Fru talman! Aylin Nouri har frågat mig om jag anser att järnvägen underhålls och rustas i tillräcklig hastighet och med tillräcklig kvalitet för att klara våra växande totalförsvarsbehov, och om inte, om jag avser att vidta några åtgärder. Vidare har Aylin Nouri frågat mig om jag bedömer att nuvarande organisering och styrning av järnvägsunderhållet är ändamålsenlig ur ett totalförsvarsperspektiv och om jag avser att ta några initiativ utifrån min bedömning. Slutligen har Aylin Nouri frågat mig om jag avser att ta initiativ till att stärka den offentliga rådigheten över järnvägens infrastruktur.

I propositionen Totalförsvaret 2025–2030 (prop. 2024/25:34) konstaterar regeringen att verksamhet av vikt för totalförsvaret behöver tillmätas större betydelse än tidigare när avvägningar görs mellan olika samhällsintressen. Trafikverket ska därför beakta totalförsvarets behov av transportinfrastruktur, bland annat behovet av att upprätthålla samhällsviktiga funktioner inför och under höjd beredskap och ytterst krig samt att möjliggöra militär rörlighet och Natos militära operationer, inklusive värdlandsstöd.

Trafikverket är beredskapsmyndighet och sektorsansvarig myndighet enligt förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap. Beredskapsmyndigheterna är en viktig del av det civila försvaret och ska bland annat samverka med Försvarsmakten avseende behovet av stöd till det militära försvaret.

I regleringsbrevet till Trafikverket för 2025 har Trafikverket fått i uppdrag att vidta särskilda åtgärder för stärkt skydd av den statliga infrastrukturen som väganläggningar, bangårdar och samhällsviktiga anläggningar för järnvägen samt förmågehöjande åtgärder för att vidmakthålla och reparera transportinfrastruktur vid höjd beredskap och krig. Åtgärderna ska syfta till att utveckla och stärka det civila försvaret och därmed bidra till en högre samlad förmåga inom totalförsvaret.

Underhållet av infrastrukturen har under lång tid tillförts för lite resurser samtidigt som kostnadskontrollen har varit bristfällig. I flera decennier har underhållet av både vägar och järnvägar nedprioriterats, och underhållsskulden har tillåtits växa. Det har medfört att det långsiktigt inte har funnits ekonomiska förutsättningar för Trafikverket att genomföra nödvändigt underhåll för att upprätthålla järnvägens skick.

Regeringen arbetar för en transportinfrastruktur som fungerar, där vägarna är hela och tågen går i tid. Behoven är stora, inte minst för totalförsvarets behov, och det är nödvändigt att göra genomtänkta prioriteringar mellan olika åtgärder. Det innebär att vi måste vårda det befintliga transportsystemet och prioritera underhåll men också investera i ny infrastruktur där det behövs.

Regeringen vänder nu den destruktiva trenden att prioritera ned underhåll och prioriterar i stället upp denna centrala verksamhet, både vad gäller mer pengar till underhåll och mer underhåll för pengarna. Järnvägen står inför en kraftig upprustning under den kommande planperioden 2026−2037 avseende den nationella statliga transportinfrastrukturen. Till följd av regeringens satsningar sker nu ett trendbrott, och underhållet kommer för första gången på många år att ligga på en nivå där järnvägens skick kan bibehållas. Under de kommande åren kommer även det eftersatta underhållet att minska.

Vad gäller Aylin Nouris fråga om att ta initiativ till att stärka den offentliga rådigheten över järnvägens infrastruktur finns det i dag ingen inskränkning i rådigheten över den järnvägsinfrastruktur som ägs och förvaltas av staten genom Trafikverket, vilket är den absoluta majoriteten av infrastrukturen. Resterande delar av landets järnvägsnät ägs och förvaltas av andra infrastrukturförvaltare, till exempel kommuner och företag. Jag avser inte att ändra på den ordningen.

Fru talman! Tack till min riksdagskollega Aylin Nouri för denna viktiga interpellation! Tack till infrastrukturministern för svaret!

Det är bra att regeringen lyfter fram totalförsvarets behov av en skrivning i regleringsbrevet till Trafikverket, men det räcker inte att tala om bara instruktioner. Jag tycker att vi också behöver gå djupare och se över hela modellen för hur järnvägsunderhållet är organiserat.

Sanningen är att vi i dag lever med ett marknadsmisslyckande. Underhållet av järnvägen har organiserats på ett sätt som skapat splittring, kortsiktighet och bristande kontroll. I dag har vi ett system där ansvar har styckats upp mellan Trafikverket och en rad privata aktörer, där kunskap och kompetens urholkas när upphandlingar snurrar vidare och där de som har ansvar för järnvägsnätets skick ofta inte har möjlighet att agera i tid. Det är inte hållbart, särskilt när vi talar om järnvägsunderhåll som en del av totalförsvaret.

