Kajsa Fredholm

Fru talman! Jag måste ställa några frågor. Menade ledamoten att det är klimataktivism i Klimatpolitiska rådet? Jag kanske missuppfattade det.

Jag tycker att det är intressant att man tar upp livsmedelsförsörjningen. Det är jätteviktigt att vi kan öka beredskapen. Jag tycker också att det är intressant – jag måste få reflektera lite över det – att ledamoten är så himla irriterad på att man säger att köttkonsumtionen behöver minska. Jag vill lyfta fram att det också finns ett hälsoperspektiv i detta, som är väldigt viktigt.

Om vi ska bli självförsörjande på livsmedel behöver vi odla mer växtprotein. Det är väl inga konstigheter, och det är beredskapsmässigt viktigt. Jag skulle gärna vilja höra lite mer från ledamoten om detta.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Det är dock problematiskt att ha en politik som förra året gjorde att utsläppen ökade. Vi har ju en koldioxidbudget som vi inte kan ta tillbaka, i varje fall inte inom de närmaste decennierna.

Jag är intresserad av det här med acceptans. Även Naturvårdsverket har gjort en undersökning. Den gjordes i januari och visade att det finns ett brett stöd i befolkningen för mer insatser som minskar klimatförändringarna. Där lyfter man till exempel upp kollektivtrafiken.

Jag undrar varför regeringen inte har satsat mer på kollektivtrafik. Vi i Vänsterpartiet vill se en mer utbyggd kollektivtrafik i hela landet, och vi har en satsning som innebär att ett månadskort ska kosta 450 kronor. Vore det inte bra att subventionera klimatsmarta fossilfria lösningar inom transportsektorn?

Fru talman! Jag vill tacka ministern för att hon kommit hit i dag och debatterar med oss. Jag tycker att det är väldigt viktigt och bra.

Nyligen publicerades en global studie om befolkningens syn på att göra större insatser för klimatet. Hela 125 länder var med i den undersökningen. Den visar på ett massivt stöd för en kraftigare klimatpolitik över hela världen. Benar man upp studien visar den att över 80 procent av Sveriges befolkning vill att staten och det allmänna ska göra mer för klimatet.

Jag tycker inte att det alls rimmar med regeringens klimatpolitik, som den senaste tiden har visat sig vara ett slags omvänd politik. Förra året ökade till exempel växthusgasutsläppen kraftigt i stället för tvärtom. När kommer förslagen som på riktigt sänker utsläppen av växthusgaser? Det är någonting som de flesta som bor i Sverige vill se.

Fru talman! Sveriges utsläpp av växthusgaser ökade under 2024. Klimatpolitiska rådet, som är regeringens eget expertorgan, konstaterar att nuvarande klimatpolitik inte räcker för att nå Sveriges klimatmål och EU-åtaganden till 2030. Regeringens klimatpolitik gör att Sverige numera är en stor utsläppare av växthusgaser. Det är en klimatpolitik som verkar gå ut på att säga en sak för att sedan göra tvärtom och skjuta den nödvändiga klimatomställningen på framtiden – i alla fall fram till nästa mandatperiod.

Men för varje år som vi dröjer med att sänka utsläppen ökar kostnaderna för att ta itu med problemen. Det här är inte bara en dålig klimatpolitik utan också samhällsekonomiskt oansvarigt. Det statsminister Kristersson och hans kompisar hellre gör är att berika de redan rikaste med stora skattesänkningar så att den rikaste 1 procenten i Sverige kan fortsätta att leva sina lyxliv och släppa ut enorma mängder mer växthusgaser än de flesta av oss andra.

Var är satsningarna på sol- och vindkraft? Var är satsningarna på en fungerande och billig kollektivtrafik i hela landet? Var är satsningarna på låg- och medelinkomsttagare så att de ska kunna ställa om på ett tryggt sätt i sin vardag, oavsett var i landet de bor?

Det här är saker som de flesta i Sveriges befolkning önskar sig. Det kan vi se i flera undersökningar som har gjorts nyligen. Det finns ett stort stöd för en kraftigare klimatpolitik, en politik där staten tar större ansvar till exempel genom att finansiera kollektivtrafik, energiförsörjning och anläggningar för återvinning.

På frågan vad som hindrar människor från att leva mer klimatmedvetet svarade hela åtta av tio i en undersökning från Naturvårdsverket att den största anledningen var att klimatvänliga alternativ ofta är dyrast. Det här tycker jag verkligen att regeringen borde ta sig en ordentlig funderare på. Vad är det egentligen som skapar acceptans hos befolkningen för klimatomställningen? Det verkar inte vara ökade utsläpp av växthusgaser, i alla fall.

Herr talman! Riksrevisionen har i sin rapport granskat det statliga stödet Industriklivet. Industriklivet är ett klimatpolitiskt styrmedel för att stödja ny teknik och andra innovativa lösningar som ska minska växthusgasutsläppen. Det är ett viktigt styrmedel eftersom Sveriges industrier står för en tredjedel av alla utsläpp av växthusgaser inom landet.

Riksrevisionen riktar rätt skarp kritik mot regeringen som regeringen i mångt och mycket avfärdar. Riksrevisionen lämnar även ett antal rekommendationer till regeringen för att komma till rätta med problemen.

