Jessika Roswall

Fru talman! Jag vet att Matilda Ernkrans med flera har höga förväntningar på mig, vilket tydligt har visat sig här i dag. Det tackar jag för. Jag hoppas att jag kan leverera.

Jag ska inte låta detta bli en personlig diskussion mellan mig och Matilda Ernkrans, men det här är stort. Om jag blir godkänd kommer jag såklart att återkomma till riksdagen i den formen, så vi kommer att ha möjlighet att samarbeta.

EU-frågorna är viktiga. Det vet Matilda Ernkrans och jag, och de förtjänar också att vara det. Jag hoppas som sagt att jag kommer att kunna leverera.

Jag vill passa på att tacka för ett gott samarbete. Det här är förmodligen min sista debatt här i plenum. Och återigen vill jag tacka för att jag fick denna interpellation, lämpligt nog bara några dagar innan jag slutar. Tack för ett gott samarbete och tack för i dag!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag kommer inte att kunna svara på alla Matilda Ernkrans frågor. De är lite för tidigt ställda. Men jag kan säga att generellt sett - det är vi också överens om i den här kammaren - har värderingar när det gäller skydd för demokrati och arbete mot desinformation alltid stått högt på min dagordning. Det gäller även för den här regeringen och även tidigare regeringar.

De förhandlingar om de förslag som jag lyfter fram tycker jag är väl värda att diskutera här. De kom runt 2019 i en orolig värld, som nu har blivit alltmer orolig. Nu måste vi lägga ännu mer fokus på att implementera dem. Det är förordningar och direktiv lite blandat. Jag tror att jag i min nuvarande roll under några dagar till men också som blivande kommissionär kommer att ha ett viktigt jobb att göra där.

Det tror jag att också Matilda Ernkrans med kollegor kommer att ha. Det handlar bland annat om att trycka på för hur viktiga frågorna är men också om att värna balansen, som jag var inne på lite grann. Det brukar vara en klassisk svensk ställning i de olika förslag som Matilda Ernkrans lyfter fram. Jag kommer såklart inte att svara i dag på exakt hur det kommer att bli framöver. Men jag känner mig trygg i att jag har ett starkt stöd för att värna om och trycka på de här viktiga frågorna.

Regeringen tar de här frågorna på fullaste allvar och har gjort det ända sedan dag ett, bland annat mot bakgrund av den oroliga omvärld som Matilda Ernkrans lyfte fram i sitt första inlägg. Det är många ministrar som är inblandade och ansvarar för de olika delarna. Bland annat fattade regeringen i somras beslut om en ny nationell säkerhetsstrategi, just för att tydliggöra Sveriges förmåga när det gäller att möta hybridhot, desinformation och påverkansoperationer. Men det handlar inte bara om att identifiera vilka förmågor som finns och om att identifiera och hantera hoten utan också om hur vi själva kan minska sårbarheten och stärka motståndskraften i samhället.

I fråga om våra nationella säkerhetsintressen, omvärldsläget och Sveriges förutsättningar är regeringens absolut viktigaste uppgift att prioritera och fokusera på de här frågorna. Om man har tid och lust kan jag definitivt rekommendera att läsa den nationella säkerhetsstrategin.

Regeringen jobbar också med en massa andra förslag. Bland annat har kulturministern varit här och informerat om att Mediemyndigheten fått i uppdrag att genomföra en nationell satsning på att stärka medie- och informationskunnigheten, just för att motverka desinformation.

Vi hade nyss ett Europaparlamentsval där frågan definitivt stod högt på agendan för oss alla. Europaparlamentets talman Roberta Metsola var här i riksdagen. Hon träffade också statsministern. Jag var också med på ett möte där just den här frågan stod på agendan. Det gjorde den säkert när Matilda Ernkrans träffade henne också.

Statsministern bjöd även in alla partiledare till en diskussion om detta och informerade om hur våra olika myndigheter jobbar tillsammans med de här frågorna. Det handlar om alltifrån Valmyndigheten till länsstyrelserna, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Myndigheten för psykologiskt försvar, som vi redan har nämnt, med flera.

Avslutningsvis vill jag ta tillfället i akt och nämna ytterligare en sak som regeringen jobbar med. Det handlar om omvärlden och Moldaviens närmande till EU, som jag och Matilda Ernkrans har talat om ett antal gånger.

Min statssekreterare var där nyligen. Moldavien är ett land som verkligen är utsatt för desinformation, och vi behöver hjälpa och stötta dem. Försvarsministern och ministern för civilt försvar var också nyligen där och tecknade en avsiktsförklaring för att stärka försvarssamarbetet bland annat med syftet att motverka desinformation. Regeringen jobbar alltså brett med dessa frågor.

Fru talman! Jag tackar Matilda Ernkrans för frågorna. Det är oerhört viktiga frågor som lyfts fram i interpellationen.

Som jag nämnde i mitt svar har EU vidtagit flera åtgärder under denna mandatperiod för att motverka spridning av hat, hot och desinformation. Det är åtgärder som både denna och den förra regeringen står bakom och som svenska Europaparlamentariker dessutom aktivt har drivit på för i förhandlingarna.

