Håkan Svenneling

Herr talman! Den svenska riksdagen gjorde för nästan exakt ett år sedan ett annat säkerhetspolitiskt vägval än alla andra riksdagar före hade gjort under mer än tvåhundra år. Vi gick med i en militär allians med andra stater. Vi gick med i Nato.

Vänsterpartiet föreslog en folkomröstning för att stärka beslutets folkliga förankring. Vi var tydliga i debatten för ett år sedan med att vi ansåg att riksdagen borde ha röstat nej till regeringens förslag om ett svenskt Natomedlemskap. Sverige borde inte vara med i Nato. Men trots våra goda argument valde en majoritet i riksdagen en annan väg.

Den röriga anslutningsprocessen, som vi precis blivit klara med, visar att oppositionens röst är viktigare än någonsin. Det var vi i oppositionen som pekade ut riskerna med att gå i militär allians med Turkiet och Ungern. Jag sa det innan Erdogan och Orbán ens öppnat munnen. Hade majoriteten lyssnat på oppositionen hade vi inte behövt uppleva det utrikespolitiska haveri som vi nu har sett.

Det är därför oppositionen behövs. När vi i säkerhetspolitiken klarar av att lyssna på varandras argument och konstatera var vi är eniga och var vi är oeniga blir Sveriges säkerhet starkare. Det är min fasta övertygelse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

Det svenska Natomedlemskapet väcker nya frågor - frågor som kräver debatt och nya beslut. Vi, Sverige, måste fortsätta vara en aktiv röst för fred och nedrustning. Natomedlemskapet gör den svenska rösten svagare. Men bara för att vi är medlemmar kan vi inte kasta alla principer över bord. En värld utan kärnvapen är fortfarande en mer säker värld att leva i än en värld med kärnvapen som kan förgöra allt och oss alla.

Jag tror inte att någon här i dagens kammare tycker att Sverige ska skaffa kärnvapen nu. Men det finns i dagsläget inga hinder för att ändra den linjen om nya politiker i framtiden bestämmer annorlunda.

Det är för att skydda vårt land som det finns ett värde i att besluta om att Sverige ska vara en kärnvapenfri stat. Det innebär att vi beslutar om att Sverige ska anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel och transitering av kärnvapen på svenskt territorium i både freds- och krigstid. Sverige ska oaktat ett svenskt medlemskap i Nato förbehålla sig rätten att gå med i FN:s konvention om förbud mot kärnvapen samt ha rätten att inte stå bakom Natos uttalanden om kritik mot konventionen.

Vi måste driva kraven om no first use, alltså att Nato eller någon av de tre Natoländerna som har kärnvapen utesluter att de ska använda kärnvapen först vid en eventuell konflikt. Om denna princip infördes skulle Nato verka riskreducerande.

I sin årsbok för 2023 konstaterar fredsforskningsinstitutet Sipri att antalet operativa kärnvapenspetsar ökar igen. De nio kärnvapenstaterna fortsätter att modernisera sina kärnvapen. Organisationen och mottagaren av Nobels fredspris 2017 Ican varnar för att samtliga länder som deltar i Natos kärnvapendelning kommer att ta emot nya kärnvapen. Ryssland och USA innehar tillsammans 90 procent av alla kärnvapen, och Frankrike och Storbritannien har meddelat moderniseringar.

Sverige bör vara ett land som inte är en del av Natos övningsverksamhet med kärnvapen. Vi måste vara tydliga med att vi inte avser att delta i nuclear sharing och inte vill se kärnvapen på svenskt territorium.

Herr talman! Med det svenska Natomedlemskapet kommer också frågeställningen om hur nära Sverige ska ligga den amerikanska utrikes- och säkerhetspolitiken, detta då USA är den största och starkaste aktören i Nato och organisationen aldrig skulle göra något som inte ligger i linje med USA:s politik.

Redan nu, denna vår, avgörs två frågor som kommer att visa på hur nära den amerikanska administrationen som regeringen och andra Natoförespråkare vill ta Sverige.

Den första är deltagandet i den militära insatsen i Röda havet. I Röda havet attackerar nu huthirebeller civil sjöfart på väg genom en av världens viktigaste sjöfartsleder, Suezkanalen. Huthierna har varit tydliga om sitt motiv: Israels krig i Gaza. Blir det fred i Gaza ska huthierna sluta att attackera civil sjöfart, säger de.

Huthirebellerna bär ansvaret för situationen. Men det är uppenbart att det finns två sätt att lösa läget, antingen genom diplomatiska ansträngningar eller genom en militär lösning. Det är uppenbart i vår samtid att det finns en för stor tilltro till militära lösningar. Den är hög, men det visar sig ofta vara ineffektivt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

I fallet med huthirebellerna i Jemen har USA, Storbritannien och en grupp andra länder utan några diplomatiska ansträngningar haft fullt fokus på att bomba det redan hårt prövade Jemen, som redan upplevt alltför många år av krig. De har absolut lyckats minska huthirebellernas förmåga. Men fortfarande attackeras civil sjöfart, och tidigare tillfångatagna sjömän är fortfarande inte fria.

En diplomatisk lösning, såväl i Röda havet som i Gaza, är en långsiktig lösning för att säkerställa transporter för civil sjöfart. Sverige ska därför inte, som regeringen uttrycker drömmar om, delta i militära insatser i Röda havet.

Den andra frågan som avgörs i vår är det så kallade DCA-avtalet med USA. Svenska politiker verkar vara på väg att ännu en gång kliva in i ett försvarssamarbete utan att ens reflektera eller föra någon som helst debatt. Regeringen förväntas komma med en proposition till riksdagen den 8 maj, och i riksdagen ska vi ha debatt och beslut den 18 juni.

