Patrik Björck

Fru talman! Jag har några följdfrågor och funderingar kring det svar jag fick från statsministern.

Den första frågan gäller när statsministern fick kännedom om detta debacle och alla misstag, det vill säga att den som hade att ansvara för den svenska säkerheten faktiskt satte svensk säkerhet i fara. När fick statsministern kännedom om detta? Det har jag inte fått svar på, och det skulle jag vilja eftersom det inte har framkommit.

Varför är det så viktigt att peta i när det skedde? Det beror på att statsministern säger att han inte haft anledning att ifrågasätta den bedömning som gjorts av alla misstag. Men så fort det kom till allmän kännedom, när det efter två år diariefördes, när pressen skrev om det och när polisen fick kunskap om det blev det omedelbart föremål för förundersökningar och polisutredningar. Då är man väldigt nära olaglighet.

Visst förstår jag att statsministern inte kan kommentera förundersökningen, ett eventuellt åtal eller domar. Jag har respekt för det och kräver inte det. Men det jag kräver är att statsministern lite grann granskar sig själv med kritiska ögon. Om det här nu är händelser som har skett under lång tid tror jag att statsministern under väldigt lång tid har haft kännedom om dem. Då har statsministern också haft lång tid på sig att ifrågasätta om det fattats ett rimligt beslut. Om Polismyndigheten omedelbart kom fram till att det här gränsar till olaglighet i så hög grad att vi talar om förundersökningar och att det hamnar i Säkerhetspolisens hägn borde det ha ringt en liten klocka någonstans hos statsministern.

En fråga som väldigt många i Sveriges land i dag skulle vilja ha svar på är varför statsministern negligerade det väldigt allvarliga brott mot den svenska säkerheten som har kommit i dagen tack vare massmedierna. De har skrivit om det och grävt fram handlingar som inte var diarieförda, vilket inte hade gjorts på grund av att statsministern och den organisation som han är ansvarig för faktiskt inte gjort sitt jobb.

Det finns en massa obesvarade frågor, och det är därför vi står här i dag.

Riksdagen har en massa olika funktioner. En av dessa är att tillsätta statsministrar. Riksdagen kan också avsätta statsministrar. Däremellan har riksdagen sin kontrollmakt. Genom interpellationsdebatter, KU-granskningar och skriftliga frågor försöker riksdagen få reda på hur statsministern förhåller sig till det förtroende som svenska folkets valda representanter har gett statsministern.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är ingenting man bara kan vifta bort eller avfärda med att säga att det pågår en granskning. Här och nu, i denna interpellationsdebatt, ställs rimliga och adekvata frågor till statsministern. Jag förväntar mig ett svar.

Frågan är alltså när statsministern fick reda på alla oegentligheter – eventuellt till och med olagligheter – som den nationella säkerhetsrådgivaren gjort sig skyldig till. Det är oegentligheter att glömma telefoner och sekretessbelagda handlingar. Det behövs ingen domstolsprövning för att komma fram till det. Vi förstår alla att det inte är något man ska göra när man har en sådan roll.

När fick statsministern reda på detta? Jag tror att statsministern har haft reda på detta under ganska lång tid. Varför gjorde inte statsministern den rimliga bedömningen att det hela närmade sig, och låg väldigt nära, gränsen till olagligheter? Det borde ha varit så självklart att ha ett respektavstånd att man hade anmält detta till polisen.

Fru talman! Herr statsminister! Statsministern tillsatte en nationell säkerhetsrådgivare i början av mandatperioden. Statsministern är ansvarig för allt regeringsarbete, men i det här fallet är det extra tydligt statsministerns ansvar. Utnämningen av den nationelle säkerhetsrådgivaren har från första början kantats av frågetecken och problem. Rekryteringen har ifrågasatts, och sedan har problemen bara fortsatt.

Jag frågade statsministern hur rekryteringen gick till och på vilka grunder just Henrik Landerholm valdes. På detta svarade statsministern med att hänvisa till KU:s granskning av den ifrågasatta rekryteringen av Landerholm. Det hade kanske kunnat fungera om Landerholm varit vuxen uppgiften som nationell säkerhetsrådgivare. Men med facit i hand har det visat sig att rekryteringen av Landerholm var ett stort misstag.

Landerholm blev ytterligare en i mängden av misslyckade rekryteringar som statsministern ansvarat för. Landerholm blev en säkerhetsrisk. Hur kunde det bli så? Har statsministerns nära vänskapsrelation med Landerholm påverkat att en illa genomtänkt rekrytering genomfördes? Detta är frågor som ställs inte bara av oss socialdemokrater utan även av medlemmar av statsministerns eget parti, enligt uppgifter i pressen. Det troligaste är att statsministerns nära vänskap med Landerholm förklarar den misslyckade rekryteringen.

Den andra frågan jag ställde var när statsministern fick kännedom om de olika incidenterna med bortslarvade handlingar och telefoner samt andra säkerhetsrisker förknippade med Henrik Landerholms bristande omdöme. På denna fråga svarade statsministern mycket svävande och sa att det var efter att utredningen var klar. Jag har följdfrågor på det. Följdfrågor är en del av interpellationsdebatten. När fick statsministern information om oegentligheterna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min tredje fråga var varför Regeringskansliet inte på eget initiativ polisanmälde de förseelser som borde bedömas som allvarliga och som nu är föremål för en förundersökning. Svaret från statsministern var: ”Efter att utredningen var klar fick jag övergripande information om händelsen och den bedömning som då hade gjorts. Jag hade inga skäl att ifrågasätta denna.”