Precis som Matilda Ernkrans tänkte jag ta tillfället i akt och utveckla lite vad dessa saker handlar om. När Ursula von der Leyen tillträdde som kommissionsordförande 2019 lyfte hon i sina politiska riktlinjer fram att det behövs EU-gemensamma tillvägagångssätt och standarder för att hantera problem som desinformation, hat och hot online. Dessa skrivningar har sedan utmynnat i ett antal olika initiativ som ministerrådet och Europaparlamentet har kommit överens om och som nu ska börja tillämpas i praktiken.

Exempelvis lyfte jag fram förordningen om artificiell intelligens, som antogs förra sommaren och som ska gälla från augusti 2026. AI som används för att påverka väljare kommer där att vara klassad som högrisksystem. Det innebär att de som utvecklar sådana AI-verktyg har ett ansvar för att minimera riskerna och utforma dem på ett sådant sätt att de tillåter mänsklig kontroll, så att algoritmerna inte får ett eget liv, så att säga.

Alla AI-system som ämnar undergräva personers beslutsfattande och fria val genom att vilseleda och manipulera kommer också att förbjudas.

Ett annat exempel som jag tog upp i mitt första inlägg var förordningen om politisk reklam. Även den syftar till att bidra till ett förbättrat debattklimat. Från nästa höst måste politisk reklam vara tydligt märkt och innehålla uppgifter som klargör reklamens politiska karaktär, vem som är uppdragsgivare och att budskapet riktas till vissa personer på grund av persondata. Men förordningen om politisk reklam omfattar inte obetalda inlägg på onlineplattformar. Därför kommer vi att behöva även andra verktyg för att bekämpa desinformation.

Det här är som sagt en viktig fråga. Jag har besökt bland annat Metas kontor på Irland för att gå igenom hur techbolagen arbetar för att motverka desinformation. EU-kommissionen tog, som jag också redan har lyft upp, fram förslaget om The Digital Services Act, DSA, som klassificerar vissa tjänsteleverantörer som mycket stora onlineplattformar på EU:s inre marknad. Det handlar om Facebook, Instagram, Tiktok och Youtube. Dessa plattformar måste anpassa sin funktionalitet och sina användarvillkor för att inte hjälpa till med otillbörlig påverkan vid val. Det kommer helt enkelt att införas tuffare krav.

Det finns också svenskar som har varit väldigt aktiva i dessa förhandlingar. Det gäller såväl den förra regeringen, som Matilda Ernkrans satt med i, som den här regeringen och exempelvis Europaparlamentariker Arba Kokalari, som satt med vid förhandlingsbordet på slutet när det förhandlades om just den filen.

Jag upplever och uppfattar att den förra regeringen och den här regeringen inte har haft några politiska åsiktsskillnader om dessa olika förslag som vi nu ska jobba med att implementera. Här har såväl Matilda Ernkrans som jag och andra stor betydelse i vårt fortsatta arbete med att vara drivande för att motverka desinformation.

Avslutningsvis ska jag säga något om vad man kan göra framåt. Precis som Matilda Ernkrans säger har Ursula von der Leyen i den nya riktlinjen lyft upp just åtgärder som kommer att behövas för att skydda vår demokrati. I sina politiska riktlinjer för nästa mandatperiod har hon bland annat, vilket Matilda Ernkrans också sagt, lyft upp vår svenska myndighet för psykologiskt försvar som en förebild.

Fru talman! Matilda Ernkrans har frågat mig vilka initiativ jag tänker ta på EU-nivå för att stoppa hat, hot och desinformation från anonyma konton i sociala medier.

Regeringen ser allvarligt på risken att hat, hot och desinformation leder till splittring i samhället, tystade röster och ett urholkat förtroende för våra demokratiska institutioner. Den svenska gemenskapen ska fortsatt präglas av tillit, trygghet och respekt för grundläggande fri- och rättigheter. Som Matilda Ernkrans lyfter fram finns det, utöver de åtgärder som vidtas nationellt inom olika statsråds ansvarsområden, även skäl att agera på EU-nivå.

Bland insatser som redan vidtagits inom EU vill jag särskilt nämna förordningen om en inre marknad för digitala tjänster, DSA, som ställer krav på de största plattformarna bland annat när det gäller desinformation. Ett annat exempel är förordningen om politisk reklam, som syftar till att underlätta för väljare att känna igen och förstå vem som ligger bakom politisk reklam. Ett ytterligare exempel är den nya förordningen om artificiell intelligens, som förbjuder användningen av AI-system som syftar till att manipulera eller vilseleda.

Vid sidan av lagstiftning tas andra initiativ, till exempel den uppförandekod om desinformation som många plattformstjänster har anslutit sig till.

Frågans gränsöverskridande natur har under en följd av år föranlett ett brett och omfattande arbete inom EU. Regeringen ser därför positivt på att Ursula von der Leyen ger frågan stort utrymme i sina politiska riktlinjer för nästa kommission.

Detta ger anledning att påminna om betydelsen av att EU-åtgärder utformas på ett balanserat och proportionerligt sätt. På det här området aktualiseras ofta avvägningar där yttrandefrihet och andra rättigheter måste balanseras mot vikten av att motverka avarter som kan få mycket allvarliga konsekvenser. Regeringen värnar denna balans.

