Morgan Johansson

Herr talman! Jag kan försäkra utrikesministern om att vi har mycket nära kontakt med våra nordiska partivänner i alla situationer, och särskilt i den situation vi har nu. Vi har det både partimässigt och mellan det svenska och det danska utrikesutskottet. Det hade vi också under hela Finlands Natoprocess. De ministrar som hade hand om detta under den våren åkte i skytteltrafik mellan Finland och Sverige under den perioden för att hela tiden stämma av med våra nordiska partikollegor. Det är helt fel att påstå att vi inte har någon sådan kontakt.

Jag måste däremot säga att jag blev lite överraskad över utrikesministerns reaktion när jag kritiserade Trumps utspel om Grönland. Det tog förresten flera dagar innan vi fick en ordentlig kommentar både från statsministern och från utrikesministern. Ni låg väldigt lågt under de dagarna, Maria Malmer Stenergard.

När reaktionen väl kom blev jag överraskad över att det inte i första hand var ett klargörande av regeringens position. Det var i stället ett angrepp på mig för att jag, och vi från vår sida, hade sagt att Sverige nu måste sluta upp bakom Danmark och Grönland och stå upp för detta. Då var det på något sätt vi som var ansvarslösa när vi sa det som egentligen är självklart, det vill säga att vi måste hålla på den regelbaserade världsordningen oavsett vem som kritiserar den eller som undergräver den. Detta blev jag faktiskt överraskad över.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Jag tror att utrikesministern nu när hon ser alla nya utspel som kommer när det gäller Gaza och Ukraina kanske börjar förstå att det med en president som Trump egentligen bara finns ett enda sätt att hantera situationen. Det är att vara väldigt tydlig, och att vara det redan från början.

Herr talman! Jag ser fram emot att den svenska regeringen kommer att vara det framöver.

Herr talman! Min poäng är att man inte kan tillämpa dubbla måttstockar. Samma regler måste gälla för alla länder. När Israel ockuperar mark de inte har rätt till måste man påtala det. Man måste kräva att de ska dra sig tillbaka därifrån.

I linje med internationell rätt måste man också påtala när en oproportionerlig krigföring bedrivs. När USA gör anspråk på andra länder på ett sätt som strider mot internationell rätt måste man påtala det, och när Ryssland bedriver ett fruktansvärt krig gentemot Ukraina måste man påtala det. Man kan inte behandla olika länder på olika sätt. Det blir då ett sluttande plan där man till slut börjar acceptera saker beroende på vem som ställer dessa krav. Då är vi som sagt snart tillbaka till en förkrigssituation, och den situationen kommer att vara extremt allvarlig och extremt farlig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Nej, herr talman, vi måste stå upp för den regelbaserade världsordningen och för de institutioner som bär upp den.

(Applåder)

Herr talman! Nu kanske Aron Emilsson inte är rätt man eller Sverigedemokraterna rätt parti att prata om att andra partier ändrar sig. Det har vi ju sett Sverigedemokraterna göra i några frågor på senare tid, vilket har fått sina följder.

Det jag sa i mitt anförande var att vi i alla lägen måste hålla på den regelbaserade världsordningen och att den måste gälla alla. Det finns inga särskilda regler för vissa länder. Inga länder har rätt att göra anspråk på andra länders territorium. Inga länder har rätt att i förhållande till andra länder hota med våld för att lägga under sig deras naturresurser. Det tycker jag är en självklarhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

När något land gör på det här sättet - oavsett om det är USA, Ryssland eller ett annat land - måste det internationella samfundet vara väldigt tydligt och säga nej, det här accepterar vi inte.

Jag var justitieminister under den förra perioden Trump var president. Jag har fyra års erfarenhet av den situationen. Jag var med om ett antal situationer då vi fick utspel från den amerikanska presidenten och den amerikanska administrationen. Min erfarenhet är att man måste svara väldigt tydligt och väldigt snabbt. Annars riskerar man att bli överkörd.

Jag skulle vilja säga att det nu är värre än någonsin. Nu handlar det inte bara om Grönland, utan det handlar om Gaza och Ukraina. Nu är det så många bollar uppe i luften. Då är det ännu viktigare att stå fast vid den regelbaserade världsordningen.

Min motfråga till Aron Emilsson är om han menar att vi ska överge den regelbaserade världsordningen och att vi ska ha olika måttstockar för olika länder. Var någonstans tror Aron Emilsson att vi hamnar då? Min uppfattning är att vi riskerar att hamna på en mycket farligare plats. Det är en plats där vi får gå tillbaka till förkrigshistorien och där utvecklingen kan bli extremt allvarlig. Att Aron Emilsson står fast vid den regelbaserade världsordningen tycker jag är extremt viktigt.

Herr talman! I år är det precis 80 år sedan andra världskriget tog slut. Det var ett krig som drivits fram av en högerextrem nationalism i Tyskland, Italien och Japan, som kom att kosta över 60 miljoner människor livet och som också ledde till historiens värsta folkmord - förintelsen av judar och romer, dödandet av homosexuella, oppositionella och alla andra som nazisterna inte tyckte passade in i deras nya tredje rike.

Det var en global katastrof av aldrig tidigare skådat slag. Men ur andra världskrigets aska reste sig en ny världsordning. Det var inte så att alla länder blev demokratier; så bra blev det inte. Men åtminstone kom de flesta världsledare, demokrater som diktatorer, att förstå de enorma riskerna med en oreglerad världsordning, risker som dessutom ökat mångfalt i och med uppfinningen av atombomben.

Aldrig igen, sa man, och så satte man upp internationella regelverk och globala och regionala institutioner som skulle övervaka de regelverken - allt för att minska riskerna för ett tredje och för mänskligheten helt förödande världskrig. Då fick vi Förenta nationerna, Europarådet, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, Genèvekonventionen, Världshälsoorganisationen, Världsbanken, Internationella valutafonden och så vidare. Så småningom fick vi också det europeiska samarbete som skulle bli EU.

Man skapade en regelbaserad världsordning, grundad på folkrätten och internationell lag. Även om vi sedan dess har sett många krig har vi förskonats från ett nytt världskrig. Det kan vi tacka den regelbaserade världsordningen för.

