Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.
Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.
Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.
Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.
Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.
Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.
Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.
Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.
Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.
Motion till riksdagen
2025/26:4203
av Morgan Johansson m.fl. (S)
med anledning av skr. 2025/26:268 Sveriges strategi för ett fredligt, säkert och hållbart Arktis
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för inrättandet av ett omfattande marint skyddsområde i Arktis för att stärka skyddet av regionens marina miljö och långsiktiga stabilitet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att ny olje- och gasutvinning i Arktis begränsas och på sikt förbjuds i enlighet med försiktighetsprincipen och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Regeringen lyfter i sin strategi för Arktis fram hur klimatförändringarna förändrar regionen och hur den minskande havsisen kan öka trycket på exploatering av naturresurser, däribland mineraler, olja och gas. Regeringens betoning av försiktighetsprincipen när det gäller djuphavsgruvdrift är välkommen. Samtidigt anser vi att utvecklingen i Arktis kräver ett mer ambitiöst svenskt agerande.
Arktis är en viktig del av Sveriges närområde och dess betydelse för vår säkerhet, ekonomi och miljö kommer att fortsätta öka. Klimatförändringarna förändrar förutsättningarna i regionen i snabb takt. När isarna smälter öppnas nya områden för sjöfart och resursutvinning, samtidigt som konkurrensen om naturresurser och strategiska transportleder riskerar att öka. Därmed blir klimatförändringarnas konsekvenser inte bara en miljö- och klimatfråga utan också en säkerhetspolitisk utmaning.
Vi socialdemokrater menar att Sverige bör inta en mer aktiv och långsiktig roll för att säkerställa att utvecklingen i Arktis sker fredligt, hållbart och i enlighet med folkrätten. Fokus ska vara på människorna som lever i regionen, på klimatet, miljön och den långsiktiga säkerheten. Arktis ska inte utvecklas till en arena för ökad konkurrens om fossila resurser.
I strategin konstateras vidare att den minskande havsisen kan öka intresset för exploatering av olja och gas i Arktis. Vi delar den bedömningen men drar slutsatsen att Sverige bör gå längre. Att öppna nya områden för fossil utvinning i en region som redan drabbas hårt av klimatförändringarna är inte förenligt med de globala klimatmålen. Det riskerar dessutom att öka de geopolitiska spänningarna kring kontrollen över naturresurser och att utsätta några av världens mest känsliga marina ekosystem för betydande risker. Ett större oljeutsläpp i arktiska vatten skulle kunna få mycket allvarliga och långvariga konsekvenser för miljön och för de människor som är beroende av havet för sin försörjning.
Mot denna bakgrund anser Socialdemokraterna att Sverige bör verka för starkare internationella skyddsåtgärder än vad regeringen hittills har föreslagit. Sverige bör driva på för inrättandet av ett omfattande marint skyddsområde i Arktis och verka för att olje- och gasutvinning i området begränsas och på sikt förbjuds. På samma sätt som regeringen betonar behovet av försiktighet när det gäller djuphavsgruvdrift bör försiktighetsprincipen vägleda synen på ny fossil exploatering i Arktis.
Ett starkare skydd för Arktis är inte enbart en fråga om miljö och klimat. Det handlar också om att förebygga framtida konflikter och minska sårbarheter kopplade till fossilberoende och bidra till långsiktig säkerhet och stabilitet i vårt närområde. Därför bör Sveriges engagemang i Arktis stärkas så att vi visar att klimatpolitiken i Arktisområdet också är säkerhetspolitik. Så att det kan ge en tydligare inriktning mot hållbar utveckling, internationellt samarbete och skydd av regionens unika naturmiljöer.
Morgan Johansson (S)
Alexandra Völker (S)
Olle Thorell (S)
Linnéa Wickman (S)
Annika Strandhäll (S)
Johan Büser (S)
Azra Muranovic (S)
Ett nyligen uppmärksammat fall i Västernorrland rör en kvinna som enligt åtal under lång tid utsatts för grovt våld och exploatering av sin make. Mannen, som är i 60-årsåldern, står åtalad för att genom hot och våld ha tvingat sin fru att sälja sexuella tjänster till ett stort antal män. Han är även misstänkt för bland annat grovt koppleri samt flera fall av våldtäkt och våldtäktsförsök.
Trots detta har kvinnan genom beslut från Skatteverket påförts skatt om cirka 42 000 kronor på inkomster kopplade till dessa handlingar. Inkomsterna har enligt uppgifter bedömts som skattepliktiga enligt inkomstskattelagen, bland annat som hobbyverksamhet.
Fallet väcker mycket allvarliga frågor om hur staten ser på inkomster som uppkommer under tvång, våld och människohandel. Kvinnan är målsägande i en omfattande brottsutredning och har enligt uppgifter saknat faktisk möjlighet att råda över sin situation. Att i ett sådant läge påföra skatt riskerar att i praktiken skuldsätta ett brottsoffer för den exploatering hon utsatts för.
Detta framstår som svårt att förena med Sveriges syn på prostitution som en form av våld och exploatering och med ambitionen att stärka skyddet för offer för människohandel.
Mot denna bakgrund vill jag fråga finansminister Elisabeth Svantesson:
Hur avser ministern att säkerställa att brottsoffer för människohandel och tvångsprostitution inte skuldsätts genom beskattning av inkomster som uppkommit under tvång, och avser ministern att ta initiativ till förändringar i lagstiftning eller tillämpning av inkomstskattelagen för att förhindra att liknande situationer uppstår?
Avancerad AI och risker för det finansiella systemet
Skriftlig fråga708
Under senare tid har den snabba utvecklingen inom avancerad artificiell intelligens, däribland system utvecklade av bolag som Anthropic, aktualiserat nya risker för det finansiella systemet. Dessa så kallade generativa AI-modeller kan hantera stora mängder data, fatta komplexa beslut och i vissa fall agera autonomt. Samtidigt har experter pekat på risker kopplade till bland annat finansiell manipulation, automatiserade cyberangrepp, marknadsstörningar och svårigheter att upprätthålla transparens och ansvar.
Mot denna bakgrund har USA:s finansminister enligt uppgifter kallat samman cheferna för landets största banker för att diskutera AI-utvecklingens konsekvenser för det finansiella systemets stabilitet och säkerhet.
Utvecklingen väcker frågor om hur väl rustat det svenska finansiella systemet är för att möta dessa nya risker samt om hur svenska myndigheter och regeringen arbetar för att förstå och hantera dem.
Mot denna bakgrund vill jag fråga finansminister Elisabeth Svantesson:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa finansiell stabilitet och motverka nya typer av risker kopplade till AI, och i vilken utsträckning förs dialog med svenska banker, Finansinspektionen och internationella aktörer om dessa frågor?
Herr talman! Sveriges röst i världen har länge byggt på några enkla men kraftfulla principer: solidaritet, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Det är en röst som har gett oss som nation inflytande långt utöver vår storlek. Men i dag ser vi hur den svenska regeringen steg för steg monterar ned den rollen.
I Latinamerika minskar Sveriges närvaro samtidigt som demokratin pressas tillbaka, våldet mot människorättsförsvarare ökar och ojämlikheten växer. I flera länder utsätts fackliga företrädare och journalister för hot och våld. Kvinnors rättigheter utmanas, och det demokratiska utrymmet krymper.
När civilsamhällen behöver stöd, när fria fackföreningar hotas och när jämställdheten backar väljer regeringen att dra ned på utvecklingssamarbetet och skala bort långvariga och långsiktiga partnerskap. Det är inte realism. Det är reträtt.
Socialdemokraterna menar att Sverige ska vara en partner som är för demokrati, för jämställdhet och för social rättvisa. Utan en tydlig strategi, till exempel för Latinamerika, riskerar Sverige att förlora inflytande i regioner där andra aktörer snabbt stärker sin ekonomiska, politiska och säkerhetspolitiska närvaro.
Samtidigt försvagas också Sveriges röst i det multilaterala samarbetet. Neddragningar i biståndet och omprioriteringar bort från långsiktigt utvecklingssamarbete urholkar naturligtvis vår trovärdighet som partner.
Regeringen väljer dessutom att skära ned på kärnstödet till FN:s organisationer. Det är stöd som gör det möjligt för FN att agera snabbt vid humanitära kriser, försvara mänskliga rättigheter och stödja demokratiska institutioner världen över. När världen präglas av krig, auktoritära strömningar, klimatkris och växande ojämlikhet borde Sverige stärka, inte försvaga, FN och den regelbaserade världsordningen.
Det multilaterala samarbetet är inte idealism. Det är en förutsättning för global stabilitet, för konfliktförebyggande arbete och för respekt för mänskliga rättigheter. När Sverige nu minskar sitt stöd minskar också vår möjlighet att påverka.
Herr talman! Att investera i kvinnor och flickor är inte en sidofråga utan en förutsättning för fred, ekonomisk utveckling och stabilitet. Att försvara FN och det multilaterala systemet är som sagt inte idealism utan en investering i vår gemensamma säkerhet. I en värld som brinner behöver vi mer av samarbete, mer av solidaritet och mer av långsiktigt ansvarstagande.
När Sverige nu drar sig tillbaka lämnar vi ett tomrum – ett tomrum där auktoritära krafter stärker sitt inflytande, ett tomrum där demokratirörelser står utan stöd, ett tomrum där flickors och kvinnors rättigheter försvagas, ett tomrum där social ojämlikhet tillåts växa. Det är ett tomrum som Sverige inte har råd att lämna efter sig.
Vi vill någonting annat. Sverige ska inte vara tyst när världen förändras. Sverige ska stå upp när demokratin prövas. Sverige ska göra skillnad.
Motion till riksdagen
2025/26:3623
av Morgan Johansson m.fl. (S)
Internationell samverkan
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska vara en stark röst globalt och en aktiv internationell kraft och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sveriges militära, ekonomiska och humanitära stöd till Ukraina ska fortsätta och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska fortsätta att stödja de insatser som görs för att samla in bevis och bygga åtal mot de ryska förövarna och beslutsfattarna för att kunna ställa dem till svars för deras förbrytelser och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sanktionerna mot Ryssland bör skärpas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska vidta åtgärder för att stoppa kringgående av sanktionerna och uppdra åt rättsvårdande myndigheter att prioritera ärenden som rör sanktionsbrott och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen måste vidta åtgärder för att stoppa skuggflottan och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om hur ryska frysta tillgångar kan användas i återuppbyggnaden av Ukraina och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige och EU ska stärka handeln med Ukraina så att Ukraina i ökad utsträckning får tillgång till EU:s inre marknad, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Ukraina hör hemma i EU och Ukrainas väg mot EU-medlemskap bör klargöras och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en omedelbar vapenvila i kriget mellan Hamas och Israel och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bosättarvåldet på Västbanken måste upphöra och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ockupationen av palestinsk mark och Israels folkrättsligt illegala bosättningspolitik omedelbart bör upphöra och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att aktivt stödja det internationella rättsväsendet och dess processer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska stödja det arbete som görs inom ramen för ICC, med ekonomiska resurser och personal, för att samla in bevis och utreda krigsbrott begångna av såväl Israel som Hamas i samband med kriget i Gaza och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utländska journalister måste få omedelbart tillträde till Gaza och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ICJ behöver skynda på sin utredning om huruvida Israel begår folkmord i Gaza och komma med sitt utslag så fort som möjligt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en omedelbar vapenvila och att gisslan bör friges och mer nödhjälp släppas in i Gaza och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att pausa EU:s associeringsavtal med Israel så länge landet inte följer ICJ:s utlåtanden, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU:s sanktioner mot bosättarrörelsen måste utvidgas avsevärt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att alla varor från Israels illegala bosättningar bör stoppas från EU:s inre marknad och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska ta initiativ för att införa en nationell lagstiftning som förbjuder import av bosättarvaror till Sverige och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen omedelbart måste återuppta stödet till UNRWA och det palestinska civilsamhället och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de israelisk-palestinska fredssamtalen bör återupptas med siktet inställt på en tvåstatslösning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige måste öka sitt stöd till det demokratiska palestinska ledarskapet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör vara pådrivande för ett engagemang i regionen Mellanöstern och Nordafrika för att säkerställa en fredlig och demokratisk utveckling samt mänskliga rättigheter för att förhindra krig och förtryck och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förhindra barnäktenskap och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Sveriges Natomedlemskap och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i Nato ska driva på för ömsesidig kärnvapennedrustning, respekt för folkrätten och mänskliga rättigheter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i Nato särskilt ska lyfta frågor om kvinnor, fred och säkerhet genom att driva en feministisk säkerhetspolitik och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka den samlade europeiska försvarsförmågan samt EU:s handlingsförmåga som säkerhetspolitisk aktör och förmåga att ta ansvar för unionens och närområdets säkerhet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det krävs tydliga och konkreta utfästelser gällande stöd till Ukraina från EU och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU ska ta ansvar för att Ukraina får en styrkeposition i förhandlingarna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att beslut ska kunna tas med kvalificerad majoritet i stället för enhällighet i vissa utrikespolitiska frågor, t.ex. sanktionsbeslut och frågor som rör mänskliga rättigheter, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att i EU införa en sanktionstrappa som gör att EU ytterst kan utesluta ett land som fullbordat en nedmontering av demokratin, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att grundlagsskydda aborträtten i hela EU genom att skriva in rätten till säker och trygg abort i EU:s rättighetsstadga och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en fortsatt utvidgning av EU måste göras på ett ansvarsfullt sätt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en bred, aktiv och progressiv strategi för Afrika och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om det nordiska samarbetet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett permanent transportministerråd i Nordiska ministerrådet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en nordisk försvars- och säkerhetspolitisk kommission bör tillsättas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Arktis är en viktig del av vårt närområde och att Sveriges engagemang för området bör öka och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta ett marint reservat i Arktis och förhindra olje- och gasutvinning i området och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stå upp för det multilaterala systemet och att Sverige ska fortsätta att vara en ansvarsfull och engagerad medlem av dessa organisationer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige måste stå upp för den regelbaserade världsordningen och knyta tätare band och närmare kontakter med likasinnade länder även utanför EU och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU bör aktivera den s.k. blockerande stadgan för att motverka USA:s sanktioner mot ICC och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att FN utgör navet i det globala samarbetet för internationell fred och säkerhet och spelar en viktig roll för fred och säkerhet, folkrätten, mänskliga rättigheter och utveckling och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om det internationella fredsfrämjande arbetet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anslaget till Sipri bör återställas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en internationell jämlikhetskommission inom FN-systemet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska vara ledande i Agenda 2030-arbetet och driva på Parisavtalets genomförande och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att driva på för höjda klimatambitioner i Sverige, EU och FN och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på arbetet för att säkerställa att fler kvinnor deltar i förhandlingsdelegationerna till klimattoppmötena och andra klimat- och miljösamarbeten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att storskalig miljöförstöring (ekocid) bör läggas till i Romstadgan och därmed erkännas som ett brott mot mänskligheten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vårt mål är en värld utan kärnvapen och att Sverige ska fortsätta arbetet med att åstadkomma konkreta steg för kärnvapennedrustning inom ramen för icke-spridningsfördraget (NPT) och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör vara pådrivande för att journalister, människorättsförsvarare, parlamentsledamöter och andra politiska fångar som har fängslats på orättfärdiga grunder omedelbart måste släppas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska vara pådrivande för att de svenska politiska fångarna Gui Minhai, Dawit Isaak och Ahmadreza Djalali omedelbart ska släppas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla och återinföra den feministiska utrikespolitiken och arbetet för alla kvinnors och flickors rättigheter inklusive SRHR och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det svenska kvinnliga medlingsnätverket ska återstartas och dess roll utvecklas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i FN ska verka för att könsapartheid ska klassas som ett brott mot mänskligheten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska permanenta den globala ambassadören mot människohandel, växla upp arbetet och utöka resurserna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka Sveriges internationella arbete för ökad jämställdhet genom att införa en ambassadör för global jämställdhet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att all diskriminering, utnyttjande och exploatering av barn ska motarbetas och att åtgärder som rör barn ska ha sin utgångspunkt i barnkonventionen och den internationella humanitära rätten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör vara pådrivande för att Moskvamekanismen även ska åberopas när hot mot hbtqi-personer anses vara överhängande och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör inrätta ett särskilt sändebud för hbtqi-rättigheter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska fortsätta arbetet för att stärka OSSE:s roll som plattform för dialog, konfliktlösning och ansvarsutkrävande och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en fri, hållbar och rättvis handel och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att WTO måste stärkas och moderniseras för att kunna möta de utmaningar som det multilaterala handelssystemet står inför och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för att fler strategiskt viktiga frihandelsavtal ingås, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att användningen av AI bör regleras globalt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska vara drivande i arbetet för en öppen, fri och säker digital framtid för alla och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om cyberhot och desinformation samt om att arbetet mot cyberhot och desinformation bör stärkas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stödja de demokratiska krafterna i Iran och att terrorlista det islamiska revolutionsgardet och tillkännager detta för regeringen.
En förändrad omvärld
Vi lever i en ny tid. Vid några tillfällen skiftar de politiska kontinentalplattorna. Rysslands fullskaliga och brutala invasion av Ukraina var ett sådant tillfälle. Den nya amerikanska administrationens tullkrig och förändrade inställning till europeisk säkerhet är ett annat. Så har vår omvärld förändrats i grunden.
I februari 2022 förändrades förutsättningarna för vår säkerhet och vår ekonomi för lång tid framöver. Ryssland inledde sitt invasionskrig mot Ukraina. Det var ett tydligt brott mot folkrätten och den regelbaserade världsordningen. Kriget fortsätter alltjämt att rasa och är det största hotet mot vår säkerhet. Ryssland lämnade den europeiska säkerhetsordningen, och därmed blev Europa en avsevärt farligare plats. Gränsen för vår säkerhet går vid den ukrainska fronten. Vi ska stå vid Ukrainas sida så länge det krävs och fortsätta att stödja Ukraina i kampen för sitt oberoende och sin självständighet.
Läget är mycket allvarligt i Mellanöstern – risken att en redan konfliktdrabbad region sjunker djupare ner i våld och oförsonlighet ökar, samtidigt som bomberna fortsätter att falla över Gaza. En omedelbar vapenvila och ett varaktigt slut på stridigheterna måste till. Den humanitära krisen förvärras ytterligare av att den israeliska regeringen vägrar att släppa in nödhjälp till Gaza. Israel använder svält som vapen. På Västbanken trakasseras och dödas palestinier av israeliska bosättare och planer på nya bosättningar har godkänts av den israeliska regeringen.
I Iran och Afghanistan fortsätter de religiösa regimernas förtryck av kvinnor och flickor.
Den amerikanska administrationens nya ekonomiska politik, som bygger på tullkrig och protektionism och vars säkerhetspolitik vänder sig bort från Europa och bort från samarbete, underminerar den världsordning som byggt stabilitet, säkerhet och välstånd under generationer.
Den kinesiska ledningen vill förändra den globala ordningen som styr världen och istället framhålla sitt ekonomiska och politiska system som ett alternativ till liberal demokrati i västvärldens tappning. Kina gör anspråk på Taiwan som en av sina provinser. Säkerhetsläget har försämrats och en del bedömare varnar för risken för en militär konflikt. I Kina ökar dessutom förtrycket av de som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter. Det gäller uigurer och tibetaner, men också oppositionen i Hongkong.
Ryssland och Kina fortsätter att etablera sig i afrikanska och latinamerikanska länder och knyta dem närmare sig, med både handel och stöd, utan motkrav på mänskliga rättigheter och demokrati.
Vår omvärld har förändrats i grunden. Sedan andra världskrigets slut har vi byggt upp en ordning baserad på samarbete, internationell rätt och internationella institutioner. Det är en världsordning som trots sina brister har varit grunden för stabilitet och säkerhet. Men nu vacklar denna ordning, både säkerhetspolitiskt och ekonomiskt, och det föder en ny osäkerhet och en ny oförutsägbarhet.
De kommande åren riskerar vi att möta en värld som är allt mer oförutsägbar och allt mer osäker. Vi lever i ett tidevarv som kan komma att präglas av återkommande kriser, klimatkatastrofer och stora omvälvningar.
Det är uppenbart att Sverige i dessa oroande tider måste vara en stark röst globalt och samarbeta med andra. Vi beklagar därför att den svenska regeringen istället valt att ta flera steg tillbaka och dra sig undan från den globala scenen. Svensk utrikespolitik har blivit passiv och provinsiell, istället för aktiv och internationell. En sådan utrikespolitik leder till isolering och förlust av möjligheter till samarbete med andra länder.
Vi har våra allierade i Nato och vi har EU. Sverige ska ha en aktiv Europapolitik och EU är Sveriges viktigaste utrikes- och säkerhetspolitiska arena. EU har en viktig roll för att trygga vår säkerhet. EU ska vara världens starkaste röst för en regelbaserad världsordning, för frihandel, för att stötta Ukraina, för fred i Mellanöstern och för att ta ett större ansvar för försvaret av vårt Europa. I kampen om en ny världsordning är det avgörande att Sverige och övriga EU kan verka för värden som mänskliga rättigheter, demokrati, frihet och hållbar ekonomisk utveckling och samtidigt fortsätta arbetet för att möta klimatutmaningen. Det är avgörande att EU håller ihop, fördjupar samarbeten med likasinnade partners och ökar samarbetet med det globala syd.
Vårt mål om att skapa mer trygghet och säkerhet gäller även utanför vårt lands gränser. En av de mest strategiskt viktiga frågorna för Sverige idag är att värna och stärka de institutioner och regler som utgör vår regelbaserade internationella världsordning. Sverige har traditionellt haft en stark utrikespolitisk röst och stor legitimitet i många internationella frågor. Sverige ska åter vara en ledande röst för fred, frihet och solidaritet.
Världen är mer sammanlänkad än någonsin tidigare, vilket innebär att händelser och beslut i ett land kan få direkta eller indirekta konsekvenser för andra delar av världen. Därför är den snäva utrikespolitik som regeringen nu för djupt problematisk.
Fortsatt starkt stöd till Ukraina
I Ukraina fortsätter Rysslands folkrättsvidriga invasionskrig. Kriget är nu inne på sitt fjärde år. Efter USA:s nyckfulla besked om stödet till Ukraina, efter att ledande amerikanska företrädare har spridit narrativ som speglar den ryska världsbilden och efter att Trump har rullat ut röda mattan för Putin har det blivit skrämmande tydligt att Sverige och Europa måste växla upp ytterligare. Kriget handlar inte bara om Ukrainas frihet och demokrati, utan om hela Europas framtid och säkerhet. Därför ska vårt stöd till Ukraina bli starkare och det ska vara uthålligt. Vi ska stå vid Ukrainas sida så länge det krävs.
Rysslands aggression är ett flagrant brott mot folkrätten och bryter mot den europeiska säkerhetsordningen. Den ryska regimens brutala grymheter har inte undgått någon. Civila som mördas, hela städer som bombas sönder, missiler riktade mot barn på flykt, massgravar, tortyr, sexuella övergrepp och även storskalig miljöförstöring (ekocid) ingår i den ryska krigföringen. Dessa krigsförbrytelser får inte gå ostraffade. Sverige ska fortsätta att stödja de insatser som görs av EU och den Internationella brottsmålsdomstolen för att samla in bevis och bygga åtal mot de ryska förövarna och beslutsfattarna. Sanktionerna mot Ryssland och ryska beslutsfattare och oligarker ska utvidgas.
Sedan 2014 har Ryssland lämnat den europeiska säkerhetsordningen. Men långt tidigare har Ryssland gång på gång visat att landet är ett hot mot det demokratiska Europa. Det finns ingenting i Rysslands agerande som tyder på att det kommer att förändras inom överskådlig tid. Det här handlar inte bara om geopolitik, utan om en djup värderingskonflikt mellan demokrati och auktoritärt styre. Rysslands påverkansaktiviteter i till exempel Georgien och Moldavien och på Balkan är omfattande och systematiska. Det är en del av en bredare strategi för att stärka det ryska inflytandet i dessa regioner, förhindra demokratisk utveckling och främja den ryska geopolitiska agendan. Genom att destabilisera samhällen och exploatera känsliga nationella, religiösa, etniska och andra identitetsfrågor kan Ryssland förhindra deras integration i västliga strukturer som EU och Nato och därmed bevara en buffertzon mot vad Moskva uppfattar som västlig expansion.
