Jonathan Svensson

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

I sitt inledande svar sa statsrådet att verksamheten i Statens servicecenter ska anpassas och vara effektiv. Jag håller givetvis med om att all statlig verksamhet ska vara effektiv; vi ska använda våra resurser på bästa möjliga sätt inom alla verksamheter. Jag anser dock att det finns andra värden än enbart en grön siffra längst ned i bokslutet. Jag tycker att det finns andra värden än bara de ekonomiska som vi som samhälle behöver se. Jag ser andra – kollektiva – nyttigheter som vi som samhälle behöver skapa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet sa också att nästan alla i arbetsför ålder arbetar med digitala verktyg. Det stämmer att vi har en väldigt hög grad av digitalisering och att väldigt många i Sverige kan hantera digitala verktyg. Jag vill dock påstå att det finns stora grupper i vårt samhälle som fortfarande inte gör det och som är i behov av samhällets stöd.

Jag ställer mig dessutom lite frågande till att bara rikta in sig på gruppen arbetsföra. Det finns ju många andra grupper i samhället som behöver ta hjälp av statlig service. Det finns folk som inte är i arbetsför ålder men som ändå ska deklarera. Då är det bra om det finns statlig service. Det finns också folk som är sjuka och inte är arbetsföra. De behöver ha kontakt med Försäkringskassan, och då finns det ett behov av statlig service.

Jag tycker att vi ska vara ärliga med varför detta sker. Det här är egentligen ett resultat av att regeringen sänker skatterna för dem som tjänar allra mest. Då har man på Regeringskansliet behövt hitta platser att ta pengar från för att finansiera skattesänkningar för dem som tjänar allra mest. Invånarna i Åmål, Munkedal, Lysekil eller Färgelanda vinner inte på detta. Bara de som tjänar allra mest vinner på det.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag vill tacka alla mina kollegor som tagit initiativet till denna viktiga och angelägna debatt med anledning av regeringens drastiska nedskärningar på Statens servicecenter.

I Sverige har vi en lång tradition av att invånarna har ett högt förtroende för våra offentliga institutioner och myndigheter. Det är mycket tack vare att dessa under lång tid har levererat bra och trygga tjänster samtidigt som de haft god tillgänglighet gentemot medborgare i hela landet.

Över tid har denna tillgänglighet förändrats, tyvärr till det sämre. Det finns i stora delar av vårt land hål i den statliga servicen, där medborgare har på tok för långt till närmaste statlig service, vilket får konsekvenser för både individer och samhället.

Många av de människor som drabbas av den försämrade servicen i vårt land hör till de mest utsatta. Det handlar om människor som blivit av med sitt arbete, mycket på grund av regeringens bristande arbetsmarknadspolitik. De har kanske hamnat i långtidsarbetslöshet och riskerar på så sätt att hamna i långvarigt utanförskap. En annan grupp som kan drabbas är de många sjukskrivna i vårt land, som kanske behöver göra anspråk på sjukpenning men som nu får betydligt längre till den statliga servicen.

Herr talman! Många av de människor som behöver komma i kontakt med de statliga myndigheterna hänvisas till olika former av digitala plattformar. De digitala plattformarna fungerar väldigt väl för många människor i det här landet, men vi har en förhållandevis stor grupp människor som de inte fungerar lika bra för. Det kan handla om människor med språksvårigheter, bristande digitala kunskaper eller olika former av funktionsnedsättningar.

För att täppa till glappet i den statliga servicen tog den förra, socialdemokratiskt ledda regeringen det goda initiativet att bygga ut den statliga servicen på många orter i vårt land. Det var ett mycket klokt initiativ som har lett till att många människor fått betydligt bättre tillgång till den statliga servicen.

Därför är det med viss förfäran som jag i lokaltidning efter lokaltidning kan läsa att servicecenter efter servicecenter kommer att läggas ned. Det kommer att försämra den lokala närvaron för staten, och vanligt folks förtroende för de statliga institutionerna och den statliga verksamheten kommer att skadas.

I min egen valkrets, den norra valkretsen i Västsverige, är det två servicekontor, både i Lysekil och i Åmål, som ska läggas ned inom kort. Det är ett riktigt dåligt besked för människor i norra Bohuslän och Dalsland, som kommer att få lägre tillgång till den statliga servicen och svårare att få livet att gå ihop.

I en av kommunerna i den nordliga delen av min valkrets kommer man att få resa i flera timmar för att kunna göra ett simpelt besök på ett statligt servicecenter och få hjälp med exempelvis sitt anspråk på sjukpenning.

Om vi tittar på enbart Dalsland, herr talman, ser vi hur staten drar sig tillbaka och den statliga servicen minskar. När det sista statliga servicekontoret i landskapet nu läggs ned blir det ett landskap utan öppen statlig service för medborgarna i hela fem kommuner. Det tycker jag är klart underkänt i betyg.

Herr talman! Vi socialdemokrater tycker att det här är bedrövligt. Vi hade behövt stärka den statliga närvaron i hela landet, inte försvaga den. I tider med en massarbetslöshet på över 10 procent och många sjukskrivna i vårt land skulle vi behöva en stat som faktiskt tar ansvar och ser till att finnas i hela landet. Vi har behov av ett starkare samhälle, men det får vi inte genom det som regeringen gör just nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill därför ta tillfället i akt och fråga statsrådet hur han motiverar de massiva nedskärningarna i den statliga servicen ute i bygderna – nedskärningar som är så pass hårda att hela landskap blir utan statlig service.

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Statsrådet säger att myndigheten ställer hårdare krav på leverantörer. Det är givetvis väldigt välkommet. Han säger också att regelverken ska följas. Det håller jag helt och hållet med om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ser fram emot att se resultatet av de arbeten som pågår inom Arbetsförmedlingen. Det kommer vi att följa väldigt noggrant under den kommande tiden för att se till att vi får en bättre situation hos de privata leverantörerna.

Statsrådet sa i sitt tidigare inlägg att det är bra att vi i Sverige är ett land och har ett samhälle som försöker ta till vara alla människors erfarenheter och kompetenser på arbetsmarknaden. Jag delar självklart den bilden.

Sverige är på många sätt ett fantastiskt land. Väldigt mycket bra saker görs för att inkludera människor med exempelvis olika funktionsnedsättningar i arbetslivet på olika sätt. Men då vi fortfarande kan se stora skillnader i exempelvis nivå på självförsörjning, ohälsa, psykisk ohälsa och nivå av arbetslöshet mellan olika grupper i samhället finns det givetvis fortfarande mycket som vi som samhälle behöver arbeta med.

Det handlar inte bara om insatser som Arbetsförmedlingen ger, antingen i egen regi eller via externa aktörer. Men det är givetvis en viktig pusselbit i arbetet med att inkludera fler. Det är därför angeläget att de brister som uppdagats i Arbetets rapportering hanteras på lämpligt sätt.

