Håkan Svenneling (V) om Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

Herr talman! Den svenska riksdagen gjorde för nästan exakt ett år sedan ett annat säkerhetspolitiskt vägval än alla andra riksdagar före hade gjort under mer än tvåhundra år. Vi gick med i en militär allians med andra stater. Vi gick med i Nato.

Vänsterpartiet föreslog en folkomröstning för att stärka beslutets folkliga förankring. Vi var tydliga i debatten för ett år sedan med att vi ansåg att riksdagen borde ha röstat nej till regeringens förslag om ett svenskt Natomedlemskap. Sverige borde inte vara med i Nato. Men trots våra goda argument valde en majoritet i riksdagen en annan väg.

Den röriga anslutningsprocessen, som vi precis blivit klara med, visar att oppositionens röst är viktigare än någonsin. Det var vi i oppositionen som pekade ut riskerna med att gå i militär allians med Turkiet och Ungern. Jag sa det innan Erdogan och Orbán ens öppnat munnen. Hade majoriteten lyssnat på oppositionen hade vi inte behövt uppleva det utrikespolitiska haveri som vi nu har sett.

Det är därför oppositionen behövs. När vi i säkerhetspolitiken klarar av att lyssna på varandras argument och konstatera var vi är eniga och var vi är oeniga blir Sveriges säkerhet starkare. Det är min fasta övertygelse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

Det svenska Natomedlemskapet väcker nya frågor - frågor som kräver debatt och nya beslut. Vi, Sverige, måste fortsätta vara en aktiv röst för fred och nedrustning. Natomedlemskapet gör den svenska rösten svagare. Men bara för att vi är medlemmar kan vi inte kasta alla principer över bord. En värld utan kärnvapen är fortfarande en mer säker värld att leva i än en värld med kärnvapen som kan förgöra allt och oss alla.

Jag tror inte att någon här i dagens kammare tycker att Sverige ska skaffa kärnvapen nu. Men det finns i dagsläget inga hinder för att ändra den linjen om nya politiker i framtiden bestämmer annorlunda.

Det är för att skydda vårt land som det finns ett värde i att besluta om att Sverige ska vara en kärnvapenfri stat. Det innebär att vi beslutar om att Sverige ska anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel och transitering av kärnvapen på svenskt territorium i både freds- och krigstid. Sverige ska oaktat ett svenskt medlemskap i Nato förbehålla sig rätten att gå med i FN:s konvention om förbud mot kärnvapen samt ha rätten att inte stå bakom Natos uttalanden om kritik mot konventionen.

Vi måste driva kraven om no first use, alltså att Nato eller någon av de tre Natoländerna som har kärnvapen utesluter att de ska använda kärnvapen först vid en eventuell konflikt. Om denna princip infördes skulle Nato verka riskreducerande.

I sin årsbok för 2023 konstaterar fredsforskningsinstitutet Sipri att antalet operativa kärnvapenspetsar ökar igen. De nio kärnvapenstaterna fortsätter att modernisera sina kärnvapen. Organisationen och mottagaren av Nobels fredspris 2017 Ican varnar för att samtliga länder som deltar i Natos kärnvapendelning kommer att ta emot nya kärnvapen. Ryssland och USA innehar tillsammans 90 procent av alla kärnvapen, och Frankrike och Storbritannien har meddelat moderniseringar.

Sverige bör vara ett land som inte är en del av Natos övningsverksamhet med kärnvapen. Vi måste vara tydliga med att vi inte avser att delta i nuclear sharing och inte vill se kärnvapen på svenskt territorium.

Herr talman! Med det svenska Natomedlemskapet kommer också frågeställningen om hur nära Sverige ska ligga den amerikanska utrikes- och säkerhetspolitiken, detta då USA är den största och starkaste aktören i Nato och organisationen aldrig skulle göra något som inte ligger i linje med USA:s politik.

Redan nu, denna vår, avgörs två frågor som kommer att visa på hur nära den amerikanska administrationen som regeringen och andra Natoförespråkare vill ta Sverige.

