Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Frågan om läromedel är mycket viktig för Sverige, för svenskt skolväsen, för lärare, för elever och inte minst föräldrar. Under många år har svensk skola inte prioriterat läroböcker. Enligt en rapport som kom för några år sedan från Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund - de som nu har gått ihop till Sveriges Lärare - Sveriges Elevråd och Sveriges Elevkårer saknar var femte lärare nödvändiga läromedel för att kunna bedriva en hållbar undervisning. Också för några år sedan gjorde Lärarnas Riksförbund en enkät bland lärare som visade att lärare i svensk skola lägger i genomsnitt 80 timmar per år på att ta fram egna läromedel, som alltså inte är kvalitetssäkrade av läromedelsföretag.

Det här är inte klokt. Vi vet att läroböcker av hög kvalitet hjälper elever i undervisningen, ökar likvärdigheten i skolan, avlastar lärarkåren och är ett stort stöd till föräldrar som hjälper barnen med läxor. Ändå har svenska kommuner och fristående skolor satsat så lite.

Det finns något som heter Läromedelsbarometern som tas fram av läromedelsföretagen. Den statistik de tar fram är den mest enhetliga vi har att tillgå, och där kan vi se hur mycket - snarare hur lite - resurser som läggs på läromedel i den svenska grundskolan uppdelat per kommun.

Det senaste året Läromedelsbarometern har redovisat siffror för är 2021. Då lades i genomsnitt i svensk grundskola endast 859 kronor per elev på läromedel. Det var ändå en ökning från tidigare år. Vi talar alltså om 859 kronor per elev på läromedel i samtliga ämnen under ett läsår. Det är alltså mindre än vad en prenumeration på tidningen Bamse kostar - nämligen 940 kronor, kan jag upplysa om.

Man kan också jämföra med våra grannländer. När svenska elever fick läromedel motsvarande 859 kronor i genomsnitt var siffran för eleverna i Norge mer än 1 600 kronor på läroböcker per läsår. I Finland är siffran mer än 1 400 kronor per elev.

Fru talman! Från Liberalernas sida gjorde vi stora satsningar på läroböcker i våra budgetar när vi satt i opposition. Efter maktskiftet i höstas satte den nya skolministern direkt spaden i jorden för stora satsningar på läromedel och läsning. Det här sker i flera steg.

Det första steget är att öka resurserna. Det är lättast; det är bara att anslå. Det andra steget är det vi debatterar i dag, nämligen att tydliggöra elevers rätt till läroböcker och läromedel och att i skollagen förtydliga definitionerna av dem. Därefter kommer regeringen att fatta beslut om att stärka skolbiblioteken och satsningar på att köpa in skönlitteratur till skolor. Det här är bara några exempel på vad vi gör för att öka läslusten bland unga, för att stärka elevers kunskaper och för att höja resultaten i den svenska skolan.

I budgetpropositionen för detta år satsades 680 miljoner kronor på ett riktat statsbidrag på läroböcker. I budgeten för nästa och efterkommande år sker en permanent satsning på 555 miljoner kronor årligen på läroböcker. Det motsvarar ungefär 1 miljon läroböcker per år. Det är nödvändigt och mycket välkommet.

Man kan dock notera att vissa kommuner inte tycks prioritera läroböcker särskilt högt. Ett exempel är det rödgröna styret i Göteborg. De ville göra stora nedskärningar på läromedel under detta år. Det ledde till ett ramaskri och artiklar i Göteborgs-Posten. Liberalerna drev frågan aktivt, och i allra sista stund lämnade vänsterstyret i Göteborg - motvilligt, bör faktiskt sägas - in en ansökan att få del av statsbidraget.

I Stockholms stad är det ännu värre. Där har det rödgröna styret i dagsläget endast ansökt om 5 miljoner kronor, trots att man har rätt till 43,5 miljoner kronor från statsbidraget baserat på det elevunderlag Stockholms stad har. De rödgröna som styr i Stockholm väljer alltså att gå miste om, vad det ser ut i dagsläget, 38 ½ miljon kronor som skulle kunna gå till läroböcker för Stockholms elever. Det är bedrövligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt tillgång till läromedel

Vi behöver läroböcker av hög kvalitet och till alla elever. Den proposition som detta betänkande berör handlar om definitionen av läromedel i skollagen och förtydligande i skollagen av elevernas rätt till tillgång till läromedel. Regeringen föreslår att skollagen ska kompletteras med definitioner av begreppen läromedel, lärobok och lärarverktyg.

