Fru talman! Linus Sköld har frågat mig vilka statliga bolag jag bedömer ska säljas under innevarande mandatperiod. Isak From har ställt två frågor till mig: för det första om jag har tagit initiativ till en analys av hur statskassans förstärkning efter försäljningen av Svensk Bilprovning AB kommer att förbättra tillgängligheten av registreringsbesiktning i glesbygd och om jag i så fall kan redogöra för resultatet av analysen, för det andra om jag har tagit initiativ till en analys av hur försäljningen kommer att påverka prisbilden på bilprovning i glesbygdslän och om jag i så fall kan redogöra för resultatet av analysen.

Jag vill börja med att korrigera en felaktighet i Linus Skölds bakgrundsbeskrivning. Att jag skulle ha sagt att regeringen tänker sälja fler statliga bolag stämmer inte.

För staten som aktiv och professionell ägare ingår att löpande pröva skälen för fortsatt statligt ägande liksom att överväga bolagens olika uppdrag och inriktning. För att sälja statligt ägda bolag krävs riksdagens bemyndigande. Det är först när regeringen bedömer att det finns förutsättningar för en försäljning av hela eller delar av statens innehav av aktier i ett statligt ägt bolag som regeringen i så fall skulle återkomma till riksdagen i frågan.

Vad gäller fordonsbesiktningsmarknaden är det sedan flera år tillbaka en konkurrensutsatt marknad med ett flertal stora aktörer. Försäljningen bedöms därmed inte ha någon påverkan på tillgängligheten av besiktning i glesbygd.

Tillgänglighet till besiktning är en löpande tillsynsuppgift för Transportstyrelsen inom ramen för dess uppdrag att utöva tillsyn över fordonsbesiktningsmarknaden. Myndigheten bedömer i sin rapport om fordonsbesiktningsmarknaden 2023 att den svenska fordonsbesiktningsmarknaden i stort fungerar väl avseende tillgänglighet.

År 2010 öppnade den då sittande alliansregeringen upp marknaden för bilbesiktning. Kritiken var omfattande, men de påstådda negativa effekterna av reformen förverkligades inte. Den största förändringen blev att antalet stationer ökade kraftigt och att tillgängligheten förbättrades. Det krävs med andra ord uppenbarligen inte statligt ägande för att säkra en väl fungerande fordonsbesiktningsmarknad.

Den svenska fordonsbesiktningsmarknaden kommer även efter försäljningen att bestå av fem aktörer: Opus, Besikta, Carspect, Dekra och Bilprovningen/TÜV Rheinland. TÜV Rheinland är, precis som Bilprovningen före försäljningen och övriga aktörer på fordonsbesiktningsmarknaden, en kommersiell aktör som agerar på marknadsmässiga villkor på en fullt konkurrensutsatt marknad. Konkurrenssituationen förväntas därmed inte påverkas av transaktionen.

Vad gäller prisbilden finns det flera marknadsmekanismer som påverkar besiktningspriserna, exempelvis bolagens historiska intresse av expansion, beläggning på stationerna och kundens möjlighet att åka utanför sitt lokala område för besiktning. Marknadsmekanismer kan innebära att det blir dyrare eller billigare att besiktiga sin bil. Som jag just sa förväntas dock inte konkurrenssituationen påverkas av transaktionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret.

Regeringen har sålt ut Bilprovningen. Socialdemokraterna beklagar detta. Det är för medborgarna en central service som utgår från samhällets krav. Vi tycker i grund och botten inte att det är lämpligt för privata företag att driva. Men alltsedan 2008 är det en verklighet. Nu väljer regeringen att sälja ut de kvarvarande delarna.

Precis som Riksrevisionen redovisade 2021 har prisbilden efter utförsäljningarna som skedde visat sig ha ökat. Man redovisar också att skillnaderna på etableringarna när det gäller var nya bilprovningar har etablerat sig är stora. Det har etablerat sig fler besiktningsstationer i större centralorter. Det har ökat tillgängligheten framför allt på ordinär bilbesiktning.

