Daniel Helldén

Herr talman! Jag vet inte om det är fientlighet. Det är kanske snarare en teknikutveckling som är positiv. Elbilar är ingenting nytt. Det fanns redan i början av 1900-talet. Utvecklingen tog sedan en annan vändning.

Nu har man lyckats konstruera så bra elbilar att vi inte behöver förbränningsmotorerna. Varför ska vi förbränna saker och ting i till exempel stadsmiljöerna där det är ett stort problem? Det är inte ett lika stort problem när man kommer ut på landsbygden.

Även om man har en fantastiskt bra teknik för att rena avgaserna får man ändå ganska stora luftkvalitetsproblem med dem. Någonting som man glömmer bort är att även om man kör på HVO eller någonting annat är det till exempel samma utsläpp av kvävedioxider som det är för en dieseldriven lastbil eller bil.

Jag har jobbat mycket i stadsmiljö. En bil och en lastbil som inte har förbränningsmotor låter inte alls på samma sätt. Det finns något positivt i det.

Det är inte en teknikfientlighet eller en fientlighet mot tekniken i sig. Kan man använda el i fordon är de enormt effektiva. Av den el som man skickar in är det en otroligt stor del som också går ut i framdrift av bilen. Med förbränningsmotorer gör man av med en herrans massa energi för att värma upp motorn och ventilera bort värmen.

Man ska såklart använda tekniken. Det tycker jag är positivt. De beslut som man nu har fattat i EU är alldeles utmärkta. Det gäller för personbilarna. Om man fattar beslut för tunga fordon från 2045 vet vi ännu inte. Det är också en alldeles utmärkt utveckling för miljö, hälsa och klimat.

Herr talman! Det låter som att en bil eller en lastbil inte har några utsläpp när de byggs och kör runt eller när vägarna byggs. Det är ett märkligt sätt att se på det.

Det finns många diskussioner om de kalkyler som finns för järnvägsprojekt och hur man beräknar dem. Vad är en samhällsekonomisk kalkyl? Det finns en stark kritik. Framför allt kan man inte räkna in godstrafiken. Man vet inte riktigt hur man ska hantera den.

De samhällsekonomiska kalkyler man använder när man gör beräkningarna handlar mest om att försöka jämföra olika projekt. Det handlar egentligen inte så mycket om pengar utan om ett sätt att på något vis försöka värdera det.

Vi vet också att när det kommer till bilåkande värderas det alltid upp mer i sammanhangen, vilket är konstigt. Det har att göra med att den som kör en bil säger att det är mer värt att bli av med en minut än den som sitter på tåg. Det handlar om själva sättet att mäta det på.

När man sitter på tåg har man det bättre. Det värderas lite mindre. Den tiden har liksom ingen betydelse. Man kan sitta och läsa en bok, och då tycker man att det kan ta lång tid. De kalkylerna handlar inte så värst mycket om samhällsekonomi på det sätt som vi tänker oss.

Vi får ha någon idé om att det rullar in och ut pengar. Det är ett sätt att jämföra olika projekt. Jag tycker att man borde se över de sätten. Det är också någonting som vi har framfört som parti.

Man borde se över hur Trafikverket gör dessa samhällsekonomiska kalkyler för järnvägen. Vi vet att man gör det ett helt annat sätt i andra länder. Det är långsiktiga satsningar. De har sådan betydelse för regionerna, godstrafiken och persontrafiken att de har en stor nytta även om man pratar om samhällsekonomisk nytta.

Herr talman! I sina analyser har Trafikverket redan räknat bort i princip alla utsläpp från bilarna. I ett längre perspektiv finns det inga utsläpp längre, säger man. Det är lite märkligt, för vi vet att det kommer att finnas kvar massor av bilar med förbränningsmotorer även 2045.

Men visst sker det en omställning. Det är helt uppenbart att den kommer. Men det handlar också om ett hållbart transportsystem och resurseffektivitet. Vi vet att järnvägen är det mest effektiva man kan ha. Det finns de som påstår att om man åker elbil och fyller den med fyra personer så skulle den vara bättre än tågen. Det stämmer inte.

Vi behöver bygga ett transportsystem som är resurseffektivt och som också gör att vi inte tar den plats och yta som bilarna tar framför allt i städerna. Jag tänker på att infrastrukturministern vill ha fler bilar i städerna.

De som bor i städerna vill inte ha fler bilar i städerna. Till slut är vi tillbaka i hur det var på 50-talet när det var en massa bilar överallt. Vi byggde trafikleder, parkeringshus och annat. Det är inte den framtid vi behöver. Vi måste också tänka på effektiviteten på andra områden. Det är en resurseffektivitet.

Det är självklart dyrt att bygga järnväg. Det är en långsiktig investering, och den kostar pengar. Det är heller inte särskilt billigt att bygga för bilar. Titta på Förbifarten här i Stockholm. Med den finansieringsform man har är den snart uppe i 70 miljarder. Det är enorma belopp. Titta på alla de koldioxidutsläpp som det bygget släpper ut. Men det talar man sällan om.

Herr talman! Det här är intressanta frågor om saker som behöver utvecklas. Men när jag har tittat på de här sakerna har jag sett att det inte är så mycket el och kraft som behövs för att man ska kunna ladda personbilar. Det finns en idé om att en vanlig bil ska laddas fullt över natten, vilket sällan behövs, eftersom det går åt så lite el. En bil körs ungefär 3,3 mil om dagen i genomsnitt. Där finns inte något egentligt problem. Om man styr över det så att det sker nattetid finns den effekt som krävs. Det finns också effekt i nätet.

