Patrik Björck

Fru talman! Jag tackar justitieministern för att jag nu sakta men säkert börjar få svar på mina frågor.

Justitieministern har haft ett utmärkt fungerande samarbete med säkerhetsrådgivaren. Det har jag fått svar på nu. Det fick jag inte veta av det skriftliga svaret. Jag har också fått svar på att justitieministern har fått kännedom om och har blivit upplyst i ärendet av Regeringskansliet. Det fick jag inte svar på i det skriftliga svaret. Det kommer alltså sakta men säkert, lite bit för bit, här.

Sedan kommer några märkliga påståenden från justitieministern, fru talman. Han säger att frågorna hanteras i Statsrådsberedningen och inte på Justitiedepartementet och att han inte är chef för personen i fråga. Men jag ställde ursprungligen frågor till statsministern just för att frågorna hade hanterats i Statsrådsberedningen och för att han var chef för säkerhetsrådgivaren. Statsministern skickade då hit justitieministern utan någon information, kunskap eller beredning i ärendet.

Det är förhållningssättet till riksdagen som är det märkliga. Att komma hit och säga ”jag kan inte svara på frågorna för jag är inte chef för den här personen, det här är inte berett på mitt departement och jag har inte blivit informerad i frågorna” är inte seriöst, fru talman.

Sedan har vi uttalandet om huruvida frågan om förtroende är aktuell eller inte. Jag påstår att frågan är väldigt viktig för att kunna bedöma regeringsdugligheten. Det är ju det riksdagen gör genom sin kontrollmakt över regeringen. Det är dessutom inte särskilt viktigt om statsrådet tycker att de frågor som riksdagsledamöter ställer är bra eller dåliga. Det avgör inte statsrådet. Statsråd väljer inte vilka frågor de får i Sveriges riksdag, utan de förväntas svara på de frågor som ledamöterna ställer.

Jag vill gärna korrigera justitieministern lite. Som tur var hade jag med mig protokollet från vår förra debatt. Justitieministern säger att han inte på något sätt har hänvisat till några rättsliga problem med att svara på frågor. Låt mig läsa högt ur riksdagsprotokollet, där justitieminister Gunnar Strömmer sa följande: ”Jag konstaterar inledningsvis att det för närvarande pågår en rättslig process gällande detta. Jag kan inte föregripa den processen och kan därför inte heller uttala mig närmare om ett antal av de frågor som ställts. Jag kan också konstatera att en granskning av detta därefter kommer att genomföras av riksdagens konstitutionsutskott.”

Det är väldigt, väldigt svårt, fru talman, att tolka det på något annat sätt än att justitieministern, på samma sätt som statsministern, försöker gömma sig bakom att det pågår en rättsprocess när justitieministern står här och ska svara på frågor från oss riksdagsledamöter. Det här var ett direkt citat från riksdagsprotokollet. Riksdagsprotokollet är offentligt, så alla som lyssnar på debatten kan konstatera om det är jag eller justitieministern som har rätt. Detta kan vi lämna därhän.

Varför är det så viktigt för oss att lista ut vad som har hänt under regeringssammanträdena och hur man har pratat med varandra om denna oerhört viktiga fråga? En fråga som omedelbart leder till att säkerhetsrådgivaren måste avgå, till att en förundersökning inleds och till att ett åtal väcks är det ju inte en fråga vilken som helst. Det här ska alltså vara något som enbart har skötts på tjänstemannanivå och som regeringen inte över huvud taget har diskuterat eller pratat om.

Är regeringen helt ovetande om att svensk säkerhet håller på att torpederas? Om det är så skapar det en väldig olustkänsla. Nu tror jag visserligen att både justitieministern och statsministern har större kunskap om detta än vad de medger här i kammaren. Men att inte svara korrekt på frågor är ju heller inte bra.

Fru talman! ”Justitieministerns kännedom om det som föranlett åtal mot en nära medarbetare till statsministern” är rubriken på den här interpellationen. Jag har ställt den till justitieministern, för förra gången det var en interpellationsdebatt i ärendet var frågan ställd till statsministern. Då kom justitieministern och svarade på frågor som var ställda till statsministern.

Nu blir det mycket lättare för justitieministern, hoppas jag. Nu behöver ju inte justitieministern svara på frågor som är ställda till statsministern utan på frågor ställda till justitieministern. Jag utgår från att det då kommer att bli enklare för justitieministern att svara.

Fru talman! En fördel med den förra interpellationsdebatten var att jag och justitieministern då kom överens om att det inte fanns några som helst rättsliga hinder för justitieministern att svara på de här frågorna. Det var ju bra.

Under den förra interpellationsdebatten hade jag bara en svag aning om huruvida justitieministern i sitt cv hade någon form av juridikutbildning. Jag har nu gått igenom justitieministerns cv och kunnat konstatera att justitieministern har en juridikutbildning. Det är bra. Men då skulle man ju också ha kunnat förvänta sig svar.

KU-anmälningar och rättsprocesser hindrar inte justitieministern att svara på rimliga frågor från riksdagsledamöter, som utövar den kontrollmakt som är ett av riksdagens viktiga uppdrag. Vi ska helt enkelt se till att regeringen sköter sig, är regeringsduglig och följer lag och rätt. Det är ett av riksdagens viktiga uppdrag.

Jag ställer frågor till justitieministern och vill gärna ha svar.

Den första frågan är om ministern har fått information om de olika säkerhetsproblemen knutna till Henrik Landerholm.

Den andra frågan gäller att statsministern tidigare har berättat att han har fått information om de bortslarvade hemliga handlingarna. När fick justitieministern den informationen?

Den tredje frågan är om ministern hade full kännedom om Landerholms misstag när statsministern gjorde bedömningen att dessa allvarliga misstag inte skulle polisanmälas.

Den fjärde frågan är om ministern inom sitt ansvarsområde hade förtroende för Henrik Landerholm.

Svaret vi fick var att ministern inte fick någon information utom via allmän nyhetsrapportering om de här frågorna. Då känner jag mig väldigt orolig som folkvald företrädare, som ska upprätthålla kontrollmakten över regeringen. Vi har alltså en justitieminister som inte fick någon information om en allvarlig säkerhetsläcka i regeringen och som bara fick information via allmän nyhetsrapportering om något som allvarligt skadade den svenska regeringen och Sverige som land. Den enda information justitieministern, som sitter i regeringen, fick kom från allmän nyhetsrapportering. Det är naturligtvis oerhört allvarligt i sig.

Dessutom kom justitieministern hit och svarade på frågor ställda till statsministern i ett ärende om statsministerns tjänsteutövning utan att ha skaffat sig någon som helst information utöver den som framgår av allmän nyhetsrapportering. Även det, fru talman, är väldigt allvarligt. Det är respektlöst mot riksdagen som institution. Det är respektlöst mot de lagar och regler som styr vår demokrati. Jag hade faktiskt förväntat mig lite mer av justitieministern.