Vänsterpartiet säger nej till DCA-avtalet med USA. DCA-avtalet med USA skulle innebära att den amerikanska militären får tillträde till 17 svenska militära baser från norr till söder för att förvara utrustning och ha ett eget amerikanskt område på baserna utan svenskt tillträde. Det är ett i grunden väldigt långtgående steg sett ur ett historiskt perspektiv.

Riskerna med DCA-avtalet är flera. Det finns en risk att svenska medborgare blir rättslösa när amerikanska soldater ska dömas för våldtäkt av amerikanska militärer i amerikanska militärdomstolar, och inte i svenskt rättsväsen, av svenska domare och enligt svensk lag. Då kommer det att bli väldigt svårt att hävda att det finns någon samtyckeslagstiftning.

Det finns en risk att kärnvapen transporteras på svenskt territorium. Bara blotta misstanken från rysk sida att det sker gör Sverige enligt dem till en legitim måltavla och kan skapa ett förödande kärnvapenkrig. Till skillnad från Norge, Danmark och Finland har inte Sverige skrivit in några som helst undantag för kärnvapen i DCA-avtalet med USA.

Avtalet med USA hade kunnat vara en möjlighet att tydliggöra att Sverige är en kärnvapenfri stat. Det är en möjlighet som högerregeringen och Natoanhängarna missar, och därigenom ökar riskerna i vårt närområde.

Vi vet att Donald Trump om snart mindre än ett år - tio månader - kan vara president i USA på nytt. Vi vet att Orbán har åkt dit och träffat honom och att extremhögerpartierna runt om i Natosamarbetet förbereder sig. Det är dags att vakna upp från bubbelfesterna och se realiteterna och riskerna i det svenska Natomedlemskapet.

Herr talman! Jag håller med om Morgan Johanssons beskrivning i fråga om att det finns en risk att man börjar svaja igen. Det är det som gör mig orolig: att vi inte tydligare stadfäster att Sverige inte ska ha kärnvapen eller utländska baser på vårt territorium.

Om man vill uppnå det som Socialdemokraterna säger, det vill säga samma policy som Danmark och Norge har, finns det skrivningar i DCA-avtalet om att man inte vill ha kärnvapen på sitt territorium. Men det finns inte i det förslag som högerregeringen har förhandlat fram. Nu säger Johansson att det ska tas i riksdagsbehandlingen. Men det hade varit betydligt starkare om det hade stått med i det avtal som högerregeringen har förhandlat fram.

Morgan Johansson och jag har ofta intressanta diskussioner om det förändrade världsläget. Förutsättningarna ser ut på ett sätt nu, men samtidigt som regeringen flög över till USA och fick Natoansökan godkänd flög även Orbán dit och träffade Trump. Bara en sådan sak visar hur snabbt Nato kanske kan förändras också i ett utrikespolitiskt perspektiv.

Herr talman! Jag och Morgan Johansson tycker i grunden samma sak när det gäller att inte ha kärnvapen eller utländska baser på svenskt territorium och att Sverige ska fortsätta att vara en stark utrikespolitisk röst.

Som en del i att komma överens med högerregeringen om propositionen om det svenska Natomedlemskapet förhandlade Socialdemokraterna förra året fram skrivningar i betänkandet om Nato. Man trillade inte direkt av stolen på grund av att formuleringarna var knivskarpa, men enligt Socialdemokraterna har de inneburit att det inte kommer att bli vare sig kärnvapen eller utländska baser på svenskt territorium.

Sedan Socialdemokraterna och regeringen kom överens förra året får man väl säga att det har gått sisådär. Redan i den efterföljande debatten om Natomedlemskapet gick Liberalerna upp och sa att även om de hade skrivit under tyckte de nog att utländska baser skulle få finnas på svenskt territorium.

När det gäller kärnvapen har Socialdemokraterna hävdat att den svenska regeringen nu, när medlemskapet är i hamn, ska uttrycka att Sverige är en kärnvapenfri stat. Men det har den moderata regeringen avvisat. Man menar att det har varit tydligt ändå; det är lite oklart på vilket sätt. Inte heller i dagens deklaration får vi någon större tydlighet från utrikesministern. Det är ungefär samma mummel som tidigare.

Frågan är om Socialdemokraterna är nöjda med förhandlingen och överenskommelsen. Går det verkligen att lita på det där handslaget med Moderaterna när de gång efter annan visar att de tar väldigt lätt på det som är överenskommet? Anser ledamoten Johansson att regeringspartierna och Sverigedemokraterna har hedrat er överenskommelse i betänkandet om Natopropositionen om att vi inte kommer att ha några kärnvapen eller utländska baser på svenskt territorium?

Herr talman! Vi hade kunnat få höra utrikesministern tydliggöra att Sverige inte ska ha kärnvapen på sitt territorium. Men tyvärr fortsätter han att mumla. Han binder aldrig andra stater vid att följa Sveriges linje om att inte ha kärnvapen på svenskt territorium.

Det är uppenbart att regeringen inte tar människors oro på allvar och inte ser riskerna med kärnvapen. Den svenska regeringen, ledd av Moderaterna, är förblindad i sin kärlek till Nato. Man är för blind för att se vilka risker detta kan innebära för Sverige och för svenska medborgare vid ett försämrat säkerhetsläge. Detta hade varit en möjlighet i DCA-avtalet, men regeringen hade också kunnat lägga fram ett lagstiftningsförslag som hade förbjudit kärnvapen på svenskt territorium. Men regeringen tar aldrig chansen. Det är viktigare att gång på gång slå fast att Sverige går med i Nato utan förbehåll. Det innebär att det inte finns några formella hinder för en annan stat att bryta mot den svenska linjen och föra in kärnvapen på svenskt territorium.

