Jonathan Svensson

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag noterar dock att statsrådet inte riktigt svarar på de socialdemokratiska ledamöternas frågor när det kommer till exempelvis jämställdhetsanalysen och andra konsekvensanalyser av den proposition man lämnar till riksdagen.

Statsrådet svarar inte heller på min fråga varför det saknas en bredare konsekvensanalys av barns situation och hur den kan komma att påverkas av den här propositionen och de effekter den kan få. Att konsekvensanalysen gällande barn och unga av en så här stor proposition - sannolikt statsrådets största den här mandatperioden - består av lite drygt en A4-sida tycker jag innebär ett klart underkänt betyg till regeringen och propositionen.

Sannolikt kommer kammaren om cirka en månad att släppa igenom den proposition som regeringen har lämnat till riksdagen. Propositionen innehåller faktiskt även en del bra saker, som mina kollegor tidigare har nämnt, men det finns en hel del här som vi inte är helt nöjda med. Som vi har diskuterat saknas det tydliga konsekvensbeskrivningar på flera områden, såsom förslagets fördelningsprofil och vilka jämställdhetseffekter förslaget kan få när det väl träder i kraft. Att i ett sådant läge införa en ganska skarp avtrappning av akassan är inte ett klokt beslut. Propositionen hade behövt kompletteras med de konsekvensanalyser och analyser som vi lyfter i talarstolen här i dag.

Som tidigare har nämnts vet vi inte om den skarpa avtrappningen av akassan kommer att resultera i att barns och ungas välmående påverkas negativt och deras hälsa försämras. Jag vill därför återigen ge statsrådet chansen att beskriva detta. Tror statsrådet att det kommer att få några konsekvenser för barn och unga i det här landet när familjer inte får ihop ekonomin?

Jag vet att statsrådet brukar beskriva akassan som en form av studsmatta, och alla vi i den här kammaren är nog väldigt överens om att alla som kan arbeta ska arbeta. Men det här kommer sannolikt inte att vara någon studsmatta för vare sig föräldrarna eller barnen. Det kommer inte att innebära fler fritidsaktiviteter och inte en tryggare uppväxt. I stället kommer det sannolikt att innebära fler påminnelsefakturor, fler betalningsanmärkningar, fler måltider med bristande näringsinnehåll till barnen samt fler barn som går till skolan med en klump i magen. Det är inte värdigt vårt Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Tack till Teresa Carvalho för en väldigt angelägen interpellation! Detta är en fråga som egentligen till stora delar borde ha varit hanterad på Regeringskansliet innan frågan landade på riksdagens bord. Men nu står vi där vi står.

I Sverige har vi en ganska lång och väldigt bra tradition av att de beslut vi fattar är beslut som fattas på goda grunder. Det är tack vare att vi har varit relativt noga med att kunna presentera underlag som diskuterar för- och nackdelar med förslag och exempelvis presenterar olika konsekvensanalyser för olika grupper. Den proposition som ligger till grund för dagens interpellationsdebatt är ett underlag som har vissa brister när det till exempel kommer till konsekvensbeskrivningar.

Fru talman! Organisationen Generation Pep, som arbetar för att sprida kunskap om barns och ungas hälsa, släppte nyligen en rapport där de presenterade det aktuella läget för barns och ungas välmående i Sverige. Rapporten är en förhållandevis dyster läsning där flera jobbiga slutsatser presenteras.

I stora delar av rapporten konstateras att samhällets ekonomiska klyftor har en stor påverkan på barns hälsa på flera olika sätt. Det handlar om alltifrån tillgång till näringsriktig mat till barn som drabbas av psykisk ohälsa på grund av familjens ekonomiska situation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Rapporten visar bland annat att två av tio barn vars familjer har en låg inkomst är oroliga för sin familjs ekonomiska situation. Barn vars vårdnadshavare har en lägre inkomst äter frukost i mindre omfattning än barn som kommer från familjer med högre inkomster.

Barn till vårdnadshavare med låg inkomst har betydligt sämre tillgång till fritidsaktiviteter än sina kompisar från familjer med välbeställda föräldrar. Barns fysiska aktivitet påverkas också av deras vårdnadshavares ekonomi.

Det finns exempelvis ett samband mellan hur många barn som cyklar till skolan eller förskolan och deras föräldrars inkomstnivå. Andelen barn som cyklar till skolan ökar alltså ju mer pengar vårdnadshavaren tjänar.

Fru talman! Det går att konstatera att det finns ett tydligt samband mellan barns välmående och vårdnadshavares ekonomiska situation. Varför vill jag då lyfta upp de slutsatserna i interpellationsdebatten? Jo, det är som bekant så att regeringen i propositionen om a-kassan lägger fram ett förslag om en skarpare avtrappning av a-kassan där ersättningen sänks efter 100 dagar.

De människor som får en sämre ersättning är sannolikt relativt ofta just vårdnadshavare som får betydligt svårare att klara av sin privatekonomi, vilket på så sätt gör att detta har påverkan på våra barns välmående. Det kan kanske verka lite överdrivet att lyfta fram barns välmående i en debatt som handlar om en proposition gällande a-kassan. Men jag tycker inte att det är överdrivet.

Fru talman! Sanningen är den att vi på flera områden inte vet vilka konsekvenser förändringarna kommer att få. I propositionen saknas konsekvensanalyser för olika inkomstgrupper. När det kommer till en jämställdhetsanalys är det exakt samma visa. Vi vet helt enkelt inte så mycket om propositionen.

Fru talman! Det finns en konsekvensbeskrivning med en rubrik så fin som "Barn och ungdomar". Den är lite drygt en sida lång. Där lyfter man inte fram de möjliga konsekvenserna som kan uppstå med en skarpare avtrappning av a-kassan när det kommer till barns välmående.

Det enda som i praktiken omnämns är att barn mår bra av att deras föräldrar arbetar och inte är arbetslösa, och därför ska föräldrarna inte ha a-kassa alltför länge, samt att det är bra för unga vuxna att det finns en fungerande arbetslöshetsförsäkring.

