Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret och för att du tar dig tid att komma till kammaren även i kväll för att diskutera den här frågan, som är väldigt viktig för väldigt många människor i vårt land!

Som framgår av min interpellation finns det över 700 000 människor i vårt land som har en hörselnedsättning och är i yrkesverksam ålder. Även om givetvis inte alla dessa människor arbetar går det att konstatera att ungefär var sjätte person som arbetar har en hörselnedsättning. Det innebär att det på en arbetsplats med 60 medarbetare är ungefär 10 som har nedsatt hörsel.

Givetvis finns det stora variationer i hur en hörselnedsättning påverkar olika individer; vissa har lättare hörselnedsättningar medan vissa har betydligt grövre sådana. Men jag anser ändå att hörseln är en viktig fråga för och i arbetslivet, och många av de 700 000 personer som jag beskrev är också i behov av stöd till arbetshjälpmedel. Det handlar om att underlätta deras hörsel och på så sätt främja ett mer jämställt deltagande i arbetslivet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dagsläget kan du få stöd för arbetshjälpmedel på lite olika sätt beroende på hur länge du har varit anställd på din arbetsplats. Under det första året som anställd på din arbetsplats har du möjlighet att söka stöd från Arbetsförmedlingen för att få tillgång till dina arbetshjälpmedel - detta givetvis under förutsättning att din hörselnedsättning påverkar din arbetsförmåga och att hjälpmedlet skulle kunna underlätta för dig att utföra ditt arbete.

Om du däremot har arbetat mer än tolv månader hos din nuvarande arbetsgivare kan du vända dig till Försäkringskassan för att ansöka om bidrag till arbetshjälpmedel. För en del av alla dem som väljer att vända sig till Försäkringskassan för att ansöka om det här stödet blir det problem. Det är nämligen på det viset att Försäkringskassan i sina bedömningar gällande rätten till hörseltekniska arbetshjälpmedel väljer att avslå ansökningar från människor med väldigt grava hörselnedsättningar med hänvisning till att de kan ha användning för hjälpmedlet även utanför arbetet. De hör alltså för dåligt för att få rätt till stöd till hörseltekniska arbetshjälpmedel.

Fru talman! Det finns ändå någonting som är ologiskt i det här. Att man hör så pass dåligt att man inte har rätt till stöd till hjälpmedel som skulle underlätta för en att höra - det finns ingen logik i det, fru talman. När man sedan har fått sitt avslagsbeslut från Försäkringskassan hänvisas man till den region man bor i. Problemet är dock att regionerna inte ser det som sin uppgift, och i många regioner hamnar man mellan stolarna.

Fru talman! I min interpellation ställde jag frågan till statsrådet om hon avser att vidta några åtgärder för att fler ska få tillgång till de hörseltekniska arbetshjälpmedlen. I det svar på min fråga som statsrådet precis gav i kammaren beskrev hon att arbetshjälpmedel är ett viktigt verktyg för att människor som har en hörselskada ska kunna delta i arbetslivet. Det tycker jag är bra; det stämmer helt och hållet.

Dessvärre lade statsrådet en väldigt stor del av sitt anförande på att beskriva förändringar i en förordning som redan har genomförts. Dessutom handlar förordningsändringarna till stor del om att underlätta återbetalningsärenden. Hur en uppdaterad återbetalningshantering ska leda till att fler får tillgång till arbetshjälpmedel förstår jag inte riktigt fullt ut. Jag vill därför ge statsrådet en chans att utveckla sitt och regeringens svar på frågan hur hon och regeringen tänker agera för att fler människor ska få tillgång till de hjälpmedel de är i behov av.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

I sitt svar tar statsrådet upp den granskning som Inspektionen för socialförsäkringen just nu genomför avseende bidrag till arbetshjälpmedel. Precis som statsrådet beskriver tittar man i den granskningen på just de frågor vi diskuterar i dag och om det är rätt bedömningar som görs när det kommer till stöd till arbetshjälpmedel.

Jag och många fler tycker givetvis att det är väldigt välkommet att man granskar den statliga verksamheten. Det är ju i praktiken alltid positivt att granska den statliga verksamheten för att se om den fungerar på bästa sätt och, om den inte skulle fungera på ett tillfredsställande sätt, föreslå förändringar. Det är jättepositivt att man granskar verksamheten för att se om den kan göras bättre.