När det gäller det mer specifika innebär regeringens ansvarsfördelning att statsråd som har ansvar för ett politikområde också hanterar de EU-frågor som ryms där. I allmänna rådet, där jag som EU-minister företräder Sverige, behandlas allmänna och tvärsektoriella frågor. Ett sådant exempel är den nyss nämnda förordningen om politisk reklam. Detta innebär dock inte att jag har ansvaret för frågor som rör desinformation och otillbörlig påverkan. Sådana frågor hanteras som huvudregel heller inte i allmänna rådet. Eftersom frågan om hat, hot och desinformation kopplat till sociala medier berör flera statsråds ansvarsområden vill jag dock understryka att det är viktigt att regeringen arbetar gemensamt, särskilt då detta kräver att initiativ tas både nationellt och på EU-nivå.

Fru talman! Det brev som har skickats av Grönland uttrycker att man inte ska fortsätta sitt deltagande i Nordiska rådet. Det har jag svårt att uttala mig om, för Nordiska rådet är ju något som Eva Lindh med flera är deltagare i. Men när det gäller Nordiska ministerrådet, som jag som samarbetsminister leder, deltog alla. Skälet till att Grönland inte var med vid sommarmötet var inte det som sägs i brevet utan att man hade förhinder. Det är den förklaring jag har fått. Färöarna och Åland var där, som jag sa inledningsvis, och de var väldigt engagerade och aktiva. Vi har ett oerhört gott samarbete.

Som jag också har sagt kommer statsministern att ordna ett möte i Reykjavík enligt traditionen. Där kommer vi att ha fokus på fler nordiska frågor. Sommarmötet hade en säkerhetspolitisk inriktning.

Låt mig runda av med frågan om vi har nått visionen eller inte. Där är vi helt överens. Vi har några år på oss. Men när jag klev in som samarbetsminister var min utgångspunkt att det inte är så långt kvar till 2030. Vi är överens om visionen, men om vi ska nå dit måste vi prioritera att det vi gör faktiskt får effekt och ger resultat. Därför försöker jag också sätta fokus på gränshinderfrågorna, vilket vi har gjort på vartenda möte som jag har lett. Det har handlat om skattefrågor, om digitaliseringsfrågor och om arbetsmarknaden. Där behöver vi bli ännu mer integrerade.

Vi har lyckats leverera ett Öresundsavtal. Vi har lyckats leverera när det gäller att bygga en polisstation på gränsen i Morokulien. Det finns mycket mer att göra. Vi jobbar för att nå visionen, och det går absolut att förbättra.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tycker att vi pratar om två saker samtidigt. Jag lyssnade själv på intervjun, och mina svar handlade om Helsingforsavtalet. Sedan kan saker ha rullat vidare på färöiska, som jag inte förstår. Men det jag sa då och som jag har sagt här i kammaren flera gånger är att Helsingforsavtalet har tjänat oss väl och fungerat under lång tid. Låt oss hålla fast vid det. Trots att världen har utvecklats på olika sätt sedan dess har avtalet i grund och botten tjänat oss väl, och vi har kunnat möta olika utmaningar allteftersom. Det var det jag svarade, och jag uppskattar som sagt verkligen Färöarnas, Grönlands och Ålands engagemang och aktiva deltagande.

Det vi också pratar om nu är statsministrarnas sommarmöte. Historiskt finns det en överenskommelse om vad man har att förhålla sig till när man är ordförande i Nordiska ministerrådet.

Det finns en överenskommelse om att det är upp till ordförandelandet att organisera det så kallade sommarmötet. Det ägde ju rum här i Stockholm och Sverige med deltagande av regeringscheferna från de nordiska medlemsländerna och Tysklands förbundskansler. Fokus för mötet var säkerhet, och det har jag också svarat Grönland, som skrivit ett brev till statsministern. Det är viktigt att ha de diskussionerna, och det var ett väldigt lyckat möte.

Sverige valde att göra detta precis som Norge gjorde 2022. Sedan kommer vi att arrangera ett möte för alla åtta under sessionen i Reykjavík, vilket också sker enligt traditionen. Detta kommer, som Eva Lindh, vet att ske i slutet av oktober.

Eva Lindhs fråga är: Vad gör vi då för att förbättra? Jag motsätter mig det ordet, för jag tycker att samarbetet är väldigt bra. Vid det sommarmöte som jag arrangerade i Malmö i somras deltog alla - utom Grönland, förvisso - och alla är aktiva och engagerade, och vi har samma målsättning.

Jag håller med om att pandemin visade - och det var nog en chock för alla nationer - att samarbetet inte fungerade så bra som man hade trott, men efter pandemin har jag inte varit på ett enda möte där vi inte har återkommit till att vi inte får upprepa det som skedde då. Sommaren 2022 skrev de nordiska samarbetsministrarna under en överenskommelse i Halden om att se till att vi alltid har denna fråga på agendan, så att vi kan hantera framtida kriser på ett bättre sätt.

Jag var i går i Morokulien, på gränsen mellan Norge och Sverige, för att rent fysiskt ha diskussioner om framtiden. Det är ju inte bara sådant som gäller alla de nordiska länderna, utan det handlar också om bilaterala överenskommelser.

