Fru talman! Serkan Köse har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att minska arbetslösheten och förbättra situationen för de långtidsarbetslösa.

Svensk ekonomi befinner sig i en utdragen lågkonjunktur, men under 2025 väntas en gradvis återhämtning på arbetsmarknaden. Den sammantagna bilden är att lågkonjunkturen dröjer sig kvar men att den ekonomiska återhämtningen är i sikte. Regeringen vill stötta ekonomins återhämtning och prioriterar reformer inom framför allt tre områden. Det handlar om att fortsätta stärka hushållens köpkraft, reformer för en ökad tillväxt och att återupprätta arbetslinjen så att fler kommer i arbete.

Regeringens strategi för att få fler i sysselsättning är inriktad på att aktivera arbetslösa och att prioritera kostnadseffektiva åtgärder, insatser som ger kunskaper i svenska språket och utbildningar som gynnar kompetensförsörjningen. I 2025 års budgetproposition gör regeringen satsningar som innebär sänkt skatt på arbete samt omfattande satsningar på utbildning. Regeringen har också ökat Arbetsförmedlingens resurser för att förbättra matchningen på arbetsmarknaden och ge bättre stöd till arbetssökande. Regeringen har en bra grund för att möta arbetslösheten och följer och analyserar hela tiden utvecklingen på arbetsmarknaden för att kunna föra en effektiv arbetsmarknadspolitik, vars insatser ska bidra till en väl fungerande arbetsmarknad.

Fru talman! Tack till min kollega Serkan Köse för att han har tagit initiativ till den här väldigt viktiga och angelägna debatten!

Precis som Serkan Köse, och säkert också statsrådet, har jag tagit del av Arbetsförmedlingens senast släppta siffror avseende läget på arbetsmarknaden, och det är med viss bestörtning man läser siffrorna i den rapport som har lagts fram.

De otillräckliga åtgärder som regeringen vidtar på arbetsmarknadsområdet för att försöka hantera den stigande arbetslösheten verkar inte alls ha avsedd effekt. Av allt att döma fortsätter arbetslösheten att öka den kommande tiden samtidigt som långtidsarbetslösheten biter sig fast i vårt samhälle.

Det är en skadlig utveckling som vi kan se i vårt land. En långtidsarbetslöshet som redan är på tok för hög fortsätter att öka. Särskilt långtidsarbetslösheten är extra skadlig. Den för med sig stora konsekvenser både för samhället i stort och för enskilda individer.

Nivån av långtidsarbetslöshet och arbetslöshet skiljer sig givetvis mellan olika grupper. En grupp som är överrepresenterad i arbetslöshetsstatistiken är människor som har en funktionsnedsättning som medför en nedsatt arbetsförmåga. Av Arbetsförmedlingens siffror kan vi utläsa hur den här gruppen har ökat i storlek och nu är så stor att över en fjärdedel av alla långtidsarbetslösa som är inskrivna hos myndigheten har en funktionshinderskod.

Det här är en grupp som ofta är i behov av mer individanpassat stöd för att kunna ta sig in på eller stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Målet för samhället måste ju vara att varje individ får den hjälp den behöver för att kunna ta ett arbete eller komma in på en utbildning utan att falla mellan stolarna.

I dagsläget klarar inte samhället av att leverera på det här målet fullt ut. Arbetslösa människor med funktionsnedsättning går ofta på tok för länge utan att rätt stödinsatser sätts in, och det är helt klart ett underkänt betyg. Även om Arbetsförmedlingen har påbörjat ett arbete med att korta tiden för att få en funktionshinderskod finns det fortfarande mycket mer att göra.

Utifrån det svar som statsrådet precis redogjort för här i kväll kan jag tyvärr konstatera att det ekar ganska tomt för den här gruppen. I statsrådets svar nämns i praktiken inga åtgärder som riktar sig till över en fjärdedel av dessa långtidsarbetslösa.