Jag vill därför ge statsrådet en chans att utveckla sitt och regeringens resonemang utanför den formella lagstiftningsprocessen om hur de bedömer att den skarpare avtrappningen kommer att påverka barn och unga när deras föräldrar får svårare att sätta mat på bordet och svårare att betala hyran i slutet på månaden. Det skulle jag väldigt gärna vilja höra lite mer om.

Fru talman! Tack till statsrådet för hans svar!

Jag tror att statsrådet lade första halvan av sitt inlägg på att diskutera vikten av det svenska utbildningssystemet och värdet av att lära sig läsa, skriva och räkna. Trots det ekar det förhållandevis tomt i budgeten när det gäller satsningar på utbildningssektorn. Det finns en satsning i vårändringsbudgeten, men den är inte jätteomfattande sett till de behov som finns i den svenska utbildningssektorn.

Utöver allt som redan nämnts i den här debatten finns det en del i statsrådets första svar som vi ännu inte har tagit upp och som gör mig lite konfunderad. Det handlar om det så kallade återupprättandet av arbetslinjen. För att främja den, menar statsrådet, har man gjort en förstärkning av det så kallade jobbskatteavdraget för låg- och medelinkomsttagare.

Ja, genomförs en skattesänkning med det uttryckta syftet att stötta familjer som har svårt att få ekonomin att gå ihop är det kanske någonting som går att diskutera politiskt. Men i svaret lyfter statsrådet upp den här skattesänkningen som någon form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd som skulle leda till att den stigande ungdomsarbetslösheten på något sätt plötsligt skulle minska.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sett i det sammanhang som återfinns i svaret verkar det som att åtgärden med en skattesänkning i form av ett förstärkt jobbskatteavdrag är regeringens huvudnyckel till att komma åt den stigande ungdomsarbetslösheten.

Fru talman! Det här förstår jag faktiskt inte riktigt. Om det inte finns jobb att ta eller om man saknar förutsättningar att ta ett jobb, hur ska då en skattesänkning för dem som redan har ett jobb på något magiskt sätt göra att den som inte har ett jobb får ett jobb?

Hur kan en skattesänkning vara lösningen på ungdomsarbetslösheten, när det så gott som hela tiden går att läsa om ungdomar som söker jobb efter jobb i olika branscher men ändå inte får något jobb? På sin höjd kanske de får en timanställning med osäker tillgång till arbetstimmar.

Hur ska en skattesänkning för dem som redan arbetar innebära att de som inte arbetar får ett jobb, fru talman? Det vill jag gärna höra statsrådets svar på.

(Applåder)

Fru talman! Tack till Serkan Köse för att han lyfter en så angelägen och viktig fråga i den här interpellationsdebatten!

Det är väldigt tydligt att arbetslöshetsnivån varierar mellan och inom både regioner och olika delar av befolkningen. En grupp som sticker ut särskilt är just gruppen unga. Det är en grupp som under lång tid har legat på en betydligt högre arbetslöshetsnivå än befolkningen i övrigt. Ungdomarna är ofta den grupp som drabbas tidigast vid konjunkturförändringar, och när arbetslösheten redan är på en betydligt högre nivå än hos befolkningen i övrigt slår förändringar i konjunkturen betydligt hårdare mot denna ganska känsliga grupp.

Som min kollega beskriver finns också en geografisk dimension på ungdomsarbetslösheten. I Arbetsförmedlingens statistik går det att tydligt utläsa att det är i framför allt de sydligare delarna av landet, i Västsverige och i Stockholmsregionen, som ungdomsarbetslösheten ökar allra mest och i betydligt högre takt än bland de arbetslösa i övrigt. I övriga delar av landet, i Mellansverige och i de nordligare delarna av landet, har det inte skett riktigt samma dramatiska utveckling, i alla fall inte ännu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min kollega beskrev också hur cirka 43 000 ungdomar i gruppen 18-24 år är arbetslösa. Den gruppen kommer med all sannolikhet att fortsätta att växa under året i takt med att ekonomin saktar ned och att allt fler företag och delar av den offentliga sektorn varslar. Det är inte en hållbar situation. Många av ungdomarna riskerar att slås ut från arbetsmarknaden och hamna i utanförskap med alla de utmaningar som det för med sig.

I sin interpellation ställde min kollega Serkan Köse en konkret fråga, nämligen vad regeringen avser att vidta för åtgärder. Som vanligt ekade det relativt tomt i statsrådets svar. I stor utsträckning består svaret av saker som redan har genomförts eller är på gång i år. Statsrådet nämnde saker som bekämpningen av inflationen, likt i praktiken alla andra interpellationsdebatter i kammaren sedan han blev statsråd. Utöver inflationen handlar det om program hos Arbetsförmedlingen som redan existerar och små satsningar på utbildningssektorn som redan har genomförts.

Den enda delen av statsrådets svar som faktiskt lyfter upp den regionala aspekten av min kollegas fråga är ungefär ett stycke långt, och det är egentligen ett konstaterande om att det finns regionala skillnader i ungdomsarbetslösheten, att de har funnits länge och att de är Arbetsförmedlingens problem att lösa.

Fru talman! Jag tycker att kammaren förtjänar ett bättre svar än att det alltid har sett ut så och att det får Arbetsförmedlingen hantera. Givetvis förstår jag och kammaren att regeringen styr landet genom regleringsbrev och så vidare, men ett mer utvecklat svar än så borde ändå vara möjligt. Detta gäller särskilt när huvudnyckeln i statsrådets svar är Arbetsförmedlingen. Myndigheten åker återigen i år på en smäll med regeringens besparingar, samtidigt som det görs besparingar på den övriga aktiva arbetsmarknadspolitiken. På så sätt kommer Arbetsförmedlingen att få ännu svårare att leverera på sitt uppdrag.