Då vi har lagt mycket tid av den här debatten på att debattera just en enskild insats från Arbetsförmedlingen vill jag ändå i slutet ta chansen och fråga statsrådet vilka andra åtgärder statsrådet och regeringen vidtar för att fler människor med funktionsnedsättning ska få ett arbete att gå till och att de får det stöd som de har rätt till och är i behov av. Från min horisont verkar det tyvärr vara förhållandevis tunt på den fronten. Tack för en viktig debatt!

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag delar helt det statsrådet anför om att privatiseringen i Sverige har gått för långt, även om vissa privata inslag självklart kan komma vissa sektorer till del. Vi delar den grundläggande insikten om att vi behöver ta tillbaka den demokratiska kontrollen över flera delar av samhället.

Sedan sa statsrådet att Arbetsförmedlingen har fått en större budget. Det stämmer att den i absoluta kronor har fått en större budget. Det är ändå så att Arbetsförmedlingen gör nedskärningar just nu. Men det var inte det jag tänkte diskutera här i dag.

Vi behöver hitta ett sätt att hantera utmaningen oavsett politisk färg på regeringen. Det är en så pass angelägen fråga både för de människor som befinner sig i insatsen och av respekt för skattebetalarnas pengar som ska användas på bästa möjliga sätt.

För att beskriva hur angelägen jag tycker att frågan är vill jag lyfta fram ytterligare ett par konkreta exempel från Arbetets rapportering. Det är enskilda människor som har hamnat i kläm när kvaliteten på de insatser som de deltagit i inte har varit tillräcklig.

I artikeln lyfter man bland annat fram en kvinna som varit utbränd under flera år och därför hamnat i en lång period av arbetslöshet. Från en av arbetskonsulenterna på arbetsplatsen får hon höra: Om du inte går på matcherna kan du inte bli elitidrottare. Det är någonting som jag tycker är tämligen underligt att säga i en miljö med många människor som har olika former av ohälsa. Hon fick inte heller något stöd, utan fick i stället ett häfte att läsa på egen hand i en stökig kringmiljö. Just det här bolaget kunde inte heller ordna någon praktikplats åt deltagaren, utan det fick deltagaren stå för själv.

En annan deltagare beskriver insatsen så här: förvaring där man inte är värd någonting. Deltagarens beskrivning är att man fick sitta i ett trångt rum där man tittade på föreläsningar. Den höga ljudnivån och kaoset som uppstod i rummet gjorde att hon, som hon beskriver det själv, rasade totalt och att hon har gått tio steg tillbaka i sitt mående.

Utöver miljön i själva klassrummet fanns det problematik med personal. I schemat för dagen stod det att personal i två timmar skulle ha handledarledd tid tillsammans med deltagarna. På plats fanns det ingen personal, utan deltagarna fick i stället sitta på en bänk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ytterligare en annan deltagare beskriver hur hon slösat ett och ett halvt år av sitt liv i systemet. Deltagaren fick inte tillgång till den utlovade praktiken. Hon skrevs helt sonika ut från insatsen då bolaget inte hade klarat av att hitta en praktikplats. Samtidigt som den deltagaren skrevs ut från insatsen skrevs andra deltagare in av samma bolag. Det tycker jag är en lite underlig ordning.

Fru talman! Jag tycker att det är uppenbart att det på flera platser i landet finns en situation där verksamheten som levererats åt Arbetsförmedlingen inte har fungerat på ett tillfredsställande sätt. Trots detta finns det exempel på bolag som får sitt avtal med Arbetsförmedlingen hävt på en ort på grund av stora brister i verksamheten men som samtidigt får ett förlängt avtal på en annan ort. Det tycker jag är lite underligt.

Utan att göra anspråk på att vara någon form av expert på upphandlingar eller upphandlingsregelverk tycker jag ändå att det här är en underlig konstruktion. Jag vet också att tidningen Arbetet har haft liknande frågor och därför har försökt fråga statsrådet om detta utan att få svar.

Jag vill därför här i kammaren ta chansen att fråga statsrådet hur han ser på att det finns en möjlighet för ett bolag som fått ett avtal hävt och som misskött sig på en ort att samtidigt få ett avtal förlängt på en annan ort. Jag vill också fråga hur han ser på alla de berättelser som kommer fram i Arbetets granskning av just den här insatsen där människor har hamnat i kläm när privata utförare inte har skött sitt jobb.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret han precis gav och för att han tagit sig till kammaren denna fredagsförmiddag.

Jag valde att ta initiativ till den här debatten då jag anser att det är av väldigt stor vikt att alla människor som har en funktionsnedsättning eller andra behov som medför nedsatt arbetsförmåga får rätt stöd för att kunna ta arbete eller gå vidare i studier.

Det här är ju en grupp som är extra utsatt på arbetsmarknaden på flera sätt. Det framgår tydligt i praktiskt taget all statistik att den här gruppen är överrepresenterad inom såväl kortare som längre arbetslöshetsperioder. Det är också tydligt hur gruppen i relation till den övriga befolkningen oftare utsätts för diskriminering i arbetslivet och att man har svårt att ta det första steget ut i arbetslivet, ibland också att sedan behålla foten där.

Då krävs det att alla människor med funktionsnedsättning som är i behov av stöd faktiskt också får det stödet och de förutsättningar som krävs för att kunna delta i arbetslivet och på så sätt bidra på ett bättre sätt till vårt gemensamma samhälle. Ett viktigt verktyg för dessa människor och deras möjlighet att gå vidare i arbetslivet är de olika insatser som finns hos Arbetsförmedlingen och som är tänkta att leda till just arbete eller vidare studier.

Det är därför jag med viss bestörtning har kunnat ta del av tidningen Arbetets granskning av en av de insatser som levererats av privata aktörer för Arbetsförmedlingens räkning. Det handlar om insatsen Steg till arbete, som är utformad för just människor med funktionsnedsättning eller annan ohälsa.

Granskningen visar på tydliga brister i tjänsten som upphandlats. Över 2 200 klagomål har inkommit sedan starten hösten 2023. Klagomålen som deltagare skickat in berör allt från avsaknad av korrekt kompetens hos personalen som arbetar med målgruppen till undermåliga lokaler för verksamheten och deltagare som inte får tillgång till sina utlovade praktikplatser.

I Arbetets granskning lyfter man fram många exempel på var bristerna finns i den upphandlade verksamheten. Ett exempel är hur man på en plats beskriver insatsen som en total frånvaro av meningsfulla uppgifter. De inskrivna lämnas ensamma och får titta på Youtubeklipp för att sedan inte kunna göra något mer när datorn laddats ur och det inte finns någon personal på plats. I ett annat exempel beskrivs att en städskrubb använts som samtalsrum för deltagare i insatsen och personal. Som om det inte vore nog att man använde en städskrubb fanns det inte ens något bord där man kunde lägga ifrån sig ett papper.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är tydligt hur det på flera platser runt om i landet rapporterats om brister i verksamheten. För mig är det helt uppenbart att någonting behöver göras för att förbättra situationen. Trots de uppenbara brister som har uppdagats är det enbart ett enda avtal som hävts med en leverantör. På övriga 83 orter har samtliga avtal som gått ut förlängts.