För totalförsvaret handlar det inte bara om att möjliggöra en militär rörlighet eller om att säkra Natotransporter. Det handlar om hela samhällets motståndskraft, om att säkra att sjuktransporter fungerar, om att livsmedel kan distribueras och om att människor kan evakueras eller ta sig till arbete och skolor när det är kris. Det kräver ett fungerande och robust transportsystem. Då duger det inte med en uppstyckad, sårbar och marknadsstyrd modell.

Fru talman! Staten behöver ta tillbaka kontrollen. Det räcker inte att säga att Trafikverket äger spåren. Det handlar om att också ta tillbaka kompetensen, resurserna och det direkta utförandet i statlig regi. Det finns i dag bred kunskap om att detta är rätt väg att gå. Fackliga organisationer, utredningar, forskare och anställda vittnar om hur dagens modell skapar ineffektivitet, säkerhetsbrister och onödiga kostnader. Det är inte rimligt att staten ska betala för att olika entreprenörer ska konkurrera bort varandra samtidigt som vi förlorar den långsiktiga kompetens som krävs för att järnvägen ska fungera.

Fru talman! Ska vi klara försörjningsberedskapen, totalförsvarskraven och klimatomställningen måste vi också klara att tänka om. En fungerande järnväg binder samman Sverige. Den är nödvändig både i vardagen och vid kris. Men då måste den underhållas av ett system som är byggt för samhällets bästa, inte för kortsiktig vinst. Därför vill jag uppmana regeringen att ta nästa steg. Det är bra att tala om prioriteringar. Men ännu viktigare är att organisera järnvägsunderhållet på ett sätt som är effektivt, robust och långsiktigt.

Jag vill fråga statsrådet: Om regeringen menar allvar med att prioritera totalförsvarets behov, varför vågar man inte ta tillbaka järnvägsunderhållet i egen regi så att vi kan bygga en samlad, stark och säker järnvägsinfrastruktur? Jag ser fram emot ett svar.

Fru talman! Jag tycker att det är olyckligt att statsrådet ägnar så mycket av sin tid åt att skylla på tidigare regeringar. Det är ju faktiskt statsrådet som är infrastrukturminister, men på detta vis duckar han sitt politiska ansvar för Sveriges transportsystem och beredskap.

Låt mig påminna om att Trafikverket är en politiskt styrd myndighet. Det verkar statsrådet glömma. Regeringen har ansvaret för att styra målen, prioritera resurserna och se till att vårt land har en fungerande transportinfrastruktur i kris, till vardags och ytterst i krig. Det är regeringens ansvar att vår infrastruktur präglas av robusthet, egen kapacitet och den statliga rådighet som behövs.

Jag hörde statsrådet prata om trendbrott och också om så kallade historiska satsningar som regeringen gör för att beta av underhållsskulden. Men sanningen är att den underhållsbudget som SD-regeringen presenterat inte på långa vägar räcker för att beta av den massiva underhållsskulden. Vem som helst förstår att en blygsam ökning med 5 procent av anslagen till underhållsskulden i tider av inflation och enorma kostnadsökningar i realiteten snarare innebär nedskärningar.

I det allvarliga säkerhetsläge som Sverige befinner sig i duger det inte. Det är ett historiskt misstag, fru talman. En större del av anslagen behöver gå till järnvägsunderhållet om vi ska klara beredskapen. De satsningar som regeringen lägger fram kommer de kommande tolv åren i bästa fall att räcka till status quo. Det duger inte när robustheten redan är undermålig.

Vi socialdemokrater föreslår 45 miljarder kronor mer till underhållet av järnvägen de kommande tolv åren och 750 miljoner mer redan i år. Det är sådana satsningar som behövs för att bygga ett totalförsvar värt namnet.

Fru talman! SD-regeringen saknar en sense of urgency. Bland de första beslut som den här regeringen tog var att riva upp planeringen av nya stambanor. Men behoven av utbyggd järnväg och kapacitet kvarstår. Trafikverket säger självt i en rapport som kom nyligen att den kapacitet som regeringen rev upp beslutet om behövs. Den enda skillnaden nu är att svenska folket har fått en dubbelsmäll. Man går miste om viktig EU-finansiering. För svenska folket blir notan dyrare och väntan på kritisk infrastruktur längre.