Herr talman! Den svenska regeringen skrev redan innan Natoavtalet var klart under ett avtal som ger USA:s militär tillgång till 17 baser i Sverige, från norr till söder, öster till väster. Det kallas för DCA-avtalet. Men det är svårt att i avtalet se vad som har varit de svenska kraven i förhandlingarna, särskilt när det gäller kärnvapen.

I det norska DCA-avtalet med USA är det tydligt att Norge inte vill se amerikanska kärnvapen på norskt territorium. I det danska DCA-avtalet slås det fast att ingenting i avtalet förändrar Danmarks position om kärnvapen, och i det finska DCA-avtalet hänvisas det till finsk lag, som sedan länge förbjuder införandet av kärnvapen på finskt territorium.

Den svenska regeringen har gång på gång visat sig vara en dålig förhandlare med andra stater. Sverige vek sig i Natoprocessen, först för Turkiet och sedan för Ungern. Nu viker regeringen sig för USA. Det skapar oro för vad det innebär för svenska medborgare att upplåta territorium till en annan stat - en stat ökänd för sina brott mot mänskliga rättigheter runt om i världen. Detta skapar oro i både det lilla och det stora - oro för vad det kan innebära i ett internationellt krisläge men också i vardagslivet. Kommer favoritskogen att vara avspärrad i år när svampsäsongen drar igång? Vägen längs med sjön där hundägare brukar rasta hunden och barnen fiska, får vi använda den? Hur döms soldaten om min dotter utsätts för övergrepp en blöt utekväll på den lokala krogen? Vad gäller när amerikansk rätt ska stå över svensk lag?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

Utrikesministern! Jag undrar varför det inte finns några skrivningar i DCA-avtalet som förbjuder USA att föra in kärnvapen på svenskt territorium.

Fru talman! Efter två år av fullskaligt ryskt krig mot Ukraina finns det tecken på att stödet för det angripna Ukraina sviktar. Rysslands brutala anfallskrig fortsätter, och det mänskliga lidandet är enormt. Ansvaret ligger helt och hållet på angriparen Putin. Om Ryssland slutar kriga blir det fred. Om Ukraina skulle sluta kriga skulle landet drabbas av ockupation och massflykt.

Ukraina behöver mer stöd för att försvara sig. Samtidigt gör Ungerns Orbán och Slovakiens Fico sitt bästa för att undergräva EU:s stöd till Ukraina. När Trump vinner presidentvalet i USA - jag säger "när" på grund av hur dåligt det går för Biden som president - kan det amerikanska stödet till Ukraina upphöra. I detta osäkra läge ska Sverige vara ett land som tydligt och uthålligt står på Ukrainas sida i allians med andra demokratier. Ett ukrainskt nederlag vore en katastrof inte bara för ukrainarna. Det skulle leda till fortsatt rysk aggression mot grannländer som Georgien och Moldavien. Det skulle drabba säkerheten och demokratin i Europa för lång tid framöver.

Ett ryskt nederlag i Ukraina vore också det bästa för Ryssland. Putin och den ryska imperialismen behöver verkligen besegras. Det är nu vi kan bidra till att detta blir verklighet. Därför bör Sveriges och EU:s ekonomiska, politiska och militära stöd till Ukraina stärkas ytterligare.

I Sverige råder politisk enighet om stödet till Ukraina. Den enigheten ska vi vara rädda om. Stödet till Ukraina har dessutom stark folklig uppbackning och finns oavsett vilket politiskt parti man sympatiserar med.

Stödet till Ukraina är ett av de områden där jag skulle vilja ge regeringen godkänt, även under det svenska ordförandeskapet. Det innebär dock inte att vi är överens om precis allting. Vänsterpartiet har flera förslag på hur stödet till Ukraina kan stärkas.

Det ukrainska försvaret behöver uppenbarligen mer vapen och inte minst mer ammunition. Det vore rimligt att Sverige och andra EU-länder prioriterar Ukraina framför andra länder och stoppar exporten av relevanta vapen till andra länder. När detta nyligen föreslogs i Europaparlamentet fick det tyvärr bara stöd av Miljöpartiet och Centerpartiet bland de svenska ledamöterna.

Än mer obegripligt är det att högerregeringen fortsätter att tillåta import av rysk fossilgas i form av LNG till Sverige. Det är ett direkt stöd till finansieringen av den ryska krigsinsatsen. Ska vi verkligen ha gasimport till företag i Sverige? Är detta viktigare för SD och regeringen än stödet till Ukraina?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det svenska ordför-andeskapet i Euro-peiska unionens råd första halvåret 2023

I stället måste Sverige agera för att stoppa all rysk export av uran och fossila bränslen till EU. Vi måste snabbare bygga ut sol- och vindkraften så att fossila bränslen kan fasas ut i Sverige och EU.

Vänsterpartiet vill också att den ukrainska statsskulden avskrivs. Ukraina står inför enorma ekonomiska behov när det gäller att stödja sin befolkning och sin militär och när det gäller återuppbyggnaden av landet. Därför måste utlandsskulderna avskrivas.

EU behöver förbereda sig för att ta emot Ukraina som medlem. Detta kräver att unionens jordbrukspolitik reformeras och delvis åternationaliseras.