Sedan 2023 har det betalats ut hundratals miljoner till dessa bolag. Det är garanterat så att den absoluta majoriteten av de här resurserna har använts på korrekt sätt och gett mening till väldigt många deltagare, men det räcker med att några enstaka få procent har gått till fel saker eller till dåliga insatser för att jag ska anse att det är riktigt illa.

I sitt svar redogjorde statsrådet för hur Arbetsförmedlingen håller på att genomföra en översyn avseende villkoren för underleverantörerna. Det är givetvis väldigt välkommet. Men jag tycker ändå att det behöver föras en diskussion om huruvida den rådande ordningen verkligen är den ordning som vi vill ha.

Vi socialdemokrater driver aktivt att mer av Arbetsförmedlingens insatser ska återgå i myndighetens egen regi, både av kvalitetsskäl och av respekt för skattebetalarnas pengar, även om privata aktörer kan vara ett viktigt komplement i vissa situationer.

Jag vill därför ta chansen att fråga statsrådet hur han ser på att stora mängder skattepengar hamnar hos bolag som har brister i den verksamhet som de levererar till människor med funktionsnedsättning samt om han själv avser att vidta några vidare åtgärder med anledning av den uppmärksammade granskningen.

Fru talman! I Sverige har vi stora utmaningar med kompetensförsörjning inom både privat och offentlig sektor. Det behöver anställas väldigt många människor.

Samtidigt som vi har stora utmaningar med kompetensförsörjningen har vi en långtidsarbetslöshet som biter sig fast och blir allt högre. Om man tittar på de långtidsarbetslösa ser man att hela 31 procent av dem har en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga.

Människor med funktionsnedsättning som är arbetslösa är en grupp som är extra utsatt på arbetsmarknaden och ganska ofta behöver extra stöd för att kunna ta klivet ut i arbetslivet. Trots den insikten ekar det förhållandevis tomt på åtgärder från regeringen för att se till att de här människorna får en lättare väg in i arbete.

Jag vill därför fråga arbetsmarknadsministern om regeringen ser allvaret i situationen för de här människorna och om regeringen avser att vidta några åtgärder för att hantera situationen.

Fru talman! Det är tydligt att vårt land är inne i en lågkonjunktur med alla de konsekvenser det för med sig för hela samhället men också för alla enskilda individer runt om i hela vårt land. Jag skulle därför vilja ägna en del av denna debatt och mitt anförande åt att lyfta en grupp som är extra utsatt på arbetsmarknaden, särskilt i de tider som vi befinner oss i just nu. Det handlar om den stora grupp unga människor som just nu inte har ett arbete eller en sysselsättning att gå till.

Enligt de senast släppta siffrorna från Arbetsförmedlingen är det ungefär 60 000 unga människor mellan 18 och 24 år som är inskrivna hos myndigheten. Det är en stor ökning i jämförelse med samma period förra året och en ännu större ökning om man jämför med när regeringen tillträdde 2022. Vi kan tyvärr konstatera att nästan var fjärde ung människa i landet är arbetslös.

Att så pass många unga dag ut och dag in inte har ett arbete att gå till är ett klart underkänt betyg till regeringen och något som vi måste hantera. Det får stora konsekvenser för samhället i stort men givetvis också för de enskilda individerna. Det kan handla om unga som nyligen blivit av med jobbet och ännu inte kvalificerat sig för a-kassa eller om unga som inte lyckas ta det första viktiga steget ut på arbetsmarknaden och nu riskerar att hamna i ett utanförskap.

Sveriges unga hade förtjänat en arbetsmarknadspolitik som tog ungdomsarbetslösheten på allvar – en politik som hade vidtagit kraftfulla åtgärder för att förbättra ungas etablering på arbetsmarknaden och en politik som hade sett de stora konsekvenser som nuvarande situation för med sig.

Det är därför vi socialdemokrater bland annat driver att Arbetsförmedlingen ska ha de verktyg och resurser som krävs för att stötta denna grupp och stärka deras etablering på arbetsmarknaden. Vi vill att unga ska få en lättare väg in på arbetsmarknaden genom att de rustas med rätt kompetenser inom utbildningssektorn men också att vi ska genomföra ett så kallat körkortslyft, där många av de unga som i dag saknar ett arbete får möjlighet att ta körkort. Det är tydligt att de som har ett körkort lättare kan ta del av arbetsutbudet på arbetsmarknaden. När över 60 procent av alla unga som är inskrivna på Arbetsförmedlingen saknar B-körkort tycker vi att detta är en möjlig väg framåt. Vi tror därför att detta kan vara en viktig pusselbit i arbetet med att pressa tillbaka ungdomsarbetslösheten.

Tyvärr verkar varken regeringen eller utskottet dela vår oro och vår insikt om behovet av kraftfulla åtgärder för att bekämpa den stigande ungdomsarbetslösheten. Vi socialdemokrater tycker att det är beklagligt och kommer att fortsätta att bevaka den här frågan länge.

Fru talman! Ytterligare en grupp på arbetsmarknaden som likt unga är extra utsatt är de människor som har en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Denna grupp har under lång tid haft betydligt högre arbetslöshetssiffror än befolkningen i övrigt, något som gör att den har varit extra utsatt under lång tid. Nu kan vi se hur arbetslösheten ökar också i denna grupp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Om man tittar enbart på långtidsarbetslösheten kan man se att hela 31 procent av de långtidsarbetslösa har någon form av funktionsnedsättning. Det är betydligt mer än i befolkningen i övrigt. Det är en förhållandevis kraftig ökning sedan regeringen tillträdde och ett problem som vi som samhälle behöver hantera.

Vi socialdemokrater har som utgångspunkt att alla människor är en tillgång och att vi bör ta vara på alla människors erfarenheter och kunskaper på arbetsmarknaden. Våra bevekelsegrunder för detta har att göra med dels vår syn på människans värde och dels att vi kan se den stora kompetensbrist som finns inom både privat och offentlig sektor, där det finns massor av arbeten som behöver göras. Då krävs det att alla människor får rätt förutsättningar för att kunna ta steget ut på arbetsmarknaden och bidra till vårt gemensamma samhälle. Det tycker vi är en fråga om anständighet.

I dagsläget menar vi dock att inte alla människor med funktionsnedsättning får det stöd de är i behov av när de exempelvis söker ett arbete. Som situationen ser ut i dag tar det ofta på tok för lång tid innan människor får det stöd de är i behov av. Ofta beror detta på att det tar lång tid att få rätt kodning i Arbetsförmedlingens interna system, även om detta är en siffra som det arbetats med på senare år. Vi får också rapporter om hur handläggningen av exempelvis lönebidrag tar på tok för lång tid, vilket kan leda till att engagerade arbetsgivare väljer att inte fortsätta att erbjuda lönebidragsanställningar utan backar ur.

Nyligen släpptes också en granskning av privata utförare som erbjudit Arbetsförmedlingen insatsen Steg till arbete. Det är en insats som riktar sig till människor med funktionsnedsättningar och andra former av ohälsa. Granskningen visar på tydliga brister i insatsen. Bland annat lyfter man fram att kompetensen hos personalen är för låg, att deltagarna inte får tillgång till sina utlovade praktikplatser och att det är undermåliga lokaler för verksamheten.