Läromedel ska definieras som ett helt eller delvis tryckt eller digitalt verk som är avsett att användas i undervisningen och överensstämmer med relevanta delar av tillämplig kurs, ämnes- eller ämnesområdesplan och läroplan.

Det ska vara utgivet av någon som bedriver utgivningsverksamhet av professionell art. Det är ganska viktigt, för det gör att det framför allt är bokförlag och läromedelsförlag som producerar läromedel i Sverige. Man kan ibland se exempel på annat i svensk skola.

En lärobok, fru talman, ska definieras som ett tryckt läromedel med eller utan digitala komponenter. Lärverktyg ska definieras som läroböcker, andra läromedel och andra tryckta eller digitala verk - det kan vara skönlitteratur, till exempel - samt utrustning och material som används i undervisningen.

Regeringen föreslår även att det ska förtydligas i skollagen att elever utan kostnad ska ha tillgång till läroböcker, andra läromedel och andra lärverktyg som behövs för god kunskapsutveckling i enlighet med utbildningens mål.

Därtill måste ambitionen, i alla fall enligt mig och mitt parti Liberalerna, vara att alla elever också ska kunna behålla sina läroböcker.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt tillgång till läromedel

Fru talman! Vi kommunaliserade ju skolan för drygt 30 år sedan. "Vi" är egentligen fel. "Ni" är väl mer korrekt uttryckt, för det var Daniel Riazats parti och Socialdemokraterna som gjorde detta. Det innebär att det är ett kommunalt ansvar att se till att det finns läroböcker i skolan. Det är kommunens ansvar.

Det är bara det att väldigt många kommuner inte tar det ansvaret. En del gör det; andra gör det inte. Samma sak gäller de fristående skolorna. En del fristående skolor tar det ansvaret; andra gör det inte.

Då kan man fundera, fru talman. Om man ökar det generella statsbidraget finns det en rätt stor risk att kommunerna kommer att göra precis det Daniel Riazat är orolig för, nämligen täcka andra svarta hål i budgeten och inte låta pengarna gå till läroböcker.

Vad vi nu gör är att vi inför ett riktat statsbidrag. Det är för att kommuner inte ska kunna göra detta. Man kan inte heller dra ned på sina egna anslag i en kommun för att kompensera det med statsbidrag. Då är ju ingenting vunnet; då uppstår precis det Daniel Riazat varnar för. Det kan man inte göra så som det här statsbidraget är konstruerat, utan det bygger på att man räknar ut en kommuns rätt till medel utifrån elevunderlag i kommunen relativt till hela landet och att man inte kan dra ned anslagen utifrån ett genomsnitt från de tre senaste åren.

Det är alltså precis för att vi ska försäkra oss om att det som Daniel Riazat varnar för inte ska ske som det här statsbidraget är utformat så som det är.

Fru talman! Jag instämmer med Daniel Riazat i en fråga: Jag skulle också vilja se ökad statlig finansiering av skolan - faktiskt helt och hållet statlig om jag och mitt parti fick bestämma. Det är även Vänsterpartiets uppfattning numera, som jag förstått det, att man ska sträva efter ett statligt huvudmannaskap för svensk skola. Detta för att stärka likvärdigheten. Vi ser i dag väldigt stora skillnader mellan kommuner och mellan olika skolor.

Men det är svårt att argumentera för att Sverige utifrån den situation vi har nu ska kompensera kommunerna för allt. Kommunerna har ansvar för svensk skola. Svensk skola är kommunaliserad. Kommuner har skatteverktyg. Kommuner kan ha sparat pengar, inte minst under pandemiåren, så att de har överskott i ladorna. Och kommuner kan göra sina prioriteringar.

Problemet är att Daniel Riazats partivänner i Stockholms stad tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet har valt att prioritera att bara äska 5 miljoner när man har rätt till 43,5 miljoner för att ge läroböcker till skoleleverna i Stockholms stad. Jag kritiserar detta.

Daniel Riazat hävdar och kritiserar att det finns liberala kommuner där Liberalerna har varit med och styrt som har sparat på skolan. Ja, det finns det. Det finns vänsterpartikommuner också. Det finns inget parti i den här kammaren som är fritt från skuld för att i någon av Sveriges 290 kommuner någon gång ha sparat på skolan; det kan jag garantera. Jag tror att vi alltid är lika kritiska när det behöver ske.

Men det finns också andra faktorer som påverkar. Det är omöjligt att kompensera för inflationen fullt ut. Det är helt omöjligt för en nation som Sverige, för då eldar vi på inflationen ännu mer. Och har vi externa kriser och annat som påverkar svensk makroekonomi är det lite trist att man liksom gör det till dagspolitik när Sverige också påverkas av omvärldsfaktorer på ett sätt som ingen regering skulle kunna parera fullt ut.

