Herr talman! Situationen i Gaza är djupt katastrofal. Barn svälter ihjäl i detta nu, och människor tvingas till och med att äta gräs för att överleva. Behovet av biståndet är enormt.

Det är bra att regeringen beslutade sig för att återuppta biståndet till FN-organet UNRWA, men stödet borde aldrig ha frysts över huvud taget. EU-kommissionen har dragit samma slutsats liksom Kanada och flera andra länder.

Det pågår ett krig i Gaza, ett krig som drabbar oskyldiga civila groteskt hårt. Att i det läget strypa stödet till den enda hjälporganisation som är stor nog och har tillräckligt med personal på marken för att göra skillnad var inte bara oansvarigt - det riskerade också människoliv.

Att barn måste svälta ihjäl innan regeringen ändrade sig och återupptog biståndet till UNRWA är skrämmande. Men regeringen återupptog aldrig utvecklingsbiståndet till Palestina, som regeringen stoppade i samband med Hamas brutala angrepp den 7 oktober.

Det har nu gjorts två granskningar av Sida som visar att biståndet går till helt rätt saker och att inga pengar har gått till Hamas. Ändå dröjer regeringen med att släppa på biståndet igen. Detta tycker jag visar på en nonchalans inför människors lidande. Varför betalas inte utvecklingsbiståndet ut?

Herr talman! Det moderata favoritslagordet om det svenska biståndet är att det ska vara effektivt och noga kontrollerat. En rad internationella utvärderingar har år efter år visat att det svenska biståndet är just detta. Ändå fortsätter ett, vad vi upplever i den offentliga debatten, ständigt misstänkliggörande av biståndet i den moderata retoriken.

Nu har vi delvis fått se vad moderat, effektivt bistånd är i praktiken. Den fördjupade granskningen som Sida tvingades att göra, får man väl säga, i fallet med UNRWA kostade 650 000 kronor och är en genomgång av närmare 108 000 inlägg och meddelanden i sociala medier från organisationer som får del av det svenska biståndet till Palestina. Bland alla dessa meddelanden hittade man två meddelanden som på något sätt kunde sägas stödja Hamas.

Jag välkomnar naturligtvis att regeringen nu har återstartat det svenska stödet till UNRWA. Men jag ifrågasätter själva hanteringen och kostnadseffektiviteten i detta arbete.

Jag har också för övrigt själv nyligen besökt Västbanken. Där pågår illegala bosättningar, och vi ser också det ökade fruktansvärda bosättarvåldet. Vid mitt besök träffade jag många organisationer i det civila samhället som arbetar för att stärka bland annat kvinnor och unga. Det är ju en garant för att få en demokratisk utveckling i regionen och faktiskt också en garant mot Hamas.

Ändå har regeringen stoppat det svenska utvecklingsbiståndet. Det var en nyhet för mig att besked kommer inom kort, och det är i så fall välkommet om man omedelbart återupptar detta. Från Socialdemokraternas sida tycker vi att det är fel att kollektivt bestraffa en hel befolkning.

Vad anser Stefan Olsson personligen om det svenska utvecklingsbiståndet? Anser ledamoten att det ska återupptas så snart som möjligt?

Herr talman! Tack, ledamoten Olsson, för svaret!

Jag skulle vilja ställa en annan fråga som handlar om de uppgifter som vi kunde ta del av i medierna i går om att två moderata ledamöter i utrikesutskottet, Margareta Cederfelt och John Weinerhall, nyligen besökte Israel. Det råder oklarheter kring finansieringen av resan, och ledamöterna har, vad jag har sett, undvikit att svara på frågor gällande vem som har finansierat dessa resor.

Jag förutsätter att man tar ansvar i den moderata partigruppen och påtalar vikten av gott omdöme nu samt att ledamöterna också kan svara öppet på hur de här resorna har finansierats.

Det jag tycker är mest relevant gällande den här resan och det som har rapporterats, som så ofta blir fallet när högerregeringens partier är ute och reser i regionen, är att det blir väldigt ensidiga program. Vad jag förstår träffade de här båda ledamöterna endast israeliska företrädare trots den uppmärksammat svåra situationen i regionen som helhet. Flera av de företrädare som man har träffat uppges dessutom ha uttalat till exempel att UNRWA är en fientlig organisation samt att kraftiga epidemier på Gaza kommer att föra den israeliska segern närmare. Jag tycker att det är uppseendeväckande uttalanden med tanke på vilken position den svenska regeringen har intagit på senare tid.

Jag skulle därför vilja fråga hur ledamoten Olsson ser på den här resan i dess helhet, både när det gäller transparensen angående finansieringen och gällande dem man har träffat nu när också den svenska regeringen begär en vapenvila och har återställt stödet till UNRWA.

Tycker inte ledamoten Olsson att man bör träffa företrädare för både Israel och Palestina när man väljer att resa till den här regionen?

Herr talman! Ledamoten Weinerhall får gärna sätta upp sig på talarlistan för att delta i debatten. Då kan vi ta replik på honom, så att han kan svara på våra frågor.

Det är viktigt att få klargöranden om de här resorna, som vi tidigare kritiserat sverigedemokrater och kristdemokrater för. Nu har vi också moderater som gör resor som vi inte får några svar kring. Det intressanta, herr talman, är att den moderata ledamoten John E Weinerhall gjorde en sådan här resa till Israel redan i april 2023. I ett uttalande efteråt i sociala medier uttryckte han att svensk polis borde hämta inspiration från israelisk polis.

På Västbanken är våldet mot palestinier nu så institutionaliserat att det är vardag för dem. Det är förnedrande. Just nu syftar det till att begränsa religionsfriheten och förbjuda människor att besöka moskéer under högtiden ramadan. Sedan den 7 oktober har 420 palestinier dödats på Västbanken och närmare 5 000 skadats. 900 palestinier har fördrivits på grund av förstörelsen av deras hem, och 670 så kallade sök- och gripandeoperationer har utförts av israeliska styrkor på Västbanken inklusive östra Jerusalem.