Det vi gör under ordförandeskapet är alltså att fokusera på möjligheterna, att riva gränshinder och se till att driva arbetet framåt. Det har vi också lyckats med på flera olika sätt. Jag håller med om att samarbetet alltid kan bli bättre, men det är ändå ett samarbete som har funnits oerhört länge och fungerar väl.

Som Eva Lindh sa inledningsvis är vi lika men ändå olika. Det är också detta som är charmen. Men vi ser alla potentialen i att arbetet kan bli ännu bättre.

Fru talman! Vi är i stort sett överens vad gäller synen på samarbetet, och jag har gjort ungefär samma resa som Eva har gjort när det gäller att själv se hur gott samarbetet är. Därför reagerade jag lite på ordet "förbättra", för jag tycker att samarbetet fungerar väldigt väl.

Låt mig bena ut frågan om Grönland och Färöarna, så som jag uppfattar den. Jag har i alla sammanhang varit jättetydlig med att jag uppskattar vikten av att ha ett gott samarbete med Färöarna, Grönland och Åland och att jag uppskattar deras aktiva och engagerade roll i ministerrådet. De har självklart viktiga saker att bidra med, och de självstyrande områdena kan också närvara med egna representanter i praktiskt taget alla sammanhang inom Nordiska ministerrådet. De har också möjlighet att lägga fram sina synpunkter. De har inte rösträtt, men under mina två år har besluten i praktiken alltid fattats i konsensus.

Låt mig ge en liten bakgrund. År 2007 förstärktes de självstyrande områdenas deltagande genom det så kallade Ålandsdokumentet. Där ges de möjlighet att ta en aktiv del i aktuellt ordförandeskap. De deltar i exempelvis samarbetsministrarnas frågestund på Nordiska rådet, och de har också möjlighet att söka fullt medlemskap i olika samarbetsorgan och institutioner. Detta har Färöarna utnyttjat, och man har ansökt och upptagits som medlem i bland annat Nordisk Energiforskning, Nordforsk och Nordic Innovation.

Intervjun handlade bland annat om fullvärdigt medlemskap, Helsingforsavtalet och översynen av det. Frågorna var på färöiska men inte mina svar, och fokus var på förbättring och fördjupning av samarbetet. Frågan om fullvärdigt medlemskap i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet har aktualiserats och genomlysts flera gånger av sakkunniga jurister, och slutsatsen har alltid varit att internationella traktat, såsom Helsingforsavtalet, sluts mellan stater, och inom folkrätten definieras själva begreppet "stat". Färöarna, Grönland och Åland företräds därför av Danmark respektive Finland. Detta har bäring på många områden, bland annat de utrikespolitiska situationer som rör Nordiska ministerrådet. Jag tänker inte gå in mer på detta eftersom Färöarnas och Grönlands ställning i det nordiska samarbetet är en fråga som i första hand ska behandlas inom den danska gemenskapen.

Min grunduppfattning är att samarbetet mellan de nordiska länderna och de självstyrande enheterna fungerar väldigt väl, och jag uppskattar att alla åtta är engagerade i samarbetet och har en gemensam vision och ansats att lösa olika problem och se de möjligheter som finns.

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig hur jag bedömer möjligheterna till förbättrat samarbete inom Norden efter de aktuella händelserna samt om jag avser att vidta några åtgärder för att förbättra samarbetet inom Norden.

Det nordiska samarbetet vilar på en solid grund. Vi hör till varandras närmaste samarbetspartner, och tillsammans utgör vi en betydande politisk och ekonomisk kraft.

Det osäkra omvärldsläget och Finlands och Sveriges steg in i Nato har bidragit till att ytterligare stärka banden inte bara inom Norden utan runt hela Östersjön. Jag instämmer med Eva Lindh: Vårt samarbete är nu djupare och viktigare än någonsin. Det finns också en stor samsyn i de nordiska länderna kring att vårt samarbete är centralt för att kunna hantera gemensamma utmaningar i våra länder, för våra företag och medborgare. Visionen om att Norden ska bli världens mest hållbara och integrerade region 2030 nås endast om vi arbetar tillsammans.

Det nordiska samarbetet liksom att värna och utveckla våra redan starka och nära band till våra närmaste grannar är högt prioriterat av regeringen. Detta har varit tydligt i såväl regeringsförklaringar som utrikespolitiska deklarationer. Det manifesteras också av det täta besöksutbyte jag och mina regeringskollegor har både bilateralt och i nordisk och nordisk-baltisk kontext. Inte minst har de nordiska statsministrarna träffats två gånger under våren i Stockholm.

Det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet och de informella utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetena N5 och NB8 ger oss också goda möjligheter att synliggöra det omfattande nordiska samarbetet.

Under året arrangeras ett hundratal möten och konferenser med koppling till vårt ordförandeskap i Nordiska ministerrådet, varav ett tjugotal på ministernivå. Vi uppskattar Färöarnas, Grönlands och Ålands engagemang och aktiva roll i Nordiska ministerrådet och ser fram emot ett aktivt deltagande i de många möten som vi arrangerar under det svenska ordförandeskapet. Under vårt ordförandeskap fokuserar vi särskilt på att riva gränshinder, och mina kollegor från Färöarna och Åland deltog aktivt i diskussionerna om detta i samband med samarbetsministrarnas sommarmöte i Malmö i juni.