Fru talman! Jag vill vara väldigt tydlig på en punkt: Jag har inte berömt regeringen i den här debatten. Det skulle vara väldigt sorgligt om någon som lyssnar på den här debatten fick för sig det. Jag gav specifikt beröm för statsrådets inledning i och med att statsrådet tog ansvar för att faktiskt räkna upp de frågor som interpellanten ställt till honom. Många av statsrådets kollegor missar det. Detta berömde jag – jag berömde inte regeringen. Jag vill vara väldigt tydlig med det.

Jag tyckte inte att svaret var balanserat. Det vill jag också vara väldigt tydlig med. Jag kände inte riktigt igen svaret med tanke på det jag hör landsbygdsministern säga när han möter landsbygdsbor, företagare och djurägare ute i landet. Då brukar landsbygdsministern vara mycket tydligare.

Men, fru talman, landsbygdsministern bättrade sig i sitt andra svar och lovade nu en tredubbling av licensjakten till nästa år. Det tackar jag för, och det ska jag bevaka.

Fru talman! Jag får börja med att berömma landsbygdsministern. I det här interpellationssvaret gjorde landsbygdsministern någonting som inte alla statsråd gör, nämligen gick igenom de frågor som ska besvaras. Jag tycker att det är föredömligt och något för många andra statsråd att ta efter.

Sedan blev jag lite mindre glad. Jag vet att när landsbygdsministern är ute och träffar boende, företagare och djurägare på landsbygden har han en lite mer offensiv och produktiv ton än i det här svaret. Det, fru talman, var tyvärr något defensivt och oroande.

Bakgrunden är att vargen är ett stort problem. Vargen gör stor skada. Vargen är en stor kostnad för samhället. Vargen är ett hot mot den biologiska mångfalden. Givet detta, och givet landsbygdsministerns löften om att antalet vargar ska minska, skulle vi inför nästa års licensjakt behöva åtminstone en tredubbling av avskjutningen. Svaret från landsbygdsministern andas ingenting av en insikt om detta i dag. Men vi är ju bara i början av året, och jag ser fram emot de beslut som så småningom ska komma.

Jag hoppas verkligen att landsbygdsministern inte gör landsbygdsbefolkningen besviken. Vi är många som har ögonen på hur landsbygdsministern agerar och om han verkligen gör allvar av de löften han ställer ut till oroade landsbygdsbor, djurägare och företagare när han åker runt i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Man kan ändå ge Gunnar Strömmer elogen att han är duktig på att prata utan att säga någonting.

Gunnar Strömmer säger att han inte har sagt att KU förhindrade svar. Nej, kanske inte explicit så. Men i det svar vi fick sa han följande: ”Jag kan också konstatera att en granskning av detta därefter kommer att genomföras av riksdagens konstitutionsutskott.” Det följdes sedan av inga svar.

Det är svårt att dra någon annan slutsats av den texten än att det är en ursäkt för varför svaret inte innehåller några svar. Snyggt jobbat, men lätt att genomskåda.

Gunnar Strömmer sa på min direkta fråga om den rättsliga grunden för att vägra svara att han ville bara påminna om att en rättslig process pågår. Ja, det kan Gunnar Strömmer gärna få göra, om han vill använda sin talartid till det. Men det skulle vara mycket bättre, fru talman, om Gunnar Strömmer använde sin talartid till att faktiskt svara på frågorna. Gunnar Strömmer vet att det pågår en rättsprocess. Jag vet det. Annika Hirvonen vet det. Jag misstänker att fru talman känner till det.

Svara i stället på frågorna! Upplys oss inte om att det pågår en rättslig process. Det är ingen som har frågat om det pågår en rättslig process. Jag frågade efter den rättsliga grunden för varför justitieministern obstruerar riksdagens viktiga kontrollarbete över regeringen. Varför kommer justitieministern hit och vägrar konsekvent att svara? Ja, inte på alla frågor, det är sant. Vi fick ett svar på frågan om strukturen, och det var ett alarmerande svar. Det var som att Landerholm själv skulle bygga huset samtidigt som han skulle bo i det. Det fanns inget stöd från statsministerns kansli eller från statsministerns statssekreterare. Däremot fanns det ett enormt stöd från staben när det gällde att försöka skapa dimridåer, falska rykten och informera om vad som hade hänt. Då fanns staben där, men inte för att stötta för att det inte skulle hända.

Fru talman! Gunnar Strömmer konstaterade i sitt svar att det pågår en rättslig process och att han inte kan föregripa den. Då ställde jag lite frågor kring det. Bland annat ställde jag frågan vilken rättslig grund som gör att justitieministern tror sig kunna vägra svara. Det skulle vara spännande att få höra. Jag undrade också varför han inte svarade på de andra frågorna, som det inte fanns några rättsliga problem med att svara på. Dessa frågor ställde jag i mitt första anförande.

Nu måste jag erkänna, fru talman, att jag inte är inläst på justitieministerns cv, men jag har för mig att det finns någon form av juridikutbildning i det. Vi får väl se på svaret här om justitieministern klarade sina tentor eller inte.

Den rättsliga grunden för att vägra svara när riksdagen utövar sin fullt legitima kontrollmakt mot regeringen skulle vara väldigt spännande att få veta. Både Gunnar och jag vet ju att det inte finns någon sådan. Det är en allmän dimridå som statsrådet använder för att slippa svara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Justitieministern använder också KU-granskningen för att slippa svara på frågor i kammaren. Både justitieministern och jag vet att en pågående KU-granskning absolut inte är något skäl för ett statsråd att vägra svara på riksdagsledamöters frågor i kammaren. Även det skulle det vara spännande att få en liten kommentar till.

Men sedan gjorde faktiskt justitieministern ändå några försök att svara på frågor – inte i själva interpellationssvaret, där svaren borde ha kommit, men i sitt andra inlägg. Han sa då bland annat att statsministern har svarat på frågor och inte undvikit frågor. Orsaken till att denna interpellationsdebatt kommer igen är ju att statsministerns svar då var väldigt svävande. Sedan den interpellationsdebatten har det också kommit nya uppgifter i stort sett varje dag i denna skandal som gör det berättigat att ställa nya frågor.

Frågan om det fanns ett förtroende för Landerholm hade jag med i min interpellation. Den är överspelad, säger justitieministern, för han hade lämnat sin tjänst. Uppenbarligen hade statsministern inte förtroende för Landerholm i hans arbete i Regeringskansliet, men uppenbarligen hade partiordföranden för Moderaterna förtroende nog att låta honom arbeta på det moderata riksdagskansliet och få passerkort till riksdagen. Det innebär ju att partiordföranden, det vill säga statsministern, har ett starkt förtroende för en person som står under åtal och bland annat har slarvat bort sitt passerkort. Förtroendefrågan kan man alltså inte bara vifta bort.

