Fru talman! Ord räcker inte till för att beskriva djupet av den humanitära katastrof och det mänskliga lidande som pågår mitt framför våra ögon i Gaza. Det måste få ett stopp, och det kan få ett stopp om den politiska viljan finns.

Israels militära operation i Gaza har lett till att fler barn, fler journalister, mer medicinsk personal och mer FN-personal har dödats än någon annanstans i världen under en konflikt sedan andra världskriget. Samtidigt beräknas omkring 50 000 kvinnor vara gravida i Gaza, och de tvingas föda under fruktansvärda sanitära förhållanden och utan bedövning. Många av dem förblöder.

Ingen plats i Gaza är säker, och det finns ingenstans att ta vägen. Över 75 procent av befolkningen har tvingats lämna sina hem. De är i desperat behov av mat, vatten, skydd och medicinsk vård. Många har flera gånger tvingats flytta och söka nytt skydd. Enligt flera hjälporganisationer lider över 2 miljoner människor av hungersnöd. Hittills har minst 30 barn dött av svält på de två sjukhus som fortfarande fungerar hjälpligt, och betydligt fler riskerar att dö om inte hjälpen kommer fram.

Människor tvingas mala djurfoder för att göra bröd på grund av bristen på vetemjöl. En del äter gräs i brist på annat. De humanitära behoven i Gaza är akuta.

Efter påtryckningar från Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centern har regeringen nu återupptagit stödet till FN-organet UNRWA. Det är naturligtvis välkommet, men stödet borde aldrig ha frysts. EU-kommissionen har dragit samma slutsats liksom Kanada, Spanien och flera andra länder.

Det pågår ett krig i Gaza - ett krig som drabbar oskyldiga civila groteskt hårt. Att i det läget strypa stödet till den enda hjälporganisation som är stor nog och har tillräckligt med personal på marken för att göra skillnad var inte bara oansvarigt; det riskerade människoliv.

Att straffa hela UNRWA med 30 000 anställda för vad möjligen ett fåtal personer har gjort sig skyldiga till är självklart felaktigt. Utredningen runt dessa personer kunde ha fortgått utan att biståndet ströps. EU:s högsta biståndschef Janez Lenarcic säger dessutom i ett uttalande att han inte sett några som helst bevis för Israels anklagelser mot FN-organet UNRWA.

Det är minst sagt anmärkningsvärt att regeringsunderlaget Sverigedemokraterna protesterade mot det återupprättade biståndet till UNRWA. Det är helt obegripligt hur Sverigedemokraterna kan motsätta sig att svältande barn och kvinnor ska få mat, vatten och hjälp av FN för att överleva.

Det svenska biståndet till Palestina är i det nuvarande katastrofläge som råder långt ifrån tillräckligt. Biståndet behöver stärkas betydligt. Regeringen återupptog dock inte utvecklingsbiståndet till Palestina, som den stoppade i samband med Hamas brutala angrepp den 7 oktober. Det är ett angrepp som självklart måste fördömas med kraft, och de ansvariga måste ställas till svars. Men det rättfärdigar inte att hela den palestinska befolkningen nu straffas urskillningslöst i något som kan liknas vid ett folkmord.

Utvecklingsbiståndet går till organisationer i Gaza och på Västbanken som arbetar emot radikalisering och för mänskliga rättigheter och jämställdhet. Det går till kvinnorättsorganisationer som utmanar patriarkala system och till grupper som dokumenterar information om Hamas övergrepp. Det går alltså till arbete som står i direkt motsats till Hamas intressen. Sida har gjort två granskningar som båda visar att inga pengar går till Hamas och att biståndet går till rätt saker. Ändå dröjer regeringen med att släppa på biståndet igen. Det visar på en nonchalans inför människors lidande.

Samtidigt fortsätter Israels bombningar och markoffensiver att döda civila i Gaza i en utsträckning som saknar motstycke. Sedan oktober har cirka 30 000 palestinier dödats och över 60 000 skadats. Många har fått bestående men. Tusentals barn som har överlevt är svårt traumatiserade. Sjukhus, skolor, FN-byggnader, bostadshus och även kyrkor har bombats till grus. Tusentals människor ligger dessutom begravda under rasmassorna.

I januari beordrade den internationella domstolen ICJ Israel att genomföra sex provisoriska åtgärder för att skydda palestinier i Gaza mot en verklig risk för folkmord. Israel ålades bland annat att förhindra och direkt straffa alla offentliga uppmaningar till folkmord samt att vidta omedelbara och effektiva åtgärder för att säkerställa tillhandahållandet av humanitär hjälp till civila i Gaza.

