Aylin Nouri

Fru talman! Ministern använde en stor del av sitt anförande till ett blame game gentemot tidigare regeringar utan att ta ansvar för det faktum att regeringen snart har styrt i en mandatperiod. Vi har sett resultatet: Slopade stambanor, nedskärningar på järnvägsanslagen och nu förslag om att ta bort kritiska satsningar.

Den här debatten är viktig – den är viktig på riktigt. Vi socialdemokrater har försökt visa att hela Sverige drabbas när redan beslutade objekt försvinner. Det påverkar bostadsbyggandet negativt. Det ökar på den redan höga arbetslöshet som Sverige har. Och det leder inte till fler tåg eller en robustare infrastruktur.

Låt mig också påminna ministern om att infrastruktur inte är en enskild kostnadspost. Det är en investering. Vi har förutom de 45 miljarder som vi lägger i mer järnvägsanslag föreslagit mer till väg och järnväg i budgetpost efter budgetpost i våra höstbudgetar än vad regeringen har gjort.

Ministern anklagade mig för att prata om att kalkyler behöver bottna i människors vardag och i Sverige AB:s behov. Jag står fast vid det. Det är allvarligt att vi har en så eftersatt infrastruktur, och det påverkar människor i deras vardag. Näringslivet skriker efter mer infrastruktur, och försvaret och Nato pekar på att Sveriges skick inte duger.

Vi ska självklart ha respekt för varje skattekrona, och vi visar med våra förslag att man kan kombinera kapacitetsförstärkningar med att ta tag i underhållsskulden samtidigt som vi gör mer för att uppnå den kostnadskontroll som Sverige måste ha. Här har regeringen fortfarande inga lösningar.

(Applåder)

Fru talman! Jag beklagar att ministern inte kan ge några besked och att man väljer att gömma sig bakom ett remissförfarande. Jag beklagar därför att regeringsföreträdare, inklusive statsministern själv, gång på gång har lovat svenska folket att prioritera dessa objekt. Nu gömmer man sig bakom remissförfaranden, och det verkar som att infrastrukturen också kommer att tillhöra ett av de löftesbrott som regeringen kommer att göra sig skyldig till.

Ministern vill också ha svar på hur vi socialdemokrater ser på det eftersatta järnvägsunderhållet. Låt mig prata lite om detta. Det är bra att regeringen fortsätter med den förra S-regeringens uppräkningar för att komma i kapp med det massiva järnvägsunderhållet. Men sett till inflationen de senaste åren, kostnadsökningarna som den har inneburit och hur allvarligt eftersatt svensk infrastruktur är i ett mycket bekymmersamt säkerhetspolitiskt läge räcker inte detta. Ambitionsnivån är för låg.

Sverige har en underhållsskuld på över 90 miljarder kronor. Den växer för varje år, och den håller människor och utveckling tillbaka. När ministern säger att man tar tag i problemet vill jag påminna ministern om att en blygsam ökning på 5 procent är en alldeles för låg nivå.

I förslaget från Trafikverket, som bygger på regeringens direktiv, säger man sig komma i kapp underhållsskulden med omkring 10 procent under planperioden. Sedan ska på något magiskt sätt resterande 90 procent av underhållsskulden tas i kapp på lika lång tid. Det är inte realistiskt. En 5procentig ökning till järnvägsunderhållet är inte tillräckligt. Det är ett symboliskt plåster på ett mycket djupt sår.

Vi socialdemokrater visar att det går att göra på ett annorlunda sätt. Vi ser vilka enorma behov som finns i järnvägen och att vi behöver rusta och laga rälsen för framtiden. Det är därför vi väljer att investera 45 miljarder mer än regeringen den kommande planperioden för att beta av järnvägsunderhållet. Förslaget röstades ned, och jag kan bara beklaga det. Vi visar att det går att förena ansvar med framtidstro. Det går att investera i att bygga bort det stora massiva järnvägsunderhållet och samtidigt inte tumma på de offentliga finanserna.

Detta är skillnaden mellan en politik som har en viljeinriktning och en politik som vi har sett från den här regeringen och Sverigedemokraterna. Det har varit tre år av ryckighet och av slopade projekt. Det leder inte Sverige framåt, utan det lämnar vårt land i ett mer sårbart läge.

Jag kan också ifrågasätta på vilket sätt regeringen tycker att det är rimligt att låna för att sänka skatten med miljarder för de allra rikaste men inte se investeringar i järnvägen, i våra vägar och i klimatet för hela vårt land på samma sätt.

Kapacitetsfrågan återstår. Regeringen behöver också svara på hur man inte bara ska vårda det vi har utan också se till att Sverige kommer att växa även i framtiden.

(Applåder)

Fru talman! Det ministern beskriver som en historisk satsning är i själva verket ett historiskt svek.

