikesministern pratade om de västliga demokratiernas allians. Jag är inte övertygad om att det är riktigt det vi ser just nu.

Det blir också tydligt att Nato handlar om två saker. Det handlar om vårt närområde, skyddet av Europa, som Malm var inne på. Men i Nato handlar det också väldigt tydligt om kampen mot terrorism. Problemet med att gå i militär allians med en stat som Turkiet är att de klassar alla som terrorister, särskilt dem som har kurdiskt ursprung.

Detta gör att Sverige måste tänka igenom hur man förhåller sig till den turkiska säkerhetstjänstens önskningar om att samarbeta mer med svensk säkerhetstjänst. Man måste tänka igenom vad Turkiet vill att Nato ska ägna sig åt och vad Sverige vill att Nato ska ägna sig åt. Det är två ganska olika saker.

Vi behöver hitta en strategi, delvis alla partier tillsammans, för hur vi ska agera för att det inte ska bli Turkiets agenda.

Herr talman! Det är möjligtvis talmannen som skulle kunna konkurrera med Fredrik Malm om att vara mest historiskt intresserad i denna församling av 349 ledamöter plus en talman. Det är ett intressant historiskt perspektiv du ger, Fredrik.

Jag tänkte prata om en helt annan del av världen än den du nämnde. Jag tänkte nämligen prata om situationen för kurderna och särskilt för kurderna i Turkiet. Vi vet alla vilket långt engagemang du har haft för kurderna och för kurdernas rättigheter. Jag vet att du bara under förra veckan har deltagit i ett flertal minnesstunder för att minnas Halabjas offer - offren för den fruktansvärda kemattack som Saddam Hussein genomförde där 1988.

Jag har själv gjort ett handslag med dig och gjort upp om att stoppa vapenexporten till Turkiet i oktober 2019. Vi fick med oss hela riksdagen på det beslutet. Det är ett av de beslut som nu har upphävts genom den Natoprocess vi har gått igenom, när Ann Linde deklarerade att man skulle återuppta vapenexporten till Turkiet.

En del av Natoprocessen har också inneburit att man har tecknat ett memorandum med Turkiet. Det är väldigt tydligt att ett av Turkiets mål har varit att jaga oppositionella kurder i Sverige. Vi ser hur Säpo har bjudits in till Turkiet och att man har haft gemensamma möten. Man upptäcker i en del texter och saker som Säpo säger i förhör att det nästan känns som att den turkiska säkerhetstjänsten, MIT, är tillbaka i Sverige. Det pratas om att det är över 40 kurder som riskerar utvisning till andra länder men i förlängningen till Turkiet.

Det är en väldigt oroväckande utveckling, tycker jag, att oppositionella mot Erdogans regim i Ankara på detta sätt jagas i Sverige som en konsekvens av det svenska Natomedlemskapet och framför allt det memorandum som den tidigare regeringen tecknade med Turkiet.

En av de liberala ståndpunkterna är just att Sverige ska gå med i Nato och samtidigt att Turkiet ska slängas ut ur Nato. Efter två veckor av medlemskap undrar jag: Hur går det för Liberalerna med att slänga ut Turkiet ur Nato?

(TALMANNEN: Tack för de vänliga orden om mitt historieintresse! Jag påpekar petigt detta med duande och förnamn i kammaren.)

Herr talman! Sverige blev inte medlem i Nato förrän den 7 mars i år. Det gör att Vänsterpartiet inte i sak har tagit ställning till det svenska Natomedlemskapet. Det ska vår kongress göra i början av maj.

Jag är rätt övertygad om att Vänsterpartiet är ganska bergfast i sitt Natomotstånd. Även om vi ser att många svenskar nu är för ett Natomedlemskap, vilket är ganska förståeligt med tanke på att vi har kommit med, ser vi att vänsterpartistiska väljare är väldigt tydliga med att ett annat vägval hade varit bättre. Det är därför Vänsterpartiet har varit så tydligt i den relativt lilla debatt som vi har haft om det svenska Natomedlemskapet.

Jag tror att vi kommer att fortsätta vara ganska benhårda Natomotståndare, men det finns också en realitet. Sverige blir nu medlem i Nato. Vi behöver vara tydliga med vilka frågor som ställs, för annars kommer högern att springa på och teckna DCA-avtal med USA, gå med i militära operationer som USA pekar på och låta bli att ställa frågor om kärnvapen och att arbeta med nedrustning.