Herr talman! Regeringens i det närmaste obefintliga klimatpolitik visar sig vara än mer undermålig i skrivelsen. Trots att regeringen anser att Industriklivet är en av de viktigaste åtgärderna för industrins klimatomställning leder Riksrevisionens kritik till ytterst lite handling från regeringen.

Vi i Vänsterpartiet anser att det här är anmärkningsvärt om regeringen har ambitionen att den ytterst begränsade klimatpolitik man bedriver åtminstone ska vara så effektiv som möjligt.

I sin klimathandlingsplan gör regeringen själv bedömningen att ”det finns ett fortsatt behov av att se över och eventuellt utveckla styrmedlet för att säkerställa att Industriklivet ska fortsätta att vara ett effektivt verktyg för att åstadkomma utsläppsminskningar från industrisektorn och främja en industrisektor som är konkurrenskraftig och växande i en fossilfri ekonomi. I budgetpropositionen för 2024 föreslår regeringen en förstärkning av Industriklivet”.

Men när regeringens handlingsplan helt saknar konkreta förslag på hur regeringen ska uppnå klimatmålen anser vi i Vänsterpartiet att regeringen åtminstone borde ta till sig de välgrundade rekommendationer som Riksrevisionen ger till regeringen för att säkerställa att befintliga klimatstyrmedel är så effektiva som möjligt.

Herr talman! Riksrevisionens rapport visar att det finns stora brister i den politiska styrningen och samordningen, vilket riskerar att ytterligare öka glappet för att Sverige ska uppnå sina klimatmål. Inte minst riskerar den redan bristande tillgången på el för industrin i projektansökningar att ytterligare försämras på grund av detta. Vi i Vänsterpartiet tar Riksrevisionens rapport på allvar och har följande förslag:

Regeringen bör genomföra en översyn över vilken målgrupp och vilka typer av åtgärder och projekt som Industriklivet ska omfatta för att bli mer effektivt samt hur myndighetsansvaret bäst utformas för att svara mot detta.

Regeringen bör få ett uppdrag att samordna de statliga klimatomställningsstöden för investeringar för att kunna säkerställa att likvärdiga investeringsprojekt kan prövas på ett enhetligt sätt oavsett vilket stöd ansökan gäller.

Regeringen bör ges i uppdrag att samordna klimatpolitiken med andra politikområden så att risken för uteblivna effekter av Klimatklivet inte ska bli onödigt stor.

Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med alternativa åtgärder för att nå Sveriges klimatmål även om de höga förväntningarna på Industriklivet inte skulle infrias.

Herr talman! Slutligen yrkar jag bifall till reservation 3.

Herr talman! Nyligen publicerades en global studie om befolkningens syn på att göra större insatser för klimatet. De 125 länder som var med i undersökningen står tillsammans för 96 procent av världens utsläpp. Denna undersökning visar på ett massivt stöd för en kraftfullare klimatpolitik. Om man benar ned studien nationellt ser man att den visar att över 80 procent av svenskarna vill att staten, eller det allmänna, ska göra mer för klimatet.

Det här är heller inte den enda studien. I Naturvårdsverkets undersökning från januari om svenskarnas syn på klimatet visar man tydligt på att det finns ett brett stöd i befolkningen för att det ska göras betydligt mer insatser för att minska klimatförändringarna. Det gäller även insatser från statlig nivå, som att finansiera kollektivtrafik, energiförsörjning och anläggningar för återvinning.

I Naturvårdsverkets undersökning ställdes även frågor om vad som hindrar människor att leva mer klimatmedvetet. Här svarade hela åtta av tio att den största anledningen var att klimatvänliga alternativ ofta är dyrast.

Detta tycker jag att regeringen borde grunna på.

Herr talman! Regeringens klimatpolitik gör att Sverige numera är en stor utsläppare av växthusgaser. Regeringens klimatpolitik verkar gå ut på att säga en sak för att sedan göra tvärtom och skjuta den helt nödvändiga klimatomställningen på framtiden – i alla fall fram till nästa mandatperiod. Men för varje år vi dröjer med att sänka utsläppen ökar kostnaderna för att ta itu med problemen. Detta är inte bara en mycket dålig klimatpolitik; det är också samhällsekonomiskt oansvarigt.

Det statsminister Kristersson och hans kompisar hellre gör är att berika de redan rikaste med stora skattesänkningar så att den rikaste 1 procenten i Sverige kan fortsätta att leva lyxliv och släppa ut enorma mängder mer växthusgaser än de flesta av oss andra.

Var är satsningarna här och nu på sol och vindkraft? Var är satsningarna på en fungerande och billig kollektivtrafik i hela landet? Var är satsningarna på låg- och medelinkomsttagare så att de kan ställa om på ett tryggt sätt i sin vardag oavsett var i landet de bor? Detta är sådant som en majoritet av Sveriges befolkning önskar sig.

Herr talman! Klimathotet är både akut och komplicerat. Mänskligheten måste snabbt och resolut bygga en ekonomi som inte vilar på användning av fossila bränslen. Detta är ett stort skifte som inte sker av sig självt utan kräver stora reformer på nära nog alla samhällsområden. Så ser vår verklighet ut i dag. I denna situation är det centralt att klimatpolitik är och uppfattas som realistisk och positiv snarare än som ett hot.