I stora delar av världen ser man nu tyvärr EU-ländernas regeringar som hycklare eftersom de inte fördömer Israels illegala ockupation av palestinska områden lika tydligt som de fördömer den ryska ockupationen av Ukraina. Detsamma gäller det brutala och oförsvarliga israeliska övervåldet och massmorden riktade mot civila i Gaza. Detta är besvärliga argument för EU, för de är delvis sanna. Västvärlden har infört dubbla måttstockar.

I förrgår var EU:s höga representant Josep Borrell dock tydligare än på länge om Gaza. Han konstaterade i FN:s säkerhetsråd att Israel använder svält som ett vapen mot det palestinska folket i Gaza. Han har i min bok gått från ett ganska svagt agerande när det gäller Ryssland till ett allt starkare och tydligare agerande när det gäller Israel. Nu måste orden följas upp med handling - ökad press på Israel krävs omgående från EU:s sida.

En trovärdig utrikespolitik kräver ett konsekvent försvar av folkrätt och mänskliga rättigheter. Vi vill att den svenska regeringen ska arbeta kraftfullare för vapenvila i Gaza, så att den humanitära krisen kan hävas och gisslan friges. Men i stället har regeringen och den svenska högern i praktiken gett grönt ljus till det militära övervåldet i Gaza. Fler än 30 000 personer har dödats i Gaza, och merparten av dem är civila, barn och kvinnor.

Israel har rätt att existera bakom säkra och erkända gränser, men den israeliska ockupationen av palestinska områden måste upphöra - den är konfliktens grundorsak.

Sveriges och många andra länders svaga agerande i fråga om Gaza riskerar att försvaga det internationella stödet för Ukraina. Att stå upp för folkrätten i Palestina stärker också vår sak när vi stöder Ukrainas ödeskamp för landets oberoende, frihet och demokrati.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Ja, jag menar den lagstiftningsakt som EU-minister Jessika Roswall pratade om i den första delen, CSDDD, för att prata EU-lingo. Ministern har tidigare konstaterat att det finns många förkortningar i EU. Om vi skulle säga den här inför vår kära skolklass som befinner sig på läktaren tror jag inte att de riktigt skulle förstå att den innebär att företag skulle kunna ta ansvar för miljö och mänskliga rättigheter genom att vi får en tvingande lagstiftning på EU-nivå.

När man innehar ordförandeskapet leder man trilogförhandlingarna. Trilogförhandlingen om detta avslutades under det spanska ordförandeskapet i december förra året, och nu är man framme vid omröstning i det som heter Coreper och därefter på ministernivå för att godkänna lagstiftningen. Det är nu Sverige slänger grus i maskineriet och inte ser till att det kommer fram till omröstning.

Lagstiftningen har varit på gång länge. Olika länder har hållit emot på olika sätt och vis, men nu är det Sverige. Det är här det avgörs, och det är därför den svenska regeringen har ett ansvar för att se till att detta inte dras i långbänk ännu mer.

Se till att det blir en sådan lagstiftning före EU-valet den 9 juni! Se till att svenska företag också får en lagstiftning som de gynnas av, för svenska företag är seriösa och vill ta ansvar för mänskliga rättigheter och miljö. Då måste det finnas en lagstiftning som tvingar både svenska företag och europeiska företag att göra rätt, och de måste också gynnas av att följa lagstiftningen.

Fru talman! Även jag vill berömma och tacka EU-ministern för hennes insatser under det svenska ordförandeskapet. Jag förstod att det var ett hårt och intensivt arbete. Jag hoppas att ministern kan ha med sig detta i det nya ordförandeskapet för Nordiska ministerrådet, nu när hon har bytt hatt.

Vår värld är inte helt perfekt, för att uttrycka sig milt. Vi har 25 miljoner människor som tvingas till tvångsarbete, vi har 60 miljoner som tvingas till barnarbete och varje minut vi står här huggs 2 400 träd ned.

En lagstiftning som inte kom framåt på EU-nivå under det svenska ordförandeskapet var lagstiftningen om företags ansvar för mänskliga rättigheter och miljö. Jag är ju i grunden EU-kritiker, men detta är ett typexempel där EU skulle kunna göra något bra genom sätta en standard utifrån FN:s ramverk globalt och också stödja ansvarsfullt företagande.

Det är en historisk lag där företag kan ta ansvar för miljö och mänskliga rättigheter, men nu har det visat sig att Sverige på slutet var det enda land som höll emot och flaggade för att man ville rösta nej efter att trilogförhandlingarna avslutades i december. Detta har gjort att omröstningen ännu en gång har skjutits upp.

Lagen skulle kunna bli historisk. Den skulle kunna förhindra skada för miljö och klimat och förhindra brott mot mänskliga rättigheter, och seriösa företag skulle kunna gynnas framför oseriösa företag. Så varför har den svenska regeringen först dragit förslaget i långbänk och sedan arbetat emot att det ska komma fram till omröstning?

Kommer den svenska regeringen att rösta för förslaget i den nya omröstningen, så att vi får det på plats före EU-valet den 9 juni? Då är det mycket som vänds upp och ned inom EU, och sedan blir det svårt att komma framåt med nya beslut.

Herr talman! Jag tänkte fråga om Gaza. Jag upplever att statsministern och regeringen inte visar tillräckligt med engagemang i frågan.

Vi ser just nu en svältkatastrof spelas upp framför våra ögon. Miljoner riskerar att svälta ihjäl, eftersom den humanitära hjälpen har varit blockerad i fem månader. Jag undrar vad statsministern gör. Fattade ni beslut i dag på regeringssammanträdet om att återuppta utbetalningarna till FN-organet UNRWA, som har sagt att pengarna kommer att vara slut om några veckor? I går fördömde Europaparlamentet Sverige och andra länder som stoppat utbetalningarna till UNRWA.