Därför tänker jag att jag ger statsrådet ytterligare en chans att utveckla sitt resonemang. Varför tror han att situationen på arbetsmarknaden ser ut som den gör för unga? Varför finns den regionala aspekten? Svara på min kollegas fråga om vilka åtgärder regeringen avser att vidta med tanke på de regionala skillnaderna i ungdomsarbetslösheten!

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

I slutet av sitt anförande sa statsrådet att den socialdemokratiska interpellanten nämnt att det fanns andra resurser. Det är ändå värt att påpeka att det faktiskt fanns andra resurser och att det fanns andra prioriteringar. Vi valde att lägga pengar på välfärden i stället för att ta bort plastpåseskatten. Det finns andra prioriteringar att göra i svensk politik.

Men det var inte detta jag tänkte säga. Jag tänkte runda av och säga att vi i dag har diskuterat en för många människor central fråga i det här landet. På många sätt är det här en framtidsfråga för människor i vårt land. Det här handlar om en relativt stor grupp unga människor som går arbetslösa eller riskerar att bli arbetslösa. Det är en grupp som under många år har haft en väsentligt högre nivå av arbetslöshet än befolkningen i övrigt, och det är en grupp som är extra utsatt nu när arbetslösheten är på väg uppåt.

Vi har också konstaterat att det här är en grupp som växer i storlek rent procentuellt i betydligt högre takt än i den övriga befolkningen. Om vi från politiskt håll inte gör något för att bromsa utvecklingen på arbetsmarknaden kommer detta att föra med sig stora konsekvenser för individerna, för deras närstående och för samhället i stort.

Utifrån de svar som statsrådet levererar i dag gör jag återigen bedömningen att regeringen saknar en plan för att hantera våra samhällsproblem - dem som vi diskuterar i dag och i övrigt. Statsrådet har nämnt ett par åtgärder, men de är uppenbarligen inte tillräckliga. Han har pratat om hur utbildning är nyckeln till ungas etablering på arbetsmarknaden. Ändå sitter regeringen helt passiv när den svenska utbildningssektorn står i kris. Han har pratat om hur Arbetsförmedlingen ska ha flexibilitet att anpassa sina insatser utifrån behov, och det är något som blir ännu svårare när regeringen gör nedskärningar på myndigheterna.

Fru talman! Det är uppenbart att Sverige har en regering som inte klarar av att leverera lösningar på de problem som finns i samhället. Sveriges unga är i behov av mer aktiv arbetsmarknadspolitik som finns över hela landet för att fler ska kunna ta sig ur arbetslöshet och utanförskap. Sverige kan så mycket bättre än det här.

(Applåder)

Herr talman! Ja, var ska man börja?

Statsrådet svarade precis att vi behöver göra nya saker. Men när man lyssnar på statsrådet, både i hans interpellationssvar och i debatten, hör man än så länge inte jättemånga nya saker. Inflationsbekämpning har vi hört om i talarstolen många gånger tidigare. Arbetsförmedlingen har funnits i relativt många år. Program hos Arbetsförmedlingen är inte heller ett nytt påfund, och utbildningssektorn är definitivt inget nytt i det här landet. Men, men.

Statsrådet sa också att den socialdemokratiska regeringen utlovade Europas lägsta arbetslöshet. Det stämmer. Vi nådde inte hela vägen fram, men vår regering hade i alla fall en ambition. Det har inte den här regeringen. Det är den stora skillnaden.

Men åter till Arbetsförmedlingen. Som vi kort var inne på tidigare är Arbetsförmedlingen och den verktygslåda som myndigheten har helt central för att unga ska få det stöd de behöver när de ska söka ett arbete och för att kunna ta ett arbete.

Vi socialdemokrater anser att det behövs en stark och aktiv arbetsmarknadspolitik över hela landet för att få bukt med ungdomsarbetslösheten. För att det ska fungera är det viktigt att samverkan mellan kommunen, Arbetsförmedlingen och arbetsgivaren fungerar samt att Arbetsförmedlingens verktygslåda faktiskt används till det som myndigheten är bäst på - att förmedla jobb.

Vi anser också att unga med psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning eller andra utmaningar ska få det stöd och den särskilda vägledning som vi tycker att de här rätt till. Men, herr talman, så ser inte verkligheten ut i dag. Det är uppenbart att Arbetsförmedlingen inte lyckas leverera fullt ut, mycket på grund av regeringens stora nedskärningar på nämnda myndighet. Bara i år har ju myndigheten varslat personal, och under tidigare år har det skett andra nedskärningar. Myndigheten får sämre lokal närvaro och sämre möjligheter att stötta de människor som är i behov av stöd, särskilt många unga.

Ytterligare en grupp som drabbas hårt av arbetslöshet och den situation vi i dag befinner oss i är gruppen unga med funktionsnedsättningar. Ungefär hälften av alla med funktionsnedsättning har inget arbete att gå till på morgonen. Det är definitivt ett underkänt betyg. När Arbetsförmedlingen gör nedskärningar är detta en grupp som kan få ta en extra hård smäll med tanke på att de insatser som den i dag får är de som löper risk att ryka när Arbetsförmedlingen behöver göra stora prioriteringar i sin verksamhet.

Problemet med unga med funktionsnedsättning och den betydligt högre nivån på arbetslöshet där ska inte underskattas. Enbart i Västra Götalands län och Hallands län finns det cirka 1 500 ungdomar inskrivna hos Arbetsförmedlingen som har fått sin kod. Det är en stor grupp människor bara i en mindre del av landet. Utöver dessa cirka 1 500 ungdomar finns det sannolikt fler som inte är inskrivna och på så sätt faller mellan stolarna.

Det är tydligt att regeringen saknar en plan för hur man ska lösa de här problemen, och det är givetvis beklagligt. Alla människor behövs ju på arbetsmarknaden, oavsett vem man är. Det kan vi tydligt se när det finns en så stor kompetensbrist i så många delar av det här landet i både privat och offentlig sektor, en kompetensbrist som riskerar att försämra vår gemensamma välfärd när det saknas undersköterskor och lärare men också riskerar investeringar i vårt land när Arbetsförmedlingen inte klarar av att matcha de behov som finns på arbetsmarknaden.