I dag meddelade utrikesministern att han kallar till ett möte. Det tycker jag är ett ganska bra steg i rätt riktning.

Herr talman! Jag tycker att Fredrik Malm gör lite våld på historien. Han glömmer pensionsreformen 1958 då en enskild liberal i denna kammare ändrade åsikt och röstade igenom ATP-reformen, som innebar att löntagare fick riktiga pensioner att leva på efter pensionen. Han glömmer EMU-omröstningen 2003 då svenska folket röstade nej till euron, ett ekonomiskt beslut som har gynnat svensk industri, stärkt den svenska exporten och visat att vi som land på detta sätt står ekonomiskt starkare. Vi valde självständighet och oberoende framför att gå med alla andra i flocken. Vid båda dessa tillfällen tyckte en majoritet av alla liberaler helt fel.

Man kan alltid se på svensk politik på olika sätt ur ett historiskt perspektiv. Jag är övertygad om att vi i oppositionen har bidragit till en ökad förståelse och kunskap om vad det innebär att gå med i Nato genom den debatt som vi har fört. Jag är helt övertygad om att det är bra att alla svenska medborgares olika röster och åsikter representeras och kommer till uttryck i Sveriges riksdag - den främsta grunden i vår demokrati.

Även när Sverige nu är medlem i Nato tror jag att oppositionen kommer att behövas, just för att vi klarade av att se vad Orbán och Erdogan gjorde när de försökte argumentera för att Sverige på olika sätt borde göra eftergifter för att få komma med i Nato. På det sättet fyller opposition och majoritet alltid en funktion genom vår historia.

Vi kan diskutera vad som hände för hundra år sedan, men nu står vi här. Nu gör vi det vägval som Liberalerna har önskat så himla länge - ända sedan Fredrik Malm var med i ungdomsförbundet. Vi får se vart det här leder, herr Malm. Jag vet inte. Jag är inte helt övertygad om att Nato är den bästa vägen.

Herr talman! Vänsterpartiet har varit tydligt med att det territoriella försvaret av Sverige är centralt. Vårt land, vårt vatten och vårt luftrum ska inte kränkas av andra stater.

Vi har hållit Sverige militärt alliansfritt och bevarat vårt militära självbestämmande just för sådana här säkerhetspolitiska lägen där vi behöver klara av att göra självständiga säkerhetspolitiska vägval för att skapa trygghet och säkerhet i Sverige. Som det visat sig i denna debatt har detta också historiskt tjänat Sverige väl.

Nu gör ni ett annat vägval. Nu hänger ni upp vår utrikes- och säkerhetspolitik på Nato, på USA och på andra staters krig och konflikter. Vi är oroade över vad det innebär - om det kommer att betyda att vi har tvåhundra år av fred framför oss, eller om vi kommer att dras in i krig och konflikter. Jag hoppas självklart inte att det senare blir fallet, men Sverige tas ifrån det nationella självbestämmandet. Vi bryter med en historisk tradition som vi tidigare har haft och som visat goda resultat för att göra ett annat säkerhetspolitiskt vägval. Jag är oroad över vart det leder oss, men Kerstin Lundgren är för det vägvalet.

Herr talman! Vänsterpartiet har inga sådana kopplingar till Putin som Aron Emilssons parti Sverigedemokraterna ändå har via Le Pen i Frankrike. Jag kan inte ens tänka mig att någon svensk diplomat skulle sätta sig vid Putins långa bord just nu. Vi har otroligt liten tilltro till Putin, och vi har också brutit alla politiska kontakter med Ryssland. Jag tycker att det är rätt val. Det betyder dock inte att vi inte ska ha ett samarbete med det ryska folket framöver och vara tydliga med Ryssland när det kommer till politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

Säkerhetspolitiska vägval gör man själv som stat i sin egen kontext. Sedan kan det finnas relationer till andra stater som gör att man samkör eller diskuterar. För mig är det svenska Natomedlemskapet ett svenskt Natomedlemskap och inte ett finskt Natomedlemskap. Det blev också väldigt tydligt när vi hade den finska delegationen här för ett år sedan. Då bestämde sig Finland för att gå med i Nato före Sverige, trots att man sagt att vi skulle gå med tillsammans, just utifrån att man anlade ett finskt perspektiv.