Det är ett häpnadsväckande svar av flera skäl. Först och främst har statsministern alltså bara fått information om en av alla händelser där Landerholm visat prov på dåligt omdöme. Bedömningen av Landerholms lämplighet borde naturligtvis ha innehållit alla de olika incidenter som inträffat. De är var för sig allvarliga men sammantaget helt oacceptabla.

Dessutom har det visat sig att statsministern hade alla skäl i världen att ifrågasätta bedömningen. Varför överprövade inte statsministern bedömningen? Det är ju uppenbart, fru talman, att polisen har överprövat bedömningen. Borde inte statsministern själv ha gjort det och som ansvarig för och högste chef över regeringens arbete haft en rejäl säkerhetsmarginal till vad som är olagligt?

Nu har det också framkommit att det tog två år att diarieföra händelsen. Varför tog det så lång tid? Är det ett vanligt förfarande i Regeringskansliet?

Slutligen: Statsministern försvarade sin säkerhetsrådgivare hela vägen in i kaklet, trots att han visste vad som hade hänt.

Det är många frågor och så här långt få eller svävande svar. Men, fru talman, nu har statsministern tio minuter, fördelat på tre anföranden, till sitt förfogande att förklara sig.

Med svagt ledarskap i en tid av stor oro i Sverige och världen, när vi som bäst behöver styrka och starkt ledarskap, är debaclet med den nationella säkerhetsrådgivaren tyvärr en bild på motsatsen. Svagt ledarskap, fru talman, är inte vad Sverige behöver i tider som dessa.

(Applåder)

Herr talman! Elisabeth Svantesson beskrev hundra år av utveckling av Sverige. Nästan vartenda förslag röstade högern nej till - semester, pensioner etcetera. Det var inte högern som ledde Sverige ut ur fattigdom och underutveckling. Det var Socialdemokraterna som gjorde det - bara så att vi är överens.

Sedan gäller det detta med hur det går. Jag fick i dag i min hand en rapport från Makalösa Föräldrar, herr talman. Där står det: Vi går totalt på knäna och vänder på varje krona.

För att förstärka min argumentation i tidigare inlägg hänvisade jag till Finanspolitiska rådet, som inte gör en partipolitisk bedömning utan en bedömning av budgeten utifrån strikt ekonomiska termer. De underkänner regeringens politik.

I dag fick jag också veta att SCB meddelar att sysselsättningen minskar och att konjunkturen blir sämre. Det är statistikmyndigheten. Det är alltså inte något partipolitiskt hittepå, utan det är fakta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan prata om intressen, som Niklas Karlsson också gjorde. Högern bildades för att tillvarata rikas och mäktigas intressen. Socialdemokraterna bildades för att tillvarata vanligt folks intressen - vanligt folk, som inte automatiskt har tillgång till makt och pengar.

Det som är tråkigt för högern är att deras politik visserligen på kort sikt gynnar deras kärnväljare men att den på lång sikt leder till stagnation och till att den gemensamma kakan krymper.

Herr talman! Det som är roligt för oss socialdemokrater är att vår politik gynnar våra kärnväljare på både kort och lång sikt. Dessutom leder den till utveckling och till att den gemensamma kakan växer. Detta gynnar alla svenskar. Vanligt folk får det bättre. Företagen får kunder. Ekonomin växer. Så ser det ut. Detta är en lärdom vi har dragit av historien. Vår politik är bra för både hjärtat och hjärnan, och det är därför jag är socialdemokrat.

(Applåder)

Herr talman! Vi socialdemokrater föreslog i vår budgetmotion en rättvis skattesänkning för vanligt folk. Vill man titta på regeringens politik kan man läsa i regeringens budgetproposition för 2025 på sidan 42: "Åtgärderna har olika fördelningsprofil, men sammantaget påverkas hushållens ekonomi mest i inkomstgrupper med höga inkomster. Förslag och aviseringar som påverkar skatter och transfereringar bedöms öka den ekonomiska standarden i alla inkomstgrupper, men främst i inkomstgrupper med höga inkomster. Detta gäller främst förslagen om slopad avtrappning i jobbskatteavdraget, jobbskatteavdraget för äldre och i det förhöjda grundavdraget samt det förstärkta jobbskatteavdraget."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man kan fortsätta att läsa på sidan 43, under rubriken "Effekter på ekonomisk jämställdhet": "Förslag och aviseringar som påverkar skatter och transfereringar bedöms tillföra ekonomiska resurser till män i högre utsträckning än kvinnor. Det är främst förslagen om slopad avtrappning i jobbskatteavdraget, jobbskatteavdraget för äldre och i det förhöjda grundavdraget samt det förstärkta jobbskatteavdraget som bidrar till detta resultat."

Regeringen skriver själv precis det som jag säger: Det är en budget för rika män.

Men denna kritik kommer inte bara från mig som socialdemokrat. Den kommer också från Finanspolitiska rådet. Förra årets budget, alltså budgeten för 2024, kritiserades av Finanspolitiska rådet. Under rubriken "Den svenska arbetsmarknaden" på sidan 13 i Finanspolitiska rådets rapport skriver man: "Bristande matchning mellan arbetsgivares behov och arbetslösas kompetenser tycks vara en viktigare förklaring till arbetslösheten bland konkurrenssvaga grupper. Det gäller i synnerhet med avseende på utbildning, eftersom arbetssökande ofta saknar de specifika kompetenser som arbetsgivare efterfrågar."