När det kommer till de tunga transporterna och nyttotrafiken, som går mycket mer, finns det större problem, och dem måste vi lösa. Jag vet att det vurmas för kärnkraften i det här sammanhanget, men med den utbyggnad av vindkraft som kommer att ske - det låter i alla fall så på en minister i regeringen - kommer vi att ha den kraft vi behöver.

Vad vi behöver göra är att se till att bygga ut ledningsnätet och elserviserna. Där finns flaskhalsarna. Vi har till exempel varit hos Postnord i Rosersberg, och där har man diskuterat att ha laddplatser. Men kommer lastbilarna in där och ska lasta på och man laddar dem samtidigt blir det stora problem. Man skulle teoretiskt kanske kunna använda järnvägens kraft som finns där, men man måste hur som helst se till att det kommer in mer el. Det är helt nödvändigt.

Det handlar inte så mycket om brist på el utan om att få fram den till de punkterna. Detta måste vi gemensamt arbeta för. Annars kan vi inte få den omställning vi behöver. Som jag sa tidigare har EU sagt att det 2045 inte längre ska säljas lastbilar som drivs på något annat än el.

Herr talman! Ja, ledamoten Jönsson, att det borde ha gått fortare och hänt mer på infrastrukturområdet är helt uppenbart. Vi borde ha satsat mer pengar på utbyggnaden. Men det är inte så att det inte har byggts järnväg under dessa år. De stora projekt som det har arbetats med har kommit ganska långt. Det gäller till exempel Ostlänken. Man börjar i princip med de första delarna nu efter att ha antagit detaljplanerna. Det är ju inte så att ingenting är på gång. Men det här är saker som tar lång tid. Hade jag suttit i regeringen hade jag sannolikt drivit på för ännu större satsningar, men jag satt inte där.

Patrik Jönsson talar om kostnadsutvecklingen och Trafikverket. Jag kan hålla med om att man kan diskutera Trafikverkets effektivitet. Jag har själv haft med dem att göra som kommunpolitiker här i Stockholm. Det har inte alltid varit så enkelt. Saker har fastnat i olika delar och på olika nivåer. Man behöver se över detta.

Kostnadsutvecklingen för projekt har varit enorm var man än tittar runt om i Sverige och Europa, skulle jag säga. Även när det gäller bostadsmarknaden är det fråga om ett systemfel av större art.

Jag har själv varit med och fattat beslut om cykelprojekt - då är det fråga om mindre belopp. Men jag har haft förmånen att följa dem ända från första idén till att de genomförts, och under den tiden har kostnaderna stigit enormt. Det har att göra med skillnaderna mellan ett inriktningsbeslut och det slutgiltiga genomförandebeslutet. Fram till att det är genomfört tar det hemskt lång tid. Man måste fundera lite grann över vad som händer däremellan.

Herr talman! Vi behöver nya stambanor i södra Sverige. Vi behöver järnvägskapacitet som möter den efterfrågan som vi kan räkna med när mer och mer av transporterna ska gå på järnväg. I dag fastnar resenärerna i eviga förseningar, och spåren är fulla med tåg som kör i olika hastigheter och blockerar varandra.

Överflyttningen av gods från väg till järnväg är nödvändig, och EU driver på alla medlemsländer att kraftigt öka graden av gods på järnväg. Långväga transporter ska över huvud taget inte ske med lastbil. Mellan Danmark och Tyskland byggs nu Fehmarn Bält-förbindelsen, som kommer att mångdubbla godstransporterna på järnväg upp genom Sverige.

I detta läge stänger regeringen tillsammans med SD ned satsningarna på nya spår.

Regionerna står på kö för att vädra sin besvikelse och oro. Kommer verkligen något av det som regeringen ändå säger sig vilja bygga att bli av? Hur försenat och med vilken kvalitet? Och varför skrotar regeringen regionförstoringarna? I och med att man helt avslutat all planering för de centrala delarna som utgår från Jönköping har man på ett effektivt sätt stängt ned alla planer på större arbetsmarknadsregioner. Linköping, Borås, Göteborg, Värnamo och Hässleholm saknar nu kopplingen uppåt. Jobb, tillväxt och ett hållbart transportsystem är som bortblåsta. Över regionernas optimism och framtidsanda läggs nu en tung, våt filt.

Det är det här vi ser hos den nya regeringen. Samtidigt har man på ett effektivt sätt slarvat bort mångmiljardstöd från EU då man ryckt bort spåren ur EU:s kartmaterial för det nya transeuropeiska järnvägsnätet. Vi står ensamma och blottade uppe i norr när resten av unionen satsar. I pengar kan det röra sig om runt 30 miljarder i EU-stöd, stöd för ett sammanlänkat Europa, som nu fryser inne på grund av att regeringen är så angelägen att städa bort allt vad nya stambanor heter. Även för de sträckor där regeringen säger sig vilja bygga brinner pengarna inne. Det är så att man tar sig för pannan.

För bara något år sedan stod dagens regeringsföreträdare upp för nya stambanor. Dagens infrastrukturminister motionerade så sent som förra riksdagsåret och åren dessförinnan med de argument som näringslivet och politikerna i regioner och kommuner nu återkommande pekar på: regional tillväxt, utökade arbetsmarknadsregioner och fungerande järnvägsinfrastruktur. Det här är i dag som bortblåst.

