Fru talman! Gunnar Strömmer konstaterade i sitt svar att det pågår en rättslig process och att han inte kan föregripa den. Då ställde jag lite frågor kring det. Bland annat ställde jag frågan vilken rättslig grund som gör att justitieministern tror sig kunna vägra svara. Det skulle vara spännande att få höra. Jag undrade också varför han inte svarade på de andra frågorna, som det inte fanns några rättsliga problem med att svara på. Dessa frågor ställde jag i mitt första anförande.

Nu måste jag erkänna, fru talman, att jag inte är inläst på justitieministerns cv, men jag har för mig att det finns någon form av juridikutbildning i det. Vi får väl se på svaret här om justitieministern klarade sina tentor eller inte.

Den rättsliga grunden för att vägra svara när riksdagen utövar sin fullt legitima kontrollmakt mot regeringen skulle vara väldigt spännande att få veta. Både Gunnar och jag vet ju att det inte finns någon sådan. Det är en allmän dimridå som statsrådet använder för att slippa svara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Justitieministern använder också KU-granskningen för att slippa svara på frågor i kammaren. Både justitieministern och jag vet att en pågående KU-granskning absolut inte är något skäl för ett statsråd att vägra svara på riksdagsledamöters frågor i kammaren. Även det skulle det vara spännande att få en liten kommentar till.

Men sedan gjorde faktiskt justitieministern ändå några försök att svara på frågor – inte i själva interpellationssvaret, där svaren borde ha kommit, men i sitt andra inlägg. Han sa då bland annat att statsministern har svarat på frågor och inte undvikit frågor. Orsaken till att denna interpellationsdebatt kommer igen är ju att statsministerns svar då var väldigt svävande. Sedan den interpellationsdebatten har det också kommit nya uppgifter i stort sett varje dag i denna skandal som gör det berättigat att ställa nya frågor.

Frågan om det fanns ett förtroende för Landerholm hade jag med i min interpellation. Den är överspelad, säger justitieministern, för han hade lämnat sin tjänst. Uppenbarligen hade statsministern inte förtroende för Landerholm i hans arbete i Regeringskansliet, men uppenbarligen hade partiordföranden för Moderaterna förtroende nog att låta honom arbeta på det moderata riksdagskansliet och få passerkort till riksdagen. Det innebär ju att partiordföranden, det vill säga statsministern, har ett starkt förtroende för en person som står under åtal och bland annat har slarvat bort sitt passerkort. Förtroendefrågan kan man alltså inte bara vifta bort.

Landerholm skulle bygga upp sin egen struktur, var svaret på frågan varför det inte fanns en struktur som räddade den här katastrofen. Det var väl i och för sig ett talande svar.

Justitieministern fick här också en fråga om rekryteringsprocessen. Då säger han: Den är jag oförhindrad att svara på utifrån rättsliga processer, men den har jag ingen som helst kunskap om. Därför kan jag inte svara på den.

Det är därför det blir så bisarrt, fru talman, att det är fel minister som sitter här i dag – en minister som inte är påläst, som inte kan svara på frågor och som inte har någon kunskap om den rekryteringsprocess som en av de frågor som ställs i denna interpellationsdebatt handlar om. Det är fel statsråd, ett statsråd som inte är påläst och som inte är kunnig i sakfrågorna. Det är ett statsråd som är kunnig i procedurfrågorna – tror jag – och mycket väl skulle kunna svara på dem men som lägger ut en dimridå med rättsprocesser och KU-granskningar.

Det här är inte bra, fru talman. Jag hoppas och tror att justitieministern kan rätta till de här dumheterna i nästa inlägg.

Fru talman! Jag skulle vilja korrigera både Annika Hirvonen och Patrik Björck på en mycket väsentlig punkt. Jag har inte pekat på konstitutionsutskottet för att säga att jag är förhindrad att svara på frågor. Jag sa följande i mitt interpellationssvar, och det är viktigt att understryka det: ”Jag kan också konstatera att en granskning av detta därefter kommer att genomföras av riksdagens konstitutionsutskott.” Det är det enda jag sagt i den delen. Jag har inte hävdat att jag med hänvisning till en pågående process i KU är förhindrad att svara på frågor, och det vill jag inte heller att någon lägger i min mun.