I samma rapport från Finanspolitiska rådet skriver man under rubriken "Åtgärder för fler i arbete": "Vår bedömning är alltså att de ekonomiska incitamenten att arbeta är starka för de allra flesta. Vi är därför tveksamma till att jobbskatteavdrag som kommer alla till del får några betydande sysselsättningseffekter. Även om regeringens beräknade sysselsättningseffekter för jobbskatteavdraget i BP24 är små är de sannolikt en överskattning."

När det gäller årets budget gav Finanspolitiska rådets ordförande Lars Heikensten sin första analys av budgeten för 2025 vid ett seminarium arrangerat av SNS efter att budgetpropositionen hade presenterats. Han förklarade sin syn så här:

Regeringen kallar det en tillväxtbudget. Finanspolitiska rådet tvivlar dock på effekten av de skattesänkningar som föreslås i budgetpropositionen för nästa år. "Det är inte en särskild effektiv åtgärd om man vill skapa mer jobb", säger ordförande Lars Heikensten.

Så löd alltså Finanspolitiska rådets diss av budgeten. Regeringens skattesänkningar är inte effektiva.

Kritiken har till en del historisk grund. Vi har precis som jag sa i mitt första inlägg provat den här politiken under 1990-talet under Carl Bildt. Det fungerade inte. Det ledde till kaos i ekonomin och hög arbetslöshet. Vi har provat det under Fredrik Reinfeldts tid vid makten 15 år senare. Det ledde också till kaos i ekonomin och hög arbetslöshet.

Nu provar vi det under Ulf Kristerssons tid, och det leder än så länge, herr talman, just till samma resultat. Det är kanske inte så konstigt. Om en politik vid två tidigare tillfällen har lett till detta resultat kanske man inte ska bli förvånad om det, när man provar den en tredje gång, leder till hög arbetslöshet, sämre tillväxt och sämre välfärd. Det är liksom en självklarhet att den politiken leder dit.

Herr talman! Finansministern slår sig för bröstet för att inflationen nu inte är lika hög som den var tidigare. Det är gott och väl, men matpriserna har inte sjunkit. De bara stiger lite mindre. Om man då inte ser till att hjälpa vanligt folk blir det helt enkelt mindre mat på bordet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Herr talman! Tack för svaret, finansministern! Det är som finansministern nämner i sitt svar: Tillväxten är rekordlåg, arbetslösheten är rekordhög, elpriserna är rekordhöga, sjukvårdskrisen skenar och gängvåldet eskalerar.

I detta läge lägger regeringen fram en budget som mest gynnar rika män. Man är mer bekymrad över de redan rika än över samhällsproblemen.

Ojämlikheten växer. De rika blir rikare, åtminstone på kort sikt, och de fattiga blir fattigare, tyvärr inte bara på kort sikt. Men de rikas glädje över Elisabeth Svantessons politik kommer, herr talman, så småningom att gå över i besvikelse när de drabbas av konsekvenserna av denna politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När konkurserna ökar och tillväxten sjunker kommer även Elisabeth Svantessons kärnväljare att drabbas. Då kommer även Elisabeth Svantessons kärnväljare att påminnas om att högerpolitik alltid leder till just konkurser, sjunkande tillväxt, ökande arbetslöshet och sämre välfärd. Detta är nämligen en politik som har prövats med samma resultat flera gånger i Sveriges moderna historia: på 90-talet med Carl Bildt, 15 år senare med Fredrik Reinfeldt och nu med Ulf Kristersson.

Inte en siffra är rätt, och inte en pil pekar åt rätt håll. Arbetslösheten går upp, sjukvårdskrisen tilltar, elpriserna går upp, ojämlikheten ökar, konkurserna och gängvåldet ökar. Den enda pil som pekar nedåt, herr talman, är den som visar tillväxten.

Finansministern borde vara bekymrad. Finansministern borde fråga sig vad som gått så fel nu när hon befinner sig i andra halvan av mandatperioden - när hennes politik uppenbarligen inte fungerar.

Finansministern borde, herr talman, lära av historien. Den politik hon för fungerar inte. De ekonomiska effekter finansministern förväntar sig kommer inte - de syns inte till. Tvärtom går allt åt fel håll. Varför är det då så här?

Jag ställde i interpellationen en fråga till finansministern om vilken ekonomisk teori som regeringen lutar sig mot. Jag fick inte något riktigt bra svar på detta, men jag kan själv svara.

Svaret är att den ekonomiska teori som regeringen bygger sin politik på är den så kallade hästskitsteorin. Den går ut på att om man ger hästen mer havre att äta får sparvarna mer att äta när den kommer ut i andra ändan. Att detta är ett ineffektivt sätt att mata sparvar förstår nog de flesta. Om man dessutom ger hästen så mycket havre att den inte orkar äta upp allt blir det verkligen inte bättre för sparvarna.

Elisabeth Svantesson kommer att få cirka 30 000 kronor om året i sänkt skatt när regeringens budget träder i kraft. Hon fick av Svenska Dagbladet frågan vad hon tänker göra för pengarna nu när hon behöver betala mindre skatt. Svaret från Elisabeth Svantesson är, herr talman: "Alltså, jag har inga som helst tankar på vad jag ska göra för pengarna."

Om man i stället, herr talman, hade frågat en barnfamilj med normala inkomster hade svaret kommit snabbt: nya vinterkläder, roligare jul - det hade funnits många hål att stoppa i. Det är därför, herr talman, ett höjt barnbidrag inte bara är mer rättvist än stora skattesänkningar för rika utan också bättre för ekonomin, för företagen och för tillväxten.