Landerholm skulle bygga upp sin egen struktur, var svaret på frågan varför det inte fanns en struktur som räddade den här katastrofen. Det var väl i och för sig ett talande svar.

Justitieministern fick här också en fråga om rekryteringsprocessen. Då säger han: Den är jag oförhindrad att svara på utifrån rättsliga processer, men den har jag ingen som helst kunskap om. Därför kan jag inte svara på den.

Det är därför det blir så bisarrt, fru talman, att det är fel minister som sitter här i dag – en minister som inte är påläst, som inte kan svara på frågor och som inte har någon kunskap om den rekryteringsprocess som en av de frågor som ställs i denna interpellationsdebatt handlar om. Det är fel statsråd, ett statsråd som inte är påläst och som inte är kunnig i sakfrågorna. Det är ett statsråd som är kunnig i procedurfrågorna – tror jag – och mycket väl skulle kunna svara på dem men som lägger ut en dimridå med rättsprocesser och KU-granskningar.

Det här är inte bra, fru talman. Jag hoppas och tror att justitieministern kan rätta till de här dumheterna i nästa inlägg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Min interpellation om statsministerns agerande med anledning av det som föranlett ett åtal mot en av hans nära medarbetare ställdes alltså till statsministern. Den löd så här:

”Nu har den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm åtalats för vårdslöshet med hemlig uppgift genom att med grov oaktsamhet obehörigen ha röjt uppgifter rörande förhållande av hemlig natur vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för Sveriges säkerhet. Det kommer dag för dag nya alarmerande uppgifter i Landerholmskandalen. Statsministern har så här långt svarat svävande och kortfattat på de frågor som ställts med anledning av den här affären. Det är nu dags att statsministern fullföljer sin skyldighet mot riksdagen och faktiskt kommer förberedd till kammaren och redogör för hur mycket han kände till i ärendet och när han fick kännedom om säkerhetsdebaclet.”

Nu vägrade ju statsministern att dyka upp i kammaren. Han fullgör alltså inte sin skyldighet mot riksdagen. Statsministern fegar ur, fru talman. Det är anmärkningsvärt och tråkigt.

De frågor jag hade tänkt ställa till statsministern lyder så här:

När fick statsministern information om de olika säkerhetsproblemen knutna till Henrik Landerholm?

Statsministern har tidigare berättat att han fått information om de bortslarvade hemliga handlingarna. Men fick statsministern information om den glömda telefonen och den glömda anteckningsboken, och kan det ha förekommit andra incidenter av samma natur som statsministern blivit informerad om?

Hade statsministern full kännedom om Landerholms misstag när statsministern gjorde bedömningen att inte polisanmäla dessa allvarliga misstag?

Rekryteringen av Landerholm har fått mycket och berättigad kritik, men hur såg förutsättningarna ut för Landerholm att klara sitt tunga uppdrag? Fanns det en struktur kring den nationella säkerhetsrådgivaren, eller missade statsministern och hans statssekreterare att bygga upp en organisation som motsvarade allvaret i uppgiften?

Har statsministern fortsatt förtroende för Henrik Landerholm?

Det var dessa frågor jag hade tänkt att statsministern skulle besvara. Det är viktiga frågor, men statsministern sviker sin uppgift och sin skyldighet mot riksdagen och skickar i stället justitieministern. Det kunde väl ha gått an om justitieministern hade varit inläst på ärendet och faktiskt svarat på frågorna. Men det är ju helt uppenbart att justitieministern inte har blivit förberedd inför den här debatten, åtminstone inte när det gäller de här frågorna, eller så mörklägger även justitieministern något i den här affären.

I ministerns svar finns inte svar på en enda fråga. Det är ju ganska brukligt i interpellationsdebatter att statsråden faktiskt besvarar frågor och att de noterar vilka frågor de har fått. Men det förekommer inte i det här svaret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Först sviker statsministern sin skyldighet mot Sveriges riksdag. Sedan sviker justitieministern sin skyldighet genom att ignorera viktiga frågor från riksdagens ledamöter. I svaret, fru talman, sa justitieministern: ”Jag konstaterar inledningsvis att det för närvarande pågår en rättslig process gällande detta. Jag kan inte föregripa den processen och kan därför inte heller uttala mig närmare om ett antal av de frågor som ställts.”

Vad grundar han detta på? Det är ingen som har begärt att justitieministern ska föregripa någon rättsprocess eller röja någon sekretess kring förundersökning eller åtal. Det är ingen som har begärt det. Men jag skulle kunna ställa ytterligare frågor till justitieministern.

Ett antal av de frågor som har ställts anser sig justitieministern inte kunna besvara. På vilka grunder är det? Och varför svarar justitieministern inte på de andra frågorna?

Fru talman! Listan kan göras lång, säger finansministern. Jag skulle säga att listan kan göras lång över saker som finansministern lovade i valrörelsen men sedan inte har någon som helst idé om att genomföra.

Folkräkning är en sådan sak. Man gick till val på att genomföra en storskalig folkräkning i det här landet. Finansministern tog upp detta själv, så det är därför jag kommenterar det, fru talman, även om det ligger en bit från området. Folkräkningen är ett typexempel från den långa lista jag skulle kunna ta upp i en annan interpellationsdebatt över alla regeringens svek av de vallöften man gjorde.

Men frågan i dag var, fru talman: Är det inte rimligt att en regering, om den ger en myndighet nya befogenheter och ny lagstiftning, följer upp och ser vad som händer i denna nya verklighet? Uppstår det följdproblem? Finns det anledning för regeringen att agera? Det är detta jag frågar efter.

Det är självklart den enskilda myndighetens ansvar att agera utifrån den verklighet som råder. Men nu vittnar tullare om att de har problem – de får åka flera timmar för att kunna byta gränskontroll vid den långa svensk-norska gränsen – och att regeringen inte arbetar aktivt för att lösa detta. Svenska tullare kan inte heller åka över till den danska sidan av Öresundsbron för att bedriva ett effektivt tullarbete – man vittnar om detta. Är det då rimligt att ansvarig minister säger ”vi får se”? Jag tycker inte det. Jag vet inte vad de som lyssnar på den här debatten tycker.

Fru talman! Jag tror inte att någon skulle anse det vara ministerstyre om den svenska finansministern tog fasta på den norske ministerns svar: att man vill stärka samarbetet med sina svenska kollegor, det vill säga den svenska regeringen, liksom samarbetet mellan det norska stortinget och den svenska riksdagen. Jag tror inte att någon skulle kunna tolka detta som ministerstyre. Inte ens den mest envetne KU-ledamot skulle kunna dra den slutsatsen. Vi vill bara, fru talman, väcka frågan om hur finansministern tänker agera politiskt utifrån sin position.