Vänsterpartiets klimatpolitik lägger inte huvudkostnaden på låg- och medelinkomsttagare, på landsbygden eller på enskilda branscher. Vi ska se till att det är de som släpper ut mest som ska göra de största förändringarna. Vi ska se till att staten tar det ansvar som är helt nödvändigt för att det ska kunna genomföras en rättvis omställning som alla, även låg- och medelinkomsttagare och de som bor på landsbygden, kan vara delaktiga i. Klimatfrågan är prioriterad i vårt arbete i Vänsterpartiet, både i vår budget och i våra riksdagsmotioner. Vi har politiken för att rivstarta klimatomställningen.

Herr talman! Det är de rikaste som släpper ut mest växthusgaser, och det är de rikaste som behöver betala. Enligt vår uppfattning är det bara mer vänsterpolitik som kan lösa klimatkrisen. Sverige har som sagt alla möjligheter att rivstarta klimatomställningen och göra det på ett sätt som bygger ett mer rättvist Sverige, skapar jobb och rikedom och ser till att vanligt folk får det bättre medan kostnaderna för omställningen bärs av dem som bär ansvaret. Med en mer jämlik fördelning av resurser kan minskad resursanvändning kombineras med en högre materiell standard för alla såväl i Sverige som globalt. Omställningen till ett hållbart samhälle måste få störst konsekvenser för dem som har störst klimatpåverkan och tar mest resurser i anspråk.

Sverige behöver klimatinvestera i infrastruktur, va-nät, energieffektiva bostäder, stärkt elnät och kraftigt utbyggd förnybar energi.

Vi föreslår en Sverigebiljett för all regional kollektivtrafik som ska kosta max 450 kronor i månaden och gälla över hela landet.

Vi föreslår att subventioner till klimatskadlig verksamhet avvecklas och att pengarna i stället läggs på att stödja omställning och gröna investeringar.

När en större andel av ekonomin går till gemensamma investeringar i stället för att gynna höginkomsttagares överkonsumtion skapas möjligheter att minska såväl klyftor mellan låginkomsttagare och höginkomsttagare som klyftor mellan stad och land samtidigt som utsläppen minskas.

Det är bra politik för klimatet och för vanligt folk. Sverige kan bättre.

Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation 22, som handlar om att regeringen bör presentera en handlingsplan för hur övriga klimatskadliga subventioner kan avvecklas i närtid.

Fru talman! Vi är helt överens om att man ska se detta i ett längre perspektiv – absolut. Vi är också överens om att Sverige ska vara ett gott exempel. Men för närvarande är ju Sverige inte ett gott exempel; vi hade stora utsläpp av växthusgaser förra året.

Jag vill gärna återgå till frågan om vad svenska folket tycker. Det finns även en undersökning från januari där Naturvårdsverket har tittat på svenskarnas syn på klimatet, och den visar att det finns ett brett stöd i befolkningen för att göra betydligt mer insatser för att minska klimatförändringarna. Det gäller även insatser från statlig nivå gällande till exempel kollektivtrafik, energiförsörjning och anläggningar för återvinning.

I undersökningen ställdes även frågor om vad som hindrar människor från att leva mer klimatmedvetet, och åtta av tio svarade att den största anledningen är att klimatvänliga alternativ ofta är dyrast. Därför undrar jag varför regeringen är så ovillig att satsa mer på exempelvis kollektivtrafik – något som faktiskt skulle kunna ske här och nu. Vi i Vänsterpartiet vill se en mer utbyggd kollektivtrafik i hela landet, och vi satsar på ett månadskort som ska kosta 450 kronor i månaden.

Jag undrar: Är det inte bättre att subventionera klimatsmarta, fossilfria lösningar? Det regeringen har gjort är att subventionera det fossila, vilket ledde till ökade utsläpp förra året.

Fru talman! Jag tackar för anförandet från Moderaterna. Som vanligt är kärnkraft den enda lösningen på klimatkrisen.

Jag skulle dock vilja ta upp en annan sak. Nyligen publicerades en global studie om befolkningens syn på att göra större insatser för klimatet. Det var 125 länder med i undersökningen – länder som står för 96 procent av världens utsläpp. Undersökningen visar på ett massivt stöd för en kraftigare klimatpolitik.

Om man benar ned studien nationellt visar den att över 80 procent av Sveriges befolkning vill att staten ska göra mer för klimatet. Detta rimmar ju inte alls med regeringens klimatpolitik, som är ett slags omvänd politik där växthusgasutsläppen kraftigt ökade förra året, i stället för tvärtom.

Min fråga till Moderaterna är: När kommer förslagen som på riktigt sänker utsläppen av växthusgaser i närtid? Det är ju något som de flesta som bor i Sverige faktiskt vill se.

Herr talman! Andelen åkermark fortsätter att minska i Sverige, och samtidigt ökar exploateringen av jordbruksmark. Med exploatering av jordbruksmark menas att bygga på marken eller använda den på ett sätt som gör att det inte går att odla där igen.