(Applåder)

Herr talman! Jag begärde ordet i den här debatten efter att jag hade hört svaret från landsbygdsministern och hört Kenneth G Forslund i sitt debattinlägg konstatera att han är överens med landsbygdsministern om riktningen med politiken.

Landsbygdsministern och jag var ju också överens om riktningen i den tidigare debatten, som gällde vargfrågan - men det händer ju ingenting! Det är det som är så oroväckande med landsbygdsministern. "Vilka åtgärder som kommer att finnas med i myndigheternas regleringsbrev för 2025 kan jag ännu inte gå in på", svarade landsbygdsministern. Däremot förväntar han sig enligt svaret att den genomförda politiken kommer att få ett visst genomslag.

Det är en väldigt defensiv och försiktig hållning. Den svenska landsbygden skulle tjäna på om landsbygdsministern skulle kunna vara lite tydligare och lite mer kraftfull, arbeta lite hårdare och driva på frågorna lite mer. Då skulle vi inte bara vara överens om riktningen utan kanske till och med vara tillfreds med resultatet av politiken, för det är det som är det viktiga.

Men det är klart: Om vargjakten bara minskar och skarvjakten inte kommer igång, och om landsbygdsministern är så försiktig, så rädd för handlingar och har så svag handlingskraft, kommer vi inte att komma vidare i några frågor. Då kan vi vara hur mycket överens som helst om inriktningarna, men det kommer inte att bli några resultat, herr talman! Det oroar mig och människor på den svenska landsbygden.

Herr talman! Då hoppas jag att jag i landsbygdsministerns slutanförande kan få ett klart besked när det gäller den fråga jag ställde. Frågan var: Kommer landsbygdsministern att uppfylla sitt löfte till väljarna att mer än halvera vargstammen? Kan jag få ett klart svar på den frågan? Då skulle vi vara väldigt överens, och det är ju alltid trevligt när man kan vara överens här i kammaren.

Då måste landsbygdsministern åtminstone närma sig de siffror på tilldelning av licensjakt som fanns under den tid då den socialdemokratiska regeringen hade ansvar för vargpolitiken. Det är enkelt att svara: Kommer landsbygdsministern att uppfylla sitt vallöfte? Kan jag få ett ja eller nej på den frågan?

Om jag får ett ja är vi väldigt överens. Då kommer vi kanske att ha andra debatter, men vi kommer att kunna slippa ha den här typen av debatter i kammaren. Då skulle ingen vara gladare än jag. Det finns många andra viktiga landsbygdsfrågor att diskutera, men just den här frågan skulle det vara skönt att få städa undan.

Herr talman! Landsbygdsminister Peter Kullgren tar upp detta med komplicerade regler och EU och att det är myndigheterna som styr så att han inte har något inflytande över vargpolitiken. Då kanske man inte ska utfärda den typen av vallöften om att mer än halvera vargstammen, för då får man faktiskt ta ansvar för att leverera på detta. Ja, herr talman, jag är medveten om att reglerna är komplicerade och att EU är ett bekymmer när det gäller denna typ av frågor. EU är en organisation som många gånger är till nytta, men i just dessa frågor är EU faktiskt ett problem - det kanske jag och landsbygdsministern kan vara överens om.

Men landsbygdsministern har faktiskt möjlighet att styra sina myndigheter - att ta befälet i frågan. Dessutom har landsbygdsministern och regeringen ett ansvar för att uppfylla sina vallöften. Och ger man ett vallöfte om att mer än halvera vargstammen får man bara se till att ordna det. Sedan inser jag, herr talman, att det kan vara bekymmersamt att leverera på vallöften, oavsett vilka de är. Det kan vara bekymmersamt på grund av att regelverket styrs på EU-nivå. Man kanske inte som regering hittar rätt verktyg för att styra myndigheter och annat i syfte att genomföra sina vallöften. Men man är ändå skyldig sina väljare att genomföra vallöftena.

Faktum är att det när den socialdemokratiska regeringen styrde kom beslut om tilldelning av 75 vargar inför jaktåret 2023. Därefter har antalet sjunkit för varje år, och jag vet att folk på landsbygden är otroligt frustrerade över att se denna utveckling. Skadorna som vargen orsakar på tamboskap, för jägare och på hundar finns kvar. Skadorna på den biologiska mångfalden eftersom betet upphör på stora områden i Sverige finns kvar.

Alla skador finns kvar, och kostnaderna finns kvar. Men jakten bara minskar och minskar. Kan landsbygdsministern här i riksdagens kammare lova att vi dubblar licensjakten på varg nästa år? Då kanske vi kommer upp till de socialdemokratiska nivåerna på 75 stycken och mer än fördubblar vargjakten. Skulle man kunna få ett sådant löfte så jag kan åka hem till väljarna i min valkrets och säga att vi har en landsbygdsminister som faktiskt tar detta problem på allvar? Det skulle vara något att eftersträva. Då kanske landsbygdsministern och jag skulle kunna komma överens. Då kanske vi skulle kunna debattera andra frågor här i kammaren än det här vallöftet, som landsbygdsministern än så länge inte har lyckats uppfylla.

Nu har landsbygdsministern lite tid kvar på mandatperioden. Förhoppningsvis får vi se steg tas åt rätt håll. Men än så länge är det bara jakten som halveras. Det är bara detta som är resultatet av landsbygdsministerns politik.