Min fråga utgick också från registreringsbesiktning. När man tittar på det ser man att för de mer kostsamma delarna av en besiktning har inte tillgängligheten ökat i någon större utsträckning över huvud taget i landet.

Min fråga utgick från de 1,2 miljarder som staten nu drar in på att sälja Bilprovningen till tyska TÜV Rheinland. Hur kommer det svenska bilägare och fordonsägare till del?

Kommer det att innebära att de stationer där Bilprovningen har varit ensamma, bland annat fem stationer i Västerbottens inland, kommer att få ytterligare ökad konkurrens? Det har hittills inte ökat konkurrensen. Det har hittills inte ökat tillgängligheten på till exempel registreringsbesiktning.

Jag förstår att man säljer ett sådant välskött bolag. Svensk Bilprovning hade det allra starkaste Sustainable Brand Index år 2023. Av alla bolag i Sverige hamnade det på plats 67. Det var överlägset bäst bland alla besiktningsföretag. Det är klart att det kanske gjorde att man fick lite bättre betalt. Men återigen: Hur gagnar det svenska fordonsägare som bor i Norrlands inland?

Jag ser på vad finansministern sa i sitt svar: "Vad gäller prisbilden finns det flera marknadsmekanismer som påverkar besiktningspriserna, exempelvis bolagens historiska intresse av expansion." Det har inte varit speciellt stort. Man har genomfört sin expansion i större tätorter.

Ministern nämnde även "beläggning på stationerna och kundens möjlighet att åka utanför sitt lokala område". Det innebär att finansministern i sitt svar säger att man i Norrlands inland får räkna med att åka ännu längre för att besiktiga sitt fordon.

Fru talman! Tack till mina kollegor som tagit initiativet till den här väldigt viktiga debatten!

Jag hade kanske i min enfald trott att vi i Sverige hade lärt oss av de historiska misstag som vi har gjort. Det har varit utförsäljning efter utförsäljning och avreglering efter avreglering. Jag hade trott att vi hade lärt oss att vi behöver ett starkt samhälle där människors bästa går först. Men gång på gång överraskas jag ändå av regeringens ageranden.

Nu senast gäller det beslutet om försäljningen av Svensk Bilprovning AB. Det är ett bolag som har funnits i den statliga portföljen i många årtionden. Det är ett beslut som kan få stora konsekvenser för vanligt folks plånböcker och tillgängligheten till bilbesiktning.

Det är med anledning av detta som jag med viss förfäran kunnat läsa mig till att statsrådet ska ha uttryckt att regeringen har för avsikt att sälja ut fler statliga bolag den kommande tiden. Det skapar naturligtvis en viss oro. Vilka statliga bolag är det som statsrådet avser, och när kommer nästa försäljning att komma som en blixt från klar himmel?

Ett bolag som ligger i den statliga bolagsportföljen och som kan tänkas säljas är Samhall AB. Även det är ett bolag som har funnits i den statliga bolagsportföljen under ganska många år.

Samhall har i uppdrag att främja sysselsättning och utveckling för personer med funktionsnedsättning som medför en nedsatt arbetsförmåga. Bolaget har också en viktig roll i att främja social inkludering och mångfald på arbetsmarknaden. Man skulle kunna beskriva bolaget som en nyckelaktör när det kommer till att främja meningsfullt och utvecklande arbete för personer med funktionsnedsättning som medför en nedsatt arbetsförmåga.

Människor med funktionsnedsättning är en grupp på arbetsmarknaden som ganska ofta är mer utsatt än befolkningen i övrigt. De har svårare att få in sin fot på arbetsmarknaden, och de har också svårare att behålla foten där. Människor med funktionsnedsättning som medför en nedsatt arbetsförmåga är en förhållandevis stor grupp på arbetsmarknaden som måste bli tagen på allvar. Det är så många som 11 procent av alla i ålderskategorin 16-65 år som har en funktionsnedsättning, medan cirka 8 procent i samma ålderskategori har en funktionsnedsättning som innebär en nedsättning av arbetsförmågan.