Sverige och EU kommer att leva under ett latent hot om militär konflikt under mycket lång tid framöver. Det kräver bland annat en höjd militär tröskel för rysk aggression och en höjd beredskap för alla typer av långsiktiga samhällshot som påverkansoperationer, hybridkrigföring och sabotage. Det finns ett brett stöd för fortsatt utveckling av det svenska försvaret, senast uttryckt i Försvarsberedningens slutrapport från våren 2024.
Sveriges stöd, militärt, ekonomiskt och humanitärt, till Ukraina inleddes omedelbart efter Rysslands anfall. Det finns en bred enighet om att det ska pågå så länge det behövs.
Vi stöder den arbetsgrupp inom EU som jobbar med hur ryska frysta tillgångar kan användas i återuppbyggnaden av Ukraina. EU-beslut om detta måste fattas så fort som möjligt.
Vi socialdemokrater vill att Sverige och EU stärker handeln med Ukraina så att Ukraina i ökad utsträckning får tillgång till EU:s inre marknad och kan öka sin handel mot Europa. På det sättet kan stora intäkter komma Ukraina till del. Vi vill att såväl svenska som europeiska företag ges goda förutsättningar för att delta i Ukrainas uppbyggnad.
Det ekonomiska trycket på Ryssland måste upprätthållas och Putins krigskassa strypas. Det kräver krafttag för att stoppa kringgåendet av EU:s sanktioner mot Ryssland. Regeringen behöver agera omgående för att dessa kringgåenden ska upptäckas tidigare, förhindras oftare och straffas hårdare. I övriga europeiska länder har myndigheter och polis framgångsrikt stoppat försök till smuggling av vapen och industriprodukter till Ryssland. Sverige utmärker sig som ett av få länder där inte ett enda åtal ännu väckts för brott mot sanktionsbestämmelserna. Regeringen bör samla ansvariga myndigheter samt representanter för näringsliv och transportnäring för att gemensamt öka insatserna för att upprätthålla sanktionerna. Varje sanktionsbrott är ett stöd till Rysslands illegala krig mot Ukraina.
Ett ytterligare verktyg för att minska den ryska krigskassan är att strypa Rysslands intäkter från export av fossila bränslen. Här måste fler åtgärder tas för att stoppa skuggflottan. Regeringen måste i EU driva på för fortsatta riktade åtgärder mot fartyg i skuggflottan, men också mot de möjliggörare och nätverk som omger skuggflottan – även i tredje länder.
Ukraina hör hemma i EU och Ukrainas väg mot EU-medlemskap bör klargöras. Det kan ta många år innan EU-förhandlingarna är färdiga och det finns åtskilliga knäckfrågor och kriterier som Ukraina måste uppfylla. Men det långsiktiga målet måste vara klart: EU-medlemskap. Ukraina ska stöttas i uppbyggnad och reformarbete efter landets behov och prioriteringar på vägen mot EU-integration.
Hamas terrorattack och kriget i Gaza
Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober 2023 innebar att över tusen israeler, de flesta civila, dödades på en enda dag och över hundra togs som gisslan. Attacken var ett grovt brott mot folkrätten och vi fördömer den.
Israels svar blev intensiva bombanfall mot Gazaremsan i syfte att en gång för alla krossa Hamas. Kriget har nu pågått i snart två år och beräknades i augusti 2025 ha krävt över 65 000 palestinska liv, de flesta kvinnor och barn.
Konsekvenserna för Gazas befolkning är oerhörda. Situationen har beskrivits som helvetet på jorden. Miljontals människor har många gånger tvingats på flykt och stora delar av Gaza har lagts i ruiner. En hel generation barn traumatiseras för livet.
FN-stödda IPC slog i augusti 2025 fast att den högsta nivån av svält råder i Gaza stad. Det innebär att människor dör av svält och av mycket allvarlig undernäring – och allra värst drabbas barn och spädbarn. Detta är en direkt följd av att Israel inte släpper in tillräckligt med nödhjälp i Gaza. Israel använder svält som vapen.
Samtidigt som kriget rasar i Gaza har våldsamma attacker från bosättare ökat på Västbanken. Varje dag kommer nya rapporter om olivträd som har skövlats, boskap som har stulits, bilar som har brunnit eller skott som har avlossats mot obeväpnade civila. Hundratals palestinier har dödats. Vi kräver att bosättarvåldet på Västbanken upphör.
Samtidigt fortsätter Israels regering att planera nya illegala bosättningar. I mitten av augusti presenterades ett projekt för att annektera området E1 på Västbanken. Det bryter mot internationell lag. Den planerade israeliska bebyggelsen på palestinsk mark innebär att Västbanken klyvs i två delar. E1-området är det enda återstående markreservatet som förbinder de tre stora palestinska städerna på Västbanken: Ramallah, östra Jerusalem och Betlehem. Utöver att slå sönder alla förhoppningar om en palestinsk stat ska de nya bosättningarna byggas där tiotusentals palestinier redan bor. Planerna har fördömts av hela arabvärlden, liksom av EU, Storbritannien och många andra länder. Internationella domstolen (ICJ) har redan tidigare fastslagit att Israels bosättarpolitik och agerande på de ockuperade områdena strider mot folkrätten. Vi kräver att ockupationen av palestinsk mark och Israels folkrättsligt illegala bosättningspolitik omedelbart upphör.
Det initiala internationella stödet för Israel efter den 7 oktober har i allt högre grad övergått i skarp kritik. Den långvariga krigföringen, med det höga antalet civila dödsoffer och den enorma förstörelsen, har fördömts världen över. Internationella brottmålsdomstolen (ICC) har begärt att Israels premiärminister Netanyahu och f.d. försvarsminister Gallant ska gripas, liksom Hamas ledare, för krigsbrott och brott mot mänskligheten.
Sverige måste aktivt stödja internationella rättsliga institutioner som ICC och ICJ och deras rättsprocesser för att motverka straffrihet gentemot alla aktörer i konflikten och säkra fullt tillträde för alla undersökande kommissioner, faktainsamlingsmissioner och alla undersökande organ mandaterade av FN. Vi vill att regeringen, på samma sätt som Sverige har haft åklagare på plats i ICC för att hjälpa till med att utreda misstankar om krigsförbrytelser i Ukraina, stöttar ICC ekonomiskt och med personal i form av sekonderade åklagare för att utreda misstankar om krigsbrott i Israel och Palestina. För detta ändamål avsätter vi 10 miljoner i budgeten för 2026.
Uppemot 200 palestinska journalister har dödats av israelisk militär sedan krigets början, enligt Reportrar utan gränser. Utländska journalister måste omedelbart få tillträde till Gaza. Det handlar om att kunna dokumentera och rapportera om krigsbrott från den israeliska sidan, men också om att kunna granska Hamas agerande. Vi anser att ICJ behöver skynda på sin utredning om ifall Israel begår folkmord i Gaza. Vi uppmanar domstolen att komma med sitt utslag så fort som möjligt.
Den svenska regeringen har länge varit passiv och intagit en otydlig linje. Först efter långvariga påtryckningar har de bytt ståndpunkt om EU:s handelsavtal med Israel, men regeringens splittring är uppenbar. Vice statsminister Ebba Busch har i uttalanden försökt undergräva regeringens linje, vilket har väckt internationell uppmärksamhet och riskerar att försvaga Sveriges trovärdighet.
Vi socialdemokrater kräver en omedelbar vapenvila, att gisslan friges och att mer nödhjälp släpps in i Gaza. Vi kräver att EU fryser associationsavtalet med Israel så länge landet inte följer ICJ:s utlåtanden. Vi kräver också att EU:s sanktioner mot bosättarrörelsen utvidgas avsevärt och att alla varor från illegala bosättningar stoppas från EU:s inre marknad. Vi vill att regeringen tar initiativ till en nationell lagstiftning för att förbjuda import av bosättarvaror till Sverige. Sverige måste dessutom återuppta stödet till UNRWA och till det palestinska civilsamhället.
Vi ser med stor oro på utvecklingen i hela Mellanöstern och Nordafrika. Flera stater i Israels och Palestinas närhet riskerar att dras in i konflikten. Risken för ytterligare eskalation är stor.
Sverige ska verka för långsiktig fred mellan Israel och Palestina och en tvåstatslösning, där Israel och Palestina kan leva som två självständiga demokratiska stater med internationellt erkända gränser. Vi vill att de israelisk-palestinska fredssamtalen återupptas med siktet inställt på en tvåstatslösning.
Vi ska stärka stödet till Palestina och det demokratiska palestinska ledarskapet och vara med och stötta en demokratisk utveckling samt delta i återuppbyggnaden av Gaza. Sverige måste öka sitt stöd till det palestinska självstyret. Hamas är en islamistisk terrororganisation som enligt vår uppfattning inte ska spela någon framtida roll i styret av Palestina. Också av den anledningen behöver den palestinska myndigheten stärkas.
Vi vill att EU gör om sitt interimsavtal med Palestina från 1997 till ett permanent associationsavtal. Det skulle skapa förutsättningar för mer långsiktiga relationer mellan EU och Palestina genom finansiellt stöd, starkare handelsrelationer och en mer strukturerad politisk dialog.
För oss socialdemokrater är det självklart att Sverige ska ta en aktiv roll i Mellanöstern. Sverige har erkänt staten Palestina. Vi fördömer Israels illegala bosättarpolitik, ockupationen av palestinskt territorium och den israeliska regeringens krigsbrott mot den palestinska civilbefolkningen. Vi fördömer också det våld som utövas av terrororganisationer som Hamas. När konfliktnivån i Mellanöstern höjs ska Sverige vara med och verka för avspänning och dialog i regionen.
Sverige i Nato
Nato är Sveriges viktigaste försvarspolitiska arena. Sedan den 7 mars 2024 är Sverige fullvärdig medlem i Nato och omfattas av de ömsesidiga försvarsgarantier som följer av artikel 5 i nordatlantiska fördraget.
Natomedlemskapet gör Sverige säkrare och Nato starkare. Det har stor betydelse för det nordiska försvarssamarbetet. Alla EU-länder och nordiska länder runt Östersjön är nu bundna av samma ömsesidiga och trovärdiga försvarsgaranti. Våra länders samlade försvarsförmåga och möjligheter att samarbeta nära har ökat.
Sverige deltar i de säkerhets- och försvarspolitiska diskussionerna och beslutsfattandet inom Nato och har större möjligheter till inflytande i frågor av central betydelse för europeisk och transatlantisk säkerhet och kan direkt bidra i utvecklingen av Nato som säkerhets- och försvarspolitisk aktör.
Vi har länge drivit frågan om att det inte ska vara tillåtet att placera kärnvapen eller permanenta Natobaser på svenskt territorium. Den ståndpunkten står vi fast vid. Vi värnar Ottawafördraget, som förbjuder användningen av truppminor. Sverige ska verka för ömsesidig kärnvapennedrustning. Världen behöver färre kärnvapen, inte fler.
I Nato ska Sverige också verka för ovillkorlig respekt för folkrätten och för grundläggande mänskliga rättigheter.
Sverige har en stark ställning inom Nato när det kommer till jämställdhetsarbetet. Redan innan Sverige ansökte om medlemskap i Nato fick det nordiska gendercentret i Kungsängen en central roll i Natos genderarbete. Vi vill se en högre andel kvinnor i de militära förbanden och fler kvinnor på ledande och strategiska positioner. Kvinnor ska delta i Natos arbete med fredsprocesser, statsbyggnad och militära insatser på samma nivå som män. Vi socialdemokrater stödjer alliansens arbete för jämställdhet, med utgångspunkt i agendan för kvinnor, fred och säkerhet. Fokus ligger på att ta itu med ojämställdhet genom att integrera genusperspektiv i alliansens tre kärnuppgifter: avskräckning och försvar, krisförebyggande och krishantering samt gemensam säkerhet. Sverige ska driva en feministisk säkerhetspolitisk linje i Nato.
Samarbetet inom EU är avgörande för Sverige
EU är Sveriges viktigaste utrikes- och säkerhetspolitiska arena. I en orolig omvärld står medlemsländerna starkare tillsammans. Med kriget i Ukraina och osäkerheten kring den amerikanska administrationens varierande positionsförflyttningar står Europa inför det allvarligaste läget sedan andra världskriget. Det kräver ett EU som visar vägen och står upp för en regelbaserad världsordning.
Nu måste Europa kliva fram och göra mer för att stötta Ukraina. EU ska ta ansvar för att Ukraina får en styrkeposition i förhandlingarna. Det är bra att EU ser till att Ukraina är med vid bordet. Nu krävs tydliga och konkreta utfästelser gällande stöd till Ukraina från EU.
EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik ska stärkas i syfte att försvara EU:s intressen och värden globalt. För att göra EU till en starkare säkerhetspolitisk aktör vill vi att beslut ska kunna tas med kvalificerad majoritet istället för enhällighet i vissa utrikespolitiska frågor, till exempel sanktionsbeslut och frågor som rör mänskliga rättigheter. Genom att vetot för sanktionsbeslut tas bort kan inget enskilt medlemsland stoppa sanktioner mot Ryssland.
Genom en stark svensk röst i EU stärker vi Sveriges inflytande internationellt. Vi ska fortsätta att bygga ett allt närmare samarbete inom EU, liksom med våra nordiska och baltiska grannar. EU ska fortsätta att utveckla relationerna till, och de ömsesidiga samarbetena med, Europas grannländer. EU ska utveckla relationerna till länderna i såväl Afrika som Asien och Latinamerika.
Europa måste långsiktigt ta större ansvar för sin egen säkerhet. EU måste samla sig och använda sin gemensamma styrka. Därför är det avgörande att stärka den samlade europeiska försvarsförmågan samt EU:s handlingsförmåga som säkerhetspolitisk aktör och förmåga att ta ansvar för unionens och närområdets säkerhet. Genom att stärka EU:s arbete för cybersäkerhet stärks förmågan att agera mot desinformation, valpåverkan och hybridhot. För EU-medlemmar som också är allierade i Nato utgör Natomedlemskapet grunden för det kollektiva försvaret, och samarbetet mellan EU och Nato bör intensifieras.
Vi står upp för EU:s solidaritetsklausul. EU ska fortsätta att vara en trovärdig säkerhetspolitisk aktör som tar ansvar för sin egen säkerhet och samtidigt agerar globalt med partners utifrån en bredd av civila och militära verktyg.
EU är en union för demokratier och samarbetet bygger på gemensamma värderingar. Därför vill vi säkerställa att alla EU:s medlemsstater är väl fungerande demokratier som bekämpar korruption och möjliggör ansvarsutkrävande i fria och demokratiska val. Kraven på demokrati, stabil ekonomi, fackliga rättigheter och korruptionsbekämpning ska vara strikta, för både befintliga och nya medlemsstater. För att demokratisäkra Europa vill vi socialdemokrater att det ska bli lättare att hålla inne medel för länder som underminerar demokratiska värden, införa en tydlig sanktionstrappa där EU successivt kan stänga av medlemsstater från andra fördelar med EU-medlemskapet och ytterst göra det möjligt att utesluta ett land som fullbordat en nedmontering av demokratin. För att säkra aborträtten vill vi grundlagsskydda aborträtten i hela EU genom att skriva in rätten till säker och trygg abort i EU:s rättighetsstadga.
En fortsatt utvidgning av EU måste göras på ett ansvarsfullt sätt. Innan länderna kan bli fullvärdiga medlemmar i EU måste de leva upp till de krav som kommer till uttryck i Köpenhamnskriterierna. Det är också viktigt att värna fungerande arbetsmarknader och fackliga rättigheter, och att gränsöverskridande brottslighet bekämpas. Vi ska fortsätta att stödja kandidatländerna i det reformarbetet. Att nödvändiga reformer kommer på plats är viktigt för både ansökarländerna själva och för EU:s fortsatta funktionalitet. En gradvis anslutning, där kandidatländerna stegvis får tillträde till delar av EU-samarbetet, är en bra ansats.
Det ryska invasionskriget i Ukraina ledde till att Ukraina ansökte om medlemskap i EU. Att Ukraina, Moldavien och länderna på Västra Balkan kan bli medlemmar i EU är viktigt för Europas säkerhet.
En framtida utvidgning av EU kommer att ställa stora krav på att unionen reformeras. Beslutsregler kommer att behöva ses över, och stora politikområden såsom jordbrukspolitiken, sammanhållningspolitiken och EU:s budget kommer att behöva förändras för att unionen ska kunna fungera effektivt. Samtidigt är det viktigt att kostnaderna hålls nere. Dessa förändringar kommer troligtvis att leda till ett EU-samarbete som ser annorlunda ut framöver.
En europeisk och svensk bred, aktiv och progressiv strategi för Afrikas länder
Sverige behöver en ny Afrikastrategi. Afrika är en kontinent med enorm potential – med en ung befolkning, stora naturtillgångar, ekonomisk utveckling, kultur och innovation. Men det är också en kontinent där valet mellan demokrati och auktoritärt styre kommer att få globala konsekvenser. Att utveckla en progressiv strategi för Afrika handlar därför inte bara om solidaritet, utan också om Sveriges och Europas egen framtida säkerhet och stabilitet.
Det är ett allvarligt misstag och en grov felbedömning av regeringen att sänka biståndet till och dra sig undan från Afrika. Afrika är en kontinent där framtidens globala utveckling avgörs – och där kampen mellan demokrati och diktatur pågår i realtid. Sedan många år bedriver Ryssland och Kina en mycket aktiv Afrikapolitik för att säkra naturtillgångar och bygga politiskt stöd, utan motkrav på demokrati eller mänskliga rättigheter. När Sverige och andra demokratier drar sig tillbaka fylls tomrummet snabbt av auktoritära aktörer.
Afrika är hårt drabbat av en rad kriser. Kriget i Sudan har utvecklats till världens största interna flyktingkris, där över 10 miljoner människor tvingats på flykt och miljontals lever på svältgränsen. Massakrer, etniska rensningar och systematiskt sexuellt våld rapporteras samtidigt som det humanitära tillträdet är starkt begränsat. I östra Kongo pågår en av världens mest bortglömda humanitära katastrofer. Hundratusentals människor är på flykt undan väpnade grupper, sexuellt våld används systematiskt som vapen, och övergreppen mot civilbefolkningen är fruktansvärda. Situationen i både Sudan och Kongo visar tydligt varför Sverige inte har råd att lämna Afrika i sticket.
Klimatförändringarna slår hårt mot Afrika, som trots minimala utsläpp drabbas av torka, översvämningar och livsmedelskriser. Partnerskap kring förnybar energi, klimatanpassning och grön teknik gynnar både Afrika och Europa.
En förnyad Afrikapolitik måste vara bred och långsiktig. Den ska inte enbart handla om migration, som regeringen ofta reducerar Afrikafrågorna till, utan också om bistånd, handel, politiska relationer, jämställdhet, klimat- och miljösamarbete, kulturellt utbyte och stöd till civilsamhälle och demokratiska rörelser. Utvecklingsnivån skiljer sig stort mellan länderna och mellan stad och landsbygd, och därför krävs en flexibel politik som ser skillnaderna och bygger på uthållighet.
Vi socialdemokrater menar att Sverige ska vara en aktiv, trovärdig partner till länder i Afrika – som bygger långsiktiga relationer, stärker demokratin, försvarar mänskliga rättigheter och bidrar till att mildra humanitära katastrofer.
Nordiskt samarbete, Östersjöregionen och Arktis
Det nordiska samarbetet ska prioriteras och stärkas ytterligare. Nordiska rådet och ministerrådet ska vara en mobiliserande kraft för fördjupat samarbete. Visionen om Norden som världens mest hållbara och integrerade region ska fortsätta att vägleda samarbetet och skapa ett mervärde för Nordens invånare. Det ska vara enkelt att bo och arbeta i hela Norden och arbetet med att riva fler gränshinder ska vara prioriterat. Det nordiska kultursamarbetet är en viktig del i den gemenskap som binder samman de nordiska länderna.
Vi vill verka inom EU:s Östersjöstrategi för att länka samman regionen, rädda havsmiljön och öka välståndet. Demokratiska och välmående grannländer är en förutsättning för säkerhet i vårt närområde.
Vi ser ett starkt behov av att fördjupa det nordiska samarbetet kring infrastruktur och transporter. Ett permanent transportministerråd i Nordiska ministerrådet skulle ge oss ett effektivt verktyg för att koordinera investeringar med grön profil, stärka regionens konkurrenskraft och knyta våra länder närmare varandra. Detta är en nödvändig anpassning till dagens utmaningar och en viktig del i att förverkliga visionen om Norden som världens mest hållbara och integrerade region.
I det säkerhetspolitiska läge vi befinner oss i finns det anledning att fördjupa det nordiska samarbetet ytterligare. Vi föreslår att en nordisk försvars- och säkerhetspolitisk kommission tillsätts med förankring i samtliga nordiska parlament. Detta ger oss en mer effektiv planering och koordinering av försvarsresurserna inom hela Norden. Vi förväntar oss att regeringen skyndsamt agerar i enlighet med riksdagens tillkännagivande om förslaget.
Arktis utgör en viktig del av vårt närområde, med en ökad strategisk och ekonomisk betydelse. Arktis påverkas kraftigt av klimatförändringarna, vilket medför allvarliga konsekvenser för både naturen och de människor som bor där. Vi vill att Sverige ska ta en ledande roll i att säkerställa att utvecklingen i Arktis sker på ett hållbart och fredligt sätt. Fokus ska vara på människorna, freden, klimatet samt respekten för folkrätten.
Många länder har ökade politiska, militära och ekonomiska intressen i regionen, vilket medfört att Arktis fått en ökad säkerhets- och försvarspolitisk betydelse. Sverige är ett av de åtta arktiska länderna, och Arktiska rådet är det centrala forumet för samarbete i Arktis. Sverige ska driva på arbetet för internationell samverkan, säkerhet och stabilitet, klimat och miljö, hållbar ekonomisk utveckling och goda levnadsvillkor för befolkningen i regionen, inklusive urfolken.
Den minskande ismassan på Arktis har möjliggjort, och kommer troligen i framtiden i ännu högre grad att möjliggöra, olje- och gasutvinning i Arktis. Det är varken lämpligt eller ansvarsfullt. Det riskerar det unika växt- och djurlivet på Arktis och går tvärt emot ambitionerna att minska utsläppen av växthusgaser. Dessutom kan olyckor med oljeutsläpp få förödande miljökonsekvenser. År 2016 inrättades världens största marina reservat i Rosshavet i Antarktis. Kommersiellt fiske och gruvverksamhet är nu förbjudet där i 35 år framåt. Det bör ses som ett föredöme i arbetet för att rädda Arktis. Vi vill att ett marint skyddsområde inrättas i Arktis och anser att begränsningarna för aktiviteter i området även bör innefatta ett förbud mot olje- och gasutvinning.
Multilateralism för ett ökat globalt samarbete och en tryggare värld
Genom medlemskap i internationella organisationer möjliggörs genomslag för Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik. Sverige ska fortsätta att vara en ansvarsfull och engagerad medlem av dessa organisationer med arbetet inriktat på bred internationell samverkan.
Ett välfungerande internationellt samarbete är grunden för en regelbaserad världsordning byggd på folkrätten. Multilateralism är nödvändigt för att trygga fred, säkerhet och hållbar utveckling för alla. Men detta fundament utmanas när universella regler och värden, såsom folkrätten, ifrågasätts och utmanas. Tilltron till det multilaterala systemet minskar och det internationella samarbetet försvåras när länder kliver av globala samarbeten och vill introducera egna, unilaterala, lösningar.
När ett land bryter mot den regelbaserade världsordningen måste världssamfundet agera för att upprätthålla den. De internationella domstolarna är avgörande för att upprätthålla folkrätten och rättsstatens principer. Under 2025 införde USA sanktioner riktade mot domare och åklagare vid Internationella brottsmålsdomstolen (ICC) efter beslutet att utfärda en arresteringsorder mot Israels premiärminister Netanyahu. Sanktionerna, som är riktade mot specifika domare och åklagare vid domstolen, försvårar kraftigt domstolens arbete och är ett allvarligt brott mot internationell rätt.
För att motverka sanktionerna bör EU aktivera den så kallade blockerande stadgan. Stadgan innebär att de som omfattas av den förhindras att följa sanktioner införda av ett tredje land. Den skulle därmed underlätta domstolens möjlighet att fortsätta verka.
Multilateralismen behöver utvecklas för att kunna möta nya globala utmaningar och omständigheter. Den regelbaserade världsordningen, det multilaterala systemet, universella värden samt internationella regler, normer och överenskommelser måste försvaras.