Herr talman! Jag vill tacka för att landsbygdsministern äntligen kommer till kammaren och diskuterar denna viktiga fråga. Orsaken till den kommentaren, herr talman, är att jag lämnade in denna interpellation i oktober och vi hade en bokad tid i början av november, som landsbygdsministern sedan av något outgrundligt skäl inte höll sig till utan bokade av. Jag fick ett märkligt svar om att skälet till dröjsmålet var att det var fullbokat i kammaren. Det är lite knepigt eftersom vi faktiskt hade en inbokad tid för debatt i början av november.

Jag säger detta för att jag lyfte denna debatt när jag fick se resultatet av landsbygdsministerns politik. Min fråga gällde om man skulle uppfylla sitt löfte om att mer än halvera vargstammen. Detta har landsbygdsministern inte svarat på i sitt inledande svar här, herr talman, och han har inte heller i praktiken, i sin gärning som landsbygdsminister, kunnat leverera detta. Det enda som landsbygdsministern har halverat är tilldelningen vid vargjakt.

När landsbygdsministern tillträdde fanns ett beslut från länsstyrelserna från tiden innan landsbygdsministern fick ansvar för dessa frågor, när den socialdemokratiskt ledda regeringen fortfarande hade ansvaret för dem, om licensjakt på 75 vargar inför jaktåret 2023. I de beslut som har tagits sedan landsbygdsministern fick ansvar för dessa frågor har vargjakten mer än halverats, till en tilldelning på 36 vargar jaktåret 2024.

När jag - och inte bara jag utan även oroade djurägare, jägare och landsbygdsbor - fått besked om att landsbygdsministerns politik inför jaktåret 2025 innebar en ytterligare sänkning av antalet tilldelade vargar för licensjakt till 30 individer skrev jag denna interpellation i oktober. Det är nämligen väldigt många oroade väljare som frågar mig vad det är som pågår. Varför halveras tilldelningen av varg inför vargjakten i stället för att vargstammen halveras?

Nu har mer än halva mandatperioden, när landsbygdsministern haft ansvar för dessa frågor, gått. Vi kan hela tiden se att problemen finns. Tamboskap, hästar, får, nöt, katter och hundar dödas av varg. Jakt med lös hund är svårt att bedriva i stora områden i Sverige. Det är svårt att ha betande djur. Jag har grannar som har får på bete men drar tillbaka dem för att man inte vågar ha dem långt från gården eftersom man inte kan skydda sig mot varg.

När man lever i en sådan situation, där vargen gör oerhört stor skada och kostar oerhört mycket pengar och det finns ett löfte från landsbygdsministern om att ta tag i dessa problem och göra något åt dem men inget sker i verkligheten, är det klart att landsbygdsministerns väljare blir oroliga och undrar om löftet till väljarna om att mer än halvera vargstammen verkligen kommer att uppfyllas. Denna fråga kvarstår, och jag kommer att fortsätta ställa den till landsbygdsministern tills det löftet faktiskt är uppfyllt.

Fru talman! Ett stort tack till Martin Melin som ändå på ett hederligt sätt besvarar en enkel fråga. All heder till Martin Melin för det!

Sedan blir jag nästan lite full i skratt när Martin Melin beskriver sin partikamrats talarstil här i kammaren. Jag kan verkligen se Johan Pehrson framför mig vifta med armarna och vara lite högröstad och så.

Problemet med Johan Pehrson är väl att det är det han kan. Bekymret med Johan Pehrson är att nu sitter han i regeringen som statsråd och får ingenting gjort. Johan Pehrson är en väldigt bra bild av den här regeringens handlingsförlamning, för det är faktiskt en minister som inte har gjort någonting under hela sin tid i regeringen.

Nej, jag satt inte i riksdagen 2005, men jag kan se det framför mig - en väldigt målande bild av Johan Pehrson som viftar med armarna, skroderar, skrockar och brölar. Det är klart att det hade varit bra om lagstiftningen hade kommit 2005, men jag vill återigen tacka Martin Melin, som är den ende ledamot som representerar regeringen som faktiskt kan svara på frågan.

Jag hade dock en fråga till. Det har framkommit från regeringsunderlaget att det under dessa två år har slunkit in annan lagstiftning som har gett Tullverket nya verktyg och befogenheter under tiden. Eftersom Martin Melin sitter i Tullverkets insynsråd och har suttit i skatteutskottet fram till nu kanske Martin Melin kan upplysa oss här i kammaren om vilken lagstiftning det är man pekar på. Eftersom Martin Melin var ärlig nog att svara på min första fråga skulle jag även vilja ha svar på min andra.

Ny tullbefogenhetslag

Fru talman! Olyckliga omständigheter gör att vi har den här debatten i dag, samtidigt som Tullverkets insynsråd har ett möte ute på Arlanda som jag därför tyvärr inte kan delta i.

Martin Melin har tillsammans med mig suttit i Tullverkets insynsråd. Nu har han lämnat den platsen till en partikollega, men fram till nu har han alltså suttit i Tullverkets insynsråd. I Tullverkets insynsråd sitter också Marie Nicholson, som jag alldeles nyss debatterade med. Jag ställde då några frågor till Marie Nicholson som jag inte fick svar på.

Jag tänkte därför att Martin Melin, som har representerat sitt parti i de här frågorna i skatteutskottet fram till nu och även har suttit i Tullverkets insynsråd, borde ha möjlighet att svara på de frågor som jag inte fick svar på tidigare. Jag ska därför försöka vara tydlig och ge Martin Melin en ärlig chans att svara.