Bland de människor som har en funktionsnedsättning är arbetskraftsdeltagandet så lågt som 55 procent. Det är helt klart ett underbetyg till samhället. Mer behöver göras för att inkludera de här människorna på arbetsmarknaden.

Det är här som det statliga bolaget Samhall AB spelar en helt central roll. Genom Samhall kan vi sannolikt se till att fler människor får en dräglig livssituation, med en försörjning genom ett meningsfullt och utvecklande arbete. Att då välja att göra sig av med bolaget vore djupt olyckligt.

Jag förstår att en försäljning av Samhall AB inte kommer att ske i morgon, men när man har vetskap om dessa eventuella uttalanden blir man faktiskt lite orolig. Jag upplevde inte att statsrådet i det anförande hon precis höll här i kammaren svarade på min kollega Linus Skölds fråga avseende vilka bolag som skulle avyttras under den kommande tiden. Jag vill därför fråga: Vilka statliga bolag är det som ska säljas? Är Samhall AB ett av dem?

Fru talman! Moderaterna har under lång tid drömt om att sälja ut. I början av 2000-talet författades en lista med över 30 företag som de ville göra sig av med. Det var bland annat Apoteket, Samhall, Svenska Spel, Bilprovningen, Telia och SJ. Då ville man till och med sälja ut Öresundsbron.

När Moderaterna tog regeringsmakten 2006 gjorde de verklighet av sina planer. Tillsammans med de andra partierna i alliansregeringen gjorde man en gemensam lista med ett antal statliga bolag som skulle säljas ut.

Flera bolag såldes också. I vissa fall såldes hela bolag och i andra fall delar av bolag. Man sålde statlig egendom, i flera fall till underpris. Det var företag som spelat en viktig roll på den marknad där de varit aktiva och som samtidigt levererat bra intäkter till statskassan.

Sedan 2006 har statens intäkter av bolagsportföljen mer än halverats på grund av utförsäljningar. Huvudsyftet för staten med att äga och driva bolag är kanske inte, som sagt, att tjäna pengar. Men det går inte att bortse från att utdelningarna till staten kraftigt har minskat på grund av utförsäljningar.

Det ska givetvis finnas goda skäl till statligt ägande av bolag. Jag kan nämna några exempel. Det handlar om att garantera viktig samhällsservice i hela landet, att säkra viktig infrastruktur, att bryta upp dominans på marknaden och att motverka osund konkurrens. I verksamhetsberättelsen för bolag med statligt ägande skriver finansministern själv att de statliga bolagen bidrar till stabilitet i kriser, motverkar osund konkurrens och levererar till hela Sverige.

Vi har gemensamt ägda bolag för att tillvarata gemensamma intressen. Men med Moderaternas tidigare utförsäljningsiver i åtanke är det naturligt att man undrar vilka bolag som de vill sälja nu när de återigen har regeringsmakten. På den där listan finns ett antal företag kvar som inte är sålda.

Nu hävdar finansministern att man inte har någon plan för utförsäljning, men det är svårt att se att det stämmer. Man sålde nyligen sista andelen av Bilprovningen. Det finns ett bemyndigande om att sälja exempelvis Lernia AB. Och den gamla idén om att sälja SBAB verkar leva vidare.

Sammantaget väcker detta ett antal frågor. Finns det fler bolag som finansministern menar inte har i den statliga bolagsportföljen att göra? Är listan lika lång nu som den var tidigare? Hur många bolag vill man sälja ut?

