Håkan Svenneling (V) om Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

Herr talman! Med Sveriges medlemskap i Nato sker det slutgiltiga uppgörandet med en 200-årig säkerhetspolitisk doktrin, som med tiden blev till en lögn, som i sin tur blev till en kuliss av dubbelspel. Det är länge sedan Sverige faktiskt var ett neutralt land på riktigt.

Under andra världskriget var vi inte neutrala: Först lät vi tyska styrkor använda telegrafledningarna och järnvägsnätet för att därefter stödja de allierade när det stod klart att de skulle vinna. Under kalla kriget myntades doktrinen alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig, men i verkligheten var vi djupt inbakade i Natos försvarsplanering när Sovjetunionens kärnvapenskrammel pågick på andra sidan Östersjön. Vi saknade dock försvarsgarantier, och andra visste inte om vi skulle hjälpa till att försvara dem.

Socialdemokraterna serverade svenskarna lögnen om vår moraliska förträfflighet och vår upphöjda status som opartisk medlare med blicken riktad mot tredje världen. Vår neutralitet har tjänat oss väl, löd ordspråket. Sovjetunionen visste förstås om dubbelspelet hela tiden, precis som USA.

Herr talman! Liberalerna har arbetat för svenskt Natomedlemskap långt före andra partier. Vi jobbade länge i motvind men gav aldrig upp. Vi välkomnar att det arbetet nu har burit frukt och att Sverige äntligen är fullvärdig medlem i Nato. Ett efter ett anslöt sig fler partier till vår linje. Rysslands invasion av Ukraina visade i blixtbelysning skillnaden mellan att tillhöra en försvarsallians och att stå utanför.

Vi står inte längre på åskådarläktaren och påverkas av andra länders beslut utan att ha något att säga till om. Nu är vi en del av planeringen. Liberalerna har varit droppen som urholkat stenen.

Demokratins fiender samverkar militärt, ekonomiskt och på hybridarenan. De vill se den demokratiska rättsordningen falla. Kreml vill ha en värld där diktaturer kan göra vad de vill. Vi måste kunna möta de hot som ställs mot oss, och det gör vi bäst tillsammans med andra länder.

Herr talman! Jag uppskattar beskrivningarna om de historiska skeendena i regeringens deklaration. Men det finns två dimensioner till som behöver lyftas fram. Den första är att Sverige efter förlusten av Finland 1809 till slut kom till insikten att vi inte längre kunde balansera Ryssland i Östersjöregionen. Den polletten borde ha trillat ned redan efter freden i Nystad 90 år tidigare, kan man tycka, men så var det i alla fall.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

En följd av den doktrin som följde Karl XIV Johans tillträde till tronen blev att någon annan måste balansera Ryssland. Detta var först britterna och därefter Kejsartyskland. Efter andra världskriget blev det Nato. Men nu har Sverige äntligen, herr talman, dragit slutsatsen att också vi ska delta i alliansen som medlem, inte bara partner, för att bidra till säkerheten i vår region.

Den andra dimensionen, herr talman, rör Ryssland. Under andra halvan av 1800-talet, när Västeuropa gradvis demokratiserades, gick Ryssland i motsatt riktning. Där stärktes i stället enväldet. Den ryska imperialismen var ett sätt att hålla ihop tsarsystemet men också en expansiv, chauvinistisk ideologi om att Ryssland kan ta sig rätten att ockupera och dominera sina grannar. Ett bra exempel på detta är förryskningspolitiken i storfurstendömet Finland under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

Men i slutet av första världskriget tog Lenin och hans medbrottslingar i bolsjevikerna makten i Ryssland i en statskupp. Det första de då gjorde var att sluta fred med Tyskland på våren 1918. Det gjorde de därför att östfronten blödde och rämnade och därför att de tyska styrkorna gick i rask takt österut.

Följden blev, herr talman, att Ryssland avhände sig mycket stora landområden i freden i Brest-Litovsk. En rad nya stater, eller nygamla stater, såg plötsligt dagens ljus - Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ukraina, Georgien, Armenien och Azerbajdzjan.

Men bara drygt ett halvår efter detta kapitulerade Tyskland och första världskriget tog slut. Då fanns det inte längre någon motpart i fråga om avtalet från Brest-Litovsk i mars 1918. Avtalet fanns inte längre. Det första Lenin och bolsjevikerna då gjorde var att återigen attackera just dessa områden.

Man hade tidigare lagt sig i det finska inbördeskriget på den röda sidan. Nu satte man in röda förband i Baltikum. Man anföll Polen 1920. Man återockuperade Ukraina. Röda arméns pansarvagnar rullade in i Baku, i Jerevan och i Tbilisi 1920, och de införlivades tillsammans med Ukraina i det nya Sovjetunionen.

Några år efter första världskriget hade bolsjevikerna återtagit stora delar av de områden man avträtt men inte Finland, Baltikum och Polen, som lyckats stå emot.

Vad gjorde Sovjetunionen då? Jo, man väntade till nästa världskrig. Man anföll Finland i vinterkriget. Man ockuperade Estland, Lettland och Litauen och införlivade dem i Sovjetunionen. Och man styckade Polen i en pakt med Hitlertyskland.