Från Moderaternas sida har det motionerats så sent som förra riksdagsåret och deklarerats att Sveriges viktigaste järnvägar ska hålla en hastighet om 250 kilometer i timmen. Men med nedmonteringen av planeringen för nya stambanor i södra Sverige stoppar de nu den möjlighet som nya spår ger vad gäller hastighet samtidigt som de stryper möjligheten till ny, nödvändig kapacitet. Regeringspartierna står därmed inte längre upp för Sveriges järnvägar.

Herr talman! I dag behandlar vi såklart även andra frågor, till exempel frågan om laddinfrastruktur.

För att vi ska klara av omställningen inom transportsektorn är elfordon en av de viktigaste pusselbitarna. Vi har länge sett en stark trend mot elfordon i nybilsförsäljningen, och de tunga fordonen på el blir allt fler.

EU har alldeles nyss beslutat att förbjuda försäljning av personbilar som har en förbränningsmotor. Året sattes till 2035. Det är snart; det är 12 år dit. Vi hade gärna sett att det kommit tidigare.

För tunga fordon är just nu förslaget ett förbränningsmotorförbud 2045. De motorer som vi historiskt förknippat med vägtrafiken är alltså på väg bort.

Men egentligen borde det inte sättas ut några nya förbränningsmotorer alls på vägarna. Under de kommande två decennierna kommer de som sätts ut att kräva flytande bränsle som huvudsakligen är oljebaserat. Det är ett stort problem ur klimatsynpunkt. Förbudet borde komma tidigare.

Vi har ju nationellt haft stödsystem för att skynda på övergången till elbilar. Men i höstas skrotade regeringen som alla vet premien till elbilar, bonus malus, över en natt. Detta bromsar utvecklingen mot elfordon och kommer att innebära fler fossilbilar än vad klimatmålen mäktar med. Det skapar också en otrygghet hos konsumenterna inför statliga regleringar. Det är olyckligt och desillusionerande att man tvärt avvecklar stödsystem. Man måste tänka på ett annat sätt om man ska göra det.

Det som nu behöver göras är att se till att det finns tillräckligt med laddstolpar runt om i landet, för vid sidan av priset är rädslan för att inte kunna ladda bilen den största bromsen för övergången till elbil.

För privatpersoners normala vardagliga körande är det inte ett större problem. För alla som bor i eget hus finns tankstationen i princip på sidan av huset. För dem som bor i flerfamiljshus är det lite knepigare, men framsynta fastighetsägare går nu före och visar att det inte är så komplicerat. Det är när vi kommer till det nationella vägnätet som problemen syns. Tryggheten att kunna ladda längs vägnätet måste finnas.

Det bör därför tas fram en nationell plan för utbyggnaden av laddinfrastrukturen i hela landet. Jag vill särskilt peka på behovet av ökat statligt ansvar för de vita fläckarna på kartan över laddstolpar.

Herr talman! Elektrifieringen är en av pusselbitarna för att få till ett hållbart transportsystem och en fossilfri framtid. En annan viktig pusselbit är ett transporteffektivt samhälle där de resurskrävande transportsätten bil, lastbil och flyg får en mindre andel av transportutrymmet. Det är en fråga om att använda de vägtransporter som behövs mer effektivt men framför allt att främja de transportslag som är kapacitetsstarka.

Vi har under vintern sett hur infrastrukturminister Andreas Carlson gått helt på tvärs mot dessa mål och talat sig varm för mer bilåkande i städerna, fler godstransporter på väg och ökat flygande. Man har flyttat underhållspengar från järnväg till väg, 750 miljoner, och stoppat utbyggnaden av nya stambanor.

Vi ser här en tydlig trend. Men om vi tillfälligt bortser från ministerns gir mot ett transportslösande samhälle ser vi att det trots allt finns olika åtgärder att vidta för att skapa ett hållbart samhälle.

På den statliga sidan är det framför allt Trafikverket som måste få ett tydligare uppdrag att arbeta för ett transporteffektivt samhälle - eller transportsnålt, som det också heter. Det saknar vi.

Samtidigt finns det hinder för Trafikverket att på ett bra sätt arbeta med det som kallas fyrstegsprincipen, en princip som syftar till god resurshushållning och smarta åtgärder först, innan man i sista hand till exempel bygger en väg. Bland annat begränsar förordningen om statlig medfinansiering till vissa regionala kollektivtrafikanläggningar möjligheten att medfinansiera cykelåtgärder och beteendepåverkande åtgärder, så kallad mobility management. Här finns mycket att göra.

Även förordningen med instruktion för Trafikverket uppfattas begränsande och skulle behöva kompletteras med skrivningar som anger att Trafikverket ska arbeta med åtgärder som kan påverka transportefterfrågan och val av transportsätt samt åtgärder som ger effektivare användning av den befintliga infrastrukturen.

Herr talman! Det som svider mest för Sverige just nu är att regeringen tillsammans med SD strypt utbygganden av nya stambanor, kraftigt försvårat expansionen av järnvägstrafiken i södra Sverige och ställt till det för godstrafiken, den regionala persontrafiken och det nationella järnvägsresandet. Vi kommer att fortsätta ha huttrande resenärer som står och väntar på försenade tåg. Vi riskerar att i decennier få leva med en undermålig infrastruktur och stå som landet i norr där tågen går i på sin höjd 200 kilometer i timmen trots att alla är överens om att högre hastigheter och ökad kapacitet på spåren är det som behövs. Det är bedrövligt.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till vår gemensamma reservation 40 om byggandet av nya stambanor och reservation 15 om ett långsiktigt hållbart transportsystem.