I 80 år har vi upprätthållit den stabiliteten. Nu är den hotad. Den är förstås hotad av Putins Ryssland genom hans attack på Ukraina för snart tre år sedan, genom hans anspråk på landområden i till exempel Moldavien och Georgien och genom hans försök att infiltrera politiken i ett antal EU-länder och på Balkan. Ryssland är och förblir det stora hotet mot Europa under överskådlig tid, och det måste vi bygga ett värn mot.

Men - det är lika bra att vi säger det rakt ut - den regelbaserade världsordningen undermineras numera också faktiskt av den amerikanska administrationen. Man kan inte säga något annat efter de senaste veckornas spektakulära utspel - att USA ska lägga under sig Grönland, att Kanada ska bli en delstat i USA, att USA ska ta över Panamakanalen och att USA ska ta över Gaza och fördriva miljontals palestinier från deras hem för att göra plats för något slags semesteranläggning för västerlänningar. Det senaste är att USA kräver tillgång till Ukrainas naturresurser. Annars kommer man inte att fortsätta att stödja Ukraina utan tvärtom därmed i praktiken sälja ut landet till Ryssland.

Jag tror att det är många som tänker: Vad är det egentligen som händer? Har världen blivit galen? I sådana här situationer finns det bara en sak att göra, och det är att ta ett djupt andetag och gå tillbaka till grunderna - folkrätten och internationell lag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Olof Palme sa en gång att man måste kalla saker vid deras rätta namn, och det finns ord för att vilja lägga under sig andra länder. Det kallas imperialism och kolonialism. Det trodde vi hörde hemma på historiens skräphög. Det finns ord för att vilja fördriva miljontals människor från deras hem. Det kallas för etnisk rensning. Att tvångsförflytta en befolkning, som man tydligen överväger att göra i Gaza, är kriminaliserat i Romstadgans artikel 7, under rubriken Brott mot mänskligheten.

Att idka utpressning mot ett land - Ukraina - som har varit i krig i tre år, som förlorat tiotusentals av sina landsmän, som sett sina barn föras bort till Ryssland och som utsatts för alla krigsbrott som finns i lagboken kräver en alldeles särskild form av moral eller brist på det. Hur lågt kan man egentligen sjunka?

Sådana här utspel är djupt destruktiva. Det splittrar väst. Det spelar Putin i händerna. Det undergräver den regelbaserade världsordningen.

Det internationella samfundet, EU och Sverige måste vara väldigt tydliga när det gäller alla sådana här planer. Detta kan aldrig accepteras, oavsett från vilket håll det kommer. Här måste Sverige tala med en klar stämma. Vi kan inte acceptera att miljoner människor i Gaza och på Västbanken fördrivs från den mark där de levt i generationer. Vi kan inte acceptera att uppgörelser görs över huvudet på Ukrainas folk i syfte att komma åt landets naturtillgångar.

Om vi accepterar sådant är den regelbaserade världsordningen snart bara ett minne blott. Och vem förlorar mest på det? I första läget är det förstås de små och medelstora staterna. Stormakterna kommer alltid att kunna hävda sig, men för att små och medelstora stater ska kunna hävda sin rätt krävs det att det finns en regelbaserad världsordning. Men i förlängningen, herr talman, är det mycket mer som står på spel. Om världen går tillbaka till en förkrigsordning med ett allas krig mot alla, med kaos och anarki och där den starkes rätt ska gälla är snart hela världen i gungning, och då vet ingen var det slutar. Därför måste vi bjuda motstånd, och vi måste tala klarspråk. Vi måste bygga ett brett globalt stöd för den regelbaserade världsordningen.

Jag tycker att den svenska regeringen varit alltför vag, alltför tyst och alltför passiv i den utmanande situation som vi befinner oss i. Till exempel tycker jag att man borde ha varit mycket tydligare när Trump gjorde sitt Grönlandsutspel. Det är klart att man aldrig kan acceptera när en allierad hotar en annan allierad med våld. Det måste man ge uttryck för omedelbart, och man måste omedelbart ge Danmark och Grönland allt det stöd de behöver i en sådan här situation.

Men det allvarligaste misstaget är att Sverige under den här regeringen har dragit sig undan från den globala arenan för att i det närmaste helt fokusera på Europa. Det tar sig många uttryck. Man har dragit ned kraftigt på stödet till FN och dess organisationer. Man prioriterar inte FN-arbetet längre. Man lägger ned sin röst i viktiga omröstningar i generalförsamlingen. Man drar kraftigt ned på biståndet så att vi snart är under skammens gräns, det vill säga 0,7 procent av bruttonationalinkomsten, samtidigt som de humanitära behoven är större än någonsin. Man drar sig ur i länder i Afrika och Asien. I Mellanöstern slopar man helt stödet till UNRWA, skär ned på viktigt bistånd på Västbanken och svajar i sitt stöd för Palestina.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Detta är ett enormt misstag. När nu den regelbaserade världsordningen är i gungning räcker det inte att fokusera på Europa, tvärtom. Det måste byggas ett brett stöd för de regler och de institutioner som i 80 år upprätthållit stabiliteten i världen. Världen är större än Europa. Det är viktigare än någonsin att Sveriges regering visar att den förstår det.

(Applåder)

Herr talman! Men regeringen hade ju fel om UNRWA. UNRWA:s nödhjälp når fram.

Vi träffade också Tom Fletcher när han var här, och han underströk hur viktigt UNRWA är. Det ser även alla andra. EU, Storbritannien, Frankrike och Tyskland backar upp UNRWA, men Sverige sviker. Vi sviker palestinierna när de behöver hjälp som mest.

Det här gäller inte bara i Gaza, utan tyvärr också på Västbanken. Nu får vi till exempel rapporter om att Sida drar in stödet till Ekumeniska följeslagarprogrammet, det vill säga det program som har inneburit att man följer palestinska barn till skolan så att de inte blir angripna av militanta bosättare. Det har verkat på Västbanken i 20 år och har varit jätteviktigt. Nu drar Sida in stödet som en direkt följd av att Palestinastrategin har upphävts och ersatts av något annat. Hur ska palestinska barn våga gå till skolan när de dagligen attackeras av bosättare?