Varför har det dröjt två år att genomföra den här lagstiftningen, som var förberedd av den tidigare regeringen? Vad finns det för skäl? Marie Nicholson gjorde ett försök och trasslade till det med tilläggsdirektiven - de har ingenting med detta att göra. Det kan vi vara överens om. Man hade kunnat genomföra den här utredningen tidigare, oberoende av dessa. Jag har också läst upp vad som står i betänkandet, så jag ska inte ägna tid åt det. Den frågan skulle jag vilja ha ett bra svar på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ny tullbefogenhetslag

Sedan har det framkommit lite konstiga uppgifter här i debatten om att den sittande regeringen har infört en massa ny lagstiftning som har gett Tullverket nya verktyg. Vilken lagstiftning då?

(Applåder)

Fru talman! Som den uppmärksamme kan notera fick jag inte svar på mina frågor. Det kommer jag kanske inte att få framöver heller, men jag kan ju fortsätta att ställa dem till övriga ledamöter under debattens gång.

Det är ändå spännande att höra om Marie Nicholsons syn på regeringsarbete. Hon tycker att det är konstigt att en sittande regering ett år före ett val ger en utredning direktiv om att genomföra viktig lagstiftning. Om Marie Nicholson tycker det och samtidigt företräder den nuvarande regeringen innebär det att vi kan förvänta oss att den handlingsförlamade regering som sitter vid makten nu i ödmjukhet inför väljarna kommer att fortsätta att inte lägga fram några förslag för att lösa viktiga samhällsproblem.

Jag tycker att det här är spännande information till väljarna. Marie Nicholson menar alltså att det är rimligt att en regering inte lägger fram några utredningsdirektiv, inte jobbar med samhällsproblem och inte arbetar ända in i kaklet. Det tycker inte vi socialdemokrater. Vi jobbar på väljarnas uppdrag ända in i kaklet, hela tiden och hela mandatperioden. Sedan hoppas vi naturligtvis på förnyat förtroende.

Vi stannar inte upp två år före ett val och slutar att ge utredningsdirektiv eller bekämpa samhällsproblem. Vi bekämpar alltid samhällsproblem varje dag och varje gång vi har regeringsmakten, varje gång vi har möjlighet att lägga lagförslag och varje gång vi får votera i den här kammaren.

Förra gången vi diskuterade budget hade vi tillfört mer medel till Tullverket. Trots att vi sitter i opposition kämpar vi för att lösa samhällsproblem. Vi gör det i opposition, och vi gör det när vi har regeringsmakten. Vi gör det hela tiden. Men Marie Nicholson representerar en regering som tycker att man i ödmjukhet inför väljarna inte ska försöka bekämpa samhällsproblem eftersom det bara är två år kvar till valet. Jag tycker att det är en märklig inställning till politik. Det kanske är bekvämt, men det är inte förtroendeingivande.

(Applåder)

Fru talman! På grund av bristande fantasi tänkte jag ställa samma frågor till Marie Nicholson som jag ställde till Erik Hellsborn, eftersom jag inte fick några svar från honom.

Nu gjorde Marie Nicholson ett litet försök att svara på en av frågorna, nämligen varför regeringen har dragit benen efter sig i två år. Jag uppfattade det i alla fall som ett försök att svara på frågan. Hon sa att det berodde på det tilläggsdirektiv som lades fram den 30 mars 2023. Det här låter lite märkligt, och Marie Nicholson skulle kunna få utveckla hur tilläggsdirektivet förhindrade regeringen att genomföra den utredning som faktiskt genomförts och var klar i september 2022. Varför var det ett hinder för regeringen?

Tilläggsdirektivet handlade om att utredaren skulle lämna förslag på hur utförsel av stöldgods kan kriminaliseras oavsett ställningstagande i sak. Det fanns ingenting alls i tilläggsdirektivet som förhindrade regeringen att genomföra de redan utredda förslagen.

Man bör dessutom vara lite noggrann och läsa det betänkande som vi debatterar i dag. Låt mig läsa upp vad det är vi ska fatta beslut om så att vi vet det: "Tullbefogenhetsutredningen överlämnade i september 2022 delbetänkandet Tullverkets rättsliga befogenheter i en ny tid (SOU 2022:48). I betänkandet behandlas uppdragen i utredningsdirektiven från den 29 april 2021. Betänkandet har remissbehandlats.

I denna proposition behandlar regeringen betänkandets förslag."

I det vi ska besluta om i dag står det i texten, svart på vitt, att det vi behandlar i dag är det som utreddes och lämnades över i september 2022. Det är detta vi ska fatta beslut om. Varför tog det två år, Marie Nicholson?

Vi kan ta det där med pengarna också när vi ändå håller på. Dessutom påstod Erik Hellsborn att tullen har fått en massa nya verktyg under de här två åren. Kan Marie Nicholson kanske räkna upp vilka de här nya verktygen är?

(Applåder)

Fru talman! Erik Hellsborn säger att han har svårt att känna igen sig i verkligheten. Jag förstår det. Det är kanske också därför jag inte fick svar på mina två enkla och väldigt tydliga frågor. Jag ska göra ett nytt försök.

Den socialdemokratiska regeringen hade utrett frågan och hade ett lagstiftningsförslag klart. Om vi hade fått sitta kvar hade vi kunnat genomföra det för två år sedan. Erik Hellsborn har medverkat till att skjuta upp den här lagstiftningen i två år, och Erik Hellsborn säger att han är stolt över det. Vad bygger Erik Hellsborn den stoltheten på?

Min första fråga är: Varför sköt man upp lagstiftningen i två år?

Den andra frågan är: Varför medverkade Erik Hellsborn till att inte ge tullen mer medel? Varför stoppade Erik Hellsborn mer pengar till tullen? Varför förhindrade Erik Hellsborn tulltjänstemännen att få effektiva verktyg? Det är den där verkligheten som Erik Hellsborn har lite svårt att orientera sig i.