Alla stater, inklusive Sverige, har en skyldighet att se till att dessa åtgärder genomförs. Det är uppenbart att Israel inte har följt domstolens beslut utan medvetet orsakat en svältkatastrof.

Jag förväntar mig nu att den svenska regeringen utövar starkast möjliga påtryckningar för att Israel ska öppna gränsen till Gaza så att förnödenheter kan komma in för att rädda liv. Att Israels medvetna svältpolitik varken lett till fördömanden eller konsekvenser från Sverige är både upprörande och obegripligt. Jag har träffat en rad humanitära organisationer, och samtliga är helt ense om att det enda sättet att bromsa den kraftigt växande svältkatastrofen är en permanent och varaktig vapenvila.

Den svenska regeringen har länge kritiserats för att vara alltför tyst i frågan. Först i december röstade man för en humanitär vapenvila, men även därefter har statsministern och utrikesministern varit påfallande tysta. Jag förväntar mig att regeringen vaknar och agerar för att få stopp på kriget. Den svenska regeringen måste stå upp för folkrätten fullt ut och kraftigt protestera mot alla brott som begås mot krigets lagar och humanitär rätt.

Sveriges regering måste agera för ett omedelbart och varaktigt permanent eldupphör i Gaza. Det är inte möjligt att nå fram med livsavgörande hjälp till människor så länge belägringen, markstriderna och de urskillningslösa bombningarna fortsätter. Det är inte heller möjligt att bygga upp sjukvårdssystemet, som i dagsläget har kollapsat helt. Tillfälliga humanitära pauser räcker inte för att nå ut till hela befolkningen.

I skymundan av kriget i Gaza har situationen på Västbanken förvärrats betydligt. Våldet och fattigdomen breder ut sig i skuggan av kriget i Gaza, och situationen blir alltmer explosiv. FN rapporterar att över 600 attacker har ägt rum av israeliska bosättare sedan den 7 oktober, och totalt 19 hela byar har tvingats flytta. Över 400 palestinier har dödats på Västbanken av israelisk militär eller bosättare. Ett stort antal nya illegala bosättningar har godkänts av Israels regering.

Bosättningarna utgör ett brott mot fjärde Genèvekonventionen och anses av Internationella brottmålsdomstolen vara ett krigsbrott. Trots detta får bosättningarna fortgå. Det är hög tid att genomföra sanktioner mot bosättarna. Dessutom har bistånd för miljontals kronor förstörts av Israel både i Gaza och på Västbanken. Det kan gälla sjukhus, skolor och andra biståndsprojekt. Hur mycket bistånd som förstörts måste utredas ordentligt.

Nyckeln till en varaktig fred är att Israels ockupation av palestinsk mark upphör och att Israel respekterar palestiniernas grundläggande mänskliga rättigheter. Självklart måste gisslan som Hamas fortfarande håller friges, men vi får inte glömma bort de tusentals palestinska politiska fångar som sitter inspärrade, varav många är barn, och som aldrig ställts inför rätta.

Israels ockupation av Palestina skulle inte vara möjlig utan EU:s förmånliga handelsavtal med Israel och USA:s militära bistånd till landet. Samarbetet mellan EU och Israel är omfattande och ger EU en möjlighet att sätta press på Israel att respektera folkrätten. Sverige bör motsätta sig att EU fördjupar sitt samarbete med Israel på något område och verka för att EU suspenderar associeringsavtalet så länge Israel inte avvecklar bosättningarna och vägspärrarna på ockuperat område, avbryter blockaden av Gaza och upphör med byggandet av muren på Västbanken. Sverige kan spela en avgörande roll både för en framtida freds- och försoningsprocess och för en tvåstatslösning.

Men det som är allra mest akut i nuläget är ett omedelbart permanent eldupphör.

Jag yrkar bifall till reservationerna 6, 9 och 10. Jag ber också om ursäkt för att jag drog över min talartid.

(Applåder)

Fru talman! Tack för frågan, ledamoten!

Först vill jag säga att anklagelserna mot UNRWA inte har bekräftats. Detta var anklagelser som kom från Israel i samband med att Internationella brottmålsdomstolen kom med sitt uttalande. När det kommer anklagelser ska de naturligtvis utredas, men vi menar att denna utredning hade kunnat pågå samtidigt som man fortsatte med biståndet. Det fanns ingenting som sa att man var tvungen att stoppa biståndet för att göra denna utredning. Hittills har det inte heller framkommit några tydliga bevis för att dessa medarbetare verkligen hade deltagit i attacken.