Jag måste ändå få påpeka, fru talman, att den granskning som Inspektionen för socialförsäkringen just nu genomför, såvitt jag vet, är en granskning man själv har tagit initiativ till. ISF har ju i uppdrag att ständigt granska och analysera hela socialförsäkringsområdet. Vissa av granskningsuppdragen får man direkt från regeringen, men vissa andra tar man själv initiativ till. Den granskning vi diskuterar i dag, alltså den som kollar på arbetshjälpmedel, är en sådan som man själv har tagit initiativ till. Det är alltså inte statsrådet eller regeringen vi har att tacka för denna granskning.

Faktum är att regeringen har haft två år på sig att se till att det blir lättare för människor att få tillgång till arbetshjälpmedel. Redan strax efter att regeringen tillträtt uppmärksammades statsrådet på de utmaningar som finns när det gäller arbetshjälpmedel för hörselskadade. Då blev statsrådet uppvaktad av intresseorganisationer på området, och det fanns dessutom medialt intresse för frågan. Statsrådet var då ute i exempelvis Ekot och beskrev att reglerna för hjälpmedel skulle ses över, vilket till viss del också har skett.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Trots detta togs inga initiativ under 2022 eller 2023. Under 2024 kom den förändring av förordningen som statsrådet tidigare redogjorde för. Precis som statsrådet beskrev innehöll den vissa förbättringar, bland annat gällande datoriserade hjälpmedel. Den handlade också till stor del om återbetalningshanteringen, som jag nämnde i mitt förra anförande.

Trots att statsrådet fått indikationer på att det finns problem i systemet valde man att inte gå fram med några förändringar. Jag tycker att det går att konstatera att regeringen efter två år i Rosenbad inte har klarat av att förändra en förordning på ett sätt som leder till att fler människor klarar av sitt arbetsliv på ett bättre sätt. Det tycker jag är högst beklagligt.

Senast i morse fick statsrådet en skrivelse från Hörselskadades Riksförbund där hon uppmanas att göra något åt problemen som vi diskuterar i dag. Jag vill därför fråga statsrådet hur det kommer sig att regeringen, trots starka indikationer på att många människor som är i behov av hjälpmedel inte får tillgång till sådana, inte har agerat på en halv mandatperiod. Jag vill också fråga statsrådet vilka åtgärder hon tänker vidta för att se till att fler som är i behov av arbetshjälpmedel får ta del av sådana.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det stämmer att förordningen inte har uppdaterats sedan 90-talet. Däremot kom det år 2018 en dom efter att Allmänna ombudet överklagat ett beslut från Försäkringskassan. Det var först då denna fråga aktualiserades på riktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dag har vi diskuterat en fråga som är väldigt angelägen för en stor grupp människor som har någonting gemensamt. De har en hörselnedsättning som kan påverka deras förmåga att delta i arbetslivet. I flera år har många inom denna grupp fått avslag på sina ansökningar om stöd för arbetshjälpmedel, som hade underlättat för dem att behålla en fot på arbetsmarknaden.

Sedan 2019 tycks antalet avslag ha ökat väsentligt, från 13 procent 2019 till 29 procent första halvåret i år. Det är en ganska stor ökning på förhållandevis kort tid.

Detta avslag får man med hänvisning till att man hör för dåligt för att vara berättigad till arbetshjälpmedel från Försäkringskassan. Av Försäkringskassan hänvisas man till sin region, som inte anser att det är regionens uppdrag att hantera detta.

Fru talman! Det här är människor som har möjlighet att delta fullgott i arbetslivet, betala skatt och ställa klockan på morgonen för att gå till arbetet och bidra till vårt gemensamma samhälle. Men eftersom många av dem inte får tillgång till de arbetshjälpmedel de är i behov av finns det risk att de behöver gå ned i arbetstid, blir sjukskrivna eller rent av inte klarar av att sköta sitt arbete.

I Sverige har vi i dag en stor kompetensbrist inom både offentlig och privat sektor. Då behövs all hands on deck för att vi ska klara kompetensförsörjningen i vårt land.

Jag ser fram emot att få ta del av den granskning som Inspektionen för socialförsäkringen just nu genomför och att sedan också få se vilka åtgärder statsrådet vidtar med anledning av den.

Jag vill ställa en sista fråga till statsrådet. Ser statsrådet allvaret i denna fråga, och kan vi förvänta oss en skyndsam hantering så fort inspektionen har lämnat sin rapport?