Fattade ni beslut om att återuppta utvecklingsbiståndet till Palestina? Statsministern har nu läst 108 000 inlägg och hittat 2 inlägg som var misstänkta. Nu har det gått två veckor sedan rapporten kom, och den visade att stödet kan återupptas. Har ni fattat det beslutet? När kommer pengarna att betalas ut? Vad gör statsministern för att stoppa svälten och bomberna i Gaza? Nu dödas människor i matköer. Kommer han att kalla upp Israels ambassadör?

(Applåder)

Fru talman! Jag skulle vilja lyfta fram den fruktansvärda situationen för sjukvården i Gaza, men i dess ställe vill jag fråga om en annan sjukvård som havererar, nämligen den svenska sjukvården.

Hemma i mitt Värmland syns konsekvenserna av regeringens sjukvårdspolitik. Det är underskott på närmare 1 miljard kronor och patientavgifter som höjs med 50 procent. Som min kollega Mona Smedman var inne på finns det nu en plan att varsla 750 anställda i sjukvården i Värmland.

Värmlänningarna har varit tydliga. Tusentals personer demonstrerade i 20 minusgrader för att de är oroliga för en försämrad sjukvård.

Nu avgör regeringen, och det inkluderar landsbygdsminister Peter Kullgren från Värmland, om sjukvården får några Ackopengar eller om den kommer att få Kristerssonvarsel och Svantessonnedskärningar. Blir det mer pengar till den värmländska sjukvården?

Herr talman! Det låter bra att det finns andra arbetsuppgifter för Heinz att göra i Liberalerna. Att stärka handeln med Ukraina kommer att bli viktigt i återuppbyggandet av Ukraina.

Man blir orolig när Liberalerna har så hög svansföring men samtidigt, så fort det är en fotbollsmatch mellan Sverige och Azerbajdzjan, snabbt är där och ordnar vinprovning på ambassader och ser till att möten skapas med diktaturens företrädare.

Tidigare har Joar Forssell försökt uttrycka sig ganska tydligt om Azerbajdzjan, och det är därför jag tycker att det är så förvånande att det inte får genomslag i det liberala partiet när det handlar om så pass höga företrädare som partiföreningens ordförande i en av Stockholmsdistriktets alla kommuner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Jag vill fråga Joar Forssell: Vill han dricka vin med Azerbajdzjan eller införa sanktioner?

Herr talman! Ledamoten Joar Forssell kan lita på att vi kommer att se till att han nu får många inbjudningar till olika möten som vi vill ha med honom på.

(JOAR FORSSELL (L): Vad trevligt!)

Liberalerna försöker ofta ha en hög svansföring när det kommer till arbetet för mänskliga rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

År 2017 sa Joar Forssells liberala kollega Fredrik Malm så här om att den socialdemokratiska regeringen arrangerade en handelsdelegation till Azerbajdzjan: Det här är en inbjudan till korruption och mutor. Hela upplägget går ut på att koppla ihop svenska företag med korrupta statliga aktörer i Azerbajdzjan. Det är anmärkningsvärt att svensk handelspolitik ogenerat och nonchalant bjuder in svenska företag att bygga kontakter med ett av världens mest korrupta länder.

Men redan 2011 hade liberalen Malm reagerat på Azerbajdzjans diktatur. Då skrev han en debattartikel där han uppmärksammade att säkerhetstjänsten i Azerbajdzjan gjort hembesök hos alla 43 personer som hade röstat på grannlandet Armenien i Eurovision, på grund av att länderna låg i konflikt med varandra. När Eurovision väl arrangerades i Azerbajdzjan 2012 besökte den svenska artisten Loreen människorättsaktivister och kunde efter ett starkt framträdande resa hem med en seger för Sverige.

Avståndstagandet från Azerbajdzjan verkar dock inte gälla Liberalernas ordförande i Tyresö, Heinz Sjögren. Heinz Sjögren har i sin roll som vd för Handelskammaren för Eurasien ordnat flera resor till och möten med Azerbajdzjan. Och hans arbete har gett resultat: Sedan 2022 har Sveriges export ökat med 40 procent. Det främsta skälet till att den senaste resan inte blev så lyckad var att Sverige missade fotbolls-EM snarare än att Heinz inte ville ordna en resa.

Mycket har hänt sedan 2011 och 2017. Azerbajdzjan har fallit i Transparency Internationals korruptionsindex. I den senaste mätningen är landet sämre än länder som Iran, Ryssland och Belarus - länder som Joar Forssell lyfte fram i sitt anförande.

Vad är då den liberala synen? Ska Sverige utöka handeln med diktaturens Azerbajdzjan?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Det är talande att Kristdemokraterna gör en resa till Israel och pratar med en organisation om vad den gör i Israel men inte ser på vad samma bosättarorganisation, landköpande organisation, gör på ockuperad mark på Västbanken.

Nyligen fyllde statsminister Ulf Kristersson 60 år. I födelsedagspresent fick statsministern 60 träd planterade i Israel av KKL. Trädens värde motsvarar dessutom 12 000 kronor. Det är uppenbart för mig som ser vad bosättarrörelsen gör att trädplantering och fördrivning av palestinier är en kolonial strategi från bosättarrörelsen för att ockupera mer mark, som vi vet är den dagliga kampen på marken på Västbanken.

Är det verkligen en lämplig gåva att ta emot 60 träd för Sveriges statsminister? Jag tror att det skulle vara bättre för Kristdemokraterna om man åkte med på till exempel Diakonias resa där man balanserar mellan den israeliska sidan och den palestinska sidan. Jag upplever utifrån den politik ni driver i Sveriges riksdag att ni har en skev bild av läget på marken.