Herr talman! Det är nog ganska uppenbart att vi socialdemokrater inte är helt nöjda med det arbete som regeringen genomför. Jag är inte heller helt nöjd med de svar som arbetsmarknadsministern levererar här i dag. Därför vill jag fråga honom hur han ska se till att fler unga människor får arbete samtidigt som regeringen skär ned på den aktiva arbetsmarknadspolitiken, gör det svårare för unga med funktionsnedsättning att få det stöd de behöver och är helt passiv när utbildningssektorn går på knäna.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för hans svar och för att han tar sig tid att komma till kammaren denna fredag för att diskutera ett väldigt viktigt ämne.

Vi kan se att Sverige är inne i en lågkonjunktur med de konsekvenser det för med sig: en sämre sysselsättningsutveckling, en högre arbetslöshet och en ökad mängd varsel. Denna utveckling för givetvis med sig andra konsekvenser, som att skatteunderlaget i kommunerna utvecklas negativt och ett mänskligt lidande för alla som blir av med eller riskerar att bli av med jobbet.

Alla människor behöver ges möjligheten att få tillgång till ett arbete. Möjligheten till försörjning är en helt central fråga för alla människor i det här landet. Det handlar om möjligheten att sätta mat på bordet och att se till att hyran är betald i slutet av månaden.

Det är därför beklagligt att se hur arbetslösheten är på väg uppåt, särskilt ungdomsarbetslösheten. Unga är en särskilt utsatt grupp och är i praktiken alltid de som slås ut allra först när konjunkturen svänger och arbetsmarknaden blir svagare. Detta bekräftas i Arbetsförmedlingens senaste rapport om arbetsmarknadsutsikterna från i höstas, där man bland annat skriver: "Det som utmärker ungdomar i stort är att många inte har hunnit etablera sig på arbetsmarknaden på samma sätt som äldre, samt att många av de som har jobb har tillfälliga anställningar."

Enligt Arbetsförmedlingens senaste siffror gällande ungdomsarbetslöshet för februari 2024 var då 42 718 personer mellan 18 och 24 år inskrivna på Arbetsförmedlingen. Det är en ökning med 10 procent jämfört med samma månad förra året. För befolkningen i övrigt ligger ökningen på cirka 5 procent. Vi kan alltså se att ungdomsarbetslösheten ökar mycket snabbare än arbetslösheten inom den övriga befolkningen.

Om man jämför ökningen av antalet inskrivna i samma ålderskategori, 18-24 år, med ökningen i samma grupp inom enbart Västra Götalands län kan man se att ökningen där är cirka 2 procentenheter högre än i landet i övrigt.

Vi förstår att detta inte är en hållbar situation och utveckling. Det handlar om en stor grupp människor som kanske nyligen fått sitt första jobb och nu blir av med det jobbet. På så sätt får man svårt att betala hyran när man inte har kvalificerat sig för a-kassa.

Herr talman! I svaret som statsrådet redogjort för här i dag lyfter han bland annat vikten av att unga har tillgång till en utbildning av god kvalitet. Där tror jag att vi är helt överens. Kan vi se till att alla barn och unga klarar av sin utbildning och att fler väljer att utbilda sig till de branscher nu som skriker efter kompetens har vi kommit långt i bekämpningen av ungdomsarbetslöshet men också på sikt arbetslösheten i stort, samtidigt som vi också kan minska den kompetensbrist som finns inom många branscher.

Det finns däremot ett problem, och det är att regeringens politik har börjat få konsekvenser ute i kommunerna. Det går att läsa om nedskärningar på majoriteten av landets skolor, där man gör sig av med elevassistenter, barnskötare och socialpedagoger. På många platser har man nu till och med börjat göra sig av med tillsvidareanställd personal. Om statsrådet med trovärdighet ska kunna peka ut tillgången till en god utbildning för alla barn och unga som den viktigaste insatsen för ungas etablering på arbetsmarknaden gäller det också att regeringen och statsrådet kan presentera en politik som faktiskt kan leverera en god utbildning till alla i hela landet.

Herr talman! Det går inte att diskutera ungdomsarbetslöshet utan att diskutera den helt centrala verktygslåda som Arbetsförmedlingen behöver för att på bästa sätt kunna hjälpa den målgrupp vi diskuterar i dag. Samtidigt ser jag hur min talartid för detta anförande börjar rinna iväg, så jag tänker återkomma till det i mitt nästa anförande. Arbetsförmedlingen är nämligen en helt central myndighet i det arbete vi diskuterar i dag.

Tills vidare vill jag ändå utifrån detta anförande kopplat till utbildningssektorn fråga statsrådet hur han ser på att regeringen bidrar till en ökad arbetslöshet på sikt och en försvårad kompetensbrist genom sin oförmåga att stötta utbildningssektorn i den brinnande kris den befinner sig i.

(Applåder)

Fru talman! Regeringen och Sverigedemokraterna har kastat ut Sverige i flera parallella kriser som innebär att många människor nu blir av med jobbet. Samtidigt som varslen ökar och arbetslösheten är på väg uppåt väljer regeringen och Sverigedemokraterna att gå fram med förslag om försämringar i a-kassan som bland annat innebär att ersättningen sänks efter 100 dagar.

Försämringen kommer att slå hårt mot många människor som i dag är på väg att bli av med jobbet. Särskilt hårt kommer den att slå mot dem som har låg lön, ofta kvinnor, som nu blir av med jobbet men inte täcks av höjningen av taket i a-kassan. De kommer att få det svårare att sätta mat på bordet. De kommer att få svårare att betala hyran. De kommer att få svårare att betala för barnens fridsaktiviteter.

Därför vill jag fråga arbetsmarknadsministern: Vad är hans svar till alla som nu blir av med jobbet och samtidigt får en lägre ersättning från akassan och på så sätt får svårare att sätta mat på bordet?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar återigen statsrådet för inläggen, även om jag inte är helt nöjd med innehållet.