Vad gäller den pågående rättsliga processen tycker jag att det är rimligt att referera till den. Det är klart att det är en mycket väsentlig sak att många av de omständigheter som har att göra med de frågor vi diskuterar här nu är föremål för en rättslig prövning. Jag tycker inte att det är orimligt att påminna om det och möjligen också säga att det finns inslag i denna som jag naturligtvis inte vill föregripa. Processen måste få ha sin gilla gång, precis som alla rättsliga processer. Så även i det här fallet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är inte heller så att jag inte har svarat på frågor. Möjligtvis uppskattar ledamöterna inte mina svar eller tycker inte att de är tillräckligt utförliga. Jag vill alltså påminna om att jag har berört förtroendefrågan. Jag gjorde det därför att diskussionen ju avser en person som har varit nationell säkerhetsrådgivare och som inte längre är det. Jag uppfattar också att det är det jag är här för att svara på frågor om. Då är det väl uppenbart att frågan har mindre relevans i ett läge när personen i fråga inte längre är nationell säkerhetsrådgivare. Den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren har inte längre den rollen och har lämnat uppdraget. Då blir också frågan om förtroende i den rollen något överspelad. Det är alltså inte att inte svara på frågan. Möjligtvis kan man ha synpunkter på svaret, men jag svarade på frågan.

Jag har också svarat på frågan som rör strukturen runt den nationella säkerhetsrådgivaren i Regeringskansliet. Om vederbörande hade klivit in i en färdig struktur hade han inte behövt få ett uppdrag att bygga upp den. Det fanns ingen sådan struktur, trots att – om vi ska titta bakåt i tiden – en sådan efterlystes redan efter tsunamikatastrofen och av den dåvarande tsunamikommissionen, som pekade på det oundgängliga i att bygga upp en sådan struktur under statsministern i Statsrådsberedningen. Någon sådan struktur fanns inte att kliva in i. Därför tycker jag också att det är mycket rimligt att beskriva att uppdraget att bygga upp den strukturen gick till den person som fick rollen som nationell säkerhetsrådgivare.

Jag beskrev också att man under det att rekryteringen av medarbetare till strukturen fortgick också byggde en struktur runt den nationella säkerhetsrådgivaren. Det är möjligt att ledamöterna inte är nöjda med det svaret, men jag vill understryka att det är ett svar på frågan.

Vad gäller frågan om rekrytering av en ny nationell säkerhetsrådgivare ligger det i sakens natur att när man har den funktionen, och den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren har lämnat sin tjänst, inleds det också en process för att rekrytera en ny. Jag sa det redan före paus, och jag upprepar det gärna igen, att jag inte har hänvisat till den rättsliga processen, och jag har inte heller hänvisat till KU:s granskning vad gäller frågan. Däremot har jag sagt att jag inte har anledning att gå in på och föregripa rekryteringsprocessen i frågan. Det har att göra med att jag själv inte äger processen, utan det är en fråga som ligger i Regeringskansliet eftersom vi talar om en opolitisk tjänst.

Det långa talets korta mening i det här är att statsministern har varit i kammaren och svarat på frågor vid flera tillfällen under den här terminen. Han deltog förstås också i konstitutionsutskottets granskning av just tjänstetillsättningen, och han kommer att delta i den kommande granskningen som nu har aktualiserats.

Jag är här och svarar på frågor, och jag gömmer mig inte bakom vare sig den rättsliga processen eller KU i den delen. Jag tycker ändå att det hade varit sakligare att beskriva detta på ett korrekt sätt.

Fru talman! Fyra frågor har jag inte fått svar på. Frågorna gällde när statsministern fick veta och vad han då gjorde, vilka instruktioner han hade givit, varför handlingarna om slarvet inte diariefördes eller om statsministern vidtagit några åtgärder för att hitta de försvunna hemliga papperen.

I interpellationssvaret sa Gunnar Strömmer att det pågår en rättslig process gällande detta och att han därför inte kan uttala sig närmare om de frågor som ställts. Vilka av dessa frågor kan Gunnar Strömmer inte närmare uttala sig om på grund av den rättsliga processen? Det var den fråga jag ställde i mitt förra inlägg. Varför svarar Gunnar Strömmer inte på fyra av fem frågor som jag har ställt? Varför förklarar han inte heller varför han inte svarar på dessa frågor, när jag på en rak fråga undrar just det?

Interpellationsverktyget är ett av riksdagens centrala verktyg för att granska regeringen. Om regeringen kommer hit och låtsas som att man inte ens märkt att frågorna har ställts, respekterar man inte det viktiga konstitutionellt grundlagsfästa ansvaret som riksdagen har att kontrollera regeringen.

Jag förstår att man skäms över Landerholmaffären. Jag förstår att det är pinsamt. Jag förstår att man helst vill glömma allt, men vi i riksdagen och svenska folket vill ha korten på bordet nu.