Det främsta skälet till att åkermark försvinner är att marken inte längre brukas och därför växer igen. Samtidigt som detta sker har Sverige ett stort behov av att stärka sin självförsörjning av livsmedel. Klimatkrisen innebär därutöver att den odlingsbara marken globalt sett försvagas, vilket kommer att medföra ett ökat ansvar för Sverige att bidra till den globala försörjningen av livsmedel.

Herr talman! Naturvårdsverket bedömer att det inte är möjligt att nå miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Förutsättningarna för att långsiktigt bevara jordbruksmarkens produktionsförmåga bedöms som otillräckliga. Tillståndet för många av odlingslandskapets arter och naturtyper är dessutom dåligt eller ogynnsamt. Näst efter skogen finns flest rödlistade arter i just odlingslandskapet.

Det är därför även nödvändigt att gynna fler bruksmetoder som bidrar till en hävd som stärker den biologiska mångfalden i jordbrukslandskap. Det behövs ett mer mosaikartat landskap med olika former av naturbete och minskad användning av bekämpningsmedel.

Vi i Vänsterpartiet anser att den höga takten i exploateringen av bördig åkermark, inte minst i södra Sverige, är mycket bekymmersam och oförenlig med en långsiktigt hållbar livsmedelsförsörjning. Även Utredningen om en ny livsmedelsberedskap konstaterar i sitt betänkande Livsmedelsberedskap för en ny tid att jordbruksmark bör skyddas bättre.

Det behövs nya nationella styrmedel för att minska exploateringen av jordbruksmark i kommunerna. Regeringen bör därför motverka exploatering av åkermark och återkomma med ett förslag till nationell målsättning för bevarande av bördig åkermark, vilket är innehållet i reservation 5, som jag yrkar bifall till.

(forts. § 11)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Klimatpolitiska rådet är regeringens oberoende expertorgan som varje år granskar regeringens klimatpolitik. Rådets senaste rapport riktar kraftig kritik till regeringen, som förra året ökade Sveriges utsläpp av växthusgaser.

Regeringens klimatpolitik är minst sagt otillräcklig, om jag ska uttrycka mig fint. Nu är det så att de flesta i Sverige faktiskt vill se en politik som har lösningar på klimatkrisen. Min fråga till statsrådet Pourmokhtari är därför: När kommer förslagen för en politik som på riktigt sänker utsläppen av växthusgaser i Sverige?

Herr talman! Nu blev det lite likadant. Det är inte så att jag inte litar på kontrollanter eller på de flesta lantbrukare. Det jag kritiserade var kycklingindustrin.

När det gäller fyra stora producenter i landet har länsstyrelserna kommit fram till att det är så förfärliga förhållanden som jag lyfte fram. Man har, vad jag har läst, kontrollerat tre fyra år tillbaka, och samma typ av problem återkommer varje år. Det finns alltså saker som behöver åtgärdas där. Det vore bra om ledamoten tog till sig det.

(Applåder)

Herr talman! Jag ”pinpointade” några problem. I det stora hela kan jag hålla med om att jämfört med EU har vi det förvånansvärt bra.

Jag fick frågan om jag litar på kontrollanter eller inte. Men det är inte det som är problemet. Man har gjort kontroller, och det har visat sig vid kartläggningar – som finns på nätet – att det finns problem hos de fyra största kycklingfabrikerna. Kontrollanterna litar jag naturligtvis på. Vad jag säger här är vad kontrollanterna har kommit fram till. Dem litar jag absolut på.

Herr talman! Att ta sitt husdjur till veterinären är dyrt och har blivit allt dyrare de senaste åren. Enligt en utredning som ett försäkringsbolag gjorde i fjol hade priset för en medelskada på katt i snitt ökat med 25–55 procent mellan 2018 och 2023.

Transparensen kring vad en operation eller behandling kostar är väldigt bristfällig. Det är först efter att den har genomförts som djurägaren får notan och faktiskt kan veta vad kostnaden landar på.

Det behöver införas en så kallad referensprislista där djurägare kan se och jämföra priser för olika behandlingar. Detta är något som vi i Vänsterpartiet föreslår. Jag vill därför yrka bifall till reservation 2 i betänkandet, som handlar just om det.

En referensprislista är ett bra sätt att öka transparensen men kommer inte helt åt de oskäliga prisökningar som oligopolen skapar. Därför behöver det tas ytterligare steg för att förbättra konkurrensen och få ned priserna.

Herr talman! Veterinärkostnaderna har ökat i hela landet men skiljer sig samtidigt åt beroende på var i Sverige man bor. Dessa priser måste ned, och de måste bli mer likvärdiga i landet.

Vi vill även utreda möjligheten till nationella tariffer, där ansvarig myndighet ges i uppdrag att ta fram fasta priser i veterinärvården. Tyskland har redan ett system med tariffer, och det vi vill se i Sverige är någonting liknande.

Herr talman! Att två aktörer dominerar veterinärmarknaden är ett marknadsmisslyckande. Dagens oligopol behöver brytas upp. Vi föreslår därför att ett marknadsundersökningsverktyg införs som ger Konkurrensverket möjlighet att identifiera och åtgärda strukturella problem på marknader där konkurrensen fungerar dåligt – i det här fallet veterinärmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård samt djurskydd

Herr talman! Djurens välmående är en grundläggande värdering i vårt samhälle. Att våra djur ska få leva under förhållanden som respekterar deras naturliga behov och beteenden är något som de flesta av oss håller med om.