Utrikesministern! Min fråga är: Varför sviker Sverige palestinierna när de behöver hjälpen som allra mest?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Tack, utrikesministern, för utrikesdeklarationen!

Jag återkommer senare till de stora frågorna om folkrätt, internationell lag och inte minst den skur av märkliga utspel som vi nu hör från USA:s sida, men i min replik tänkte jag ta upp Mellanöstern och den politik som Sverige för nu.

Strax före jul fick vi det uppseendeväckande beskedet att Sverige slopar allt kärnstöd till UNRWA. Det var ett flagrant brott mot FN-linjen. Det var ett flagrant brott mot EU-linjen. Det var också ett flagrant brott mot Sveriges egen linje, för vi hade bara någon vecka tidigare sagt i FN att UNRWA är oumbärligt för att få ut stöd och hjälp till nödlidande i Palestina.

Regeringen motiverade beslutet med att allt stöd till UNRWA riskerade att bli meningslöst på grund av att Israel hade en ny lagstiftning. Därför skulle pengarna bara stanna, som ni sa, på ett bankkonto.

Nu har det visat sig vara fel. Trots Israels lagar har UNRWA kunnat verka i Gaza. Under de två veckor som vapenvilan har varit i kraft har UNRWA nått 1,2 miljoner människor med matförsändelser, öppnat tio nya tältläger för återvändande Gazabor, reparerat vattenledningar och ordnat avfallsstationer för nästan en halv miljon människor och upprättat mobila vårdcentraler som kan ta emot uppemot 17 000 vårdsökande per dag. Dessutom har UNRWA verksamhet också i Jordanien, Libanon och Syrien.

Den svenska regeringen hade alltså fel när den sa att UNRWA inte kunde nå Gaza. UNRWA når de hjälpbehövande.

Min fråga till utrikesministern är därför: Tänker regeringen ompröva sitt beslut när ni nu hör om allt detta och återigen stödja UNRWA?

Herr talman! Jag kan tänka mig att det ligger en hel del i det som Håkan Svenneling sa på slutet, det vill säga att det som vi har sett utfallet av här är någon form av diskussion i regeringen. Den känsla man får är att UD:s ena del inte riktigt vet vad UD:s andra del gör. Ena veckan röstar man som sagt för en resolution i FN:s generalförsamling där det sägs att UNRWA är helt avgörande för att kunna klara de här uppgifterna framöver. Bara några veckor senare drar man in allt ekonomiskt stöd till just UNRWA. Den här senare delen är biståndsministerns fråga. Det kan mycket väl vara så att det förts en intern diskussion på UD som nu uppenbarligen har vunnits av dem som är emot UNRWA.

Det här är väldigt allvarligt. Utrikesutskottet hade i går besök av Tom Fletcher, chef för FN:s organisation OCHA, som samordnar det humanitära stödet. Han undersök återigen hur viktigt UNRWA är för att kunna lösa de väldigt stora uppgifter som nu finns framför oss. Det är bara att konstatera att regeringen genom det här beslutet bryter mot FN-linjen, mot EU-linjen och faktiskt även mot sin egen politik. Här har vi inte fått några svar.

Jag fick dock svar från utrikesministern på Jordanienfrågan. Ja, säger utrikesministern, vi har haft kontakt med Jordanien. Man undrar ju vad Jordanien sa vid den kontakten. Förra gången ni skulle dra in stödet till UNRWA kom det väldigt kraftiga reaktioner från bland annat Jordanien. Man kan mycket väl tänka sig att det varit likadant här men att regeringen den här gången helt enkelt inte brytt sig om det.

Här sticker Sverige verkligen ut som ett land som fattar beslut som nästan inga andra länder fattar. Det enda rimliga i det här läget tycker jag är att ompröva frågan om stödet till UNRWA, så att vi återigen kan bidra till att upprätthålla den här organisationen, som är så enormt viktig för miljontals palestinier.

Herr talman! Tack till interpellanterna för initierandet av den här debatten!

Beslutet att dra in allt kärnstöd till UNRWA från Sveriges sida är ett katastrofalt beslut. Det påstås ibland att andra organisationer kan kliva in i ställt för UNRWA - World Food Programme, Unicef och andra FN-organisationer. Sanningen är dock att ingen av dessa FN-organisationer, eller Röda Korset som det ibland också hänvisas till, säger att de klarar den här uppgiften utan UNRWA:s stöd i botten. Man behöver den infrastruktur som UNRWA har, med sina 30 000 medarbetare, för att kunna få ut humanitär hjälp.

Det är ett katastrofalt beslut. Det innebär att man försvagar UNRWA när man i stället borde ge allt stöd till UNRWA. Det innebär också att Sverige bryter mot FN-linjen. Att ett land säger att man inte längre tänker samarbeta med en FN-organisation innebär egentligen att man bryter mot FN-stadgan. Här faller Sverige plötsligt in i en sådan linje och bryter mot FN-linjen.

Man bryter också mot EU-linjen. EU har uttalat ett starkt stöd för UNRWA framöver.

Sanningen är att man till och med bryter mot sin egen politik. Bara någon vecka innan man beslutade att dra in pengarna hade man röstat för en FN-resolution där man just förklarade att UNRWA var oumbärligt för att klara de här uppgifterna. Det är ett obegripligt beslut, och det är ett katastrofalt beslut.

Regeringen säger att det kommer att bli problem att få in hjälp via UNRWA till följd av den nya lagstiftningen. Ja, det kommer det att bli. Just därför måste regeringen tillsammans med andra länder göra allt man kan för att ändra på lagstiftningen. Men då glömmer man också bort att UNRWA är verksam inte bara i Palestina utan även i Jordanien, Libanon och många andra områden. När man drar undan kärnstödet försvagar man också UNRWA:s arbete i Jordanien, Libanon och alla andra länder.

Inför beslutet att dra in kärnstödet till UNWRA, hade regeringen någon som helst kontakt med Jordaniens regering? Jag vet att när regeringen förra gången övervägde att dra in stödet, för ett år sedan, kom det en stark reaktion, inte minst från Jordanien, som har miljontals palestinska flyktingar på sitt område och där UNRWA är helt avgörande för att palestinierna ska överleva och för skolor, hälso- och sjukvård och annat som UNRWA bedriver. Hade regeringen någon som helst kontakt med de länder där UNRWA bedriver verksamhet?