Nu var det alltså inte den senaste resan jag pratade om. I går fick vi reda på att John E Weinerhall på nytt gjort en resa till Israel, denna gång tillsammans med sin moderata kollega Margareta Cederfelt. Vi kunde med egna ögon se vid tisdagens sammanträde hur man flydde undan till vårt utskottsrum för att undvika journalisternas frågor. Man undrar ju varför vi inte får svar på frågorna. Den här gången var resan betald av en proisraelisk organisation, ACJ, och programmet var, som Büser var inne på, djupt proisraeliskt. Varför reser Moderaterna iväg på de här resorna, betalda av proisraeliska grupper som ofta legitimerar våld och bosättningar, när de samtidigt säger att de är för en tvåstatspolitik? Jag får verkligen inte ihop det. Varför gör regeringsunderlaget detta om och om igen? Det skulle jag vilja ha svar på.

Herr talman! Jag tror att det finns ett allmänintresse av att riksdagsledamöter svarar på vart de reser, särskilt när journalister har frågor om det. Kristdemokraterna har svarat angående den senaste resan, även om svaren väcker nya frågor. Jag tycker att även Moderaterna behöver svara på frågorna. Det blir väldigt problematiskt när ni träffar officiella regeringsföreträdare men också personer från olika typer av bosättarorganisationer och andra organisationer. Israel har nu en ganska högerextrem regering där det ingår bosättarpartier som driver politiken och gör uttalanden som man absolut kan dra dem inför domstol för internationellt.

Bosättarrörelsen har under det senaste halvåret genomfört 658 attacker mot palestinier, vilket har lett till skadade och döda palestinier och förstörd egendom. Men precis som ledamoten själv var inne på i sitt anförande är det här en ockupation som har pågått länge. Det skedde redan 1948 en folkfördrivning som sätter djupa spår än i dag.

Den stund då jag höll med ledamoten mest var när han sa att ingenting har blivit bättre. Tidigare försvarsminister Peter Hultqvist från Socialdemokraterna, som också har varit engagerad för Palestina under lång tid, brukar säga att man blir väldigt frustrerad som svensk politiker över varför det inte blir bättre.

Här i Sverige är denna fråga mer blockskiljande än någon annan utrikespolitisk fråga. Då funderar jag på om det inte är vår uppgift och vårt ansvar att komma överens, stå upp för tvåstatslösningen, vara tydliga med vart vi reser och vilka vi träffar och arbeta för att förhållandena på marken ska bli bättre.

Det som pågår nu är fruktansvärt, men det betyder också att det på ett sätt finns en bättre möjlighet att ändra förhållandena på marken. Men då kan man inte hålla på och gulla med Netanyahus regering och understödja bosättarrörelsen på det sätt som vi ser högerpartierna göra.

Fru talman! Det kan tänkas att resor skulle kunna gå till hela området, så att man ser både den palestinska och den israeliska agendan. Det tror jag är lärorikt. Åtminstone har jag sett det som väldigt värdefullt. Det är ett tips. Men jag begärde inte ordet för en replik om just detta, utan jag har ett par andra frågor.

Den första frågan gäller stödet till den palestinska myndigheten och palestinska organisationer. Vi var från Centerpartiets sida okej med att man gjorde en granskning efter den 7 oktober. När den granskningen i det första skedet var klar tyckte vi att man skulle se till att betala ut biståndet. Men nu har faktiskt tre månader gått utan att bistånd betalats ut. Regeringen har tvingat Sida att bryta avtal med organisationer som bedrivit verksamhet i den palestinska miljön. Det är konstigt att en regering som tycker att det är viktigt att hävda rätt och ordning tvingar en myndighet att bryta avtal. Jag undrar hur Moderaterna ser på detta avtalsbrott.

Det andra som jag undrar gäller de granskningar som man har gjort i den senare delen. Av totalt 148 granskade organisationer har man funnit att inte en enda förekommit på EU:s sanktionslista. Varför har det tagit sådan tid att komma fram till att biståndet ska återupptas?

Fråga tre är: Vad har Moderaterna för uppfattning när det gäller UNRWA - ska det upphöra eller fortsätta?

Fru talman! Det låter ju bra om regeringen skulle vara beredd att göra en kompensation för avtalsbrott om Sida har tvingats att begå avtalsbrott mot sina partner. Det får vi följa upp.

Fru talman! Frågan om UNRWA är mer komplicerad än vad regeringen och Moderaterna uppenbarligen anser. En grund till varför UNRWA bildades var faktiskt Folke Bernadottes arbete för att hitta lösningar på konflikten.

Skälet till att organisationen finns är att vi inte har åstadkommit en tvåstatslösning under de 76 år som gått sedan Israel bildades. Flyktingfrågan har inte lösts. Det är en del av hela den konfliktmiljö vi talar om.

Att då från det internationella samfundet säga att vi vill ha en tvåstatslösning och samtidigt kanske med ett penndrag dra ett streck över den organisation som är en del av lösningen vore märkligt.

UNRWA behövs inte den dag vi har en tvåstatslösning på plats. Låt oss fokusera på en tvåstatslösning och inte dra undan ännu en del av det pussel som måste läggas för att konflikten ska få en lösning som vi länge önskat.

(Applåder)

Fru talman! Mellanöstern och Främre Orienten - här uppstod de allra tidigaste mänskliga civilisationerna. Området har spelat en central roll i världshistorien, och mycket av mänsklighetens tidigaste kulturarv vilar här. Minst tre världsreligioner har grundats här, och deras viktigaste platser återfinns ännu här. Jerusalem är en av Mellanösterns viktigaste religiösa platser med historiska miljöer som Tempelberget, Västra muren och Heliga gravens kyrka, Klippdomen och al-Aqsamoskén.