Den första är deltagandet i den militära insatsen i Röda havet. I Röda havet attackerar nu huthirebeller civil sjöfart på väg genom en av världens viktigaste sjöfartsleder, Suezkanalen. Huthierna har varit tydliga om sitt motiv: Israels krig i Gaza. Blir det fred i Gaza ska huthierna sluta att attackera civil sjöfart, säger de.

Huthirebellerna bär ansvaret för situationen. Men det är uppenbart att det finns två sätt att lösa läget, antingen genom diplomatiska ansträngningar eller genom en militär lösning. Det är uppenbart i vår samtid att det finns en för stor tilltro till militära lösningar. Den är hög, men det visar sig ofta vara ineffektivt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

I fallet med huthirebellerna i Jemen har USA, Storbritannien och en grupp andra länder utan några diplomatiska ansträngningar haft fullt fokus på att bomba det redan hårt prövade Jemen, som redan upplevt alltför många år av krig. De har absolut lyckats minska huthirebellernas förmåga. Men fortfarande attackeras civil sjöfart, och tidigare tillfångatagna sjömän är fortfarande inte fria.

En diplomatisk lösning, såväl i Röda havet som i Gaza, är en långsiktig lösning för att säkerställa transporter för civil sjöfart. Sverige ska därför inte, som regeringen uttrycker drömmar om, delta i militära insatser i Röda havet.

Den andra frågan som avgörs i vår är det så kallade DCA-avtalet med USA. Svenska politiker verkar vara på väg att ännu en gång kliva in i ett försvarssamarbete utan att ens reflektera eller föra någon som helst debatt. Regeringen förväntas komma med en proposition till riksdagen den 8 maj, och i riksdagen ska vi ha debatt och beslut den 18 juni.

Vänsterpartiet säger nej till DCA-avtalet med USA. DCA-avtalet med USA skulle innebära att den amerikanska militären får tillträde till 17 svenska militära baser från norr till söder för att förvara utrustning och ha ett eget amerikanskt område på baserna utan svenskt tillträde. Det är ett i grunden väldigt långtgående steg sett ur ett historiskt perspektiv.

Riskerna med DCA-avtalet är flera. Det finns en risk att svenska medborgare blir rättslösa när amerikanska soldater ska dömas för våldtäkt av amerikanska militärer i amerikanska militärdomstolar, och inte i svenskt rättsväsen, av svenska domare och enligt svensk lag. Då kommer det att bli väldigt svårt att hävda att det finns någon samtyckeslagstiftning.

Det finns en risk att kärnvapen transporteras på svenskt territorium. Bara blotta misstanken från rysk sida att det sker gör Sverige enligt dem till en legitim måltavla och kan skapa ett förödande kärnvapenkrig. Till skillnad från Norge, Danmark och Finland har inte Sverige skrivit in några som helst undantag för kärnvapen i DCA-avtalet med USA.

Avtalet med USA hade kunnat vara en möjlighet att tydliggöra att Sverige är en kärnvapenfri stat. Det är en möjlighet som högerregeringen och Natoanhängarna missar, och därigenom ökar riskerna i vårt närområde.

Vi vet att Donald Trump om snart mindre än ett år - tio månader - kan vara president i USA på nytt. Vi vet att Orbán har åkt dit och träffat honom och att extremhögerpartierna runt om i Natosamarbetet förbereder sig. Det är dags att vakna upp från bubbelfesterna och se realiteterna och riskerna i det svenska Natomedlemskapet.

Herr talman! Jag tror att man ska vara väldigt tydlig med att sedan vi gick med i Nato den 7 mars är avskräckning något relativt nytt i svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Tidigare har vi talat om att vi ska ha ett starkt försvar för att kunna försvara Sverige vid ett anfall. Nu är vi en del av ett kärnvapenparaply.

Utrikesministern är tydlig med att vi också är en del av avskräckningen, av att skrämma andra länder. Det är ett helt nytt perspektiv. Jag tycker fortfarande att svenska politiker inte riktigt har tagit in vad det innebär. För mig innebär det att vi höjer tonläget i vårt närområde i stället för att fundera på vilka åtgärder som är riskreducerande och hur vi kan minska spänningarna i vårt närområde.