Herr talman! Då förstår jag det som att Sverigedemokraterna är öppna för att bygga fler stambanor i Sverige men vill lägga just dessa pengar någon annanstans.

Jag är fortfarande nyfiken på vad höghastighetsbanor och höghastighetståg är. Jag förstår detta med konventionell teknik. Det finns en skillnad där, även om det finns beräkningar på att man kan bygga ännu snabbare järnväg med annan teknik, som också blir billigare än konventionell teknik. Detta kan vi ju diskutera.

Jag undrar också hur Sverigedemokraterna ska hantera Södra stambanan när det kommer att vara fullt på de spåren. Sverigedemokraterna säger att pengarna måste läggas någon annanstans just nu, men detta är ju projekt som har en löptid på minst 20 år. Hur vi ska klara de transportbehov som vi vet kommer att finnas ligger ju långt fram.

Är det så att Sverigedemokraterna helt enkelt vill prioritera över transporterna från järnväg till väg? Det är ju detta som kommer att hända när man inte kommer fram på Södra stambanan - när det blir för fullt med godståg när till exempel Fehmarn Bält-förbindelsen kommer, när vi ska ha fler människor som reser med tåg och när vi vill ha mer regional trafik. Men Sverigedemokraternas idé är kanske att dessa transporter inte ska finnas på järnvägen.

Herr talman! Ledamoten Jönsson talade mycket om förändringar av myndigheter och bolag, och det finns intressanta saker där. Men jag tänkte inte prata om det utan i stället gratulera Sverigedemokraterna som har fått igenom mycket av sin politik och lyckats skrota de nya stambanorna. Ur mitt, Miljöpartiets och flera andra partiers perspektiv kan jag bara beklaga det, men så ser det ut.

Sverigedemokraterna var också med och ryckte bort 750 miljoner från järnvägsunderhållet. Pengarna lades i stället på vägar. Jag förstår att vägarna är av större vikt för SD än järnvägarna. Det har pratats mycket om bilar, hus och annat som inte underhålls. Man kan också prata om pengar i det här sammanhanget. Ledamoten Jönsson sa att det sannolikt skulle fara iväg och helt plötsligt kosta kanske 600 miljarder om man skulle bygga nya stambanor. Även om det inte kostar 600 miljarder är det ändå ett bollande av siffror - 300-400 miljarder - och prat om ett megaprojekt som inte behövs. Men de andra banorna som Jönsson ändå säger ska byggas - är de gratis? Finns det inga kostnader för dem? De låg ju i det här projektet, så frågan är vad man sparar in på att skrota de centrala delarna av stambanorna.

Jag undrar också över något som var uppe i ett tidigare replikskifte som jag inte var med i. Diskussionen handlade om vad snabba tåg är. Jag vill gärna höra ledamotens definition av ett höghastighetståg.

Herr talman! Jag kunde ha ätit tårtan. Det hade inte ändrat min åsikt om hur vi ska göra med Bromma.

Ledamotens närmaste järnvägsstation är väl Mjölby, om jag inte minns helt fel. Nu ska det byggas nya spår ned till Linköping. Men sedan ska man inte fortsätta, utan det ska vara den gamla stambanan - hur långt ned vet vi inte riktigt. Om det är till Lund eller till Hässleholm återstår att se, eftersom ni har stoppat projekten längst ned.

Det vi vet är att den stambana vi har där är gammal, riktigt gammal. Trafikverket säger att det är problematiskt att uppgradera den, och även om man uppgraderar den kommer det att vara fullt på spåren när alla godstågen kommer, när den regionala trafiken ska gå och när vi har en förändring i transportsystemet som gör att fler människor reser med tåg, vilket är målet både nationellt och inom EU.

Då kommer sannolikt de som ska pendla från Mjölby att sitta fast där. Det är möjligt att de kan åka till Skänninge; det kanske går bra. Men annars är frågan hur detta kommer att fungera.

Här förstår jag inte riktigt hur Kristdemokraterna tänker. Vi behöver ju spåren. Och detta är inte heller den enda satsning som görs i Sverige, långt ifrån. Inte heller är detta den sak som äter upp allt. Det ni ändå säger att ni ska bygga kommer att kosta cirka 200 miljarder kronor. Den sista delen, som är ungefär hälften, kanske går på 100-150 miljarder, inte vet jag.

Däremot vet jag att vad ni har gjort är att ta bort de EU-medel som vi hade kunnat få för dessa sträckor, både det som ni har sagt ska byggas och det som vi tycker att man i fortsättningen ska bygga. Det förvånar mig. De pengarna hade väl vi behövt, ledamoten?

Herr talman! Jag ska inte diskutera Bromma. Det är klart att det ska läggas ned. Vi kan flytta all trafik till Arlanda; det är inget problem, och så kan de flyg som ni tycker behövs få plats där.

Men det är ändå lite spännande när Kristdemokraterna och den nya regeringen här pratar underhållsskuld. Alla vet att vi behöver underhålla det vi har, men det första ni gjorde var att rycka bort 750 miljoner från järnvägsunderhållet och lägga det på vägar. Det är tråkigt att se. En stor del av det skulle användas i år.