Att länder och regioner ökar sin samverkan och ökar sitt engagemang för det gemensamma området är i grunden något positivt. Vi konstaterar att det under de senaste åren skett en utveckling där regionala samarbetsorganisationer som exempelvis Afrikanska unionen kommit att ta över uppdrag som FN tidigare genomfört. Det är viktigt att vi gemensamt värnar om multilateralismen, de gemensamma institutionerna och de gemensamma lösningarna.
Ett FN bättre rustat för morgondagens globala utmaningar och hot
Ett starkt engagemang för FN är en hörnsten i socialdemokratisk utrikes- och säkerhetspolitik. FN utgör navet i det globala samarbetet för internationell fred och säkerhet och spelar en viktig roll för fred och säkerhet, folkrätten, mänskliga rättigheter och utveckling. Vi vill aktivt medverka till att FN står bättre rustat att hantera morgondagens globala utmaningar och hot. Det är avgörande att FN är en enande och mobiliserande kraft i genomförandet av Parisavtalet och Agenda 2030. Särskilt när de motverkas av starka krafter. USA:s utträde ur såväl WHO som Parisavtalet försvagar det multilaterala systemet i en tid när det behövs som mest.
Vi ser allvarligt på senaste årens utveckling där FN-organisationer ifrågasätts och utsätts för renodlade desinformationskampanjer, som till exempel UNRWA. Det undergräver FN-systemet som helhet och försvårar organisationernas möjlighet att verka. Sverige måste stå upp för FN och FN-organisationernas oberoende och mot desinformationskampanjer med syftet att undergräva och misskreditera systemet.
Genom kärnstöden till FN och dess organisationer bidrar Sverige till att uppnå organisationernas resultat och därmed till att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Att i en säkerhetspolitiskt mycket orolig tid, med klimatkris och ökad global fattigdom, skära ner på kärnstöden och försvaga FN är direkt kontraproduktivt och ett allvarligt misstag från regeringens sida.
Fredsfrämjande – att arbeta för en fredligare och säkrare värld
Diplomati och dialog är våra främsta verktyg för en fredlig utveckling. För oss är det centralt att värna ett välfungerande internationellt samarbete mellan länder för att säkerställa gemensam säkerhet och uppnå vår strävan efter fred och frihet.
Sverige ska fortsätta att bidra till internationell civil och militär krishantering och fredsfrämjande insatser. Vi ska vara en tydlig förespråkare för mänskliga rättigheter, demokratisk utveckling, rättsstatens principer och jämställdhet och bidra till att dessa kärnvärden beaktas i det internationella fredsfrämjande arbetet. Sveriges arbete för en fredligare och säkrare värld ska bedrivas inom och i nära samarbete med organisationer som FN, EU, OSSE och Nato.
Sipri – värdet av ett oberoende fredsforskningsinstitut
Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (Sipri) är ett av världens ledande forskningsinstitut med uppgift att studera väpnade konflikter samt nedrustning och rustningskontroll. Trots att det säkerhetspolitiska läget ställer ökade krav på nationell kapacitet för kunskap och analys, tog regeringen bort Sipris egna anslag i budgeten för 2025. Det är oroande och riskerar att medföra en reell minskning av stödet givet att regeringen nu lägger det under 1:2 Freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet, där även andra stora utgifter finns. Behovet av en oberoende och djupt sakkunnig forskning på freds- och nedrustningsområdet har inte på något sätt minskat, vilket gör ändringen högst anmärkningsvärd.
En internationell jämlikhetskommission
Pandemins följdverkningar, inflationen, lågkonjunkturen och inte minst det växande antalet konflikter i världen har lett till kraftigt ökande klyftor. Detta sker i ett läge där ojämlikheterna redan är stora och har ökat globalt, inte minst som en följd av förändrade skattesystem och ökad skatteflykt. Cirka 1 miljard dollar försvann i skatteflykt under 2022 – pengar som kunde ha använts till investeringar i gemensam sjukvård, infrastruktur eller utbildning.
Utvecklingen har lett till en kraftig koncentration av ekonomisk makt; 1 procent av världens rikaste äger numera 43 procent av alla globala finansiella tillgångar. Inom företagssektorn ser vi en ökad marknadskoncentration och många av världens marknader domineras av endast ett fåtal stora multinationella bolag.
Vi socialdemokrater har länge uppmärksammat dessa ökande klyftor i internationella sammanhang, inte minst genom att kräva åtgärder mot skatteflykt och internationella skatteparadis men också genom initiativ som Global Deal och aktivt arbete med ILO:s konventioner. Men mer kan göras.
De internationella stödpaketen inom exempelvis Världsbanken och IMF utformas numera i ökad utsträckning för att understödja klimatarbetet men skulle på samma sätt också kunna bidra till att minska fattigdom och ökade klyftor. Ambitiösa internationella mål för att minska fattigdom och ökade klyftor skulle kunna omsättas i gemensamma handlingsplaner där länder förbinder sig att ta gemensamt ansvar för välståndsutveckling i stället för att konkurrera med sänkta bolagsskatter, försämrade arbetsrättsregler och social dumpning. Ett flertal initiativ har tagits inom IMF, G20 och EU för att möta den allt mer polariserade ekonomiska utvecklingen.
Sveriges regering har däremot sänkt biståndet, avslutat biståndsprojekt i flera länder, minskat kärnstödet till FN och motarbetat klimatfinansieringsinsatser inom ramen för COP. Regeringen har inte heller lyft upp frågan om ökade klyftor på vare sig den svenska eller den internationella dagordningen. Vi socialdemokrater vill att Sverige ska vara drivande för en rättvis och jämlik världsordning. Vi anser att regeringen borde ta initiativ till en internationell jämlikhetskommission, inom FN-systemet, i syfte att skapa ett samlat internationellt arbete för en rättvisare världsordning.
Höjda klimatambitioner och stärkt skydd av miljön
För en hållbar utveckling och en jämlik värld ska Sverige vara ledande i Agenda 2030-arbetet och driva på Parisavtalets genomförande.
Hösten 2023 släppte FN sin första statusrapport som sammanfattar läget för alla länders klimatarbete. Slutsatsen var att världen är långt ifrån att nå Parisavtalets mål, och utsläppen kan överskrida delmålen med 40 procent om inte mer görs omedelbart.
Vi vill därför driva på för höjda klimatambitioner i Sverige, EU och FN. Vi vill skärpa EU:s klimatmål till 2040 och öka ansträngningarna för att inom FN:s klimatkonvention enas om ett globalt utsläppshandelssystem med ett globalt pris på utsläpp. Vi vill fortsatt att 1 procent av Sveriges BNI ska gå till bistånd och att klimatbiståndet via FN ska stärkas, exempelvis via Gröna klimatfonden och Fonden för klimatrelaterade skador och förluster. Den svenska regeringens bristande engagemang i den internationella klimatskadefonden kan bara beklagas – Sverige borde vara ledande i det internationella klimatarbetet, inte en bromskloss.
Klimatkrisen kan inte lösas utan ökad jämställdhet. Vi vill att fler kvinnor involveras och deltar på lika villkor i förhandlingsdelegationerna till både klimattoppmötena och andra klimat- och miljösamarbeten.
Vi vill också skärpa det internationella samarbetet mot miljöbrott. Storskalig miljöförstörelse (ekocid) är en medveten strategi i krig. Det är nödvändigt att öka de internationella juridiska möjligheterna att utkräva ansvar och säkerställa att storskalig miljöförstörelse kriminaliseras. Därför vill vi att Sverige tar initiativ för att storskalig miljöförstöring läggs till i Romstadgan som ett internationellt brott möjligt att åtala vid Internationella brottmålsdomstolen.
Nedrustning – en värld utan kärnvapen
Vårt mål är en värld utan kärnvapen. Nedrustning och icke-spridning av kärnvapen är en central utrikes- och säkerhetspolitisk prioritering. Normen mot användning och innehav av kärnvapen måste förstärkas. När kärnvapenhotet återigen växer ska Sverige fortsätta att bidra i arbetet för en ömsesidig nedrustning mellan kärnvapenmakterna.
Icke-spridningsfördraget (NPT) har varit framgångsrikt för att förhindra spridning av kärnvapen, minska kärnvapenarsenalerna och underlätta fredlig användning av kärnenergi.
NPT förhindrar kärnvapenländerna från att överlåta kärnvapen eller sprida kärnvapenteknik till andra länder. Det har också betydelse för Sverige, vilket kom att diskuteras både i samband med Natoanslutningen och då Sverige godkände DCA-avtalet med USA. Sverige har inte rätt att ta emot kärnvapen, och ingen kärnvapenstat har rätt att överlåta kärnvapen till oss.
Trots de många framsteg som gjorts tidigare går utvecklingen idag åt fel håll. Länder rustar upp och moderniserar sina kärnvapenarsenaler, misstron mellan länder har ökat och Ryssland har lyft upp kärnvapnens roll i den egna militärdoktrinen. Behovet av åtgärder som minskar riskerna för kärnvapenanvändning och som bidrar till ett bättre samarbetsklimat kunde inte vara större. Bristen på tillit mellan länder är ett akut problem och Rysslands invasion av Ukraina och hot om kärnvapenanvändning är mycket oroväckande. Behovet av åtgärder som minskar riskerna för kärnvapenanvändning och som bidrar till ett bättre samarbetsklimat är enormt.
För oss socialdemokrater är det självklart att Sverige fortsatt ska ta ansvar för att försöka överbrygga skillnader mellan länder med och utan kärnvapen och driva på för konkreta åtaganden och framsteg.
Icke-spridningsfördraget måste stärkas och kärnvapenmakternas vilja till nedrustning öka. Sverige ska ha en ledande roll i arbetet för kärnvapennedrustning. Denna nedrustning kan inte vara ensidig – den måste vara ömsesidig. Vi vill att Sverige som observatör till FN:s konvention om kärnvapenförbud (TPNW) aktivt ska bidra till att konventionen utvecklas så att den blir så effektiv som möjligt, vinner stöd globalt och leder till verklig nedrustning.
Stockholmsinitiativet, som inleddes under vår regeringstid och som under svensk-tyskt ledarskap samlar en grupp länder, har lagt konkreta förslag vad gäller nedrustning och icke-spridning. Flera av Stockholmsinitiativets förslag fanns återgivna i det slutdokument från NPT:s översynskonferens i augusti 2022 som skulle antas. Ryssland valde dessvärre att blockera konsensus och förhindra ett antagande. Vi socialdemokrater kommer emellertid att fortsätta att verka konstruktivt och brobyggande för att åstadkomma konkreta steg för kärnvapennedrustning inom ramen för icke-spridningsfördraget (NPT).
Sverige ska värna det internationella atomenergiorganet IAEA:s uppdrag att förhindra spridning av kärnvapen, liksom dess roll för strålsäkerhet och nukleärt säkerhetsskydd.
Mänskliga rättigheter och yttrandefrihet
Mänskliga rättigheter är grunden för ett rättvist och demokratiskt samhälle med goda levnadsvillkor för alla. Från ett socialdemokratiskt perspektiv är det avgörande att dessa rättigheter skyddas och respekteras globalt för att säkerställa att alla människor, oavsett bakgrund eller tillhörighet, har möjlighet att leva ett värdigt liv.
I många länder ser vi en växande repression mot oliktänkande, inskränkningar av press- och yttrandefriheten samt attacker mot människorättsaktivister och det civila samhället. Auktoritära regeringar stärker sitt grepp och försvagar de demokratiska institutionerna, vilket leder till ökad ojämlikhet och orättvisa.
Oppositionella, kritiker mot regimen, människorättsförsvarare och fackliga företrädare tillhör några av de grupper som är särskilt utsatta och många sitter illegalt fängslade runt om i världen.
Vi kräver att de svenska politiska fångarna Gui Minhai, en svensk-kinesisk förläggare, Dawit Isaak, en svensk-eritreansk journalist, och Ahmadreza Djalali, en svensk-iransk forskare, omedelbart friges. De har alla blivit offer för orättvisa rättsprocesser och hålls fängslade under förhållanden som bryter mot internationella normer och principer. Dessa fall är inte bara tragiska exempel på personligt lidande, utan också en skarp påminnelse om de hot som förtryckande regimer utgör mot yttrandefrihet, akademisk frihet och mänsklig värdighet. I Turkiet sitter journalister, människorättsförsvarare, parlamentsledamöter och andra politiska fångar fängslade på orättfärdiga grunder. De bör samtliga skyndsamt friges.
Sverige har en lång tradition av att försvara mänskliga rättigheter och yttrandefrihet, och det är avgörande att vi fortsätter att stå upp för våra medborgare som har blivit felaktigt fängslade. Att kämpa för deras frigivning är inte bara en fråga om nationellt ansvar, utan också om att skydda de universella värden som Sverige håller högt.
Fri opposition är en förutsättning för ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle. Det är av stor vikt att regeringen i multilaterala sammanhang och vid bilaterala kontakter tar upp den utsatta situationen för oppositionspolitiker och människorättsförsvarare. Det är viktigt att regeringen omgående ökar ansträngningarna för att dessa politiska fångar friges och att deras mänskliga rättigheter respekteras.
Genom att försvara mänskliga rättigheter och demokratin globalt kan vi bidra till en mer rättvis och hållbar värld. Vi måste agera för att stödja dem som står upp mot förtryck och för demokrati, oavsett var i världen de befinner sig. Detta är en kamp för att säkerställa att framtida generationer kan leva i en värld där frihet, rättvisa och mänsklig värdighet är tillgänglig för alla.
Feministisk utrikespolitik – en politik som förändrar världen
Feministisk utrikespolitik handlar om att ökade resurser och insatser riktas till kvinnor och flickor så att de får makt över sina egna liv, tillgång till skolgång och utbildning, arbete och ekonomisk egenmakt samt politiskt, ekonomiskt och socialt inflytande. Den handlar också om ett långsiktigt arbete för att driva på för förändring av stereotypa könsroller, maskulinitetsnormer och patriarkala strukturer som hindrar flickor och kvinnor från att åtnjuta sina mänskliga rättigheter inklusive sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR).
Arbetet för att stärka kvinnors rättigheter och för ökad jämställdhet är en hörnsten i socialdemokratisk politik. När Sverige som första land i världen lanserade den feministiska utrikespolitiken 2014 byggde det på insikten om att jämställdhet bara kan uppnås om flickors och kvinnors rättigheter, resurser och representation prioriteras i alla delar av utrikes- och säkerhetspolitiken. Utvärderingar har visat att den feministiska utrikespolitiken gav resultat. Jämställdhetsarbetet ökade inom handels-, bistånds- och säkerhetspolitiken och flera länder har tagit efter och infört en feministisk utrikespolitik.
Det var ett historiskt misstag av högerregeringen att 2022 avskaffa den feministiska utrikespolitiken. Vi är skarpt kritiska till den ambitionssänkning och de nedskärningar som detta inneburit i den svenska utrikes- och utvecklingspolitiken. Det är ett svek mot världens mest utsatta flickor och kvinnor att Sverige nu saknar det banbrytande ramverk som den feministiska utrikespolitiken var. Det skickar också en allvarlig signal till omvärlden att Sverige gör detta i en tid när auktoritära makthavare och konservativa högerkrafter globalt attackerar flickors, kvinnors och hbtqi-personers rättigheter och människorättsförsvarare som kämpar i de svåraste miljöerna. Regeringen avskaffade även ambassadören för global jämställdhet, också det ett anmärkningsvärt beslut. Vi anser att rollen bör återinföras.
Vi menar att de värdefulla erfarenheter som åren med feministisk utrikespolitik givit och de växande utmaningarna för jämställdheten i världen bör ligga till grund för en uppdaterad feministisk utrikespolitik. Sverige bör åter gå före och uthålligt driva på det globala jämställdhetsarbetet för att bryta de maktstrukturer, de djupt rotade normer och den diskriminerande lagstiftning som håller flickor och kvinnor tillbaka.
Straffrihet från det institutionaliserade förtrycket och de omfattande och systematiska brott som begås mot kvinnor i länder som Afghanistan och Iran måste bekämpas. Vi anser att Sverige ska driva på i FN för att könsapartheid ska klassas som ett brott mot mänskligheten. Vi menar också att pojkar och män i högre utsträckning måste engageras och inkluderas i insatser för jämställhet och för att motverka destruktiva och skadliga maskulinitetsnormer.
Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) ska vara ett prioriterat område inom svensk utrikes- och utvecklingspolitik. Här har Sverige under en lång tid varit en viktig röst i världen; det arbetet måste växlas upp tillsammans med likasinnade länder när dessa rättigheter undermineras och resurser till detta kraftigt har minskat.
Arbetet med kvinnor, fred och säkerhet är en central del av vår feministiska utrikespolitik. Kvinnors perspektiv, behov och intressen och deras aktiva, meningsfulla och jämställda deltagande i fredssamtal och förhandlingar måste prioriteras. Det ska finnas med kvinnliga medlare i varje medlemsuppdrag vid krig och konflikter för att bygga en hållbar fred. Det svenska kvinnliga medlingsnätverket som nuvarande regering lagt ner bör återstartas och dess roll utvecklas för att stärka kvinnor, fred och säkerhetsagendan.
Målen i FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet och efterföljande resolutioner, liksom FN:s resolution 2250 om unga, fred och säkerhet, ska nås. Kvinnors och ungas inflytande och meningsfulla deltagande i freds- och statsbyggande är en rättighetsfråga och en förutsättning för hållbar fred och utveckling.
Det genusbaserade sexuella våldet i konflikter måste bekämpas likaväl som den växande människohandeln som gör att fler tvingas in i prostitution. Det internationella arbetet mot människohandel för sexuell exploatering behöver stärkas. Vi anser att Sverige ska permanenta den globala ambassadören mot människohandel, växla upp arbetet och utöka resurserna.
Jämställdhet är ett mål i sig, men också en förutsättning för att nå fred, säkerhet och hållbar utveckling. När jämställdhetsbegreppet ifrågasätts och organisationer och aktörer som kämpar för kvinnors rättigheter ses som hot, ska vi fortsätta arbetet inom detta område och motverka dessa trender i enlighet med den socialdemokratiska feministiska utrikespolitiken.
Världens barn förtjänar en annan framtid
I början av 2025 visade forskning från Peace Research Institute Oslo (PRIO) och Rädda Barnen att över 473 miljoner barn, mer än vart sjätte barn i världen, bodde på platser drabbade av konflikt, där deras rätt till liv, trygghet och utveckling dagligen inskränktes och hotades. Från Europa till Afrika, från Mellanöstern till andra delar av världen, ser vi hur barn tvingas att leva i krigets skugga. De förlorar sina hem, sin utbildning och sina familjer. Denna globala kris förvärras av klimatförändringar, fattigdom och instabilitet, vilket gör barn till de mest utsatta offren.
Vår utgångspunkt är att alla barn, oavsett var de föds, har rätt till en trygg uppväxt. Denna övertygelse är grunden i vår internationella solidaritet. Det är vår skyldighet att agera kraftfullt och konsekvent för att skydda barns rättigheter i varje del av världen.
Vi vet att humanitärt bistånd är avgörande, men det måste vara en del av en bredare strategi. Vårt fokus måste ligga på att stärka de globala spelreglerna och hålla ansvariga parter skyldiga för sina handlingar.
Sverige ska vara en ledande röst för att säkerställa att internationell rätt upprätthålls och att parter i konflikter som begår brott mot barn ska ställas till svars. Det humanitära stödet till organisationer som är på plats och som särskilt fokuserar på att hjälpa barn ska stärkas. Sverige ska aktivt bidra till fredsprocesser och diplomati för att stoppa de väpnade konflikter som tvingar barn på flykt. Vi måste också säkerställa att barn i krig får fortsätta sin utbildning och att barn som tvingats att delta i strider får rehabilitering och stöd för att återgå till ett normalt liv.
Ett starkt och tryggt samhälle kan inte byggas av barn som har förlorat sin barndom. En trygg värld börjar med att vi skyddar de mest utsatta. Sverige ska fortsätta att vara en pådrivande kraft för barns rättigheter globalt. Det är en investering i en bättre och mer hållbar framtid för oss alla.
Hbtqi-personers rättigheter
Hbtqi-personer möter allvarliga hot och förföljelser i många delar av världen. Några exempel på en försämrad situation för dessa grupper är länder som Ryssland, Georgien, Bulgarien och Uganda, där dessa individer utsätts för systematisk diskriminering, våld och statligt sanktionerat förtryck. Under året har ett tydligt exempel på en försämrad situation för hbtqi-personers rättigheter manifesterats genom förbudet mot Budapest Pride. Den första prideparaden som ägde rum i öst efter järnridåns fall. Även i USA har delstater infört lagar som begränsar transpersoners tillgång till vård, utbildning och samhällsliv.
I flera länder har hbtqi-personers rättigheter inskränkts, och regimers/staters hatretorik och diskriminerande lagstiftning har bidragit till en ökad stigmatisering och våld mot dessa grupper. Aktivister och organisationer som arbetar för hbtqi-personers rättigheter möter ständiga hot och trakasserier. Även i några av EU:s medlemsländer diskrimineras hbtqi-personer och deras rättigheter erkänns inte fullt ut av staten.
I Uganda har en lag införts som kriminaliserar hbtqi-personers själva existens, där de riskerar långa fängelsestraff eller till och med dödsstraff för sin sexuella läggning eller könsidentitet.
För att möta dessa allvarliga brott är det avgörande att internationella verktyg och mekanismer används effektivt. Inom OSSE finns den så kallade Moskvamekanismen, för att utreda och agera mot grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Vi vill att Sverige aktivt driver på för att Moskvamekanismen aktiveras när hbtqi-personer hotas eller förföljs i OSSE:s medlemsstater. Det skulle bidra till att stärka det internationella skyddet för hbtqi-personer och säkerställa att förövare hålls ansvariga för sina handlingar.
Sverige har länge varit en föregångare när det gäller hbtqi-frågor. Vi vill inrätta ett särskilt hbtqi-sändebud från Sverige för att främja och skydda rättigheterna för hbtqi-personer globalt. Genom att samarbeta med andra länder, internationella organisationer och civilsamhället kan ett sändebud bidra till att driva på för rättsliga och politiska reformer som förbättrar situationen för hbtqi-personer. Dessutom kan ett sändebud arbeta för att säkerställa att hbtqi-rättigheter integreras i det bredare arbetet för mänskliga rättigheter och hållbar utveckling.
Stärk Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)
Vi har flera säkerhetspolitiska verktyg för att hantera krisen för säkerheten i Europa och dess närområde. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) är ett av dessa verktyg.
Sverige ska fortsätta arbetet för att stärka OSSE:s roll som plattform för dialog, konfliktlösning och ansvarsutkrävande. OSSE:s valövervakning och observationer fyller också en viktig funktion för att kartlägga den demokratiska utvecklingen i olika länder. Vi stödjer OSSE:s breda säkerhetsbegrepp som länkar samman säkerhet med mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Inom många av OSSE:s länder utmanas nu såväl demokrati och rättsstatens principer som mänskliga rättigheter. Rättigheter som socialdemokratin internationellt har slagits för urholkas, såsom rättigheter för etniska, religiösa och sexuella minoriteter.
Moskvamekanismen inom OSSE finns för att hantera allvarliga fall av brott mot mänskliga rättigheter och demokratiska principer inom medlemsstaterna. Mekanismen tillåter OSSE att på ett formellt sätt granska och utreda misstänkta brott mot mänskliga rättigheter i ett annat medlemsland. Sverige tog, tillsammans med ett antal likasinnade stater, initiativ omedelbart efter Rysslands olagliga och fullskaliga invasion av Ukraina till att aktivera Moskvamekanismen för att undersöka kränkningar och övergrepp i fråga om de mänskliga rättigheterna, överträdelser av internationell humanitär rätt samt misstänkta krigsförbrytelser och andra allvarliga internationella brott som begåtts. Det resulterade i den första oberoende internationella rapporten som visade Rysslands kränkningar av mänskliga rättigheter och överträdelser av internationell humanitär rätt.
En fri, hållbar och rättvis internationell handel
För oss socialdemokrater är det en självklarhet att den globala handelns fördelar måste kunna komma alla till del. Därför bör målet för handelspolitiken vara en fri, rättvis och hållbar handel. En sådan handelspolitik säkerställer att handelns fördelar kan komma alla till del och upprätthåller således förtroendet för frihandel även när den är satt under stor press.
Det osäkra och oroliga omvärldsläget ställer emellertid nya krav på vår handelspolitik. Protektionistiska krafter växer, geopolitiska spänningar tilltar och den globala konkurrensen hårdnar för varje dag som går. Nya tullar och handelshinder skapar oro på marknaderna och riskerar att få allvarliga konsekvenser för svenska exportföretag och jobb.