Mellanöstern och Nordafrika domineras av auktoritära styren och låg politisk frihet. Enligt The Economists demokratiindex kan man konstatera att Israel är den enda demokratin i området, bättre rankad än flera européiska länder. Det gör också att omvärldens förväntningar på landet är höga när det kommer till att bedriva det nu pågående försvarskriget i Gaza i enlighet med folkrätten och den internationella humanitära rätten och att få till stånd en humanitär vapenvila och tillträde för humanitärt bistånd, samtidigt som Hamas omedelbart måste släppa gisslan och oskadliggöras som organisation. Kriget står mellan en demokratisk stat och en terrororganisation som måste bekämpas med all kraft.

Utskottet behandlar i detta betänkande Mellanöstern och Nordafrika. Utskottets bedömningar och ställningstaganden i betänkandet baseras på den information som var tillgänglig vid tiden för justering av betänkandet, vilket tål att sägas då utvecklingen är rörlig och kokande i många delar.

I betänkandet finns 13 reservationer och 4 särskilda yttranden. I ett särskilt yttrande förklarar vi sverigedemokrater att vi kommer att rösta för godkännande av utskottets motivering i punkt 7 gällande bistånd till Palestina om kammaren skulle avslå vårt förslag till tillkännagivande i samma punkt. Med det sagt yrkar jag bifall till Sverigedemokraternas reservation 8 och i övrigt bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på övriga reservationer.

Fru talman! Eftersom den allmänna motionstiden för riksmötet avslutades den 6 oktober 2023, det vill säga före Hamas attack den 7 oktober, har utskottet inte haft några motioner att bereda som specifikt rör kriget i Gaza men redogör ändå för väldigt tydliga ställningstaganden i frågan.

Under beredningens gång har vi haft informationstillfällen med utrikesministern och kabinettssekreteraren. Vi har också tagit emot biträdande chef för World Food Programme för att få information om den humanitära situationen i Gaza.

Utrikesministern och försvarsministern har båda informerat om regeringens överväganden om eventuella svenska militära insatser i Röda havet. Det kan även i sammanhanget tilläggas att utskottet under förra våren hade flera föredragningar av sakkunniga om FN:s folkmordskonvention.

Sverigedemokraterna har varit ett av de tydligaste partierna i riksdagen bakom vårt långsiktiga och grundmurade stöd för Israel och dess rätt att försvara sig, inte minst sedan terrorattacken den 7 oktober. Vi fördömer i likhet med regeringen reservationslöst terroristgruppen Hamas och dess attack på Israel som inledde det pågående kriget.

Jag välkomnar, utöver antagandet av den nya sanktionsregim mot Hamas som antogs i januari i år, förslag om ytterligare sanktioner mot Hamas. Sveriges krav på att alla kvarvarande personer i gisslan omedelbart och förbehållslöst ska släppas kan inte nog understrykas.

Vi ser alla ett enormt mänskligt lidande i både Gaza och Israel och att oron växer över de stora förlusterna av människoliv, varav många är barn, och den sanitära situationen liksom hungersnöd. De internationella förhandlingarna behöver uppnå en humanitär vapenvila och ett omedelbart och säkert tillträde till Gaza. Det är av yttersta vikt att vatten, mediciner och andra livsnödvändiga varor skyndsamt och säkert når civila.

För detta behöver man föra en konstruktiv dialog med Israel. Sverigedemokraterna stöder diplomatiska ansträngningar av regionala parter, FN och USA för att inleda en fredsprocess som på sikt kan leda till en tvåstatslösning och som också syftar till att undvika en regional eskalering.

I samma andetag är det viktigt att fastslå att det kräver en trovärdig motpart för Israel, där Hamas inte ingår, och som på allvar erkänner Israels existens och rätt till frihet och territoriell integritet. Antisemitismen och Israelhatet är utbrett i hela regionen, och historiens pogromer upprepas ständigt mot det israeliska folket på den begränsade yta vi kallar Israel. Jag tror inte att vi kan föreställa oss det tillstånd som format det kollektiva medvetandet genom historien och efter Förintelsen.

Tidöpartierna eftersträvar en god bilateral relation med Israel där de båda länderna kan ha en dialog om fördjupat samarbete och framföra kritik i svåra frågor. Sverige har ett långsiktigt intresse av att fördjupa relationen med Israel inom till exempel frågor som forskning, grön omställning, smart industri och inte minst arbetet mot antisemitism. Jag välkomnar också att utrikesministern i regeringens utrikespolitiska deklaration tidigare i år sa att svenskt engagemang i Israel ska öka ytterligare över tid.

Fru talman! Utskottet konstaterar att Sverige i flera år har varit en stor givare till UNRWA och anser att organisationen behöver diversifiera sin finansiering. Flera utredningar om UNRWA:s kopplingar till Hamas och terrorverksamhet pågår, och det är tydligt att en kraftfull reformering behöver ske.

Det viktigaste beskedet för oss som länge varit kritiska till FN-organet är att utskottet i det här betänkandet välkomnar att Sveriges linje är att UNRWA:s uppdrag långsiktigt ska upphöra och införlivas i UNHCR eller annat lämpligt FN-organ. Det svarar mot vårt yrkande om att avveckla UNRWA, som sedan länge brottats med korruption, antisemitism och ineffektivitet och i dag alltmer graverande uppgifter om terrorkopplingar.

Ett av biståndspolitikens viktigaste syften är att lindra nöd och hindra död, och mot bakgrund av det är det angeläget att skapa förutsättningar för att andra biståndsorgan ges förutsättningar för en infrastruktur och distribution som kan möta UNRWA:s för att det humanitära biståndet inte ska vackla även om UNRWA fasas ut.

Jag vill i sammanhanget också beröra Sverigedemokraternas reservation om bistånd till den palestinska myndigheten. För oss är det vitalt att avveckla biståndet, om inte annat till dess att man har åtgärdat återkommande problem med korruption och bristande rättssäkerhet. Sverige måste ställa krav på att den palestinska myndigheten bättre uppfyller demokratiska principer och respekterar mänskliga rättigheter för att få bilateralt svenskt bistånd.