Fru talman! Ärade åhörare! Jag tycker ändå att det är väldigt enkla frågor att svara på. Varför vänta i två år? Varför stoppa pengarna? Kan vi få svar på det?

(Applåder)

Fru talman! Erik Hellsborn talar sig varm för socialdemokratisk politik här i kammaren. Det tackar jag för. Jag tänker dock ställa två frågor till Erik Hellsborn.

Om den här lagstiftningen är bra, viktig och effektiv, vilket vi är överens om, hur kan det då komma sig att Erik Hellsborn, som tillhör regeringsunderlaget, har medverkat till att försena denna lagstiftning i två år? Det är den ena frågan, som är väldigt enkel och konkret. Jag hoppas på ett svar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ny tullbefogenhetslag

Den andra frågan gäller att Erik Hellsborn talade om att tillföra medel till tullen. För ett år sedan röstade Erik Hellsborn nej till att tillföra medel till tullen. Vi socialdemokrater föreslog att vi i denna kammare skulle tillföra mer medel till tullen. Då valde Erik Hellsborn att trycka på nej-knappen. Han ville inte stödja ett förslag som gav tullen mer medel. Varför röstade Erik Hellsborn nej till mer medel till tullen?

Det är två enkla och viktiga frågor.

Fru talman! Detta är skatteutskottets betänkande 2 i höstens olika betänkandeströmmar som kommer. Det handlar om tullbefogenhetslagen. För att redogöra lite för vad det handlar om för den som lyssnar tänkte jag lite kort gå igenom vad det är vi ska besluta om i dag, fru talman.

Det som finns i betänkandet, som bygger på en proposition, är helt enkelt förslag om att ge tulltjänstemännen nya verktyg för att genomföra sitt arbete på ett effektivare sätt. Det handlar också om att få lagstiftningen enhetlig och samlad. Det underlättar tulltjänstemännens möjligheter att genomföra sitt arbete på ett sätt som vi som samhälle kan förvänta oss.

Det handlar om tulltjänstemännens rätt att använda våld i fler situationer. Det kan låta otrevligt, men det är tyvärr kanske nödvändigt med den situation och den samhällsutveckling som vi har i dag. Det handlar om att tulltjänstemän ska få en utökad rätt att stoppa fordon. Det handlar om att tulltjänstemän får utökade möjligheter att skyddsvisitera.

Det handlar om att tulltjänstemän får rätt att avlägsna ordningsstörande personer från en kontrollplats. När de ska genomföra sitt arbete får de i dag större befogenheter att skapa sig en möjlighet att göra det på ett rimligt sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ny tullbefogenhetslag

Det handlar om att tulltjänstemän ska få öppna försändelser i fler fall än i dag. Brottsligheten hittar hela tiden nya vägar. Då är det viktigt att tulltjänstemännens befogenheter följer med så att man kan hantera den nya situation som uppstår.

Det handlar om att tulltjänstemän får stänga av områden vid den inre gränsen. Det är också en möjlighet för tulltjänstemän att vidga sitt arbetsområde för att fullgöra sina uppgifter.

Det handlar om att tulltjänstemän ska få större möjlighet att leda förundersökningar. Det är en kompetensfråga genom att den som verkligen kan frågorna får en möjlighet att delta i förundersökningen och därigenom öka kvaliteten i arbetet.

Det handlar om att tullåklagare får föra talan om fler brott. Det ligger i samma linje. Det handlar om att tulltjänstemän får utökade möjligheter att biträda åklagare och andra brottsbekämpande myndigheter.

Det kan låta lite byråkratiskt. Men det är någonting som i verkligheten på riktigt gör att tullen helt enkelt blir starkare i sitt arbete mot brottsligheten.

Det handlar om att Tullverket ska få ökade möjligheter till revision utan att man ska informera om revisionen i förväg. Det kan låta rimligt. Tullverket ges också ökad tillgång till bokningsuppgifter.

Det är en mängd förslag som finns i propositionen som vi hanterar i betänkandet som helt enkelt ökar tullens möjligheter. I en ny samhällssituation där brottsligheten är alltmer välorganiserad och tar sig nya former får Tullverket större möjligheter att fullgöra sitt uppdrag.

När det gäller den här propositionen finns det inte några reservationer i kammaren. Det finns inga motioner som är skrivna med anledning av propositionen. Den som lyssnar kan fundera lite grann över vad det står för.

Jag kan berätta för den som lyssnar att det innebär att hela riksdagen står bakom förslaget. I riksdagen är vi ibland överens. Vi kan i riksdagen ha olika uppfattningar i olika frågor. Men när det gäller det här förslaget är vi helt överens.

Det är för mig som socialdemokrat väldigt skönt att känna att vi är helt överens om socialdemokratisk politik. Det är ett socialdemokratiskt förslag från start till mål. Det var den socialdemokratiska regeringen som gav utredaren i uppgift att utreda det som är grunden för hela lagstiftningen.

När nu åtta partier i Sveriges riksdag ställer sig bakom en stark socialdemokratisk lagstiftning är det för mig som socialdemokrat naturligtvis glädjande. Det är glädjande för svenska folket, och det är naturligtvis glädjande för tulltjänstemännen som får de nya verktygen.