Ytterligare ett viktigt verktyg för att skapa meningsfulla arbeten för människor här i landet är det statliga bolaget Samhall. Samhall levererar varje dag trygga och bra jobb till väldigt många människor runt om i det här landet, men även här finns det självklart brister som vi behöver arbeta med.

Riksrevisionen har ju tidigare granskat bolagets verksamhet, och bland annat har man funnit att det affärsmässiga perspektivet har vägt för tungt på bekostnad av det mänskliga perspektivet och att anpassningen av arbetsuppgifter inte alltid har varit tillräcklig.

Vi har givetvis likt utskottet också noterat den utredning avseende Samhall som inom kort kommer att presenteras. Den är givetvis välkommen, även om vi är kritiska till delar av den. Exempelvis har utredaren i praktiken förbjudits att utreda organisationsformer för verksamheten. Vi ser fram emot att ta del av utredningens slutsatser och kommer fortsatt att bevaka frågan nära. Den är avgörande för väldigt många människor i vårt land.

Fru talman! För oss socialdemokrater är det uppenbart att för lite görs för att människor med funktionsnedsättningar ska kunna ta klivet ut på arbetsmarknaden. Vi menar att det hade behövts ett starkare och mer individanpassat stöd för dessa människor för att stötta dem i klivet ut i arbetslivet. För att detta ska fungera menar vi att Arbetsförmedlingen behöver säkerställa att man faktiskt har de specialistkompetenser och resurser inom den egna verksamheten som krävs för att ge stöd till den grupp jag talar om här.

Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Alla människor som har en funktionsnedsättning hade förtjänat en arbetsmarknadspolitik som tog deras utmaningar på allvar – en politik som faktiskt hade klarat av att leverera. Så ser det tyvärr inte ut i dag. Vi socialdemokrater vet att vårt Sverige kan så mycket bättre.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Statsrådet nämner att alla som kan arbeta ska arbeta. Det tror jag att vi är rörande överens om i den här kammaren. Självklart ska all möjlig arbetsförmåga tas till vara. Men det ska ske inom rimliga gränser.

Jag upplevde inte riktigt att statsrådet svarade på mina frågor. Hur ser hon på den grupp som jag lyfter fram, alltså människor som riskerar att falla ur sjukförsäkringen av misstag? I Sverige är vi nog ganska överens om att vi har ett starkt och förhållandevis väl fungerande socialförsäkringssystem, även om det finns saker som vi kan behöva skruva på, exempelvis de saker som jag och min kollega lyfter fram här i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill återkomma lite till hur vi ska hantera den här frågan. Jag upplever inte att statsrådet svarar på mina frågor om hur hon ser på den grupp som jag väljer att lyfta fram här i dag och huruvida hon avser att vidta några åtgärder för att stoppa människor från att under olyckliga omständigheter falla ur sjukförsäkringen.

Det tycker jag är beklagligt, eftersom detta är en angelägen fråga som behöver hanteras. En förhållandevis enkel åtgärd hade exempelvis varit att ge ett riktat uppdrag till berörda myndigheter om att göra en riktad informationsinsats gentemot de berörda grupperna. Det är ett exempel.

Jag tänker inte begära att statsrådet på stående fot ska ha en lista på åtgärder att vidta, men jag vill ge statsrådet chansen att svara på om man överväger att vidta några åtgärder.

(forts.)

Herr talman! Tack till min kollega Jessica Rodén, som har tagit initiativ till den här väldigt viktiga och angelägna debatten! Den handlar om hur människor som befinner sig i en utsatt situation ska kunna få en försörjning som man kan leva på.

I sin interpellation lyfte min kollega framför allt fram två grupper. Först var det den grupp som stannar kvar i sjukpenningen trots stadigvarande nedsatt arbetsförmåga. Det är givetvis en väldigt underlig konstruktion, som behöver styras upp. Min kollega lyfte också fram den grupp människor som får avslag, blir helt utan ersättning och sedan saknar försörjning. Anledningen till att man blir utan försörjning kan givetvis variera. Det kan exempelvis handla om att man på olika sätt fallit ur socialförsäkringssystemet. Det är den gruppen jag skulle vilja ta upp i den här interpellationsdebatten.

En människas möjliga ersättningsnivå bygger ju som bekant på en fastställd sjukpenninggrundande inkomst, SGI. På så vis kan man få en ersättning som är relaterad till ens ordinarie inkomst. Vårt socialförsäkringssystem är konstruerat med vetskapen om att människors liv förändras. Det finns därför möjlighet att skydda sin SGI i olika sammanhang, exempelvis om du väljer att studera eller blir arbetslös. Det är jättebra att den flexibiliteten finns i systemet. Däremot finns det brister i vårt system som kan leda till att folk faller ur sjukförsäkringen oavsiktligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En tyvärr inte helt ovanlig situation som kan uppstå är när statliga myndigheter gör olika bedömningar av den enskilda människans arbetsförmåga. Bedömningarna görs ofta utifrån korrekta grunder men gentemot olika regelverk, vilket kan leda till att den enskilde hamnar i kläm. Exempelvis kan en enskild bli bedömd som oförmögen att arbeta av Arbetsförmedlingen samtidigt som Försäkringskassan utifrån sina regelverk bedömer människan som frisk nog att arbeta.

Om den enskilde inte i direkt samband med sin sjukskrivnings slut skriver in sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen, med allt vad det innebär i form av aktivitetsrapportering och sökande av tjänst, riskerar man att få en nollad SGI och därmed falla ur sjukförsäkringen.

Det finns exempel på människor som varit sjukskrivna som under tiden blivit av med sin tjänst och första dagen efter sjukskrivningens slut inte har skrivit in sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen. Detta har då resulterat i nollad SGI och att den personen fallit ur sjukförsäkringen.

Herr talman! Givetvis ska de beslut som handläggare på statliga myndigheter fattar fattas utifrån de gällande regelverken, men att enskilda människor som befinner sig i en utsatt situation – som en sjukskrivning ofta är – på grund av exempelvis okunskap eller faktisk sjukdom förlorar sin möjlighet till ersättning inom sjukförsäkringen är olyckligt. Extra olyckligt är det just nu när vi befinner oss i riktiga dyrtider när på tok för många har svårt att sätta mat på bordet och få ekonomin att gå runt.

Jag vill därför ta chansen att fråga statsrådet hur hon ser på den grupp människor som oavsiktligt och på olyckliga sätt faller ur sjukförsäkringen och ifall hon avser att vidta några åtgärder för att minska risken för att så sker.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Statsrådet sa att det inte är självklart att staten ska äga allting, och det är det ju faktiskt inte. Det finns absolut områden där staten inte ska vara ägare. Men den här debatten kommer i grunden från ett uttalande som statsrådet själv gjort, och att vi ledamöter väljer att ta upp våra farhågor med statsrådet tycker jag inte är konstigt.