Sedan ställdes en fråga om ett projekt som Vänsterns Internationella Forum, Vänsterpartiets biståndsorganisation, hade i Palestina. Tillsammans med Enhedslisten i Danmark stödde vi en ungdomsplattform där ungdomar skulle kunna träffas, diskutera, samarbeta, mötas och så vidare. Det kom till vår kännedom att en av organisationerna som fick stöd, DFLP, stödde Hamas attack. När det kom till vår kännedom beslutade vi oss för att gå på djupet med det och verkligen granska hur biståndet hade använts. Det visade sig att inget av våra medel hade använts till att stödja terrorism på något sätt. Sida har också granskat detta och kommit fram till samma sak: Inget av våra medel har använts på ett felaktigt sätt. Det var också ett tag sedan det här projektet avslutades.

Fru talman! Den här debatten handlar i mångt och mycket om att behandla Vänsterpartiets motion från allmänna motionstiden om Nordafrika och Mellanöstern. Den lämnades in till riksdagen precis dagarna innan kriget i Gaza bröt ut. Därför omfattar motionen Vänsterpartiets politik om Israels ockupation av Palestina som den såg ut före kriget. I princip gäller allt som står där än i dag, men det är tydligt att läget på marken har försämrats och förvärrats.

Läget i Gaza chockerar oss alla. Massvält och död drabbar över 2 miljoner palestinier. Dödssiffran skrivs just nu till 30 000 människor, men den egentliga siffran är svår att ta in när det gäller denna fördrivning av det palestinska folket.

Vi borde kanske inte vara förvånade. Redan i oktober sa Israels försvarsminister Yoav Gallant att all mat, allt vatten, all medicin och all el skulle stoppas till Gaza. Den israeliska planen var tydlig; man ville både svälta ut Hamas och svälta ut det palestinska folket. Reagerade västvärlden redan då? Nej. Ett fåtal länder såsom Norge, Irland och Spanien tog upp taktpinnen, men de var alltför få. I stället såg vi hur västvärlden med USA i spetsen införde dubbla måttstockar när det kommer till internationell rätt. I Ukraina borde Ryssland följa internationell rätt och ställas till svars, men i fallet Israel råder en annan måttstock, särskilt som Hamas stod för en fruktansvärd attack.

Något som förvånat mig är bristen på fokus på gisslan. Det är sannolikt över hundra personer som lever med Hamas nere i tunnlarna. I stället för en diskussion om hur de ska bli fria har fokus legat på att förgöra den organisation som håller dem gisslan. Det sker utan några tydliga tecken på att Hamas försvagas.

Ingen konflikt i historien har dödat lika många sjukvårdspersonal, FN-personal och journalister som denna. Det gör Israel unikt jämfört med andra krigförande stater i världen. Det är viktigt att nämna de siffror som gäller här och nu, den 21 mars. Det är 410 attacker som har utförts mot sjukhus och vårdcentraler, vilket har resulterat i 685 dödsfall, 902 skadade och 104 förstörda ambulanser. När det gäller FN har 171 av deras anställda dödats. Aldrig tidigare har så många FN-anställda dödats i tjänst. Det är 175 journalister som har dödats. Reportrar utan gränser har konstaterat att journalister utgjort måltavlor för den israeliska militären.

Sjukhus har varit måltavlor och stridszoner. Alla skolor har tvingats stänga, och 80 procent av alla skolbyggnader har skadats av kriget. Det är 350 000 bostäder som är förstörda. Många hus är blott grushögar. Det finns ingen el, ingen mobiltäckning och inget rent vatten. Lägg därtill de tusentals palestinier som gripits av Israels militär för att förnedras och behandlas under tortyrliknande förhållanden.

Även på Västbanken är våldet chockerande. I skuggan av dödandet i Gaza sker ett dödande på Västbanken, där bosättarrörelsen passar på att fördriva palestinier från hus och hem, understödda av den israeliska militären som framför allt attackerar flyktingläger. Bara sedan den 7 oktober har 900 människor fördrivits från sina byar av militanta bosättare. Bosättarna har genomfört 658 attacker mot palestinier, som lett till skadade och döda samtidigt som egendom har förstörts.