Det är väldigt glädjande för landet, för brottsbekämpande myndigheter och i slutändan för den enskilde medborgaren att socialdemokratisk lagstiftning även får verkan här i dag. När vi nu troligen klockan 16.00 samlas för votering och samtliga ställer sig bakom socialdemokratisk politik känns det tryggt och bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ny tullbefogenhetslag

Vad som däremot inte känns riktigt lika tryggt och bra, fru talman, är att den socialdemokratiska regering som tillsatte utredningen och också var beredd att genomföra förslaget tyvärr fick lämna över till en regering som inte är riktigt lika handlingskraftig, om jag ska uttrycka mig diplomatiskt. Det ska man ju från riksdagens talarstol, fru talman.

Det är en regering som kanske kan kallas för den lataste regeringen i modern tid. Det är en regering som helt enkelt inte får saker gjorda. Det är en regering som inte heller finansierar verksamhet som är nödvändig. Det gör mig som socialdemokrat bekymrad. Det är också därför som vi socialdemokrater har ett särskilt yttrande.

Jag kan berätta för den som lyssnar på debatten att med ett särskilt yttrande vill man inte ställa ett motförslag. Det är klart att vi inte ställer motförslag mot våra egna förslag. Det är ett socialdemokratiskt förslag som vi ska rösta om i dag.

Vi vill ändå skicka med och påpeka att det finns problem med regeringens sätt att hantera ett bra förslag. Det ena är senfärdighet, och det andra är att man har varit svag med finansieringen.

Den regering vi har i dag är väldigt snabb med att genomföra skattesänkningar för rika män. Men den är väldigt dålig på att finansiera samhällsviktig verksamhet. Det är detta vi vill ha sagt i vårt särskilda yttrande.

Den andra saken som stör mig lite grann som socialdemokrat och bekymrad samhällsmedborgare är att denna väldigt viktiga lagstiftning, fru talman, träder i kraft den 7 november 2024 när den kunde ha trätt i kraft den 7 november 2022.

Tyvärr har vi på grund av regeringsskiftet fått vänta i två år på att genomföra nödvändig och viktig lagstiftning. Det är kanske inte något som man ska gräma sig över i dag, för nu är det ändå bara några veckor kvar till dess att lagen kommer att träda i kraft. Men det är ändå en påminnelse, fru talman, om någonting som det är viktigt att uppmärksamma Sveriges medborgare om.

Detta är en regering som drar benen efter sig när det gäller samhällsviktig verksamhet, som till exempel att ge tulltjänstemän ytterligare befogenheter för att genomföra sitt viktiga uppdrag, och som väntar i två år på att genomföra en lagstiftning som är utredd och klar.

Det finns inget försvar för den senfärdigheten. Vi kan bara konstatera att den sittande regeringen i dag visserligen får igenom socialdemokratisk politik, och det tackar vi för. Men det är två år för sent, och vi är fortfarande oroliga för finansieringen.

(Applåder)

Fru talman! Vi ska inte förlänga diskussionen om hur lång tid man har behövt för att hantera detta, men nästan två riksdagsår har den sittande regeringen behövt för att hantera denna skatteorättvisa.

Det är intressant att konstatera att Hans Eklind inte delar småföretagarnas oro och syn på att det är orättvist att de inte fick en egenavgift så som de hade räknat med utan var tvungna att vänta ett år. Som andra talare har anfört gäller systemen både löntagare och egenföretagare.

Jag har alltså fått svar på min fråga. Hans Eklind tycker att småföretagarnas oro och uppfattning om orättvisa är helt obefogad. Jag tackar för detta svar.

(Applåder)

Fru talman! Hans Eklind är lite mer modest i sitt anförande från talarstolen än han var i sin inledande replik efter mitt anförande. Hans Eklind säger att det var en miss som flög under radarn och att varken pensionärsorganisationerna eller myndigheten såg det. Han ställer också en retorisk fråga om varför Tidöpartierna inte gjort något på två år. Samtidigt menade Hans Eklind i det förra replikskiftet med mig att det var realistiskt att tänka sig att den tidigare regeringen på några veckor under en valrörelse skulle åtgärda detta. Ni hör själva hur missriktat detta var, vilket Hans Eklind nu bekräftar i sitt anförande, och det tackar jag för.

Fru talman! Hans Eklind säger att vi har ett ansvar att läsa handlingarna och sätta oss in i frågorna. Även om finansministern inte är Hans Eklinds partikamrat kanske Hans Eklind kan resonera om och förklara lite hur man tänkte när det gäller småföretagarna. Många småföretagare har frågat mig, och frågan har ställts till finansministern i interpellationsdebatter. Nu ställer jag frågan till Hans Eklind, som har läst handlingarna, är kunnig om förslaget och vet precis hur regeringen har resonerat. Hur resonerar Hans Eklind när det gäller småföretagarna?

Fru talman! Nu kommer Crister Carlsson tillbaka till att inte vilja ta ansvar för sina överenskommelser. Förslaget om att höja pensionsåldern lade vi fram gemensamt. När vi gemensamt kom fram till att det fanns luckor i det påtalade vi det för regeringen, och nu kommer regeringen med ett förslag som rättar till de problem som uppstod i vårt gemensamma förslag.

Men det var egentligen inte det - för det redde vi ju ut under det förra replikskiftet - som jag begärde replik på Crister Carlsson för, fru talman. Jag vill bara ställa en stilla fråga till Crister Carlsson om hur han ser på småföretagens del i detta. Många småföretagare som jag har träffat efterfrågar kompensation även för egenavgifterna. Nu har Crister Carlsson valt att inte tillmötesgå småföretagarna. Kan Crister Carlsson resonera lite med oss och förklara hur han tänkte när han slängde egenföretagarna under bussen?

(Applåder)