Vår infrastruktur måste byggas stark, inte minst i det säkerhetspolitiska läge som råder. Därför lade jag ett initiativ på trafikutskottets bord om att samla samtliga riksdagens partier i en arbetsgrupp för att enas om infrastruktur och beredskap. Men Tidöpartierna röstade nej. De ville inte ens bereda frågan vidare. I en tid när vi behöver samlas väljer regeringspartierna att gå i precis motsatt riktning – mer splittring.

Mina frågor till statsrådet kvarstår. Vi behöver politisk samling för att stärka vår motståndskraft. Anser statsrådet verkligen att ett fragmentiserat, avreglerat järnvägssystem är optimalt för att möta kris eller ytterst krig?

Fru talman! När man själv inte riktigt har levererat kan det vara lätt att peka på något annat. Det var det som var min ambition med att ge en liten historisk tillbakablick. Många av de problem vi ser i dag är frukten av beslut eller icke-beslut, prioriteringar eller icke-prioriteringar sedan tidigare.

Det stämmer att järnvägsunderhållet ökade under den förra regeringen, men frågan man måste ställa sig är: Var det tillräckligt? Nej, vi ser ju svart på vitt att det inte var tillräckligt. Det eftersatta underhållet ökade med cirka 36 miljarder kronor jämfört med föregående inriktningsunderlag, det som är från 2020.

Underhållsskulden på järnvägssidan har vuxit lavinartat. Därför har regeringen fattat beslut om att prioritera underhåll. Det stod det om i vår första regeringsförklaring. Vi fattade beslut om att avbryta planeringen av stambanor för höghastighetståg, som ligger långt fram i tiden och som inte motsvarar behoven här och nu. De skulle bidra till att svensk infrastruktur rustades upp men åt sig upp över 160 miljarder av utrymmet i den nationella planen, inte bara nu utan också för lång tid framöver.

När jag berättar om det trendbrott som nu sker syftar jag på att det för första gången läggs en budget som ser till att järnvägsunderhållsskulden faktiskt inte växer och att skicket på järnvägen inte fortsätter att försämras.

Den ökning som görs är i själva verket större än 5 procent, eftersom den förra regeringen lät Trafikverket belasta underhållsbudgeten med förvaltningskostnader, det vill säga personal på Trafikverket. Det var pengar som skulle gå till underhåll och vidmakthållande av järnväg. Dessa frigör vi nu så att anslaget inte längre belastas av det.

Det innebär att ökningen i själva verket är 18 procent, vilket ledamöterna i trafikutskottet känner till. Jag har mycket noga gått igenom det här med trafikutskottet, fru talman. Jag tror att det är viktigt att belysa detta också i kammaren. Det är ju summor som är låsta av Sveriges riksdag och som har gått till annat än vad riksdagen har fattat beslut om. Det rättar regeringen nu till, vilket gör att vi får en bättre transparens, bättre kostnadskontroll och budgetdisciplin. Men vi frigör också pengar som ska gå till järnvägsunderhåll.

Det här har gjort att vi i år har 1 700 järnvägsunderhållsarbeten, vilket är det högsta antalet någonsin. Det har skett tack vare gott samarbete mellan Trafikverket och underhållsentreprenörer. Trafikverket har fått ett tydligt uppdrag att stärka sin operativa förmåga och sin beställarkompetens och att samarbeta med underhållsentreprenörer som är beredda att bidra till att rusta upp svensk infrastruktur.

I det här läget är det viktigt att alla goda krafter samarbetar. Trafikverkets roll behöver självfallet stärkas, något regeringen redan har genomfört. Det är utifrån det uppdraget de arbetar nu, fru talman.

Ledamöterna kommer här med ett gammalt förslag som deras regering själv inte gjorde någonting åt. Det är inte vad vi är inriktade på. Vi har riktat in oss på att öka robustheten och få en punktlighet på plats som är värd namnet.

Även om jag inte tror att man ska dra alltför stora växlar på det ser vi dock att mars var den bästa månaden på två år och blev en bra månad för svenska tågresenärer. Fler än nio av tio persontåg kom fram i tid, vilket är det bästa resultatet sedan april 2023. Det här är siffror från Trafikverkets punktlighetsrapport, som kommer till mig och alla andra varje månad.

Detta följer en trend. I februari kom fler persontåg fram i tid, skriver man. Punktligheten ökade till 89 procent, vilket är drygt 2 procentenheter högre än månaden innan och bättre än februari förra året. Samtidigt rullar rekordmånga tåg på järnvägen, som också rustas mer än någonsin.

Jag säger inte detta för att jag är nöjd, utan för att illustrera att vår omläggning av växlarna för järnvägspolitiken och vår prioritering av åtgärder här och nu för att stärka upp underhållet börjar ge effekt. Vi är inte färdiga än, men jag tackar för engagemanget för den svenska järnvägen, fru talman.