Sammanfattningsvis, fru talman, kan konstateras att det nordiska samarbetet är omfattande och sker i olika forum och format, såväl formella som informella. Ett närmare och starkare nordiskt samarbete är en tydlig prioritering för den svenska regeringen, och arbetet med att förbättra ett redan nära samarbete sker kontinuerligt tillsammans med våra nordiska grannar.

Fru talman! Det nordiska samarbetet vilar på en solid grund. Vi har en gemensam historia, geografisk närhet, språkförståelse och starka ekonomiska och folkliga band. Det osäkra omvärldsläget och Finlands och Sveriges steg in i Nato har ytterligare stärkt våra relationer inte bara inom Norden utan också runt hela Östersjön. Vårt samarbete är nu djupare och viktigare än någonsin i modern tid.

I år är Sverige ordförande i såväl Nordiska ministerrådet som de informella nordiska och nordisk-baltiska utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetena N5 och NB8. I rådande läge med ofred och ofrihet i vår omvärld är det extra ansvarstyngt att leda och fördjupa det nordiska och det nordisk-baltiska samarbetet.

Vårt samarbete är brett, och vår samhörighet handlar om så mycket mer än yttre hot. Det är angeläget att ha starka och nära band och att dela erfarenheter och lära av varandra på en mängd olika områden. Det nordiska och nordisk-baltiska samarbetet, liksom att värna och utveckla våra bilaterala relationer med våra grannländer, är därför högt prioriterat av regeringen.

Detta framgår tydligt såväl av regeringsförklaringarna som i de utrikespolitiska deklarationer som regeringen har lagt fram, och det manifesteras inte minst genom ett frekvent bilateralt nordiskt besöksutbyte på både politisk nivå och expertnivå. Vi har nyligen haft ett finskt och ett danskt statsbesök, och i förra veckan stod statsministern värd för ett toppmöte om säkerhet och konkurrenskraft här i Stockholm med regeringscheferna för de nordiska länderna och Tysklands förbundskansler. Allt detta understryker hur högt regeringen värdesätter det nordiska utbytet.

Fru talman! I dag är jag här för att tala om det nordiska samarbetet med utgångspunkt i den skrivelse som regeringen lämnade till riksdagen den 19 mars samt utrikesutskottets betänkande. I skrivelsen redogör regeringen för verksamheten 2023, med fokus på Nordiska ministerrådet.

Jag tänkte börja med att göra ett par nedslag från förra året, men då det nästan är halvtid i ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet tänkte jag också passa på att säga något om våra prioriteringar och vad som har skett sedan vi tog över vid årsskiftet. Därefter blickar jag framåt för att tala om hur vi bygger det redan goda nordiska samarbetet ännu starkare.

Norden ska till 2030 bli världens mest hållbara och integrerade region. Denna vision är ledstjärnan i det nordiska samarbetet sedan 2019. Vi ska utnyttja vår potential att gå före i den gröna omställningen, ytterligare öka vår konkurrenskraft och svara upp mot våra medborgares förväntningar på ett mer integrerat Norden.

Vi är nu halvvägs in i det arbetet, och därför togs det förra året fram en statusrapport för visionen. Rapporten visar att vi har kommit en bra bit på vägen. Utvecklingen har kommit längst inom områdena ett konkurrenskraftigt Norden och ett socialt hållbart Norden medan det finns större utmaningar med området ett grönt Norden, bland annat vad gäller vår ohållbara konsumtion och produktion.

Jag ska ge några exempel där vi förra året tog steg i rätt riktning, det vill säga i visionens riktning.

En stor andel av de medborgare i Norden som har insatser inom social omsorg behöver sjukvård i hela Norden. För dem spelar det ingen roll vem som ansvarar för vad; det ska fungera och vara koordinerat. Det nordiska projektet om integrerad vård och omsorg med digitala distanslösningar fokuserar på glesbygdsområden, där bristen på vårdpersonal är särskilt prekär. Genom digitala lösningar integreras vård och omsorg för att öka tillgängligheten till välfärdstjänster. Alla regioner arbetar i dag i någon mån med distanslösningar.

En mängd initiativ genomfördes förra året kopplat till den gröna omställningen. De nordiska länderna fortsatte till exempel sitt arbete för att skapa gröna korridorer för utsläppsfri sjöfart. Samarbetet sker bland annat med motortillverkare, fartygsägare, producenter av förnybar energi, forskningsinstitut och sjöfartsförvaltningar.

Under högnivåveckan i samband med FN:s generalförsamlings öppnande förra året presenterade de nordiska länderna en rapport med 15 globala åtgärder som kan få plastföroreningar att upphöra till 2040. Rapporten är ett bidrag till förhandlingarna om ett nytt internationellt avtal mot plastföroreningar. Till exempel kan tillverkningen av ny plast med dessa åtgärder minska med 30 procent fram till 2040. Den här rapporten fick stor spridning och uppmärksamhet.

Det sista exemplet är att de nordiska och baltiska digitaliseringsministrarna antog en gemensam deklaration när det gäller gränsöverskridande identitetsmatchning i regionen.