I tre år har vi sett en ryckig infrastrukturpolitik från regeringen och Sverigedemokraterna. Det är tre förlorade år för infrastrukturen. Först slopades planerna på nya stambanor. Det blir inte mer nödvändig räls i Sverige – det som vår motståndskraft, konkurrenskraft och tillväxt så desperat behöver. Sedan skar regeringen ned järnvägsanslaget med 750 miljoner. Därefter presenterades en infrastrukturplan som kallades historisk men som innebär en ökning till järnvägsunderhållet med blygsamma 5 procent. Och nu kommer förslag om slopade satsningar.

Det här skapar en enorm osäkerhet runt om i landet. Det påverkar tilliten till staten, viljan att investera och människors faktiska livsmöjligheter. För människor runt om i landet handlar detta inte om några tekniska planer eller kalkyler, utan det handlar om deras vardag. Det påverkar människor i deras vardag när tågen inte går, när vägen inte blir klar eller när leveransen fastnar mellan regioner. Det handlar om familjer som försöker få ihop sin vardag, om pendlare som inte hinner till jobbet och om företag som stod redo att satsa men som nu tvekar. Överallt frågar man sig varför staten backar från sina löften.

När Sverigedemokraterna och regeringen drar undan redan beslutade projekt – projekt som man runt om i landet redan har planerat utifrån och investerat i – drar man inte bara undan rälsen, utan man drar undan tilliten. Det här handlar inte heller om några prestigeprojekt som sätts på paus, utan det handlar om åtgärder för att få bort de mest kritiska flaskhalsarna i landet – de som hämmar vår tillväxt, utveckling och motståndskraft.

Från norr till söder innebär detta längre restider, uteblivna leveranser och uteblivna investeringar. Det betyder att bostäder inte byggs, att jobb inte skapas och att företag tvekar att satsa – och detta, fru talman, i ett läge där Sverige redan lider av kapacitetskris. Våra vägar och järnvägar går på max, och en liten störning i ett fullbelastat system får hela systemet att stanna. Det är inte ansvarsfullt. Det är kortsiktigt, och det är människor som får betala priset.

Fru talman! Ministern talade om kostnadskontroll. Kostnadskontroll handlar dock inte om att kapa utan om att bygga klokt. Med våra förslag visar vi att det går genom bättre produktivitet, genom bättre upphandlingar och genom att främja innovationsförmåga i byggandet. Här har regeringen inga konkreta förslag. Låt oss därför vara ärliga: Detta är inte kostnadskontroll, utan det är nedskärningar.

Ministern är fortsatt svaret skyldig: Hur ska vi med denna ryckiga politik få en robust infrastruktur i vårt land? Hur ska människor kunna lita på staten när staten visar att den inte går att lita på? Låt mig påminna ministern om att detta inte handlar om några kalkyler i en plan. Det handlar om människors vardag, och det handlar om att vårt land faktiskt ska fungera.

(Applåder)

Herr talman! Tusentals människor i Sverige har fått sina körkort indragna och därmed förlorat arbete, trygghet och försörjning trots att de inte begått några lagbrott. Transportstyrelsen har använt PEth-tester, som ifrågasatts brett av experter för att sakna tillförlitlighet och rättssäkerhet.

Vi talar om människor som Linn, en ambulanssjuksköterska som varje dag blåser i alkolås innan hon sätter sig bakom ratten. Ändå förlorade hon sitt körkort och sitt jobb på grund av tester som inte visade verkligheten.

Transportstyrelsen har själv erkänt att nuvarande hantering har brister och att regelverket behöver ändras. Ändå vägrar man ompröva tidigare beslut.

Min fråga till infrastrukturministern är: Hur länge tänker regeringen stå passiv inför detta haveri, och varför har man ännu inte gett Transportstyrelsen i uppdrag att ompröva besluten och ge de drabbade upprättelse?

Fru talman! Den som lyssnar på statsrådet kan ifrågasätta ambitionen: att underhållsskulden inte ska växa. Så mycket mer måste ju göras. Det räcker inte att den inte ska växa; den måste betas av. Det måste finnas en plan för när vi verkligen tar tag i och tar itu med den enorma underhållsskuld som infrastrukturen och järnvägen präglas av.

Jag noterar att infrastrukturministern pratar om samarbete, och jag önskar att detta också gällde i verkligheten. Vi befinner oss i ett enormt allvarligt säkerhetsläge, och då måste Sveriges riksdag komma samman. En utbyggnad av svensk järnväg, som det finns ett enormt stort behov av och som Nato pekar på som avgörande för vår motståndskraft, kräver att politiken kommer samman. Att då rösta nej och vara ointresserad av att sätta sig ned tillsammans med oppositionen är inte att visa ledarskap och ta ansvar för Sverige i en tuff tid.