Sverige har en lång tradition av att föra en framgångsrik politik där handel, utvecklingssamarbete och skydd av arbetstagares rättigheter såväl som höga klimatambitioner går hand i hand. Vi ska fortsätta att driva på för att stärka den sociala dialogen, förbättra arbetsvillkor och vidareutveckla det globala partnerskapet Global Deal.
I de handelsavtal som EU sluter ska Sverige verka för att det ställs krav på respekt för mänskliga rättigheter, goda arbetsvillkor, miljöskydd och antikorruption. Vidare ska vi driva på för att handelspolitiken bidrar till genomförandet av Agenda 2030 och Parisavtalet, till att avskaffa handelshinder för klimatsmarta lösningar och till att öka den svenska exportens bidrag till global klimatnytta. En fri, hållbar och rättvis handel ska bidra till att skapa mer jämlika och konkurrenskraftiga samhällen.
EU ska fortsätta att bedriva en öppen handels- och investeringspolitik gentemot omvärlden. En central del i detta är att EU ingår nya frihandelsavtal. I dagens osäkra handelspolitiska läge är nya handelsvägar och fler handelspartners viktigare än på länge.
Sverige bör verka för att stärka genomförandet och efterlevnaden av hållbarhetskapitel i EU:s frihandelsavtal. Vi socialdemokrater anser att dessa kapitel bör utvecklas och att det bör finnas sanktionsmöjligheter som kopplas till de åtaganden som ställs upp i handelsavtalens hållbarhetskapitel.
De ökade protektionistiska strömningarna i omvärlden har satt Världshandelsorganisationens (WTO) förmåga att upprätthålla globala spelregler på prov. WTO måste stärkas och moderniseras för att kunna möta de utmaningar som det multilaterala handelssystemet står inför. Det är en förutsättning för att kunna skapa förutsägbarhet samt lika och rättvisa villkor i den globala handeln. Vidare bör det understrykas att WTO spelar en central roll för att stödja den globala klimatomställningen genom att klargöra hur investeringar kan främjas på ett sätt som inte snedvrider handel och genom att skärpa reglerna för subventioner som skadar handeln.
Vidare ska Sverige vara en tydlig röst för att stärka handeln med Ukraina. Det är samtidigt viktigt att motverka kringgående av sanktioner mot Ryssland och att förbättra den nationella sanktionsefterlevnaden.
Digitalisering och artificiell intelligens
Digitaliseringen medför enorma fördelar och har fullständigt förändrat vår tillgång till information och våra arbetssätt. Men den har även sina utmaningar. För att överhuvudtaget kunna ta del av den digitala världen krävs tillgång till internet och tillgång till digitala enheter, något som skiljer sig kraftigt åt mellan länder, mellan samhällsklasser och mellan stad och landsbygd men också mellan könen. Det skapar en än större utsatthet för kvinnor som har sämre möjligheter att ta arbeten inom den digitala sektorn och har sämre möjligheter att ta del av digitaliseringens fördelar. Kvinnors tillgång till, och kunskap om, digitala verktyg behöver öka.
Tillgången till internet är sedan 2016 en mänsklig rättighet. Utöver tillgången till internet måste vi vara uppmärksamma på att de mänskliga rättigheterna på internet efterföljs.
Artificiell intelligens (AI) utgör ett av de mest omvälvande teknologiska sprången i vår tid och innebär både stora möjligheter och utmaningar för världssamfundet. För att säkerställa en ansvarsfull och etisk användning av AI är det av yttersta vikt att denna teknologi regleras. Sedan 2024 finns det inom EU regler för AI. Delar av dessa har trätt i kraft under 2025. Utifrån den takt som AI utvecklas är det viktigt att regelverket utvecklas i samma takt. Reglering behövs även på global nivå.
En av de främsta utmaningarna med AI är att det har potentialen att påverka alla aspekter av samhället, från ekonomi och arbetsmarknad till etik och säkerhet. Utan adekvat global reglering kan det uppstå en snedvriden användning av AI som kan leda till ekonomisk ojämlikhet, överträdelser av mänskliga rättigheter och till och med vapenteknologiska risker. Vi ser även att AI används för att sprida falska nyheter genom exempelvis AI-genererade falska nyhetsklipp.
Vid FN:s framtidstoppmöte i september 2024 antogs ”the Global Digital Compact”, en universell överenskommelse om vår digitala framtid, där stater, företag och civilsamhälle enas om gemensamma principer för en öppen, fri och säker digital framtid för alla. Det var Sverige och Zambia som av FN:s generalsekreterare fick uppdraget att tillsammans leda arbetet. När det nu är antaget och arbetet med att implementera överenskommelsens åtaganden inletts är det viktigt att Sverige fortsätter att ta en ledarroll.
Cyberhot och desinformation
Cyberattacker och desinformationskampanjer utgör ett direkt hot mot demokratin och nationell säkerhet genom att försöka underminera förtroendet för demokratiska institutioner, påverka valprocesser och sprida osäkerhet, polarisering och splittring i samhället. Sverige, som ett öppet och teknologiskt avancerat samhälle, är särskilt sårbart för sådana attacker.
Därför är det viktigt med internationellt samarbete för att hantera globala utmaningar, inklusive cyberhot. Ett nära samarbete med EU och andra allierade för att utveckla gemensamma strategier mot cyberattacker och desinformation är betydelsefullt.
Svenska Säkerhetspolisen pekar på att de har sett att främmande makt och inhemsk våldsbejakande extremism går in i varandra och förstärks. Inför de allmänna valen 2026 måste regeringen vidta åtgärder för att skydda valen och de svenska väljarna. Det finns flera exempel på hur främmande makt agerat för att påverka svensk opinion. Myndigheterna behöver få i uppdrag att stärka sin förmåga att upptäcka, förebygga och hantera cyberattacker inför valet. Sverige behöver motverka desinformation genom att främja oberoende och pålitliga medier, stödja mediekompetensutbildning och säkerställa att medborgare har tillgång till korrekt och tillförlitlig information. En stark offentlig debatt, baserad på fakta och öppen diskussion, är nödvändig för att motverka de negativa effekterna av desinformation.
Sveriges utrikespolitik måste vara proaktiv i att hantera de diplomatiska konsekvenserna av cyberattacker och desinformationskampanjer. Det innebär att Sverige, som en aktiv röst i internationella organisationer som FN och EU, ska driva på för att stater som utför eller stödjer sådana aktiviteter hålls ansvariga. Genom diplomatiska kanaler kan Sverige också arbeta för att främja dialog och minska spänningar som kan leda till cyberkonflikter, samtidigt som man står fast vid att skydda nationell suveränitet och internationell rätt.
Iran
Iran kontrolleras av en auktoritär regim med stort våldskapital. Det är en brutal regim som länge förtryckt sitt folk och där diskriminering av kvinnor finns inskrivet i lagen. Det handlar om ett strukturellt förtryck och diskriminering. Samtidigt som regimen med våld kontrollerar sin befolkning ser vi också hur Iran bidrar till instabiliteten i regionen. Genom sitt stöd till Hizbollah och Hamas i form av exempelvis vapenleveranser har Iran under lång tid förvärrat den allvarliga situationen i Mellanöstern. Iran har även levererat militär utrustning till Ryssland under pågående krig i Ukraina.
2024 bekräftades det att Iran använder sig av gängkriminella i Sverige för att verka på svensk mark. Säkerhetspolisen är tydlig med att även om tillvägagångssättet inte är nytt eller unikt för Iran har det tidigare inte skett i sådan omfattning eller med så unga aktörer. Under hösten 2024 gick Säkerhetspolisen ut med uppgiften att en iransk cybergruppering agerat på uppdrag av det islamiska revolutionsgardet för att genomföra en påverkansoperation mot Sverige under sommaren 2023. Det är ytterligare ett exempel på det hot som den iranska regimen och dess revolutionsgarde utgör mot Sverige.
Vi socialdemokrater har sedan protesterna i Iran började hösten 2022 drivit på för att regeringen ska agera för att EU ska terrorlista det islamiska revolutionsgardet. I maj 2023 ställde sig en enig riksdag bakom tillkännagivandet att regeringen ska verka för att skapa enighet inom EU för att terrorlista det islamiska revolutionsgardet. Det innebär en tydlig förväntan från riksdagen att regeringen agerar enligt tillkännagivandet. Det bör prioriteras av regeringen. Att terrorlista revolutionsgardet handlar om att stötta de människor som kämpar för sin frihet och demokrati i Iran och om att se och hantera revolutionsgardet som den terrororganisation det är, men även om att se det stora hot som Iran utgör i Mellanöstern specifikt, och i världen som helhet.
Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 5 Internationell samverkan
Tabell 1 Socialdemokraternas förslag till anslag för 2026 för utgiftsområde 5 uttryckt som differens gentemot regeringens förslag
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Avgifter till internationella organisationer
1 691 967
±0
1:2
Freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet
187 545
10 000
1:3
Inspektionen för strategiska produkter
185 134
±0
1:4
Svenska institutet
148 984
±0
1:5
Utrikes- och säkerhetspolitiskt strategiska insatser
333 771
±0
Summa
2 547 401
10 000
Morgan Johansson (S)
Alexandra Völker (S)
Olle Thorell (S)
Linnéa Wickman (S)
Johan Büser (S)
Annika Strandhäll (S)
Markus Kauppinen (S)
Matilda Ernkrans (S)
Motion till riksdagen
2025/26:3622
av Morgan Johansson m.fl. (S)
Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen anvisar anslagen för 2026 inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd enligt förslaget i tabell 1 i motionen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska vara en stark global röst och föra en solidarisk, rättvis och jämställd biståndspolitik och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att biståndet ska vara en av flera viktiga delar av en ny progressiv, bred och långsiktig Afrikastrategi och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en stegvis återgång till enprocentsmålet för biståndet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att följa OECD-Dacs riktlinjer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om samstämmighet i utvecklingssamarbetet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) fortsatt ska vara ett prioriterat område inom svensk utvecklingspolitik och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra och utveckla den feministiska utrikespolitiken och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett ökat klimatbistånd är centralt i det internationella arbetet och att Sverige ska bidra till fonden för klimatrelaterade skador och förluster, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ökad prioritet att säkra människors tillgång till rent vatten, sanitet och hygien bör ges vid klimatinvesteringar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka civilsamhällets och fackförbunds möjligheter att verka globalt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att biståndet ska bidra till kapacitetsutveckling i samarbetsländerna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att handelsbiståndet tydligt bör kopplas till Agenda 2030 och målen i Parisavtalet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att hbtqi-personers rättigheter ska garanteras internationellt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska vara en progressiv global kraft inte minst gällande jämställdhet i multilaterala organisationer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Världsbankens och IMF:s stödprogram och insatser ska främja långsiktigt hållbar utveckling och jämställdhet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att prioritera kärnstöden och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om folkrörelsebiståndet och civilsamhällets roll och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om det bistånd som förmedlas via det svenska civilsamhället och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Folke Bernadotteakademin är ett viktigt verktyg för att bidra till internationell fredsfrämjande verksamhet och i genomförandet av biståndet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska fortsätta att uthålligt stödja Ukraina, samtidigt som vi bekämpar fattigdom och hungersnöd i andra delar av världen, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en omedelbar vapenvila, att gisslan omedelbart släpps och att nödhjälp omgående släpps in i Gaza och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ökade sanktioner mot bosättarna och de israeliska politiska och militära beslutsfattare som tillåter våldet på Västbanken, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige omedelbart bör återuppta stödet till UNRWA och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om organiserandet av en internationell räddningsflotta och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utländska journalister omedelbart måste få tillträde till Gaza och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska återuppta stödet till Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka stödet till Palestina och den palestinska myndigheten och vara med och stötta en demokratisk utveckling samt delta i återuppbyggnaden av Gaza och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en särskild Palestinastrategi och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att upprätthålla biståndet till organisationer som verkar i Afghanistan, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige fortsatt ska motsätta sig exploateringen av naturresurser på ockuperad västsaharisk mark och vatten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska ta initiativ för att FN-styrkan Minurso ska få mandat att rapportera brott mot mänskliga rättigheter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör säkerställa ett fortsatt svenskt bistånd till västsahariska flyktingläger även efter utgången av 2025 och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det stöd Sverige ger i form av humanitärt stöd och utvecklingsbistånd till Sudan bör upprätthållas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i EU och FN bör driva på för fredsförhandlingar mellan de stridande parterna i Sudan, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige, tillsammans med EU och FN, måste intensifiera sitt stöd till östra Kongo och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör upprätthålla biståndet till och utöka handeln med Latinamerika och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Bistånd för en tryggare värld
Vi lever i en värld där folkrätten utmanas från flera håll. Ryssland har i och med sitt invasionskrig mot Ukraina lämnat den europeiska säkerhetsordningen, och därmed har Europa blivit en avsevärt farligare plats. För hela Europas stabilitet måste demokratierna i väst vara enade mot Rysslands imperialistiska politik, och stödja Ukraina i kampen för sitt oberoende och självständighet. Vi fortsätter att stå sida vid sida med Ukraina, för Ukrainas rätt till frihet och demokrati.
I Hamas hänsynslösa terrorattack mot Israel den 7 oktober 2023, dödades över tusen civila och över 200 togs som gisslan. Det krig som därefter utbröt i Gaza har hittills krävt över 65 000 människoliv, varav flertalet är civila kvinnor och barn. Förödelsen av Gaza är enorm. Larmrapport på larmrapport visar att svält används som vapen i Gaza, att det humanitära tillträdet är otillräckligt och att nöden nått katastrofala nivåer. De civila dödsoffren blir fler, samtidigt som den israeliska regeringen vägrar släppa in tillräckligt med nödhjälp, inleder en invasion av Gaza stad och utökar de illegala bosättningarna på Västbanken. Hamas vägrar fortsatt att släppa gisslan. En redan konfliktdrabbad region riskerar att sjunka djupare ner i oförsonlighet, våld och förtryck. Så vid sidan av att återuppta stödet till UNRWA, öka trycket på den israeliska regeringen och på Hamas, måste den svenska rösten vara stark och enad.
USA rör sig samtidigt i en allt mer isolationistisk riktning. Den amerikanska administrationen för ett handelskrig mot resten av världen, har lämnat Parisavtalet, lagt ner sitt internationella utvecklingsbistånd och dess myndighet USAID, med katastrofala konsekvenser för miljontals människor över världen.
Ryssland och Kina är djupt involverade och driver ett mycket aktivt påverkansarbete i Latinamerika, Mellanöstern, Afrika och Asien. Det är ett led i att påverka politiker och makthavare, bygga politiskt stöd och säkra naturtillgångar, utan motkrav på reformer för att bygga demokrati och garantera mänskliga rättigheter. Dessa kontinenter är ett slagfält – militärt, politiskt, ekonomiskt och värderingsmässigt.
Sverige och Europa behöver en ny Afrikastrategi. Att utveckla en progressiv strategi för Afrika handlar därför inte bara om solidaritet, utan också om Sveriges och Europas egen framtida säkerhet och stabilitet. Biståndet är en av flera viktiga delar av strategin tillsammans med handel, politiska relationer, jämställdhet, klimat- och miljösamarbete, kulturellt utbyte och stöd till civilsamhälle och demokratiska rörelser.
Vi ser en tillbakagång för värden som demokrati, frihet och multilateralism. Den världsordning som vi byggt upp sedan andra världskrigets slut, baserad på internationellt samarbete, internationell rätt, och internationella institutioner, vacklar.
Att Europa förmår hålla ihop i det här läget är helt centralt. Vi står inför en tid där kriser och omvälvande skiften riskerar att bli det nya normala. Vi ska verka för värden som mänskliga rättigheter, demokrati, frihet och hållbar ekonomisk utveckling, och samtidigt fortsätter arbetet med fattigdomsbekämpning och för att möta klimatutmaningen.
Svensk utrikespolitik är, under den här regeringen, passiv och provinsiell, istället för att vara aktiv och internationell. Sverige kan inte dra sig undan i detta omvärldsläge. Att skära ner i biståndet och strypa det till konfliktdrabbade länder ger inte en tryggare värld eller ett tryggare Sverige. Tvärtom.
Politikens inriktning
Sverige ska vara en stark global röst och stå upp för folkrätten, de mänskliga rättigheterna, jämställdhet, demokrati, folkrätten och dess principer.
Att som regeringen kraftigt skära ner anslagen utan att ha analyserat konsekvenserna av ett minskat bistånd är oansvarigt. Det leder till negativa konsekvenser både i de samarbetsländer regeringen drar sig ur och i Sverige. Det handlar om ökade konflikter, krig och klimatförändringarnas effekter som tvingar människor att fly sina hemländer och söka sig till Europa. Det handlar också om att odemokratiska och auktoritära länder ökar sitt inflytande i världen. Med det följer brott mot mänskliga rättigheter, ökad rasism och minskad jämställdhet.
Det är i Sveriges intresse att det skapas fler stabilitetsmekanismer i världen, inte färre. Det behövs mer diplomati och engagemang för fred och fattigdomsbekämpning. Det behövs mer effektiva skydd för civilbefolkningen i krig och katastrofer och ett mer ambitiöst utvecklingsarbete kring handel, fattigdomsbekämpning, jämställdhet, klimatanpassning och välstånd. Sverige måste vara en stark röst för att upprätthålla folkrätten och stå upp för den regelbaserade världsordningen. Av solidaritet med andra, men också i vårt eget intresse, behöver vi arbeta mer aktivt för en värld i bättre balans.
Sveriges tidigare goda anseende som en pålitlig, ambitiös och resultatinriktad samarbetspartner i utvecklingsarbetet med fattigdomsbekämpning i fokus måste återupprättas.
Svensk bistånds- och utvecklingspolitik ska ha som syfte att ge människor förutsättningarna att ta sig ur fattigdom, minska klyftorna i världen, främja demokrati och mänskliga rättigheter, stärka rättsstaten, motverka korruption, ha ett starkt barnrättsperspektiv, främja jämställdhet samt ekonomisk, social och miljömässig hållbar utveckling.
Internationell solidaritet är en grundbult för oss socialdemokrater, precis som vårt stöd till demokratiska rörelser och aktörer, fackföreningar och civilsamhälle världen över. Vår politik för bistånd och utveckling fokuserar på att människor ska ges förutsättningar att själva kunna ta sig ur fattigdom, förbättra sina levnadsvillkor och leva i trygghet, samt ha makt och inflytande över sina liv.
Sverige ska ställa tydliga krav på att biståndet används rätt. Aktörer ska ställas till svars när oegentligheter upptäcks. Korruption är ett allvarligt hinder för utveckling. Biståndsmedel ska skyddas och användas för avsedda ändamål. För att nå framgång krävs ett ömsesidigt ansvarstagande för resultat, där förutsättningarna för att nå uppsatta mål och kraven för biståndsinsatserna är tydliga och där uppföljning sker kontinuerligt. Det är självklart att kontroll och riskanalys av svenskfinansierade biståndsinsatser alltid ska göras. Det samma gäller revision och resultatredovisning.
För oss är det viktigt att Sverige fortsätter att vara ledande i att bidra till genomförandet av Agenda 2030 globalt, Addis Abeba Action Agenda om utvecklingsfinansiering och Parisavtalet om klimat. Utvecklingsarbetet ska inte undermineras av bristande samstämmighet mellan olika politikområden.
Enprocentsmålet ska upprätthållas
De senaste åren har det skett en dramatisk omläggning av det svenska biståndet, som sjunkit ned mot 0,7 procent av BNI. Det är FN:s miniminivå. Det är långt ifrån där vi tidigare legat. Vi vill successivt öka biståndet så att det återigen når 1 procent av BNI. 2026 kommer gapet upp till 1 procent av BNI uppgå till 19 miljarder kronor. Det är så stort att man inte kan återta det från ett år till ett annat, utan det måste ske stegvis under en följd av år. Vår principiella inställning är att vi ska tillbaka till 1 procent av BNI. Vi föreslår i årets budgetförslag en höjning av biståndet med 1 miljard kronor 2026, 2 miljarder kronor 2027 och 4 miljarder kronor 2028 utöver regeringens förslag.
En förutsättning för att biståndet ska ha folkligt stöd är att det följer internationellt vedertagna regler. OECD-Dacs riktlinjer finns till för att säkerställa att bistånd används till just fattigdomsbekämpning och global utveckling, inte till inhemska kostnader som regeringar vill gömma i biståndsbudgeten. Den nuvarande regeringen har flera gånger öppet kringgått dessa riktlinjer och breddat avräkningarna på ett sätt som urholkar biståndets legitimitet. Vi socialdemokrater accepterar avräkningar enligt OECD-Dacs regelverk, men dessa ska vara restriktiva och inte breddas. Att räkna in utgifter som inte är bistånd undergräver både transparensen och Sveriges trovärdighet.
Världen behöver mer internationell solidaritet – inte mindre. I en värld som brinner, där fattigdomen breder ut sig, där konflikter och krig sliter sönder länder, där människor tvingas på flykt och där mänskliga rättigheter och frihet inskränks är inte en ambitionssänkning ett alternativ. En värld med mer hunger, fler konflikter och större ojämlikhet är en farligare värld – också för oss.
Samstämmighet och Agenda 2030
Regeringen har avskaffat politiken för global utveckling (PGU). PGU var en central byggsten för att säkerställa att hela den svenska politiken drog åt samma håll och bidrog till en rättvis och hållbar utveckling globalt. Genom att lägga ner PGU har regeringen sänkt ambitionerna för Sveriges roll som föregångare i det internationella samarbetet. Samstämmigheten riskerar nu att urholkas, vilket i sin tur minskar biståndets effektivitet och gör Sverige mer oförutsägbart som partner. Till detta kommer att regeringen har nedprioriterat Agenda 2030-arbetet. Samordningen mellan olika politikområden har försvagats och det nationella uppföljningsarbetet har tappat i kraft.
Socialdemokraterna vill utveckla en modern samstämmighetspolitik för Agenda 2030, där klimatpolitiken, handelspolitiken, migrationspolitiken, säkerhetspolitiken och biståndspolitiken samordnas och tillsammans bidrar till en hållbar utveckling. Agenda 2030 ska vara styrande för politiska beslut i alla departement. Vi vill därför återupprätta en struktur för samordning på högsta politiska nivå. En samstämmighetspolitik för Agenda 2030 bör bygga vidare på erfarenheterna från PGU, men med ännu tydligare koppling till de globala målen och med regelbunden uppföljning. Genom en sådan politik kan Sverige återta ledningen i det globala arbetet för en rättvis, fredlig och hållbar framtid.
Sverige ska föra en feministisk utrikespolitik
Behovet av en feministisk utrikespolitik är större än på mycket länge och är en central del i att bygga en mer stabil och säker värld. Att ge flickor och kvinnor makt över sitt eget liv och främja deras medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter är det bästa sättet att bekämpa fattigdom, nå ekonomisk tillväxt och mänsklig utveckling. Målet är att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter och att makt och resurser ska fördelas jämställt.
Vi vill att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) fortsatt ska vara ett prioriterat område inom svensk utvecklingspolitik. Sverige är en stark röst för att garantera tillgången till SRHR globalt, och våra resurser behövs nu mer än någonsin för att stärka tillgången till säkra aborter, sexualupplysning, preventivmedel, mödravård och andra hälsotjänster när stora delar av det globala biståndet tagits bort.
Vi ser också att ett större fokus måste läggas på att motverka destruktiva och skadliga maskulinitetsnormer som befäster ojämställdhet genom insatser som riktas till och inkluderar pojkar och män.
Det finns ett kraftfullt globalt motstånd mot flickors och kvinnors rättigheter som växt sig starkare under senare år. Den amerikanska administrationen beslut att återinföra sin Mexico City policy, mer känd som The global gag rule är en del av detta motstånd, liksom talibanernas nedmontering av kvinnors möjligheter till ett liv utanför hemmet i Afghanistan och att straffrihet i fall av våld mot och mord på kvinnor är normen i Guatemala år 2025. Den hårda repressionen mot kvinnor och flickor i Iran är ett annat exempel.