I Sverige har vi haft lagen om kors betesrätt sedan 1980-talet. Men nu hotas den av regeringen. Vad innebär lagen? Jo, att alla nötdjur över sex månader, förutom tjurar, ska kunna komma ut på bete under sommaren. Har man sett kor på bete sommartid förstår man att det är en viktig del i deras naturliga beteende. Även forskningen har kommit fram till att korna mår bättre när de kan komma ut. Kornas hälsa förbättras på en rad sätt. De får bättre klövhälsa och benhälsa samt en minskad förekomst av inflammationer. Kor är djur som är anpassade för att beta. Om en ko inte får beta så mår den dåligt. Det är inte svårare än så.

Lagen om betesrätt var en del i den nya djurskyddslagen som kom 1988 efter en kampanj ledd av författaren Astrid Lindgren, som var starkt engagerad i djurrättsfrågor.

Djurskyddslagen säger att djur ska hållas så att de kan bete sig naturligt. Det vore att gå åt helt motsatt håll om vi slopade beteskravet. Livsmedelsgrossisterna menar att ett slopat beteskrav hindrar försäljning av svenskt nötkött inom offentlig sektor. De menar att betesrätten är avgörande för att kunna servera svenskt kött i våra skolor och på våra sjukhus. Betesdrift används i hög utsträckning som hållbarhetskriterium i den offentliga upphandlingen.

Herr talman! Jag är säker på att korna vill behålla beteskravet, och det vill också över 160 000 engagerade människor som skrivit under ett upprop som överlämnades till riksdagen i går. Vi i Vänsterpartiet vill behålla beteskravet. Det gynnar både naturen och de mindre och mellanstora mjölkgårdarna som i dag är viktiga att värna, inte minst av beredskapsskäl. Betande djur har stor betydelse för den biologiska mångfalden. Vi är för ett system som slår vakt om kornas rätt att beta ute och att de som förlänger betestiden därutöver kan få bra ersättning. Vi vill att de lantbrukare som har naturbetesmarker med betesdjur ska få hundraprocentig kostnadstäckning, vilket de inte har i dag.

Herr talman! År 2019 fick Sverige en ny djurskyddslag. Den nya lagen innehåller framför allt tydliga skrivningar om vad som ska anses vara naturligt beteende för ett djur som hålls i fångenskap och att djuren ska ges möjlighet att agera utifrån det beteendet. Trots det fortsätter Sverige att tillåta att hönor hålls i bur för äggproduktion. Alltför ofta läser vi om missförhållanden inom svensk kycklingindustri. Djurskyddslagens skrivningar om djurens rätt till naturligt beteende räcker uppenbarligen inte till.

Herr talman! Det pågår i dag tyvärr ett systematiskt djurplågeri i flera av Sveriges kycklingfabriker. Det finns granskningar av aveln i svensk kycklingindustri där det avslöjas att ett företag har fortsatt att snurra och trampa ihjäl djur som var vid medvetande trots att länsstyrelsen har påpekat brister.

Organisationen Djurens Rätt har gjort en kartläggning av kontroller som har gjorts hos de fyra största kycklingfabrikerna i landet. Kartläggningen visar på stora brister. Det är problem med klämda vingar och huvuden, hög dödlighet vid transporter samt frätskador från avföring som leder till uppfläkt hud ned till muskulaturen. Det här innebär ett stort lidande eftersom kycklingarna befinner sig i en så smutsig miljö att de får skador under fötterna. Men de transporteras ändå till slakteriet där de sedan tvingas att sitta i transportburar under flera timmar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård samt djurskydd

Ett annat problem är framavlade turbokycklingar. Det är kycklingar som är avlade för att så snabbt som möjligt få stora bröstmuskler för köttproduktion. Deras slaktålder är normalt 35 dagar, men de växer så snabbt att de får ont, blir sjuka och ofta dör i förtid. Det här var några exempel på vad som förekommer i dag inom svensk kycklingindustri.

Vi i Vänsterpartiet anser att de rådande missförhållandena inom svensk kycklingindustri måste åtgärdas så snart som möjligt. Och de brister som har uppmärksammats i djurvälfärden tyder på att problemet är strukturellt. Det räcker alltså inte att ansvariga chefer på avslöjade företag avgår.

Vi har i vår budget föreslagit ett ökat anslag med 100 miljoner kronor för att utöka länsstyrelsernas djurskyddskontroller. Det är ett steg i rätt riktning för att stärka djurvälfärden inom kycklingindustrin, men det är inte tillräckligt. Det behövs även starkare krav på bättre förhållanden. Det kan vara att kycklingarna ska ha tillgång till en större yta, förbud mot turbokycklingar, förbättrade bedövningsmetoder och förbättrade möjligheter till ett naturligt beteende och utevistelse.

Vänsterpartiet anser att det är hög tid att Sverige nu tar steg för en stärkt djurvälfärd och en minskad industriell kycklingproduktion. Regeringen behöver genom praktisk handling åtgärda de problem och lidanden som blir allt tydligare för varje år som går. Vi anser att det är hög tid att förbättra djurskyddspolitiken så att den i högre grad baseras på respekt för djuren.