Infrastrukturen kan inte vänta till nästa planperiod. Totalförsvaret kan inte bygga på privata vinstincitament. Demokratisk kontroll kan inte ersättas av marknadsexperiment. Sverige förtjänar bättre.

Vårt samhälle måste hålla ihop – i vardagen, i kris och ytterst, som sagt, i krig. Då behöver vi robusthet, offentlig rådighet och långsiktigt ledarskap.

Vi visar på ett alternativ, och vi gör det även genom förslag till finansiering. Om statsrådet och den här regeringen menar allvar med att man vill se en infrastruktur som är robust och pålitlig är det bara att följa våra exempel.

Fru talman! Jag tycker att det är olyckligt att statsrådet ägnar så mycket av sin tid åt att skylla på tidigare regeringar. Det är ju faktiskt statsrådet som är infrastrukturminister, men på detta vis duckar han sitt politiska ansvar för Sveriges transportsystem och beredskap.

Låt mig påminna om att Trafikverket är en politiskt styrd myndighet. Det verkar statsrådet glömma. Regeringen har ansvaret för att styra målen, prioritera resurserna och se till att vårt land har en fungerande transportinfrastruktur i kris, till vardags och ytterst i krig. Det är regeringens ansvar att vår infrastruktur präglas av robusthet, egen kapacitet och den statliga rådighet som behövs.

Jag hörde statsrådet prata om trendbrott och också om så kallade historiska satsningar som regeringen gör för att beta av underhållsskulden. Men sanningen är att den underhållsbudget som SD-regeringen presenterat inte på långa vägar räcker för att beta av den massiva underhållsskulden. Vem som helst förstår att en blygsam ökning med 5 procent av anslagen till underhållsskulden i tider av inflation och enorma kostnadsökningar i realiteten snarare innebär nedskärningar.

I det allvarliga säkerhetsläge som Sverige befinner sig i duger det inte. Det är ett historiskt misstag, fru talman. En större del av anslagen behöver gå till järnvägsunderhållet om vi ska klara beredskapen. De satsningar som regeringen lägger fram kommer de kommande tolv åren i bästa fall att räcka till status quo. Det duger inte när robustheten redan är undermålig.

Vi socialdemokrater föreslår 45 miljarder kronor mer till underhållet av järnvägen de kommande tolv åren och 750 miljoner mer redan i år. Det är sådana satsningar som behövs för att bygga ett totalförsvar värt namnet.

Fru talman! SD-regeringen saknar en sense of urgency. Bland de första beslut som den här regeringen tog var att riva upp planeringen av nya stambanor. Men behoven av utbyggd järnväg och kapacitet kvarstår. Trafikverket säger självt i en rapport som kom nyligen att den kapacitet som regeringen rev upp beslutet om behövs. Den enda skillnaden nu är att svenska folket har fått en dubbelsmäll. Man går miste om viktig EU-finansiering. För svenska folket blir notan dyrare och väntan på kritisk infrastruktur längre.

Vår infrastruktur måste byggas stark, inte minst i det säkerhetspolitiska läge som råder. Därför lade jag ett initiativ på trafikutskottets bord om att samla samtliga riksdagens partier i en arbetsgrupp för att enas om infrastruktur och beredskap. Men Tidöpartierna röstade nej. De ville inte ens bereda frågan vidare. I en tid när vi behöver samlas väljer regeringspartierna att gå i precis motsatt riktning – mer splittring.

Mina frågor till statsrådet kvarstår. Vi behöver politisk samling för att stärka vår motståndskraft. Anser statsrådet verkligen att ett fragmentiserat, avreglerat järnvägssystem är optimalt för att möta kris eller ytterst krig?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag måste dock säga att det är svårt att förstå den tillbakalutade hållning som statsrådet intar här i kammaren i dag. Vi diskuterar inte vilken ambitionsnivå som vore trevlig att ha någon gång i framtiden. Vi diskuterar Sveriges förmåga att säkra sitt totalförsvar här och nu.

Med tanke på statsrådets tillbakalutade hållning kanske det är på sin plats att jag påminner statsrådet om att vår infrastruktur är grunden för hela samhällets funktionalitet. Då menar jag inte bara vår välfärd, vårt välstånd, vår tillväxt, att man kan ta sig till jobbet och att vårt land ska knytas ihop från norr till söder, utan jag menar utan också för vårt totalförsvar.

Jag känner mig manad att påminna statsrådet om att svensk infrastruktur är enormt eftersatt, och det gäller inte minst järnvägen. Tågen går inte i tid i tillräcklig utsträckning, de kommer inte fram i tid i tillräcklig utsträckning och avsaknaden av järnvägskapacitet är enorm.