Fru talman! Vi rör oss till Iran. Sverigedemokraternas stöd till frihetsrörelsen i landet är långvarigt och tydligt här i kammaren. Utskottet var enigt i det tillkännagivande som kammaren förra riksmötet ställde sig bakom om att Sverige ska verka för en terrorlistning av det iranska revolutionsgardet, inte minst mot bakgrund av Sverigedemokraternas yrkande i frågan.

Den senaste tidens händelser i Iran och förtrycket och hotet mot exiliranier visar återigen hur viktigt det är med rörelse framåt. Regeringen måste vidta åtgärder för att sätta press på Iran. Förtrycket mot den egna befolkningen är cementerat och hårdnar. Iran utgör tillsammans med Ryssland och Kina det största hotet mot Sverige, och man bedriver allvarlig underrättelseverksamhet och säkerhetshotande verksamhet i vårt eget land.

Vi inväntar regeringens besked om vilka åtgärder man har vidtagit med anledning av riksdagens tillkännagivande och kommer noga att bevaka att Sverige är pådrivande i det internationella samfundet för åtgärder mot Irans regim för att våldet, mördandet och hoten mot iranier i och utanför landet ska upphöra.

Fru talman! Situationen i Mellanöstern och Nordafrika är mångfasetterad och komplex, och en överflygning av alla aktuella frågor på närmare åtta minuter är inte möjlig. Men vi ser fram emot en fortsatt dynamisk debatt.

Avslutningsvis ska jag säga något om Röda havet. Det är en pulsåder för den civila sjöfarten i världshandeln som behöver fredas, och jag är glad över att Sverige bidrar i det arbetet. Vid eventuella ytterligare styrkebidrag kommer Sverigedemokraterna att vara en konstruktiv part i diskussionerna om behov som får ställas mot kapacitet och svenska intressen. Det kan då bli en fråga som får ställas under riksdagens avgörande och som vi då får ta ställning till. Klart är att terrorn och sjöröveriet aldrig får segra.

Fru talman! Tack, Johan Büser, för frågan! Jag var själv med på resan tillsammans med flera ur partiledningen. Det var viktigt att träffa företrädare för den israeliska regeringen men också anhöriga till de gisslantagna och andra organisationer som kunde ge oss en ögonblicksbild av hur det nationella traumat i Israel ser ut efter vad som har hänt.

Det finns ingen större politisk rörelse i Sverige som är helt fri från historisk skuld när det kommer till antisemitism. Men i den mån de samtida antijudiska attityderna har en tydlig politisk hemvist på höger-vänster-skalan finns det mycket som visar att den till övervägande del har legat till vänster. I de fall då åsikter går till handling och svenska skattemedel under de senaste decennierna har gått till att stötta antisemitiska organisationer i Palestina som utövar våld mot civila judar har även stödet till detta i huvudsak kommit från vänster.

Studier har också visat att vid sidan av islamister är personer med starka vänsteråsikter den grupp som i störst utsträckning utsätter den svenska judiska minoriteten för trakasserier och hatbrott. Det sker alltså också i vårt land. Jag tror att man ska titta närmare också på den byk som den svenska vänstern inklusive Socialdemokraterna har i detta avseende.

När det kommer till de enskilda uttalanden som minister Chikli har gjort har jag svårt att recensera enskilda uttalanden som inte gjordes när vi var på plats. Jag vet inte heller i vilken kontext detta har uttalats. Men utifrån vad som har anförts här har jag svårt att se att de ligger särskilt nära Sverigedemokraternas politik, utan tvärtom. Det är inget märkligt; även Johan Büser och hans kollegor har i många fall träffat företrädare i andra länder vars alla uttalanden och kommentarer de inte instämmer i.

Fru talman! Från Sverigedemokraternas sida har vi varit tydliga med att vi inte har varit överens med regeringen om att återuppta utbetalningarna till UNRWA. Det handlar också om att vi sedan lång tid tillbaka har riktat kritik mot att Sverige stöder UNRWA ekonomiskt. Vi menar att organisationen också organisatoriskt sett är en främmande fågel i FN-systemet som snarare är en del av låsningen i Israel-Palestina-konflikten än lösningen. Det tycker jag är viktigt att ta fasta på.

Socialdemokraterna har påpekat att biståndet till UNRWA ska återupptas och att det var fel att ta en paus och utvärdera de allvarliga uppgifter som har framkommit om kopplingar till terror som har inkluderat UNRWA-anställda. Anställda ska ha deltagit i terrororganisationer, inte bara Hamas, och terrorinfrastruktur finns och har funnits under UNRWA:s anläggningar.

Jag har därför en fråga till Johan Büser, som nu får bli en retorisk fråga eftersom vi inte har några ytterligare repliker. I någon mån behöver Socialdemokraterna visa vad som gäller. Ska man tolka kritiken mot att pausa den här formen av bistånd när sådana här allvarliga uppgifter framkommer som att det finns en ny praxis gällande socialdemokratisk biståndspolitik? Är det här helt okej? Spelar det inte så stor roll om svenska skattemedel och svenskt bistånd går till organisationer som hyser anställda som har terrorsympatier och som har varit direkt delaktiga?

Det finns en lång lista på de anställda som nu har anklagats. Där står vilken position de har inom både UNRWA och Hamas. Det finns ytterligare uppgifter om hur man varken historiskt eller i dag har kommit till rätta med den smutsiga byk av kopplingar som finns. Det är kopplingar till både antisemitiska organisationer, terrorism under Hamas paraply och annan infrastruktur, där detta är tätt sammantvinnat. Vi ser den militanta delen i Hamas och hur medarbetare i UNRWA verkar civilt och i relation till FN-systemet men inte klarar av att ta avstånd.

Jag förstår faktiskt inte varför Socialdemokraterna är så måna om att försvara den typ av organisation som hyser de här genomgående och djupgående problemen.

Fru talman! Det är anmärkningsvärt att Vänsterpartiet tar till så här höga brösttoner i att anklaga regeringsunderlaget och regeringen för att ha varit ansvarslösa när vi frös biståndet till UNRWA, liksom när det gäller att Sida enligt sina rutiner stoppade utbetalningarna av utvecklingsbiståndet till Palestina mot bakgrund av alla de uppgifter som framkommit sedan den 7 oktober förra året.