Sverige var länge en föregångare på jämställdhetsområdet, och den feministiska utrikespolitiken var ett banbrytande regelverk som var både effektiv och fick stort internationellt genomslag. Trots det avskaffade högerregeringen den vid maktskiftet 2022. Under innevarande mandatperiod har regeringens politik inneburit omfattande nedskärningar på centrala områden för jämställdhet och kvinnors rättigheter globalt. Anslaget till UN Women har först halverats och därefter höjts under 2025 – dock utan några garantier för en långsiktig och stabil finansiering. Även UNFPA har drabbats av regeringens nedskärningar i kärnstödet och ett alltmer bundet bistånd, vilket direkt påverkar arbetet med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter världen över. Konsekvenserna av sänkta ambitioner och nedskärningar innebär att jämställdhet inte längre genomsyrar alla områden, utan blivit ett tillval. Jämställdhetsinsatserna inom det svenska bilaterala biståndet är det lägsta på 25 år. Regeringens strategi för Sidas arbete med jämställdhet inom biståndet (2025) innebär att resurserna kraftigt minskar. Stödet till kvinnorättsorganisationer och kvinnorättsförsvarare uttrycks inte längre som ett eget mål och det globala arbetet för att försvara viktiga normativa ramverk och överenskommelser har tonats ner.
Vi socialdemokrater menar att de växande utmaningarna för jämställdheten i världen bör ligga till grund för en uppdaterad svensk feministisk utrikespolitik. En inriktning som innebär att Sverige åter går före och uthålligt driver på det globala jämställdhetsarbetet som kan bryta de maktstrukturer, djupt rotade normer och diskriminerande lagstiftning som håller flickor och kvinnor – och därmed världen – tillbaka.
Klimatkrisen och global ojämlikhet
Klimatkrisen och förlusten av biologisk mångfald är ett globalt och existentiellt hot. Klimatförändringarna och dess effekter bidrar till ökade spänningar, underblåser ekonomisk och politisk instabilitet och förvärrar effekterna av krig. Stigande havsnivåer, torka och otillräckliga resurser riskerar att leda till social oro och konflikter, till att människor tvingas fly och till bristande internationell säkerhet. Miljö, klimat och osäkerhet på olika platser i världen hänger tydligt samman med global ojämlikhet, och klimatförändringar driver på befintliga klyftor.
De som drabbas hårdast av klimatförändringarna är de länder som redan är mest sårbara och de samhällen som är mest marginaliserade. Om inte tillräckliga investeringar görs för att minska utsläpp från hög- och medelinkomstländer och i lokal klimatanpassning kommer ytterligare hundratals miljoner människor att drivas på flykt när deras hem blir obeboeliga och livsmedelsförsörjningen utslagen på grund av torka, översvämningar och extrema väderhändelser.
Klimatfinansiering är både en skyldighet och ett redskap för att lösa ett gemensamt problem. Men som så ofta uppgår inte viljan att betala för detta till behovets omfattning och gapet är enormt mellan behoven och finansieringen. Vi menar därför att det är avgörande att resurser prioriteras till de länder och lokalsamhällen som är minst utvecklade och mest sårbara för klimatförändringar. Ökad prioritet att säkra människors tillgång till rent vatten, sanitet och hygien bör ges vid klimatinvesteringar då det idag är en mycket liten del av de totala åtgärderna, men är grundläggande för hälsosystem, fattigdomsbekämpning, klimatanpassning, barns utbildning och kvinnors rättigheter.
Utvecklingsländer måste få både ekonomiskt och tekniskt stöd för att genomföra klimatåtgärder och anpassa sina samhällen till de klimatförändringar som redan uppkommit. Genom lokalt ägandeskap och kapacitetsbyggande blir klimatåtgärder träffsäkra och samhällen mer resilienta att möta klimatförändringarnas effekter.
I många länder är det kvinnorna som driver jordbruken och bär det största ansvaret i hushållet för matproduktionen. De ska nu anpassa matproduktionen till klimatförändringarna. Det kräver en klimat- och genusmedveten jordbrukspolitik. Vi socialdemokrater vill att ett särskilt fokus ska vara på kvinnor som driver småskaliga jordbruk i syfte att stärka deras ekonomiska egenmakt och rättigheter i samhället, inklusive socialt skydd och stöd i klimatomställningen.
Sverige ska vara ledande i det globala arbetet för klimatomställning. Det finns internationella överenskommelser om klimatanpassningsbistånd och Sverige är ett av få länder som fördelar mer än hälften av sitt klimatstöd till anpassning. Vi vill att biståndet till klimatanpassning fortsatt ska prioriteras och att resurser ska gå till de mest sårbara och fattiga länderna i världen. Därför ser vi med oro på utvecklingen där detta minskar till förmån för utsläppsminskningar i medelinkomstländer. Det är en ordning vi socialdemokrater motsätter oss och som missar målet för klimatbiståndet. Vi vill fortsatt att klimatbiståndet via FN ska stärkas, exempelvis via Gröna klimatfonden och fonden för klimatrelaterade skador och förluster.
Stärk demokratisk utveckling, civilsamhället och facklig verksamhet globalt
Att stödja organiseringen av politiska partier och en demokratisk kultur är centralt för oss socialdemokrater. Utvecklingssamarbetet ska bidra till demokratisk utveckling och stärkande av demokratiska styrelseskick, uppbyggnad av ett välfungerande flerpartisystem, fria och rättvisa val och parlament och institutioner som följer rättsstatens principer. Vi vill att demokratistödet ökar.
Ett effektivt och ändamålsenligt utvecklingssamarbete kan bidra genom policyreformer som ökar transparensen i hur biståndet fördelas och som stödjer uppbyggandet av en välfungerande statsförvaltning, transparenta samhällsinstitutioner och oberoende rättssystem och revision.
Välfungerande, oberoende och rättssäkra institutioner på olika nivåer och med hög kapacitet är centralt för en demokratisk utveckling och för att individer ska kunna åtnjuta sina mänskliga rättigheter. Sådana institutioner stärker hållbarheten och motståndskraften i ett samhälle och är avgörande för hur väl reformer kan genomföras. Civilsamhällets förmåga att utkräva ansvar både nationellt och globalt ska stärkas liksom stödet till en fri press.
Högerpopulistiska främlingsfientliga, antifeministiska, klimatförnekande och värdekonservativa krafter växer sig starkare. De vill så gott som alltid begränsa civilsamhällets utrymme och inte minst utrymmet för kvinno-, hbtqi-, miljö- och demokratiförsvarare. I länder som utvecklas i en auktoritär riktning är attacker från både stat, myndigheter och företag på civilsamhället ett led i att bryta ner demokratiskt motstånd. Sverige ska fortsätta att motverka det krympande utrymmet för civilsamhället genom att värna och stödja yttrande-, förenings- och församlingsfriheterna och verka för att EU gemensamt tar ansvar för det. Självständiga civilsamhällesorganisationer ska stödjas i sitt arbete och i sin rätt att verka.
I många samhällen spelar kyrkor och religiösa aktörer en betydande roll och är inte sällan de institutioner människor framför allt har förtroende för. Att samarbeta med svenska organisationer som står dem nära är viktigt för att nå framgång i insatser för fred, fattigdomsbekämpning och jämställdhet.
Fria fackföreningar och fackliga rättigheter är viktiga i kampen för global rättvisa. Det är centralt att värna människors möjligheter att organisera sig i fackförbund och främja fackliga fri- och rättigheter. Eget arbete som ger en egen försörjning är grundläggande för människors frihet och ett effektivt sätt att bekämpa fattigdom. Löner som går att leva på̊, säker arbetsmiljö̈ och anständiga anställningsvillkor måste säkerställas.
Till skillnad från regeringens iögonfallande ointresse för arbetstagares rättigheter globalt, och deras nedskärningar på området, är det däremot självklart för oss att utvecklingsarbetet ska bidra till att stärka oberoende, representativa och demokratiska fackföreningar, ökad organisering och utbildning om mänskliga rättigheter i arbetslivet. Ett brett samarbete med den internationella fackliga rörelsen och Internationella arbetsorganisationen (ILO) är en viktig prioritering för att stärka fackliga rättigheter på samma sätt som att ett nära samarbete med näringslivet är viktigt för att stödja jobbskapande och främja dialog.
Kunskapsöverföring och institutionell kapacitetsutveckling
Biståndet ska bidra till kapacitetsutveckling i samarbetsländerna, så att länderna själva ska kunna forma sin framtid. I enlighet med Agenda 2030 bör därför biståndet i ökad utsträckning fokusera på kunskapsöverföring och institutionell kapacitetsutveckling. Det är en viktig bas i utvecklingssamarbetet, förbättrar möjligheterna att arbeta genom ländernas egna system och lägger grunden för varaktiga resultat. Bistånd ger bäst resultat när det bygger på en djup förståelse av den lokala situationen, långsiktiga samarbeten och en strävan efter konkreta och hållbara förbättringar i människors liv. Biståndet är som mest effektivt när det sker i nära samarbete med lokala organisationer och människor i samarbetsländerna.
Vi vill fokusera på att stärka institutioner, sociala trygghetssystem såsom arbetslöshetsersättning, barnbidrag, föräldraförsäkring och pensioner, och aktörer som stödjer hållbar utveckling och demokratisk samhällsstyrning. Vi vill också bekämpa skatteflykt som undergräver välfärden, genom riktade insatser på att inrätta skattemyndigheter i mottagarländerna samt bygga effektiva och rättvisa skattesystem med tydliga regelverk för beskattning. Korruption är också ett stort utvecklingshinder, och svenskt utvecklingssamarbete ska alltid ha fokus på att bekämpa korruption.
En framåtblickande biståndspolitik måste dessutom inkludera digitalisering och ny teknik. Genom att utveckla kapacitet inom digital infrastruktur, datadriven förvaltning och användning av AI kan länder snabbare bygga effektiva institutioner, motverka korruption och förbättra samhällsservicen. Digitala verktyg kan bidra till att stärka utbildningssystem, hälsovård och sociala trygghetssystem, men också till att ge medborgare bättre tillgång till information och delaktighet i samhällsutvecklingen.
Bistånd och handel
Handel är en motor för utveckling. Vi vill att biståndet ska stödja en rättvis handel och bidra till att utvecklingsländerna kan delta i den globala ekonomin på jämlika villkor. Handel kan skapa arbetstillfällen, minska fattigdom och bidra till en hållbar utveckling.
Men handelspolitiken får inte urholka biståndets syfte, utan ska bidra till fattigdomsbekämpning, hållbar tillväxt och stärkt demokrati. Här är arbetstagares rättigheter och fria fackliga organisationer centrala. Sverige ska vara en tydlig röst internationellt för att fackliga rättigheter och grundläggande arbetsvillkor skrivs in som bindande delar i handelsavtal. Att ställa krav på respekt för mänskliga rättigheter och fackliga friheter är avgörande för att handel ska bli ett verktyg för jämlik utveckling, och inte för exploatering.
Handel kan också spela en viktig roll i klimatomställningen, vilket kräver att villkoren är rättvisa och att teknik och kunskap görs tillgängliga även för utvecklingsländer.
Den amerikanska administrationen under Donald Trump driver en protektionistisk linje som präglas av handelskrig, hot om tullar och ifrågasättande av multilaterala handelsregler. När stormakter sätter upp handelshinder drabbas alltid de svagaste länderna hårdast. Det är därför än viktigare att EU och Sverige står upp för en regelbaserad världsordning, rättvisa handelsvillkor och en handelspolitik som går hand i hand med utvecklingssamarbetet.
Regeringen har tyvärr valt en annan väg. I stället för att se handel och bistånd som delar av samma verktygslåda har man kraftigt minskat biståndet och samtidigt lagt tyngdpunkten på kortsiktigt handelsfrämjande. I praktiken har det ofta blivit renodlat exportstöd för svenska företag, något som riskerar att underminera biståndets effektivitet och minska möjligheterna för samarbetsländerna att bygga egna institutioner, skapa anständiga arbeten och delta på egna villkor i den globala ekonomin.
Handel kan bli en positiv kraft för Agenda 2030, om den bidrar till att stärka utvecklingsländernas egna möjligheter, rättigheter och fackliga friheter.
Sveriges bistånds- och handelspolitik ska utgå från samstämmighet. Alla politikområden måste dra åt samma håll. Vi vill återupprätta Sveriges roll som ett land som kombinerar handel med solidaritet, och där målet alltid är långsiktig fattigdomsbekämpning, jämlikhet och en hållbar värld.
Hbtqi-personers rättigheter ska garanteras globalt
Rätten att älska vem man vill och att leva öppet som den man är, är en grundläggande mänsklig rättighet. Trots det ser vi en oroande global utveckling där hbtqi-personers fri- och rättigheter begränsas, hotas och i många fall avskaffas helt.
I hälften av länderna i Afrika är homosexualitet kriminaliserat och straffas med allt från böter till dödsstraff. Vi socialdemokrater menar att Sverige måste vara en stark och konsekvent röst globalt för hbtqi-rättigheter. Vi vill öka stödet till civilsamhällesorganisationer som försvarar hbtqi-personers rättigheter, särskilt i stater där deras möjligheter att verka inskränks. Vi vill också att svenskt bistånd ska bidra till att skydda och stärka hbtqi-personer, och att internationella partnerskap prioriterar mänskliga rättigheter för alla.
Hbtqi-rättigheter är mänskliga rättigheter. Att stå upp för dessa rättigheter är inte en bisak, utan en central del av kampen för demokrati, frihet och jämlikhet.
En progressiv kraft i multilaterala organisationer
Ett starkt engagemang inom de multilaterala organisationerna är centralt för genomförandet av Agenda 2030, klimatomställningen, freds- och jämställdhetsarbetet.
I en tid av hårdnande säkerhets- och handelspolitiskt klimat och ökad polarisering behöver multilaterala arenor stärkas och utvecklas, inte minst IMF och Världsbanken. Sverige ska fortsatt vara en drivande och progressiv kraft i multilaterala organisationer.
Listan är lång på insatser som är nödvändiga för att hela världen ska kunna arbeta i riktning mot målen i Parisavtalet. Världsbanken och IMF har en nyckelroll i det arbetet och det är därför av yttersta vikt att stödprogram och insatser främjar förutsättningarna för en långsiktigt hållbar utveckling, så att eventuella åtstramningar genomförs på ett rättvist sätt. Sverige ska vara drivande på de multilaterala arenorna och vara starkt drivande för att säkerställa att organisationernas arbete bidrar till en hållbar och jämställd utveckling.
Av Sidas totala bistånd har en stor del tidigare gått till multilaterala organisationer som FN, EU och Världsbanken. Sverige har trots sin ringa storlek historiskt varit en betydande aktör inom det multilaterala arbetet. Regeringens kraftiga minskningar av detta stöd har försvagat Sveriges röst, men också viktiga internationella insatser. Sverige måste återigen öka sin genomslagskraft i multilaterala organisationer – såväl finansiellt som genom att öka engagemanget. En ibland underskattad väg att öka vårt inflytande är att se till att fler svenskar söker jobb i dessa organisationer och rekryteras dit. Regeringen bör se över hur detta ska uppmuntras för att bidra med kompetens och svenska intressen på plats.
Bevara kärnstöden
Kärnstöden ger FN möjlighet att vara på plats där behoven är som störst, att snabbt prioritera om när en akut humanitär situation uppstår och att agera även på de platser som inte har strålkastarljuset riktat mot sig.
Genom kärnstöden till FN och dess organisationer bidrar Sverige till att uppnå organisationernas resultat och därmed till att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Att i en säkerhetspolitiskt mycket orolig tid, med klimatkris och ökad global fattigdom, skära ner på kärnstöden och försvaga FN är direkt kontraproduktivt. Kärnstöd bidrar till ett långsiktigt stabilt multilateralt system där Sveriges politiska prioriteringar får större genomslag och syftar till att både uppnå konkreta resultat och att stärka det multilaterala systemet. Det innebär ökade möjligheter för organisationerna att snabbt kunna agera när nya kriser och behov uppstår och att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Det är ett misstag från regeringens sida att skära ner i kärnstöden då det multilaterala och det bilaterala biståndet är kompletterande och ömsesidigt förstärkande.
Folkrörelsebiståndet och civilsamhällets roll
Sveriges bistånd har historiskt omvittnat god effektivitet. När OECD:s biståndskommitté Dac granskade det svenska biståndet 2019 konstaterades att det håller mycket hög kvalitet och är effektivt. En starkt bidragande faktor var Sveriges mångfacetterade biståndsportfölj, där bilateralt stöd fokuserat på de minst utvecklade länderna kombineras med långsiktigt kärnstöd till multilaterala organisationer och ett tätt samarbete med civilsamhället och den kompetens som organisationerna besitter.
Detta bekräftas också i OECD:s senare utvecklingssamarbetsprofil för Sverige (2025). OECD framhåller att Sverige fortsatt är en tongivande aktör inom demokrati, jämställdhet och hållbar utveckling – områden där civilsamhället spelar en avgörande roll.
Det är därför oroande att regeringens nedskärningar och hastiga förändringar riskerar att underminera denna modell. Den nya strategin för civilsamhällets roll i biståndet 2025–2029 innebär visserligen en något mer förutsägbar inriktning, men vi socialdemokrater är kritiska till flera av reformerna eftersom de riskerar att försvaga både biståndet och civilsamhällets oberoende.
Strategin riskerar att göra biståndet mer politiskt styrt och anpassat efter kortsiktiga svenska intressen, snarare än att fokusera på de långsiktiga målen om fattigdomsbekämpning, demokrati, mänskliga rättigheter och hållbar utveckling.
Kravet på ökad egenfinansiering för civilsamhällesorganisationer är särskilt oroande och innebär en stor börda, inte minst för mindre aktörer som saknar insamlingsresurser. Konsekvensen riskerar att bli minskad mångfald, färre organisationer och en försvagad kapacitet att bedriva långsiktigt arbete. Att regeringen genomför denna förändring utan vare sig konsekvensanalys eller samråd med civilsamhället är anmärkningsvärt och står i strid med de gemensamma åtagandena (GÅ), där regeringen förbundit sig att konsultera civilsamhället inför principiella beslut som direkt berör deras verksamhet.
Begränsningen av möjligheten till vidareförmedling väcker också oro. Att försvaga partnerskap mellan svenska och lokala civilsamhällesorganisationer, när många lokala aktörer inte själva har kapaciteten att hantera direktfinansiering, riskerar att minska biståndets träffsäkerhet.
Med regeringens nya modell ges Regeringskansliet större inflytande och undergräver Sidas oberoende att välja sina samarbetspartner utifrån expertkunskap och långsiktighet. Det riskerar att göra biståndet mer partipolitiskt styrt, med minskad legitimitet och sämre genomslag som följd.
Sammanfattningsvis innebär den nya civilsamhällesstrategin förändringar som går i motsatt riktning mot OECD:s rekommendationer och hotar både civilsamhällets oberoende och biståndets långsiktiga effektivitet. Vi socialdemokrater anser att civilsamhällets roll i biståndet måste stärkas, inte försvagas. Vi avvisar dessa förändringar och vill återställa biståndet till ett långsiktigt, rättighetsbaserat och folkrörelseförankrat samarbete med civilsamhället.
Värna Folke Bernadotteakademins uppdrag
Folke Bernadotteakademins (FBA) verksamhet är ett centralt verktyg för att genomföra biståndet och för att bidra till internationell fredsfrämjande verksamhet. I en tid när antalet väpnade konflikter ökar, demokratier backar och klimatförändringar driver på säkerhetsutmaningar är det anmärkningsvärt att regeringen har valt att skära ned på FBA:s uppdrag och lagt ner deras huvudkontor i Kramfors.
Det kvinnliga medlingsnätverket, som var en tydlig del av arbetet med kvinnor, fred och säkerhet, har avvecklats i stället för att utvecklas. Det mångåriga anslag som FBA fördelat till civilsamhällets fredsarbete har slopats, trots tidigare löften från regeringen om att civilsamhället inte skulle drabbas av nedskärningar. Organisationer som Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, Läkare mot Kärnvapen, Kristna Fredsrörelsen och Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) har därmed förlorat sitt långsiktiga stöd. Det är allvarligt att röster för fred, nedrustning och internationell solidaritet tystas när de behövs som mest.
FBA:s arbete med unga, fred och säkerhet, liksom dess forsknings- och utbildningsinsatser, är en viktig del av den svenska utvecklingspolitiken och bör snarare förstärkas än försvagas. Inkluderande fredsprocesser är grunden för varaktig fred, och här spelar FBA en unik roll. Myndighetens expertis är också av central betydelse i Sveriges arbete som ny medlem i Nato. Jämställdhet, skydd av civila och klimatrelaterade säkerhetsrisker är exempel på områden där FBA kan bidra med kunskap och erfarenhet som utvecklar både Sveriges och Natos arbete.
Att försvaga FBA innebär att Sverige förlorar verktyg för fred och konfliktförebyggande insatser. Vi socialdemokrater vill i stället värna och utveckla myndighetens uppdrag.
Ukraina
Vi står helt och hållet bakom stödet som går till Ukraina. Det råder en stark enighet i riksdagen om att stödet ska växa och pågå så länge det är nödvändigt. Dock har behoven i vår omvärld inte försvunnit i och med kriget i Ukraina, snarare ökat. Solidariteten måste räcka till både för Ukraina och de fattigaste människorna i de fattigaste länderna. För Socialdemokraterna är det självklart att Sverige ska fortsätta att uthålligt stödja Ukraina, men vi ska också fortsätta att bekämpa fattigdom, förtryck och hungersnöd i andra delar av världen.
Många olika insatser krävs från olika finansieringskällor för att stödja och stärka Ukraina, såväl under kriget som efteråt. Inte minst måste Ukraina få tillträde till den europeiska marknaden på ett hållbart sätt. Stödet behöver samordnas mellan länder och givare inte minst för att motverka korruption som fortfarande är ett reellt problem. Vi vill att Sverige och EU stärker handeln med Ukraina så att Ukraina i ökad utsträckning får tillgång till EU:s inre marknad och kan öka sin handel mot Europa. På det sättet kan stora intäkter komma Ukraina till del. Vi vill att såväl svenska som europeiska företag ges goda förutsättningar för att delta i Ukrainas uppbyggnad.
Vi stöder den arbetsgrupp inom EU som jobbar med hur ryska frysta tillgångar kan användas i återuppbyggnaden av Ukraina. EU-beslut om detta måste fattas så fort som möjligt.
Israel och Palestina
Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober 2023 innebar att över tusen israeler, de flesta civila, dödades på en enda dag och över hundra togs som gisslan. Attacken var ett grovt brott mot folkrätten och vi fördömer den. Hamas måste omedelbart släppa gisslan.
Israels följande krig på Gaza för att krossa Hamas, beräknas nu snart två år senare ha krävt över 65 000 palestinska liv, de flesta kvinnor och barn.
Situationen för Gazas befolkning har beskrivits som helvetet på jorden. Miljontals människor har tvingats på flykt, flera gånger, och stora delar av Gaza har lagts i ruiner. Tillgången till mat, rent vatten, sjukvård och elektricitet är nästintill obefintlig. Vi vill att Sverige tar emot svårt skadade och sjuka patienter från Gaza. FN-stödda IPC slog i augusti 2025 fast att den högsta nivån av svält råder i Gaza stad, dvs att människor dör av svält och av mycket allvarlig undernäring. Allra värst drabbas barn och spädbarn. Detta är en direkt följd av att Israel inte släpper in tillräckligt med mat i Gaza, svält används som vapen.
På Västbanken har de våldsamma attackerna från bosättare mot palestinier ökat. Varje dag kommer rapporter om olivträd som har skövlats, boskap som har stulits, bilar som har brunnit eller skott som har avlossats mot obeväpnade civila. Hundratals palestinier har dödats. Vi vill se ökade sanktioner mot bosättarna och de israeliska politiska och militära beslutsfattare som tillåter våldet på Västbanken. Vi kräver att alla varor från illegala bosättningar stoppas från EU:s inre marknad och att den svenska regeringen tar initiativ till en nationell lagstiftning för att hindra import av bosättarvaror till Sverige.
Samtidigt planerar Israels regering nya illegala bosättningar. I augusti presenterade den israeliska regeringen ett projekt för nya bosättningar i området E1 på Västbanken. Den planerade israeliska bebyggelsen på palestinsk mark innebär att Västbanken klyvs i två delar. Syftet är att försvåra bildandet av en palestinsk stat. De nya bosättningarna byggas där tiotusentals palestinier redan bor. Planerna har fördömts av hela arabvärlden, liksom av EU, Storbritannien och många andra länder. Planen bryter mot internationell lag. Vi fördömer Israels illegala bosättarpolitik, ockupationen av palestinskt territorium och den israeliska regeringens krigsbrott mot den palestinska civilbefolkningen. Vi fördömer också det våld som utövas av terrororganisationer som Hamas. Hamas är en islamistisk terrororganisation som inte ska ha någon framtida roll i styret av Palestina.