Till saken hör, fru talman, att Sverige har världens mest avreglerade järnväg. Den demokratiska kontrollen saknas. Trafikverket utför inte något underhåll i egen regi utan anlitar privata entreprenörer som i sin tur anlitar underkonsulter. Det finns ingen långsiktig styrning, ingen beredskapsförmåga som är värd namnet, inga incitament att arbeta samhällsekonomiskt eller för totalförsvarets krav.

Sverige behöver inte fler nivåer av upphandlingskedjor. Sverige behöver återta kontrollen över sin kritiska infrastruktur.

Det är läge för svensk politik, rättare sagt regeringen, att bestämma sig. Ska järnvägen fortsatt behandlas som ett marknadsexperiment, eller är det dags att vi ser kritisk svensk infrastruktur som en gemensam samhällsnytta?

Min poäng, fru talman, är att det som inte fungerar till vardags inte heller kommer att fungera i kris eller ytterst i krig. I det säkerhetspolitiska läge som vi befinner oss i borde samtliga partier i Sveriges riksdag dela vår oro över hur eftersatt den svenska järnvägen är. Vill SD-regeringen inte lyssna på oss socialdemokrater kan man ju lyssna på Natokritik. Ständiga förseningar, kapacitetsbrist, urspårningar och trasiga anläggningar gör att man knappast kan kalla vår järnväg för motståndskraftig så som krävs i Natos artikel 3, som handlar om medlemsstaternas egen förmåga att stå emot väpnade angrepp.

Vi måste rusta vårt land starkt och motståndskraftigt, och det är brådskande. Därför lägger vi socialdemokrater 750 miljoner kronor mer för 2025 än regeringen för att snabbare arbeta bort underhållsskulden.

Fru talman! Infrastrukturen är grunden, ryggraden, i vårt totalförsvar. Den kan inte outsourcas. Den kan inte vänta. Den kan inte styras av marknadslogik. Den kräver offentlig rådighet, robusthet och resurser här och nu.

Jag hoppas att statsrådet kan ge ett mer allvarstyngt och ansvarstagande svar i sitt nästa inlägg.

Herr talman! Nyligen avslöjade SVT att en radikal islamist, dessutom anklagad för åtta våldtäkter, under tio års tid kunnat arbeta på skolor, HVB-hem och Sis-hem. Trots att Säpo pekat ut mannen som en säkerhetsrisk och hindrat honom från att bli väktare kunde han få ut en lärarlegitimation.

Det är uppenbart att samhället måste agera hårdare mot att synnerligen olämpliga personer får ut lärarlegitimation och anställs i skolan. Regeringen måste vidta kraftfullare åtgärder för att skydda våra barn och unga i skolan.

Varför gör skolministern ingenting för att se till att personer som är djupt olämpliga att arbeta som lärare också förlorar sin lärarlegitimation?

Herr talman! Om man tänker sig att det är så enkelt att införskaffa läroböcker och att priserna är så låga har man nog inte varit i en bokaffär eller suttit som student eller elev på väldigt länge, för det är oerhört dyrt. Det är väldigt tufft för dem som går den kommunala vuxenutbildningen och på sfi. Kostnadskrisen består ju.

Vi socialdemokrater tillsatte utredningen. Jag tänker att det är viktigt att titta på hur utredaren beskriver verkligheten och de problem som finns och att agera därefter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt tillgång till läromedel

Utredningen pekade på problemet att när eleverna tvingas stå för dyra läromedel själva, till exempel inom den kommunala vuxenutbildningen, finns risken att de avstår. Det försvagar de enskildas kunskapsutveckling och undervisningen i stort, och på så sätt även en fundamental institution i vårt samhälle. Det handlar alltså om kostnadsfria läromedel inom kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå. Det är en satsning vi har råd att göra. Det skulle vara otroligt viktigt för den kommunala vuxenutbildningen och för sfi, som Sverigedemokraterna själva konstaterar att det är viktigt att bygga ut och förstärka.

Herr talman! Jag lyssnade förstås på Jörgen Grubbs anförande men hörde ingenting om elevers rätt till kostnadsfria läromedel inom kommunal vuxenutbildning och sfi.

Jag ser det förakt SD har gentemot den kommunala vuxenutbildningen, på samma sätt som de har det gentemot folkhögskolorna och studieförbunden. Men Sverigedemokraterna skriver ändå i sina kommunala inriktningsprogram att de tycker att det är oerhört viktigt att fortsätta bygga ut och förstärka kommunal vuxenutbildning och för den delen sfi.

Sverigedemokraterna hade chansen, herr talman, att gå vidare med förslaget från Läromedelsutredningen om att även elever inom den kommunala vuxenutbildningen och sfi skulle få sina möjligheter förstärkta och avgiftsfria läromedel. Men Sverigedemokraterna valde att inte se till att det kom med i propositionen. Varför?