Vad var det som egentligen hände från det att Sverige röstade för en FN-resolution där man backar upp UNRWA och hävdar att UNRWA är avgörande för att få ut humanitär hjälp till det att man kom med det plötsliga och mycket överraskande beslutet att dra in allt kärnstöd till UNRWA?

Fru talman! Nej, vi har inte krävt att utrikesministern ska säga vad en domstol eller poliser ska göra. Vi har krävt att Sverige som stat ska ta sina förpliktelser på allvar. Utrikesministern måste kunna uttrycka att Sverige i vissa situationer är skyldigt att göra det som åligger oss enligt den stadga som vi har skrivit på.

Här är det solklart så att Sveriges skyldighet som ICC-land är att gripa den person som det finns en arresteringsorder mot och att antingen lagföra vederbörande eller lämna ut honom till ICC-domstolen.

Om vi svajar i den frågan kommer alla andra länder också att svaja. Då bildar man en folkrätt som i sin tur kommer att innebära att man underminerar Internationella brottmålsdomstolen. Vi kommer att hamna på en lista över länder som inte kan svara klart ja eller nej på frågan huruvida vi griper krigsförbrytare. Det är i grunden väldigt oroväckande.

Vi måste i det läge som nu uppkommer göra allt vi kan för att skydda Internationella domstolen, för den kommer att angripas. Vi måste också i Israelfallet verka för att ICC nu när det finns vapenvila kan komma in i Gaza så att man kan samla bevis för vad som verkligen har hänt i Gaza och därmed kan bygga sina ärenden.

Sedan väljer utrikesministern att ta en diskussion med mig om Trump och huruvida han är demokrat eller inte. Trump är en person som inte erkände sig besegrad i ett val. Trump är en person som precis har släppt ut 1 500 högerextrema våldsverkare som stormade kongressen i syfte att döda en del av kongressledamöterna, inklusive Trumps egen vicepresident Mike Pence.

Min enkla slutsats är att så beter sig inte en demokrat. En demokrat beter sig inte heller på det sätt som vi har sett de senaste dagarna genom att hota andra länder och att fullständigt undergräva den regelbaserade världsordningen.

Fru talman! Aldrig får man vara riktigt nöjd. Just när vi trodde att vi hade fått en ökad tydlighet från regeringens sida i den här frågan går utrikesministern upp i talarstolen och bidrar återigen till förvirringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min enkla fråga var: Är Sverige som stat skyldig att gripa en person som misstänks för krigsbrott och antingen lagföra eller lämna ut vederbörande till Internationella brottmålsdomstolen? Är Sverige som stat skyldig att göra det?

Svaret på den frågan kan, eftersom vi är en ICC-stat, inte vara något annat än ja. Sverige som stat är skyldig att gripa en person som misstänks för krigsbrott i vårt land och antingen lagföra eller lämna ut vederbörande till domstol. Sedan har vi interna beslutsgångar här, både i rättsväsendet och i regeringen, men alla våra interna beslutsinstitutioner lyder ju under samma förpliktelse, nämligen den som är uttryckt i ICC-stadgan. När utrikesministern nu säger att hon inte vill föregripa någon beredning skapar hon så att säga återigen tvivel kring vad våra förpliktelser egentligen är.

Det här är inte oviktigt, utan det är extremt viktigt. När man är så här svajande eller mumlande riskerar det att tas upp av andra länder, vilket i sin tur riskerar en situation där man kan hänvisa till att det finns ett antal länder som inte alls tycker att de är skyldiga att ingripa om vi skulle få in en krigsförbrytare som vi skulle behöva ingripa mot. Då blir det plötsligt skönsmässigt, det vill säga att länder själva ska avgöra vem de ska ta och vem de inte ska ta.

Min fråga var: Är Sverige som stat förpliktigad att ingripa om vi har möjlighet att göra det? Där finns enligt mitt sätt att se det bara ett svar, och det är ja. Det vore bra om utrikesministern kunde klargöra den frågan i nästa inlägg.

Sedan tycker jag att det var ett bra och viktigt besked att Sverige stöder en blockeringsmekanism om det nu är så att USA kommer att rikta sanktioner mot Internationella brottmålsdomstolen. Det gör att vi kan medverka till att stärka och skydda ICC från sanktionerna genom den blockeringsmekanismen. Det är ett bra och välkommet besked - och nytt, ska jag också säga. Vi välkomnar verkligen det.

Det här är viktigt i sak, men det är också viktigt i en större helhet. Trumps angrepp på ICC är bara ett exempel på de utspel vi kommer att få se under de kommande åren. Vi har redan sett ett antal andra som är mycket uppseendeväckande, gällande Grönland, Panama och Kanada. Det här är alltså bara början.

Därför tror jag att det är väldigt viktigt att vi slutar låtsas att Trump är någonting han inte är. Trump är inte en demokrat i någon av ordets mening; Trump är en autokrat, alltså en person som vill samla all makt hos sig själv. Han är en person som inte bryr sig om vad andra säger och som inte drar sig för att hota människor eller stater för att få som han vill. Han har ingen respekt för demokratiska spelregler, ingen respekt för domstolar, ingen respekt för andra stater, ingen respekt för folkrätten och ingen respekt för den regelbaserade världsordningen.

Ju fortare vi inser att det förhåller sig på det sättet, desto bättre förberedda tror jag att vi är på vad han komma att hitta på framöver. Jag satt ju i regeringen senaste gången som Trump styrde, och vi hade ett antal ganska utmanande situationer i det läget.

Jag vill därför bara säga att det när sådant här händer är väldigt viktigt att man står på sig och inte tystnar - att man inte går undan, kryper bort i någon hörna och försöker att inte göra sig sedd. Det är viktigt att man i stället kliver fram och är beredd att tydligt försvara den regelbaserade världsordningen. Om vi inte gör det nu - framför allt Europa men naturligtvis även Sverige - kommer vi nämligen snart inte att ha någon regelbaserad världsordning kvar. Därför är det viktigt att vi är tydliga också i den meningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack till utrikesministern för svaret!