Fru talman! Det är inte långt kvar till 2030, och vi har en bra bit kvar innan vi når visionen. Det är därför oerhört viktigt att vi försöker skynda på och konkretisera vårt arbete. När vi nu blickar bortom 2024 handlar det om att sätta tydliga mål och prioriteringar i det fortsatta visionsarbetet.

Som en del i detta inleddes förra året ett arbete i samtliga ministerråd med att ta fram så kallade samarbetsprogram för sina respektive sektorer för perioden 2025-2030 med tydliga målsättningar och prioriteringar. Nordiska rådet och aktörer inom civilsamhället i Norden har varit engagerade och bidragit i form av förslag till prioriteringar. Dessa program kommer formellt att antas under det här året och utgöra grunden för den handlingsplan som ska följas från 2025 och framåt. Jag tror att det är en viktig del för att vi ska kunna nå vår vision.

Fru talman! Vad gör vi då under det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet? Som Nordenminister är jag ansvarig under statsministern för samordningen av det nordiska samarbetet inom ramen för ministerrådet. Men det breda och viktiga arbetet bedrivs i tolv rådskonstellationer, så vi är många ministrar som har ett gemensamt ansvar för att få till stånd ett bra och resultatorienterat ordförandeskap.

Devisen även för vårt nordiska ordförandeskap är ett säkrare, grönare och friare Norden. Norden ska bli säkrare genom att vi stärker vår förmåga att tillsammans stå emot och hantera kriser på alla nivåer. Norden ska bli grönare genom att vara en föregångare i en konkurrenskraftig och innovationsdriven omställning, både på hemmaplan och genom att främja nordiska gröna lösningar i resten av världen. Norden ska bli friare genom en politik för ökad tillväxt, ett konkurrenskraftigt näringsliv och en fördjupad nordisk integration.

Under ordförandeskapet sätter vi särskilt fokus på utmaningar och möjligheter som har betydelse för mobiliteten och ett integrerat Norden, som flera av er andra har varit inne på här i dag. Vi vill från svensk sida se till att arbetet går framåt och lösa konkreta problem men också lyfta upp frågan och betona möjligheterna. Detta är ett område som jag som Nordenminister prioriterar högt, och jag gör vad jag kan för att driva på i frågan på nordisk, bilateral och nationell nivå.

Jag ser till att ha mobilitets- och gränshinderfrågorna på dagordningen för samtliga samarbetsministermöten som jag leder under året. På mitt senaste ministermöte i april deltog Sveriges representant i Gränshinderrådet, Anders Ahnlid, och vi hade då en diskussion kring arbetet med skatterelaterade gränshinder.

Inom detta område har vi nyligen nått en framgång, som Kjell-Arne Ottosson lyfte här tidigare. Det är mycket glädjande att Sverige och Danmark i samband med statsbesöket kom överens om ett nytt Öresundsavtal. Syftet är främst att förenkla för gränspendlare och deras arbetsgivare och därmed få en bättre fungerande arbetsmarknad i Öresund. Ambitionen är att underteckna avtalet så snart som möjligt så att det kan träda i kraft nästa år.

Vi hoppas och tror att ett undanröjande av detta gränshinder kommer att göra att fler utnyttjar den gemensamma arbetsmarknaden i Öresundsregionen, där det finns en stor outnyttjad potential, liksom att avtalet kan tjäna som inspiration för att hantera andra skatterelaterade gränshinder både bilateralt och multilateralt. Skatterelaterade gränshinder kommer också att stå på finansministrarnas dagordning när de möts i nordiska ministerrådet om några veckor.

I midsommarveckan kommer jag att stå värd för samarbetsministrarnas sommarmöte i Malmö, med fokus på olika aspekter av ett integrerat Norden. Vi arbetar också på nationell nivå för tydligare och bättre arbetsmetoder, vilket några av er har lyft. Det handlar bland annat om att skapa ett gemensamt engagemang så att vi alla har samma målsättning.

Förutom det arbete som sker i Nordiska ministerrådet och nationellt är det såklart också viktigt att arbeta bilateralt för att främja integration och undanröja gränshinder. Jag prioriterar därför möten med mina nordiska ministerkollegor liksom med handelskamrar, informationstjänster och gränskommittéer i gränsregioner och i huvudstäder.

Liksom det nordiska samarbetet har vårt ordförandeskap en stor bredd. Totalt kommer Sverige att ansvara för att arrangera ett hundratal möten på olika nivåer, både digitalt och fysiskt. Vi har ett tjugotal ministernivåmöten från Skellefteå i norr ända ned till Malmö i söder. Jag tänkte ta några exempel, även om min talartid börjar ta slut.

I samband med FN:s kvinnokommission hade vi ett möte på ett nordiskt event på jämställdhetsområdet där man diskuterade vikten av ett gemensamt arbete för jämställdhet, kvinnors och flickors möjligheter liksom rättigheter för hbtqi-personer.

Vi arrangerade nyligen ett möte med justitie- och socialtjänstministrarna på temat barn och unga i kriminalitet.