I dag har vi diskuterat en väldigt viktig fråga för väldigt många människor, nämligen den stora grupp unga som i dag går utan arbete och sysselsättning. Det är en grupp som växer, och det kommer att medföra stora problem för både individerna som drabbas och samhället i stort. Utifrån statsrådets inlägg gör jag ändå bedömningen att det återigen är tydligt att regeringen saknar en plan för att hantera de stora samhällsproblem som vi diskuterar.

Statsrådet nämnde språkkrav och sänkt skatt och säger att han noggrant ska följa utvecklingen på arbetsmarknaden. Det är inte tillräckligt, fru talman. Sverige har en regering som inte tar itu med samhällsproblemen. De unga som går arbetslösa behöver aktivt stöd från samhället genom bland annat Arbetsförmedlingen, men det klarar myndigheterna inte av att leverera.

Sveriges arbetslösa unga är i behov av en mer aktiv arbetsmarknadspolitik där fler kan ta sig ur arbetslöshet och utanförskap och i stället bli en del av samhällets gemenskap och på så sätt bidra till vårt gemensamma samhällsbygge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är framför allt regeringens uppdrag att kunna presentera de förslag som kan få bukt med dessa utmaningar, och regeringen lägger i praktiken inte fram några förslag på arbetsmarknadsområdet. Statsrådet säger en del bra saker som säkert skulle kunna lösa en del av problemen, men det blir aldrig någon verkstad av det.

Man kan ställa sig frågan varför. Det kan ju vara så att statsrådet sitter i en bil där det är Jimmie Åkesson som kör och Ulf Kristersson som sitter i passagerarsätet. Då är det inte lätt att göra sig hörd.

Fru talman! Sverige förtjänar en chaufför som inte hotar våra grundläggande värderingar och som inte innebär en risk för Sverige och för svenskars säkerhet. Tack för en viktig debatt!

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för hans inlägg. Jag noterar att statsrådet inte riktigt svarade på frågan om huruvida han anser att de åtgärder som regeringen vidtar i budgetpropositionen eller i övrigt är tillräckliga för att åtgärda de problem som vi diskuterar i dagens interpellationsdebatt.

Det är tråkigt att regeringen inte klarar av att presentera en politik som tacklar arbetslösheten och särskilt ungdomsarbetslösheten. Detta är problem som skadar samhället i stort men också den enskilda individ som saknar ett arbete att gå till.

När vi tydligt kan se ett samhällsproblem som drabbar många krävs ett gemensamt svar från hela samhället, där det offentliga behöver ta på sig ledartröjan. Det är tydligt att regeringen inte gör tillräckligt.

Som tidigare nämnts är Arbetsförmedlingens verktygslåda och hela den samlade utbildningssektorn två huvudnycklar i arbetet för att bekämpa arbetslösheten. Det räcker i praktiken att öppna vilken lokaltidning som helst i landet för att se situationen inom skolsektorn. Grundskolor och förvaltningar, förskoleförvaltningar och gymnasieförvaltningar går med stora underskott, tvingas lägga ned verksamheter och säger upp personal. Elevers studiero och studieresultat och personalens arbetsmiljö kommer att få ta smällen för detta.

Rapporter från vuxenutbildningsvärlden pekar också på att man inte klarar av att leverera på sitt uppdrag, men regeringen gör långt ifrån tillräckligt för att stoppa krisen.

Samma visa är det hos Arbetsförmedlingen. Det tillskott på 200 miljoner kronor som regeringen ger myndigheten för 2024 är långt ifrån vad myndigheten själv har begärt och säger sig behöva för att klara sitt uppdrag. När de resurser som myndigheten får är så långt ifrån vad de säger sig vara i behov av kommer det givetvis att få konsekvenser. Det kan handla om sämre lokal närvaro, sämre service för arbetssökande och större svårigheter att få människor i arbete.

Ett exempel som tydligt pekar på att Arbetsförmedlingen inte klarar av sitt uppdrag har lyfts upp av Serkan Köse. Det gäller unga med funktionsnedsättning, som diskuterades här i kammaren för bara ett par veckor sedan, och Arbetsförmedlingens arbete med unga som har en funktionsnedsättning och deras situation på arbetsmarknaden. Cirka hälften av alla unga med funktionsnedsättning har inget arbete att gå till, så där blir det klart underkänt betyg för regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För ytterligare några veckor sedan debatterades en rapport från Riksrevisionen som pekade på brister i Arbetsförmedlingens anvisningar till Samhall. Listan kan göras längre, men det går ändå att konstatera att regeringen gör för lite för att kunna hantera de samhällsproblem vi står inför.

Fru talman! Den utveckling vi ser framför oss med ökad arbetslöshet, särskilt ökad ungdomsarbetslöshet, kommer med allra största sannolikhet att få stora konsekvenser både för samhället och för enskilda individer. Unga människor som tar första steget ut i arbetslivet kommer att drabbas av de allra största konsekvenserna, och det är inte en hållbar situation.

Det går att förstå att jag inte är helt nöjd med det svar som statsrådet ger på frågan om ifall han anser att de åtgärder som vidtas är tillräckliga. Därför vill jag återigen fråga statsrådet: Anser han att de åtgärder som regeringen vidtar är tillräckliga för att hantera arbetslösheten och ungdomsarbetslösheten? Vilka ytterligare åtgärder avser regeringen att återkomma med för att tackla det växande samhällsproblemet?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret och för att han tagit sig tid att komma till kammaren även i kväll.

Alla människor behöver få möjligheten att försörja sig själva genom att få tillgång till ett arbete. Det är en helt central överlevnadsfråga för så många människor i detta land eftersom det handlar om att få in pengar på lönekontot i slutet av månaden. Det är också en fråga om självförverkligande och minskad ohälsa. Genom att ha ett arbete har du större möjlighet att själv fatta beslut om ditt eget liv.

