Riksflödet
Logga in
D

Debatt i kammaren

11 april 2025 • interpellationsdebatt

Svar på interpellation 2024/25:563 om justitieministerns kännedom om det som föranlett åtal mot en nära medarbetare till statsministern

Protokoll 2024/25:100 Fredagen den 11 april
7 anföranden0 replikerÄrendet

Fru talman! Patrik Björck har ställt ett antal frågor till mig som rör den före detta nationella säkerhetsrådgivaren. Frågorna gäller när jag fick kännedom om olika händelser och om jag inom mitt ansvarsområde hade förtroende för honom.

Jag har inte fått någon särskild information om det som lyfts fram i interpellationen utan har fått kännedom om detta via den allmänna nyhetsrapporteringen.

Frågan om förtroende är inte längre aktuell eftersom den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren har lämnat sin anställning.

Anförande 68

Fru talman! ”Justitieministerns kännedom om det som föranlett åtal mot en nära medarbetare till statsministern” är rubriken på den här interpellationen. Jag har ställt den till justitieministern, för förra gången det var en interpellationsdebatt i ärendet var frågan ställd till statsministern. Då kom justitieministern och svarade på frågor som var ställda till statsministern.

Nu blir det mycket lättare för justitieministern, hoppas jag. Nu behöver ju inte justitieministern svara på frågor som är ställda till statsministern utan på frågor ställda till justitieministern. Jag utgår från att det då kommer att bli enklare för justitieministern att svara.

Fru talman! En fördel med den förra interpellationsdebatten var att jag och justitieministern då kom överens om att det inte fanns några som helst rättsliga hinder för justitieministern att svara på de här frågorna. Det var ju …

Visa hela anförandet

Fru talman! ”Justitieministerns kännedom om det som föranlett åtal mot en nära medarbetare till statsministern” är rubriken på den här interpellationen. Jag har ställt den till justitieministern, för förra gången det var en interpellationsdebatt i ärendet var frågan ställd till statsministern. Då kom justitieministern och svarade på frågor som var ställda till statsministern.

Nu blir det mycket lättare för justitieministern, hoppas jag. Nu behöver ju inte justitieministern svara på frågor som är ställda till statsministern utan på frågor ställda till justitieministern. Jag utgår från att det då kommer att bli enklare för justitieministern att svara.

Fru talman! En fördel med den förra interpellationsdebatten var att jag och justitieministern då kom överens om att det inte fanns några som helst rättsliga hinder för justitieministern att svara på de här frågorna. Det var ju bra.

Under den förra interpellationsdebatten hade jag bara en svag aning om huruvida justitieministern i sitt cv hade någon form av juridikutbildning. Jag har nu gått igenom justitieministerns cv och kunnat konstatera att justitieministern har en juridikutbildning. Det är bra. Men då skulle man ju också ha kunnat förvänta sig svar.

KU-anmälningar och rättsprocesser hindrar inte justitieministern att svara på rimliga frågor från riksdagsledamöter, som utövar den kontrollmakt som är ett av riksdagens viktiga uppdrag. Vi ska helt enkelt se till att regeringen sköter sig, är regeringsduglig och följer lag och rätt. Det är ett av riksdagens viktiga uppdrag.

Jag ställer frågor till justitieministern och vill gärna ha svar.

Den första frågan är om ministern har fått information om de olika säkerhetsproblemen knutna till Henrik Landerholm.

Den andra frågan gäller att statsministern tidigare har berättat att han har fått information om de bortslarvade hemliga handlingarna. När fick justitieministern den informationen?

Den tredje frågan är om ministern hade full kännedom om Landerholms misstag när statsministern gjorde bedömningen att dessa allvarliga misstag inte skulle polisanmälas.

Den fjärde frågan är om ministern inom sitt ansvarsområde hade förtroende för Henrik Landerholm.

Svaret vi fick var att ministern inte fick någon information utom via allmän nyhetsrapportering om de här frågorna. Då känner jag mig väldigt orolig som folkvald företrädare, som ska upprätthålla kontrollmakten över regeringen. Vi har alltså en justitieminister som inte fick någon information om en allvarlig säkerhetsläcka i regeringen och som bara fick information via allmän nyhetsrapportering om något som allvarligt skadade den svenska regeringen och Sverige som land. Den enda information justitieministern, som sitter i regeringen, fick kom från allmän nyhetsrapportering. Det är naturligtvis oerhört allvarligt i sig.