I stället tar statsrådet upp skattesänkningar som någon form av idé för att få folk i arbete. Hur skattesänkningar som framför allt går till dem som redan har mest ska underlätta för folk som inte har ett arbete att få ett arbete är någonting som jag inte förstår fullt ut. Det får statsrådet gärna utveckla.

Statsrådet beskriver också hur man ger mer resurser till Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken. Myndigheten får ju mer pengar i absoluta kronor, men vi kan ändå konstatera att Arbetsförmedlingen säger upp personal. Det tycker inte jag är en förstärkning av myndighetens resurser, och det är givetvis också någonting som kommer att påverka den grupp som jag har valt att lyfta fram i dagens debatt.

Jag vill därför fråga statsrådet om han utöver skattesänkningarna som går till dem som redan har mest och nedskärningar på Arbetsförmedlingen och den aktiva arbetsmarknadspolitiken har några konkreta politiska förslag som faktiskt kan hjälpa den här gruppen.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

När Sverige står mitt i en arbetsmarknadskris med nästan en halv miljon arbetslösa, vilket är den högsta arbetslösheten på tio år, och den näst högsta ungdomsarbetslösheten i Europa hade jag förväntat mig att statsrådet skulle vara lite mer krismedveten i sitt svar. Att jämföra med den förra regeringens politik kommer inte att hjälpa den halva miljon människor som i dag väntar på ett svar från statsrådet.

Jag håller med statsrådet om att vi ska ställa högre krav på människor. Socialdemokratins svar är tydligt: Alla som kan arbeta ska arbeta. Detta är vi överens om.

Det vi inte är överens om är statsrådets definition av arbetslinjen. Om regeringen och statsrådet verkligen vill stärka arbetslinjen krävs nämligen mer än retorik. Det krävs handling. Det handlar om att satsa på den aktiva arbetsmarknadspolitiken, inte om att sänka eller dra ned på resurserna till den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Det krävs reformer. Vi efterfrågar konkreta reformer som skulle kunna göra skillnad. Men dessa reformer lyser med sin frånvaro.

Frågan är: Står regeringen verkligen för arbetslinjen? Som jag har påpekat tidigare ser vi snarare en arbetslöshetslinje, med en politik som saknar konkreta åtgärder för att skapa jobb och rusta människor för arbetsmarknadens krav.

Fru talman! Regeringen talar gärna om tillväxt som en lösning på arbetslösheten. Men låt oss vara ärliga: Sverige har i dag den svagaste tillväxten i hela EU. Det är ett alarmerande tecken på att regeringens politik inte levererar de resultat som krävs för att skapa fler jobb och stärka ekonomin. Ord som "tillväxt" och "stärka köpkraften" låter bra i debatten, men utan konkreta reformer och satsningar blir de tomma löften.

Fru talman! Låt oss också tala om Arbetsförmedlingen. Det är en central del av vår arbetsmarknadspolitik, en myndighet som ska matcha arbetslösa med jobb och ge stöd till dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. Men för att Arbetsförmedlingen ska kunna klara av detta är det viktigt att myndigheten har de resurser som behövs. Det ska inte vara några nedskärningar.

Under Mats Perssons tid har förvaltningsanslagen minskats, lokala kontor stängts och personalstyrkan reducerats. Frågan är: Hur ska Arbetsförmedlingen kunna hjälpa tusentals människor när det inte finns verktyg och när myndigheten inte har de resurser som behövs?

Vi anser att Arbetsförmedlingen är viktig och avgörande för att vi ska kunna möta arbetsmarknadens utmaningar. Men i stället för att stärka myndigheten har regeringen valt att urholka dess resurser; det har man gjort varje gång man har haft möjlighet.