Kristdemokraterna har ju infrastrukturministerposten, och Andreas Carlson har varit tydlig i ett antal motioner. Jag måste citera honom: "Idag är bristen på nya stambanor påtaglig och det är nödvändigt att regeringen snarast tar initiativ så att nya stambanor kan byggas. Jönköping är ett naturligt nav i södra Sverige för många olika transporter och transportslag. En förbättrad järnvägskommunikation är därmed en självklar del i att bygga ett 'rundare län' som ger nytta till andra delar av södra Sverige. Satsningen på exempelvis mer regional järnväg blir effektiv om nya stambanor också byggs."

Sedan fortsätter det med alla saker vi vet, utvecklingen av större arbetsmarknadsregioner och så vidare.

Jag vet att ledamoten Oscarsson bor inte så långt från Jönköping, i Ödeshög. Jag bara undrar: Är Kristdemokraternas linje nu att det inte längre är viktigt att få till de här större arbetsmarknadsregionerna, att södra Sverige får de kopplingar som gör att fler kan resa längre sträckor och jobba, fast med kortare tider, och att vi får till en bra järnvägsinfrastruktur för de järnvägar som finns närmast ledamoten?

Herr talman! Problemet är att man inte kommer att kunna bo i det där huset, som Maria Stockhaus nämner och som inte underhållits. Man kommer inte att kunna vara där; de som ska åka på rälsen kommer inte att få plats. Det ser man om man tittar 10, 20, 30 år framåt. De planer som finns för godstrafik, persontrafik och regional trafik kommer man inte att klara på befintliga stambanor. Ni vill inte skapa nya banor som gör att vi kan få till en bra trafik. När det är gjort kan vi också rusta upp de banor som finns nu.

Trafikverket har gått igenom järnvägsnätet och talat om var man kan upprusta det till 250 kilometer i timmen. Just för Södra stambanan säger man att det är otroligt problematiskt. Det är gamla banor som har kurvigheter som inte fungerar för de hastigheterna. Det kommer att bli enorma problem när man gör de upprustningarna, och det kommer inte att fungera. Men ni hoppar över hela den delen. Det här är grunden för järnvägsinfrastrukturen i Sverige. Det är detta som gör att man kan komma från södra Sverige till norra Sverige och att man kan klara av den regionala utvecklingen. Men det är någonting som jag ser att Moderaterna helt hoppar över.

Ledamoten skrev själv i en motion så sent som förra året att man på de centrala banorna i Sverige ska kunna köra i 250 kilometer i timmen. Det kommer inte att gå där. Möjligtvis kommer vi att kunna köra med någon form av mjölktågsfart. Allting kommer att stocka sig och sitta fast i det här systemet. Det är inte att ta ansvar för järnvägen.

Det är ingen som har sagt att järnvägen är lösningen på allt. Men om järnvägen inte fungerar så fungerar inte Sverige. Vi måste se till att få ordning på detta.

Maria Stockhaus pratar om 400 miljarder. Det finns olika kalkyler för detta. Men ni säger att nästan 50 procent av hela nätet ska byggas. Att prata om att det kostar 400 miljarder eller 300 miljarder är helt fel.

Fru talman! Det är intressant att lyssna på Stockhaus.

Bilden är att det här handlar om ändtrafik. Ändå vet vi från de regioner som varit hos oss i trafikutskottet och berättat om de bekymmer de ser med stoppet för nya stambanor vad detta innebär. Det är Borås och Jönköping. Det är Ulricehamn. Det är Norrköping, Nyköping och Linköping. Det är alla de delarna. Det är Hässleholm och Lund.

Vi har en befintlig stambana som vi vet kommer att bli för full när Fehmarn Bält-förbindelsen är klar. EU:s målsättning om att kraftigt öka godstrafiken på järnvägen i hela unionen kommer att göra att våra stambanor blir fulla, vilket gör att den regionala trafiken, som gör att vi kan bygga större arbetsmarknadsregioner, inte kommer att fungera.

Ändå pratas det om att det bara är Stockholm, Göteborg och Malmö det handlar om. Nej, det här handlar om södra Sverige, vars olika delar ska kunna fungera på ett bra sätt och utvecklas. Vi har hört från representanterna att de vill ha detta.

Maria Stockhaus! Ni säger att ni sannolikt kommer att bygga vissa delar av de nya stambanorna men inte de centrala delarna. Hur ska det då fungera med de centrala delarna?

Själv sa Maria Stockhaus så sent som för ett år sedan att man på de viktiga järnvägssträckorna ska kunna köra i 250 kilometer i timmen. Nu vet vi att det inte kommer att fungera på Södra stambanan; man klarar inte de hastigheterna.

Vad är det egentligen för linje som Moderaterna har i det här fallet?

Fru talman! Det som står i den gamla klimathandlingsplanen innebär också att man ska minska transporterna. Det ligger i begreppet. Sedan vet jag att det finns vissa inom Trafikverket som gärna vill att man ska relativisera det så att trafiken kan öka.

Men om man tittar på det som alla expertmyndigheter, utöver Trafikverket, har sagt är det någonting annat som det handlar om. Och det är centralt i detta sammanhang. Vi behöver minska de transporter som är mest energiintensiva och se till att få en smartare lösning när det gäller övriga transporter och få det att fungera på ett bra sätt så att alla får framkomlighet, tillgänglighet och möjlighet att leva sina liv på ett bra sätt i Sverige.

Jimmy Ståhl vill lyfta in snabbtågsfrågan och frågan om nya stambanor i diskussionen. Statsrådet är också inne på det.