Herr talman! Det regeringen och Fredrik Malms parti gör är att både detaljstyra våra kommuner, på ett sätt som gör det mycket svårt att söka befintliga statsbidrag och att tvinga fram stora nedskärningar. Ja, Fredrik Malm, det är en bestraffning för kommuner när konstruktionerna av statsbidragen är så knepiga att de blir svåra att söka. Det är fallet vi nu ser runt om i landet.

Herr talman! Det är magstarkt att låtsas som att man gör satsningar när man i praktiken skär ned. Ser inte Fredrik Malm situationen runt om i landet? Ser man inte att lärare sägs upp och att skolor stängs ned? Ser man inte de stora besparingar som man tvingar kommunerna att göra för att man inte kompenserar med statsbidrag?

För 2023 skar man ned med 2 miljarder till skolan. Det är inget som jag själv konstaterar. Det konstaterar riksdagens utredningstjänst och andra experter som har tittat på regeringens budget. Man kompenserar inte heller för det nu för 2024. Konsekvensen blir att våra barn och unga får betala för den ekonomiska krisen.

Men ett annat alternativ är möjligt. Det är bara att titta på Socialdemokraternas alternativ till budget. Vi lägger som sagt 1,8 miljarder mer till skola och utbildning. Dessutom säger vi nej till knasiga satsningar såsom att premiera höginkomsttagare framför vanligt folk, för det har den här regeringen minsann råd med.

(Applåder)

Herr talman! Det Liberalerna och resten av regeringen gör när det kommer till budgetposter till skola och utbildning är för det första att flytta runt pengar, döpa om det till något nytt och sedan kalla det för satsning. För det andra gör de enorma nedskärningar. Låt mig återkomma till det om en liten stund.

Att flytta runt pengar är inte detsamma som att göra en satsning.

Och det är att bestraffa kommuner när statsbidraget för läromedel är utformat på ett sådant sätt att kommuner som har gått före, tack vare att vi har haft en regering som möjliggjort det och att man haft resurser för att satsa på läromedel, inte längre kan göra det eftersom vi befinner oss i en enorm kostnadskris, delvis skapad av den här regeringen. De kommunerna straffas nu genom utformningen av statsbidraget.

Om det är en budgetdebatt som Fredrik Malm vill ha med mig på skol och utbildningsområdet eller på välfärdsområdet välkomnar jag den. Jag måste säga att det är väldigt modigt. Vi socialdemokrater lägger nämligen inte bara mer i generella statsbidrag till kommuner och regioner som kan användas till skola och utbildning; vi lägger också 1,8 miljarder mer än Fredrik Malm, hans parti och regeringen gör till skola och utbildning. Det är pengar som det finns enormt behov av ute i skolorna och verksamheten just nu.

Det Fredrik Malm, hans parti och resten av regeringen gör är att skära ned med 2 miljarder kronor till skolan - det är inte socialdemokratisk matte, som Fredrik Malm kallade det i någon debatt häromdagen, utan bland annat riksdagens utredningstjänst har räknat på det. Är det att vara ett skolparti, Fredrik Malm?

Herr talman! Kostnadsfria läromedel av hög kvalitet är av största vikt för undervisningen och för våra barns och elevers lärande och kunskapsutveckling. Att läromedlen är ändamålsenliga, med andra ord anpassade efter undervisningen och till elevernas behov, kan vara en helt avgörande faktor för undervisningen. Det gäller inte minst för barn och elever som inte kommer från studievana hem. Därtill är bra läromedel viktigt för att stödja lärare i att genomföra och planera undervisningen.

Det framgår i dag av skollagen att elever ska få den ledning och stimulans som krävs för att de ska utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Det framgår också att elever utan kostnad ska ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning.

Trots detta är tillgången till läromedel ojämlik, och många skolor har inaktuella läromedel. På många skolor tvingas lärare kopiera upp kompendier, vilket tar tid från undervisningen, minskar likvärdigheten och försämrar föräldrars möjlighet att få en sammanhängande bild av undervisningen.

År 2021 presenterades Läromedelsutredningen, slutbetänkandet från den utredning som tillsattes av den socialdemokratisk ledda regeringen med uppdrag att bland annat föreslå hur statens roll bör se ut när det gäller läromedel i svensk skola. Som Läromedelsutredningen då pekade på behöver bland annat skollagens bestämmelser om elevers tillgång till böcker och lärverktyg förtydligas.

Det är bra att SD:s regering har valt att gå vidare med en del av förslagen i Läromedelsutredningen och att det nu ligger en proposition på riksdagens bord med lagändringar som tydliggör att elever i grund- och gymnasieskola utan kostnad ska ha tillgång till läroböcker, läromedel och andra lärverktyg som behövs för en god kunskapsutveckling i enlighet med utbildningens mål, samt att skollagen kompletteras med definitioner av begreppen lärobok, läromedel och lärverktyg.