Som Håkan Svenneling sa uppkom den här frågan i samband med att utrikesministern upplevdes som svajande i fråga om huruvida Sverige skulle vara skyldigt att gripa den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu eller hans före detta försvarsminister Yoav Gallant om de skulle komma till Sverige. Båda två är ju misstänkta för brott mot mänskligheten och allvarliga krigsbrott.

Ett exempel på den typen av krigsbrott såg vi så sent som i dag, när vi fick rapporter om en bombning av ett flerfamiljshus i Libanon i september. Israel bombade det här huset och dödade 73 personer, varav 62 civila och 23 barn. Det yngsta barnet var bara några månader gammalt. Hela familjer raderades ut.

Det här är bara ett exempel på allt som finns när det gäller att utreda krigsbrott. I Gaza är nästan 50 000 döda. Man uppskattar att 10 000 ligger under rasmassor och att 70 procent är kvinnor och barn. Vi har sett hur barn har svultit ihjäl och frusit ihjäl i Gaza. Det är den typen av krigsbrott som har begåtts - av Hamas, naturligtvis, men uppenbart också av Israel. Det är det som Netanyahu misstänks för, och det är därför Internationella brottmålsdomstolen har utfärdat den arresteringsorder som den har utfärdat.

Enligt artikel 89 i Romstadgan är alla ICC-länder skyldiga att samarbeta med ICC och antingen lagföra personer som misstänks för krigsbrott eller lämna ut dem till ICC. Det finns ingen förhandlingsmån eller prutmån i detta. Det är vår skyldighet att göra det, punkt slut.

Därför var det uppseendeväckande när utrikesministern inte svarade tydligt på den frågan när hon fick den strax före jul. Nu svarar hon i det här interpellationssvaret. Där är hon tydligare, som Håkan Svenneling har konstaterat. Där säger hon följande: "Sverige har i sin dialog med domstolens företrädare varit mycket tydligt med sitt stöd för domstolens integritet och oberoende samt vikten av samarbete, inklusive verkställande av utestående arresteringsorder." Det är precis det klargörandet vi var ute efter.

Om detta kan jag bara säga att det ni har sagt i dialog med domstolen måste ni också säga utåt, i medierna, när ni får frågor om detta. Då kan ni inte svaja, för uttalanden om det här är i sig folkrättsbildande. Om stater som är med i ICC plötsligt börjar svaja i sådana här centrala frågor bildar det faktiskt folkrätt, och det underminerar Internationella brottmålsdomstolen. Ingen skulle bli gladare för det än världens alla krigsförbrytare, till exempel Putin.

Det är viktigt att alla behandlas lika, oavsett om den misstänkte heter Vladimir Putin eller om den misstänkte heter Benjamin Netanyahu. Det var därför vi bildade Internationella brottmålsdomstolen för 25 år sedan: för att se till att de som gör sig skyldiga till krigsbrott eller brott mot mänskligheten inte ska gå fria.

Det här är också inledningen på en ännu större strid, för vi ser ju att den amerikanske presidenten Trump med all sannolikhet kommer att ge sig på ICC och rikta sanktioner mot ICC. Då är det viktigt att Europa bjuder motstånd. Det räcker inte längre med att hänvisa till folkrätten. Vi måste kämpa för folkrätten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utrikesministern svarar egentligen inte alls på min fråga hur vi ska stärka ICC inför den konflikt som nu kan komma, men jag ser till exempel att Holland nu har lagt fram förslag om att EU ska kunna blockera alla verkningar av eventuella amerikanska sanktioner mot ICC. Det kan man göra enligt det regelverk som finns.

Min fråga till utrikesministern är om Sverige kommer att stödja ett sådant initiativ om att blockera alla verkningar av sanktioner mot ICC.

Fru talman! Det är en självklarhet att jag gör det. Det sa jag också i mitt huvudanförande.

Jag lyssnade väldigt noga på vad Margareta Cederfelt hade att säga i sakfrågan. Hon hade ingenting att säga i sakfrågan.

Margareta Cederfelt har varit president i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Margareta Cederfelt vet mycket väl vilka förpliktelser vi har mot de internationella institutionerna. Om ICC har fattat beslut om att en person ska dras inför domstol och vi får möjlighet att gripa vederbörande ska vi göra det, och då ska vi också lämna ut den här personen. Det spelar ingen roll om den personen heter Putin eller Netanyahu. Det spelar ingen roll om det är någon av Hamasledarna eller den före detta försvarsministern i Israel. Det spelar ingen roll vem det är. Om Internationella brottmålsdomstolen har sagt att personen ska gripas och lämnas ut ska man göra det om man har möjlighet.

Det förvånar mig, fru talman, att Margareta Cederfelt inte kan svara ett klart ja på frågan. Internationell rätt är inget smörgåsbord där man kan sitta och välja: Den regeln ska jag följa men inte den; det beslutet tycker jag inte om, men det tycker jag om. Det är inte så. Om man ska kunna upprätthålla internationell rätt måste man ha samma måttstock i alla situationer. Det är så en rättsstat fungerar. Det är så en regelbaserad rättsordning fungerar.

Margareta Cederfelt har en chans till nu. Hon har två minuter på sig att rakt upp och ned svara ja på frågan: Om vi har möjlighet att gripa någon av dem som Internationella brottmålsdomstolen nu vill ska dras inför rätta, har då Sverige en skyldighet att göra det? Vad tycker egentligen Margareta Cederfelt om detta?

(Applåder)

Fru talman! Vi diskuterar betänkandet om internationell samverkan och internationella relationer. Till detta hör att vi upprätthåller internationella institutioner, till exempel de internationella domstolarna. Vi respekterar alltså de beslut som de internationella domstolarna fattar.

Nu har Internationella brottmålsdomstolen beslutat att begära att bland andra Benjamin Netanyahu ska gripas, misstänkt för brott mot mänskligheten. Margareta Cederfelt vet mycket väl vilka förpliktelser vi har, inte minst som före detta president för den parlamentariska församlingen i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.

I morse hörde jag utrikesministern svaja i frågan om huruvida vi i Sverige skulle agera om vi fick möjlighet att gripa Benjamin Netanyahu. Något klart svar kunde hon inte ge i radion i morse.