Jag vet – jag sitter i Tullverkets insynsråd – att myndigheten jobbar med att lösa alla problem som uppstår, detta och många andra. Det är självklart myndighetens uppgift. Myndighetschefens uppgift är att ta till sig de problem som finns ute på fältet och lösa dem utifrån sina förutsättningar; det är en självklarhet. Det jag efterfrågar här är inte myndighetschefens svar på frågorna utan den politiskt ansvariga ministerns svar på frågorna. Det är det som är viktigt.

Utöver detta problem, att man inte fullt ut kan fullgöra sitt arbete med de viktiga nya reglerna kring beväpning, kommer denna typ av situationer att fortsätta uppkomma. Vi har en fortsatt allvarlig situation när det gäller narkotikasmuggling, kan man läsa i Tullverkets rapporter och årsredovisningar. Tullverket behöver stärka sin digitala förmåga och sin förmåga att hantera ett omfattande handelsflöde till följd av e-handeln. Vi har en orolig omvärld med högre hotbild, vilket ställer Tullverket inför nya krav på att kunna agera. Så sent som i dag, tror jag att det var, kom den nya propositionen som överlämnades till riksdagen, med förslag om ett nytt brott gällande utförsel av stöldgods. Detta ger Tullverket nya viktiga uppgifter att hantera.

Allt detta är utmaningar som Tullverket kommer att ha och som jag, fru talman, och finansministern är överens om att det är viktigt att ta sig an. Det är viktigt att man får dessa uppgifter och att man har fått den nya tullagstiftningen för att underlätta arbetet. Men Tullverket behöver också stöd från politiken – från ansvarig minister och från regeringen – och det skulle då kunna ställas krav på att regeringen fullföljer sitt ansvar och faktiskt regerar. Att regeringen följer upp, tillsätter resurser, följer upp lagstiftningen och ser om det finns någon anledning att agera tycker inte jag, fru talman, är ett orimligt krav från riksdagen.

Jag vill fråga regeringen hur man gör nu när det kommer vittnesmål om att den angelägna nya lagstiftningen, de angelägna nya uppdragen och de angelägna nya resurserna finns på plats men att Tullverket har ställts inför en ny situation. Då tycker jag, fru talman, inte att det räcker att hänvisa till att man har förhört sig om frågan med Tullverket, som informerar om att det nu förs en nära dialog med tullmyndigheterna i våra närmaste grannländer.

Vi får se – det är regeringens inställning när det gäller att lösa viktiga samhällsproblem. Jag skulle mycket hellre se att regeringen tog ansvar och följde upp politiskt. Man har ansvar för Myndighetssverige. Det är inte ministerstyre att se till att myndigheterna fullt ut agerar i enlighet med den lagstiftning som vi gemensamt har fattat beslut om här i riksdagen. Där finns inga åsiktsskillnader, utan det krav jag ställer här i dag gäller ansvar och regeringsduglighet.

Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret.

Vi är delvis överens om att det är viktigt att underlätta tullens viktiga arbete, men det finns en del frågor kvar. Jag har ställt frågor till finansministern med utgångspunkt i den verklighet som bland annat finns beskriven i en artikel i Svenska Dagbladet. Där står det: ”Uniformerad tullpersonal som gör kontroller vid gränserna fick i år rätt att bära tjänstepistol. Men den nya beväpningen har inte bara gett önskad skyddseffekt för tullarna – den innebär också att de inte kan korsa gränserna till våra grannländer.”

Det finns också några exempel på vad som kan ske ute vid våra gränser. En tullare vittnar på följande sätt: ”Om jag har stått på en gränspassage och ska åka till nästa kan den närmaste vägen vara att åka in i Norge och sedan ta sig tillbaka. Du kan spara timmar på att inte behöva åka in i Sverige.” Detta kan han inte längre göra. ”De svenska tullarna kan inte heller längre åka över Öresundsbron och hoppa på tåget vid Kastrup för att kontrollera tåg på väg in i Sverige. – – – Tullpersonalen får i stället göra kontroller först på den svenska sidan, vilket kan vara svårare.”

Det finns alltså en väldigt konkret bakgrund till frågan. Även om vi är överens om att det är viktigt att använda tullen i kampen mot den organiserade brottsligheten, som finansministern säger i sitt svar, uppstår ändå praktiska problem, något som jag ställt frågor om till finansministern. På det svarade hon så här: ”Regelverken gällande beväpning av tulltjänstemän ser lite olika ut i de nordiska länderna. Det är såklart problematiskt om det försvårar möjligheten för våra tulltjänstemän att bära vapen. Jag har dock förhört mig om frågan med Tullverket, som informerat om att det nu förs en nära dialog med tullmyndigheterna i våra närmaste grannländer. Vi får se vad dialogen utmynnar i.”

Här blir jag lite bekymrad. Det verkar inte som att finansministern tänker ta någon aktiv del i att lösa det problem som har uppstått. Hon har skapat en situation som gjort att myndigheterna har hamnat i bryderier. Därför tänker man att det är finansministerns roll som politisk chef över myndigheten – den ligger under Finansdepartementet – att ta aktiv del i att lösa problemet.

För att ge ett litet bevis på hur man skulle kunna jobba vill jag ta upp en motsvarande fråga som ställts av en medlem i Nordiska rådet. Den ställdes till den norske justitieministern och gällde polissamarbetet. Det här är alltså inte en identisk fråga utan en liknande. Frågan lydde: ”Hur kan vi säkerställa att det polisiära samarbetet både utvecklas och stärks, samtidigt som det sker i enlighet med och respekt för nationella lagar?”

När den norske ministern fick frågan från en medlem i Nordiska rådets parlamentariska församling blev svaret så här: ”Jeg vil være beredt til å be om Stortingets samtykke til et styrket samarbeid om min svenske kollega og jeg blir enige om at vi ønsker å styrke samarbeidet på områder hvor gjennomføring vil kreve lovendringer eller annet stortingsvedtak.”

Låt mig göra en kort sammanfattning. Den norske ministern tänker sig ett omedelbart politiskt ingripande. Inför en liknande problematik tänker han att den norska regeringen ska ta tag i detta, att han ska involvera det norska parlamentet och att det är viktigt att lösa frågan. Men när den svenska ministern, fru talman, får en motsvarande fråga i Sveriges riksdag överlämnar hon den med varm hand i knät på myndigheterna och hoppas och tror att det kan lösa sig.

Det visar på en brist på engagemang och politiskt ansvar. Därför vill jag ställa min fråga en gång till: Vad tänker finansministern göra för att lösa de problem som uppstått vid gränserna till våra nordiska grannar?