Det är lite tråkigt att statsrådet kallar det omoget av riksdagsledamöter från det största oppositionspartiet att lyfta fram exempelvis Samhall. Det är ju inte vi som har föreslagit att det ska säljas. Moderaterna föreslog för många år sedan för att vinna valet att man skulle sälja Samhall AB. Jag tycker ändå att det är värt att nämna.

Det är inte konstigt att vi som är ledamöter i Sveriges riksdag och som hör till det största oppositionspartiet ställer frågor till statsrådet om uttalanden som hon enligt medierna har gjort på en förbundsstämma i Moderata ungdomsförbundet. En självklar del av riksdagens kontrollmakt är att vi som ledamöter kan fråga företrädare för regeringen vilka förslag man tänker gå vidare med och inte.

Utifrån det statsrådet sa i sitt svar gör jag tolkningen att hon för närvarande inte tänker sälja Samhall AB. Det är självklart betryggande för de över 20 000 medarbetare som finns där och för väldigt många människor i vårt land som har en funktionsnedsättning och som kan vara i behov av ett arbete.

Det känns betryggande att det låter som om staten fortsatt ska vara en central aktör när det kommer till att få till en dräglig försörjning för många människor genom exempelvis Samhall. Men jag måste ändå fråga statsrådet om hon anser att vi inte ska använda vår kontrollmakt här i Sveriges riksdags kammare. Är det bara omoget?

Fru talman! Tack till mina kollegor som tagit initiativet till den här väldigt viktiga debatten!

Jag hade kanske i min enfald trott att vi i Sverige hade lärt oss av de historiska misstag som vi har gjort. Det har varit utförsäljning efter utförsäljning och avreglering efter avreglering. Jag hade trott att vi hade lärt oss att vi behöver ett starkt samhälle där människors bästa går först. Men gång på gång överraskas jag ändå av regeringens ageranden.

Nu senast gäller det beslutet om försäljningen av Svensk Bilprovning AB. Det är ett bolag som har funnits i den statliga portföljen i många årtionden. Det är ett beslut som kan få stora konsekvenser för vanligt folks plånböcker och tillgängligheten till bilbesiktning.

Det är med anledning av detta som jag med viss förfäran kunnat läsa mig till att statsrådet ska ha uttryckt att regeringen har för avsikt att sälja ut fler statliga bolag den kommande tiden. Det skapar naturligtvis en viss oro. Vilka statliga bolag är det som statsrådet avser, och när kommer nästa försäljning att komma som en blixt från klar himmel?

Ett bolag som ligger i den statliga bolagsportföljen och som kan tänkas säljas är Samhall AB. Även det är ett bolag som har funnits i den statliga bolagsportföljen under ganska många år.

Samhall har i uppdrag att främja sysselsättning och utveckling för personer med funktionsnedsättning som medför en nedsatt arbetsförmåga. Bolaget har också en viktig roll i att främja social inkludering och mångfald på arbetsmarknaden. Man skulle kunna beskriva bolaget som en nyckelaktör när det kommer till att främja meningsfullt och utvecklande arbete för personer med funktionsnedsättning som medför en nedsatt arbetsförmåga.

Människor med funktionsnedsättning är en grupp på arbetsmarknaden som ganska ofta är mer utsatt än befolkningen i övrigt. De har svårare att få in sin fot på arbetsmarknaden, och de har också svårare att behålla foten där. Människor med funktionsnedsättning som medför en nedsatt arbetsförmåga är en förhållandevis stor grupp på arbetsmarknaden som måste bli tagen på allvar. Det är så många som 11 procent av alla i ålderskategorin 16-65 år som har en funktionsnedsättning, medan cirka 8 procent i samma ålderskategori har en funktionsnedsättning som innebär en nedsättning av arbetsförmågan.

Bland de människor som har en funktionsnedsättning är arbetskraftsdeltagandet så lågt som 55 procent. Det är helt klart ett underbetyg till samhället. Mer behöver göras för att inkludera de här människorna på arbetsmarknaden.

Det är här som det statliga bolaget Samhall AB spelar en helt central roll. Genom Samhall kan vi sannolikt se till att fler människor får en dräglig livssituation, med en försörjning genom ett meningsfullt och utvecklande arbete. Att då välja att göra sig av med bolaget vore djupt olyckligt.

Jag förstår att en försäljning av Samhall AB inte kommer att ske i morgon, men när man har vetskap om dessa eventuella uttalanden blir man faktiskt lite orolig. Jag upplevde inte att statsrådet i det anförande hon precis höll här i kammaren svarade på min kollega Linus Skölds fråga avseende vilka bolag som skulle avyttras under den kommande tiden. Jag vill därför fråga: Vilka statliga bolag är det som ska säljas? Är Samhall AB ett av dem?

Fru talman! Statsrådet sa just i sitt inlägg att regeringen presenterar förslag efter förslag. Tidigare i dag landade ett informationsmaterial i min mejlbox som Regeringskansliet hade skickat ut. Där fanns en förteckning över de förslag som avsågs presenteras från Arbetsmarknadsdepartementet under våren. Det var ett förslag. Så har det varit; det har ekat förhållandevis tomt på den listan under hela mandatperioden. Statsrådet får därför gärna redogöra för vilka "förslag efter förslag" det är som landar på riksdagens bord. De förslagen ser i alla fall inte vi socialdemokrater.

Jag tycker att det är ganska tydligt att de insatser som statsrådet beskriver inte är tillräckliga. Det är uppenbart att den politik som regeringen driver för att få fler människor med funktionsnedsättning i arbete inte är tillräcklig. Min övertygelse stärks ytterligare när jag läser Arbetsförmedlingens siffror, som verkligen visar hur saker pekar i fel riktning med en stigande arbetslöshet och långtidsarbetslöshet.

Hela den stora grupp som faller inom den kategori som jag vill diskutera och lyfta här i dag hade förtjänat en politik som såg dem och deras behov - en politik som hade gett ett individanpassat stöd och som hade hjälpt folk till arbete eller till utbildning. Som utvecklingen ser ut i dag klarar inte regeringens arbetsmarknadspolitik av att leverera detta. Det är jättebeklagligt med tanke på att den situation som vi befinner oss i både är hemsk för de enskilda individer som befinner sig i den och kostar samhället extremt mycket pengar.

Det är tydligt att jag inte är helt nöjd med den politik som regeringen för på området. Jag vill därför ge statsrådet ytterligare en chans att svara på hur regeringens politik rent konkret bidrar till att fler människor som har en funktionsnedsättning kan komma ut på arbetsmarknaden och ta ett arbete.

Fru talman! Tack till min kollega Serkan Köse för att han har tagit initiativ till den här väldigt viktiga och angelägna debatten!

Precis som Serkan Köse, och säkert också statsrådet, har jag tagit del av Arbetsförmedlingens senast släppta siffror avseende läget på arbetsmarknaden, och det är med viss bestörtning man läser siffrorna i den rapport som har lagts fram.

De otillräckliga åtgärder som regeringen vidtar på arbetsmarknadsområdet för att försöka hantera den stigande arbetslösheten verkar inte alls ha avsedd effekt. Av allt att döma fortsätter arbetslösheten att öka den kommande tiden samtidigt som långtidsarbetslösheten biter sig fast i vårt samhälle.