Då ställer jag frågan till Margareta Cederfelt: Anser Margareta Cederfelt att vi i Sverige har en skyldighet att gripa och lämna ut brottsmisstänkta, till exempel Benjamin Netanyahu, om vi har den möjligheten?

Fru talman! Låt mig först yrka bifall till vår reservation l, som gäller förändringen av budgetens anslagsstruktur. Regeringen har ju i budgeten valt att föreslå att en rad anslag ska slopas och i stället läggas ihop till ett gemensamt anslag. Detta drabbar bland annat freds- och konfliktforskningsinstitutet Sipri och Utrikespolitiska institutet, som inte längre kommer att ha riksdagsbundna anslag.

Vi anser att detta är mycket olyckligt. Så här brukar regeringar agera när de i nästa steg tänker minska anslagen kraftigt eller i värsta fall lägga ned verksamheten. Genom detta beslut är Sipri och Utrikespolitiska institutet inte längre skyddade mot detta genom ett riksdagsbeslut.

Vi lyfter i vår reservation särskilt fram Sipri, Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, som i decennier varit en av världens mest ansedda institutioner när det gäller forskning, datainsamling och analys gällande väpnade konflikter, militärutgifter, vapenhandel och rustningskontroll. Sipri har funnits i nästan 60 år och rankas som ett av de högst respekterade instituten inom sitt fält. Man kan väl lätt säga att i tider av krig, som dessa, behövs sådan högkvalitativ forskning mer än någonsin. Sipri är till exempel en av de främsta källorna när det gäller att opartiskt och lättillgängligt sammanställa fakta om olika länders militära utgifter, vapenproduktion och vapenutveckling.

Enligt vår uppfattning står Sipri för en oundgänglig kunskapsbas, och vi får verkligen hoppas att regeringen inte nu tänker slarva bort den genom att skära ned på verksamheten eller lägga ned den. Det är i vart fall en mycket oroande signal när det riksdagsbundna anslaget nu som sagt stryks. Vi socialdemokrater kommer att bevaka denna fråga mycket noga framöver.

Fru talman! Det här är också ett tillfälle att lite bredare kommentera den aktuella utrikespolitik som regeringen bedriver. Om somligt är vi överens - om annat är vi det inte.

Till det vi är överens om hör stödet till Ukraina. Det stödet inleddes omedelbart av den socialdemokratiska regeringen 2022, direkt efter Rysslands anfall. Bara fyra dagar efter anfallet beslutade den socialdemokratiska regeringen om det första stödpaketet, innehållande vapen, militär utrustning, fältransoner och ekonomiska resurser.

Detta har sedan fullföljts av den nya regeringen. Vi har varit i stort sett överens om det mesta när det gäller detta.

Det vi har framfört kritik mot är att regeringen av någon för oss okänd anledning valt att inte bidra med Jas Gripen till Ukraina, trots att Ukraina uttryckligen önskat detta. Att skapa herravälde i luften är något av det viktigaste som finns i moderna krig, och Jas lämpar sig verkligen utmärkt för Ukrainas förhållanden. Varför den svenska regeringen tvekar i denna fråga har vi inte fått något svar på.

Annars är nu den stora frågan framöver hur den amerikanska administrationen kommer att se på framtiden för Ukraina. De uttalanden som hittills har kommit från det hållet är mycket illavarslande.

På söndag åker vi med Sveriges Natodelegation till Washington för det årliga mötet med Transatlantic Forum, där vi bland annat kommer att få träffa amerikanska företrädare och parlamentariker. För oss blir det då viktigt att vara tydliga med hur viktigt fortsatt amerikanskt stöd till Ukraina är, inte bara för Ukraina utan för hela Europa.

Om USA sviker Ukraina kan följderna bli mycket allvarliga. Tankarna går till München 1938, när västmakterna sålde ut Tjeckoslovakien till Hitlertyskland. Den eftergiftspolitiken ledde bara till mer krig - det vet vi nu. Vi får inte upprepa 1930-talets misstag och ge efter för en aggressiv despot.

Oavsett vilken den amerikanska hållningen kommer att vara framöver måste Europa enligt vår uppfattning stå kvar vid Ukrainas sida så länge det behövs.

Fru talman! Internationell lag och folkrätt måste följas av alla, alltid. Detta betänkande handlar om internationella relationer och samarbeten. Att den internationella rätten måste följas av alla innebär att det aldrig får råda något som helst tvivel om att samma regler gäller för alla. Några dubbla måttstockar ska vi inte ha. Likaväl som Ryssland måste lämna ockuperad mark i Ukraina måste Israel lämna ockuperad mark i Palestina.

Det har nu gått över ett år sedan Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober 2023. Det var en fruktansvärd dag, med 1 200 döda israeler och över 200 tagna som gisslan. Men den dagen har sedan följts av ytterligare över 400 fruktansvärda dagar. Kriget har krävt mer än 40 000 döda i Gaza, varav över 70 procent är kvinnor och barn. Vidare ligger 80 procent av Gaza i ruiner, och en hel befolkning är traumatiserad.

I går hörde vi att Gaza nu är den plats på jorden där flest barn fått genomgå amputationer, ofta utan bedövning. Man kan sätta sig in i den situationen - att vara ett barn som tvingas till amputation av sin arm eller sitt ben utan någon bedövning. Alla förstår att detta sätter spår. De fysiska skadorna är för livet - det förstår alla - men det innebär också psykiska skador för livet. Hur ska han eller hon klara sig på en plats som Gaza efter detta? Hur kommer det här barnets liv att se ut? Så långt Gaza.

På Västbanken ser vi också ett ökat våld. Extrema militanta bosättare har fått fria händer att döda och trakassera de palestinier som bor där. Bosättarna har beväpnats av den israeliska regeringen och bildar miliser som utan repressalier kan angripa försvarslösa palestinier - döda dem, misshandla dem och ta deras egendom. Det är en skamfläck i internationell politik att detta får fortgå. Det man gör är att plåga ett folk till underkastelse för att de till slut ska ge upp själva drömmen om en egen palestinsk stat att leva i.

Hittills har det internationella samfundet stått handfallet. Men i dess skugga har i stället det internationella juridiska systemet klivit fram. Utslagen i Internationella domstolen och Internationella brottmålsdomstolen har varit tydliga. Israels ockupation måste upphöra. Bosättningarna är illegala och måste utrymmas. Både Hamasledarna och det israeliska ledarskapet måste utredas för krigsbrott och brott mot mänskligheten.