Dessutom kom justitieministern hit och svarade på frågor ställda till statsministern i ett ärende om statsministerns tjänsteutövning utan att ha skaffat sig någon som helst information utöver den som framgår av allmän nyhetsrapportering. Även det, fru talman, är väldigt allvarligt. Det är respektlöst mot riksdagen som institution. Det är respektlöst mot de lagar och regler som styr vår demokrati. Jag hade faktiskt förväntat mig lite mer av justitieministern.

Fru talman! Tack, ledamoten, för möjligheten att återigen diskutera dessa frågor här i kammaren!

En central fråga som ju ställs i interpellationen är vid vilken tidpunkt jag fick kännedom om de omständigheter som berörs. De lyftes även fram i en tidigare interpellation till statsministern, som jag mycket riktigt var här och besvarade.

Det raka svaret på frågan är att kännedom om händelserna – Henrik Landerholm tog själv proaktivt upp en del av dem – fick jag i samband med nyhetsrapporteringen om detta. Sedan är det klart att jag också har fått kännedom om att frågorna har handlagts av säkerhetsavdelningen på Regeringskansliet. De har bedömt de frågor som aktualiseras med anledning av detta.

Jag vill ändå komma tillbaka en av grundfrågorna i interpellationen, som gäller om jag har haft något slags förhandsinformation. Det är väl ändå det som ligger bakom frågan…

Visa hela anförandet

Fru talman! Tack, ledamoten, för möjligheten att återigen diskutera dessa frågor här i kammaren!

En central fråga som ju ställs i interpellationen är vid vilken tidpunkt jag fick kännedom om de omständigheter som berörs. De lyftes även fram i en tidigare interpellation till statsministern, som jag mycket riktigt var här och besvarade.

Det raka svaret på frågan är att kännedom om händelserna – Henrik Landerholm tog själv proaktivt upp en del av dem – fick jag i samband med nyhetsrapporteringen om detta. Sedan är det klart att jag också har fått kännedom om att frågorna har handlagts av säkerhetsavdelningen på Regeringskansliet. De har bedömt de frågor som aktualiseras med anledning av detta.

Jag vill ändå komma tillbaka en av grundfrågorna i interpellationen, som gäller om jag har haft något slags förhandsinformation. Det är väl ändå det som ligger bakom frågan om tidpunkten? Det har jag inte haft. Däremot är det klart att när frågorna aktualiserats har jag, som andra, fått information om hur frågorna hanterats i Regeringskansliet. Det svaret är välkänt vid den här tidpunkten. Frågorna hanterades av säkerhetsavdelningen på Regeringskansliet.

Säkerhetsrådgivaren var dessutom en tjänsteman anställd inom Statsrådsberedningen, inte Justitiedepartementet. Att frågan hanteras i Statsrådsberedningen tycker jag i grund och botten är mycket rimligt.

Vad gäller förtroendefrågorna finns det väl också ett ganska naturligt svar, eftersom det inte handlade om en tjänsteman som jag var chef för. Det var inte en tjänsteman som jag hade ansvar för på departementet som jag är chef för. Dessutom har tjänstemannen avslutat sin tjänst i Regeringskansliet. Därför menar jag att förtroendefrågor i den bemärkelsen är överspelade.

Om Patrik Björck däremot undrar hur samarbetet med den nationella säkerhetsrådgivaren fungerade inom mina ansvarsområden under den tid då han hade sin funktion är svaret att det fungerade alldeles utmärkt.

Bakgrunden till interpellationen är väl i grund och botten en annan. Förtroendefrågor i största allmänhet är överspelade eftersom vederbörande inte längre är anställd i Regeringskansliet.

Låt mig få gå tillbaka till de något svepande påståendena om rättslig grund och det ena med det tredje. Jag har själv aldrig anfört några rättsliga grunder till grund för vilka frågor jag besvarar eller inte. Det som lite grann rörde upp känslorna hos interpellanten förra gången var, som jag förstår det, det faktum att jag i mitt svar upplyste, vilket inte är särskilt udda, om att det pågår en rättslig prövning av fallet. Även konstitutionsutskottet prövar frågan. Det här sa jag upplysningsvis, och det får man väl ändå säga är fakta som är svåra att säga emot.

Mot den bakgrunden har jag förstås svarat på frågor både förra gången jag var här och nu. Om Patrik Björck inte är nöjd med svaren är en annan femma. Men det är klart att jag svarar på frågorna.

Anförande 70

Fru talman! Jag tackar justitieministern för att jag nu sakta men säkert börjar få svar på mina frågor.