Naturligtvis ser vi alla, och det framkommer också i det betänkande som vi berett i utskottet och som vi i dag debatterar, den oerhörda humanitära nöden. Vi ser lidandet, svälten och den sanitära situationen. Det framkommer också i de ställningstagandetexter som även Sverigedemokraterna står bakom.

Sedan har vi helt olika uppfattningar om UNRWA som organisation och huruvida man ska fortsätta den inslagna vägen med ett långsiktigt utvecklingsbistånd till Palestina i det här läget. Sedan 1994 har man betalat ut åtminstone 50 miljarder, i storleksordning som hela den årliga svenska biståndsbudgeten, till projekt som inte har lyckats skapa en fungerande konstitution eller en demokratisk stat. Inte heller har de lyckats skapa bättre villkor för kvinnor eller uppnå de jämställdhetsmål som Vänsterpartiet brukar tala sig varmt för. De har inte skapat en bättre situation för mänskliga rättigheter eller bekämpat korruptionen.

Någonstans måste man ta sig tid och utrymme att utvärdera: Hur går det? Var går det snett? Vad behöver vi göra rätt? Utifrån alla de uppgifter som framkommit om UNRWA:s infrastruktur och medarbetare som haft kopplingar till Hamas och terrorrörelsen är det uppenbart, menar jag, att det inte går att skicka ett enda öre till en organisation som inte klarar av att hålla den demokratiska rågången. Det borde inte vara kontroversiellt att säga det i Sveriges riksdag.

Fru talman! Jag vet inte om Lotta Johnsson inte var uppmärksam under mitt anförande. Jag var då väldigt tydlig med att den humanitära situationen i Gaza är fruktansvärd och behöver adresseras och förbättras akut. Jag nämnde omedelbart tillträde för humanitärt bistånd. Jag nämnde humanitär vapenvila i detta nu. Öppnande av fler gränsövergångar, inte minst i norr, är helt avgörande. Det är bättre att fokusera på att använda befintlig hamninfrastruktur för att få in humanitärt bistånd sjövägen än att fokusera på nya, långsiktiga infrastrukturlösningar med nya hamnbyggen och annat. Allt sådant har vi adresserat vid olika möten med biståndsorganisationer, FN-organ och andra som vi träffat här i Stockholm.

Jag håller med om att det finns oerhört mycket att göra här och nu. Men det gäller också att vara källkritisk. Vi vet i dag att Hamasmedlemmar är dominerande på flera platser i UNRWA:s utbildningssystem. Vi har genom åren sett hur mycket antisemitiskt läromaterial som förmedlas genom program som har finansierats genom UNRWA. Vi ser rektorer, skolmedarbetare och andra som har haft och har Hamaskopplingar. Vi ser hur UNRWA-faciliteter och UNRWA-infrastruktur har använts av Hamas.

Detta har naturligtvis inte skett utan UNRWA:s vetskap. Självklart är de väl medvetna om det. Det här måste man gå till botten med. Det har varit en del i att man nu ska granska detta ordentligt och göra en total genomlysning.

Vi har också ett ansvar för att det humanitära biståndet och allt bistånd som vi ger når rätt mottagare. Att bara fortsätta som tidigare enligt något slags låtgåprincip är att faktiskt beröva de människor som behöver nås av biståndet möjligheten att få del av detta.

Sveriges bidrag till UNRWA har inte heller varit avgörande. Det hjälper inte hur stort UNRWA är som organisation när varken UNRWA, World Food Programme eller andra biståndsorganisationer har kunnat få det tillträde som krävts i Gaza.

Fru talman! Tack för frågan, Håkan Svenneling!

Mycket riktigt har demokrati, det demokratiska begreppet, många betydelser - inte bara att hålla allmänna val och ha en konstitutionell förvaltning som fungerar.

Sedan är det inte, som Håkan Svenneling påstod, enbart jag som hävdar att Israel är den enda fungerande demokratin i Mellanöstern. Jag hänvisade till The Economists demokratiindex i mitt anförande, och de brukar vara en trovärdig röst i detta. I deras årliga förteckning är det tydligt, även i år, att Israel ligger högre i rankningen än vad många europeiska länder gör, länder som vi dagligen samarbetar med inom EU och andra organisationer i det internationella samfundet. I många avseenden ligger Israel bättre till rent demokratiskt.

Sedan finns det naturligtvis problem, och jag är inte främmande för att adressera dem - till exempel att Israel nu tittar på reformer av domstolsväsendet, något som har varit aktuellt de senaste åren, eller andra konstitutionella reformer som har väckt internationell genklang. Jag nämnde också i mitt anförande att gentemot stater som man har en nära relation till och förståelse för måste det också gå att framföra kritiska frågor och ställa dem mot väggen. Det anser jag naturligtvis att man ska kunna också gentemot Israel. Men det får aldrig gå till en argumentation som på något sätt underkänner, hotar eller ifrågasätter Israels existens eller rätt till frihet och liv på denna plats på jorden.

I utskottets betänkande, som vi nu debatterar, är det mycket tydligt att även vi sverigedemokrater ställer oss bakom att se närmare på sanktioner mot militanta extrema bosättare, i enlighet med vad till exempel USA har uttryckt. Det är tydligt i betänkandet, och det står jag står fast vid att man kan behöva göra. Sedan får man titta på vilka instrument som är mest träffsäkra och vad som är mest framgångsrikt av det som andra länder nu har prövat. Att regeringen håller ögonen på detta hoppas jag verkligen.

Fru talman! En tvåstatslösning kräver till att börja med att båda parter erkänner den andres rätt att existera, och det är inte situationen i dag.

Vi ser dessutom en utveckling på Västbanken, där allt fler inom Fatah inte klarar av att ta avstånd från Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober. Vi ser rörelser och organisationer i undervegetationen under både Fatah och Hamas som stärker sina positioner också på Västbanken, men som tidigare ändå har kunnat fungera någorlunda ställt i relation till Hamas styre på Gazaremsan.