Fru talman! När man lyssnar på Socialdemokraterna kan man tro att de har drivit detta i alla tider. Nu råkar det vara så att den proposition vi debatterar baserar sig på en utredning vars första betänkande Socialdemokraterna fick redan i februari 2021. Men det blev ingen proposition, utan det hamnade längst ned i en byrålåda på Utbildningsdepartementet. När Liberalerna sedan kom in på departementet såg vi direkt till att gå vidare med detta, och vi kommer också att gå vidare med de delar av utredningen som rör skolbiblioteken.

Socialdemokraterna ville inte se det riktade statsbidrag vi nu ger för att kommunerna ska prioritera läroböcker till eleverna. Men vad händer? Jo, när det gäller Sveriges två största kommuner med nya rödgröna styren fick man i ena fallet in en ansökan först i grevens tid efter att medierna börjat skriva om de besparingar Socialdemokraterna tänkt göra på läroböcker, och Stockholms stad har bara ansökt om en mycket liten del av det man har rätt till för att kunna ge skolelever läroböcker. Det blir därför märkligt när Socialdemokraterna talar om ambitioner. Socialdemokraterna har ju dessvärre fått släpas fram till positionen att tycka att läroböcker i skolan är viktiga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt tillgång till läromedel

(Applåder)

Fru talman! Först och främst tycker jag att det är jättemärkligt att ställa lärare mot läroböcker på det sätt som Centerpartiet gör.

Niels Paarup-Petersen har helt rätt i att Göteborg i januari 2023 satsade mest på läromedel i Sverige, nämligen 2 049 kronor per elev enligt senaste Läromedelsbarometern. Orsaken till det var att det kommunalråd som ansvarade för skolfrågan i Göteborg hette Axel Darvik och tillhörde Liberalerna i ett borgerligt styre i Göteborg. Det är just denna omfattande satsning på läroböcker som de rödgröna i Göteborg vill dra ned på.

Precis som Niels Paarup-Petersen konstaterar är det så att om kommunerna sänker ambitionen vad gäller läromedel får de problem med statsbidraget. Poängen är ju att man ska satsa mer på läroböcker och läromedel.

Nu har vi lyckats ta oss en bit över kostnaden för en prenumeration för tidningen Bamse - som jag nämnde i mitt anförande, fru talman. Nu är vi i alla fall på lite över 1 000 kronor. Men det skulle fortfarande behövas ungefär 30 eller 40 procent i ytterligare påslag på läromedel i Sverige innan vi är i kapp det som Norge lade för två år sedan.

Behovet av satsningar på läromedel ska absolut inte ställas mot frågan om läraranställningar - de hör ju självklart ihop. Men behovet kommer att finnas kvar, och det kommer att växa. Därför vill vi permanenta det riktade statsbidraget på 555 miljoner framöver.

Fru talman! Det är nog bara Centerpartiet som kan se ett påslag på 680 miljoner för detta år på läroböcker till Sveriges skolelever - och på 550 miljoner nästa år och 550 miljoner året därefter - som en bestraffning. Det är nog bara Centerpartiet som har den synen i den här frågan. Det är mycket märkligt.

Det som Niels Paarup-Petersen tar upp om att granska läromedel tycker jag dock är en viktig fråga. Vi vet hur viktigt det är att läromedel håller en hög kvalitet och att det kan göras en kvalitetsgranskning. Det ska dock sägas att i alla fall en bit över 90 procent av de fysiska läroböckerna är producerade av tre eller fyra läromedelsföretag i Sverige som är mycket seriösa. Det är rätt långa processer. Ska man ta fram en ny lärobok i till exempel geografi eller matematik i Sverige kan det vara en ledtid på fyra fem sex år. Det kan även bli ännu längre om riksdagen ändrar i kursplaner och sådant, men det är en annan fråga.

Men detta tror jag måste ställas mot frågan om man vill ålägga Skolverket, som redan har väldigt stora åtaganden, att också granska innehållet i alla läroböcker i Sverige. Min slutsats är att det kanske inte riktigt är lönt att göra det.

Men det finns den andra aspekten också, som jag berörde lite kort i mitt anförande, nämligen statistikinhämtningen. Läromedelsföretagen är ju en intresseaktör för dem som producerar läromedel. Den här typen av statistik över hur mycket som satsas på läromedel i olika kommuner borde även finnas på en myndighet.

(Applåder)

(forts. § 12)