På vilket sätt menar finansministern att man kan tillgodose de samhällsintressen som inte längre kan tillgodoses genom statligt ägande efter en försäljning av ett statligt bolag? Hur ska man agera för att tillvarata de gemensamma intressena? Hur tänker man sig, till exempel, att man ska öka konkurrensen på bolånemarknaden om man säljer SBAB?

Fru talman! Låt mig först säga att det är en lite spretig debatt, men det är väl alltid trevligt att få lägga in många olika ämnen i en och samma debatt.

Man kan se på frågan om statligt ägande lite generellt. Det kan finnas många skäl till att staten äger bolag. Det kan finnas en historia bakom att staten har ett ägande. Det kan därför också finnas många skäl till att man säljer bolag eller väljer att inte sälja bolag. Ibland handlar det om fördelen med att kunna minska statsskulden.

Man kan med privat ägande utveckla verksamheten - jag kommer tillbaka till det. Det har faktiskt gjort rätt stor skillnad. Men den som alltid tycker att staten är den bästa ägaren kommer aldrig att tycka att det är bättre att privata utvecklar verksamheten.

Min och mångas uppfattning i den här kammaren har historiskt varit och är i dag att staten mycket väl kan nå de viktiga mål som flera har talat om i talarstolen. Låt mig säga att jag håller med om några av de saker som Socialdemokraterna har sagt i talarstolen. Mycket av detta gör vi genom lagar och regleringar av olika marknader. Det tror jag är en mycket, mycket bättre ordning än att staten äger överallt.

Man kan då gå in på de olika delarna av debatten. Det finns något som man kan nämna i sammanhanget. När det gäller SBAB pratar man från socialdemokratiskt håll här i talarstolen om omtanken om bolånekunderna. Samtidigt nämns ingenting om bolåneskatt, fru talman. Det kan vara bra för dem som lyssnar på debatten att veta att Socialdemokraterna i budget efter budget föreslår en bolåneskatt, det vill säga en skatt på bankerna som kommer att slussas över till bolånekunderna.

Den höga inflationen ärvde vi av den förra socialdemokratiska regeringen. Detta ledde till mycket höga räntor för alla som har bostadslån. Nu har vi från den här regeringens sida pressat ned detta. Det har gjort stor skillnad för människor.

Det finns alltså saker att göra, både genom regleringar och genom politiska beslut, för att säkerställa att bolånekunderna får en mer dräglig tillvaro.

Fru talman! Vi kan prata om bilägare och gå in på Bilprovningen, som debatten började med. Låt oss titta på de olika delarna. Det är faktiskt på det sättet att detta har lett till att vi mer än tredubblat antalet stationer.

Isak From nämner glesbygd och landsbygd. Detta tycker jag är viktiga frågor, fru talman. Det är något som jag har jobbat med under alla mina år i den här kammaren. Det handlar om att stå upp för landsbygden, glesbygden och Norrland och om att se till att alla som varje dag är beroende av bil har rimliga möjligheter.

Det har blivit fler stationer. Det är tre gånger så många som före omregleringen. 97 procent av medborgarna har fått närmare till en besiktning än vad de hade innan. När det gäller de glesa landsbygdskommunerna har avståndet till närmaste station faktiskt minskat. Det har blivit bättre i glesbygden.

Det som på riktigt har gjort stor skillnad för bilägarna hemma i vår valkrets, min och Isak Froms, är att de faktiskt har råd att tanka bilen, fru talman. När Socialdemokraterna lämnade över regeringsmakten kostade en liter diesel 28 kronor. Nu är vi nere på 18 kronor. Det är 10 kronor billigare per liter. Det tror jag att fler bryr sig om. Men låt oss fortsätta att ha den debatten.

Jag tror, fru talman, att jag får återkomma. Jag kommer inte att hinna ta upp alla argument nu. Därför återkommer jag i nästa vända.

Herr talman! Socialdemokraterna sålde ut fyra bolag under de två senaste mandatperioderna. Hittills har regeringen sålt ett. Det står alltså 4-1. Kanske kan man ibland försöka ge en bild som överensstämmer lite mer med verkligheten.