Det finns naturligtvis skäl att kritiskt belysa och diskutera också de mörka delarna av den svenska vänsterns idéhistoria, attityd och handlande i relation till Israel och Palestina och inte minst i relation till Hamas, Fatah och andra politiska aktörer i regionen. Det blir ett märkligt skuldbeläggande här, eftersom jag precis sa att vi är rätt samstämmiga i utrikesutskottet om att vi behöver adressera frågan om militanta och extremistiska bosättare. Det gör vi också tillsammans med USA i den transatlantiska dialogen med andra likasinnade stater. Det finns en samstämmighet där om att också ta upp kritiska frågor gentemot Israel och att ställa dem till svars om det krävs. Men det krävs också att man gör upp med den snårskog av antisemitism och det Israelhat som finns i vegetationen både på Gazaremsan och på Västbanken.

Jag nämnde ett antal exempel där vi fortfarande kan se stora problem, till exempel organisationen UNRWA och deras relation till Hamas. Jag skulle vilja höra Håkan Svenneling utveckla hur man ser på det, vilket vi inte har berört nu. Men det tror jag att det finns anledning att återkomma till.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag är glad att Jacob Risberg ändå hakar upp sig på något, för det är viktigt att belysa de politiska skiljelinjerna här i kammaren.

Naturligtvis tillkom UNRWA i en annan tid, i en annan historisk kontext och utifrån flyktingkonventionen. Universellt sett behöver naturligtvis alla människor ha en möjlighet att återvända till sina hem. Det är jätteviktigt. Men det kräver också något slags förståelse för terrängen, de politiska låsningarna, vad som faktiskt försiggår och vad det finns för förutsättningar för detta i verkligheten. Det är ju en sak med utopiska visioner och en annan hur det faktiskt ser ut på marken.

UNRWA är som organisation, som också Stefan Olsson nämnde i ett tidigare replikskifte, en del av låsningen i Israel-Palestina-konflikten. Man har låst fast många palestinska flyktingar i ett evigt flyktingskap, vilket inte är en långsiktig lösning. Det är väldigt många knutar som behöver lösas upp i regionen och i Israel-Palestina-konflikten. Det håller jag helt med om, och naturligtvis behöver det adresseras.

Som jag sagt tidigare ska vi inte dra oss för att ställa kritiska frågor och i de internationella organisationer och samfund som vi verkar i försöka uppnå det långsiktiga målet om en tvåstatslösning enligt Osloavtalet 1993. Men det är ett faktum just nu att det är allt färre som tror på det som en praktisk lösning här och nu, medan man fortfarande håller det varmt som en teoretisk idé. Vi behöver också adressera frågan om hur vi kan bidra till att detta kan få bättre realpolitiska förutsättningar.

Fru talman! Till skillnad från Jacob Risberg är ju jag ideologiskt socialkonservativ och har en nationalistisk grundsyn. Det innebär också att jag har en utgångspunkt som gäller universellt som säger att varje folk själva bör vara främst delaktiga i vad som är deras sätt att styra och organisera sitt land. Det gäller även valet av huvudstad. Jag tänker alltså inte fördjupa mig i den diskussionen här och nu. Jag tycker att det är viktigt att den förs på plats, regionalt, inte minst för palestiniernas del och i deras politiska dialog med närliggande aktörer.

Det är naturligtvis så att vi är för en tvåstatslösning. Jag har däremot tyvärr av många skäl väldigt svårt att se att det finns realistiska förutsättningar för en sådan just nu och över tid på grund av låsningarna i regionen. Det vet vi ju alla, men det hindrar inte att vi strävar efter det. Det är bra att vi har aktivitet i alla våra internationella organisationer och kan samverka genom Europeiska unionen och inom FN-systemet och försöka få fler svenskar på tyngre poster även i dessa sammanhang. Att driva svenska intressen är naturligtvis jätteviktigt.

Återigen: Jag ser inte att det råder någon egentlig konflikt mellan Miljöpartiet och Sverigedemokraterna i frågan om att uppnå en tvåstatslösning. Men jag ser också hur terrängen ser ut och de realpolitiska förutsättningarna. Jag tycker att det är viktigt att gräva där man står och se vad man kan göra här och nu för att försöka förstärka de förutsättningarna snarare än att enbart uppehålla oss vid utopiska dimensioner av den här frågan som just nu av beklagliga skäl inte har förutsättningar att nå en lösning.

Fru talman! I augusti reste ett stort antal riksdagsledamöter från Kristdemokraterna till Israel. Resan arrangerades av KKL, en organisation som anklagas för finansiering av illegala bosättningar på palestinsk mark. Under resan träffade KD-delegationen heller ingen representant från den palestinska sidan, ungefär som är brukligt när högerpartierna reser i regionen.

I början av mars, det vill säga för några veckor sedan, bjöd IAF in till en konferens i Israel där bland annat ledamoten Aydins kollega i utrikesutskottet Magnus Berntsson närvarade. IAF stöder för övrigt den nuvarande israeliska så kallade närvaron på Västbanken, och båda resorna har blivit medialt uppmärksammade.

Kristdemokraternas resor möter med rätta omfattande kritik. Helena Lindholm, professor i freds- och utvecklingsforskning vid Göteborgs universitet och expert på Palestinakonflikten, tillhör dem som är kritiska. Hon är särskilt tydlig med det internationellrättsliga perspektivet om att Västbanken är ockuperat av Israel och att Kristdemokraterna som parti har en lång tradition av att inte förhålla sig särskilt kritiskt till bosättarrörelsen och den israeliska högern.

Därför vill jag fråga ledamoten Yusuf Aydin om hur ledamoten ser på partikollegan i utrikesutskottet Magnus Berntssons besök. Kan ledamoten även säga något om Kristdemokraternas förhållningssätt till bosättningar och den israeliska högern?

Fru talman! Jag tackar ledamot Aydin för svaret. Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningar, om det är vad du ger uttryck för här. Som jag nämnde i mitt anförande har KD historiskt inte offentligt uttryckt sig särskilt kritiskt mot bosättningarna eller för den delen den israeliska högern.