Om vi ska klara av att göra den upprustning av det järnvägsnät som vi har, framför allt när det gäller stambanorna, behöver vi ytterligare stambanor. Vi kan inte få in den godstågstrafik som kommer att behövas i vårt järnvägsnät med mindre än att vi har fler spår. Vi kommer inte att kunna få fler att åka regionalt och lokalt på järnvägen om vi inte vidtar dessa åtgärder. Det vet också statsrådet som ett antal gånger i sina motioner tidigare har lyft fram just detta, inte minst när det gäller Jönköping och områdena runt Jönköping. Vilken otrolig nytta detta skulle få för det lokala näringslivet, för arbetsmarknadsregionerna och för godstrafiken. Vi kan inte hålla på och lappa och laga. Och ska vi rusta stambanorna kommer vi att tvingas stänga av dem. Då står tågen stilla där, och folk kommer inte att kunna transportera sig.

Då kanske det är så att statsrådet tycker att man ska sätta sig i bilen i stället och köra runt. Det tycker inte Miljöpartiet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Statsrådet säger att han jagar utsläppen. Transporteffektivitet och transportsnålhet handlar just om att jaga utsläppen och om att försöka få ett hållbart och robust samhälle som klarar av de transporter som behövs men på ett smartare sätt. Jag blir lite förvånad när statsrådet säger att det är något annat. Av interpellationen, där jag skriver om transporteffektivitet och transportsnålhet, framgår mycket tydligt att det är synonyma begrepp.

Precis som i svaret talar statsrådet om saker som ingen har sagt. Vem har talat om att avgöra vilka som ska få resa? Det är ingen som har pratat om det, utan det handlar om att få ett välfungerande samhälle där vi kan få våra transporter att fungera utan stora utsläpp. Vi ska få bort utsläppen, och vi kan få den resurseffektivitet som gäller i fråga om resande. Det handlar om mängden fordon, vad vi gör när vi förflyttar oss, hur vi gör det tillsammans och hur vi bygger våra städer.

Tyvärr ser vi nu att principen att arbeta på det transporteffektiva sättet inte gäller. Det enda jag kan förstå av det statsrådet säger är att vi ska öka biltrafiken och godstrafiken på vägarna och, som han har sagt i intervjuer, flyga mer. Det är liksom där det finns. Den enda sak som finns kvar efter allt skrotande är elektrifieringen. Elektrifiering är bra, men det räcker inte.

Regeringen har stoppat utbyggnaden av den nya järnvägsinfrastrukturen med nya stambanor, vilket kommer att påverka landet i decennier och skada möjligheten att skapa effektiva person- och godstransporter. Vi behöver järnvägen. Ministern vet att EU säger att vi ska flytta över transporterna till järnväg. Vi kommer inte att klara omställningen om vi inte gör detta.

Regeringen har plockat bort pengarna från järnvägsunderhållet och lagt på vägar. Ledamoten Jimmy Ståhl framhåller att vi ska underhålla det vi har, men pengarna har ju plockats bort från järnvägen. Man har skurit ned på stadsmiljöavtalen, som på ett effektivt sätt skulle kunna styra mot ett hållbart resande i våra städer. Man sänker drivmedelspriserna och arbetar frenetiskt för att få bort alla biodrivmedel från det fossila bränslet. Man skrotar stödet till en elbilsövergång genom att över en natt sänka bonus malus.

Det enda man håller fast vid är en laddsladd. Vi behöver ladda våra fordon, men vi behöver allt det andra också. Det är detta som är poängen.

I interpellationssvaret sa statsrådet att regeringen bedriver en ambitiös och effektiv klimatpolitik som är långsiktig och hållbar. Jag bara undrar: Var då?

Samtidigt säger statsrådet i svaret att under den senare delen av året kommer den klimatpolitiska handlingsplanen, där regeringen kommer att redovisa hur man ska agera för att klara klimatmålen. Här låter det som att allting är löst.

Ambitiöst och effektivt, talas det om. Ni vet ju inte vad ni håller på med. Ni har ryckt bort allting som fanns. Sedan säger ni att någonting kommer att komma senare. Det enda ni säger är att det är elektrifieringen. Elektrifieringsarbetet har pågått, pågår och fortskrider. Det är ingenting nytt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det sätt som ni arbetar på är så märkligt. Ni rycker bort allting. Ni har en sak kvar, och så säger ni att ni är ambitiösa och effektiva någon gång i framtiden. Jag förstår inte var det kommer att ske någonstans.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret på min fråga om hur regeringen tänker klara transportsektorns klimatmål i ljuset av att statsrådet i ett flertal intervjuer deklarerat att ett av de utpekade redskapen för att få ned utsläppen och skapa en hållbar transportsektor - det som kallas ett transportsnålt samhälle - inte längre är aktuellt.

Statsrådet har sagt att vi bör planera städerna för fler bilar, inte färre, och prioritera underhållet av vägnätet i stället för att prioritera nya järnvägar i landet. Det är bilåkande, lastbilstransporter och flyget, som statsrådet också lyfter fram, som ska prioriteras. Det här är en radikal omsvängning som saknar motstycke i svensk miljö- och klimathistoria.

Att prioritera just de trafikslag som är mest energiintensiva, oavsett utveckling av drivmedel, och att vurma för de färdmedel som vi vet är mest problematiska sett ur behovet av ett hållbart samhälles framväxt - det är anmärkningsvärt. Att detta gång på gång framförs av landets infrastrukturminister har ett signalvärde, i en tid av överhängande klimatkris, som gör det mycket problematiskt. Varför gör då ministern detta?

