Herr talman! Jessica Rodén har frågat mig hur jag och regeringen avser att säkerställa att personer med stadigvarande nedsatt arbetsförmåga inte fastnar i sjukpenningen utan får den sjukersättning de har rätt till och vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att färre personer ska bli helt utan försörjning efter avslag på ansökan om sjukersättning.

För rätt till sjukersättning krävs att arbetsförmågan kan anses stadigvarande nedsatt och att rehabiliteringsåtgärder inte bedöms kunna leda till att den försäkrade återfår någon arbetsförmåga. När det bedöms hur nedsatt arbetsförmågan är ska Försäkringskassan beakta den försäkrades förmåga att försörja sig själv genom förvärvsarbete på arbetsmarknaden.

Den 1 september 2022 infördes nya bestämmelser om ersättning till äldre personer i förvärvsarbetande ålder, de så kallade äldrereglerna. Reglerna har inneburit att nybeviljandet av sjukersättning har ökat. Nybeviljandet har även ökat bland dem som inte omfattas av äldrereglerna. Antalet personer i åldrarna 19–59 år som nybeviljades sjukersättning har ökat från cirka 4 300 år 2021 till cirka 6 400 år 2024.

Som regeringen konstaterar i budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1) behöver åtgärder vidtas för att motverka att långtidssjukskrivna som bedöms ha stadigvarande nedsatt arbetsförmåga i normalt förekommande arbeten passivt kvarstår i sjukpenningsystemet. Därför har regeringen i regleringsbreven för 2025 gett Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ett uppdrag om att tillvarata arbetsförmåga i förvärvsarbete på arbetsmarknaden.

Försäkringskassan ska inom ramen för uppdraget utveckla arbetet avseende hur arbetsförmåga i förvärvsarbeten på arbetsmarknaden, till exempel arbeten med stöd från Arbetsförmedlingen, ska utredas och tas till vara. Arbetsförmedlingen ska vidare inom ramen för sitt befintliga uppdrag se över hur myndigheten kan bistå Försäkringskassan i detta arbete. De som får avslag på sin ansökan om sjukersättning kan om de har en sjukpenninggrundande inkomst ha rätt till sjukpenning i stället.

Sjukförsäkringen ska ge ekonomisk trygghet för dem som inte kan arbeta på grund av nedsatt arbetsförmåga samtidigt som den behöver vara utformad så att arbetsförmåga tas till vara i så stor utsträckning som möjligt. Det är viktigt ur såväl ett mänskligt som ett samhälleligt perspektiv.

Herr talman! Tack till min kollega Jessica Rodén, som har tagit initiativ till den här väldigt viktiga och angelägna debatten! Den handlar om hur människor som befinner sig i en utsatt situation ska kunna få en försörjning som man kan leva på.

I sin interpellation lyfte min kollega framför allt fram två grupper. Först var det den grupp som stannar kvar i sjukpenningen trots stadigvarande nedsatt arbetsförmåga. Det är givetvis en väldigt underlig konstruktion, som behöver styras upp. Min kollega lyfte också fram den grupp människor som får avslag, blir helt utan ersättning och sedan saknar försörjning. Anledningen till att man blir utan försörjning kan givetvis variera. Det kan exempelvis handla om att man på olika sätt fallit ur socialförsäkringssystemet. Det är den gruppen jag skulle vilja ta upp i den här interpellationsdebatten.