Fru talman! Som jag svarade i det förra inlägget är vi inte emot substitution över huvud taget. Det är snarare omfattningen av uttaget i skogen som måste vara hållbar.

Vi behöver använda detta till långsiktiga produkter. Vi behöver bygga hus i trä. Vi använder det till biobränslen och i värmeverk och annat. Det ska vi såklart fortsätta med. Men där är vi inte överens om att vi behöver sänka nivån på detta i närtid.

Jag vill också säga att jag tycker att vi har ett stort hot, och det är klimatkrisen. Vi har inte råd med att temperaturen höjs i den takt som nu sker. Det är anledningen till vår politik.

Det finns konflikter i dag när det gäller den svenska skogens skötsel och användning. Den ena parten ser skogen enbart som ett odlingssystem, och den andra parten ser den som ett ekosystem. Här måste vi finna en harmoni, så att det går att sköta bägge.

Klimatkrisen accelererar. Vi är illa ute, och vi behöver agera nu. Även skogssystemet behöver sättas in i klimatkrisens ramar.

Fru talman! Tack, Kjell-Arne, som är den som är flitig och begär replik på mitt anförande! Det uppskattar jag verkligen.

Äganderätten vet jag att vi har pratat om förut. Den är grundlagsskyddad. Vi har inga åsikter om den och vill inte ändra den. Den frågan är alltså lätt att svara på.

Sedan gäller det bioekonomi. Jag tog inte upp i mitt anförande att vi självklart behöver bruka skogen och använda den råvara som vi tar ut. Men brukandet behöver ske på ett hållbart sätt. Där är vi nog inte riktigt överens, för vi anser att uttaget nu är för stort.

Då kommer vi in på den gröna omställningen. Den måste givetvis även gälla skogen. Det vet vi om. Vi i Vänsterpartiet har budgeterat för klimatinvesteringar på 700 miljarder över tio år. Bland annat den här omställningen måste självklart även gälla skogsbranschen.

Vi behöver försöka få till fler långsiktiga produkter, som Malin mycket riktigt tog upp. Trähusbyggande, till exempel, har varit uppe tidigare i debatten. Vi behöver göra mer av detta. Men uttaget ur skogen behöver ske på ett hållbart sätt.

Fru talman! Nyligen släpptes den OECD-rapport där man granskar Sveriges miljöprestation. Där pekar man på att skogsbruket i Sverige har allvarliga brister, att skogsbruket inte är hållbart och att det inte når miljömålen. Man säger att ett långvarigt intensivt skogsbruk och ett standardiserat kalhyggesbruk har haft negativa effekter på skogsmiljöer. Sverige är inte på rätt väg att nå målen för hållbara skogar till 2030.

Förmågan att binda koldioxid från luften hotas. Den biologiska mångfalden hotas. Detta beror på att skogsavverkningen har ökat kraftigt och på att områden skyddas i för liten utsträckning.

Fru talman! Det totala kolupptaget skulle kunna vara större i dag med ett skogsbruk där träden får växa sig äldre eller genom skydd av mer skog. En betydande del av dagens kolsänka uppkommer på skogsmark som inte används för virkesproduktion, exempelvis formellt skyddade skogar.

Vänsterpartiet anser i likhet med OECD att det svenska skogsbruket i sin helhet inte är att betrakta som hållbart. Vår inställning är att produktionsmålen behöver vara underställda miljöhänsynen. Om vi ska uppnå ett hållbart skogsbruk kan inte råvaruförsörjningen i praktiken vara allenarådande för hur våra skogar brukas. Naturens gränser med bevarade ekosystem behöver vara ramen för hur skogarna nyttjas.

Att vi på ett hållbart sätt använder vår skogsråvara är avgörande för att vi ska möta såväl klimatkrisen som utarmningen av den biologiska mångfalden. För att bryta trenden med att kolinlagringen blir allt sämre i Sverige anser vi i Vänsterpartiet att det krävs ett stort antal åtgärder för att svenskt skogsbruk ska bli hållbart. Mest angeläget är att få stopp på avverkningarna av skogar med höga naturvärden. Då kan mer kol lagras och den biologiska mångfalden stärkas.

Det är även av stor vikt att markägare i ökad utsträckning kan få ersättning för att de lagrar kol och bevarar biologisk mångfald och andra ekosystemtjänster och därmed bidrar till de gemensamma nyttigheter som främjar ett mer hållbart samhälle för oss alla och för kommande generationer.

Fru talman! Mindre skogsområden med höga naturvärden lämpar sig inte som naturreservat, men det är viktigt att staten kan ge markägare ersättning för att formellt skydda dessa områden långsiktigt. Skogsstyrelsen kan i dessa fall bilda naturvårdsavtal och biotopskyddsområden. Det är särskilt viktigt att det finns resurser till skogsägare med mindre skogsinnehav men med en stor andel höga naturvärden.