Detta stressade svenska politiker. Tobias Billström satt långt in på natten och skrev om sin utrikespolitiska deklaration, och sedan fick vi meddelande om att vi skulle ha en Natodebatt i riksdagen där vi godkände det svenska Natomedlemskapet.

Precis som jag konstaterade i den debatten hände sedan ingenting. Det enda vi gjorde var att åter ge makten till Orbán och Erdogan, så att de fick bestämma när Sverige skulle gå med i Nato. Det tog ett år till, och sedan kom vi med.

Det har hela tiden varit min tro, sedan vi gjorde det säkerhetspolitiska vägvalet, att Sverige en dag skulle bli Natomedlem utifrån att det fanns en majoritet för detta i Sveriges riksdag. Men det är ett nytt vägval och inget vägval som Sverige gjort tidigare.

För min del är det ett svenskt vägval. Vänsterpartiet i Sverige har varit tydliga med att vi inte vill gå med i Nato. I Finland valde deras vänsterparti att rösta både för och emot Natomedlemskapet, så det var en betydligt otydligare position. Det är dock nationella vägval vi gör.

Herr talman! Jag tycker att Aron Emilsson har två fel i sitt resonemang. Det första är att han inte klarar att göra skillnad på Kreml, Putin och den politiska regimen i Ryssland å ena sidan och det ryska folket å den andra. Jag är övertygad om att det ryska folket vill leva i fred och frihet, i närhet till det svenska folket som också vill leva i fred och frihet.

Det andra är att han säger att detta inte skulle fungera i dag. Grejen med ett Natomedlemskap är ju att det är ett historiskt vägval. Detta är en linje som ska gälla för lång tid framöver. Om vi redan i dag, när vi kliver in i Nato, hade deklarerat att vi inte avser att vara en kärnvapenstat hade vi också varit tydliga på ett helt annat sätt gentemot vår omvärld: Det finns ingen anledning för Ryssland att investera i och modernisera kärnvapen. Vi ser att de skramlar och hotar, men vi avser att verka riskreducerande. Vi kommer att fortsätta att lägga fram politiska förslag om riskreducerande åtgärder som Ryssland sannolikt under den här perioden kommer att avvisa, men det kanske kommer en annan tid med en annan ledning i Kreml, förhoppningsvis, som också kan tänka sig att verka riskreducerande.

Herr talman! Jag tror att man ska vara väldigt tydlig med att sedan vi gick med i Nato den 7 mars är avskräckning något relativt nytt i svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Tidigare har vi talat om att vi ska ha ett starkt försvar för att kunna försvara Sverige vid ett anfall. Nu är vi en del av ett kärnvapenparaply.

Utrikesministern är tydlig med att vi också är en del av avskräckningen, av att skrämma andra länder. Det är ett helt nytt perspektiv. Jag tycker fortfarande att svenska politiker inte riktigt har tagit in vad det innebär. För mig innebär det att vi höjer tonläget i vårt närområde i stället för att fundera på vilka åtgärder som är riskreducerande och hur vi kan minska spänningarna i vårt närområde.

Vi har talat om Arktis som ett lågspänningsområde. Med Sveriges och Finlands medlemskap, och framför allt Rysslands invasion av Ukraina, är det svårt att tala om Arktis som ett lågspänningsområde längre.

Vi har också, som vi har varit inne på, policyförslaget om no first use. Det handlar om att man från Natoländernas sida inte säger det.

Vi tar fallet med Ukraina och Ryssland. Om Ukraina hade haft kärnvapen och svarat på det konventionella angreppet från Ryssland med kärnvapen hade det på det sättet eskalerat situationen. Det hade gjort att Ryssland inte använt kärnvapen mot Ukraina. Det gör att ett krig mellan Nato och Ryssland i det här läget när Ryssland skramlar med kärnvapen, som många har varit inne på, snabbt skulle kunna leda till en eskalering.

Vad är vårt alternativ? Det är tydlighet om att vi har en lag om svenskt territorium som skulle förbjuda att kärnvapen förs in, kommer hit och transporteras igenom. Det skulle vara en policy om no first use så att man inte är en del av att använda kärnvapen först. Det skulle vara tydlighet i arbetet i Nato om att man inte deltar i NPG-gruppen och i övningsverksamhet kopplat till Natos kärnvapenverksamhet.

Då blir man också tydlig med att Sverige inte tror att kärnvapens avskräckande förmåga är någonting som bidrar till att minska spänningarna i vårt närområde.