Det är en skadlig utveckling som vi kan se i vårt land. En långtidsarbetslöshet som redan är på tok för hög fortsätter att öka. Särskilt långtidsarbetslösheten är extra skadlig. Den för med sig stora konsekvenser både för samhället i stort och för enskilda individer.

Nivån av långtidsarbetslöshet och arbetslöshet skiljer sig givetvis mellan olika grupper. En grupp som är överrepresenterad i arbetslöshetsstatistiken är människor som har en funktionsnedsättning som medför en nedsatt arbetsförmåga. Av Arbetsförmedlingens siffror kan vi utläsa hur den här gruppen har ökat i storlek och nu är så stor att över en fjärdedel av alla långtidsarbetslösa som är inskrivna hos myndigheten har en funktionshinderskod.

Det här är en grupp som ofta är i behov av mer individanpassat stöd för att kunna ta sig in på eller stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Målet för samhället måste ju vara att varje individ får den hjälp den behöver för att kunna ta ett arbete eller komma in på en utbildning utan att falla mellan stolarna.

I dagsläget klarar inte samhället av att leverera på det här målet fullt ut. Arbetslösa människor med funktionsnedsättning går ofta på tok för länge utan att rätt stödinsatser sätts in, och det är helt klart ett underkänt betyg. Även om Arbetsförmedlingen har påbörjat ett arbete med att korta tiden för att få en funktionshinderskod finns det fortfarande mycket mer att göra.

Utifrån det svar som statsrådet precis redogjort för här i kväll kan jag tyvärr konstatera att det ekar ganska tomt för den här gruppen. I statsrådets svar nämns i praktiken inga åtgärder som riktar sig till över en fjärdedel av dessa långtidsarbetslösa.

I stället tar statsrådet upp skattesänkningar som någon form av idé för att få folk i arbete. Hur skattesänkningar som framför allt går till dem som redan har mest ska underlätta för folk som inte har ett arbete att få ett arbete är någonting som jag inte förstår fullt ut. Det får statsrådet gärna utveckla.

Statsrådet beskriver också hur man ger mer resurser till Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken. Myndigheten får ju mer pengar i absoluta kronor, men vi kan ändå konstatera att Arbetsförmedlingen säger upp personal. Det tycker inte jag är en förstärkning av myndighetens resurser, och det är givetvis också någonting som kommer att påverka den grupp som jag har valt att lyfta fram i dagens debatt.

Jag vill därför fråga statsrådet om han utöver skattesänkningarna som går till dem som redan har mest och nedskärningar på Arbetsförmedlingen och den aktiva arbetsmarknadspolitiken har några konkreta politiska förslag som faktiskt kan hjälpa den här gruppen.

Fru talman! Statsrådet talar om en kravbaserad jobbpolitik. Jag tror att vi är förhållandevis överens om att det självklart ska ställas krav på den enskilde. Men samhället har också ett ansvar att se till att det finns sådana stödfunktioner som behövs för att människor ska kunna ta ett arbete. Att Arbetsförmedlingen har drabbats av så hårda nedskärningar som man fått de senaste åren underminerar hela den delen. Samhället ger inget stöd till de behov som finns.

Ja, vi röstar nej till vissa försämringar av akassan, eftersom vi inte tror på dem. Vi tror inte att folk tar ett jobb bara för att de får sämre ersättning från akassan. Det tror vi definitivt inte.

I dag har vi diskuterat en fråga som berör väldigt många i vårt land. Över 45 000 unga människor har inget jobb att gå till varje dag. Om vi från politiskt håll inte klarar av att presentera lösningar som hanterar problemen kan det kosta samhället något ofantligt på sikt.

Utifrån de svar som statsrådet har lämnat här i dag kan jag tyvärr konstatera att jag bedömer att vi har en regering som inte klarar av att hantera de här samhällsproblemen. Det tycker jag är högst beklagligt. Sveriges unga hade förtjänat en aktiv och välfungerande arbetsmarknadspolitik som finns i hela landet och rustar dem med de verktyg de är i behov av.

Mitt i en lågkonjunktur med rekordvarsel, konkurser och en skenande ungdomsarbetslöshet får vi i stället regeringens politik, som lämnar walkover inom arbetsmarknadspolitiken med massiva nedskärningar och en oförmåga på Arbetsmarknadsdepartementet att ens lyckas presentera en enda riktig proposition som tar sig an de här problemen. På så sätt lämnar man också walkover när det gäller de 45 000 unga som i dag står utan arbete. Betyget för regeringen blir klart underkänt. Jag vet att Sverige kan så mycket mer.

Fru talman! Av allt att döma verkar det tyvärr vara så att det på Arbetsmarknadsdepartementet är passivitetslinjen som gäller och inte arbetslinjen.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret!

Jag håller helt och hållet med om att det finns mycket att vara stolt över vad gäller svensk arbetsmarknad och hur vi har det i Sverige, men samtidigt finns också väldigt mycket som vi behöver arbeta med. Det är just därför vi diskuterar denna fråga här i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I sitt svar nämnde statsrådet kampen mot inflationen. Det är väldigt positivt att vi har fått ned inflationen på betydligt lägre nivåer än vad den var för bara något år sedan. Det betyder dock inte att regeringen kan lämna walkover inom andra politikområden. Man måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt.

Utöver den verktygslåda som Arbetsförmedlingen har tog statsrådet upp utbildningssektorn. Jag håller helt och hållet med statsrådet; jag tror också på utbildning. Det tror jag att alla i kammaren gör. Om vi i Sverige hade haft ett utbildningssystem som klarade av att rusta alla unga med de verktyg som behövs på arbetsmarknaden hade vi både kunnat bekämpa ungdomsarbetslösheten och kunnat täppa till många av de kompetensbrister som finns i olika sektorer på svensk arbetsmarknad.

Det finns ett relativt stort problem med det som statsrådet anför om behovet av god utbildning. Om man ska ha trovärdighet i det man säger måste man också kunna peka på att man tillför resurser till utbildningssektorn. Om man kallar det den enskilt viktigaste insatsen för att bekämpa ungdomsarbetslösheten måste man tillföra resurser till den på ett rimligt sätt.

Just nu räcker det att öppna valfri lokaltidning från valfri ort för att läsa om nedskärningar i skola och inom högre utbildning. Barnskötare sägs upp, och lärare och socialpedagoger får gå. På många platser har man till och med börjat säga upp tillsvidareanställd personal. Det är inte bara grundskolan som får sig en smäll. På många lärosäten - både högskolor och universitet - har man väldigt svårt att få ekonomin att gå ihop, och det kommer att få konsekvenser.

Fru talman! Vi har en situation i Sverige med skenande arbetslöshet, även ungdomsarbetslöshet, med alla de konsekvenser som det för med sig. Vi har den högsta arbetslösheten på tio år med undantag för pandemin. I en sådan situation skulle man kunna tänka sig att det offentliga samlade sig och tog ett stort ansvar för att vända utvecklingen. Problemet är bara att regeringens svar på krisen är att inte tillföra tillräckligt mycket resurser till utbildningssektorn samtidigt som man gör stora nedskärningar inom jobbpolitiken.