Justitieministern har haft ett utmärkt fungerande samarbete med säkerhetsrådgivaren. Det har jag fått svar på nu. Det fick jag inte veta av det skriftliga svaret. Jag har också fått svar på att justitieministern har fått kännedom om och har blivit upplyst i ärendet av Regeringskansliet. Det fick jag inte svar på i det skriftliga svaret. Det kommer alltså sakta men säkert, lite bit för bit, här.

Sedan kommer några märkliga påståenden från justitieministern, fru talman. Han säger att frågorna hanteras i Statsrådsberedningen och inte på Justitiedepartementet och att han inte är chef för personen i fråga. Men jag ställde ursprungligen frågor till statsministern just för att frågorna hade hanterats i Statsrådsberedningen och för att han var chef för säkerhetsrådgivaren. Stats…

Visa hela anförandet

Fru talman! Jag tackar justitieministern för att jag nu sakta men säkert börjar få svar på mina frågor.

Justitieministern har haft ett utmärkt fungerande samarbete med säkerhetsrådgivaren. Det har jag fått svar på nu. Det fick jag inte veta av det skriftliga svaret. Jag har också fått svar på att justitieministern har fått kännedom om och har blivit upplyst i ärendet av Regeringskansliet. Det fick jag inte svar på i det skriftliga svaret. Det kommer alltså sakta men säkert, lite bit för bit, här.

Sedan kommer några märkliga påståenden från justitieministern, fru talman. Han säger att frågorna hanteras i Statsrådsberedningen och inte på Justitiedepartementet och att han inte är chef för personen i fråga. Men jag ställde ursprungligen frågor till statsministern just för att frågorna hade hanterats i Statsrådsberedningen och för att han var chef för säkerhetsrådgivaren. Statsministern skickade då hit justitieministern utan någon information, kunskap eller beredning i ärendet.

Det är förhållningssättet till riksdagen som är det märkliga. Att komma hit och säga ”jag kan inte svara på frågorna för jag är inte chef för den här personen, det här är inte berett på mitt departement och jag har inte blivit informerad i frågorna” är inte seriöst, fru talman.

Sedan har vi uttalandet om huruvida frågan om förtroende är aktuell eller inte. Jag påstår att frågan är väldigt viktig för att kunna bedöma regeringsdugligheten. Det är ju det riksdagen gör genom sin kontrollmakt över regeringen. Det är dessutom inte särskilt viktigt om statsrådet tycker att de frågor som riksdagsledamöter ställer är bra eller dåliga. Det avgör inte statsrådet. Statsråd väljer inte vilka frågor de får i Sveriges riksdag, utan de förväntas svara på de frågor som ledamöterna ställer.

Jag vill gärna korrigera justitieministern lite. Som tur var hade jag med mig protokollet från vår förra debatt. Justitieministern säger att han inte på något sätt har hänvisat till några rättsliga problem med att svara på frågor. Låt mig läsa högt ur riksdagsprotokollet, där justitieminister Gunnar Strömmer sa följande: ”Jag konstaterar inledningsvis att det för närvarande pågår en rättslig process gällande detta. Jag kan inte föregripa den processen och kan därför inte heller uttala mig närmare om ett antal av de frågor som ställts. Jag kan också konstatera att en granskning av detta därefter kommer att genomföras av riksdagens konstitutionsutskott.”

Det är väldigt, väldigt svårt, fru talman, att tolka det på något annat sätt än att justitieministern, på samma sätt som statsministern, försöker gömma sig bakom att det pågår en rättsprocess när justitieministern står här och ska svara på frågor från oss riksdagsledamöter. Det här var ett direkt citat från riksdagsprotokollet. Riksdagsprotokollet är offentligt, så alla som lyssnar på debatten kan konstatera om det är jag eller justitieministern som har rätt. Detta kan vi lämna därhän.

Varför är det så viktigt för oss att lista ut vad som har hänt under regeringssammanträdena och hur man har pratat med varandra om denna oerhört viktiga fråga? En fråga som omedelbart leder till att säkerhetsrådgivaren måste avgå, till att en förundersökning inleds och till att ett åtal väcks är det ju inte en fråga vilken som helst. Det här ska alltså vara något som enbart har skötts på tjänstemannanivå och som regeringen inte över huvud taget har diskuterat eller pratat om.

Är regeringen helt ovetande om att svensk säkerhet håller på att torpederas? Om det är så skapar det en väldig olustkänsla. Nu tror jag visserligen att både justitieministern och statsministern har större kunskap om detta än vad de medger här i kammaren. Men att inte svara korrekt på frågor är ju heller inte bra.