Men, herr talman, tillgången till kostnadsfria läromedel av hög kvalitet är inte bara viktig i grund- och gymnasieskolan utan också inom vuxenutbildningen. Inom vuxenutbildningen är det i dag vanligt att elever tvingas köpa sina läromedel själva. Många elever har låga inkomster, vilket innebär att det blir svårt att prioritera inköp av läromedel framför att till exempel sätta mat på bordet. Detta innebär inte bara att ett stort antal elever saknar läromedel utan också att lärare tvingas anpassa undervisningen så att elever kan delta utan dessa. Konsekvensen blir sämre lärande och att möjligheten för eleverna att uppnå målen försämras, detta samtidigt som vuxenutbildningen i dag har en helt avgörande roll för att både skapa fler vägar till jobb för människor och möjliggöra en fungerande kompetensförsörjning för samhället.

Det var just därför som det i Läromedelsutredningen föreslogs att även elever inom komvux på grundläggande nivå skulle få tillgång till läromedel utan kostnad. Detta har alltså SD-regeringen valt att ignorera. Om regeringen på allvar anser att läromedel är viktiga för elevers kunskapsutveckling finns det ingen anledning att tro att detta bara gäller för barn och unga samtidigt som vuxna ignoreras.

Herr talman! Vi socialdemokrater vill också se en förtydligad rätt till kostnadsfria läromedel för elever inom sfi.

Till skillnad från studerande inom den kommunala vuxenutbildningen generellt har studerande inom svenska för invandrare, sfi, rätt till kostnadsfria läromedel redan i dag. Av Läromedelsutredningen framgår att elever inom sfi beskriver att läroboken är otroligt viktig för deras ordförråd och för utvecklingen av deras svenska. Därför behöver de också kunna repetera hemma. Det är ett problem att elever inte får låna hem böcker för att göra just det eftersom samma uppsättning läroböcker används av flera klasser. Bristen på läromedel utgör alltså ett hinder för sfi-elevers språkliga utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt tillgång till läromedel

I dag har vi hört Liberalernas Fredrik Malm från talarstolen tala varmt om vikten av satsningar på läromedel, och jag är övertygad om att vi kommer att få höra fler företrädare för regeringspartierna göra detsamma. Men låt mig då påminna om att det uttryckligen står i propositionen och i det betänkande vi i dag debatterar att förslagen i propositionen "inte innebär någon ambitionshöjning och därför inte bedöms medföra några kostnader som aktiverar den kommunala finansieringsprincipen" - inte innebär någon ambitionshöjning!

Låt mig också påminna om att det som SD:s regering kallar för satsningar på utbildningspolitiken egentligen handlar om att flytta runt pengar och skära ned. I budgeten för 2023 skar SD-regeringen i praktiken ned 2 miljarder på anslagen till skolan i fasta priser, en skuld till svensk skola som man inte betalar tillbaka i budgeten för 2024. Anslagen till vuxenutbildningen ligger fortfarande en halv miljard lägre än när man tillträdde.

Det är den politiken som leder till konsekvenserna vi nu ser runt om i vårt land, där inte minst våra barn och elever får betala priset för stora nedskärningar. Vi socialdemokrater vill i stället lägga 1,8 miljarder mer på skola och utbildning, varav 1 miljard på barns och ungas utbildning.

Att fler barn och unga får bättre tillgång till läromedel så snabbt som möjligt är helt avgörande. Därför är det märkligt att SD-regeringen och Liberalerna straffar kommuner som redan har lagt mycket resurser på läromedel.

I dagens debatt blev jag förvånad när Fredrik Malm, utbildningsutskottets ordförande, nämnde Göteborgs stad. Socialdemokraterna såg långt före Liberalerna behovet av att satsa på läromedel och gjorde precis det, och styret i Göteborg kunde då också göra detta i bred politisk enighet tack vare en regering som inte höll tillbaka statsbidragen.

Nu när SD-regeringen bestämt att det ska göras straffas man och får inte ta del av statsbidraget för läromedel, på grund av att man har gått före. På ett sådant sätt är statsbidraget konstruerat, och i stället för att berömma kommuner som går före ägnar sig Liberalerna åt smuts- och pajkastning i talarstolen.

Låt mig avsluta mitt anförande i denna debatt med att yrka bifall till reservationerna 1 och 5. Där föreslår vi att förslaget i propositionen ändras och förtydligas så att även studerande inom vuxenutbildning och sfi får rätt till kostnadsfria läromedel av god kvalitet.

(Applåder)

Fru talman! Det var tråkigt att höra Fredrik Malm vara så tydlig med att han är nöjd med att förslaget att elever på komvux och sfi ska ha rätt till kostnadsfria läromedel inte ingår i propositionen. Jag kände en strimma av hopp när jag i betänkandet läste att förslaget behandlas i Regeringskansliet, men här är Liberalerna tydliga med att detta förslag inte är viktigt.

