STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Min interpellation om statsministerns agerande med anledning av det som föranlett ett åtal mot en av hans nära medarbetare ställdes alltså till statsministern. Den löd så här:

”Nu har den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm åtalats för vårdslöshet med hemlig uppgift genom att med grov oaktsamhet obehörigen ha röjt uppgifter rörande förhållande av hemlig natur vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för Sveriges säkerhet. Det kommer dag för dag nya alarmerande uppgifter i Landerholmskandalen. Statsministern har så här långt svarat svävande och kortfattat på de frågor som ställts med anledning av den här affären. Det är nu dags att statsministern fullföljer sin skyldighet mot riksdagen och faktiskt kommer förberedd till kammaren och redogör för hur mycket han kände till i ärendet och när han fick kännedom om säkerhetsdebaclet.”

Nu vägrade ju statsministern att dyka upp i kammaren. Han fullgör alltså inte sin skyldighet mot riksdagen. Statsministern fegar ur, fru talman. Det är anmärkningsvärt och tråkigt.

De frågor jag hade tänkt ställa till statsministern lyder så här:

När fick statsministern information om de olika säkerhetsproblemen knutna till Henrik Landerholm?

Statsministern har tidigare berättat att han fått information om de bortslarvade hemliga handlingarna. Men fick statsministern information om den glömda telefonen och den glömda anteckningsboken, och kan det ha förekommit andra incidenter av samma natur som statsministern blivit informerad om?

Hade statsministern full kännedom om Landerholms misstag när statsministern gjorde bedömningen att inte polisanmäla dessa allvarliga misstag?

Rekryteringen av Landerholm har fått mycket och berättigad kritik, men hur såg förutsättningarna ut för Landerholm att klara sitt tunga uppdrag? Fanns det en struktur kring den nationella säkerhetsrådgivaren, eller missade statsministern och hans statssekreterare att bygga upp en organisation som motsvarade allvaret i uppgiften?

Har statsministern fortsatt förtroende för Henrik Landerholm?

Det var dessa frågor jag hade tänkt att statsministern skulle besvara. Det är viktiga frågor, men statsministern sviker sin uppgift och sin skyldighet mot riksdagen och skickar i stället justitieministern. Det kunde väl ha gått an om justitieministern hade varit inläst på ärendet och faktiskt svarat på frågorna. Men det är ju helt uppenbart att justitieministern inte har blivit förberedd inför den här debatten, åtminstone inte när det gäller de här frågorna, eller så mörklägger även justitieministern något i den här affären.

I ministerns svar finns inte svar på en enda fråga. Det är ju ganska brukligt i interpellationsdebatter att statsråden faktiskt besvarar frågor och att de noterar vilka frågor de har fått. Men det förekommer inte i det här svaret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Först sviker statsministern sin skyldighet mot Sveriges riksdag. Sedan sviker justitieministern sin skyldighet genom att ignorera viktiga frågor från riksdagens ledamöter. I svaret, fru talman, sa justitieministern: ”Jag konstaterar inledningsvis att det för närvarande pågår en rättslig process gällande detta. Jag kan inte föregripa den processen och kan därför inte heller uttala mig närmare om ett antal av de frågor som ställts.”

Vad grundar han detta på? Det är ingen som har begärt att justitieministern ska föregripa någon rättsprocess eller röja någon sekretess kring förundersökning eller åtal. Det är ingen som har begärt det. Men jag skulle kunna ställa ytterligare frågor till justitieministern.

Ett antal av de frågor som har ställts anser sig justitieministern inte kunna besvara. På vilka grunder är det? Och varför svarar justitieministern inte på de andra frågorna?

Fru talman! Låt mig först konstatera att statsministern har svarat på frågor, också här i kammaren. Den 16 januari var statsministern här på frågestund och svarade då på en rad frågor som rör det ärende vi talar om i dag. I februari månad, den 21 februari närmare bestämt, var statsministern här i kammaren i en interpellationsdebatt med ledamoten Björck och svarade då på frågor med anledning av detta.

Konstitutionsutskottet har inlett en granskning av ärendet, och alldeles självklart kommer statsministern att medverka i den.

Det här är det första jag vill säga. Det är inte så att statsministern undviker frågor, utan han har tvärtom besvarat många frågor här i kammaren. Han deltog i konstitutionsutskottets granskning av rekryteringen – den granskning som ledde fram till KU:s slutsats att det inte hade förekommit några brister i handläggningen av det ärendet. Han kommer självklart också att delta i den kommande granskning som KU har aviserat och såvitt jag förstår också har pausat men ska återkomma till.

Det andra är att jag vill vända mig lite grann mot beskrivningen att jag inte har besvarat några frågor alls av dem som har rests.

Jag gick in på frågan om förtroendet, som har rests av Patrik Björck, genom att konstatera att frågan naturligtvis kan ställas till statsministern. Den framstår möjligtvis som överspelad med tanke på att den nationella säkerhetsrådgivaren har lämnat sin tjänst. Det finns alltså ingen nationell säkerhetsrådgivare att uttala sitt förtroende för.

När det gäller rekryteringen, som var Annika Hirvonens fråga, vill jag understryka att jag inte hänvisade till pågående rättsprocess i den delen. Däremot hänvisade jag till att det pågår en rekryteringsprocess, som jag naturligtvis inte har någon anledning att närmare kommentera – också för att jag själv inte har någon insyn i processen. Men jag vill understryka att den inte alls är kopplad till frågan om en pågående förundersökning, och det har jag inte heller påstått.

Låt mig lyfta ytterligare en av de frågor som har rests som inte har någon koppling till vare sig förundersökningen eller för den delen nödvändigtvis KU:s granskning, även om KU säkert kan komma in på de frågorna också.

Patrik Björck lyfter frågan om strukturen kring den nationella säkerhetsrådgivaren. Jag kan bara konstatera att i samband med att regeringen utsåg den nationella säkerhetsrådgivaren fick han också i uppgift att lämna förslag på hur en funktion i Statsrådsberedningen skulle byggas upp för samordning, inriktning och analys av frågor som rör nationell säkerhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I detta låg förstås att överväga vilken organisatorisk struktur och vilka kompetenser som behövs för att fullfölja uppdraget på det mest effektiva sättet. I takt med att organisationen under säkerhetsrådgivaren byggdes ut stärktes också stödet runt honom. Jag är säker på att detta är frågor som kan återkomma när KU ska granska hanteringen, men det är klart att jag också kan säga någonting om det i dag. Det hindras inte av en pågående rättsprocess.

Med det sagt har jag stor respekt för att många av de frågor som har lyfts i interpellationerna är föremål för prövning. En åklagare har både inlett förundersökning och väckt åtal. Vi inväntar en rättsprocess, och jag tänker inte föregripa vad som ska komma ut ur den processen, lika lite som jag tänker föregripa den process som KU kommer att ägna sig åt vad det lider också när det gäller de här frågorna.

(forts.)