Arbetsmarknadsdepartementet klarar heller inte av att presentera några propositioner. Under denna mandatperiod har det i princip bara levererats en större proposition, och den gällde till stor del försämringar i akassan. Utöver det har det bara kommit mindre propositioner och skrivelser. När staten lämnar walkover i arbetsmarknadspolitiken får vanligt folk ta smällen, särskilt unga som inte får de insatser som de hade behövt för att kunna ta ett arbete.

Fru talman! Det är uppenbart att vi socialdemokrater inte är helt nöjda med rådande ordning och det arbete regeringen gör. Om vi hade styrt hade vi gjort helt andra politiska prioriteringar.

Jag upplever inte att statsrådet i sitt förra inlägg riktigt svarar på min fråga om hur man motiverar stora nedskärningar i arbetsmarknadspolitiken och på Arbetsförmedlingen samtidigt som tiotusentals unga människor går utan arbete. Jag ger därför statsrådet än en gång möjlighet att svara på frågan.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för att han tar sig tid att komma till kammaren för att diskutera denna angelägna fråga.

Det är tydligt att Sverige är inne i en lågkonjunktur, med alla effekter som det för med sig. Det handlar om en ökad mängd varsel, om en sämre sysselsättningsutveckling men framför allt om en höjd arbetslöshet som sprider sig i alla samhällsklasser i hela vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi i denna kammare är förhållandevis överens om att alla som kan jobba ska jobba. Att alla som kan jobba faktiskt också jobbar är helt centralt både för den enskilde individens försörjning och för vårt gemensamma samhälles möjlighet att ha en välfärd som går ihop. Det var därför jag i tisdags med viss förfäran läste Arbetsförmedlingens senast släppta rapport avseende läget på arbetsmarknaden och utsikterna för de kommande två åren. I den rapporten framgick det med all tydlighet att vi har en hög arbetslöshet och särskilt en väldigt hög ungdomsarbetslöshet. Den har ökat kraftigt under både 2023 och 2024. Av allt att döma ser den ut att fortsätta öka under 2025.

I slutet av november i år var över 45 000 unga människor inskrivna som arbetslösa hos Arbetsförmedlingen. Det är en alarmerande siffra. Unga människor är en särskilt utsatt och konjunkturkänslig grupp på arbetsmarknaden. Det är i praktiken alltid den gruppen som får ta den första och största smällen när konjunkturen går nedåt och arbetsmarknaden blir allt svagare.

Jag är övertygad om att statsrådet förstår att detta inte är en hållbar situation för alla de unga som går utan ett arbete. Vi pratar om en förhållandevis stor grupp människor. Man har kanske nyligen fått sitt första jobb men blir nu av med det, kanske innan man är kvalificerad för akassa. Det handlar också om unga som nu inte lyckas ta det första steget ut i arbetslivet och därmed riskerar att hamna i ett långvarigt utanförskap, med alla konsekvenser det för med sig för både individen och samhället.

Fru talman! I det svar som statsrådet precis redogjorde för här i talarstolen går det att utläsa två huvudsakliga delar. Den ena handlar om vikten av att vi har en utbildning av hög kvalitet. Det håller jag med om. Den andra delen handlar om de insatser som Arbetsförmedlingen har i sin verktygslåda. Det tänker jag att vi kan diskutera lite.

Vi socialdemokrater anser att Sverige behöver ha en stark och aktiv arbetsmarknadspolitik i hela landet för att få bukt med ungdomsarbetslösheten. Nyckeln i den aktiva arbetsmarknadspolitiken är expertmyndigheten: Arbetsförmedlingen. Men i dagsläget finns det stora problem på myndigheten, och man klarar inte av att leverera i alla delar av sitt uppdrag.

Det är uppenbart att myndigheten inte klarar av att leverera fullt ut, mycket tack vare de stora nedskärningar som regeringen och Mats Persson har genomfört på myndigheten. Bara i år har stora grupper varslats från myndigheten. När man tvingas till uppsägningar och nedskärningar är det givet att tillgängligheten blir sämre, att den lokala närvaron blir sämre och att man får sämre möjlighet att hantera de frågor som vi diskuterar i dagens interpellationsdebatt.

Hur kan statsrådet motivera massiva nedskärningar i arbetsmarknadspolitiken och på Arbetsförmedlingen samtidigt som tiotusentals unga går arbetslösa varje dag?

(Applåder)

Herr talman! I de senast släppta siffrorna från Arbetsförmedlingen går det att läsa att 45 000 unga människor i ålderskategorin 18-24 år är inskrivna som arbetslösa hos myndigheten. Det är en ökning med över 13 procent sedan i september förra året. Unga människor som inte lyckas få ett första jobb eller som blir av med sitt första jobb riskerar att hamna i långvarigt utanförskap. Detta är givetvis tragiskt för den enskilda individen men innebär också stora kostnader för samhället.

Trots den skenande och dystra utvecklingen är regeringen förhållandevis passiv. I propositionslistan från Arbetsmarknadsdepartementet ekar det i praktiken helt tomt på det här området.

Jag vill därför fråga arbetsmarknadsministern när regeringen kommer att inse allvaret i den situation vi befinner oss i och när regeringen kommer att återkomma till riksdagen med förslag som kan hantera ungdomsarbetslösheten.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det stämmer att förordningen inte har uppdaterats sedan 90-talet. Däremot kom det år 2018 en dom efter att Allmänna ombudet överklagat ett beslut från Försäkringskassan. Det var först då denna fråga aktualiserades på riktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dag har vi diskuterat en fråga som är väldigt angelägen för en stor grupp människor som har någonting gemensamt. De har en hörselnedsättning som kan påverka deras förmåga att delta i arbetslivet. I flera år har många inom denna grupp fått avslag på sina ansökningar om stöd för arbetshjälpmedel, som hade underlättat för dem att behålla en fot på arbetsmarknaden.

Sedan 2019 tycks antalet avslag ha ökat väsentligt, från 13 procent 2019 till 29 procent första halvåret i år. Det är en ganska stor ökning på förhållandevis kort tid.

Detta avslag får man med hänvisning till att man hör för dåligt för att vara berättigad till arbetshjälpmedel från Försäkringskassan. Av Försäkringskassan hänvisas man till sin region, som inte anser att det är regionens uppdrag att hantera detta.

Fru talman! Det här är människor som har möjlighet att delta fullgott i arbetslivet, betala skatt och ställa klockan på morgonen för att gå till arbetet och bidra till vårt gemensamma samhälle. Men eftersom många av dem inte får tillgång till de arbetshjälpmedel de är i behov av finns det risk att de behöver gå ned i arbetstid, blir sjukskrivna eller rent av inte klarar av att sköta sitt arbete.

I Sverige har vi i dag en stor kompetensbrist inom både offentlig och privat sektor. Då behövs all hands on deck för att vi ska klara kompetensförsörjningen i vårt land.