Vi har under det fruktansvärda krigets utveckling ändå sett en positionsförflyttning, delvis därför att vi har drivit regeringen framför oss när det kommer till kraven om den omedelbara vapenvilan och vidare kraven att regeringen åtminstone i skrift tydligare ska uttrycka att man fördömer bosättningarna. Nu hör jag det också från ledamot Aydin i kammaren. I så fall välkomnar jag det.

Jag noterade också i går vid ett möte med Palestinas ambassadör att två ledamöter från Kristdemokraterna medverkade. Det var första gången under mina snart tio år i riksdagen som något av de fyra högerpartierna deltog i ett sådant sammanhang. Jag skulle välkomna att fler partier från Tidöpartierna skulle göra något liknande för att få ett bredare perspektiv på konflikten, om man menar allvar med orden om en verklig tvåstatslösning.

Fru talman! Jag välkomnar Aydins ord. Jag är dock bekymrad över dessa resor och hur det ser ut för Sveriges anseende när ledamöter deltar i resor arrangerade av tvivelaktiga organisationer. Jag vill därför ställa en avslutande fråga till ledamoten Aydin: Kommer du att ta initiativ i ditt parti för att ni i framtiden inte ska genomföra liknande tvivelaktiga resor, som också kritiseras högljutt av forskare och experter inom internationell rätt?

Fru talman! Jag tackar Yusuf Aydin för anförandet.

Jag hörde redan i anförandet att ledamoten tog avstånd från de illegala israeliska bosättningarna. Det gläder mig, och det förtydligades också i replikskiftet.

Jag har samma funderingar och frågor som Johan Büser hade om besöken som ändå har ägt rum av representanter för Kristdemokraterna. Det var en stor grupp riksdagsledamöter som i augusti 2023 reste till Israel och träffade representanter för den illegala verksamheten, det vill säga de illegala bosättningarna. Man besökte bland annat Simcha Rothman, representant för det extremnationalistiska partiet Religious Zionist Party där Bezalel Smotrich är partiledare. Det är en av de mest högerprofilerade politikerna i bosättarrörelsen.

Om man säger sig vara emot bosättarrörelsen, varför besöker man dem och på det sättet legitimerar dem? Det är ett erkännande när man besöker dem. Jag får inte riktigt ihop detta. Jag skulle vilja ha ett förtydligande om varför man gör dessa besök. Det är märkligt.

Skulle det vara okej att besöka det ockuperade Krim och ha kontakt med representanter för ockupationsmakten där? Jag tror inte att ledamoten skulle tycka det, men det är lite samma sak.

Jag tror att ni har ett jobb att göra i Kristdemokraterna när det gäller de här besöken för att förtydliga att ni verkligen står upp mot de illegala bosättningarna.

Man besökte ju också organisationen Elad, som också är en bosättarorganisation som jobbar med att vräka palestinier och ta över bostäder i palestinska områden.

Fru talman! Nästa vecka kommer World Food Programmes verkställande direktör till Sverige. Det är naturligtvis ett viktigt besök.

World Food Programmes bild är att i storleksordningen 677 000 nu är i katastrofläge med risk för svält. Om det här fortsätter till juli kommer den siffran att fördubblas, och då har man inte tagit med den aktion i Rafah som Netanyahu ser framför sig.

Skälet till den katastrofala humanitära situationen på Gaza är naturligtvis att man inte får till stånd ett eldupphör. Ett humanitärt eldupphör är nödvändigt, och jag utgår från att detta är något som Kristdemokraterna är beredda att driva. Ett humanitärt eldupphör är ju förutsättningen för att organisationer ska komma in, oavsett vilken organisation vi pratar om. Vi kan anslå mer medel, men pengarna kommer inte fram om man inte kommer in och kan distribuera på grund av pågående krigföring.

Sedan har vi frågan om UNRWA som en av de centrala aktörerna för att kunna distribuera bistånd. Det är märkligt att höra att också Kristdemokraterna trots att de förespråkar en tvåstatslösning vill föregripa den och säger att UNRWA bör upphöra.

Rätten att återvända ska alltså redan avgöras av att man stryper UNRWA. Eller anser Kristdemokraterna att UNHCR ska omvandlas till att ta också det uppdraget så att man inte ändrar spelreglerna?

Fru talman! I grunden ger man med den ena handen och tar med den andra. Att ge bistånd till organisationer och säga att man stöttar humanitärt när det humanitära biståndet inte når fram, när det inte finns någon som kan leverera det därför att man ströp biståndet till UNRWA och blockerade på det sättet, är inte att fullt ut göra det man kan för att åstadkomma ett slut på det humanitära lidandet, som är så förskräckligt på Gaza.

Man anser att UNRWA inte är en bra organisation, att den har funnits för länge. Men det är ju i 76 år som man har väntat på en tvåstatslösning. Med en tvåstatslösning på plats upplöses UNRWA, för då har den frågan lösts.

Min fråga blir naturligtvis: Anser inte Kristdemokraterna att rätten att återvända och UNRWA:s uppdrag är frågor som behöver lösas i samband med en slutlig lösning av denna konflikt? Det har tidigare varit en hållning att rätten att återvända är en del i en förhandlad lösning. Men detta är uppenbarligen inte längre en fråga som Kristdemokraterna anser behöver hanteras, utan den kan helt enkelt upplösas från det internationella samfundets sida.

Fru talman! Yousef, som är tolv år, äter ett halvt bröd om dagen. Det kunde vi läsa i Expressen i går. Han är en av alla de människor i Gaza som på grund av den fruktansvärda situationen med anledning av kriget lider brist på mat, rent vatten och annat som behövs för att tillgodose de grundläggande behoven.