Vi firar i år 70 år med en gemensam nordisk arbetsmarknad, vilket vi kommer att uppmärksamma i juni. Vid det mötet kommer bland andra jag att delta, liksom våra nordiska kollegor. Även arbetsmarknadsministern, generalsekreteraren för Nordiska ministerrådet samt Gränshinderrådet kommer att delta vid mötet.

I början av maj undertecknade de nordiska utbildnings- och kulturministrarna en gemensam uppdaterad nordisk språkdeklaration. Målet är att deklarationen ska lägga grunden för en övergripande, samlad, långsiktig och effektiv språkpolitik.

Infrastrukturfrågor har tagits upp här tidigare i dag. De är såklart oerhört viktiga. Även om det inte finns ett transportministerråd finns det ett integrerat arbete, och detta står högt på vår agenda. Flera informella ministermöten kommer att äga rum under året.

Jag vill slutligen nämna det nordisk-baltiska samarbetet. Nordiska ministerrådet har som bekant sedan en lång tid ett gott samarbete med de baltiska länderna, inte minst genom de tre kontor som upprättades i de baltiska länderna under 90-talet.

Från svensk sida ser vi en stor potential i ett utökat nordisk-baltiskt samarbete på en rad olika områden. Det handlar om att fortsätta utveckla samarbetet inom ramen för det digitaliseringssamarbete jag nämnde tidigare. Det handlar också om utbildning och forskning, kultur, hälsoberedskap, socialförsäkringarnas hållbarhet, cybersäkerhet och arbetslivskriminalitet.

Samarbetet kommer på olika sätt att tas vidare under det svenska ordförandeskapet. Ett konkret exempel är att Sverige i början av maj bjöd in till ett nordisk-baltiskt kulturministermöte för att diskutera beredskap i kultursektorn i händelse av kris, höjd beredskap eller krig.

Inom ramen för vårt NB8-ordförandeskap i det informella utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet är det också hög aktivitet. I början av april stod utrikesminister Tobias Billström värd för årets möte på utrikesministernivå i NB8-kretsen. Mötet ägde rum i Visby, och på agendan stod frågor om Nato, Ryssland, Belarus och det fortsatta stödet till Ukraina. I samband med mötet lanserades en högnivågrupp som ska fungera som expertstöd åt Ukrainas regering under EU-anslutningsprocessen.

Som ni märker är det ett omfattande och spännande arbete som är igång, och vi förväntar oss att kommande ordförandeskap följer upp detta. Det finns ett brett engagemang och en bred enighet i riksdagen. Jag och mina kollegor kommer tillsammans med riksdagen att fortsätta stå upp och jobba för det nordiska samarbetet i olika sammanhang på både nationell och bilateral nivå, helt i enlighet med vår vision.

Avslutningsvis vill även jag tacka för ett väldigt gott samarbete med riksdagen, i synnerhet med Nordiska rådets svenska delegation.

(Applåder)

Herr talman! Jag tror som sagt att det viktigaste just nu är att få in humanitär hjälp och förnödenheter till befolkning på Gaza. Det är fokus för vårt arbete, och inte bara vårt utan även alla andra nationer runt omkring. I ett annat anförande nämnde jag att jag nyss varit i Grekland. Då pratade vi mycket om just detta.

EU måste tala med en tydlig röst. Det är det som vi jobbar för - att se till att det blir enhetligt. Det rör också frågan om att vidta olika ensidiga åtgärder. Ska man få effekt jobbar man tillsammans. Det är därför jag tror på EU-samarbetet. Det är samma sak när det gäller sanktioner. Ska man få någon effekt av dem sätter man in dem tillsammans, och vårt samarbete sker inom EU.

(Applåder)

Herr talman! Jacob Risberg tog upp många olika delar, och jag kommer nog inte att svara på allt. Jag vet ju att ni har haft en särskild debatt om frågan, och ni har säkert också regelbundna diskussioner med utrikesministern om detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2023

När Sverige avstod i den nämnda omröstningen gjorde vi det tillsammans med likasinnade länder, såsom Finland, Nederländerna, Storbritannien, Kanada, Österrike, Lettland och Litauen. Som jag nyss sa till Kerstin Lundgren är det för oss just nu helt avgörande att få till en omedelbar humanitär vapenvila, frisläppande av gisslan, skydd av civila och humanitärt tillträde. Detta är något som regeringen vill se omedelbart. Det är också något som EU vill se omedelbart.

Frågan gällde hur vi arbetar med det här inom EU. Det gör vi såklart bland annat genom att trycka på. Europeiska rådet har antagit slutsatser i frågan. Och Sverige har varit drivande för att EU-ländernas ambassadörer ska samlas för att trycka på för en omedelbar humanitär vapenvila.

Vi arbetar alltså på olika sätt, men i huvudsak gör vi det genom att vi EU-länder samlas, lyfter frågan och pratar om den i olika ministerråd och i Europeiska rådet.

Herr talman! Jag börjar med Georgien. Jag instämmer i det som Kerstin Lundgren säger. Vi i EU måste vara tydliga i vår kritik, och det är vi. Jag vet inte exakt vad Johan Forssell har sagt i sina möten, men jag är säker på att han har gjort på samma sätt som jag när jag har träffat olika representanter. Jag har varit tydlig med hur ett EU-närmande måste gå till. Det finns väldigt tydliga kriterier som ska uppfyllas, och vi är lika tydliga mot alla kandidatländer.