45 år senare, herr talman, kollapsade Sovjetunionen. Då blev alla dessa länder fria igen - Baltikum, Ukraina, Kaukasus och så vidare. Men då kom Vladimir Putin till makten, och han sätter nu igång samma process igen genom attacken mot Georgien, genom annekteringen av Krim, genom den fullskaliga invasionen av Ukraina och genom hoten mot Baltikum.

Det spelar ingen roll, herr talman, om det är tsaren, Lenin eller Putin som styr i Ryssland så länge landet domineras av denna imperialistiska idé om ryskt herravälde över sina grannar. Med den djupa repression som pågår varje dag och som plågar miljoner ryssar inom den ryska federationen finns det ingen positiv förändring i sikte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

Det enda botemedlet mot detta är en liberal internationell rättsordning som backas upp av en demokratisk försvarsallians.

Det är med dessa historiska erfarenheter, nutida realiteter och risker som vi måste se på vår egen säkerhet och vårt ansvar för våra demokratiska grannar. Sverige behöver Nato, och Nato behöver Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Tack så mycket, Håkan Svenneling, för de vänliga orden inledningsvis! Jag tror att vi är många, betydligt fler än talmannen och jag själv, som när ett historieintresse.

För mig och oss i Liberalerna är Natomedlemskapet oerhört viktigt eftersom det handlar om säkerheten i vårt närområde och i Östersjöregionen och vad vi kan göra. Sedan har vi en rad synpunkter på andra länder. Vi kan ha synpunkter på demokratiska stater, och vi har givetvis särskilt synpunkter på auktoritära och odemokratiska stater. Vi har många verktyg för att föra fram synpunkter. Jag ser framför mig att Sverige som en aktiv medlem i Nato också kan diskutera frågor där, om det rör Nato på det sättet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

Annars har vi vår utrikespolitik, vår diplomati, vårt MR-arbete och så vidare. Om det finns fog för att kritisera Turkiet, vilket jag tycker att det finns i många frågor, ska vi självklart fortsätta att göra det. Det gäller inte bara frågan om kurderna utan också en rad andra frågor.

Herr talman! Självklart är det så som Håkan Svenneling beskriver det. Samtidigt är Turkiet, trots sina tillkortakommanden, en partner i andra sammanhang för Sverige. Vi behöver Turkiet för att till exempel svenska gängkriminella ska kunna ställas inför rätta där. Vi behöver kontakter med många länder i världen, även underrättelsemässigt, eftersom terrorismen i dag, särskilt den jihadistiska, är global på olika sätt.

Men när det handlar om rättssäkerheten för svenskar är det självklart så att Sverige är en rättsstat.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att Vänsterpartiet nu riktar kritik mot Liberalerna vad gäller Turkiet och Natoprocessen. Viss kritik kan även riktas mot Vänsterpartiet, som uttryckligen använde den kurdiska frågan för att sabotera vårt Natomedlemskap genom att vifta med flaggor och annat, vilket skapade stora problem för Sverige i dialogen för att kunna bli medlem.

(Applåder)

Herr talman! Först och främst vill jag säga att jag känner mig väldigt trygg med den deklaration som utrikesministern läste upp tidigare i dag. Det finns tydliga skrivningar där, och vi har fortfarande en rad verktyg i vår verktygslåda som står till buds för vår dialog och även, när så krävs, kritik mot andra stater. Vi har vårt medlemskap i FN, vi har vårt medlemskap i Europeiska unionen, vi har vår utrikespolitik, vi har vår diplomatiska apparat, vi har fria medier där frågor kan adresseras och så vidare. Miljöpartiet får det att låta som att det är just Nato som är det specifika organet för att adressera denna typ av frågor.

Det som är viktigt med Natomedlemskapet är säkerheten i vårt närområde. Det är skyddet för Sverige och skyddet för de baltiska staterna, som bara har 1, 2 respektive 3 miljoner invånare, om de blir anfallna av hela det ryska krigsmaskineriet.

Jag tycker att det är olyckligt att man ställer dessa frågor mot varandra. Vi behöver Natomedlemskapet för vår trygghet och för vår säkerhet.

Sedan handlar det inte bara om Turkiet och om Ungern. Det kan finnas även andra länder där Sverige ser att det finns brister. Då har vi upparbetade kanaler och mekanismer för det. Vi har hela utrikespolitiken. Ibland används bistånds- eller handelspolitiken.

Miljöpartiet talar själva om att man måste se sektorsövergripande och bredare på dessa begrepp. I denna del instämmer jag i detta.

Herr talman! Jag har inte sett någon diktatur som vill bli medlem i Nato. Turkiet är Natomedlem sedan 1950-talet. Jag har inte sett något stort intresse från odemokratiska stater att bli medlemmar i Nato. Det som jag har sett intresse för under de senaste åren är att Sverige och Finland blir medlemmar i Nato. Jag förhåller mig till en något gammaldags uppfattning, kan man tycka när man följer det svenska offentliga samtalet ibland, att Sverige faktiskt fortfarande är en demokrati. Det är jag övertygad om att Emma Berginger också instämmer i.

Jag ser därför inte att risken är särskilt stor att en massa diktaturer plötsligt kommer att släppas in i Natofamiljen.

(Applåder)

Den utrikespolitiska debatten var härmed avslutad.