Vi har talat om Arktis som ett lågspänningsområde. Med Sveriges och Finlands medlemskap, och framför allt Rysslands invasion av Ukraina, är det svårt att tala om Arktis som ett lågspänningsområde längre.

Vi har också, som vi har varit inne på, policyförslaget om no first use. Det handlar om att man från Natoländernas sida inte säger det.

Vi tar fallet med Ukraina och Ryssland. Om Ukraina hade haft kärnvapen och svarat på det konventionella angreppet från Ryssland med kärnvapen hade det på det sättet eskalerat situationen. Det hade gjort att Ryssland inte använt kärnvapen mot Ukraina. Det gör att ett krig mellan Nato och Ryssland i det här läget när Ryssland skramlar med kärnvapen, som många har varit inne på, snabbt skulle kunna leda till en eskalering.

Vad är vårt alternativ? Det är tydlighet om att vi har en lag om svenskt territorium som skulle förbjuda att kärnvapen förs in, kommer hit och transporteras igenom. Det skulle vara en policy om no first use så att man inte är en del av att använda kärnvapen först. Det skulle vara tydlighet i arbetet i Nato om att man inte deltar i NPG-gruppen och i övningsverksamhet kopplat till Natos kärnvapenverksamhet.

Då blir man också tydlig med att Sverige inte tror att kärnvapens avskräckande förmåga är någonting som bidrar till att minska spänningarna i vårt närområde.

Herr talman! Jag tycker att Aron Emilsson har två fel i sitt resonemang. Det första är att han inte klarar att göra skillnad på Kreml, Putin och den politiska regimen i Ryssland å ena sidan och det ryska folket å den andra. Jag är övertygad om att det ryska folket vill leva i fred och frihet, i närhet till det svenska folket som också vill leva i fred och frihet.

Det andra är att han säger att detta inte skulle fungera i dag. Grejen med ett Natomedlemskap är ju att det är ett historiskt vägval. Detta är en linje som ska gälla för lång tid framöver. Om vi redan i dag, när vi kliver in i Nato, hade deklarerat att vi inte avser att vara en kärnvapenstat hade vi också varit tydliga på ett helt annat sätt gentemot vår omvärld: Det finns ingen anledning för Ryssland att investera i och modernisera kärnvapen. Vi ser att de skramlar och hotar, men vi avser att verka riskreducerande. Vi kommer att fortsätta att lägga fram politiska förslag om riskreducerande åtgärder som Ryssland sannolikt under den här perioden kommer att avvisa, men det kanske kommer en annan tid med en annan ledning i Kreml, förhoppningsvis, som också kan tänka sig att verka riskreducerande.

Herr talman! Vänsterpartiet har inga sådana kopplingar till Putin som Aron Emilssons parti Sverigedemokraterna ändå har via Le Pen i Frankrike. Jag kan inte ens tänka mig att någon svensk diplomat skulle sätta sig vid Putins långa bord just nu. Vi har otroligt liten tilltro till Putin, och vi har också brutit alla politiska kontakter med Ryssland. Jag tycker att det är rätt val. Det betyder dock inte att vi inte ska ha ett samarbete med det ryska folket framöver och vara tydliga med Ryssland när det kommer till politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

Säkerhetspolitiska vägval gör man själv som stat i sin egen kontext. Sedan kan det finnas relationer till andra stater som gör att man samkör eller diskuterar. För mig är det svenska Natomedlemskapet ett svenskt Natomedlemskap och inte ett finskt Natomedlemskap. Det blev också väldigt tydligt när vi hade den finska delegationen här för ett år sedan. Då bestämde sig Finland för att gå med i Nato före Sverige, trots att man sagt att vi skulle gå med tillsammans, just utifrån att man anlade ett finskt perspektiv.