Fru talman! Först vill jag bara rätta en sak. Det är ingen av oss som har deltagit i interpellationsdebatten från den socialdemokratiska sidan som har hävdat att poliser och sjuksköterskor generellt sett är höginkomsttagare. Om jag kommer ihåg rätt, fru talman, pratade min kollega Annika Strandhäll om personer med inkomster över 66 000. Det är möjligt att det finns någon polis eller sjuksköterska som har en inkomst över 66 000; jag kan inte dementera det. Det finns säkert någon polischef någonstans. Men den vanliga polisen eller sjuksköterskan känner inte igen sig i detta. Jag är gift med en sjuksköterska – jag vet att de normalt inte tjänar 66 000. Då har vi rett ut det; det är lite fånig retorik.

Men för att sammanfatta debatten: Enligt Ebba Busch själv, fru talman, är hon nöjd med sin insats som näringsminister och energiminister. Hon är nöjd med sin och regeringens budget- och fördelningspolitik. Vi kan konstatera att Ebba Buschs insats som näringsminister har lett till rekord i konkurser. Nyföretagandet har minskat till bottennivåer. Industrin är mycket tveksam till att våga investera eftersom den inte får några långsiktiga beslut i energifrågorna och inte någon utbyggd energi.

När det gäller regeringens budget- och fördelningspolitik, som skulle skapa konsumtionsutrymme, dömdes den ut av Finanspolitiska rådet. Regeringens budget som lades fram i höstas kommer inte att skapa fler arbetstillfällen, utan den kommer att skapa större arbetslöshet och därmed sämre köpkraft och fler konkurser. Detta är bara fakta.

Fru talman! Jag tänkte försöka gå igenom svaret lite mer konkret. I svaret säger näringsministern att många företag har haft det tufft de senaste åren. Det har varit inflation, energikris, höga räntor och ett krig i vår del av världen som medfört att många företag har fått kämpa för sin överlevnad. Det är en korrekt beskrivning av verkligheten. Men det vi frågar är: Vad gör då regeringen för att stödja företagen i denna väldigt svåra omgivning? Då är svaret: Näst intill ingenting.

Om regeringen hade haft en effektiv utbildningspolitik, en effektiv energipolitik, en effektiv arbetsmarknadspolitik och en effektiv näringspolitik hade vi inte haft sämst tillväxt i hela Europa. Det kan inte ens näringsministern tro. Om vi hade haft en fungerande politik hade vi inte haft rekord i konkurser och det lägsta nyföretagandet sedan 90-talet.

Vad är svaret på att det är så tufft? Näringsministern beskriver att det är tufft, fru talman, men hon har ingen politik för att hantera det.

Näringsministern säger att det för ekonomin som helhet är bra om produktiva företag expanderar. Ja, det är vi överens om, men i dag går de i konkurs på grund av det svåra omvärldsläget, som näringsministern totalt nonchalerar.

Jag tycker att näringsministern är lite nonchalant: Äh, det är ofrånkomligt med vissa nedläggningar och konkurser. Ja, vissa kanske, men det är inte ofrånkomligt att vi har lägst tillväxt i Europa. Det är inte ofrånkomligt att det slås rekord i antalet konkurser. Det här är nonchalans från näringsministern, fru talman.

Hon säger också att Sverige behöver en näringspolitik i hela landet och att regeringen ska föra en aktiv och långsiktig politik för att förbättra näringslivsklimatet och företagens förutsättningar. Det var en debatt här förut med anledning av en interpellation av Isak From. Då kunde vi konstatera att regeringen inte har någon näringspolitik, och definitivt inte för hela landet. Det klargjordes tydligt i debatten mellan näringsministern och interpellanten Isak From. Så även detta påstående ekar helt tomt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan kom ministern in på att regelbördan och de administrativa kostnaderna ska minska för företagen så att de kan fokusera på kärnverksamheten. Ja, det är rätt och bra. Jag håller med om det. Det här är jättebra. Men det är väldigt svårt, fru talman, att fokusera på sin kärnverksamhet när man har gått i konkurs. Återigen är det tomt.

Monica Haider, som deltog i en debatt tidigare i dag, ställde med viss förtvivlan frågan: Vad vill regeringen? Jag instämmer i frågan. Jag tror säkert att regeringen vill gott.

Jag hade en debatt med arbetsmarknadsministern förra veckan, och då anklagade han mig för att tro att han vill ont. Jag svarade: Nej, jag tror inte att arbetsmarknadsministern vill ont. Men genom att inte regera gör arbetsmarknadsministern ont när arbetslösheten växer.

Genom att inte regera gör näringsministern ont genom att låta företagskonkurserna slå rekord, nyföretagandet sjunka till bottennivåer och svensk tillväxt sjunka till Europaligans botten. Det är dags för regeringen att börja föra en aktiv politik. Det här är inte bra.

Fru talman! Tack, fru näringsminister, för svaret!

Konkurser är rubriken på den interpellation jag har ställt till näringsministern. Det handlar om att det under 2024 var 10 141 aktiebolag som gick i konkurs. Det kunde vara en siffra som vilken som helst, men det är en siffra som innebär ett nytt rekord och en ökning med 23 procent jämfört med året innan.

Konkurserna har drabbat stora och små företag och har resulterat i över 33 000 förlorade arbetstillfällen. En bidragande orsak är regeringens politik eller brist på politik. De tidigare interpellanterna här i dag var uppe och pratade om att regeringen gör för lite och fel saker. Man kan ju diskutera vilket som är värst, men sammantaget blir det naturligtvis en soppa.

Antalet byggkonkurser överskred 2 000 bolag under 2024, enligt statistik från Tillväxtanalys. Det är det högsta antalet byggkonkurser sedan 90-talskrisen.

Det här är i sig ett jättebekymmer. Man kan till detta rekord i konkurser, fru talman, lägga att antalet nystartade företag är nere på historiskt låga nivåer. Regeringen misslyckas med att föra en politik som kan behålla de företag som finns, och den misslyckas med att föra en politik för ett klimat där det skapas nya företag. Detta gör sammantaget att vi har stora problem i Sverige.

I dag har vi två interpellationer som har blivit sammanslagna – min interpellation om konkurser och Ingela Nylund Watz interpellation om konkurser i Stockholmsregionen. Faktum är, fru talman, att man hade kunnat slå ihop fler interpellationsdebatter. Det gäller interpellationen om havsbaserad vindkraft och interpellationen om besöksnäringen av Isak From, för i samtliga debatter vi har hört här i kammaren i eftermiddag har det kommit fram att regeringen brister i sin politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om man har en regering som inte har någon energipolitik, ingen arbetsmarknadspolitik och ingen näringspolitik får man till exempel ett stort antal konkurser. Då kommer tillväxten att vara låg, och då kommer arbetslösheten att vara hög.