Jag ser fram emot att få ta del av den granskning som Inspektionen för socialförsäkringen just nu genomför och att sedan också få se vilka åtgärder statsrådet vidtar med anledning av den.

Jag vill ställa en sista fråga till statsrådet. Ser statsrådet allvaret i denna fråga, och kan vi förvänta oss en skyndsam hantering så fort inspektionen har lämnat sin rapport?

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

I sitt svar tar statsrådet upp den granskning som Inspektionen för socialförsäkringen just nu genomför avseende bidrag till arbetshjälpmedel. Precis som statsrådet beskriver tittar man i den granskningen på just de frågor vi diskuterar i dag och om det är rätt bedömningar som görs när det kommer till stöd till arbetshjälpmedel.

Jag och många fler tycker givetvis att det är väldigt välkommet att man granskar den statliga verksamheten. Det är ju i praktiken alltid positivt att granska den statliga verksamheten för att se om den fungerar på bästa sätt och, om den inte skulle fungera på ett tillfredsställande sätt, föreslå förändringar. Det är jättepositivt att man granskar verksamheten för att se om den kan göras bättre.

Jag måste ändå få påpeka, fru talman, att den granskning som Inspektionen för socialförsäkringen just nu genomför, såvitt jag vet, är en granskning man själv har tagit initiativ till. ISF har ju i uppdrag att ständigt granska och analysera hela socialförsäkringsområdet. Vissa av granskningsuppdragen får man direkt från regeringen, men vissa andra tar man själv initiativ till. Den granskning vi diskuterar i dag, alltså den som kollar på arbetshjälpmedel, är en sådan som man själv har tagit initiativ till. Det är alltså inte statsrådet eller regeringen vi har att tacka för denna granskning.

Faktum är att regeringen har haft två år på sig att se till att det blir lättare för människor att få tillgång till arbetshjälpmedel. Redan strax efter att regeringen tillträtt uppmärksammades statsrådet på de utmaningar som finns när det gäller arbetshjälpmedel för hörselskadade. Då blev statsrådet uppvaktad av intresseorganisationer på området, och det fanns dessutom medialt intresse för frågan. Statsrådet var då ute i exempelvis Ekot och beskrev att reglerna för hjälpmedel skulle ses över, vilket till viss del också har skett.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Trots detta togs inga initiativ under 2022 eller 2023. Under 2024 kom den förändring av förordningen som statsrådet tidigare redogjorde för. Precis som statsrådet beskrev innehöll den vissa förbättringar, bland annat gällande datoriserade hjälpmedel. Den handlade också till stor del om återbetalningshanteringen, som jag nämnde i mitt förra anförande.

Trots att statsrådet fått indikationer på att det finns problem i systemet valde man att inte gå fram med några förändringar. Jag tycker att det går att konstatera att regeringen efter två år i Rosenbad inte har klarat av att förändra en förordning på ett sätt som leder till att fler människor klarar av sitt arbetsliv på ett bättre sätt. Det tycker jag är högst beklagligt.

Senast i morse fick statsrådet en skrivelse från Hörselskadades Riksförbund där hon uppmanas att göra något åt problemen som vi diskuterar i dag. Jag vill därför fråga statsrådet hur det kommer sig att regeringen, trots starka indikationer på att många människor som är i behov av hjälpmedel inte får tillgång till sådana, inte har agerat på en halv mandatperiod. Jag vill också fråga statsrådet vilka åtgärder hon tänker vidta för att se till att fler som är i behov av arbetshjälpmedel får ta del av sådana.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret och för att du tar dig tid att komma till kammaren även i kväll för att diskutera den här frågan, som är väldigt viktig för väldigt många människor i vårt land!

Som framgår av min interpellation finns det över 700 000 människor i vårt land som har en hörselnedsättning och är i yrkesverksam ålder. Även om givetvis inte alla dessa människor arbetar går det att konstatera att ungefär var sjätte person som arbetar har en hörselnedsättning. Det innebär att det på en arbetsplats med 60 medarbetare är ungefär 10 som har nedsatt hörsel.

Givetvis finns det stora variationer i hur en hörselnedsättning påverkar olika individer; vissa har lättare hörselnedsättningar medan vissa har betydligt grövre sådana. Men jag anser ändå att hörseln är en viktig fråga för och i arbetslivet, och många av de 700 000 personer som jag beskrev är också i behov av stöd till arbetshjälpmedel. Det handlar om att underlätta deras hörsel och på så sätt främja ett mer jämställt deltagande i arbetslivet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dagsläget kan du få stöd för arbetshjälpmedel på lite olika sätt beroende på hur länge du har varit anställd på din arbetsplats. Under det första året som anställd på din arbetsplats har du möjlighet att söka stöd från Arbetsförmedlingen för att få tillgång till dina arbetshjälpmedel - detta givetvis under förutsättning att din hörselnedsättning påverkar din arbetsförmåga och att hjälpmedlet skulle kunna underlätta för dig att utföra ditt arbete.

Om du däremot har arbetat mer än tolv månader hos din nuvarande arbetsgivare kan du vända dig till Försäkringskassan för att ansöka om bidrag till arbetshjälpmedel. För en del av alla dem som väljer att vända sig till Försäkringskassan för att ansöka om det här stödet blir det problem. Det är nämligen på det viset att Försäkringskassan i sina bedömningar gällande rätten till hörseltekniska arbetshjälpmedel väljer att avslå ansökningar från människor med väldigt grava hörselnedsättningar med hänvisning till att de kan ha användning för hjälpmedlet även utanför arbetet. De hör alltså för dåligt för att få rätt till stöd till hörseltekniska arbetshjälpmedel.

Fru talman! Det finns ändå någonting som är ologiskt i det här. Att man hör så pass dåligt att man inte har rätt till stöd till hjälpmedel som skulle underlätta för en att höra - det finns ingen logik i det, fru talman. När man sedan har fått sitt avslagsbeslut från Försäkringskassan hänvisas man till den region man bor i. Problemet är dock att regionerna inte ser det som sin uppgift, och i många regioner hamnar man mellan stolarna.

Fru talman! I min interpellation ställde jag frågan till statsrådet om hon avser att vidta några åtgärder för att fler ska få tillgång till de hörseltekniska arbetshjälpmedlen. I det svar på min fråga som statsrådet precis gav i kammaren beskrev hon att arbetshjälpmedel är ett viktigt verktyg för att människor som har en hörselskada ska kunna delta i arbetslivet. Det tycker jag är bra; det stämmer helt och hållet.

Dessvärre lade statsrådet en väldigt stor del av sitt anförande på att beskriva förändringar i en förordning som redan har genomförts. Dessutom handlar förordningsändringarna till stor del om att underlätta återbetalningsärenden. Hur en uppdaterad återbetalningshantering ska leda till att fler får tillgång till arbetshjälpmedel förstår jag inte riktigt fullt ut. Jag vill därför ge statsrådet en chans att utveckla sitt och regeringens svar på frågan hur hon och regeringen tänker agera för att fler människor ska få tillgång till de hjälpmedel de är i behov av.