Fru talman! Nej, jag värderar naturligtvis inte de frågor som ställs av riksdagsledamöter, oavsett om de ställs av Patrik Björck eller någon annan. Det är det första.

För det andra besvarar jag dem efter bästa förmåga.

För det tredje gällde det förtroendefrågan. Nu ställdes den här frågan till mig och gällde mitt förtroende. Då är det inte orimligt att jag förhåller mig till olika omständigheter som är relevanta för den fråga som är ställd till mig i dag, och det har jag också gjort.

Sedan var det fråga om den rättsliga grunden. Om ord ska ha en viss precision, som det heter – och de har som regel en viss precis betydelse – tycker jag inte att det är särskilt konstigt att i mitt svar upplysa om att det pågår en rättslig prövning. Det gjorde jag inte i det här svaret utan i den föregående debatten.

Jag tycker heller inte att det känns särskilt spektakulä…

Visa hela anförandet

Fru talman! Nej, jag värderar naturligtvis inte de frågor som ställs av riksdagsledamöter, oavsett om de ställs av Patrik Björck eller någon annan. Det är det första.

För det andra besvarar jag dem efter bästa förmåga.

För det tredje gällde det förtroendefrågan. Nu ställdes den här frågan till mig och gällde mitt förtroende. Då är det inte orimligt att jag förhåller mig till olika omständigheter som är relevanta för den fråga som är ställd till mig i dag, och det har jag också gjort.

Sedan var det fråga om den rättsliga grunden. Om ord ska ha en viss precision, som det heter – och de har som regel en viss precis betydelse – tycker jag inte att det är särskilt konstigt att i mitt svar upplysa om att det pågår en rättslig prövning. Det gjorde jag inte i det här svaret utan i den föregående debatten.

Jag tycker heller inte att det känns särskilt spektakulärt att det är på det sättet man genom årens lopp har förhållit sig till konstitutionsutskottets olika granskningar och att man också kan läsa ut en rekommendation om en viss återhållsamhet hos statsråd i relation till omständigheter som är föremål för rättsliga prövningar. Jag tror till och med att det är så att man om man bläddrar bakåt i tiden kan hitta en justitieminister under vilken alla relevanta myndigheter sorteras – i detta fall en åklagarkammare som hanterar åtalet och så småningom de domstolar som ska pröva frågorna – som också iakttagit en extra stor återhållsamhet i förhållande till frågorna, vilket inte är orimligt. Dessutom har konstitutionsutskottet pausat sin prövning av ärendet med hänvisning till den rättsliga prövningen.

Jag vill understryka att jag inte har hävdat att det är omöjligt för mig att svara på ett antal av de frågor som har aktualiserats vare sig i dag eller tidigare. Med anledning av det tycker jag att en viss återhållsamhet är på sin plats.

Vad gäller KU snurrade Patrik Björck och ytterligare en ledamot i kammaren som deltog i debatten runt frågan förra gången vi sågs. Med anledning av det och även det som lästes innantill vill jag understryka att jag inte med hänvisning till den pågående KU-prövningen menade att jag inte kunde svara på frågor. Jag konstaterade bara, vilket är en realitet, att flera av de frågor som aktualiserades, i synnerhet i det förra meningsutbytet, också är föremål för konstitutionsutskottets prövning.

Jag svarade på flera frågor då, och jag svarar på flera frågor i dag. Det gör jag för att frågorna är ställda, och jag svarar på dem efter bästa förmåga.

Anförande 72

Fru talman! Vi kan konstatera att vi återigen verkar vara överens om det inte finns några hinder för justitieministern att svara på frågorna. Då svarar alltså inte justitieministern på frågorna för att han inte kan svara på dem. Det innebär att justitieministern som ansvarig här – regeringen är ju kollektivt ansvarig för sitt arbete – och också ansvarig för statsministerns tjänsteutövning, eftersom justitieministern kommer hit och svarar på frågor som är ställda till statsministern, alltså inte är informerad om dessa jätteviktiga frågor.

Han har ingen som helst aning om att svensk säkerhet är torpederad. Statsministern har ingen aning. Justitieministern har ingen aning. Det här får bara fortgå. Sedan är det plötsligt en journalist som får reda på detta. I denna situation uppdagas att dessa frågor inte registrerats på Regeringskansliet. Allt har skötts vind för våg i ett par år …

Visa hela anförandet

Fru talman! Vi kan konstatera att vi återigen verkar vara överens om det inte finns några hinder för justitieministern att svara på frågorna. Då svarar alltså inte justitieministern på frågorna för att han inte kan svara på dem. Det innebär att justitieministern som ansvarig här – regeringen är ju kollektivt ansvarig för sitt arbete – och också ansvarig för statsministerns tjänsteutövning, eftersom justitieministern kommer hit och svarar på frågor som är ställda till statsministern, alltså inte är informerad om dessa jätteviktiga frågor.