Att det internationella rättssystemet nu kliver fram är på sätt och vis ett ljus i det annars kompakta mörkret. Både ICC och ICJ måste nu få starkt och oreserverat stöd av världens regeringar, även den svenska. Även den svenska regeringen måste vara tydlig med att om någon av de misstänkta, till exempel Netanyahu, skulle välja att resa till något av ICC-länderna ska han gripas och lämnas ut till Internationella brottmålsdomstolen.

Återigen: Lagen måste gälla lika för alla, oavsett om den misstänkte skulle heta Putin eller Netanyahu. Så sent som i morse hörde jag utrikesministern kommentera detta, och jag hörde henne svaja just i frågan om huruvida Netanyahu skulle gripas och lämnas ut till ICC. Jag tycker att det är viktigt att vi nu får ett klart besked från regeringen och regeringspartierna om vad som egentligen gäller. Detta är inte en fråga som man kan svaja om. Om ICC har beslutat att någon ska gripas och utlämnas är vi skyldiga att verkställa det. Då ska vi göra det, punkt och slut.

Ett annat ljus i mörkret är trots allt att stödet för en palestinsk stat nu ökar. När Sverige för tio år sedan erkände Palestina som stat bröt vi på sätt och vis ny mark. Vi var det första EU-land som erkände Palestina, men vi var inte först i världen med det. Totalt hade då 135 länder erkänt Palestina. Nu, tio år senare, är det 149 länder som har erkänt Palestina. De senaste är också europeiska länder: Norge, Spanien och Irland, och det kommer fler, för bollen är nu i rullning.

Mer än tre fjärdedelar av FN:s medlemsländer erkänner Palestina, och för första gången har Palestina också en egen plats i FN:s generalförsamling med rätt att lägga fram förslag och tillägg till andras förslag. Det internationella stödet för Palestina växer alltså vecka för vecka.

Men det som nu framför allt krävs är en omedelbar vapenvila, och det kan bara ske genom förhandlingar. Hamas måste naturligtvis släppa gisslan, men detta kommer man inte att uppnå genom att fortsätta att döda och lemlästa människor i Gaza eller på Västbanken. Man bekämpar inte terrorism genom att urskillningslöst döda oskyldiga. Tvärtom bygger man upp för ny terrorism. I stället måste det internationella samfundet pressa aktörerna för att få till stånd nya förhandlingar där också gisslanfrågan kan lösas.

En enig riksdag har krävt att ytterligare press ska läggas på Iran genom att Islamiska revolutionsgardet ska terrorlistas. Här måste den svenska regeringen intensifiera arbetet.

En enig opposition har också krävt att EU:s handelsavtal ska pausas tills Israel lever upp till internationell rätt. Jag tycker att det säger sig självt att EU inte ska ha sådana förmånliga handelsavtal med ett land som misstänks för brott mot mänskligheten, som har förkastat tvåstatslösningen och som bedriver något som inte kan beskrivas på annat sätt än som etnisk rensning av de palestinska områdena. Det är inte rimligt.

Därutöver måste också bosättarnas varor stoppas från att nå EU-marknaden, och de extrema bosättarna måste beläggas med kraftigt utökade sanktioner.

Fru talman! Det fruktansvärda dödandet kommer att fortsätta så länge det internationella samfundet låter det pågå. Men det kan upphöra om det internationella samfundet sätter ned foten, och det måste ske nu, innan fler oskyldiga dödas.

Fru talman! Julen närmar sig. Det är en tid när man kan önska sig saker. Jag skulle önska att vi på det nya året kunde få till stånd en förändring i den svenska regeringens attityd i en rad frågor, så att den svenska regeringen inte längre uppträder så tyst och så passivt i viktiga internationella frågor.

Vi ser till exempel hur Sverige lägger ned sin röst i viktiga omröstningar i FN. När man lägger ned sin röst överlåter man åt andra att bestämma, och Sverige drar sig undan från den internationella scenen. Det är enligt min uppfattning fel inriktning. Sverige måste ha en aktiv utrikespolitik med en stark röst, inte vara tyst och sitta passivt.

(Applåder)

Fru talman! Detta är rena snurren. Jag sitter i Försvarsberedningen. Jag satt i den försvarsberedning som gick igenom punkt för punkt i de rapporter som vi skrev. Vi har inte förhandlat om den nationella säkerhetsstrategin i Försvarsberedningen. Inget parti i Försvarsberedningen har fått se den nationella säkerhetsstrategin innan den landade på riksdagens bord.

Det var därför vi skrev artikeln. Vi sa: Vi vill vara med och förhandla om den nationella säkerhetsstrategin, så att vi kan lägga in våra punkter i den. Det handlar till exempel om satsningar på sjukvården, järnvägen och allt annat som måste fungera i fredstid för att det också ska fungera i krigstid.

Det blir rena snurren när man påstår att detta på något sätt har förhandlats eller att man har bjudit in. Det har inte skett. Jag sitter som sagt i Försvarsberedningen. Där har vi behandlat Försvarsberedningens rapporter men ingenting annat.

När vi nu skrev artikeln kunde regeringen åtminstone ha bemödat sig att svara på själva inbjudan. Man kunde ha bjudit in oss till förhandlingar där vi skulle ha kunnat gå igenom texterna i den nationella säkerhetsstrategin. I en sådan förhandling hade vi lagt in våra förslag.

Den här bilden känner jag inte alls igen.

Dessutom bjöd den förra regeringen in till förhandlingar 2017. Då ville man inte komma. Jag tror att det var Pål Jonson som då ansvarade för det. Då ville ni alltså inte ens komma, Pål Jonson. Nu var det vi som bjöd in till förhandlingar, och då fick vi inte ens något svar.

Nej, denna strategi har vi inte sett alls innan den landade på riksdagens bord. Så är det.

Sedan är det bra att vi nu har en skrivelse, så att vi kan prata om detta. Det är den gång som jag tycker att vi ska ha när det gäller sådana här frågor. Det är utmärkt. Men detta visar också problemet här. Nu har Pål Jonson inte ens en tredjedel av riksdagen bakom sig i fråga om den nationella säkerhetsstrategin. Han har alltså inte ens förhandlat in Sverigedemokraterna i den. Det är en svaghet. Det är inte en styrka i detta läge.