Herr talman! Jag vill återvända till diskussionen om den resa som Magnus Berntsson och tio andra kristdemokratiska riksdagsledamöter gjorde i slutet av augusti förra året. Det var en veckolång resa till Israel.

Det som var anmärkningsvärt med den resan var att organisatör och reseledare för resan var bosättarorganisationen Keren Kajemet LeYisrael. Nu kommer jag att kalla den KKL i fortsättningen.

KKL är en israelisk landköpande organisation för judisk bosättning. Allt syftar till att förbereda en inflyttning av judar från hela världen som önskar att bosätta sig i Israel. I Israel äger organisationen mer än 10 procent av israelisk mark. I en rapport från 2020 beskriver organisationen Peace Now hur KKL köper mark på Västbanken och vidtar juridiska åtgärder för att vräka palestinier från bosättningarna, och samtidigt finansierar man illegala bosättarprojekt. Man har köpt 6 500 hektar för 88 miljoner shekel, och man har aktivt fördrivit familjer.

Under resan träffade Kristdemokraterna ingen representant från den palestinska sidan. Däremot träffade ni den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu, som nu leder den mest högerextrema regeringen någonsin i Israel och utför omfattande militära attacker mot civila i Gaza. Utöver det hade ni också en timmes samtal med konstitutionsutskottets ordförande Simcha Rothman. Det låter trevligt, men han hör till det mest högerextrema partiet Religiös sionism. Han ledde arbetet med den föreslagna rättsreformen, som sedan stoppades efter massiva protester i landet. Reformen hotar israelisk demokrati med förslag om att begränsa Högsta domstolens oberoende.

Jag undrar varför Kristdemokraterna hänger med dessa högerextrema politiker i Israel, som aktivt motsätter sig en tvåstatslösning och det palestinska folkets existens. Jag förstår inte det.

Herr talman! Jag börjar med den sista frågan. Det är ju enligt folkrätten legitimt för militärer att attackera militärer. Det vet både jag och Joar Forssell. Det gör att Hamas militära krigare är legitima mål, men då måste man också följa folkrätten. Man kan inte bomba ett hus där det finns 100 civila palestinier för att döda en Hamasledare. Sådant ser vi tyvärr att Israel har gjort, sannolikt flera gånger om.

Detta gör att Hamas militära del inte kan vara en del av en fredslösning i Mellanöstern. Det tror jag att de flesta förstår. Men det sätt som Benjamin Netanyahu och hans militär nu attackerar Gaza på och riskerar att skapa en massaker i Rafah kommer att göra det svårare både att minska stödet för Hamas och att skapa en långsiktig lösning.

Jag hör att väldigt många borgerliga ledamöter är intresserade av rymden, men det palestinska folket kan faktiskt inte fly dit. Lösningen finns på plats i Gaza, och den bygger på ett eldupphör där Benjamin Netanyahus militärer slutar att attackera civila.

(Applåder)

Herr talman! Joar Forssell hade möjlighet att debattera denna fråga även i morse. Han har en förmåga att alltid gå väldigt långt tillbaka i historien, flera tusen år, för att prata om de antisemitiska pogromer som pågått. Jag tänkte backa tillbaka lite kortare tid, till nakba 1948, för det är viktigt att förstå att det palestinska folket har fördrivits till Västbanken och Gaza, där man befinner sig i dag. Israel är sedan 1967 en ockupationsmakt som styr över det palestinska folket och som inte har gjort det som åligger en ockupationsmakt. Detta utgör fonden. Jag vet att det gör Joar Forssell och andra väldigt upprörda när det sägs att Hamas attack inte skedde i ett vakuum, men det finns tyvärr en sanning i det. Vi kan inte alltid starta med den 7 oktober.

Däremot är det helt riktigt att det som hände den 7 oktober var en fruktansvärd attack av Hamas utförd mot civila israeler, och det ska vi aldrig glömma. Vi ska alltid fördöma det, och vi hoppas att gisslan kan komma hem säkert och tryggt till sina familjer. De är oskyldiga. Det är också alla palestinier som befinner sig på Gazaremsan och i Rafah just nu. Man är oskyldig, för man låg inte bakom Hamas attack.

Man har inte i fria och rättvisa val fått rösta fram Hamas, utan det ligger långt tillbaka i tiden, och det fanns ett stort missnöje med det palestinska styre som fanns då.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Detta gör att vi i stället måste fokusera på att få fred och eldupphör i ett första skede. Jag tror att både Benjamin Netanyahu och Joar Forssell gör sig skyldiga till ett feltänk när de tror att Hamas går att utplåna. Jag tror att Hamas är starkare än någonsin just för att människor upplever det fruktansvärda våld som den israeliska militären minut för minut utsätter det palestinska folket för i Gaza. Jag tror inte att det finns någon lösning där Hamas upphör att finnas. Jag tror att det finns en lösning som bygger på fredssamtal, och det visar andra konflikter runt om i världen, till exempel Nordirland, som jag besökte i augusti samtidigt som Kristdemokraterna gullade med Netanyahu. Det visar att det finns andra vägar framåt än det som Benjamin Netanyahu tror på.

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker att jag hela tiden har varit tydlig med att Hamas behöver frige gisslan. Det är oskyldiga civila israeler, men också en del människor från andra nationer, som har tagits som gisslan och nu lever under fruktansvärda förhållanden, precis som alla andra som är i Gaza.