Alla dessa debatter har egentligen speglat samma sak, det vill säga en passiv och tafatt regering som egentligen inte vet vad den ska göra. Och när regeringen gör någonting är det i kanten; det är mindre detaljer man rättar till. Men de stora bekymren och de stora problemen med att skapa ett nyföretagande och en miljö där företag kan leva vidare och ett samhälle där arbetslösheten sjunker och där köpkraften växer gör regeringen ingenting åt.

Det är precis som Ingela Nylund Watz var inne på: Företag är beroende av väldigt mycket. De är naturligtvis beroende av politik och av lagar och regler och att de fungerar på ett företagsproduktivt sätt.

Men företag är också oerhört beroende av köpkraft. De är beroende av att vi har människor som har råd att fira semester i Norrland. Nu försvann Isak From ur kammaren, men det var kanske besöksnäringen i Norrland han pratade om. Men företag är också beroende av att människor konsumerar vardagliga tjänster och artiklar. Det är när människor inte har råd att köpa en ny soffa som träföretagen i Småland får problem. Det är när människor inte har råd att byta ut det 30 år gamla köket som köksföretagen i Västergötland får problem. Det är då konkurserna skapas.

Vi har en regering vars politik brister på många områden. Det råder brist på näringspolitik, brist på energipolitik, brist på arbetsmarknadspolitik och brist på politik över huvud taget, och det leder bland annat till en rekordökning av antalet konkurser.

Fru talman! Jag nämnde som ett exempel en tidigare debatt här i kammaren ganska nyligen, där det diskuterades vänskapskorruption vid tillsättningen av nationell säkerhetsrådgivare. Det är ett exempel. Jag skulle naturligtvis kunna fortsätta. Men det är inte enskilda exempel utan tendensen som är problemet.

Som anställd kan man utsättas för hot. Frågan var om arbetsgivaren då i någon mening kan styra genom lönesättning så att man inte utför sitt uppdrag enligt gällande lagar och regler. Det var en frågeställning som jag också hade som ett exempel.

Man ändrade i utredningen. Man avskaffade den sittande utredningen, för det fanns inga skarpa lagförslag, och så tillsatte man en ny för att vinna tid. Det kan ju vara så. Men problemet från mitt perspektiv är att man ju utredde frågan bara häromåret. Då kom man fram till att det inte fanns behov av några skarpa lagförslag. Det var så att säga resultatet av utredningen. Nu kommer jag inte ihåg om detta var sommaren 2022 eller exakt när det var, men det är i alla fall inte en decennier gammal utredning utan en ganska färsk utredning som har utrett frågan och kommit fram till att behoven inte fanns. Sedan tillsattes det en ny utredning, och den lade man ned. Vi ska ha fakta i målet klara för oss.

Nu får vi utvärdera den utredning som kommer. Om den kommer med en övertygande argumentation för att det finns behov av ny och ändrad lagstiftning är vi beredda att titta på det. Men det är alltså inte så länge sedan frågan utreddes.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta med skarp lagstiftning får vi alltså se, som sagt var. Vänskapskorruption är ett stort problem. Jag tror inte att jag behöver ta upp alla exempel som finns. Den som läser tidningar och medier har otaliga exempel att luta sig mot.

Fru talman! Jag ska fortsätta med det jag inte riktigt hann med senast. Det finns ett förslag till hur man kan definiera korruption – jag hänvisar till Transparency International, som justitieministern också nämnde i sitt anförande. De säger att korruption är missbruk av maktposition för personlig vinning, som vanligen sker genom mutor men även kan utgöras av så kallad vänskapskorruption, där maktpersoner på olika sätt gynnar släkt eller vänner framför andra, mer kvalificerade individer. Det är det senare vi har sett väldigt många exempel på i Sverige på senare tid. En tanke är att vi skulle kunna försöka lyfta in dessa frågor i den nya utredningen – det är därför jag ställer dessa frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om jag försöker tolka justitieministern positivt upplever jag att han menar att man kan svara ja på min första fråga. Jag tyckte inte att det var så tydligt i det inledande svaret, men jag tycker att det har blivit tydligare nu. Det innebär att justitieministern tänker se över vänskapskorruption och bekämpa den vid utnämningar och rekryteringar. Jag uppfattar det som ett ja, kanske med ett litet frågetecken men ändå ett ja. Detta innefattas på något sätt i en helhet.

När det gäller min andra fråga uppfattar jag också svaret som ja, men där gör justitieministern inte analysen att det skulle behövas några tilläggsdirektiv; även detta innefattas. Jag ser att justitieministern nickar, så jag är nöjd i det avseendet. Det är positivt – då kan vi närma oss varandra.

Sedan vill jag också skicka med en annan positiv kommentar till justitieministerns svar – det handlar om regeringens förslag om stärkt straffrättsligt skydd för offentliganställda. Jag tycker att det är en bra ingång från justitieministern att man tar hand om och försvarar anställda på det sättet. Detta behöver vidgas och förtydligas när det handlar om våld och hot mot tjänstemän. Jag tycker att detta är en positiv bit som justitieministern tar upp.

Jag undrar lite grann över just den här slagsidan i diskussionen, som jag har upplevt lite grann från borgerligt håll. Inriktningen har väldigt mycket varit mot enskilda tjänstemän, och man har lite grann underskattat hotet från det förhållande som justitieministern uttryckte som att det privata kapitalet kommer in i den offentliga verksamheten och alla risker som därmed uppstår. Vi socialdemokrater kanske upplever detta som ett lite större hot. Därmed inte sagt att det andra inte möjligen skulle kunna vara ett problem, men i en utredning som lades fram så sent som för några år sedan konstaterades att det inte behövdes några lagändringar på det området. Men det är klart att det alltid är bra att se över detta. Vi tycker att det finns en obalans i resonemanget från justitieministerns sida, och det är därför bra att man tog med skyddet för de offentliganställda. Jag vill ändå ha sagt att vi tycker att detta är väldigt positivt.

Om man kan hålla med om slutsatserna i Transparency Internationals utredning eller inte vågar jag inte svara på, men det konstateras i alla fall att Sverige har fallit till den lägsta nivån någonsin. Från att ha varit ett av världens minst korrupta länder är vi nu på den lägsta nivå som uppmätts för Sverige när det gäller korruption. Vi ligger naturligtvis fortfarande bra till globalt sett, men det är sorgligt att vi är på väg ned. Det är klart att det är positivt om vi gemensamt kan göra något åt detta.

Jag skulle vilja lyfta in ytterligare en fråga i den här diskussionen. Det har förekommit diskussioner om lönesättningen på Regeringskansliet och att man har försökt styra den politiskt. Vi har haft en debatt om detta tidigare. Detta upplever jag också som en fara. Det finns olika sätt att utsätta statstjänstemän för påtryckningar, men kommer de direkt från politiskt håll är det väldigt oroväckande. Skulle justitieministern kunna kommentera detta?