Den svenska regeringens röst under det här kriget har varit svag – alldeles för svag. Först efter långvariga påtryckningar bytte regeringen ståndpunkt om EU:s handelsavtal med Israel, men regeringens splittring har blivit uppenbar. Det är alltid viktigt att regeringen talar med en röst, men i utrikespolitiska frågor är det särskilt viktigt. Sveriges tryck på Israels regering måste öka för att få till en hållbar vapenvila, frisläppande av gisslan och att nödhjälp når in i Gaza. Vi kräver att EU fryser associationsavtalet med Israel så länge landet inte följer ICJ:s utlåtanden.
Vi kräver en omedelbar vapenvila så biståndsorganisationer kan verka och att humanitär nödhjälp kan nå Gazas civilbefolkning. Israel måste släppa in fler lastbilar med förnödenheter i Gaza och tillåta FN och andra hjälporganisationer att verka på plats. Sverige är det enda EU-land som stoppat stödet till UNRWA. Vi kräver att Sverige omedelbart återupptar stödet. UNRWA är den enda organisation med infrastruktur nog att faktiskt nå fram till och hjälpa Gazas civilbefolkning. De har till och med fortsatt att verka i Gaza trots det israeliska beslutet att stoppa dem. UNRWA står också för avgörande samhällstjänster för palestinier på Västbanken och i Libanon, Syrien och Jordanien. Det handlar bland annat om skola och sjukvård. Vi vill också se organiserandet av en räddningsflotta, bestående av flera länder, som med stora mängder hjälp i form av mat, vatten och läkemedel skulle kunna nå Gaza sjövägen.
Vi vill att regeringen återinrättar stödet till civilsamhällesorganisationer som dokumenterar övergrepp och försvarar mänskliga rättigheter. Uppemot 200 palestinska journalister har dödats av israelisk militär sedan krigets början, enligt Reportrar utan gränser. Utländska journalister måste få omedelbart tillträde till Gaza. Det handlar om att kunna dokumentera och rapportera om krigsbrott från den israeliska sidan, men också om att kunna granska Hamas agerande i Gaza.
Regeringen har från årsskiftet 2024/25 upphört med finansieringen till det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). EAPPI är ett globalt program som i över 20 års tid drivits av Kyrkornas världsråd.
Med ett ökat tryck på den palestinska civilbefolkningen behövs de internationella vittnena mer än någonsin. Många palestinier i utsatta områden på Västbanken står skyddslösa mot bosättarvåld och trakasserier. Följeslagarna är närvarande när palestinska skolbarn möter israelisk militär och bosättare på väg till skolan, de slår följe med boskapsskötare och familjer under olivskörden, de dokumenterar husrivningar och konfiskering av mark.
Genom att vara en internationell närvaro bidrar EAPPI till att dämpa våldet, dokumentera människorättsöverträdelser och visa solidaritet med de människor och organisationer – palestinska och israeliska – som arbetar för en fredlig lösning av konflikten med icke-våldsmetoder. Vi vill att regeringen återupptar stödet till det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel.
Vi ska verka för långsiktig fred mellan Israel och Palestina och en tvåstatslösning, där Israel och Palestina kan leva som två självständiga demokratiska stater med internationellt erkända gränser. För oss är det självklart att Sverige ska ta en aktiv roll i Mellanöstern.
Sverige har erkänt staten Palestina. Vi ska stärka stödet till Palestina och den palestinska myndigheten, och vara med och stötta en demokratisk utveckling samt delta i återuppbyggnaden av Gaza. Återuppbyggnaden av Gaza och stärkandet av demokratiska institutioner på Västbanken kommer att kräva ett omfattande internationellt engagemang. Vi menar att Palestina bör vara prioriterat och att en särskild Palestinastrategi ska tas fram. När konfliktnivån i Mellanöstern höjs ska Sverige vara med och verka för avspänning och dialog i regionen.
Afghanistan
Åren 2001–2021 hade Sverige ett omfattande engagemang i Afghanistan. Då hade organisationer som Svenska Afghanistankommittén redan under många år bedrivit ett viktigt arbete för att stötta och stärka det afghanska folket.
Under de tjugo år som det svenska internationella stödet var som störst sågs betydande framsteg i allt från fattigdomsbekämpning, tillgången till skola och kvinnors rättigheter. Det är idag för tidigt att säga vilken betydelse de insatser som gjordes under åren 2001–2021 har i det långsiktiga perspektivet.
Sedan talibanerna återtog makten 2021 har en skrämmande utveckling skett där framför allt kvinnor i allt högre utsträckning förlorar sina rättigheter. Som en reaktion på koranbränningarna som ägt rum i Sverige beslutade talibanregimen att Svenska Afghanistankommittén inte längre får verka i landet. Ett beslut som fått enorma konsekvenser för många afghaner. Samtidigt har en lång rad organisationer kunnat fortsätta verka i landet och bedriva viktig verksamhet, inte minst riktat mot kvinnor och flickor. Genom FN:s engagemang via bland annat UN Women, UNFPA och UNDP har viktigt biståndsarbete kunnat fortsätta bedrivas i Afghanistan utan att pengar kommit talibanerna till del. Det är därför ett stort svek mot afghanerna och särskilt afghanska kvinnor att regeringen beslutat att avsluta biståndet till Afghanistan. Det är det afghanska folket som drabbas om FN, dess olika organisationer likaväl som övriga civilsamhällesorganisationer skulle minska sitt engagemang.
Vi anser att Sverige ska upprätthålla sitt bistånd till Afghanistan för att möjliggöra att det viktiga arbetet kan fortsätta. Minskar eller omöjliggörs det internationella engagemanget i Afghanistan går de senaste decenniernas arbete förlorat.
Västsahara
Västsaharas folk har under lång tid varit utsatta för förtryck och ockupation, och deras rätt till självbestämmande har systematiskt förnekats av Marocko. Vi står upp för folkrätten och FN:s principer om självbestämmande, som är grunden för en rättvis och fredlig världsordning. Västsaharas rätt till självständighet har erkänts av FN.
FN:s fredsbevarande styrka i Västsahara, Minurso, är den enda fredsbevarande FN-styrka som saknar ett MR-mandat, det vill säga rätt och skyldighet att rapportera om brott mot de mänskliga rättigheterna. Eftersom Marocko dessutom stoppar oberoende journalister och observatörer att besöka Västsahara är västsaharierna helt skyddslösa. Minurso behöver få ett utökat mandat.
EU:s avtal med Marocko om fisket utanför Västsaharas kust och, som Sverige vid flera tillfällen har röstat nej till, är problematiska ur ett folkrättsligt perspektiv. Det är oacceptabelt att ingå avtal som exploaterar naturresurser från ett område som är ockuperat, och det gäller även i nuvarande och framtida handelsavtal med Marocko.
Sveriges stöd till Västsahara går till Oxfam. Det är ett treårigt (2023–2025) stöd med en insats som säkerställer tillgången till vatten, sanitet, hygien och livsmedel för tusentals flyktingar. Vi vill arbeta för att säkerställa ett långsiktigt stöd också när det kommer till Västsahara.
Marocko arbetar för en så kallad autonomplan gällande Västsaharas territorium. Flera EU-länder har öppnat upp för den planen. Nordafrikas ökade strategiska betydelse i exempelvis energifrågor kan ha bidragit till att fler länder närmat sig Marockos linje. Vi socialdemokrater anser att det är viktigt att Sverige fortsatt står upp för den internationella rätten, och därmed också står upp för att befria Afrikas sista koloni Västsahara.
Sudan
Sedan april 2023 pågår ett fullskaligt inbördeskrig i Sudan mellan Sudans militär och den paramilitära gruppen RSF. Konflikten är en av världens största humanitära katastrofer. Uppemot 100 000 människor tros ha dödats. Våldet har slagit särskilt hårt mot civilbefolkningen med massakrer, etniska rensningar och systematiskt sexuellt våld som återkommande vapen i kriget.
Kriget har tvingat över 12 miljoner människor på flykt, varav närmare 9 miljoner är internflyktingar. Det gör Sudan till platsen för världens största interna flyktingkris. Mer än hälften av landets befolkning – omkring 30 miljoner människor – är i dag i behov av humanitärt stöd. Rapporter talar om hundratusentals barn i akut undernäring och över en halv miljon barn som redan mist livet som en direkt följd av svält och sjukdomar.
Hälsosystemet är nära kollaps. Sjukhus har bombats, läkare har tvingats fly och återkommande kolerautbrott har redan krävt tusentals dödsoffer. Bristen på rent vatten och mediciner gör att smittsamma sjukdomar sprider sig snabbt i flyktingläger där miljontals människor lever under omänskliga förhållanden.
Trots vissa insatser från det internationella samfundet, där även Sverige har bidragit, är behoven långt större än vad som hittills har mötts. Vi socialdemokrater menar att Sverige både behöver fortsätta ge omfattande humanitärt stöd till Sudan och samtidigt agera kraftfullt i EU och FN för att driva fram fredsförhandlingar mellan de stridande parterna.
Om kriget i Sudan fortsätter utan politiska lösningar riskerar världen att stå inför en ännu större katastrof, med ytterligare miljoner människor på flykt, en hungersnöd som kan döda hundratusentals barn, och en region som destabiliseras för lång tid framöver.
Östra Kongo
I Demokratiska republiken Kongo (DRC) pågår en av världens mest långvariga och bortglömda konflikter. Särskilt i de östra delarna av landet är situationen akut. Hundratals väpnade grupper härjar i regionen, och den civila befolkningen utsätts dagligen för övergrepp. Kvinnor och barn drabbas hårdast, där sexuellt våld systematiskt används som ett vapen i kriget.
Uppskattningsvis är över 7 miljoner människor i dag på flykt inom landet. Mer än 25 miljoner människor, nästan en fjärdedel av landets befolkning, är i behov av humanitärt bistånd. Särskilt oroväckande är den ökande undernäringen bland barn, där FN varnar för att hundratusentals riskerar att dö av svält om inte insatserna förstärks.
Trots att Kongo är ett av världens rikaste länder på naturresurser lever en majoritet av befolkningen i extrem fattigdom. Exploateringen av kobolt, litium och andra mineraler som driver den gröna omställningen sker ofta under slavliknande villkor, och de vinster som utvinns från landets resurser finansierar fortsatt konflikt istället för utveckling.
Vi socialdemokrater menar att Sverige, tillsammans med EU och FN, måste intensifiera sitt stöd till östra Kongo. Det handlar både om akuta humanitära insatser för att rädda liv och långsiktiga satsningar för att bygga fred, stärka civilsamhället och skydda kvinnors och barns rättigheter. Sverige ska vara en tydlig röst mot sexuellt våld som vapen i krig, mot illegal exploatering av naturresurser och för ett starkare internationellt engagemang i konflikten.
Latinamerika
Demokratin i Latinamerika är på kraftig tillbakagång jämfört med andra regioner i världen. I många av regionens länder har det blivit allt svårare för både politisk opposition och civilsamhället att verka på grund av hårdare lagstiftning och ökande attacker och hot. Jämställdheten har försämrats kraftigt, inte minst när det gäller kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp då flera länder i regionen har infört några av världens hårdaste abortlagar.
Bristen på ansvarsfull klimatpolitik leder till att allt fler människor tvingas på flykt. Hot och attacker riktade mot urfolk och miljöaktivister är omfattande. Sju av de tio mest dödliga länderna för miljöförsvarare återfinns i Latinamerika.
Det civila samhället och sociala rörelser har en lång tradition i Latinamerika. Det finns en stark organisering kring frågor som rör demokrati, fred och mänskliga rättigheter. Sverige har tillsammans med många andra länder stöttat civilsamhället i Latinamerika. Genom framgångsrikt biståndsarbete, inte minst med svenska civilsamhället, har projekt som stärker respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och yttrandefrihet genomförts. Utvecklingen i Guatemala är ett positivt exempel på detta.
På motsvarande sätt bör Sverige upprätthålla och utöka insatserna i regionen. Med bistånd och med ökad handel kan utvecklingen mot en mer demokratisk utveckling främjas.
Tabell 1 Anslagsförslag för 2026 för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Tusental kronor
Anslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Biståndsverksamhet
41 536 657
1 000 000
1:2
Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida)
1 805 277
±0
1:3
Nordiska Afrikainstitutet
18 488
±0
1:4
Folke Bernadotteakademin
217 119
±0
1:5
Riksrevisionen: Internationellt utvecklingssamarbete
50 000
±0
1:6
Utvärdering av internationellt bistånd
25 391
±0
Summa
43 652 932
1 000 000
Socialdemokraternas övervägande
Anslaget 1:1 Biståndsverksamhet höjs med 1 000 miljoner kronor med målet att stegvis återgå till enprocentsmålet. Vi stödjer inte regeringens uppfattning om att frikoppla biståndsbudgeten från bruttonationalinkomsten.
Morgan Johansson (S)
Alexandra Völker (S)
Olle Thorell (S)
Linnéa Wickman (S)
Annika Strandhäll (S)
Johan Büser (S)
Markus Kauppinen (S)
Motion till riksdagen
2025/26:3584
av Mattias Vepsä m.fl. (S)
Stockholm som en hållbar tillväxtmotor
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att understödja Stockholmsregionen som hållbar tillväxtmotor och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka statens medfinansiering av välfärden och om återtagande av kontroll över välfärden och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa karensavdraget för att öka rättvisan för alla som inte kan jobba hemifrån, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta bort fri etableringsrätt inom skattefinansierade verksamheter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att beakta behovet av fler bostäder för en växande Stockholmsregion och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en social bostadspolitik ska utvecklas för att bryta segregationen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa EBO-lagen fullt ut och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra den kommunala förköpsrätten av alla fastigheter som kommer ut på marknaden, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kvalitetshöjning av folkbokföringen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en aktiv och inkluderande arbetsmarknadspolitik och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bekämpa den grova organiserade brottsligheten också genom förebyggande insatser och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en nationell definition av brottsförebyggande arbete och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en stärkt polis i hela landet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om arbetskraftsinvandring och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka det civila samhällets organisationer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att klimatomställningen måste genomföras rättvist och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla infrastrukturen i Stockholmsregionen för samhällsnytta och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avveckla Bromma flygplats och utveckla Arlanda till ett centrum för fossilfritt flyg och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga en ny förbindelse över eller under Södertälje kanal och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att Södertörns högskola bör bli universitet och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Stockholmsregionen är fantastisk. Här lever ungefär 2,5 miljoner människor sina liv. De flesta av oss är stolta över vår huvudstadsregion med alla dess både för- och nackdelar.
Stockholmsregionen har under många år varit Sveriges tillväxtmotor med stark självkänsla, ett sprudlande kulturliv och dynamiska företag. Många av vårt lands växande företag skapas i regionen och tillgången på riskkapital är näst bäst i världen, enbart slaget av Kalifornien i USA. Stockholmsregionen har en stark sektor för grön teknologi och utbildningsinstitutionerna är framgångsrika.
Vi socialdemokrater vill att Stockholmsregionen ska fortsätta att vara ledande i klimatomställningen. Det ska vara lätt att göra rätt för att bidra till den klimatpositiva omställningen. Alla ska också få ta del av de värden som skapas och på jämlika villkor delta på arbetsmarknaden, i utbildningar och i fritidsaktiviteter.
Vi socialdemokrater i Stockholmsregionen ser och bekämpar de allvarliga samhällsproblem som vuxit fram i vår region. Välfärden sviktar, segregationen har blivit omfattande, otryggheten på arbetsmarknaden har vuxit, liksom den grova organiserade brottsligheten, det civila samhällets organisationer pressas tillbaka och alla är inte med på klimatomställningen på rimliga villkor. Det är med förfäran vi ser på hur högerregeringens politik, på område efter område, slår hårt mot vår region. Likt hur Trump har målat ut Kalifornien som ett hot mot Donald Trumps svarta vision om USA, har SD-regeringen riktat udden mot stockholmarna. Det som behövs istället är en politik som utgår från insikten att en blomstrande Stockholmsregion är en förutsättning för ett blomstrande Sverige!
Ta tillbaka kontrollen över välfärden och stärk statens finansiering av välfärden
En väl fungerande och gemensamt finansierad skola, vård och omsorg bygger välstånd. De är produktiva institutioner i en modern dynamisk ekonomi. Ingenstans i Sverige har den politiska högerns marknadsreformer och privatiseringsiver vad gäller välfärden gått så långt som i Stockholmsregionen. Vi lever med utbrett marknadskaos i skolan, omsorgen, sjukvården och kollektivtrafiken. Socialdemokratiska kommun- och regionpolitiker kämpar emot och tar under denna mandatperiod ansvar för att styra upp välfärden på de sätt som är möjliga på lokal nivå. Det handlar exempelvis om att återta ambulanssjukvård och äldreomsorgsverksamheter i egen regi, avbolagisera sjukhus och starta upp HVB-hem under kommunalt huvudmannaskap. Och socialdemokratiska majoriteter städar upp i välfärdsfusket högern lämnat efter sig genom att upprätta särskilda enheter för att sätta stopp för utbetalningar av offentliga medel till djupt oseriösa eller kriminella aktörer ur den skattefinansierade välfärden.
I likhet med övriga landet drabbas vår region nu också av att staten underfinansierar den kommunala och regionala välfärden genom för små generella och riktade statsbidrag.
Vi ser också ett behov av att avskaffa karensavdraget för att öka rättvisan för alla som inte kan arbeta hemifrån. Nuvarande regler slår hårt mot arbetare som inte har möjligheten att utföra sina arbetsuppgifter från hemmet, och en rättvis lösning måste införas.
Marknadsskolan måste reformeras genom ett reformerat skolpengssystem som ger kommunala skolor ersättning för sitt mer krävande uppdrag jämfört med de friståendes. Gemensamma köregler måste lagregleras för att göra skolvalet mer jämlikt för alla barn. Självklart ska offentlighetsprincipen gälla i skattefinansierad skolverksamhet. Vinstjakten i skolan och förskolan måste få ett slut!
Den fria etableringsrätten inom skattefinansierade verksamheter, såsom skola och vård, måste avskaffas. Detta är nödvändigt för att återta kontrollen över kvaliteten och säkerställa att alla verksamheter styrs av behov och inte av marknadsintressen.
Privata sjukvårdsförsäkringar ska inte tillåtas att äta sig in i den offentligt finansierade sjukvårdens verksamhet. Tvångs-LOV för primärvården behöver avskaffas, så att även Stockholmsregionen får möjligheter att styra etableringar av vårdcentraler dit de behövs. Lagstiftningen vad gäller marknadsföring av hälso- och sjukvård bör styra mot måttfullhet. Ersättningssystemen för digital vård behövs förändras, exempelvis så att patientens hemregion inte ska vara skyldig att ersätta kostnaden för distanskontakter som erbjuds av en annan region och att patienten, vid utomlänsvård som sker genom distanskontakt, ska betala de vårdavgifter som tillämpas i patientens hemregion. Tillsynsmöjligheterna bör öka för Inspektionen för vård och omsorg för att identifiera oseriösa utförare och stärka patientsäkerheten.
Ingen ska gå före i kön. Vård ska ges efter behov, inte plånbok. Vårdvalssystem måste reformeras. Hemtjänst kan inte längre tillåtas förbli en tummelplats för kriminella nätverk. Kort och gott: Marknadslogiken måste pressas tillbaka i välfärdssektorn!
Därtill måste statsbidragen indexeras för att säkra en bottenplatta för välfärdens finansiering och vi socialdemokrater i Stockholm ser behov av betydande tillkommande satsningar från staten för att välfärden ska utvecklas på det sätt som medborgarna förväntar sig och som bygger vårt samhälle, vår region, starkare! Staten, med möjligheten till progressiv beskattning, måste ta ett större ansvar för välfärdens finansiering!
Social bostadspolitik för att bryta segregationen och säkra kompetensförsörjning och studenters boende
Boverkets prognoser visar att 73 procent av de nya bostäderna behöver byggas i de tre storstadsregionerna Stockholm/Uppsala, Göteborg och Malmö/Lund. Redan före den nu pågående kollapsen i bostadsbyggandet var bostadsbristen, trångboddheten och hemlösheten störst i vår region. Avsaknaden av substantiella bostadspolitiska initiativ på nationell nivå och den förtida avvecklingen av investeringsstödet till byggande av hyresrätter och studentbostäder med lägre hyresnivå slår därmed med full kraft mot vår region. Näringslivets och den offentliga sektorns kompetensförsörjning hotas av brist på lämpliga och rimligt prissatta bostäder. Studenter avskräcks från att komma till studier vid våra världsledande utbildningsinstitutioner på grund av boendesituationen i regionen.
Vi socialdemokrater i Stockholmsregionen ser behovet av en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen, där det kommunala bostadsförsörjningsansvaret åtföljs av statliga incitament både att upprätta och att genomföra meningsfulla bostadsförsörjningsplaner, med hänsyn till samhällsgemenskapens, hela befolkningens och arbetsmarknadens behov. Vi ser också behovet av statligt stöd, i form av byggstimulanser, statliga byggkrediter, statliga kreditgarantier och hyresförlustgarantier, inte minst i konjunkturlägen med alldeles för lågt bostadsbyggande.
Den allvarliga bostadssegregationen kan inte brytas med mindre än att nya åtgärder prövas för att möjliggöra mer blandade upplåtelseformer och mindre av socioekonomisk skiktning i vår region. Inkomstkrav, förtursregler och andra verktyg för samhällsplanering för integration istället för segregation måste ses över.
EBO-lagen, som har bidragit till att förstärka segregationen i många områden, måste avskaffas. Det är nödvändigt att skapa en bostadspolitik som främjar integration och förhindrar att utsatta grupper koncentreras till redan utsatta områden.
För att ytterligare stärka kommunernas verktyg i kampen mot bostadssegregation och för att säkerställa att bostäder används till allmännyttiga syften, måste den kommunala förköpsrätten av alla fastigheter som kommer ut på marknaden återinföras. Detta ger kommunerna möjligheten att aktivt påverka bostadsmarknaden och motverka spekulation och segregation.
Regeringens bostadspolitik är helt undermålig och den förvärras av att högerstyrda kommuner i vår region helt enkelt inte tar sitt ansvar vare sig för segregationen eller för bostadsförsörjningen – och inte tänker göra det med mindre än att vi socialdemokrater tar över makten i kommunerna ifråga. Staten måste gripa in för att vi skall ha minsta chans att bryta segregationen, säkra kompetensförsörjningen, möjliggöra för studenter att bo och bygga Stockholmsregionen starkare!
Vidare bör kvaliteten i folkbokföringen kontinuerligt höjas, där hembesök och dörrknackning kan användas som metoder för att samla in korrekta data. Detta är nödvändigt för att få en realistisk bild av bostadssituationen och därigenom kunna vidta effektiva åtgärder för att lösa bostadsbristen och motverka segregation.
Aktiv arbetsmarknadspolitik för hållbar tillväxt och inkludering
För att möta framtidens krav och stödja arbetsmarknadens behov i Stockholmsregionen måste det finnas tillgång till utbildning och kompetensutveckling. Vi socialdemokrater ser behov av utökade statliga satsningar på yrkesutbildningar, vidareutbildningar och livslångt lärande för att säkerställa att arbetskraften kan anpassa sig till teknologiska förändringar och nya arbetsmarknadsbehov. Detta inkluderar även stöd till omställningsprogram för dem som förlorar sina jobb i takt med den gröna omställningen.
För att Stockholmsregionen ska fortsätta att vara en tillväxtmotor krävs att näringsliv, civilsamhälle och offentlig sektor kan rekrytera den kompetens som behövs. Detta innebär att utbildningsinstitutionerna måste samarbeta närmare med arbetsmarknaden för att säkerställa att utbildningsutbudet matchar efterfrågan. Vi ser därför behov av ökade investeringar i högre utbildning och forskning inom områden som är kritiska för regionens framtida tillväxt, såsom teknik, hälsa och hållbarhet.
För att möta de komplexa utmaningarna på arbetsmarknaden krävs ett nära samarbete mellan offentliga och privata aktörer. Vi föreslår därför också etableringen av regionala arbetsmarknadsråd där representanter för arbetsgivare, fackföreningar, utbildningsinstitutioner och offentliga myndigheter kan samarbeta för att utveckla och implementera strategier för att stärka arbetsmarknaden i Stockholmsregionen.
För att främja en jämlik arbetsmarknad i Stockholmsregionen måste också insatser göras för att minska löneskillnader och ojämlikheter mellan olika grupper. Vi ser behovet av skärpt tillsyn av diskrimineringslagar och stärkta incitament för företag att anställa från underrepresenterade grupper. Arbetsmarknaden ska vara tillgänglig och rättvis för alla, oavsett bakgrund, kön eller funktionshinder.