När det gäller Hamas har vi tyvärr inga ambassader eller kontakter; vi kan inte pressa dem. Israel är den part vi kan pressa. Det är därför vi måste sätta press på Israels regering och militär att nu inte begå en massaker i Rafah.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det står och väger. I denna stund, när vi står här i kammaren, avgörs det hur många palestinska liv som ska gå till spillo. Det är redan alldeles för många - vi närmar oss 30 000. Hamas har ett stort ansvar för detta, men vi har som omvärld ett stort ansvar för att öka pressen på Israel för att det inte ska ske en massaker i Rafah.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Från Vänsterpartiet har vi hela tiden varit tydliga med att Hamas attack på civila israeler var fruktansvärd. Ska vi få en långsiktigt hållbar fred måste vi få en situation där två folk kan leva sida vid sida med varandra och varje dag uppleva att de har fred och frihet. Detta kräver en fredslösning som innebär upprättande av en palestinsk stat som kan existera bredvid och likvärdigt med en israelisk, med möjlighet att utvecklas och där ingen ockupation kränker mänskliga rättigheter, så som sker i dag. När det gäller allt detta har vi i Vänsterpartiet varit glasklara och inte på något vis bett om ursäkt.

Vi har deltagit i demonstrationen i Uppsala 14 gånger före helgens demonstration, och vi kommer att fortsätta att delta i den. Det uppstod några hårda ordväxlingar i samband med demonstrationen, och Ilona Szatmári Waldau, som företrädde oss, har sagt att det hade gått bättre om hon hade hanterat situationen annorlunda. Ingen har pressat Ilona att säga detta, och det har inte handlat om att vi tycker att man var otydlig gällande Hamas.

Det finns en bred enighet om detta. Däremot finns skillnader i denna kammare när det gäller hur man ser på Israels dödande. Vi hör i dag en utrikesminister som inte tar ordet massaker i sin mun när han pratar om det som sker i Gaza. Han pratar inte heller om svält utan gömmer sig bakom andra ord, som humanitär situation.

Jag tycker att jag, Ilona och alla andra från Vänsterpartiet har varit extremt tydliga med att vi måste öka pressen på Israel för att få stopp på det lidande vi ser. Detta tror jag att många av de människor som stod på torget i Uppsala också kände. Flera av dem hade anhöriga som dött eller riskerar att dö i Gaza, och de känner en fruktansvärd oro inför detta.

Jag tycker att det är dags att Magnus Berntsson och alla andra högerpolitiker i denna kammare tar den oron på allvar och ökar pressen på Israel så att vi får till ett humanitärt eldupphör men också ett riktigt eldupphör som varar för evigt, så att de människor som befinner sig i Gaza kan ta sig därifrån, tillbaka till Sverige och till sina familjer i Uppsala.

(Applåder)

Herr talman! I Gaza svälter barnen, och det värsta är att Sverige bidrar till denna svält och död. Så illa har det blivit i svensk utrikespolitik på ett och ett halvt år med den högernationalistiska regeringen vid makten.

Det vi ser är ännu en folkfördrivning av det palestinska folket. Det har ingen betydelse hur långt fördrivningen sker; när palestinska hem systematiskt bombas och rivs är det en folkfördrivning. Folkfördrivning är ett brott mot folkrätten, och det internationella samfundet måste sluta gulla med den israeliska regeringen.

En del vill med rätta kalla det som sker för ett folkmord. Folkmord är en juridisk term i enlighet med 1948 års folkmordskonvention. Då sa vi "aldrig mer". Nu spelas motsatsen upp framför våra ögon.

Det är därför bra att Sydafrika tagit sitt ansvar och dragit Israel inför FN-domstolen ICJ. Även om processen kan ta tid blir det domare som avgör folkmordsfrågan, inte politiker.

Det betyder inte att politiker kan smita undan ansvar. Alla ni högerpolitiker i denna kammare som applåderar indraget stöd till FN-organet UNRWA och legitimerar Israels mest högerextrema regering genom historien har ett ansvar för vad som nu sker i Gaza. Det är inte hårt sagt; det är fakta, för den svenska debatten om Israels ockupation av Palestina är som få andra länders. Sedan Sveriges erkännande av Palestina som stat har den svenska högern radikaliserats, och i dag råder en tävlan om vem som kan vara mest pro-israelisk och hata det palestinska folket mest.

En sak som upprört många svenskar är att Israel får delta i årets Eurovision Song Contest i Malmö. Belarus slängdes ut efter diktatorn Lukasjenkos valfusk, och 2022 var det dags att slänga ut Ryssland - självklart inte konstigt med tanke på det fullskaliga invasionskriget mot Ukraina. Men 2024 kan måttstocken ändras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Eurovision ska vara en folkfest, en folkfest med musik och dans. Att ett av de deltagande länderna samtidigt är åtalat för folkmord är svårt att smälta.

Herr talman! Israel borde inte få delta i Eurovision i Sverige. Klarar inte EBU att porta Israel från Eurovision borde den svenska regeringen neka det israeliska bidraget inresetillstånd till Sverige.

Västvärlden måste sluta med sin dubbelstandard. Vi måste göra allt vi kan för att få eldupphör i Gaza. Vi måste göra allt vi kan för att stoppa risken för folkmord. Vi ska ha folkfest, inte folkmord.

Herr talman! En sak som den svenska regeringen kan göra är att inte bidra till de krigsbrott och det dödande vi nu ser.

Sverige har i dag alldeles för täta militära band till Israel. Vi har en militärattaché i Tel Aviv. Vi har upplåtit svenskt territorium för att testa israelisk krigsmateriel. Framför allt har vi allt tätare band till den israeliska vapenindustrin.

