Fru talman! Jag har alltså ställt en hel del frågor som rör vargförvaltning. Men trots att man har haft lång tid på sig att svara fick vi inte höra någonting om den illegala jakten. Det nämns inte heller särskilt mycket om samexistens, utan det som nämns är satsningar man har gjort i budgeten. De är förvisso bra, men det behövs mycket mer.

De förslag som regeringen har presenterat är väldigt inriktade på att vargen ska minska i antal i Sverige. Det har varit med sedan landsbygdsministerns valkampanj, som hade en konsekvent linje i det här. Man har också varit väldigt transparent, får jag medge. Men jag skulle säga att allting bygger på en sifferfixering. Låt säga att vi halverar Sveriges vargstam. Det finns många problem med det. Men vallöftena som landsbygdsministern har gett jägarkåren och dem som har en negativ attityd mot vargar på landsbygden löser inte problemen.

Om man skulle anta att vi får en så liten population som 170 vargar minskar utrymmet för både licensjakt och skyddsjakt. Marginalerna kommer att bli så små att det blir svårare för dem som faktiskt behöver att få skyddsjakt beviljad. Det torde alltså missgynna dem som är i behov av skyddsjakt.

Vi i Miljöpartiet är kritiska till licensjakt, men vi kan gå med på skyddsjakt när vargar har ett eskalerande beteende eller kontinuerligt eller flera gånger ger sig på kreatur eller attackerar får. Men marginalen för skyddsjakt kommer att minska med regeringens förslag.

Ett annat problem är kostnaderna. Ska man ha bara 170 vargar i Sverige kommer förvaltningen att bli mycket dyrare. Man måste då från myndighetshåll ha individanpassad vargförvaltning och extremt bra koll innan någon skyddsjakt – eller licensjakt, för den delen – kan tillåtas.

Jag vet inte om landsbygdsministern har gjort någon kostnadsberäkning och skulle gärna vilja få svar på det. Frågan är om det är värt det. Antagligen kommer kostnaden att öka så pass mycket att den överskrider de kostnader som man kan säga ligger på vargens minuskonto i form av ersättning till fårägare med mera. Individanpassad förvaltning av 170 vargar kommer att bli dyrt. Det kommer inte att lösa de konflikter som finns. Det kommer att minska möjligheterna till skyddsjakt. Det kommer absolut att försvåra hela problematiken kring genetiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! I Sverige baserar sig vargpopulationen på endast tre individer, som dessutom var släkt. Vi har alltså en extrem problematik med inavel. Den genetiska basen är så snäv att inavelsnivån i genomsnitt är lika hög som när helsyskon parar sig. Det kommer inte heller att lösas utan bara förvärras om man ska minska populationen till 170 vargar. Jag skulle vilja veta om landsbygdsministern över huvud taget har tänkt på genetiken. Är man villig att förflytta vargar? Är man villig att importera vargar? Hur tänker man kring genetiken?

Fru talman! Det var befriande att höra Patrik Björck hylla regeringen. Det var väldigt bra. Jag förstår hur frustrerad han måste ha varit under de åtta år då Socialdemokraterna styrde Sverige och vargstammen ökade dag för dag. Så blir det ju när Socialdemokraterna samarbetar med Miljöpartiet och Miljöpartiet får styra.

Fru talman! Jag är från Gävleborg. Gävleborg hör till länen med högst rovdjurstryck i landet. Jag har mött frustrerade fårbönder, andra djurägare och lantbrukare. Jag har mött bonden i Kilafors som natt efter natt filmar vargen på sin mark. Tyvärr funkar inte skyddsjakten i den utsträckning som vi skulle önska. Om den funkade bra, det vill säga att länsstyrelsen snabbt sköt bort varg när den finns på bondens gård, skulle vi inte ha det här problemet. Jag tror att länsstyrelserna helt enkelt får steppa upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är glad, stolt och nöjd över att vi nu har en landsbygdsminister som kommer att minska rovdjurstrycket i Sverige. Det är oerhört bra, för det är helt orimligt att tre län – Värmland, Dalarna och Gävleborg – har fått bära i princip hela vargstammen med alla de konsekvenser det inneburit för djurägarna. Riksdagen har fattat ett väldigt bra beslut, nämligen att vi ska ha 170 vargar i Sverige. Det är detta beslut som nu ska förverkligas.

När Miljöpartiet satt i regeringen var det tyvärr nog så enkelt som att Socialdemokraterna offrade landsbygden. Man tyckte väl inte att frågan var tillräckligt mycket värd, och någon fråga skulle väl Miljöpartiet få bestämma över. Då offrade man landsbygden, med alla de konsekvenser det innebar för fårbönder, lantbrukare och jägare. Jag träffade en jägare som hade fått sin livskamrat uppäten av en varg. Det skedde för att den gamla regeringen inte tog frågan på allvar.