Arbetslivskriminaliteten är vidare ett allvarligt hot mot en sund arbetsmarknad. Vi ser behov av stärkt tillsyn och hårdare straff för företag som utnyttjar arbetskraft olagligt. Detta inkluderar även att säkerställa att arbetskraftsinvandrare har rättvisa arbetsvillkor och att arbetsgivare följer gällande arbetsmiljölagar.
För att säkerställa rättvisa arbetsvillkor och förhindra att subventionerade jobb används för att undergräva löner och arbetsförhållanden menar vi socialdemokrater i Stockholmsregionen att det är nödvändigt att införa krav på kollektivavtal för alla subventionerade anställningar. Kollektivavtal garanterar minimilöner, arbetsvillkor och försäkringsskydd, vilket bidrar till en sundare arbetsmarknad.
Utan krav på kollektivavtal löper vi risk att skapa en arbetsmarknad där subventionerade jobb blir en billig arbetskraft. Detta kan leda till osunda konkurrensförhållanden och försämrade villkor för alla arbetstagare. Genom att ställa krav på kollektivavtal säkerställs att subventionerade jobb verkligen bidrar till ordning och reda på svensk arbetsmarknad!
Satsa på det förebyggande arbetet för att bekämpa den grova organiserade kriminaliteten
Ingenstans har den grova organiserade brottsligheten fått så motbjudande uttryck som i Stockholmsregionen. Det är – sorgligt nog – från Stockholm som en mycket stor del av den grövsta brottsligheten i Sverige utgår. Det är därför i vår region som det mesta av arbetet, både repressivt och förebyggande, behöver bedrivas. Med förebyggande menar vi socialdemokrater allt från direkt förebyggande insatser på individnivå till genomgripande strukturella åtgärder av bostads-, social-, utbildnings- och arbetsmarknadspolitiskt slag som vi socialdemokrater driver och som jämnar ut människors, inte minst ungas, möjligheter att etablera sig som produktiva och välmående medborgare.
Sedan valet 2022 styrs flera av vår regions kommuner och regionen av socialdemokratiskt ledda majoriteter. Stor kraft läggs nu på att satsa på att bryta rekryteringen till gäng och kriminalitet. Trots Tidöregeringens välfärdssvek satsas det på fungerande skolor för alla barn, feriearbete för ungdomar, fler fältassistenter, stärkt socialtjänst och utbyggd föräldrautbildning. Genom satsningar som Fokus Järva kraftsamlas det från Stockholms kommun för att hålla ihop staden och ge alla stockholmare bättre framtidschanser. Men ska det brottsbekämpande och brottsförebyggande arbetet lyckas måste samtliga politiska nivåer dra åt samma håll.
För varje krona ytterligare som läggs på fler poliser ska minst en krona läggas på det förebyggande arbetet. Lagändringar behöver genomföras som möjliggör för socialtjänsten att komma in tidigare, ökar samverkan och ger dem fler verktyg. Det behövs ett utökat föräldraskapsstöd, utökade befogenheter till socialtjänsten och nolltolerans mot skolfrånvaro med skolsocionomer på de skolor som har de tuffaste förutsättningarna.
För att motverka nyrekrytering till kriminalitet och minska återfall behövs en samordnad strategi. Viktiga insatser inkluderar förbättrade utbildningsmöjligheter, arbetsmarknadsåtgärder, socialt stöd och rehabilitering.
En nationell samordnare bör inrättas för att koordinera insatser mellan statliga myndigheter, kommuner, regioner, civilsamhället och arbetsgivare. En nationell strategi med fokus på förebyggande åtgärder, utbildningsprogram och integrationsinsatser bör tas fram.
Ekonomisk rådgivning och skuldsanering är avgörande för att undvika ekonomiska bekymmer som kan leda till kriminalitet. Stärkt samverkan mellan Kriminalvården, socialtjänsten och Arbetsförmedlingen är nödvändig.
Arbetsmarknadskvalificerande utbildningar, yrkesutbildningar och praktikplatser samt mentorskapsprogram och samarbeten med företag för att skapa sysselsättningsmöjligheter är effektiva åtgärder. Extrajobb och helgjobb för ungdomar, aktivitetsplikt kopplad till subventionerade jobb samt rätt till förskola och fritids för barn till arbetslösa kan ytterligare minska risken för nyrekrytering.
En nationell samordnare för arbetet med att bryta nyrekryteringen till kriminella gäng borde redan ha funnits på plats och arbetet med tvärprofessionella insatsteam för att ingripa tidigt och resolut borde finnas i varje kommun där det behövs, med statligt ekonomiskt stöd. Dessvärre saknas dock en tydlig nationell definition av vad som avses med brottsförebyggande arbete. Kommunerna gör därför olika vägval utifrån lokala förutsättningar. Det bör de även kunna göra i framtiden men för att nå ett mer offensivt nationellt genomslag för det brottsförebyggande arbetet krävs att samhället tydliggör vilka grundläggande beståndsdelar som bör ingå.
Den socialdemokratiska regeringens omläggning av kriminalpolitiken och den historiska utbyggnaden av polisen med målet om 10 000 nya poliser var nödvändig för att möta och vända utvecklingen. Trots höga ambitioner med polistillväxten har Stockholmspolisen inte vuxit i samma takt som andra polisregioner. Uppskattningsvis saknas 1 000 poliser i Stockholmsregionen. Regeringen har uttalat att polisen ska fortsätta att växa men framåt krävs insatser för att hela landet ska ta del av nya poliser.
Det kommer på kort sikt att kosta pengar att bryta den negativa utvecklingen. Kommuner och regioner ska göra sitt. Men staten har givetvis det yttersta ansvaret. Det ansvaret tas inte idag. Detta måste omedelbart ändras! Genom dessa åtgärder ges riskgrupper bättre förutsättningar att hitta och behålla ett arbete och vi skapar ett mer inkluderande samhälle.
Återreglera arbetskraftsinvandringen genom arbetsmarknadsprövning
Segregationen har vuxit sig fast i Stockholmsregionen och skapar allt allvarligare problem. Särskilt allvarlig är framväxten av en parallell bostads- och arbetsmarknad där den grova organiserade brottsligheten hänsynslöst exploaterar människors utsatthet. Illegal arbetskraft importeras och förmedlas. Svarta löner betalas ut, arbetsmiljön åsidosätts och torftiga bostadslösningar tillhandahålls, inte sällan i utdömda fastigheter som aldrig varit avsedda för boende. Det förekommer till och med att människor låses in över natten i dessa lokaler. Att utnyttja illegal arbetskraft utgör utan tvekan en mycket lukrativ inkomstkälla för kriminella aktörer inom den grova organiserade brottsligheten.
Den parallella arbetsmarknaden är ett hot mot sund konkurrens och ett friskt näringsliv. En mycket hög andel av arbetskraftsinvandringen utgörs av icke-kvalificerad arbetskraft samtidigt som arbetslösheten ökar. För att Stockholmsregionen ska kunna upprätthålla en dynamisk och rättvis arbetsmarknad krävs att arbetskraftsinvandringen regleras genom arbetsmarknadsprövning. Inget annat kommer att fungera!
Stärk civilsamhället och den offentligt stödda kulturen
En huvudstadsregion i ett modernt samhälle ska ha ett sprudlande civilsamhälle och kulturliv. Det är en rikedom för hela Sverige och källa till inkomster för besöksnäringen att statliga och icke-offentliga kulturinstitutioner frodas i huvudstaden. I förortsområden är bibliotek, studieförbund, folkhögskolor och föreningsliv väsentliga för livskvalitet, folkhälsa och våra möjligheter att bryta segregationen. Integration för människor med utländsk bakgrund i det svenska samhället är en ödesfråga för vår region och vi ser med förfäran på hur staten nu drar undan stöd till de samhällsinstitutioner, däribland det civila samhällets organisationer, som i praktiken bedriver betydande delar av det som förtjänar att kallas integrationspolitik. Nedskärning måste bytas mot upprustning!
Inte minst gäller detta idrotten. Idag är barns och ungas fysiska aktivitet ofta beroende av familjens sociala och ekonomiska villkor. Barn till högutbildade och ekonomiskt starka föräldrar deltar mer i idrottsföreningar än barn till föräldrar med lägre utbildning och inkomster. Detta skapar ojämlikhet i tillgången till idrott och fritidsaktiviteter, vilket påverkar både fysisk och psykisk hälsa.
Idrott ger sammanhang och kamratskap samt främjar folkhälsan. För att fler barn och unga ska få tillgång till dessa fördelar bör idrottsföreningar ges ökade möjligheter att minska deltagaravgifter, utbilda och anställa fler ledare genom den av oss socialdemokrater föreslagna ledarsatsningen om minst 1 000 nya ledare och samarbeta med fritidshem. En översyn av det lokala aktivitetsstödet kan bidra till detta.
Satsa på en rättvis klimatomställning – nu!
Socialdemokraternas övergripande syften med en stärkt infrastruktur och kollektivtrafik är att bidra till att uppnå klimatmålen och till en jämlik region med stark ekonomisk utveckling. Vi socialdemokrater i Stockholmsregionen ser med förfäran på högerregeringens misslyckade klimatpolitik, med till stora delar bortkastade skattesänkningar på drivmedel för alla oavsett behov, med neddragningar av den totala klimat- och miljöbudgeten och en helt onödig polarisering av energipolitiken. Resultatet är nu kraftigt växande klimatutsläpp. Vidare har högerregeringen under sina få år vid makten tagit bort elbusstödet och tagit bort de riktade statsbidragen till kollektivtrafiken.
I kommuner och regioner kommer socialdemokratiska lokalpolitiker att arbeta med oförminskad kraft för miljövårdsåtgärder, klimatperspektiv i samhällsplanering, energieffektivisering, tillskapande av laddinfrastruktur och kollektivtrafik. Ett exempel på framsynt politik är de mångmiljardinvesteringar som görs av Stockholm Exergi för att fånga in och lagra biogen koldioxid. Ett annat är välkomnandet av havsbaserad vindkraft utanför regionens kust, projekt med potential att producera hela regionens konsumtion av elektricitet.
Kostnadschocker för hushåll och företag som klimatomställningen medför måste hanteras smartare än hittills. Det socialdemokratiska förslaget om en tankarabatt för i synnerhet bilberoende hushåll i glesbygd och vårt förslag om folkhemsel visar den principiella fördelningspolitiska inriktning som en rättvis klimatomställning måste ta. Tillsammans med en aktiv arbetsmarknadspolitik och socialförsäkringspolitik som säkrar omställning på arbetsmarknaden blir klimatomställningen rättvis på riktigt, samtidigt som den industriella dynamiken påskyndas. Med rätt fördelningspolitiska verktyg och där den som förlorar ett jobb snabbt finner ett nytt och ännu bättre. Det är bråttom!
Utveckla infrastrukturen för samhällsnytta!
Stockholmsregionen kommer att fortsätta att vara Sveriges tillväxtmotor, men för att Stockholm ska kunna växa behöver all form av samhällsservice expandera. Bostäder behöver byggas och staten behöver investera i ökad kapacitet i transportsystemet samtidigt som effektiviteten och miljöbelastningen från transportsystemet ska minska.
Därför vill vi socialdemokrater i Stockholmsregionen satsa på att vinna över resenärer till kollektivtrafiken, satsa på elektrifiering och stärka arbetsmarknaden genom bättre tvärförbindelser. Dessvärre har den högerkonservativa regeringen genom sina beslut skapat risker för försening och totalstopp för många investeringar som är av strategisk vikt för Stockholmsregionen.
Regeringen och Trafikverket måste genom dialog med övriga parter säkerställa genomförandet av Spårväg syd och slutförandet av sista etappen av Mälarbanan genom Sundbyberg och Solna. Utan dessa projekt riskeras över 20 000 bostäder samt flera tusen arbetstillfällen i Stockholmsregionen.
Vi socialdemokrater i Stockholmsregionen anser att det är prioriterat att öka och skynda på antalet satsningar på elektrifiering av transportsystemet regionalt. Elektrifiering av busstrafiken har påbörjats men kan stärkas genom samarbete mellan Region Stockholm och Trafikverket. Ska elektrifieringen bli framgångsrik måste fler fordonsslag inkluderas. Elektrifiering kan ske genom utbyggnad av både laddinfrastruktur och elvägar.
Vi anser att det är viktigt att elektrifieringen samplaneras för att passa både gods- och persontransporter samt kollektivtrafik. I Stockholmsregionen finns flera sträckor som lämpar sig väl för elvägsutbyggnad både ur gods- och ur kollektivtrafikshänseende. En strategi för hela systemet behövs för att satsningen ska bli långsiktigt hållbar. Vi delar den optimistiska syn på BRT-system som Trafikverket framfört i tidigare planer och anser att BRT borde vara elektrifierat.
De tunga transporterna på vägarna i Stockholm kommer att fortsätta och elektrifiering är på sikt nödvändig. Vi anser att Trafikverket behöver få ett uppdrag att utveckla elvägar på flera platser och stödja laddningsmöjligheter för tung trafik.
Socialdemokraterna i Stockholmsregionen anser vidare att tillgång till transporter ska utgå från behov, inte betalningsförmåga eller markvärden.
Trängselskatter i trafikstyrande syfte är ett viktigt verktyg för att använda transportsystemet optimalt och har varit framgångsrikt i Stockholmsregionen. Intäkterna ska användas i enlighet med folkomröstningens beslut till att finansiera kollektivtrafik och vägar i regionen. Finansiering av infrastruktur genom så kallad bompeng, alltså avgifter som inte syftar till att styra trafiken utan enbart finansiera kostnaden för vägen, är vi kritiska till. Vägarna betalas redan genom fordonsskatt och drivmedelsskatter av såväl privatbilism som tung trafik och busstrafik. Sådana avgifter leder till ojämlika förutsättningar.
Stockholmsregionen påverkas negativt av de två OPS-projekt som genomförts i Sverige, Nya Karolinska sjukhuset och Arlandabanan. NKS blev ett internationellt uppmärksammat haveri. OPS-avtalet rörande Arlanda Express innebär dyra straffavgifter för resenärer med spårtrafik till Arlanda i decennier framöver och hindrar därmed en viktig omställning till hållbart resande till och från Arlanda. De potentiella fördelarna med OPS är svåra att se i praktiken medan riskerna är stora och inlåsningseffekter likt Arlandabanan kan hindra framtida utveckling. Vi socialdemokrater i Stockholmsregionen anser därför att inga nya investeringar ska genomföras enligt OPS-modell.
Avveckla Bromma flygplats och utveckla Arlanda
Ska Stockholmsregionen fortsätta att vara och stärka sin position som Sveriges gröna tillväxtmotor måste Bromma flygplats avvecklas och samtidigt måste Arlanda utvecklas till ett centrum för fossilfritt flyg i Europa. Dock menar Swedavia att en grundläggande förutsättning är att Arlanda får långsiktiga förutsättningar för att utvecklas i takt med samhällets behov. Flyget är viktigt för hela Sveriges tillgänglighet. Det är därför viktigt att flyget ges goda möjligheter att verka samtidigt som man främjar dess omställning. I ett läge där varken Bromma eller Arlanda beräknas ha full kapacitet inom den närmaste tiden är det oklokt att låta flygbolagen behöva bekosta båda flygplatsernas verksamhet. Det är därför mer fördelaktigt för både miljö och näringsliv att samla flyget på Arlanda flygplats.
Ska Arlanda flygplats fortsätta att utvecklas måste transporterna till flygplatsen förbättras. Delar av E4 behöver breddas och kapacitetsstark busstrafik behöver tillföras. Dessutom behöver kollektiva förbindelser mellan Märsta och Arlanda byggas ut, antingen som en BRT-lösning eller som spårbunden trafik. Detta är viktigt både för att minska sårbarheten i transporter till och från Arlanda och för att möjliggöra ytterligare arbetspendling.
Att högerregeringen inte har några planer på att under den kommande mandatperioden driva en avveckling av Bromma flygplats är ett enormt bakslag. Bromma flygplats behöver avvecklas i förtid så att det kan byggas en klimatsmart stadsdel med upp till 30 000 bostäder på marken. Tillgängliggörandet av marken för byggandet av bostäder är ett viktigt framtidsprojekt för att råda bot på den stora bostadsbristen i Stockholmsregionen!
Skapa en ny förbindelse vid Södertälje kanal
En ny bro eller tunnel vid Södertälje kanal är väsentligt ur tillväxtsynpunkt med tanke på de stora exportindustriernas konkurrenskraft och beroende av väl fungerande transportinfrastruktur. Likaväl är bron en viktig förutsättning för att den sammanhållna arbetsmarknadsregionen i Stockholm-Mälardalen ska kunna utvecklas. Det försämrade säkerhetsläget kan inte heller bortses från. E4-bron över Södertälje kanal är sårbar och avgörande för flödena till och från huvudstaden. Om den slås ut påverkas transporter i hela landet.
Södertörns högskola bör bli universitet
Riksdagen beslutade 1995 att inrätta Södertörns högskola för att stärka högre utbildning i södra Storstockholm och motverka segregation. Högskolan har sedan dess gjort betydande insatser, men problemen med segregation kvarstår. Placeringen i Flemingsberg har varit strategisk, och högskolan har arbetat med mångvetenskaplighet och mångkulturalitet.
Högskolan har utvecklats väl och har över 13 000 studenter. Den har fått tillstånd att utfärda doktorsexamen i de flesta ämnen och står sig bra jämfört med nya universitet. En särskild profil är Östersjö- och Östeuropaforskningen, vilket är relevant i dagens geopolitiska läge.
Trots en utbyggnad av högskoleplatser har antalet platser per capita minskat på grund av befolkningstillväxten. Detta kan hämma regionens tillväxt. Därför är det rimligt att Södertörns högskola får universitetsstatus, vilket skulle stärka dess ställning och bidra till huvudstadsregionens utveckling. Att ge Södertörns högskola universitetsstatus skulle vara en naturlig utveckling och fullborda de ursprungliga ambitionerna. Detta skulle även förbättra lärosätets förutsättningar att bidra till regionens och landets tillväxt och utveckling.
Mattias Vepsä (S)
Anders Ygeman (S)
Lawen Redar (S)
Mirja Räihä (S)
Markus Kallifatides (S)
Jytte Guteland (S)
Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
Annika Strandhäll (S)
Kadir Kasirga (S)
Mathias Tegnér (S)
Åsa Westlund (S)
Anna Vikström (S)
Alexandra Völker (S)
Leif Nysmed (S)
Serkan Köse (S)
Azadeh Rojhan (S)
Markus Selin (S)
Ingela Nylund Watz (S)
Motion till riksdagen
2025/26:2747
av Annika Strandhäll (S)
Mäns våld mot kvinnor
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga en översyn av kvinnojourernas skyddade boenden och hur de ska kunna bedrivas i hela landet – tryggt och med hög kvalitet – samtidigt som de ideella kvinnojoursorganisationernas särställning och styrka förstärks, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om barns skydd från umgänge med våldsamma föräldrar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av spetskompetens vad gäller mäns våld mot kvinnor inom Polismyndigheten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en rättsgaranti för sexualbrott och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kunskapen inom rättsväsendet om sexualbrott och mäns våld mot kvinnor behöver höjas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kunskapen om mäns våld mot kvinnor behöver stärkas inom socialtjänst, polis och hälso- och sjukvård och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en permanent stödlinje för unga som utsätts för våld i parrelationer, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om begränsningar av barns tillgång till pornografi genom åldersverifiering på nätet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av pubertetsutvecklingsrekvisitet i barnpornografibrottet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett förbud mot deepfake-pornografi och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn gällande om sexuell posering framför webbkamera mot ersättning bör omfattas av sexköpslagen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av sugardejtningssidornas konsekvenser och behov av åtgärder och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka barns straffrättsliga skydd mot sexuella kränkningar vid oaktsamhet hos gärningspersonen i fråga om barnets ålder och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sociala medier-företag bör åläggas att förebygga och bekämpa sexuell exploatering av barn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sexköp bör bli ett s.k. artbrott och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återupprätta prostitutionsgrupper i varje polisregion och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta bort kravet på dubbel straffbarhet vid köp av sexuell tjänst utomlands och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbetet med att sprida den svenska sexköpslagen internationellt bör förstärkas och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Varje dag utsätts kvinnor och flickor för våld, trakasserier och sexualbrott. Var tredje vecka dödas en kvinna av en man som hon haft en nära relation med. Ofta har våldet föregåtts av varningssignaler och kontakter med myndigheter som hade kunnat stoppa våldet i tid.
För att bekämpa mäns våld mot kvinnor krävs en kvinnofridspolitik som genomsyrar hela samhället – skolan, socialtjänsten, sjukvården, polisen och rättsväsendet.
De senaste åren har antalet dygn och kvinnor som beviljas skyddat boende sjunkit, samtidigt som fler söker hjälp. Detta är en oroande utveckling. Kvinnor och barn som flyr från våld måste garanteras skydd, och för detta krävs tillräcklig och långsiktig finansiering.
Barn måste skyddas från umgänge med en våldsam förälder. Det är inte rimligt att en pappa som bedömts så farlig att mamman beviljats skyddat boende eller skyddade personuppgifter ändå kan få rätt till umgänge med barnet. Barnets rätt till trygghet och skydd måste alltid väga tyngre än föräldrarätten.
Den sexuella exploateringen av flickor ökar. Hälften av alla 15-åringar har blivit kontaktade i sexuella syften av någon de tror är en vuxen, och allt fler dras in i prostitution via sociala medier och digitala plattformar. Nya fenomen såsom sugardating, Only Fans, så kallade exposekonton, deepfake-teknik och en allt grövre nätpornografi innebär nya former av exploatering. Lagstiftningen måste utvecklas för att möta dessa förändringar. Flera länder, som Danmark och Frankrike, har redan påbörjat arbete med åldersverifiering för pornografiska sidor.
Sedan samtyckeslagen trädde i kraft har anmälningarna av sexualbrott ökat och fler fällande domar meddelats. Men andelen fällande domar är fortfarande låg. Endast omkring fem procent av anmälda våldtäkter leder till fällande dom. Även människohandels- och prostitutionsbrott leder sällan till åtal och ännu mer sällan till fängelsedomar. Ingen har dömts till fängelse för sexköp sedan lagen infördes.
Samhället måste ta mäns våld mot kvinnor och sexuellt våld på lika stort allvar som gängkriminaliteten. Detta är en ständigt pågående pandemi som kräver samlat agerande.
Annika Strandhäll (S)
Motion till riksdagen
2025/26:1961
av Mattias Vepsä m.fl. (S)
Funktionsnedsattas rätt till utbildning på lika villkor
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att utreda och säkerställa att studenter med funktionsnedsättning har rätt till stöd enligt SoL och LSS även i samband med högre studier och annan utbildning och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Studenter med funktionsnedsättning möter ofta betydande hinder i sina studier vilket kan påverka deras möjlighet att fullfölja utbildning och därmed framtida arbetsliv. Idag finns stödinsatser främst inom utbildningsväsendet, exempelvis studie- och elevstöd. Dessa täcker däremot inte alltid alla behov som kan tillgodoses genom socialtjänstlagen (SoL) eller lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).
För vissa studenter är det nödvändigt med individuellt anpassat stöd såsom personlig assistans, ledsagning eller andra hjälpinsatser som idag kan beviljas via SoL eller LSS, men som inte alltid ges i en utbildningskontext. Bristen på tydlig rätt till dessa stödinsatser kan leda till att funktionsnedsatta studenter hindras från att genomföra sina studier på lika villkor. Detta skulle stärka utbildningsmöjligheter och delaktighet i samhället och bidra till att fler kan etablera sig på arbetsmarknaden efter avslutad utbildning.
Mattias Vepsä (S)
Annika Strandhäll (S)
Kadir Kasirga (S)
Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
Anders Ygeman (S)
Jytte Guteland (S)
Mirja Räihä (S)
Lawen Redar (S)
Markus Kallifatides (S)
Motion till riksdagen
2025/26:1950
av Mattias Vepsä m.fl. (S)
Reglering av hemlig politisk påverkan
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett lagstadgat lobbyregister i enlighet med de principer som den parlamentariska insynskommittén föreslagit och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att fortsätta utreda och återkomma med skarpa förslag för att öka insyn och transparens när det kommer till politisk påverkan från företag och andra intressegrupper som inte är ideella föreningar eller civilsamhällesorganisationer, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Motivering
En stark demokrati bygger på öppenhet och förtroende. När inflytelserika aktörer kan påverka politiken i det fördolda skadas legitimiteten. Svenskarna har också börjat reagera: enligt Novus Demokratirapport 2025 upplever fyra av tio att demokratin är hotad – ofta för att de inte vet vem som har tillgång till makten.