Fru talman! Tack, justitieministern, för svaret!

Jag skrev den här interpellationen med tanke på att det har varit en lång diskussion kring det här med korruption och så vidare. Regeringen tillsatte en utredning om utökat tjänsteansvar 2018, och då kom man fram till att det inte behövdes några lagändringar. Sedan, 2022, tillsatte den socialdemokratiska regeringen en ny utredning som skulle titta på korruption och påverkan. Den utredningen lades ned av Gunnar Strömmer, och utredaren undrade om regeringen lade ned utredningen för att man inte ville ta del av de effekter som marknadsintressen och privatisering av offentlig verksamhet har haft på förekomsten av påverkan och korruption. Det ingår i den fundering jag hade som låg bakom min interpellation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har nu valt att starta en ny utredning. En särskild utredare ska se över korruption och tjänstefel. I utredningsdirektivet kan man läsa följande: ”I Sverige finns inte någon vedertagen definition av korruption. Korruption kan emellertid sägas innebära att någon utnyttjar sin ställning för att uppnå otillbörlig vinning för sig själv eller andra.”

Det föranledde mig att ställa frågor, bland annat om regeringen tänker se över hur vänskapskorruption kan bekämpas vid utnämningar och rekryteringar och om man i så fall kunde tänka sig att ge ett tilläggsdirektiv till den nämnda pågående utredningen att beakta vänskapskorruption.

När jag nu tagit del av justitieministerns svar tycker jag mig inte ha fått något svar på mina frågor. Jag har fått ett resonemang från ministern om korruptionsproblematiken, och den kan vi delvis vara överens om. Jag tycker kanske att det i justitieministerns perspektiv läggs mycket tyngd vid tjänstefelsansvar och att det är riktat mot enskilda tjänstemän. Jag hör ingenting om den fråga jag lyfter upp som handlar om marknadisering och vilka ekonomiska intressen som därigenom kommer in och hur det påverkar samhällets beredskap mot korruption. Jag tycker alltså att det finns en liten obalans.

Jag har läst det skriftliga svaret flera gånger och lyssnat nu här i kammaren, men jag tycker inte att det någonstans nämns en åtgärd mot vänskapskorruption, mer än i inledningen där det refereras till min interpellation. Därför kvarstår frågorna om det, fru talman. Tänker regeringen se över hur vänskapskorruption kan bekämpas vid utnämningar och rekryteringar? Kan man tänka sig ett tilläggsdirektiv? Jag vill gärna ha ett svar på det.

Det närmaste svar jag får är formuleringen ”att bekämpa korruption – i alla dess former – är en central fråga”. Det är gott så. Det kan jag skriva under på. Men nu pekade jag på en specifik fråga, och jag tror att allmänheten – väljarna – är väldigt intresserad eftersom det finns många aktuella diskussioner om sådana problem. Jag deltog alldeles nyss i en debatt här i kammaren med statsministern om en tjänstetillsättning i Regeringskansliet, där vänskapskorruption möjligen varit aktuellt. Det var en del av alla de problem som drabbade den nationella säkerheten.

Det är därför viktigt att man inte viftar bort denna del. Justitieministern hänvisar till att det finns ett brett uppdrag, men jag skulle ändå vilja få svar på om justitieministern har någon ambition att ta tag i ett aktuellt problem, specifikt vänskapskorruption.

Jag har förslag på en definition av korruption, som jag kan ge justitieministern sedan, eftersom det inte finns någon i dag.

Fru talman! Att det är en hög sysselsättningsgrad i Sverige är helt rätt. Det beror på ett mångdecennielångt hårt arbete från svensk arbetarrörelse och från Socialdemokraterna. Vi har bedrivit en politik där vi ställt krav på att vuxna människor som kan jobba ska jobba, och vi har fått en hög sysselsättningsgrad.

Många gånger har vi haft hjälp av Liberalerna, som hette Folkpartiet på den tiden, i arbetet för att bygga den struktur och det samhälle där vi har hög sysselsättningsgrad. Jag kan sträcka ut en hand till Mats Persson. På den tid när Liberalerna/Folkpartiet förstod sig på arbetsmarknadspolitik kunde vi ofta genomföra reformer tillsammans för jämställdhet, föräldraförsäkring och annat som byggt den här möjligheten till en hög sysselsättningsgrad. Vi är överens om att det är bra.

Problemet är att man i SCB:s senaste rapport från i februari konstaterar att sysselsättningen fortsätter att minska. Man kan inte bara säga att vi har hög arbetslöshet och hög sysselsättning. Sysselsättningen minskar naturligtvis från en nivå som är högre än många andra länders. Men vi socialdemokrater tycker inte att vi ska jämföra Sverige med andra länder när det gäller sysselsättningsnivå. Den minskar, och det är ett problem.

Mats Persson säger att man jobbar ”på punkt efter punkt” och tar upp ett exempel. Det är också det enda exemplet i propositionslistan. Att man ska förbättra informationsutbytet mellan Arbetsförmedlingen och kommunerna är gott och väl. Men man kan inte säga ”på punkt efter punkt” om man bara har en punkt. Detta vill jag vända mig mot.

Man talar om att man arbetar med budgeten och så vidare. Finanspolitiska rådet som analyserar det här, inte utifrån partipolitiska förutsättningar utan utifrån strikt ekonomiska, säger att regeringens politik inte kommer att leda till högre sysselsättning.

Fru talman! Jag hyser stor respekt för Mats Persson och regeringen, och jag hoppas att han inte tror något annat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har olika syn och olika politik. Jag försökte säga att den olika politiken leder till olika resultat. Borgerlig politik leder ofelbart alltid, och har alltid gjort det, det är ett faktum, till sämre tillväxt, ökade konkurser och högre arbetslöshet. Det är inte för att Mats Persson vill illa eller att borgerliga politiker vill illa, utan det är för att borgerlig politik inte kan leverera. Det är ett historiskt faktum.

Vår politik leder till högre tillväxt, lägre arbetslöshet och bättre företagande.

Vi vill nog alla lika väl. Det är bara det att vi tänker rätt, och Mats Persson tänker fel. Detta handlar inte om bristande respekt. Det vill jag vara tydlig med. När det gäller att Finanspolitiska rådet skulle brista i respekt för regeringen när man säger att regeringens politik inte kommer att leda till fler jobb tolkar jag inte det som respektlöst av Finanspolitiska rådet utan som en seriös bedömning av regeringens misslyckade politik.

Fru talman! Jag vill verkligen framhålla att jag har stor respekt för Mats Persson. Jag tror absolut inte att han vill illa. Men han gör illa. Det är bara att se sig omkring. Matpriserna stiger, jobben blir färre, konkurserna blir fler och tillväxten ligger i botten jämfört med övriga Europa.