Jag tror och tänker att man gjorde det för att det inte var självklart att just dessa fyra bolag skulle vara i statens ägo. Det är inte en helt orimlig tanke att det finns viss verksamhet som andra kan göra lika bra eller bättre. Det är min grundinställning och har så varit under lång tid.

Herr talman! Jag har glädjen att ha ansvar för de statliga bolagen. Det är en fantastisk portfölj med en bredd av verksamheter som gör stor nytta för människor. Samhall har ett speciellt samhällsuppdrag och gör väldigt stor nytta både för människor som får sin anställning där och genom de tjänster som man tillhandahåller. Listan kan göras lång över bolag som är fantastiska.

Min kollega Edward Riedl har nämnt argumenten när det gäller Bilprovningen. Jag har nämnt dem här förut. Med den avregleringen fick vi plötsligt bättre tillgänglighet. Det var Socialdemokraterna emot. Socialdemokraterna var också emot, herr talman, när det blev lite lättare att få tag på en huvudvärkstablett, det vill säga att det inte bara fanns ett apotek någonstans långt borta. Vi avreglerade, och nu finns det många fler apotek.

En del tycker att det är bra; andra verkar tycka att det är dåligt. Det finns såklart fördelar och nackdelar med både och, och jag har stor respekt för det. Men att jag som moderat på en moderat ungdomsförbundsstämma har sagt det som inte är någon hemlighet över huvud taget, nämligen att jag i grunden inte tycker att staten borde äga en bank, är inga konstigheter. Det har jag tyckt väldigt länge. Det tyckte jag också innan finanskrisen. På den tiden var SBAB väldigt aggressiva i sin marknadsföring av lån. Jag var väldigt provocerad över hur aggressiva de var. Nu har jag förmånen att ha även denna bank i bolagsportföljen och har ett närmare arbete tillsammans med dem.

Vad vill jag säga med detta, herr talman? Jo, att vi har sålt ett bolag. Socialdemokraterna har sålt fyra. För mig är det inte självklart att alla bolag ska ägas av staten, men många gör det och så kommer det att fortsätta att vara. Det är alldeles självklart.

Och för att säga det uppenbara: Skräm inte människor som är anställda på Samhall! Att ens ta upp den frågan tycker jag visar på en viss omognad. Det är över 20 000 människor som är anställda där och gör ett fantastiskt jobb. Jag var ansvarig för verksamheten när jag var arbetsmarknadsminister, och nu är jag ansvarig för själva bolaget. Jag tycker att vi har ett ansvar tillsammans.

Det är såklart kul att vi får ha lite ideologiska debatter om statligt ägande. Utmaningen för er är bara att ni än så länge faktiskt har sålt fler än vad jag har gjort.

Herr talman! Edward Riedl, min bänkkamrat från Västerbotten, tyckte i talarstolen att debatten var lite grötig. Låt mig då påminna om att det är finansministern som har valt att slå ihop två interpellationer som handlar om lite olika saker. Då kan det lätt bli lite grötigt.

Min ingång är i huvudsak bilbesiktning, men jag kan inte låta bli att nämna apoteket. Det är ju ganska viktigt vad apoteket innehåller. Har det där apoteket medicin? Får man tag på receptbelagda mediciner, eller finns det bara kosmetika och solskydd? De flesta apotek försöker nog att få tag i de mediciner de kan.

Det är en annan debatt, men den hänför sig ändå ganska mycket till bilprovning. Vad finns hos de här besiktningsstationerna?

Edward Riedl är från Umeå, och där har man - om jag har räknat rätt - minst sex stationer som besiktigar personbilar. Man har en eller två som utför registreringsbesiktning för tunga fordon.