I Sverige ser vi dagligen hur marknadiseringens negativa effekter slår mot olika välfärdsverksamheter. Det kan handla om hur HVB-hem säljs på Blocket eller drivs av gängkriminella, om hur friskolekoncerner för ut verksamhetspengar ur systemet för att investera i våffelstugor eller om förskolor som tvingar barnen att sätta mindre smör på mackan eller dela en banan på sju barn för att vinsterna ska maximeras. Det handlar om vårdbolag som lurar regionerna och säjer sig erbjuda kvalificerad vård, men i verkligheten har man ägnat sig åt pinnjakt för att maxa ersättningarna samtidigt som vinsterna har kunnat finansiera ett lyxliv för ägarna. Denna utveckling har eldats på och cementerats genom aktiv lobbing och påverkanskampanjer från diverse lobbyföretag och branschorganisationer. Det folkliga stödet för vinstintresset i välfärden är dokumenterat lågt.
De senaste åren har dock flera läckor och avslöjanden i media visat att partier och politiker på olika nivåer i samhället låtit sig påverkas av tunga lobbyister och kapitalintressen. Detta skadar tilltron till demokratin och öppnar upp för att den med störst plånbok kan köpa sig fördelar i samhället.
Privatiseringen av välfärdsstaten har gett upphov till en växande lobbyism, som ämnar försvara de privata bolagens vinstnivåer i omsorgs- och utbildningssektorn. Denna utveckling skjuter fart, med bevisligen skadliga effekter på vårt politiska systems trovärdighet och integritet.
Vi har sett hur gränserna mellan politik och pr suddas ut:
Statssekreterare och politiska tjänstemän har efter kort tid gått till lobby- och pr-byråer som driver frågor gentemot sina tidigare kollegor.
Personer från pr-branschen har samtidigt tagit plats i Regeringskansliet, i partiledningar och som nära rådgivare.
Skolkoncerner och energibolag har kunnat leverera färdiga lagtexter och förslag direkt in i departementen.
Dessa exempel visar att det inte bara handlar om enskilda möten, utan om en systematisk pendelrörelse mellan makt och påverkan som ger vissa särintressen orimligt stort inflytande.
En av grundtankarna bakom svensk offentlighetsprincip är att insyn och öppenhet kan motverka korruption och stärka allmänhetens förtroende för demokratins funktionssätt. Den utgör fortfarande kärnan i svensk demokrati men det är tydligt att den behöver utvecklas. Sverige har hamnat på efterkälken. Till skillnad från medborgare i till exempel Irland, Kanada, Frankrike och Tyskland saknar svenskarna helt möjlighet att se vilka aktörer som försöker påverka våra folkvalda. Även i Finland har frågan om ökad lobbytransparens utretts.
För svenska politiker i Europa och i Sverige finns idag helt olika krav på insyn. För våra Europaparlamentariker och vår EU-kommissionär kan medborgarna snabbt och enkelt ta del av vilka lobbymöten dessa haft. För Sveriges regering är man istället utlämnad till att begära ut och gå igenom en stor mängd mejlkonversationer.
Under den socialdemokratiska regeringen 2014–2022 togs ett system med karantänsregler för politiker och höga politiska tjänstemän fram. Detta var ett steg i rätt riktning, men mer kan göras för att öka transparensen i det politiska livet.
Ytterligare ett gott socialdemokratiskt exempel i närtid är Region Stockholm. Här har regionala regelverk införts och det är ju alldeles uppenbart att närheten mellan högerns partier och lobbyisterna där har inneburit att vården utsatts för marknadsexperiment.
För att stärka demokratin föreslog den parlamentariska insynskommittén (SOU 2025:52) ett modernt lobbyregister. Förslaget innebär att:
Registreringsskyldighet gäller organisationer, företag och byråer som agerar för egen eller annans räkning i syfte att påverka politiska beslut.
Rapporteringskrav tre gånger per år om vilka beslutsfattare man varit i kontakt med, i vilket ärende och hur kontakterna skett.
Öppen digital databas som gör uppgifterna tillgängliga för allmänheten.
Undantag för privatpersoner och vardagliga kontakter, så att vanliga medborgares yttrandefrihet inte inskränks.
Sanktioner införs vid utebliven eller felaktig rapportering.
Vi välkomnar givetvis dessa förslag och ser fram emot att riksdagen ska komma vidare i dessa delar. Utöver detta måste arbetet för att säkerställa demokratin och öka förtroendet för politiken utvecklas. Vi menar att förslagen från insynskommittén är ett bra första steg och att vi kan fortsätta inspireras av hur andra länder arbetar.
För att ytterligare minska risken för dold påverkan krävs en bredare agenda och vi vill därför lyfta några förslag som skulle kunna omfatta riksdag, regering och myndigheter samt regioner och kommuner:
Offentliggör möten – Statsråd, statssekreterare och generaldirektörer bör öppet redovisa alla möten med lobbyister.
Inför karensregler – Det ska inte vara möjligt att gå direkt från regering eller riksdag till lobby- och pr-byråer.
Stärk etik- och jävsregler – Både i riksdagen och i Regeringskansliet måste granskningen skärpas.
Inkludera kommuner och regioner – Många avgörande beslut tas lokalt. Ett framtida system bör stegvis omfatta även kommun- och regionpolitiken.
Öka medborgarnas inflytande – Transparens måste kombineras med stöd för civilsamhälle och medborgardialog så att fler än de resursstarka rösterna hörs.
Det är dags att komma vidare med förslaget om en lobbyistlagstiftning. Det är uppenbart att den här sortens möten kommer att fortsätta att hållas. Och när de inträffar ska vi som medborgare och skattebetalare få information om dem. Allt annat är odemokratiskt. För att säkerställa öppenhet och demokratisk kontroll över politiska processer är det avgörande att vi agerar mot denna form av lobbyism. Uppdaterade karantänsregler och introduktionen av ett lobbyistregister är två effektiva steg som ska tas för att förebygga denna utveckling och bevara demokratin.
Mattias Vepsä (S)
Anders Ygeman (S)
Jytte Guteland (S)
Markus Kallifatides (S)
Mirja Räihä (S)
Annika Strandhäll (S)
Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
Lawen Redar (S)
Kadir Kasirga (S)
Motion till riksdagen
2025/26:1913
av Annika Strandhäll (S)
Jämställda pensioner
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra en översyn med ett uttalat mål om att åstadkomma mer jämställda pensioner och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Det svenska pensionssystemet står inför stora utmaningar. Allt fler uttrycker oro för om pensionerna ska räcka till, och särskilt kvinnor riskerar låga pensioner trots ett långt arbetsliv.
En undersökning visar att sju av tio av Kommunals medlemmar inom äldreomsorg och förskola känner oro för att pensionen inte kommer att vara tillräcklig eller för att inte orka arbeta fram till pensionsåldern. Kvinnors lägre löner, högre andel deltidsarbete och större ansvar för obetalt hemarbete leder till stora skillnader i pensionsutfall.
Sverige har idag de mest ojämställda pensionerna i Norden. Skillnaden mellan kvinnors och mäns pensioner är närmare 30 procent – att jämföra med 5 procent på Island och 8 procent i Danmark. Samtidigt är förtroendet för pensionssystemet i Sverige det lägsta i hela Norden. Skillnaderna beror delvis på att de nordiska systemen är utformade på olika sätt. I Sverige är grundskyddet svagare och ojämställdheten på arbetsmarknaden får därmed ett starkare genomslag på pensionerna än i våra grannländer.
Pensionssystemet måste reformeras. Det krävs en långsiktigt hållbar nivå som ger trygghet för alla, samtidigt som jämställdheten stärks. Kvinnor ska i lika hög grad som män tjäna på att arbeta in sin egen pension. Det är hög tid för ett pensionssystem som ger tillräckliga och mer jämlika pensioner.
Annika Strandhäll (S)
Motion till riksdagen
2025/26:1912
av Annika Strandhäll (S)
Individualiserad föräldraförsäkring
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att införa en helt individualiserad föräldraförsäkring och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra informationsinsatser om jämställt uttag av föräldraledighet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att införa ekonomiska incitament för att främja ett jämnare uttag av föräldrapenning och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Ett jämställt uttag av föräldraledigheten är en central fråga för jämställdheten i Sverige. Föräldraförsäkringen är ett av de viktigaste verktygen för att både kvinnor och män ska kunna kombinera arbetsliv med familjeliv. Trots att det gått över fyrtio år sedan föräldraförsäkringen infördes är uttaget fortfarande ojämnt fördelat. Kvinnor tar ut cirka 70 procent av föräldrapenningdagarna, vilket leder till konsekvenser för kvinnors position på arbetsmarknaden, inkomstutveckling och pensioner.
Sverige har länge haft ambitionen att vara ett internationellt föredöme i jämställdhetspolitiken. Vi har steg för steg tagit viktiga beslut, som reserverade månader i föräldraförsäkringen. Men utvecklingen går för långsamt. Den nuvarande modellen, där en del dagar kan överlåtas, har inte visat sig tillräcklig för att åstadkomma ett helt jämställt uttag.
En individualiserad föräldraförsäkring innebär att dagarna delas lika mellan föräldrarna och inte kan överlåtas. På så sätt får varje förälder ansvar och rättighet till hälften av dagarna. Detta stärker både barnets rätt till båda sina föräldrar och jämställdheten mellan kvinnor och män.
En individualiserad föräldraförsäkring är också en arbetsmarknadspolitisk reform. När både kvinnor och män förväntas ta lika stort ansvar för föräldraledighet ökar arbetsgivares incitament att behandla föräldrar lika vid anställning, befordran och löneutveckling.
Utöver en reform av försäkringens konstruktion krävs informationsinsatser för att förändra attityder kring föräldraledighet. Det är viktigt att tydliggöra för både arbetsgivare och föräldrar att föräldraförsäkringen är en individuell rättighet.
För att underlätta övergången till en individualiserad föräldraförsäkring bör regeringen även utreda möjliga ekonomiska incitament som kan främja ett mer jämställt uttag.
Det är hög tid att ta nästa steg. Sverige kan inte nöja sig med en halvdan jämställdhet. En individualiserad föräldraförsäkring är avgörande för att nå ett mer jämställt samhälle, där både kvinnor och män har samma möjligheter i arbetslivet och i familjelivet.
Annika Strandhäll (S)
Motion till riksdagen
2025/26:1477
av Kadir Kasirga m.fl. (S)
En stark kriminalvård
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att införa ett generellt stopp för klientnära ensamarbete inom Kriminalvården och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör öka takten i utbyggnaden av häkten och anstalter för att möta dagens behov och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör låta utreda möjligheten att arbetsgivaren tillhandahåller ändamålsenliga arbetsskor för kriminalvårdare och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör säkerställa att Kriminalvården arbetar strategiskt med utbildning och kompetensutveckling för sina anställda och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kriminalvård som huvudregel ska bedrivas i Sverige och att anstaltsplatser utomlands endast är en tillfällig lösning medan Kriminalvården bygger ut, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Motivering
Kriminalvårdens huvuduppdrag är att minska återfall i brott och göra samhället säkrare. Denna målsättning bygger på en humanistisk grundsyn om att människor kan förändras och rehabiliteras. För att lyckas med detta krävs en professionell och välfungerande kriminalvård. Tyvärr har de senaste årens snabba expansion lett till stora utmaningar. Överbeläggning på landets häkten och anstalter är i dag mer regel än undantag, och bemanningssituationen är på en kritisk nivå. Personalomsättningen är hög, och den bristande personaltätheten leder till allvarliga arbetsmiljöproblem, inklusive utbrett ensamarbete. Dessa problem pekas bland annat ut i fackförbundet Sekos rapport från 2023, ”Satsa på personalen”.
En stabil personalgrupp är avgörande för en effektiv kriminalvård. För att uppnå detta måste villkoren på arbetsplatsen förbättras. Det handlar om säkra arbetsförhållanden, adekvata arbetskläder och en personaltäthet som möjliggör ett professionellt bemötande och en trygg arbetsmiljö.
Förutom att förbättra arbetsmiljön måste Kriminalvården också ha rätt lokaler för att möta det ökande antalet intagna och undvika överbeläggning. En annan avgörande fråga är att säkra Kriminalvårdens kompetens på lång sikt. En satsning på utbildning och kompetensutveckling är nödvändig för att personalen ska kunna hantera den ökade komplexitet som följer med det stora inflödet av intagna.
Samtidigt måste Sverige behålla kontrollen över sin egen kriminalvård och inte utlokalisera anstaltsplatser till utlandet. Detta är avgörande för att säkerställa att intagna rehabiliteras enligt svenska lagar och värderingar.
För att möta Kriminalvårdens utmaningar krävs därför åtgärder som fokuserar på personal, lokaler och kompetens.
Kadir Kasirga (S)
Jytte Guteland (S)
Anders Ygeman (S)
Lawen Redar (S)
Mirja Räihä (S)
Markus Kallifatides (S)
Annika Strandhäll (S)
Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
Motion till riksdagen
2025/26:1476
av Kadir Kasirga m.fl. (S)
Ett rättvist barnbidrag
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga åtgärder för att eliminera det ekonomiska glapp mellan barnbidrag och studiebidrag som uppstår för vissa det år barnet fyller 16 år, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Motivering
Enligt gällande regelverk för barnbidrag och studiestöd skapas en orättvis ekonomisk skillnad mellan familjer. Denna skillnad beror på att under det år deras barn fyller 16 år så blir resultatet ett inkomstglapp under sommarmånaderna för en betydande del av alla berörda föräldrar.
Föräldrar till barn som fyller 16 år under perioden januari–juni får barnbidrag fram till och med juni månad. Därefter upphör bidraget. Eftersom det nya studiestödet från CSN inte betalas ut under juli och augusti, uppstår ett glapp på två månader då familjen står utan detta viktiga ekonomiska stöd. Föräldrar vars barn fyller 16 år under juli–september får däremot barnbidraget utbetalat fram till och med september, varpå studiestödet automatiskt tar vid i oktober. För denna grupp uppstår alltså inget glapp.
Detta inkomstglapp skapar en stor ekonomisk påfrestning, särskilt för familjer med små marginaler och i synnerhet ensamstående föräldrar. Sommarlovet är redan en ekonomiskt utmanande tid, då kostnaderna för mat ökar när skolans lunchservering är stängd. Avsaknaden av barnbidrag under just dessa månader förvärrar situationen ytterligare. Situationen strider mot barnbidragets syfte att bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer och leder till en ojämlikhet baserad på en enskild detalj som är barnets födelsemånad. Det är en orimlig och oförutsedd konsekvens av dagens regelverk som bör åtgärdas.
Kadir Kasirga (S)
Mirja Räihä (S)
Mattias Vepsä (S)
Jytte Guteland (S)
Markus Kallifatides (S)
Lawen Redar (S)
Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
Annika Strandhäll (S)
Motion till riksdagen
2025/26:1341
av Sanna Backeskog m.fl. (S)
Likvärdig förskrivning av hjälpmedel över landet
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att hjälpmedel ska förskrivas efter behov, likvärdigt över landet, och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
För att få till stånd en fungerande vardag samt ett delaktigt, självständigt och meningsfullt liv är många människor med funktionshinder i behov av hjälpmedel. Förskrivning av hjälpmedel underlättar det dagliga livet liksom vård och behandling och är i förlängningen en faktor som bidrar till en bättre hälsa och ett mer oberoende liv.
Hjälpmedel är dessutom samhällsekonomiskt lönsamma. De är ett stöd för att klara arbetslivet eller sin skolgång och minskar graden av insatser som behövs från anhöriga eller det offentliga såsom hemtjänst eller personlig assistans.
Regionens ansvar är att tillhandahålla hjälpmedel till personer som är bosatta inom regionen, och kommunen har motsvarande hjälpmedelsansvar för personer som bor i särskilda boenden och som vistas i daglig verksamhet.
Men både avgifter, kriterier och utbudet av vilka hjälpmedel som förskrivs skiljer sig i hög grad mellan olika regioner och kommuner. Det innebär en stor geografisk orättvisa för den i behov av hjälpmedel.
Modellen med fritt val av hjälpmedel, som införts i en del regioner, har en rad olika konsekvenser, såväl praktiska som ekonomiska. Det kan handla om att hjälpmedel inte återanvänds, att utbudet av hjälpmedel i butiker varierar över landet eller att regelverken ser olika ut i olika regioner och kommuner. Framför allt läggs ansvaret i hög grad över på patienten.
Under 2022 gav den socialdemokratiska regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att undersöka förutsättningarna för att ta fram nationella riktlinjer på området rehabilitering, habilitering och hjälpmedel. Nuvarande regering har tagit vidare det arbetet och gett i uppdrag till Socialstyrelsen att ta fram förslag till en nationell strategi och handlingsplan för en effektiv och jämlik rehabilitering, habilitering och användning av åtgärden hjälpmedel. Det behövs och detta arbete måste följas.
Den tekniska utvecklingen går snabbt och det finns en stor potential i att förebygga ohälsa och förbättra livskvalitet genom att öka tillgången till välfärdsteknik, medicintekniska produkter och medicinska hjälpmedel.
Det finns också ett behov av att göra hjälpmedelsförsörjningen mer jämlik genom att stärka kommuners och regioners ekonomiska förutsättningar att satsa på tillgången till hjälpmedel. Kommunerna och regionerna har drabbats hårt av Tidöpartiernas minskade statsbidrag och det kan också få påverkan på möjligheterna att tillhandahålla hjälpmedel till rimliga priser.
Ibland är dock skillnader i kostnader och tillgång över landet större än vad som kan anses motiverat eller rimligt. Personer med någon form av funktionsnedsättning har rätt att delta i samhället på lika villkor som andra. Tillgång till individuella hjälpmedel ska inte vara en klassfråga eller en fråga om var i landet man bor. Ingen ska behöva avstå från hjälpmedel på grund av bristande ekonomiska förutsättningar.
Sanna Backeskog (S)
Annika Strandhäll (S)
Linnéa Wickman (S)
Gunilla Carlsson (S)
Heléne Björklund (S)
Inga-Lill Sjöblom (S)
Laila Naraghi (S)
Malin Larsson (S)
Marianne Fundahn (S)
Rose-Marie Carlsson (S)
Åsa Karlsson (S)
Anna Wallentheim (S)
Motion till riksdagen
2025/26:1339
av Sanna Backeskog m.fl. (S)
Åtgärder för att stoppa vinstintresset i familjehemsvården
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att förhindra att privata bolag tar över kommunernas ansvar för familjehemsvården, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Motivering
Under alltför lång tid har den privata marknaden tillåtits etablera sig i socialtjänstens familjehemsverksamhet. I många kommuner har konsulentstödda konsultbolag i princip tagit över rekrytering av bland annat familjehem.
Familjevården inom socialtjänsten är en enhet som utreder och handleder de familje- och jourhem som tar emot barn som av olika anledningar inte kan bo kvar hemma i sina familjer. Det kan föranledas med stöd av SoL (Socialtjänstlagen) där föräldrar samtycker till placering eller enligt LVU (Lagen om vård av unga) där barn omhändertas mot föräldrarnas vilja.
Numera tar konsulentföretag allt större plats i familjehemsvården, en mellanhand som kostar mycket pengar. De lockar över familjehem från kommunerna med högre ersättningar och arvoden än vad socialtjänsten kan erbjuda. Detta skapar ett priskrig där kommunerna ändå ibland tvingas ”köpa tillbaka” familjehem de själva utrett – till en betydligt högre kostnad. Resultatet blir att skattemedel dräneras samtidigt som de placerade barnen inte får bättre omsorg.
Argumentet att privata aktörer håller högre kvalitet stämmer inte. Det är i praktiken samma familjehem som tar emot barn, oavsett om de förmedlas via kommun eller konsult. Vid sammanbrott i placeringen är det dessutom alltid kommunen som bär det yttersta ansvaret och måste hitta en ny lösning – ofta genom att på nytt betala dyra ersättningar till konsultbolag.
De resurser som idag går till privata vinster borde istället stärka den kommunala socialtjänsten. Genom att satsa på fler socialsekreterare och bättre stöd kan kommunerna själva bygga kapacitet och höja kvaliteten, med barnens bästa i fokus.
Välfärden ska drivas utan vinstuttag. Genom att återföra familjehemsvården i offentlig regi kan vi minska kostnaderna, öka kontrollen och säkerställa att varje skattekrona går till barnen och deras behov – inte till privata utdelningar.
Sanna Backeskog (S)
Annika Strandhäll (S)
Gunilla Carlsson (S)
Inga-Lill Sjöblom (S)
Lena Bäckelin (S)
Malin Larsson (S)
Marianne Fundahn (S)
Rose-Marie Carlsson (S)
Åsa Eriksson (S)
Linnéa Wickman (S)
Anna Wallentheim (S)
Motion till riksdagen
2025/26:1337
av Sanna Backeskog m.fl. (S)
Åtgärder för att stärka HVB-hemmen och stoppa oseriösa och kriminella aktörer
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över HVB-hemmen så att barnets och samhällets bästa sätts i fokus samt att oseriösa och kriminella aktörer stoppas och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Ett HVB-hem är ett hem för vård och boende som tar emot barn, unga eller vuxna för vård eller behandling, till exempel vid psykiatriska eller kriminella problem eller beroendeproblem.
Ibland hamnar barn snett och behöver samhällets hjälp för att komma på rätt bana igen. Att flyttas från sina föräldrar och sin hemkommun kan vara nödvändigt, men är ett mycket stort ingrepp i ett barns liv.
För att placeringen ska vara framgångsrik och främja en positiv utveckling för den unga måste HVB-hemmet vara en trygg plats med kompetent personal som klarar av att hantera ett barn i denna svåra situation. Arbetet måste bedrivas evidensbaserat med målet att den placerade ska kunna leva ett gott liv fritt från kriminalitet. Samtliga barn och ungdomar som placeras på hem för vård och boende (HVB) befinner sig under samhällets ansvar. Samhället måste kunna säkerställa en hög och jämn kvalitet på vården och omsorgen för HVB-placerade barn och unga. Så är det inte idag.
De senaste årens rapporteringar om HVB-hemmen visar inte enbart på ett marknadsmisslyckande, utan även på ett samhällsmisslyckande. I medias rapportering får vi ta del av stora och allvarliga missförhållanden. Flickor som utsatts för sexuella övergrepp och våldtäkter på HVB-hemmet. Pojkar som blivit misshandlade. Barn och unga som har placerats för att det finns en oro kring umgänge med kriminella, som istället för att få bra vård har kunnat rekryteras till morduppdrag under sin placering.
Som om det inte vore nog – förra året visade en kartläggning från polisen att kriminella och släktbaserade kriminella nätverk driver flera HVB-hem runt om i landet med gängkriminella som personal. Dessutom har Ekobrottsmyndigheten varnat för att HVB-hem säljs på Blocket med färdiga tillstånd. Enligt Ekobrottsmyndigheten använder oseriösa aktörer öppna försäljningar av HVB-hem för att få in en fot i vårdbranschen.
Även inspektionen för vård och omsorg (IVO) har påpekat att det finns stora brister hos många HVB-hem och att utvecklingen går i fel riktning då oseriösa privata aktörer vinner mark. Detta är inte acceptabelt.
Vinstintresset kan inte stå överst när det gäller våra barn och unga. Samhällsintresset måste väga tyngre och barnets rättigheter måste tillvaratas.
Vården av våra barn och unga måste reformeras utifrån målet om evidensbaserad vård och omsorg för barnets bästa. Den offentliga kontrollen och tillsynen måste öka.
Sanna Backeskog (S)
Aida Birinxhiku (S)
Amalia Rud Stenlöf (S)
Anna Wallentheim (S)
Anna-Belle Strömberg (S)
Annika Strandhäll (S)
Gunilla Carlsson (S)
Heléne Björklund (S)
Inga-Lill Sjöblom (S)
Jessica Rodén (S)
Johanna Haraldsson (S)
Laila Naraghi (S)
Lena Bäckelin (S)
Lena Johansson (S)
Louise Thunström (S)
Malin Larsson (S)
Marianne Fundahn (S)
Matilda Ernkrans (S)
Rose-Marie Carlsson (S)
Zara Leghissa (S)
Åsa Karlsson (S)
Linnéa Wickman (S)