En människas möjliga ersättningsnivå bygger ju som bekant på en fastställd sjukpenninggrundande inkomst, SGI. På så vis kan man få en ersättning som är relaterad till ens ordinarie inkomst. Vårt socialförsäkringssystem är konstruerat med vetskapen om att människors liv förändras. Det finns därför möjlighet att skydda sin SGI i olika sammanhang, exempelvis om du väljer att studera eller blir arbetslös. Det är jättebra att den flexibiliteten finns i systemet. Däremot finns det brister i vårt system som kan leda till att folk faller ur sjukförsäkringen oavsiktligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En tyvärr inte helt ovanlig situation som kan uppstå är när statliga myndigheter gör olika bedömningar av den enskilda människans arbetsförmåga. Bedömningarna görs ofta utifrån korrekta grunder men gentemot olika regelverk, vilket kan leda till att den enskilde hamnar i kläm. Exempelvis kan en enskild bli bedömd som oförmögen att arbeta av Arbetsförmedlingen samtidigt som Försäkringskassan utifrån sina regelverk bedömer människan som frisk nog att arbeta.

Om den enskilde inte i direkt samband med sin sjukskrivnings slut skriver in sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen, med allt vad det innebär i form av aktivitetsrapportering och sökande av tjänst, riskerar man att få en nollad SGI och därmed falla ur sjukförsäkringen.

Det finns exempel på människor som varit sjukskrivna som under tiden blivit av med sin tjänst och första dagen efter sjukskrivningens slut inte har skrivit in sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen. Detta har då resulterat i nollad SGI och att den personen fallit ur sjukförsäkringen.

Herr talman! Givetvis ska de beslut som handläggare på statliga myndigheter fattar fattas utifrån de gällande regelverken, men att enskilda människor som befinner sig i en utsatt situation – som en sjukskrivning ofta är – på grund av exempelvis okunskap eller faktisk sjukdom förlorar sin möjlighet till ersättning inom sjukförsäkringen är olyckligt. Extra olyckligt är det just nu när vi befinner oss i riktiga dyrtider när på tok för många har svårt att sätta mat på bordet och få ekonomin att gå runt.

Jag vill därför ta chansen att fråga statsrådet hur hon ser på den grupp människor som oavsiktligt och på olyckliga sätt faller ur sjukförsäkringen och ifall hon avser att vidta några åtgärder för att minska risken för att så sker.

Herr talman! Regeringens politik fungerar inte på sina egna villkor. Trots att regeringen säger att den främsta prioriteten har varit att bekämpa inflationen fortsätter inflationen att gräva hål i människors ekonomi. Matpriserna är höga, och boendekostnaderna skenar. Arbetslösheten ligger just nu på över 10 procent. Det betyder att vi har hundratusentals människor i vårt land som står utan jobb.

Vi har också människor som är för sjuka för att arbeta men som nekas sjukersättning. Det handlar inte om arbetslösa som behöver utbildning eller matchning. Det handlar om personer som läkare har bedömt som varaktigt oförmögna att arbeta men som ändå förväntas göra det.

Herr talman! Vi vet att dagens regelverk skapar problem. Vi vet att bedömningen av arbetsförmåga är stelbent och ibland direkt verklighetsfrånvänd, och vi ser att människor fastnar i sjukpenning i stället för att få den sjukersättning de borde ha rätt till.

I utredningen En utvärdering av förändringar i sjukförsäkringens regelverk under 2021 och 2022 föreslås att bedömningen av arbetsförmåga ska bli mer verklighetsförankrad. I dag kan människor nekas sjukersättning med hänvisning till att de skulle kunna utföra ett arbete som knappt existerar i praktiken. Utredningen är tydlig med att arbetsförmågebegreppet måste ta hänsyn till den faktiska arbetsmarknaden och att det ska förändras i takt med hur arbetsmarknaden förändras. Det är också därför samma utredning föreslår att arbetsmarknadsbegreppet inom sjukpenning respektive sjukersättning ska harmoniseras. Det här är viktiga förslag, herr talman.

Jag blir väldigt nyfiken på en sak som statsrådet nämner i sitt svar. Statsrådet berättade att ett nytt uppdrag getts till Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen om att tillvarata arbetsförmåga i förvärvsarbete på arbetsmarknaden. Jag undrar, herr talman, hur det skulle hjälpa de människor som av läkare anses för sjuka för att kunna arbeta. Statsrådet får gärna utveckla det lite.