Den 25 oktober, mitt under pågående bombningar av Gaza, tecknade den svenska försvarsmakten ett tioårigt ramavtal med Elbit Systems till ett värde av 1,7 miljarder kronor. Det handlar om så kallat taktiskt ledningsstöd för den svenska armén. Elbit är den främsta leverantören till den israeliska militären, och sedan 2020 har Elbit en filial i Göteborg. Som jag sa tidigare pratar man som ett försäljningsargument om "battle proven", alltså att man testat systemen på palestinier. Så bidrar Sverige till Israels krigföring i Gaza.

Det finns också svenska företag som är direkt inblandande i dödandet. Företaget Aimpoint i Malmö säljer rödpunktssikten, som säljs till den israeliska vapenproducenten Emtan. Emtans vapen har delats ut till bosättare på Västbanken av den högerextreme ministern Itamar Ben-Gvir. Det gör att svenska rödpunktssikten kan ligga bakom något av alla hundratals mord på palestinier på Västbanken genomförda av militanta bosättare.

Sveriges regler och lagar om vilka länder vi kan sälja vapen till och inte är alldeles för generösa. Det finns inte heller någon reglering av vilka länder Sverige köper in vapen från. Det finns produkter med dubbla användningsområden som kan användas både civilt och militärt, vilket öppnar upp för att till exempel rödpunktssikten kan säljas till Israel.

Det är dags för den svenska regeringen och Försvarsmakten att bryta de alldeles för nära banden till den israeliska militären.

Herr talman! Dag för dag ser vi hur konflikten i Gaza håller på att utvecklas till en global konflikt.

I stället för att ha en övertro på en militär lösning borde den svenska regeringen återvända till det som varit svenska kärnvärden i utrikespolitiken: diplomati, fredssamtal och ansträngningar för att få parterna till förhandlingsbordet. Det är ofta ett mödosamt arbete men ett arbete som när det bär frukt leder till långsiktigt stabila och hållbara lösningar.

Röda havet, ja, hela Mellanöstern, behöver ansträngningar för hållbar fred. Militära lösningar riskerar att bli plåster på brutna ben. USA:s insatser i Afghanistan och Irak är skräckexempel på bristande långsiktighet och övertro på militära lösningar. Fallgroparna och proxyaktörerna är många, men utan förtroende för FN och till diplomatin lär kriserna och krigen bli längre och djupare.

Herr talman! En av de aktörer som är mest destabiliserande för Mellanösternregionen är Iran, ett Iran som använder sig av proxyaktörer och där revolutionsgardet IRGC spelar en avgörande roll. Det var därför inte så konstigt att den svenska riksdagen i enighet beslutade att IRGC borde terrorklassas av EU.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

I Iran fortsätter regimen att förtrycka alla som står upp för demokrati och mänskliga rättigheter. Sedan mordet på Jina Mahsa Amini i september 2022 har regimen ökat förtrycket, och den senaste tiden har regimens avrättningar ökat lavinartat. Iran avrättar flest i världen efter Kina.

Även svenska medborgare är hårt drabbade. Ahmadreza Djajali och Johan Floderus sitter olagligen gripna av regimen och riskerar avrättning. Det gör också Dawit Isaak i Eritrea och Gui Minhai i Kina. De måste släppas fria, och ni i regeringen måste göra allt ni kan för att de ska bli fria.

Herr talman! Det ukrainska folket fortsätter att med heroiskt mod bekämpa den ryska invasionen. Den senaste tiden har viktigt territorium tagits tillbaka. Samtidigt börjar läget på marken bli alltmer statiskt. Ingen part har förmåga att besegra den andra. Diktatorn Putin och hans gäng i Kreml borde avsluta sin aggression mot Ukraina; den kommer aldrig att lyckas. Kriget måste ta slut, och det ukrainska folket ska ha makten att bestämma när det sker. Jag hoppas att 2024 kan bli ett fredens år.

Jag besökte själv Ukraina tillsammans med riksdagens första delegation till Kiev. Både de nattliga attackerna och det ukrainska folkets motståndsvilja satte djupa avtryck i mig.

Många av dem som slåss för Ukrainas sak har anhöriga som befinner sig här i Sverige. Sverige behöver bli bättre på att ta hand om kvinnor och barn som söker skydd undan Putins bomber. Att alla flyktingar i Sverige lever på 71 kronor om dagen är en skam. Höjt stöd till flyktingar är också stöd till brobyggande och framtida goda relationer mellan Sverige och Ukraina.

(Applåder)

Herr talman! Konferensen var knappast okänd. Den fick stort genomslag. Om han var på konferensen dagen innan man träffade honom tycker jag att man kan adressera konferensen och dess uttalande. Men det har Sverigedemokraterna uppenbarligen inte gjort.

Det är viktigt att säga att regeringens arbete mot antisemitism är bra. Problemet med regeringens arbete mot antisemitism är att det inte pågår något arbete mot islamofobi. I stället har man tagit in Sverigedemokraternas narrativ i regeringen. Det gör att man är helt fokuserad på att hata muslimer. Det ser vi i all lagstiftning som regeringen producerar när det kommer till inrikespolitik. Men vi ser det också i utrikespolitiken och hur man ser på olika människors liv. Vi ser det på hur man väger de ord man använder när man pratar om den fruktansvärda attacken från Hamas sida. Man klarar inte av att säga ordet massaker om det som just nu sker i Rafah.

Jag undrar en sak om resan. Var organisationen Israel Allies Foundation inblandade i den här resan? De har varit inblandade i era resor till Israel tidigare.