Att en så stor andel av befolkningen som möjligt har ett arbete är också viktigt för finansieringen av vårt gemensamma samhällsbygge. Ju fler som har ett arbete att gå till, desto mer skattepengar får vi in till att lägga på centrala samhällsfunktioner som skola, vård och omsorg.

Att människor arbetar har givetvis också en helt central roll för kompetensförsörjningen, inte minst inom välfärden men också inom ramen för den gröna omställningen som pågår i hela landet.

De senaste siffrorna gällande arbetslösheten är därför väldigt oroväckande, särskilt siffrorna som rör ungdomsarbetslösheten. Av allt att döma är ungdomsarbetslösheten på väg uppåt. Vi har i dag en ungdomsarbetslöshet på cirka 20 procent, och det är en hög siffra. Det handlar om en stor grupp människor som inte har ett jobb att gå till.

Fru talman! Att människor är arbetslösa är en stor förlust för både enskilda individer och samhället i stort. För unga arbetslösa kan det bli en väldigt stor förlust för den enskilda individen. Det kan handla om nyutexaminerade studenter som inte lyckas få en anställning och inte kan klara sig utan stöd från familjen - ett stöd som inte alla kan få. Det kan också handla om en ungdom som nyligen fått sitt första jobb, blivit uppsagd, kastats ut i arbetslöshet och därmed inte kan betala hyran på sitt nytecknade hyresavtal. Vi förstår alla att detta inte är hållbart. Samhället har ett ansvar för att unga ska få möjlighet till försörjning.

Fru talman! Statsrådets interpellationssvar går att dela upp i två huvuddelar. Först pratar statsrådet om Arbetsförmedlingen, dess verktygslåda och att man har en viktig roll när det gäller att göra insatser för dem som är i behov av arbete. Den andra delen berör utbildningssektorn brett. Här nämner statsrådet satsningar på yrkesvux och yrkeshögskolan. Statsrådet beskriver också att utbildning av hög kvalitet stärker individers möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag håller med statsrådet om att Arbetsförmedlingens verktygslåda och hela den samlade utbildningskedjan är två huvudnycklar till att bekämpa arbetslöshet och särskilt ungdomsarbetslöshet. Det vi däremot sannolikt inte är överens om är huruvida de så kallade satsningar statsrådet hänvisar till, bland annat de 200 miljoner kronorna till Arbetsförmedlingen, är tillräckliga i förhållande till de problem vi ser. Jag hävdar att det är uppenbart att regeringen gör för lite. Utbildningssektorn i hela landet går på knäna, Arbetsförmedlingen har svårt att leverera på sitt uppdrag och ungdomsarbetslösheten är på väg uppåt tillsammans med arbetslösheten i övriga kategorier.

Anser statsrådet att de åtgärder regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2024 eller andra åtgärder är tillräckliga för att få bukt med de problem vi nu diskuterar?

(Applåder)

Fru talman! Jag noterar att statsrådet inte riktigt kan beskriva hur Arbetsförmedlingen ska få sina resurser att räcka till för just de människor vi diskuterar i dag. Det är väldigt beklagligt, särskilt då detta är en så pass angelägen fråga som påverkar väldigt många människor här i landet. Om samhället inte gör mer för dessa människor är det en stor förlust för vårt samhälle och för de enskilda individer som riskerar att hamna i utanförskap.

Statsrådet informerade häromdagen om arbetsmarknadsläget. Arbetslösheten är på väg uppåt, och den grupp som vi diskuterar i dag är en grupp som kan få ta en extra hård smäll i dagens läge. Det är tydligt att regeringen saknar en tydlig plan för att hantera de problem vi diskuterar i dag men också våra övriga samhällsproblem.

Arbetsmarknadsministern hänvisar till att man behöver banka ned inflationen för att få igång ekonomin, och ja, det är en väldigt viktig fråga. Vi måste få ned inflationen. Det är genuina problem som måste hanteras, men det kan inte innebära att regeringen ska lämna walkover på alla andra politikområden.

Man skulle kunna likna Sveriges regering vid ett fotbollslag som inte riktigt förstår hur en liga fungerar. Regeringen FC lägger allt fokus på första matchen - att banka ned inflationen - men lämnar walkover på alla andra matcher, och fru talman, lämnar man walkover på alla matcher vinner man inga ligor.

Fru talman! Problemet med Regeringen FC är att Sverige inte är ett fotbollslag utan det lag som är tänkt att leda och styra det här landet, och när regeringen lämnar walkover på arbetsmarknadspolitiken, sjukvården, skolan och klimatet drabbas vi alla. Somliga drabbas hårdare än andra. Har du en hög lön klarar du dig bättre. Är du ung och har en funktionsnedsättning klarar du dig sämre med regeringens politik.

Sverige blir fattigare och farligare för varje dag som går med den här regeringen. Jag vet att Sverige kan så mycket bättre än i dag.

Fru talman! Jag skulle vilja inleda med att tacka Serkan Köse för att han tar upp en viktig diskussion om unga med funktionsnedsättning och deras ofta ganska krångliga position på arbetsmarknaden.

Man skulle kunna säga att unga med funktionsnedsättning är en dubbelt missgynnad grupp på arbetsmarknaden. För det första är man ung, med alla de utmaningar som det för med sig när det gäller att komma in på arbetsmarknaden. Det är i statistiken tydligt att unga över tid ständigt ligger på en betydligt högre arbetslöshetsnivå än befolkningen i övrigt. Det finns givetvis rimliga förklaringar till delar av gapet mellan unga och befolkningen i övrigt, men det går ändå att säga att unga är strukturellt missgynnade.

För det andra är man dubbelt missgynnad just om man har en funktionsnedsättning. Generellt sett kan man säga att unga med en eller flera funktionsnedsättningar möter särskilda utmaningar på arbetsmarknaden. Det kan handla om bristande tillgänglighet, diskriminering eller fördomar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som min partikollega beskrev är det bara lite drygt hälften av alla unga med funktionsnedsättning som har ett förvärvsarbete. Att inte ha ett arbete och en försörjning är något som riskerar att placera dessa ungdomar i ett långvarigt utanförskap, med alla konsekvenser det för med sig. Det är djupt skadligt för samhället i stort men också för den enskilda individen. Det är inte värdigt vårt moderna samhälle.