Den gamla regeringen tillät vargtrycket att öka drastiskt. Om man inte hade tillåtit vargstammen att växa så snabbt hade vi inte haft några konflikter. När vi har en acceptabel nivå på rovdjursstammarna blir det inga konflikter.

Precis som Patrik Björck tycker jag att landsbygdsministern gav ett välbalanserat svar på interpellationen när han sa att vi ska ha en balans mellan sociala, ekonomiska och ekologiska intressen. Jag träffade en gång en barnfamilj från Lingbo, och jag kommer ihåg att de sa ungefär så här: Varför är våra barn i Lingbo mindre värda än barnen i Nacka när det dyker upp en varg? När vargen dök upp i Nacka sköt man den inom 24 timmar, men när vargen sprang på gården i Lingbo och hotade barnfamiljer hände i princip ingenting. Så småningom blev det dock skyddsjakt.

Jag är som sagt stolt, nöjd och glad över att landsbygdsministern och regeringen tar de här frågorna på stort allvar och ser till att vi minskar vargstammen så att vi kan leva i samexistens.

Fru talman! Vad vi nyss hörde i riksdagens talarstol sätter fingret på varför det har hänt så lite inom svensk vargförvaltning. Jag är helt övertygad om att Socialdemokraterna har haft ambitionen att följa riksdagens beslut, men man har satt regeringsmakten före och inte hanterat det faktum att Miljöpartiet har velat något helt annat.

Jag kan lova Patrik Björck, fru talman, att det regeringen har sagt ska vi också se till att genomföra. Vi behöver kraftigt minska vargstammen i Sverige för att vi ska få en bättre samexistens mellan rovdjur och människor. Det är därför vi har drivit på för en förändring av Bernkonventionen, och därför välkomnar jag också att kommissionen nu har lagt fram ett förslag om att ändra art- och habitatdirektivet. Vi har flera gånger också gett Naturvårdsverket förnyade uppdrag om att reda ut hur vi ska hantera en situation med betydligt färre vargar i Sverige. Detta analyserar vi just nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har också nyligen gett ett uppdrag om att man i stället för att sätta ett fixt antal vargar för de olika rovdjursregionerna ska prata om procentsatser så att detta i sig inte blir ett hinder för att förverkliga en utökad jakt framöver när vi har fått ett nytt referensvärde på plats. Det händer alltså saker.

Fru talman! Jag finner det samtidigt intressant att Miljöpartiet, som påstår sig vara engagerat i frågan om samexistens mellan människor och rovdjur, fortfarande inte vill ta hänsyn till det faktum att antalet vargar har ökat kraftigt de två senaste decennierna. Om man i Miljöpartiet på allvar värnar en verklig samexistens undrar jag hur man kan bortse från de negativa effekter som en för stor population av varg innebär för landsbygdsbefolkningen.

En studie från SLU visar att licensjakt hänger samman med minskad tjuvjakt. Men missförstå mig inte! Jag tycker oerhört illa om tjuvjakt. Det ska inte förekomma utan ska beivras så långt det går. Men ni i Miljöpartiet vill stoppa licensjakten. Hur tror ni att det kommer att påverka tjuvjaktssituationen? Hur kommer folk på landsbygden att hantera det här?

Fru talman! Miljöpartiet pratar också om att arbeta preventivt. Men det som föreslås är att vi ska agera reaktivt, det vill säga sätta en prislapp på förlorade djur i stället för att förhindra att angreppen sker från första början. Full ersättning till lantbrukare är ett nödvändigt stöd, fru talman, men vi ska inte vara naiva och tro att det löser hela problemet. Vi får inte glömma att för en lantbrukare handlar det om mer än en peng för ett får eller en ko. Det handlar om deras livsverk, vardag och trygghet. Det handlar om deras rädsla för att gå ut i en hage och mötas av att livsverket är borta, dött eller bortsprunget. Det finns inga pengar i världen som löser det.

Fru talman! Jag vill vara väldigt tydlig på en punkt: Jag har inte berömt regeringen i den här debatten. Det skulle vara väldigt sorgligt om någon som lyssnar på den här debatten fick för sig det. Jag gav specifikt beröm för statsrådets inledning i och med att statsrådet tog ansvar för att faktiskt räkna upp de frågor som interpellanten ställt till honom. Många av statsrådets kollegor missar det. Detta berömde jag – jag berömde inte regeringen. Jag vill vara väldigt tydlig med det.