Fru talman! Vi anser även att trakthyggesbruket på längre sikt bör fasas ut för att värna skogens funktion som kolsänka och för att värna den biologiska mångfalden. Med det sagt behöver man naturligtvis anpassa detta efter skogstyp och efter var i landet man befinner sig. Staten bör genom sina myndigheter aktivt bidra till detta genom ekonomiskt omställningsstöd, utveckling, forskning och rådgivning för kalhyggesfria skogsbruksmetoder.

Fru talman! Den svenska fjällnära skogen är ett unikt område med stora naturskogar och höga naturvärden. Naturskogarna i fjällområdet är några av de få intakta skogslandskap som fortfarande finns i Europa.

Vi i Vänsterpartiet anser att det är av högsta prioritet att dessa skogar skyddas. Men de senaste åren har det varit ett högt tryck på att få avverka dem. I maj förra året avslöjade Ekot att oskyddade gamla skogar avverkas i högt tempo. Om jag minns rätt var det 6 000 hektar som hade kalavverkats på fyra år. På grund av stora besparingskrav på Skogsstyrelsen hade man inte hunnit med att granska de anmälningar som kommit in, vilket resulterade i klartecken för en tredjedel av anmälningarna.

Nu återstår små områden av gammal skog i Sverige. De större områden som trots allt finns är i stort sett knutna till de fjällnära skogarna.

Bevarandet av dessa långsamt växande skogar är en viktig del i kampen mot global uppvärmning. De lagrar stora mängder kol i både levande och död biomassa och även i jordskiktet. Vi behöver skydda den fjällnära skogen, inte avverka den.

Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation 16, som handlar om just skydd av fjällnära skog.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Herr talman! I dag debatterar vi ett betänkande som innehåller yrkanden om ett flertal olika övergripande miljöfrågor. Vänsterpartiet har tre reservationer som jag tänkte gå igenom.

Den första reservationen handlar om en hållbar stålproduktion. Svensk stålindustri är världsledande på flera områden och en viktig exportindustri. Det fossilfria stålet är framtiden och en helt nödvändig del av den gröna industriella omställningen. För att det ska vara möjligt att producera fossilfritt stål behövs satsningar och arbete för att bygga ut elnätet och den förnybara energin.

Arbetet med energieffektivisering måste öka, och arbetet med att ta fram anläggningar för vätgas måste intensifieras. Detta bygger på en politisk vilja och en samverkan mellan statliga myndigheter, forskningsinsatser och industrin. Stålindustrins möjligheter till omställning är också beroende av effektiva och rättssäkra tillståndsprocesser.

Klimatarbetet måste vara långsiktigt och innehålla tydliga mål så att industrin klarar en omställning även i tider av lågkonjunktur eller ökad global konkurrens. Därför vill vi i Vänsterpartiet att myndigheter och institutioner ser över hur klimatet kan prioriteras i tillståndsprocessen.

Herr talman! Den andra reservationen handlar om det kommunala vetot, som tidigare talare har nämnt. Kommunerna har i dag i praktiken vetorätt. Detta sker genom att en kommun som är negativt inställd till vindkraft helt enkelt kan låta bli att ta upp sådana ärenden och därmed helt bromsa utbyggnaden.

Vi anser att formerna för kommunernas inflytande på vindkraftssidan måste förändras, och kravet på tillstyrkan bör tas bort. Kommunerna bör dock på ett tidigt stadium involveras och vara med i processen. Det är även viktigt att upprätthålla höga krav på en rättssäker prövning med hänsyn till människors hälsa och till miljön.

Kommunernas åsikt ska väga tungt, men i ett läge där Sverige på energiområdet ska gå från fossil energi till förnybar energi är det som det ser ut i dag orimligt med ett kommunalt veto.

Vänsterpartiet vill även öka acceptansen för vindkraft genom att lagstifta om en produktionsbaserad ekonomisk ersättning som går till de lokalsamhällen där vindkraft byggs. Det behövs bättre incitament för utbyggnad av vindkraft, både land- och havsbaserad, genom att gynna den kommun och de boende i närområdet där vindkraften ska byggas.

Herr talman! Den tredje och sista reservationen vi har i betänkandet gäller krav på miljöhänsyn vid offentlig upphandling. Den ekologiska produktionen bidrar till att nå ett flertal av våra nationella miljömål, de globala hållbarhetsmålen och det globala ramverket för biologisk mångfald.

Att satsa på ekologiska livsmedel inom offentlig sektor bidrar till att våra gemensamma medel används till att hållbar mat kan serveras på våra skolor, sjukhus och äldreboenden. Samtidigt innebär det att skattepengar investeras i gemensamma nyttigheter för oss alla, exempelvis biologisk mångfald, rent vatten, bördiga jordar och förbättrad djurvälfärd. Det är värdefullt för det långsiktiga arbetet inom det ekologiska lantbruket att riksdagen även antar mål för offentlig konsumtion.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

I dag står ekologiska livsmedel för cirka 40 procent av konsumtionen i offentlig sektor. Sverige har goda förutsättningar att till 2030 öka dessa nivåer. Därför bör Sverige anta ett mål om minst 60 procent ekologiskt i offentlig livsmedelskonsumtion till år 2030.

Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation 27.