Det förvånar mig att flera av de som tidigare varit väldigt högljudda från borgerlighetens sida inte deltar i denna debatt. Flera av dem har förklarat för mig personligen att de inte har tid, men det visar ändå att vinden har vänt. Alla har förstått att det som nu sker är massvält och död i Gaza. Det är alltså ganska svårt och svagt att komma med argument som att allt är Hamas fel eller att hänvisa till den 7 oktober.

Ingen tycker om Hamas, och ingen stöder Hamas. Vi har sagt det så många gånger, nämligen att 7 oktober var en fruktansvärd attack. Men i dag är det Israel som stoppar hjälpsändningar. Så långt har det gått att var femte hjälpsändning till norra Gaza har stoppats under mars månad, och de vägrar konsekvent trots omvärldens uppmaningar att öppna gränsövergången Erez. Att det finns gränsövergångar är för att Israel har stängt in Gaza med en mur runt om hela Gaza, och det är en mur som har förklarats olaglig enligt internationell rätt.

Vad borde Sverige göra, fru talman? I vår riksdagsmotion presenterar vi några förslag. Fler har tillkommit under kriget.

Sverige bör motsätta sig att EU fördjupar sitt samarbete med Israel på något område och suspendera det nuvarande associeringsavtalet, ett så kallat handelsavtal man har med Israel.

Så länge Israel inte avvecklar sina bosättningar och vägspärrar på ockuperat område, så länge Israel inte avbryter blockaden av Gaza och upphör med byggandet av muren på Västbanken, så länge bör egentligen inga närmanden ske till Israel. Det borde vara helt uteslutet.

Vidare måste Sverige stödja Palestina i det fortsatta arbetet för att erkännas som fullvärdig medlem i FN. Vi vill se en tvåstatslösning, och då måste vi också ge den palestinska staten styrka internationellt.

Sverige bör vara drivande för att FN ska understödja alla försök till nationella, fria och demokratiska val i Palestina när det kommer till såväl parlaments- som presidentval. Det är viktigt att Palestina får demokrati, men just nu hindras den demokratin av ockupationen.

I det läge vi befinner oss i nu är det viktigt med ansvarsutkrävande av den israeliska statens företrädare i såväl regeringen som i militären. Vi kan gärna också dra Hamas inför domstol. Sverige måste understödja de pågående processerna i domstolarna ICJ och ICC. Att ställa sig bakom Sydafrikas process om folkmord borde vara en självklarhet, men givetvis är den svenska regeringen emot det.

Vi måste göra allt i vår makt för att stoppa svälten. Att Sverige har fryst och fryser biståndet är en skam, men precis innan jag gick upp i talarstolen kom en pushnotis om att regeringen återupptar biståndet - men, såklart, med hängslen och livrem för att det ska vara fråga om färre organisationer. Det är sannolikt att regeringen försöker minska stödet till de MR-organisationer, demokratiorganisationer och humanitära organisationer som vi vet gör ett viktigt arbete.

Vi måste stoppa flödet av vapen till den israeliska militären och bosättarna. Om svenska medborgare återvänder från att ha stridit för Israels militär bör de utredas enligt svenska lagar.

Att Sverige ännu inte stoppat Israel från att delta i Eurovision Song Contest gör att vi snart kommer att få skämmas inför hela världen.

Vi ska inte tveka i fråga om att införa sanktioner och märka bosättarprodukter. All press vi kan skapa på Israel är nödvändig för att denna katastrof inte ska bli värre. Vi har ett tydligt mål om eldupphör nu. Det är det enda sättet att rädda Gazas folk.

Fru talman! Jag tänkte också säga några ord om de svenska barn som sitter fast i nordöstra Syrien och inte kan ta sig hem till Sverige. I förra veckan kom utrikesminister Tobias Billström med det mest inhumana besked man kan höra, nämligen att de inte ska få komma hem. Genom att han inte vill skriva under ett papper hindrar han minderåriga barn att få växa upp i trygghet i Sverige. I stället kommer sannolikt flera av barnen att dö under svåra förhållanden i flyktingläger. De straffas och stämplas av utrikesministern för att deras mamma gjorde valet att ansluta sig till terrorsekten IS.

Genom sitt agerande inför Billström både terrorstämpling av barn och arvsynd i den svenska utrikespolitiken. Hans agerande är en skam för Sverige som land.