Det finns ingen bilprovning i Dorotea eller Malå. I Västerbottens inland blir detta alltså ännu viktigare. Kommer de stationer som sålts ut i Vilhelmina och Lycksele att erbjuda registreringsbesiktning, så att egenföretagaren som bygger lastbilssläp i Norsjö kan köra till Lycksele och besiktiga dem - eller för den delen pappan eller familjen som ska registreringsbesiktiga en A-traktor? Kan de fortfarande köra till Lycksele, åtta mil från Norsjö, eller måste de åka mycket längre? De delar som kostar lite extra och kräver större investeringar är ju att besiktiga tunga fordon och ha en registreringsbesiktning.

Jag har låtit riksdagens utredningstjänst göra en utredning, och de hänvisade till stora delar mina frågor till den riksrevisionsrapport som publicerats. I den kan man till exempel läsa att i Södermanland fanns det 5 besiktningsstationer 2010, och 2023 fanns det 20. I Uppsala fanns det 5, och nu finns det 19. I Jämtland fanns det 8, och nu finns det 7. Där blev det lite sämre.

När det gäller besiktningsstationer i samma län som besiktigar tunga fordon och gör registreringsbesiktningar fanns det 2010 i Södermanland 5 stationer. År 2023 fanns det 6. I Uppsala fanns det 4, och nu finns det 5. I Västerbotten fanns det faktiskt 7, och nu finns det fortfarande 7. De flesta av dem har upprätthållits av Svensk Bilprovning, som nu är sålt.

Det är alltså inte särskilt konstigt att vi är lite oroliga. Kommer dessa funktioner att vara kvar? De är ändå ganska viktiga för mycket av näringslivet, till exempel åkerinäringen, och för vanligt folk som vill registreringsbesiktiga en A-traktor. Det här handlar ju om de dyrare delar som de privata företagen i många delar har valt bort, även i storstadsområdena.

Herr talman! Det är inte konstigt att folk är oroliga.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Statsrådet sa att det inte är självklart att staten ska äga allting, och det är det ju faktiskt inte. Det finns absolut områden där staten inte ska vara ägare. Men den här debatten kommer i grunden från ett uttalande som statsrådet själv gjort, och att vi ledamöter väljer att ta upp våra farhågor med statsrådet tycker jag inte är konstigt.

Det är lite tråkigt att statsrådet kallar det omoget av riksdagsledamöter från det största oppositionspartiet att lyfta fram exempelvis Samhall. Det är ju inte vi som har föreslagit att det ska säljas. Moderaterna föreslog för många år sedan för att vinna valet att man skulle sälja Samhall AB. Jag tycker ändå att det är värt att nämna.

Det är inte konstigt att vi som är ledamöter i Sveriges riksdag och som hör till det största oppositionspartiet ställer frågor till statsrådet om uttalanden som hon enligt medierna har gjort på en förbundsstämma i Moderata ungdomsförbundet. En självklar del av riksdagens kontrollmakt är att vi som ledamöter kan fråga företrädare för regeringen vilka förslag man tänker gå vidare med och inte.

Utifrån det statsrådet sa i sitt svar gör jag tolkningen att hon för närvarande inte tänker sälja Samhall AB. Det är självklart betryggande för de över 20 000 medarbetare som finns där och för väldigt många människor i vårt land som har en funktionsnedsättning och som kan vara i behov av ett arbete.

Det känns betryggande att det låter som om staten fortsatt ska vara en central aktör när det kommer till att få till en dräglig försörjning för många människor genom exempelvis Samhall. Men jag måste ändå fråga statsrådet om hon anser att vi inte ska använda vår kontrollmakt här i Sveriges riksdags kammare. Är det bara omoget?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Finansministern tog själv upp att det finns de privata bolag som kan göra jobbet bättre än en del av de statliga bolagen har gjort historiskt och att det kan vara ett skäl att sälja ut statliga bolag. I nästa mening sa finansministern att apoteken är ett gott exempel. Jag skulle vilja att finansministern säger det till de människor runt om i vårt land som antingen inte får tag i sin livsnödvändiga medicin över huvud taget eller behöver resa fem, tio, femton eller tjugo mil för att få tag på sina livsnödvändiga mediciner.