Utvecklingen i Georgien just nu är oroväckande. Flera representanter från EU:s olika institutioner har besökt Georgien för att markera detta. Så huruvida EU har varit alldeles för tyst har vi kanske olika uppfattningar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2023

I fråga om Israel börjar jag med bosättare på Västbanken, något som flera har tagit upp i olika reservationer - det nämns i varje fall i betänkandet. När jag sa att jag läser baklänges och framlänges menar jag att jag kanske missade om det var i en reservation eller inte; jag ber om ursäkt för det.

Hur som helst har regeringen och de flesta partier här samma uppfattning. Vid Europeiska rådets senaste möte fattades beslut om sanktioner mot ett antal enheter, men Sveriges regering och Sveriges riksdag är öppna för att driva på för fler.

Situationen på Gaza är fruktansvärd. Det viktiga nu är att Israel måste göra mer för att skydda den humanitära rätten och se till att förnödenheter kommer in. Här har vi på europeisk nivå också fått fram hjälp. Senast jag var här pratade vi om att Cypern hade öppnat möjligheten att skicka förnödenheter till Gaza den vägen. Det räcker absolut inte, men det är en viktig del.

Allt detta är självfallet något som fortfarande står högt på agendan, och vi måste se till att få stopp på det här.

(Applåder)

Herr talman! Det var många frågor. Frågan om att uppdatera den rättsliga grunden kanske klarades av i mitt tidigare replikskifte.

Kerstin Lundgren inledde sitt anförande med någonting i stil med att EU misslyckats under föregående år, och jag blev lite orolig då, men sedan kände jag att det tog sig. EU har faktiskt lyckats. Jag tycker att EU under förra året lyckades med att behålla enigheten och stötta Ukraina. Det var en oerhörd framgång, liksom många andra delar.

När det gäller frågan om en tribunal måste ansvar självklart utkrävas för de brott som begåtts av Ryssland under aggressionen. Under ordförandeskapet drev vi på för att det skulle inrättas en tribunal. Som Kerstin Lundgren minns fanns det ju då lite olika argument för var den skulle lokaliseras. Vi stöder initiativet att inrätta en tribunal för aggressionsbrottet i Ukraina och att den i så fall skulle vara ett komplement till den internationella brottmålsdomstolen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2023

Det viktiga är att redan nu under kriget se till att samla in bevis. Sverige stöder det arbetet med personal men också på olika sätt med kompetens. Det är fruktansvärda siffror vi kan läsa om när det gäller hur mycket man redan har samlat in om det som förmodligen kommer att ses som krigsbrott. Det är oerhörda siffror på kanske 70 000 eller 100 000 fall.

Vad gäller Georgien vill jag tacka både Linnéa Wickman och Ann-Sofie Alm som tog upp det i sina anföranden. Jag tycker att det är mycket allvarliga signaler vi får. Det var därför Johan Forssell var tydlig när han besökte Georgien förra veckan och därför vi är tydliga med vårt stöd till de civilrättsorganisationer som finns i Georgien.

Jag får återkomma till den sista frågan i nästa anförande.

Herr talman! Linnéa Wickman och jag är nog överens om vikten av att ha möjlighet till sanktionssystem och att man behöver jobba aktivt med att utveckla dem allteftersom, men det handlar också alltid om balans, effektivitet och rättssäkerhet. Jag är inte jurist nog att uttala mig exakt om detta, men från svensk sida driver vi detta i enlighet med det mandat som regeringen har från riksdagen och som vi har utarbetat väl tillsammans.

Vi får återkomma till detta. Jag är helt säker på att Socialdemokraterna och Linnéa Wickman kommer att återkomma till utrikesministern.

(Applåder)

Herr talman! Som jag sa i mitt anförande har jag läst utskottets betänkande. Som gammal riksdagsledamot uppskattar jag verkligen att göra det, även om vissa av mina medarbetare tycker att jag överdriver. Det var långt och bra. Jag läste just den här delen baklänges och framlänges, och jag har också läst och tagit del av vad utrikesministern har sagt i olika diskussioner.

Jag motsätter mig vad Linnéa Wickman säger om vad regeringen eventuellt kommer att göra och inte. Utrikesministern har flera gånger varit tydlig med att vi dels har drivit den i riksdagen förankrade positionen när det gäller IRGC, dels har verkat för att få EU-enighet om listning. Men det var inte riktigt det Linnéa Wickman frågade mig om nu.

Vi har också drivit att EU-institutionerna behöver se över de rättsliga förutsättningarna. Precis som Linnéa Wickman nämnde i sitt anförande finns det olika uppfattningar om dem bland jurister. Vi kommer såklart att fortsätta att driva på, konsultera andra medlemsstater och på olika sätt samarbeta med andra länder. Den här regeringen kommer som sagt att vara aktiv och stark. Jag skäms inte ett dugg för och har inga problem med att vara obekväm i vissa situationer, och det har inte mina kollegor heller. Vi driver på, men det krävs också flera andra för att få igenom saker.

Det går alltså inte att påstå att vi eventuellt inte kommer att göra något. Vi kommer att fortsätta att driva på för att göra det som är nödvändigt.