Jag tyckte inte att svaret var balanserat. Det vill jag också vara väldigt tydlig med. Jag kände inte riktigt igen svaret med tanke på det jag hör landsbygdsministern säga när han möter landsbygdsbor, företagare och djurägare ute i landet. Då brukar landsbygdsministern vara mycket tydligare.

Men, fru talman, landsbygdsministern bättrade sig i sitt andra svar och lovade nu en tredubbling av licensjakten till nästa år. Det tackar jag för, och det ska jag bevaka.

Fru talman! Patrik Björck är mycket skicklig på att lägga ord i min och andras munnar. Det jag lovade var att vi ska fullfölja det vi har lovat: att minska vargstammen. Jag har inte sagt någonting explicit om nivån på licensjakten, för detta kommer självklart att hanteras genom rätt process. Men det jag försökte leda i bevis var att vi ska göra det vi har föresatt oss.

Jag undrar om Miljöpartiet verkligen har förstått vilka konsekvenser en vargstam på över 500 individer – vi har hört högre siffror också – skulle få för människor som bor och lever på landsbygden och har sin försörjning och utkomst därifrån, inte sällan med djurhållning i fokus. Om vi ska prata om samexistens, hur kan vi då resonera med företrädare för en politik som riskerar att helt överge de människor som faktiskt måste leva med konsekvenserna? För mig är det obegripligt.

På tal om rädsla stämmer det att det var väldigt länge sedan en människa bragtes om livet av en varg – i alla fall en varg som lever fritt i skogen. Jag har heller aldrig sagt eller dragit upp som argument att så skulle ha skett. Jag tror dock att de flesta kan förstå och sätta sig in i den oro som ett vilt djur, ett rovdjur, kan väcka och i hur det skulle kännas att släppa ut sina barn på den gårdsplan där en vargfamilj gick förbi dagen innan. Jag skulle inte släppa ut mina barn till en hund som jag inte känner – för att det är ett djur. Det kan hända saker, och jag vill ha koll. Men när jag har lyft den oron tidigare har den från bland annat Miljöpartiets sida viftats bort som totalt irrelevant. Det är att ignorera människors oro, och det tror jag i sig är en stor fara för en politiker. Jag tror att det ligger en stor fara i att inte ta människors oro på allvar, för den är genuin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samma sak gäller oron hos människor som har får och lever av animalieproduktion. Fårbönder är i och för sig ett utdöende släkte, vilket jag tycker är hemskt att se i ett land med fantastiska möjligheter för att hålla får. När konsumtionen nu ökar importerar vi hellre lammkött från andra sidan jordklotet, och det är något som jag väldigt gärna skulle vilja se till att vi ändrar på.

Jag fick också av ledamoten en fråga rörande genetik. Det är just detta som vi har gett i uppdrag till Naturvårdsverket, vår expertmyndighet. Vi har fått återkoppling i flera omgångar, och nu håller vi på att analysera det senaste – just hur vi ska hantera lägre nivåer, vad som krävs, vilka steg vi behöver ta och i vilken takt vi kan minska vargstammen.

Det är ett oerhört grannlaga arbete som måste ske för att vi ska kunna minska vargstammen. Men ambitionen och regeringens mål är mycket tydliga: Vi ska ha gynnsam bevarandestatus för vargen i Sverige, men stammen behöver vara betydligt mindre än den är i dag.

Fru talman! För drygt två år sedan, precis när den här regeringen hade tillträtt, skedde en omröstning i EU om huruvida man skulle verka för en förändring av Bernkonventionen. Då var det Sverige och Finland som var för det. Men i den senaste omröstningen var det, som man räknar i EU-sammanhang, mer än motsvarande 86 procent av EU:s befolkning som stod bakom en förändring av Bernkonventionen. Detta är också en aspekt att ha med sig när man pratar om stöd för olika inriktningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är helt trygg i att det finns stöd för att genomföra den politik som Sveriges riksdag, Europaparlamentet, ministerrådet och EU:s befolkning står bakom. Jag vet inte hur många gånger Sveriges riksdag har tillkännagivit för regeringen – en regering som då bestod av socialdemokrater och miljöpartister – att det var dags att minska vargstammen. Det är detta vi nu agerar på, och det är på tiden.

Jag vill återigen komma tillbaka till att detta måste handla om mer än ekonomi. Det rör människors trygghet och deras möjlighet att skydda sina tamdjur från rovdjursangrepp. För många är det också en fråga om att kunna fortsätta leva och verka på landsbygden. Därför behöver vargstammen vara betydligt mindre än i dag.

Vår målsättning är att minska antalet vargar för att förbättra situationen för dem som påverkas negativt. Det är att på riktigt ta ansvar för samexistens.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.