När vi så tydligt kan peka på en grupp som är uppenbart dubbelt missgynnad är det vårt gemensamma samhälles ansvar att se till att få en förändring till stånd. Arbetsförmedlingen är en helt central myndighet i det arbetet. Där har man många av de verktyg som krävs för att stödja dessa människor i deras väg ut i arbetslivet.

Fru talman! Min partikollega ställde i sin interpellation en fråga till statsrådet. Bland annat undrar han vilka åtgärder statsrådet kan vidta för att förbättra möjligheten för Arbetsförmedlingen att stödja dessa människor med funktionsnedsättning. I statsrådets svar på frågan är det en del jag kan hålla med om. Statsrådet nämner ändamålsenliga insatser, stöd, kapacitet att identifiera funktionsnedsättningar och Arbetsförmedlingens centrala roll i detta arbete.

Fru talman! Detta är bra saker, men det finns ett grundläggande problem: Ord och handling stämmer inte alltid överens. I regeringens budgetproposition för 2024 får Arbetsförmedlingen inte ens i närheten av de anslag myndigheten själv bedömt att man är i behov av för att klara av sitt uppdrag. Samtidigt presenterade statsrådet vid en pressträff senast häromdagen att arbetslösheten är på väg uppåt. Det innebär att myndigheten kommer att göra prioriteringar, och då kan det tänkas att de vi diskuterar i dag prioriteras bort och hamnar mellan stolarna.

Jag vill därför fråga statsrådet hur han vill se till att Arbetsförmedlingen på riktigt har möjlighet att lägga fokus på de individer som vi diskuterar i dagens debatt, särskilt när den budget som myndigheten får inte räcker till.

Fru talman! Vi ser givetvis fram emot regeringens skrivelse med anledning av Riksrevisionens rapport. Det är bra att regeringen presenterar ett dokument till arbetsmarknadsutskottet. Det behövs.

Riksrevisionen pekar tydligt på vilka problem som finns med de stora personalgrupperna per chef. Jag skulle vilja bygga vidare lite grann på den problembeskrivningen.

I mitt vanliga yrkesverksamma liv jobbar jag på en statlig myndighet som i vissa fall arbetar relativt nära Samhall när det gäller deras medarbetare. Jag har själv exempel på när jag har behövt komma i kontakt med medarbetares närmaste chef. När jag då har ringt upp den närmaste chefen och har haft frågor om dennes medarbetare framgår det ibland ganska tydligt att chefen först är lite osäker på vem jag pratar om. Jag kan helt ärligt säga att det i samtalet tog en liten stund innan chefen förstod vem jag pratade om. Även efter samtalet framgick det tydligt att chefen saknade djupare kunskaper om sin medarbetare.

Fru talman! Detta är problematiskt. Samhall har ett väldigt viktigt uppdrag som statligt bolag att ge meningsfulla och utvecklande arbeten till sina medarbetare. Det är därför av vikt att regeringen ser till att bolaget klarar av att hantera sitt uppdrag på ett tillfredsställande sätt.

Med anledning av detta vill jag likt ledamoten Jim Svensk Larm återigen fråga statsrådet hur han och regeringen, innan översynen görs, avser att hantera de brister som framkommer i rapporten.

Fru talman! Jag skulle vilja inleda med att tacka ledamoten Jim Svensk Larm för att han lyfter en så viktig och angelägen fråga som just hur Samhall kan ge möjlighet till utvecklande arbeten för sina medarbetare.

Samhall har ju som många vet ett väldigt viktigt samhällsuppdrag i att ge många av våra medborgare som har en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga ett meningsfullt och utvecklande arbete, vilket sedan kanske kan leda till ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

Ledamoten nämnde i sitt anförande den rapport från Riksrevisionen som ligger till grund för den här interpellationsdebatten. Som tidigare nämnts pekade rapporten på ett flertal områden där Riksrevisionen bedömer att Samhall inte riktigt uppfyller hela sitt samhällsuppdrag. Det pekas på brister inom flera områden, såsom i arbetet med att ge utvecklande arbeten och i styrning och organisation.

Ett av de områden som Riksrevisionen påpekar brister på är den glesa bemanningen i chefsleden, särskilt hos första linjens chefer. Detta är ett problem som jag skulle vilja lyfta fram lite extra.

I en enkät som Riksrevisionen genomfört hos cheferna inom bolaget uppger cirka 70 procent av alla chefer att de har 30 underställda medarbetare eller mer, och 25 procent uppger att de har 40 medarbetare eller mer. Det finns också exempel på chefer med 70 till 80 underställda medarbetare.

Enkätsvaren pekar också tydligt på att alltför många chefer anser att de inte har tillräckligt med tid för att på riktigt kunna arbeta med sina medarbetare - de har inte tid för utveckling, stöttning eller feedback. Riksrevisionen redogör också för att Samhalls chefer inte bara har många underställda utan också har medarbetare som arbetar på många olika platser vid olika tidpunkter, vilket givetvis försvårar arbetet.

Riksrevisionen pekar på att forskningen säger att det finns risker med så stora chefsområden. Bland annat nämner man dålig arbetsmiljö, stress och hög personalomsättning. Riksrevisionen skriver att när rekryteringen av chefer går ut på Arbetsförmedlingen läggs fokus på branschkännedom och affärstänk, inte på erfarenhet av att arbeta med människor som har funktionsnedsättning.

För att kompensera för dessa stora personalgrupper per chef har Samhall skapat en form av mellanliggande chefsled med drifts- och teamledare, anför Riksrevisionen. Tanken är att dessa teamledare ska ansvara för planering, ledning och uppföljning av daglig drift. Det går dock att konstatera att de ofta tar ett ansvar som är större än det de egentligen är anställda för.