Vi socialdemokrater håller inte med utan pekar på precis det Läromedelsutredningen pekar på: När elever på komvux själva måste köpa dyra läromedel finns det en risk att de inte gör det, vilket påverkar undervisningen och den enskildes möjlighet till kunskapsutveckling negativt. Den kommunala vuxenutbildningen är central, särskilt i dessa tider. Att man accepterar dessa negativa effekter är beklagligt, och jag hoppades att Liberalerna hade högre ambitioner än så. Det har i alla fall vi.

Fru talman! Jag noterar att det i propositionen står att förslaget inte innebär någon ambitionshöjning. Även det är beklagligt. Men Fredrik Malm får gärna utveckla varför han tycker att eleverna på komvux och sfi har mindre behov av kostnadsfria läromedel.

Fru talman! Fredrik Malm talade sig varm för vikten av att elever har tillgång till kostnadsfria läromedel. Det går hand i hand med vad som står på Liberalernas hemsida: Tillgång till läromedel av hög kvalitet är viktigt för både lärare och elever. Tillgången till läromedel ser i dag olika ut på olika skolor, och det finns elever som inte får tillgång till tidsenliga läromedel. Att elever får tillgång till läromedel som är anpassade efter deras behov är viktigt för att varje elev ska få möjlighet att nå betygskriterier eller de kriterier för bedömning av kunskap som gäller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt tillgång till läromedel

Fru talman! Betoningen ligger alltså på eleverna. Jag blir därför lite förvånad över att Läromedelsutredningens förslag om rätt till kostnadsfria läromedel för elever i kommunal vuxenutbildning och sfi inte ingår i den proposition som ligger på riksdagens bord. Tycker inte Liberalerna att vuxna elever ska ha kostnadsfria läromedel? Om ledamoten tycker att de ska ha det, vilket parti är det då som har stoppat förslaget från att ingå i propositionen? I betänkandet står det nämligen att förslaget fortfarande behandlas i Regeringskansliet. Vad är det som dröjer?

Fru talman! I måndags besökte jag en femteklass i Hjällbo i Göteborg. Barnen beskrev hur de är rädda för att gå ut när det är mörkt, hur det hänsynslösa gängvåldet drabbar dem dagligen. De har varit med om explosioner i sitt område. Elever har mist oskyldiga familjemedlemmar. De bad desperat om hjälp.

Barnen känner att de straffas dubbelt. Gängvåldet försvinner inte från deras gator. Samtidigt läggs fritidsaktiviteter i skolan och föreningslivet ned när regeringens resurser har minskat. Detta har barnen också skickat brev om till statsministern.

Min fråga till Ulf Kristersson är: Vad är budskapet till eleverna i Eriksboskolan? Ska barnen behöva betala priset för regeringens handlingsförlamning?

Fru talman! I dagens debatt har jag ställt flera frågor till skolministern. Jag har frågat om skolministern kan garantera mig det som hennes partikollega ordföranden i utbildningsutskottet har sagt, nämligen att skolan ska undantas från angiverilagen. Vi har ställt många frågor, men vi har knappt fått några svar från skolministern.

I stället har vi fått många svar från Sverigedemokraterna, och Sverigedemokraterna har sedan tidigare meddelat precis hur man ser på angiverilagstiftningen. Jimmie Åkesson konstaterade redan tidigt i processen att detta kommer att komma på plats och att det kommer att omfatta alla offentliganställda. I den debatt vi hade tidigare i år gick Sverigedemokraternas utbildningspolitiska talesperson till och med så långt att han konstaterade att en lärare som vägrar att ange barn när och om detta kommer på plats inte ska få behålla sitt jobb.

Precis i linje med Sverigedemokraternas kommunikation ser vi nu att det finns utredningsdirektiv på plats där inget yrke undantas från anmälningsplikten. Dessutom ska man utreda konsekvenser för den som bryter mot anmälningsplikten.

Regeringsunderlaget och ministrar från regeringen har bett oss socialdemokrater att sansa oss lite i debatten. De har bett oss att inte överdriva så mycket och inte göra så stor sak av den här frågan. Jag kan försäkra dem om att vi inte kommer att sansa oss. Precis som svenska folket, precis som fackförbunden och precis som yrkesgrupp efter yrkesgrupp kommer vi att säga: Vi anger inte. Den här typen av lagstiftning är inte värdig Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är en allvarlig debatt vi har i dag. Angiverilagar hör inte hemma i ett demokratiskt land. Ändå argumenterar skolministern för angiverilagar med hänvisning till skuggsamhället.