Vänsterpartiets motion tar inte bara upp det allvarliga läget i Palestina eller i Syrien, utan vår motion tar också upp viktiga länder som Algeriet, Egypten, Marocko och det ockuperade Västsahara, Bahrain, situationen i Irak och Iran, som vi har diskuterat så många gånger de senaste åren i riksdagen. Vidare är det Jemen, där ett fruktansvärt krig pågår, Kurdistan, Libanon, Saudiarabien och Syrien, vars krig aldrig verkar ta slut. Avslutningsvis finns Turkiet i denna region, som styrs av despoten Erdogan och som Sverige har lagt sig platt för i Natoprocessen.

För den som är intresserad av dessa länder rekommenderar jag läsning av såväl vår långa och välskrivna motion som våra reservationer i detta betänkande: 1, 3, 4, 11 och 13. Precis som Lotta Johnsson Fornarve gjorde innan yrkar jag bifall till reservationerna 6, 9 och 10. De är de gemensamma reservationerna från oppositionen. Jag vill också för Jacob Risbergs räkning från Miljöpartiet yrka bifall till reservation 7, som Miljöpartiet och Vänsterpartiet har tillsammans. Jacob Risberg strök sig från sitt 12-minutersanförande i debatten, och då tyckte han att han åtminstone kunde få ett bifallsyrkande till en reservation.

(Applåder)

Fru talman! Jag skulle snarare säga att det är en solidarisk handling än en politisk symbol.

Fru talman! Sverige borde ha agerat för länge sedan angående folkmordet. Sverige borde ha agerat när den första bombmattan odiskriminerat bredde ut sig över Gazas befolkning. Det var ett utövande av våld som inte är intresserat av att reagera mot ett attentat utan enbart att hämnas.

Sverige borde ha agerat när första skolan bombades medvetet och systematiskt, precis som man har fortsatt att bomba alla skolor i Gaza och alla universitet. Gazas hela utbildningssystem är ödelagt.

Sverige borde ha agerat när det första sjukhuset bombades. När alAhli-sjukhuset bombades förnekade man bombningen: Inte bombade Israel sjukhus, utan det gjorde de nog själva. Men sedan bombades sjukhus efter sjukhus, och nu finns inga sjukhus i Gaza som inte har blivit bombade eller attackerade. Personal och patienter har mördats, och man har tillåtit att spädbarn har mördats genom att förneka dem el till sina kuvöser. Kvinnor har tvingats riskera livet när de föder, och de gör det under extrem smärta - speciellt om de behöver kejsarsnitt. Personal har utan anledning förts bort från sjukhus av den israeliska armén.

Sverige borde ha agerat när över 100 journalister mördades, samtidigt som israeliska medier har ägnat sig åt desinformation. Sverige borde ha agerat när FN:s lokaler, skolor och utrymmen där folk sökt skydd bombades. De hade flytt dit från bomberna och trott att de var lite säkrare. Sverige borde ha agerat när hjälparbetare mördades - 111 bara förra veckan. Sverige borde har hjälpt våra egna medborgare. I stället hann svenska barn mördas under bomberna.

Det har gått månader. Redan tidigt visste världen att Israel inte attackerade militära mål, utan det var civila mål. I dag har 5 procent av Gazas befolkning mördats eller lemlästats. 100 procent av Gazas befolkning har tvångsförflyttats i en dödlig lek av Israel. De tvingar familjer att flytta från ett område till ett annat bara för att fortsätta att bomba dem och tvinga dem in i svält.

Vi har sett avskyvärda krigsbrott från bombmattor till mord på svältande människor när de hämtar mjöl från hjälplastbilar. Vi har sett israeliska tanks som kör över helt oskyddade och helt försvarslösa män, kvinnor och barn. Listan över krigsbrott är tyvärr lång.

Nu när regeringen så starkt menar att mänskliga rättigheter, miljö- och klimatfrågor bemöts bäst genom handel får man åtminstone stå för det. När vi ser länder som Israel begå krigsbrott och folkmord måste det få konsekvenser, och då måste vi använda de verktyg som finns för att sätta press på dem. Vi måste stoppa alla samarbeten med Israel och suspendera associeringsavtalen. Det borde vi ha gjort för länge sedan.

Vi måste införa sanktioner. På något sätt måste vi sätta press på Israel att sluta med allt detta bestialiska.

Mellanöstern och Nordafrika

Över 40 000 palestinier är mördade, och 14 000 av dem är barn. Det finns ingen ursäkt.

Till er som lyssnar där ute: Kom med i Palestinarörelsen! Gå på demonstrationerna! Bojkotta! Gör allt ni kan för att höja era röster eller bidra till skillnad! Det behövs. Det är vår skyldighet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 3 april.)