Fru talman! Mats Persson pratar lite grann om att vi socialdemokrater inte lyckades med så mycket under våra åtta år. Låt oss konstatera att vi under dessa år bedrev en aktiv arbetsmarknadspolitik. Vi investerade i utbildning och i reformer som rustar människor för framtiden och som kan göra skillnad. När vi fick makten införde vi en massa reformer. Vi adresserade arbetslösheten på flera fronter. Vi införde utbildningskontrakt och 90-dagarsgarantin, vilket hjälpte tusentals unga människor att komma ut på arbetsmarknaden. Vi satsade på vuxenutbildningen. Komvux rustades upp. Vi skapade snabbspår för nyanlända. Vi lanserade traineejobb och andra insatser för människor som stod längst ifrån arbetsmarknaden.

Jag kan hålla med om att alla reformer inte blev framgångsrika eller permanenta, men vi försökte. Vi tog ansvar, och vi levererade reformer.

Min fråga till Mats Persson är: Var är Mats Perssons reformer?

Fru talman! Jag noterar ett mönster i den här debatten som i så många andra debatter: När den som lyssnar inte får höra det som hen önskar få höra är svaret att det inte kommer några förslag.

Sanningen är den att det är de förslag som den borgerliga regeringen lägger fram som Socialdemokraterna inte tycker om. När vi nu sänker skatten kommer de som jobbar i Sverige vid nästa löneutbetalning i slutet av januari att få behålla mer pengar i plånboken. Vi sänker skatten för alla människor som jobbar i Sverige. Det är att stärka arbetslinjen, och det röstar Socialdemokraterna nej till.

Vi höjer kraven på människor som är arbetslösa. Det röstar Socialdemokraterna nej till. Vi ser till att fler människor får en möjlighet att gå en yrkesutbildning som leder till ett riktigt jobb. Det kritiserar Socialdemokraterna.

På punkt efter punkt lägger vi nu om politiken, där vi har en utgångspunkt som är icke-socialistisk. Vi tror att det är enskilda människor och enskilda företag och företagare som skapar jobb i Sverige. Det är när vi ser till att vi har en ekonomisk politik med låga räntor och en växande ekonomi där man känner framtidstro som man vågar anställa människor. Det är hårt arbetande människor som försörjer sig själva genom ett arbete som får en skattesänkning, för det ska alltid löna sig bättre att jobba än att leva på bidrag.

Detta är en inriktning som Socialdemokraterna alltid är emot, i varje läge. Det är inte konstigt. Vi har olika uppfattningar. Men det är tydligt att vi nu har en ny politik i Sverige som steg för steg kommer att se till att vi pressar tillbaka arbetslösheten.

Fru talman! Tack till Serkan Köse för initiativet till debatten! Det är tydligt att det finns ett vägval i svensk politik, och det handlar om den socialdemokratiska bidragslinjen mot den borgerliga regeringens arbetslinje. Det finns ett vägskäl som handlar om att tro på storskaliga socialistiska lösningar där man alltid tror på det statliga kontra att man, som undertecknad, tror på att det är småföretagare och hårt arbetande människor som bygger vårt samhälle starkt och att det är genom arbete vi lägger grunden till välfärd.

Det finns en stor ideologisk skiljelinje mellan dem som tror på olika typer av påhittade utbildningsformer eller arbetsmarknadspolitiska program och dem som tror på riktiga yrkesutbildningar som leder till riktiga jobb i bristyrken. Det är det sistnämnda som regeringen driver och tror på. Det finns en tydlig skiljelinje i svensk politik, och den blir väldigt tydlig också för väljarna.

Det viktigaste är dock att regeringen är beslutsam om att vi ska trycka tillbaka arbetslösheten och att fler människor ska kunna försörja sig själva. Det bygger på att vi ställer höga krav på människor. Man ska lära sig svenska språket, och man ska göra allt man kan för att försörja sig. Man får många utbildningsmöjligheter i vårt land, inte minst genom yrkesutbildningar. Vi ser till att den som jobbar och sliter får sänkt skatt så att det alltid lönar sig bättre att jobba än att leva på bidrag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.