Han har ingen som helst aning om att svensk säkerhet är torpederad. Statsministern har ingen aning. Justitieministern har ingen aning. Det här får bara fortgå. Sedan är det plötsligt en journalist som får reda på detta. I denna situation uppdagas att dessa frågor inte registrerats på Regeringskansliet. Allt har skötts vind för våg i ett par år innan medierna gör sitt jobb. De gör det jobb som justitieministern eller statsministern kanske borde ha gjort. De borde ha haft ordning och reda på sitt fögderi och hållit ordning på regeringen.

Nu befinner sig Sverige dessutom i ett oerhört allvarligt säkerhetspolitiskt läge. Då kan man inte bara säga: ”Det här var inget viktigt. Det var inget jag borde ha känt till.” Justitieministern eller statsministern hade åtminstone kunnat säga att det var väldigt tråkigt att de inte kunde svara på frågorna, eftersom de borde ha kunnat svara på dem. Det är ganska självklart att det här är frågor som de borde ha haft kännedom om.

Nu vet vi att varken justitieministern eller statsministern hade någon som helst kännedom om det allvarliga läget. Det är allvarligt.

Fru talman! Det är helt riktigt att vi befinner oss i ett allvarligt säkerhetsläge. Möjligtvis är också de frågor vi diskuterar av den karaktären att de förtjänar att behandlas med ett visst allvar. Utan att gå in på alla enskildheter i de inlägg som Patrik Björck har gjort här kan sägas att varje enskild del kanske inte svarar upp till den precision som frågornas allvar förtjänar.

Patrik Björck lägger också ganska många ord i min mun, som att detta skulle vara oviktigt eller sakna betydelse, vilket jag naturligtvis aldrig har påstått. Det är en realitet att de omständigheter och händelser vi talar om har varit föremål för förundersökning och att det har väckts ett åtal. Detta understryker naturligtvis att de frågor vi talar om inte på något sätt är oviktiga, och det har jag heller aldrig påstått.

Vad gäller de pågående rättsliga prövningarna i det här fallet, och för den …

Visa hela anförandet

Fru talman! Det är helt riktigt att vi befinner oss i ett allvarligt säkerhetsläge. Möjligtvis är också de frågor vi diskuterar av den karaktären att de förtjänar att behandlas med ett visst allvar. Utan att gå in på alla enskildheter i de inlägg som Patrik Björck har gjort här kan sägas att varje enskild del kanske inte svarar upp till den precision som frågornas allvar förtjänar.

Patrik Björck lägger också ganska många ord i min mun, som att detta skulle vara oviktigt eller sakna betydelse, vilket jag naturligtvis aldrig har påstått. Det är en realitet att de omständigheter och händelser vi talar om har varit föremål för förundersökning och att det har väckts ett åtal. Detta understryker naturligtvis att de frågor vi talar om inte på något sätt är oviktiga, och det har jag heller aldrig påstått.

Vad gäller de pågående rättsliga prövningarna i det här fallet, och för den delen andra pågående rättsliga prövningar, finns det naturligtvis inget absolut förbud i regeringsformen mot att uttala sig om enskilda pågående ärenden. Men detta skiljer sig inte från andra pågående rättsfall. För den som läser konstitutionsutskottets granskningar på detta område är det uppenbart att statsråd förväntas iaktta en återhållsamhet i förhållande till pågående rättsliga prövningar. I det avseendet skiljer sig inte det här fallet, i alla fall inte när det gäller min tjänsteutövning, från hur jag har hanterat snart sagt alla andra pågående rättsfall. Man håller sig på lämpligt avstånd för att inte yttra sig över omständigheter som är föremål för rättslig prövning.

Vad gäller konstitutionsutskottet konstaterar jag att de frågor vi nu diskuterar kommer att bli föremål för en granskning och en prövning av utskottet. Jag har aldrig någonsin, vare sig i dag eller tidigare, påstått att den granskningen förhindrar mig att stå här i kammaren eller svara på frågor som ställs här. Sedan är det en annan femma om ledamoten inte är nöjd med mina svar. Men jag har svarat på de frågor som har ställts i dag, och det har jag gjort med glädje.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.