De problem som Riksrevisionen beskriver med för stora personalgrupper per chef är problematiska. Samhalls samhällsuppdrag är ju att skapa meningsfulla och utvecklande arbeten åt personer med funktionsnedsättning. Personer med funktionsnedsättning är en grupp som inom ramen för sin anställning kan tänkas vara i behov av extra stöd jämfört med andra människor på arbetsmarknaden. Detta är stöd som vanligtvis ska komma från närmaste chef. När Riksrevisionen pekar på att en chef kan ha så många som 70 till 80 underställda medarbetare är det nog lätt att göra antagandet att det blir svårt för chefen att arbeta nära och aktivt med sina medarbetare.

Med anledning av Riksrevisionens rapport vill jag fråga statsrådet hur han och regeringen avser att hantera de brister som framkommer i rapporten, både generellt och särskilt riktat till chefsleden.

Fru talman! Jag skulle vilja rikta min fråga till arbetsmarknadsministern. Det har gått lite drygt ett år sedan valet. Statsrådet och den regering han sitter i menar att de då fick ett tydligt mandat från svenska folket. Man pratade om hur Sverige skulle få en ny inriktning. Fler skulle in i arbete. Färre skulle behöva gå på bidrag. Och fler utrikes födda skulle få en arbetsplats att gå till.

I förra veckan fick kammarens ledamöter ett litet häfte i sitt postfack. Häftet var från Statsrådsberedningen, och det beskrev de propositioner som regeringen avsåg att lämna till riksdagen under hösten. Flera ledamöter noterade att det kanske var lite tunt på flera områden. Ett väldigt tydligt exempel är statsrådets ansvarsområde: arbetsmarknaden.

Jag vill därför fråga statsrådet hur han och den regering han sitter i ska agera för att se till att få fler i arbete, få färre i bidragsberoende och få in fler utrikes födda på arbetsmarknaden trots att det i praktiken knappt läggs några förslag på riksdagens bord.

Herr talman! Jag noterar att det från regeringens sida inte finns någon tydlig plan för vanliga svenska hushåll som har svårt att klara sin ekonomi varje månad. Försäkringskassans minskade personalstyrka har redan börjat få konsekvenser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När jag själv inte sitter här i riksdagen - jag är inne som ersättare nu - jobbar jag på just den myndighet vi diskuterar. Jag och flera av mina kollegor märker av hur allt fler vanliga människor ringer in och undrar över sina ärenden och när de kan få nästa utbetalning. Ofta handlar det om att sista betalningsdatum på hyresräkningen börjar närma sig och att pengarna på bankkontot tryter.

I Sverige har vi under lång tid sett hur befolkningen överlag haft stort förtroende för vårt gemensamma samhällsbygge och känt att samhället har funnits där för den som varit i behov av hjälp. Om vi önskar att det fortsatt ska se ut så måste socialförsäkringssystemet kunna fungera när vanligt folk behöver det som mest.

Jag vill återigen fråga statsrådet hur hon och regeringen avser att agera för att säkra vanliga svenska hushålls möjligheter att få ekonomin att gå ihop när de får vänta ännu längre på Försäkringskassans beslut.

Herr talman! Både statsrådet och ledamoten Eriksson beskrev i sina första anföranden vikten av det svenska socialförsäkringssystemet. Jag kan bara instämma i det. Det är så centralt för många människors vardagliga försörjning i det här landet. Jag skulle vilja bygga vidare lite på den beskrivningen.

Under den tidiga sommaren kunde vi alla läsa om att Försäkringskassan behövde göra besparingar på personalsidan. Lite drygt hälften av alla provanställningar avslutades med kort varsel. Detta är extra tråkigt då det på många platser i landet gjorts många nyrekryteringar under våren.

Färre medarbetare med en lika stor arbetsbörda är inte en kalkyl som går ihop. Det kommer givetvis att få konsekvenser. Det kommer möjligen att innebära att sjuka människor som ansöker om sjukpenning kommer att få vänta ännu längre på sina beslut. Ofta är det människor som redan har knappa marginaler. De kommer att få ännu svårare att sätta mat på bordet, betala hyran och köpa julklappar till barnen.

Det kommer möjligen att innebära att föräldrar som ansöker om merkostnadsersättning för sitt barn med funktionsnedsättning kommer att få ligga ute med mer pengar för mediciner, specialkost och dyra hjälpmedel under ännu längre tid.

Det kommer möjligen att innebära att närstående till människor med livshotande sjukdomar som ansöker om närståendepenning kommer att överväga om hen verkligen har råd att stanna hemma med sin döende familjemedlem.

Jag är helt övertygad om att statsrådet är fullt medveten om den kostnadskris som slår otroligt hårt mot många svenska hushåll, mot vanliga familjer som har svårt att få sin ekonomi att gå ihop varje månad. Att i ett sådant läge behöva vänta på Försäkringskassans allt längre handläggningstider är för många i det här landet en omöjlighet.

Herr talman! Jag skulle kortfattat vilja lyfta fram ett antal exempel på ersättningar och förmåner där jag och garanterat stora delar av den här kammaren tycker att handläggningstiderna är på tok för långa. Det handlar om närståendepenning och sjukpenning. Där pratar vi om 30 dagar. När det gäller kostnader för vård utomlands är vi uppe i ungefär tre månader. När det gäller assistansersättning pratar vi om fem månader. När det gäller sjukersättning är vi uppe i hela sju månader.

Det bör också noteras att de åtgärder som Försäkringskassan har vidtagit på personalsidan sannolikt ännu inte fått full effekt. Det kan alltså tänkas att handläggningstiderna blir ännu längre.

Herr talman! Vi alla här inne förstår att detta inte är en hållbar situation och att det kommer att sätta många människor i vårt land i en svår sits. Jag vill därför fråga statsrådet hur hon och regeringen ska se till att vanliga svenska hushåll som befinner sig mitt i den brinnande kostnadskrisen ska klara sig när de får vänta ännu längre på beslut om ersättningar som de sannolikt har rätt till.