Det är såklart inte bara Sverige som drabbats av en global konjunkturnedgång. Det hör man ju. En global konjunkturnedgång kan inte drabba bara Sverige. Den globala situation som Mats Persson pekar på drabbar ju alla länder. Men den svenska regeringen är sällsynt dålig på att hantera den.

Vid en konjunkturnedgång och problem i omvärlden ska man satsa på en aktiv näringspolitik, på en aktiv arbetsmarknadspolitik och på en aktiv utbildningspolitik för att motverka resultatet av den globala konjunkturnedgången. Men det gör inte regeringen. Regeringen är passiv.

Då kommer vi till ett annat sätt att se på världen. Mats Persson förklarar problemet på svensk arbetsmarknad med att människor är för slappa och för passiva och att det är det som orsakar konkurser, konjunkturnedgång och ökad arbetslöshet. Jag vänder mig mot det synsättet, fru talman.

Det finns säkert enstaka individer som är passiva och slappa. Det är jag helt övertygad om. Problemet är att det inte påverkar svensk ekonomi, men om en regering är slapp och passiv påverkar det hela Sveriges och alla människors ekonomi och liv, fru talman. Även den som är hårt arbetande, även den som sliter för att få det att gå ihop, även den som gör sitt bästa för att förbättra sin ställning på arbetsmarknaden drabbas av regeringens passivitet och slapphet.

Ja, vi ska ställa krav på den enskilda individen. Men vi måste ställa ännu hårdare krav på regeringen. Just nu gör den ingenting.

(Applåder)

Fru talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När jag skrev interpellationen hade jag tillgång till decemberstatistiken för svensk arbetsmarknad. Det har sedan gått lite tid, och det har blivit sämre. Det är det tragiska.

Oavsett hur man mäter har Sverige hög arbetslöshet. Vi vet alla att det är slöseri med resurser. Det är ett slöseri som drabbar både samhället, enskilda människor och svensk ekonomi. Det slår hårt mot både löntagare och företag. Arbetslösheten växer, antalet konkurser slår nya rekord och det är hög arbetslöshet och låg tillväxt. Detta har den politik som regeringen nu för lett till.

Jag frågade vad regeringen tänker göra för att vända utvecklingen, och jag frågade om regeringens arbetsmarknadspolitik. Det tragiska, fru talman, är att regeringen inte gör något för att vända utvecklingen. Regeringen för precis den politik som har lett dit där vi är. Om man fortsätter att göra som man alltid har gjort kommer det att bli som det alltid har varit. Borgerlig politik kommer alltid att leda till ökade konkurser och högre arbetslöshet. Det är ett tragiskt faktum.

Det enda sättet att ändra på detta hade varit om Liberalerna hade kunnat hjälpa oss socialdemokrater att bilda regering för att föra en aktiv arbetsmarknadspolitik, en aktiv näringspolitik och en aktiv politik för att öka hushållens konsumtionsmöjligheter. Så är dock inte fallet.

Fru talman! Vi ska titta lite närmare på svaret. Det handlar om att stärka hushållens köpkraft, säger arbetsmarknadsministern. Men matpriserna ökar nu. Matpriserna är det som verkligen tynger hushållen, och de ökar. När det gäller reformerna för ökad tillväxt slår konkurserna nu rekord. Arbetsmarknadsministern säger att arbetslinjen ska återupprättas så att fler kommer i arbete, fast det går ju precis tvärtom.

På varje punkt i detta svar beskriver man bara ett önsketänkande. Det är det som är så allvarligt.

Arbetsmarknadsministern hänvisar också till budgeten. När budgeten presenterades – det är visserligen några månader sedan nu – konstaterade Finanspolitiska rådet, som är tillsatt för att granska regeringens ekonomiska politik, att analysen av budgeten inte fungerar. Man tvivlar på effekten av de skattesänkningar som föreslås i budgetpropositionen. Det är inte en effektiv åtgärd om man vill skaffa mer jobb, säger ordföranden i Finanspolitiska rådet.

Om man läser det lite mer finstilta i rådets genomgång av budgeten står det att bristande matchning mellan arbetsgivares behov och arbetslösas kompetenser tycks vara en viktigare förklaring till arbetslösheten bland konkurrenssvaga grupper. Det gäller i synnerhet med avseende på utbildning, eftersom arbetssökande ofta saknar de specifika kompetenser som arbetsgivare efterfrågar.

Man är också tveksam till att regeringens budget kommer att leda till någon förbättring på arbetsmarknaden. De saker det pekas på i svaret fungerar alltså inte i verkligheten.

Jag ställde också en fråga om regeringens arbetsmarknadspolitik. Den kom inte riktigt fram i svaret, men man kan titta på regeringens planerade arbete. I höstas fick vi propositionslistan. Höstlistan var nästan tom på förslag från Arbetsmarknadsdepartementet. Det fanns två förslag. Då tänkte jag att det väl skulle komma en massiv offensiv på vårlistan, men i vårlistan som kom alldeles nyss fanns det ett enda förslag från regeringen på arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är inte tillräckligt.

Fru talman! När jag frågar ”när” får jag reda på antalet informationstillfällen. Det är inte riktigt svar på frågan. ”När” är faktiskt viktigt, fru talman, för att vi ska kunna bedöma det här. Statsministern har en sista chans i sitt slutanförande att berätta när dessa två tillfällen inträffade.

Det är viktigt för oss som står utanför och som representerar folket och väljarna att få veta när statsministern fick reda på detta så att vi kan bedöma statsministerns regeringsduglighet. Det är ingenting som man bara kan vifta bort.

Jag spekulerar inte om någon förundersökning, utan jag funderar över om statsministern med facit i hand inte inser att vi är många som tycker att det är konstigt att statsministern inte gjorde bedömningen att hålla ett rejält respektavstånd till olagligheter i regeringsarbetet. När det kom fram ledde det till att Säpo startade en förundersökning. Det i sig borde ha fått en klocka att ringa i statsministerns huvud så att han tänkte: Det är bäst att vi polisanmäler detta själva, för det kommer omedelbart att hamna i en förundersökning om det kommer fram.

Det är respektavståndet till lagligheten i regeringsarbetet som jag funderar över. Kan statsministern åtminstone med facit i hand reflektera över om det var fel och om han har gjort ett misstag? Jag tror att statsministern har gjort ett misstag. Jag tror att alla som tittar på detta inser att man inte upprätthöll ett respektavstånd till olagligheter i regeringsarbetet. Det är bekymmersamt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därmed hoppas och tror jag att statsministern, även om han inte uttrycker det här i kammaren i dag, kanske har lärt sig en läxa. Man kanske inte ska anställa de närmaste vännerna för denna typ av viktiga uppdrag. Och man kanske ska hålla ett respektavstånd till olagligheter i regeringsarbetet.

(Applåder)