Herr talman! Jag blir riktigt orolig om det är den logiken som ligger bakom när regeringen för ett resonemang om vilka bolag som man kan tänka sig sälja ut. Då finns inget stopp och ingen ände på vilka av bolagen man kan tänka sig sälja ut.

Herr talman! Förra gången jag stod här ställde jag en direkt fråga till finansministern om huruvida det pågår något arbete på Finansdepartementet för att sälja ut Lernia AB. Det är det enda statliga bolag som det finns ett bemyndigande till regeringen från riksdagen om att sälja ut. Finansministern duckade frågan och svarade inte på den. Ett enkelt nej eller ett enkelt ja hade kunnat sägas. Men, herr talman, jag tolkar det så att om det inte sägs ett tydligt nej pågår det helt enkelt ett arbete.

Herr talman! Jag tackar finansministern för debatten och för att hon är i kammaren och diskuterar dessa viktiga frågor.

I likhet med mina kollegor hade jag önskat mer konkreta svar på vilka planer som finns och vilka önskemål finansministern och/eller regeringen har. Det skapar otrygghet och oro när nyliberala idéer ventileras i en tid som på många sätt också är osäker för svenska folket. Vi är många som när vi talar med folk känner att det finns en trötthet inför de utförsäljningar som moderater har gjort. Det gäller inte bara viljan att agera så på statlig nivå, utan också på kommunal nivå. Man vill ofta rea ut det som svenska folket gemensamt har investerat i och vårdat för att någon snabbt ska kunna göra ett klipp. Sådan politik leder i slutändan till att Sverige blir fattigare. Några få blir rikare och kan gynna sig på det allmännas bekostnad.

Vi socialdemokrater vill inte se detta. Vi vill att svenska folkets strävan att bygga upp framgångsrika verksamheter och bolag men också en allmän välfärd runt om i vårt land ska komma dem till del.

Jag tog exemplet Vattenfall för att illustrera hur viktigt ett statligt bolag kan vara för en grön omställning - inte för att sprida oro eller rädsla i fråga om Vattenfall.

Med det sagt är jag, precis som mina kollegor, mycket nyfiken på att få höra finansministerns svar.

Herr talman! Om det är någon här som fultolkar är det Edward Riedl. Jag gjorde mig på intet vis skyldig till ett angrepp på vare sig honom och hans karaktär eller på finansministern och hennes karaktär. Tvärtom var det ett uttryck för en förståelse för att det här har ideologiska bevekelsegrunder. Idén om att nyliberal ideologi går ut på att minimera staten och att rika ska kunna berika sig är ingen hemlighet, och det här var inget angrepp på Edward Riedls karaktär. Så om någon gör sig skyldig till fultolkning är det Edward Riedl.

Det är ändå fascinerande. Det finns ju en lång lista över bolag som de liberala och konservativa partierna har gått till val på att sälja. Jag nämnde dem i mitt förra inlägg, men jag tar dem igen: Lernia, Svevia, Telia, Infranord, SBAB, Green Cargo, Jernhusen, Svenska Spel - ja, så många bolag som möjligt, om man får omformulera statsministerns ingång om att staten ska äga så få bolag som möjligt.

Finansministern borde erkänna att det hos den samlade högern finns en ideologisk övertygelse att staten ska äga så lite som möjligt. Hon har visat att hon är beredd att sälja bolag under den här mandatperioden. Hon har sagt på en moderat ungdomsförbundsstämma att mer kommer, och hon har sagt att staten till exempel inte ska äga banker. Det borde innebära att SBAB står näst på tur. Detta är en enkel fråga: Vilka andra bolag ska säljas under mandatperioden?