Fru ålderspresident! I dag debatterar vi livsmedelspolitik. Klimatkrisen, höga energipriser och höga matpriser påverkar svenska bönder och vår livsmedelsproduktion negativt. Det som nu händer ute i Europa och världen påverkar oss i Sverige, inte minst vad gäller både produktion och försörjning av livsmedel. Sverige har goda förutsättningar att utveckla ett hållbart jordbruk som i framtiden kan både bidra till den globala livsmedelsförsörjningen och stärka vår nationella självförsörjning av livsmedel.

Kretsloppen måste värnas, och ett småskaligt och variationsrikt jordbrukslandskap behöver i större omfattning stimuleras. En ökad självförsörjningsgrad gör oss bättre rustade vid kriser och extremväder samt kan även minska vårt importberoende. Livsmedelsberedskapen behöver stärkas, och vi behöver stärka produktionen av hållbar mat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Fru ålderspresident! Jag ska fortsätta med att prata om behovet av att stoppa matjättarnas missbruk av sin marknadsdominerande ställning.

På bara två år har matpriserna stigit med nästan 30 procent, men tyvärr verkar regeringen stå rätt handfallen. Samtidigt som hushållen får räkna slantarna för att ha råd med bröd, smör och grönsaker gör matjättarna rekordvinster. Detta är förstås oacceptabelt.

För att man ska komma till rätta med detta behövs lagstiftning som kan sänka matpriserna. Marknaden behöver fungera som den är tänkt och hjälpa hushåll men även svenska matproducenter i ett pressat läge. Det är inte bara konsumenterna som lider av matjättarnas metoder. Även livsmedelsproducenterna, de företag som faktiskt odlar och producerar vår mat i Sverige, pressas hårt.

De senaste åren har vi kunnat läsa om bönder och andra som ser sina varor öka i pris i butik men som själva inte får ett öre mer trots att det är de som har de stora kostnadsökningarna. Som många små och medelstora livsmedelsproducenter själva uttrycker det: Matproducentens andel av matkronan behöver öka.

Matjättarnas missbruk av sin marknadsdominerande ställning behöver stoppas. De pressar livsmedelsproducenternas marginaler och skadar Sverige, som är i stort behov av ett varierat utbud av svensk livsmedelsproduktion. Ett litet antal stora företag dominerar grossistleden. Därför hamnar många mindre livsmedelsproducenter i beroendeställning till de enskilda jätteföretagen. Dessa grossister har tyvärr inte varit sena att utnyttja detta, vilket lett till ett omfattande maktmissbruk. Nu är det dags att skydda livsmedelsproducenterna.

En undersökning från Livsmedelsföretagen från 2020 visar att över 90 procent av de stora matkedjornas leverantörer har hotats med så kallad avlistning, vilket innebär att deras produkter tas bort ur beställningssortimentet om de inte accepterar vissa villkor. I praktiken innebär det en svartlistning från matjättens sida, där inga inköp görs från det avlistade företaget.

Då matjättarna i praktiken kontrollerar hela marknaden är detta närmast att likställa med ett näringsförbud, och det är något som är svårt för den enskilda producenten att faktiskt våga göra någonting åt. EU har därför beslutat att förbjuda själva maktmissbruket med ett EU-direktiv mot otillbörliga handelsmetoder inom livsmedelsindustrin. Att komma åt maktmissbruket är en av huvudpunkterna i den här EU-lagstiftningen. Detta skulle inte vara möjligt på en marknad med många aktörer och en fungerande konkurrens. Den långsiktiga lösningen är givetvis att få till en fungerande konkurrens.

Lagen om otillbörliga handelsmetoder innehåller förbud för köpare av jordbruks- och livsmedelsprodukter att använda vissa utpekade handelsmetoder, som svartlistning, mot sina leverantörer. Syftet med lagen är att skydda just lantbrukare och matproducenter. Men lagen är bara en minimilag. Sverige har möjlighet, och behöver nu ta sig rätten, att skärpa den här lagstiftningen för att den ska kunna få avsedd effekt.

Det står klart att det behövs en större konkurrens mellan fristående grossister så att livsmedelsproducenter inte blir så beroende av enskilda aktörer. Vi behöver titta på ny lagstiftning. Det handlar om att se över ägarkoncentrationen och strukturen på avtalen i grossistledet för att garantera en starkare ställning för livsmedelsproducenterna i matkedjan. Det skulle stärka ett bredare och varierat utbud av livsmedelsproduktionen. Det här är viktigt av flera skäl, däribland säkerhetsskäl. Det handlar också om förmåga till nationell självförsörjning och om ett klimatperspektiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Mer måste nu göras för att skydda och stärka den svenska lantbrukaren och livsmedelsproducenten, som ger oss bra mat året runt.

Slutligen, fru ålderspresident, yrkar jag bifall till reservation 21.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för det ärliga svaret.

Jag ber om ursäkt i förväg till talmannen, för jag vill gärna fortsätta lite grann. Det tar inte lång stund.

Jag tolkar svaret från ledamoten som att det inte finns ett sådant beslut. Centerpartiet har alltså inte valt statsministerkandidat. Då undrar jag: Ska man tolka det som att Centerpartiet efter valet mycket väl kan välja en annan statsministerkandidat än Magdalena Andersson?

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Även i detta inlägg var det väldigt lite budget.)