Detta stressade svenska politiker. Tobias Billström satt långt in på natten och skrev om sin utrikespolitiska deklaration, och sedan fick vi meddelande om att vi skulle ha en Natodebatt i riksdagen där vi godkände det svenska Natomedlemskapet.

Precis som jag konstaterade i den debatten hände sedan ingenting. Det enda vi gjorde var att åter ge makten till Orbán och Erdogan, så att de fick bestämma när Sverige skulle gå med i Nato. Det tog ett år till, och sedan kom vi med.

Det har hela tiden varit min tro, sedan vi gjorde det säkerhetspolitiska vägvalet, att Sverige en dag skulle bli Natomedlem utifrån att det fanns en majoritet för detta i Sveriges riksdag. Men det är ett nytt vägval och inget vägval som Sverige gjort tidigare.

För min del är det ett svenskt vägval. Vänsterpartiet i Sverige har varit tydliga med att vi inte vill gå med i Nato. I Finland valde deras vänsterparti att rösta både för och emot Natomedlemskapet, så det var en betydligt otydligare position. Det är dock nationella vägval vi gör.

Herr talman! Jag tycker att Fredrik Malm gör lite våld på historien. Han glömmer pensionsreformen 1958 då en enskild liberal i denna kammare ändrade åsikt och röstade igenom ATP-reformen, som innebar att löntagare fick riktiga pensioner att leva på efter pensionen. Han glömmer EMU-omröstningen 2003 då svenska folket röstade nej till euron, ett ekonomiskt beslut som har gynnat svensk industri, stärkt den svenska exporten och visat att vi som land på detta sätt står ekonomiskt starkare. Vi valde självständighet och oberoende framför att gå med alla andra i flocken. Vid båda dessa tillfällen tyckte en majoritet av alla liberaler helt fel.

Man kan alltid se på svensk politik på olika sätt ur ett historiskt perspektiv. Jag är övertygad om att vi i oppositionen har bidragit till en ökad förståelse och kunskap om vad det innebär att gå med i Nato genom den debatt som vi har fört. Jag är helt övertygad om att det är bra att alla svenska medborgares olika röster och åsikter representeras och kommer till uttryck i Sveriges riksdag - den främsta grunden i vår demokrati.

Även när Sverige nu är medlem i Nato tror jag att oppositionen kommer att behövas, just för att vi klarade av att se vad Orbán och Erdogan gjorde när de försökte argumentera för att Sverige på olika sätt borde göra eftergifter för att få komma med i Nato. På det sättet fyller opposition och majoritet alltid en funktion genom vår historia.

Vi kan diskutera vad som hände för hundra år sedan, men nu står vi här. Nu gör vi det vägval som Liberalerna har önskat så himla länge - ända sedan Fredrik Malm var med i ungdomsförbundet. Vi får se vart det här leder, herr Malm. Jag vet inte. Jag är inte helt övertygad om att Nato är den bästa vägen.

Herr talman! Sverige blev inte medlem i Nato förrän den 7 mars i år. Det gör att Vänsterpartiet inte i sak har tagit ställning till det svenska Natomedlemskapet. Det ska vår kongress göra i början av maj.

Jag är rätt övertygad om att Vänsterpartiet är ganska bergfast i sitt Natomotstånd. Även om vi ser att många svenskar nu är för ett Natomedlemskap, vilket är ganska förståeligt med tanke på att vi har kommit med, ser vi att vänsterpartistiska väljare är väldigt tydliga med att ett annat vägval hade varit bättre. Det är därför Vänsterpartiet har varit så tydligt i den relativt lilla debatt som vi har haft om det svenska Natomedlemskapet.

Jag tror att vi kommer att fortsätta vara ganska benhårda Natomotståndare, men det finns också en realitet. Sverige blir nu medlem i Nato. Vi behöver vara tydliga med vilka frågor som ställs, för annars kommer högern att springa på och teckna DCA-avtal med USA, gå med i militära operationer som USA pekar på och låta bli att ställa frågor om kärnvapen och att arbeta med nedrustning.

I dag meddelade utrikesministern att han kallar till ett möte. Det tycker jag är ett ganska bra steg i rätt riktning.