Låt mig en gång för alla fastställa det som stora delar av samhället tycker är självklart men som av någon anledning inte är begripligt för regeringen: Skuggsamhället försvinner inte för att man trycker människor djupare in i skuggan. Skuggsamhället försvinner inte av att akut sjuka nekas vård. Skuggsamhället försvinner inte av att barn fråntas sin internationellt reglerade rätt till utbildning.

Det är ohederligt att använda skuggsamhället som täckmantel för att frånta människor basala mänskliga fri- och rättigheter. Och det är djupt inhumant att göra det när det handlar om barnen.

En viktig del av vad som är Sverige riskerar att gå förlorad, och på köpet bryter vi mot vår egen lagstiftning. Vi bryter mot internationell rätt och också mot EU:s specifika avrådan om att inte införa den här typen av lagstiftning.

Låt mig också fråga skolministern: Är det regeringens bedömning att vi har för många anställda inom välfärden? Tycker regeringen att vi har för många lärare i svensk skola? Har vi ett problem i att för många vill utbilda sig för att bli framtidens lärare? Det verkar närmast som om detta är regeringens bedömning, eftersom angiverilagar kommer att leda till att färre, inte fler, vill arbeta i skolan och i den offentliga välfärden. Detta sker samtidigt som vi har ett massivt behov av fler händer inom vård, skola och omsorg.

Om vi håller oss till skolministerns område kan jag nämna att Skolverket bedömer att vi just nu saknar 22 500 legitimerade lärare bara inom grundskolan - en lärarbrist så allvarlig att hundratals skolor riskerar att stängas. Ändå går regeringen vidare med en lagstiftningsprocess som har fått lärare över hela landet att säga: Jag säger hellre upp mig från mitt arbete än anger mina elever i mitt klassrum. Jag säger hellre upp mig än bryter mot min yrkesetik.

Yrkesgrupp efter yrkesgrupp protesterar. Fackförbunden protesterar. SKR protesterar. Tunga regioner och tunga kommuner protesterar - blocköverskridande, ska tilläggas. När ska Liberalerna vakna upp och också protestera?

(Applåder)

Fru talman! Sverige har alltsedan demokratin infördes haft regeringar från både höger och vänster som i sin tur fört skild politik beroende på ideologisk hemvist. Det är inga konstigheter.

Det är oppositionens roll att kritisera regeringen och agitera för den egna politiken. Det är inte heller något konstigt.

Sedan Sverige fick den mest högerkonservativa regeringen i modern tid, en sverigedemokratisk regering, har dock en förändring uppstått som är större än traditionella partipolitiska skillnader. Det är en förändring som borde oroa varenda en av oss som är anhängare av liberal demokrati.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har sett exempel på det i vårt närområde, med ett sakta urholkande av demokratin i form av de små stegens tyranni. Det är ofta inga stora kliv utan mindre förflyttningar i auktoritär riktning, ofta med en utpekad grupp i samhället som ursäkt för att allas vår frihet och rättsstatens principer ska inskränkas.

Låt mig ge några exempel på de små stegens tyranni i Sverige. Vi ser nu en systematisk slakt av civilsamhällets och bildningsförbundens stöd. Eller ta det faktum att regeringen vill införa ett nytt begrepp, att människor ska utvisas på basis av bristande vandel - alltså att man har ett levnadssätt som inte passar in i den moral och den etik som Sverigedemokraterna har. Eller ta det vi debatterar i dag: att alla offentliganställda, också inom vård, skola och omsorg, ska tvingas ange människor som saknar tillstånd att befinna sig i Sverige.

De rättsvårdande myndigheternas - polisens och Migrationsverkets - uppgifter urholkas. Nu ska varenda en av oss bli polis och agent och i våra yrken ange våra elever och våra patienter. Helst ska också varenda en av oss bära ett vapen, så som en av Sverigedemokraternas riksdagsledamöter har krävt.

Fru talman! Låt oss påminna oss om att Sverige nu har en SD-ledd regering på grund av att Liberalerna valde att möjliggöra det. Det sades från Liberalernas håll att deras närvaro skulle dämpa SD:s inflytande. Liberalerna skulle vara garanten för regeringens liberala samvete.

Skolministern har i dag från talarstolen sagt att alla barn, även de som saknar tillstånd att vara i Sverige, ska ha rätt till utbildning i Sverige. Men det är ju inte riktigt sant. I tilläggsdirektiven till utredningen om angiverilagen fastslås nämligen att inga yrken, inte heller lärare, på förhand ska undantas från anmälningsplikten. Och om det är något som är känt vid det här laget är det att SD dikterar regeringens politik och att SD hittills inte har behövt vika sig på en enda punkt.

Min fråga till skolminister Lotta Edholm är: Vilket är det som gäller? Är det ditt ord, eller är det Sverigedemokraternas? Kan skolministern garantera mig att lärare inte kommer att behöva ange barn i framtiden?

(Applåder)