Fru talman! Vi hörde nyss statsrådets svar på interpellationen, och jag blir inte mycket klokare av det. Statsrådet säger att regeringen vill säkerställa friheten att ta sig vart man vill oavsett var man bor i landet. Men det är ingen som har sagt något annat - tvärtom. Statsrådet säger också att han inte delar uppfattningen att minskad vägtrafik är den huvudsakliga lösningen för att nå klimatmålen. Men det är ingen som har sagt att minskad vägtrafik är den huvudsakliga lösningen för att klara klimatmålen. Tvärtom - det är en av lösningarna.

Klimatarbetet kräver att vi ger oss på fordonens effektivitet, att vi byter bränslen och att vi arbetar med transporteffektivitet. Alla dessa tre ben behövs. Och transporteffektivitet innebär att utveckla vårt samhälle så att vi kan leva bra, förflytta oss smidigt samtidigt som vi kan minska det totala resandet med resursslösande transportmedel som just bil, lastbil och flyg. Det betyder inte att dessa resesätt ska bort - det är en utopi. Det innebär att vi aktivt ska arbeta för att minska behovet av just dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som gör statsrådets uttalande så problematiskt är just att det visar på en nonchalans gentemot problematiken vi står inför. Statsrådet borde veta att i alla utredningar, rapporter och analyser är ett transporteffektivt samhälle en av flera åtgärder och att alla behövs. Men statsrådet signalerar att just denna åtgärd ska bort, visserligen tillsammans med alla andra åtgärder som regeringen har skrotat den senaste tiden.

Fru talman! Jag frågar därför statsrådet igen om statsrådet anser att biltrafiken behöver minska eller inte i ljuset av klimatkrisen. Jag frågar också statsrådet om de tunga transporterna på vägarna bör minska eller inte i ljuset av klimatkrisen.

Fru talman! Problemet är att vi nu uppfyller allt som står när det gäller de kartor som nu finns. Vi har de stambanor som vi säger behövs. Man kan inte söka mer pengar för någonting som inte finns där.

Ostlänken ligger kvar - den kan vi fortfarande få pengar för. Den går ungefär där det redan finns en stambana.

Ni har avhänt Sverige möjligheten att ansöka om ansenliga medel både för Lund-Hässleholm, för Göteborg-Borås och för de centrala delarna om en annan regering skulle vilja göra detta. Det är anmärkningsvärt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Jag vänder mig till statsrådet Andreas Carlson.

Statsrådet var på ministerrådsmöte i Bryssel i början av december. Där meddelade han att man plockar bort ett antal streck på en karta som visar var nya stambanor och ny infrastruktur i Sverige kan komma till stånd. Detta gjordes utan att riksdagen informerades. Effekterna av det är att Sverige går miste om möjligheten att ansöka om mångmiljardbelopp från EU:s fonder för ny infrastruktur. Det här rör sig inte om höghastighetståg utan om att kunna söka medel till konventionella spår för trafik som går i ungefär 200 kilometer i timmen.

Jag undrar om statsrådet kommer att rätta till detta i sitt fortsatta arbete i Bryssel under våren.

Fru talman! Vi bör absolut se till att projektet Stockholm-Oslo verkställs så att vi kan få en bra förbindelse mellan våra två huvudstäder och att vi tänker lite mer utanför våra egna gränser. Vi vet att sträckan Stockholm-Oslo är otroligt beflugen, om jag får uttrycka mig så. Om vi fick ordning på järnvägen så att det fungerar på ett bra sätt skulle folk flytta över till tåget i stället. Det vore mycket bra för klimatet och också för alla dem som finns längs järnvägen. Jag tänker på möjligheterna för dem i Västerås, Örebro, Karlstad och så vidare. Det vore bra.

Det är bra att Stockholm-Oslo delvis finns med i EU:s TEN-T-material. Det har blivit tillagt, vilket gör att vi kan få medel för upp till 160 kilometer i timmen. Järnvägen har sträckor som på vissa delar har museijärnvägshastighet. Till det kan vi få pengar och kan då få ordning på den sträckan. Det här är alldeles utmärkt.

Men jag undrar egentligen vad statsrådet och departementet har gjort när de har varit i Bryssel och pratat om dessa saker. För korridoren Skandinavien-Medelhavet, som detta ingår i, gäller en karta som visar en viss sträckning. Tittar man på passagerarsträckningen och det som vi lovar vad gäller de vanliga järnvägarna är det en annan sträcka. Det här går inte riktigt ihop.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som finns i det här materialet är inte sträckan Stockholm-Oslo i den bemärkelse som vi brukar tala om, utan det är Stockholm via Hallsberg och vidare till Oslo. Det är inte det kapacitetsstarka, vettiga system som gör att vi får många resenärer, att det går snabbt och att vi kan avlasta den del av stambanan som går förbi Hallsberg.

Det här är lite märkligt. Men det är bra att det finns med här, till skillnad från allt annat som uppenbarligen har gjorts i Bryssel. Man har bland annat plockat bort våra möjligheter att få pengar. Här kan vi dock få pengar. Men man borde se till att det material som diskuteras i Bryssel är korrekt.