Vi ser hur situationen förvärras dag för dag. Sedan några veckor har barn börjat svälta ihjäl, och nästan vart tredje barn under två år lider nu av undernäring, enligt Unicef. Sedan Israel inledde den militära operationen efter den 7 oktober beräknas 13 000 barn ha dött, och den officiella siffran över antalet döda är en bra bit över 30 000. Unicef varnar kraftigt för att vi snart når en situation med massvält i Gaza.

Samtidigt hör vi hur Israels ledare Benjamin Netanyahu säger att det ska genomföras en markinvasion i Rafah och att han aldrig kommer att acceptera någon form av tvåstatslösning. Vi ser också att Hamas fortsätter hålla gisslan - alla dem som togs till fånga efter den vidriga terrorattacken den 7 oktober. Man kan fråga sig: När är det nog?

Fru talman! Socialdemokraternas partiordförande Magdalena Andersson satte i veckan ord på det som många av oss nu känner. Hon sa: Att den situation som råder i Gaza över huvud taget har kunnat uppstå är en skamfläck i historien.

Vår internationella rätt, med rättigheter och skyldigheter, måste gälla alla. Vi som kan måste nu höja våra röster för detta. Det gäller oavsett om du lever i Ukraina, Iran, Israel eller Palestina. Många, även i vårt land, upplever att den regelbaserade världsordningen visade sig bara gälla vissa länder. Illusionen av en världsordning värd namnet brister i många människors ögon. Men Sverige ska inte och får inte bidra till den tyngd av tystnad som vi ser från vissa håll när det gäller situationen i Gaza.

Fru talman! Vi socialdemokrater har ända sedan den 7 oktober vid upprepade tillfällen träffat representanter för såväl Israel som Palestina. För några veckor sedan besökte jag för egen del regionen, tillsammans med generalsekreteraren för Olof Palmes internationella center. Vi besökte Jerusalem, Ramallah och Tel Aviv. På plats träffade vi organisationer från det civila samhället som Palmecentret arbetar med. Vi träffade politiker från våra systerpartier på båda sidor. Vi träffade den svenska representationen på plats. Vi träffade också anhöriga till dem som tagits som gisslan av Hamas, och vi träffade företrädare för UNRWA.

Det är så vi socialdemokrater gör när vi besöker regionen. Vi ser till att besöka och ta kontakt med båda sidor, för att markera närvaro och för att undvika ensidighet.

Resan gav naturligtvis många intryck som är omöjliga att sammanfatta här i riksdagens talarstol i dag. Men läget är fortsatt mycket dystert. I skuggan av tragedin med de gisslantagna och den humanitära katastrofen i Gaza ökar bosättarvåldet och repressionen på Västbanken. Palmecentrets partnerorganisationer från det civila samhället kunde genom egna upplevelser vittna om rädslan, hopplösheten och obehaget i att dagligen lida av ockupationen på Västbanken, en ockupation som fortskrider med nya illegala israeliska bosättningar.

Vi träffade som sagt även representanter för FN-organet UNRWA, som sedan 1949 är aktivt med att hjälpa palestinier att få mat, utbildning och samhällsutveckling. Nu är behoven större än någonsin i Gaza. UNRWA berättade om en mycket tuff ekonomisk situation, efter att flera länder beslutat att frysa sina utbetalningar.

Vi socialdemokrater har som bekant drivit på hårt för att den svenska högerregeringen ska återuppta biståndet till UNRWA, vilket nu också nyligen har skett enligt ett besked från biståndsministern. Precis som utrikesminister Tobias Billström sa här i kammaren i riksdagens utrikespolitiska debatt nyligen är UNRWA den enda organisation som har kapaciteten att förse Gazas invånare med förnödenheter.

Fru talman! Det är som sagt bra att stödet till UNRWA har återupptagits, efter att vi socialdemokrater tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet drivit regeringen framför oss i detta. Nu återstår det för regeringen att också återuppta det svenska utvecklingsbiståndet till Palestina, ett bistånd som går till det civila samhället - till organisationer som bland annat jobbar med att organisera kvinnor och unga och med att bidra till samhällsutveckling och demokrati och till att stoppa Hamas. Vi förväntar oss därför att det besked regeringen ska komma med är att också det svenska utvecklingsbiståndet ska återupptas. Förnödenheterna måste omedelbart in i Gaza, och det är oacceptabelt att Israel fördröjer och stoppar transporterna på det sätt som sker i dag.

Fru talman! Som framgår av mitt anförande är våra socialdemokratiska krav mycket tydliga när det gäller situationen i Israel och Palestina. Vi kräver en omedelbar vapenvila. Vi kräver att de som tagits som gisslan av Hamas släpps omgående, att det svenska stödet till UNRWA snabbt utbetalas och att utvecklingsbiståndet återupprättas. Vi välkomnar beskedet att EU tar fram sanktioner mot bosättare.

Svensk socialdemokrati har sedan länge ett starkt engagemang för att en tvåstatslösning ska uppnås, med målet att såväl Israel som Palestina och deras befolkningar ska kunna leva i fred, frihet och demokrati. För första gången på mycket länge talar fler länder om det verkliga behovet av en tvåstatslösning värd namnet. Om vi menar allvar med vårt arbete för alla folks frihet och hela världens fred har vi en skyldighet att i vårt internationella arbete fortsätta verka för ett fritt Israel och ett fritt Palestina.

Fru talman! Vi måste också med alla medel stoppa riskerna för en regional eskalering av kriget. Vi ser situationen i Röda havet, och vi ser hur Iran understöder destruktiva krafter och farliga rörelser som Huthirebellerna, Hizbollah och Hamas, och det slutar inte där. Det har också rapporterats att Iran tros ha haft långt framskridna planer på att mörda svenska judar. En terrorlistning av det iranska Islamiska revolutionsgardet, IRGC, är det enda rätta, eftersom de uppenbart är ett säkerhetshot också utanför Irans gränser.

Avslutningsvis yrkar jag bifall till våra motivreservationer under punkt 7 och punkt 8 om utvecklingsbiståndet och biståndet till UNRWA samt till reservationen under punkt 10 om Iran. Det handlar alltså om reservationerna 9, 10 och 12.

(Applåder)

(forts. § 9)