Jag förväntar mig att statsrådet som ordförande i kommande förhandlingar ser till att det blir korrekt. Jag förväntar mig också att statsrådet ser till att också de andra delar i vårt stamjärnvägsnät som är kopplade till TEN-T kommer tillbaka i rullorna.

Fru talman! Det handlar inte bara om att regeringen tar bort höghastighetstågplaneringen. De tar bort all möjlighet till planering där Sverige kan få EU-bidrag framöver. Det handlar om åtskilliga miljarder. Teoretiskt kan det röra sig om 100 miljarder som man har slarvat bort. Potten är visserligen inte så stor, men merkostnaden för till exempel ett höghastighetståg kontra ett konventionellt tåg skulle vi kunna få från EU. Om man bygger för 250 kilometer i timmen, vilket är normal hastighet i dag på järnvägarna, kan man få motsvarande vad en av de här sträckorna skulle kosta i sin helhet.

Detta innebär för till exempel Lund-Hässleholm att Sverige inte får några medel. Det är pinsamt att se Sveriges kartmaterial i dag - och detta ska statsrådet sitta med i ministerrådet! Alla länder, utom typ Bulgarien, har ett rött streck som innebär att man lovar åtminstone 250 kilometer i timmen på sin del av det europeiska övergripande järnvägsnätet. Men Sverige lovar bara 160 kilometer i timmen på de banor vi redan har, och därför kan vi inte få några pengar.

Det här innebär att kommande regeringar inte heller kan få några pengar. När Trafikverket har gått igenom sina analyser av Lund-Hässleholm och vill bygga två spår till kan de inte få några pengar. Borås-Göteborg kan inte heller få pengar från EU. Ostlänken kan få pengar, eftersom det beslutet ligger kvar. Men allt annat har regeringen nu tagit bort.

Jag kan inte förstå hur regeringen kan göra det här. Man hänvisar till att det handlar om höghastighetståg, men det handlar om alla tåg och dessutom om att få nya stambanor med medfinansiering från EU. Det har ni slarvat bort, och det är mycket märkligt.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det som har hänt är egentligen att två olika beslut har tagits. Det ena är att regeringen har gett Trafikverket i uppdrag att dra tillbaka ett stort antal projekt som Sverige behöver. Det andra är att statsrådet i EU:s ministerråd har tagit bort de dragningar för nya stambanor som har legat i EU:s TEN-T-material, det vill säga kartmaterial. Detta är anmärkningsvärt, för vad det innebär är ju att den medfinansiering som Sverige kan få till nya stambanor försvinner.

Vi kan till exempel se på Lund-Hässleholm, Lars Johnsson. Ja, vi kan prata om att lägga två spår till bredvid de befintliga, men det enda Sverige lovar EU att göra är att se till att ha kvar en järnväg som går i minst 160 kilometer i timmen. För det får man inga nya pengar från EU om man bara ska bygga två spår till.

Ministern har helt enkelt avhänt Sverige stora EU-medfinansieringssummor. Det gäller även Borås-Göteborg. Den sträckan är borta. Alla centrala sträckor är borta. Det enda som är kvar är Ostlänken och Norrbotniabanan. Norrbotniabanan lovar vi ska gå i 160 kilometer i timmen; Ostlänken lovar vi ska gå i 200 kilometer i timmen.

Detta handlar inte om att vi lovar EU att vi ska ha snabbtåg som rullar runt om i landet. Man har plockat bort allt det här materialet, vilket gör att vi inte kan få den EU-medfinansiering som vi är med och betalar.

Det finns en pott för de närmaste åren på ungefär 200 miljarder som man kan söka ur. Vi kan söka 30 procent till projekt inom landet. Är projekten gränsöverskridande kan man söka 50 procent. Teoretiskt skulle vi för stambaneprojekten, oavsett om det handlade om höghastighetståg eller om lägre hastigheter, i princip kunna söka 100 miljarder. Nu skulle vi inte få de summorna, men det rör sig om massor med pengar som statsrådet helt enkelt har slängt bort på det här sättet.

Fru talman! Det är otroligt anmärkningsvärt att man gör så. Detta har legat med i materialet hela tiden. Statsrådet ska ju som ordförande i ministerrådet för infrastrukturfrågor vara med och förhandla om dessa saker under våren. Inför de förhandlingarna har man dock helt enkelt ryckt bort möjligheten att bygga nya stambanor - för 2030, för 2040 och för 2050.

Jag har ställt en skriftlig fråga till statsrådet och då fått till svar: Ja, men vi kan ju inte lova saker och ting som kanske inte är klara till 2030 eller 2040. Vi kan inte lova att få till några spår till nya stambanor till 2040. Men då ligger Ostlänken kvar. Det är lovat att den ska vara klar 2030, men det vet alla att den inte kommer att vara. Norrbotniabanan ligger också i materialet och ska vara klar 2030. Det vet vi att den inte kommer att vara.

Statsrådet och regeringen har helt enkelt sett till att motsvarande kanske en tredjedel av hela kostnaden för de nya stambanorna är borta för den statliga potentiella finansieringen. Jag skulle återigen vilja fråga statsrådet: Hur kan ni göra detta?

Det handlar inte om pengar till höghastighetståg. Det handlar om pengar till normala tåg. När vi bygger vanliga banor i Sverige i dag handlar det om 250 kilometer i timmen. Det är inte höghastighetståg. Det handlar om att lova EU 200 kilometer i timmen, och inte ens det gör vi - vilket gör att vi inte kan få några pengar därifrån. Det är otroligt anmärkningsvärt.