Fru talman! Jag instämmer i att det är en styrka när man har samförstånd, inte minst över blockgränserna, i dessa frågor. Men i det här fallet är det inte så.

Jag konstaterade i mitt inlägg att det är mindre än en tredjedel av riksdagens ledamöter som fullt ut står bakom denna strategi. Regeringen har inte ens förhandlat in Sverigedemokraterna, utan även Sverigedemokraterna har en reservation. Detta läge uppkom genom att regeringen inte bjöd in till förhandlingar och samtal om strategin.

År 2017, när vi var i regering, bjöd vi in oppositionen till samtal. Då ville ni inte komma, Pål Jonson. Nu fick vi bjuda in oss själva, via en artikel i Dagens Nyheter. När vi gjorde det fick vi inte ens något svar. Då blir resultatet precis så här. Är det 103 av 349 ledamöter som står bakom strategin? Det är tunt. Det är smalt.

Om det hade blivit diskussioner om detta hade vi naturligtvis tagit upp de frågor som jag tog upp i mitt inlägg. Vi hade tryckt på satsningar på sjukvård, järnväg, läkemedel och elproduktion, eftersom strategin handlar om mer än bara försvaret. Säkerhet är mer än bara försvar. Det handlar om att få hela samhället att fungera.

Försvarsministern är inte socialminister. Han är inte heller infrastrukturminister. Men jag vill ändå ställa en fråga till försvarsministern.

Nog måste väl försvarsministern, när han hör hur sjukvården skärs ned runt om i hela landet, fundera på: Hur ska vi klara detta i krig? När han hör att våra tåg har sämre punktlighet än tågen i Ukraina och att LKAB inte ens får ut malmen via Malmbanan måste han väl ställa sig frågan: Hur i hela världen ska vi klara detta i krig?

Min fråga är: Blir inte försvarsministern oroad när stora delar av det offentliga Sverige fungerar så dåligt i fredstid, och funderar han då inte på hur det kommer att gå i krigstid?

Fru ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation 8.

Den nationella säkerhetsstrategin är ett viktigt dokument, särskilt i tider som dessa. Vi har ett storkrig mitt i Europa, där Ukrainas folk slåss inte bara för sitt lands egen självständighet, demokrati och oberoende, utan egentligen för hela det demokratiska Europa.

Ryssland har brutit mot den europeiska säkerhetsordningen genom att anfalla ett av sina grannländer i syfte att totalt utplåna Ukraina som stat. Om inte det anfallet slås tillbaka kommer Ryssland att gå vidare. Fler länder står på tur för Putins aggression. Det är så despoter gör. De fortsätter att gå vidare tills det tar stopp.

Det är därför det är så viktigt att den demokratiska världen fortsätter att stå upp for Ukraina så länge det behövs. Samtidigt råder det nu stor osäkerhet om vilken väg USA ska välja, både i fråga om Ukraina och i fråga om Nato. Här måste Europa få besked av den nya amerikanska administrationen.

Det är ett mycket osäkert läge i Europa, vilket som sagt gör att en strategi av det här slaget blir mycket viktig. Då är det också viktigt att söka brett samförstånd. Det har vi socialdemokrater gjort, både i fråga om den strategi som vi tog fram i regeringsställning 2017 och för den här strategin.

Vi socialdemokrater skrev därför en artikel i våras där vi uppmanade regeringen att bjuda in brett för samtal kring den nya strategin. Regeringen bemödade sig inte ens om att svara, och än mindre att bjuda in till samtal. Det beklagar jag verkligen. Vi hade behövt ett brett samförstånd och nya insatser för att säkra Sverige i den nya osäkra värld vi nu lever i. Men regeringen har inte varit det minsta intresserad av att lyssna, och än mindre av att förhandla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell säkerhets-strategi

Därför står vi nu här med en nationell säkerhetsstrategi som inte ens en tredjedel av riksdagen står bakom. Jag räknar till inte mindre än elva reservationer från alla partier utom M, KD och L. Också Sverigedemokraterna har ju en reservation.

Det hade inte behövt bli så här. Vi kunde säkert ha hittat breda lösningar om regeringen hade bjudit in till samtal. Men det ville inte regeringen. Det gör också att strategin är tunn. Det finns inga som helst nyheter, och den saknar helt det breda grepp kring nationell säkerhet som vi hade behövt. När vi befinner oss i ett sådant här läge handlar det om att se till att hela Sverige fungerar i fredstid på ett bra sätt eftersom vi vet att läget är mycket besvärligt med höjd beredskap eller i värsta fall krig.

Jag ska ge några exempel. Vi har i dag en sjukvård som inte ens klarar sitt uppdrag i fredstid. Hur ska den då klara sitt uppdrag i krigstid? Och det blir inte bättre de kommande åren. Tvärtom skärs sjukvården nu ned i många regioner, till följd av att regeringen inte prioriterat statsbidragen till välfärden i sina budgetar.

Värmland, Örebro, Blekinge, Sörmland och Östergötland är bara några exempel på regioner som nu skär ned kraftigt i sjukvården. I mitt hemlän Skåne, där Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna styr, genomförs nu de största nedskärningarna i sjukvården någonsin. 2,8 miljarder ska de kapa i den skånska sjukvården. Det motsvarar 1 000 tjänster som ska bort, trots att statsministern i våras lovade att ingen skulle sägas upp i sjukvården. Det löftet höll inte länge, det heller.

Det är samma sak med läkemedel: När Reinfeldtregeringen privatiserade apoteken glömde man bort att det statliga Apoteket hade ett beredskapsansvar, det vill säga ett ansvar att se till att det finns tillräckligt med läkemedel om det skulle bli krig. Man kan ju tycka att just läkemedel - penicillin, insulin, bedövningsmedel och allt annat - är ganska viktigt att ha till hands om det skulle bli höjd beredskap eller i värsta fall krig, men den frågan är fortfarande olöst. Den glömdes bort när man privatiserade, och den har fortfarande inte lösts.

Det är klart att en nationell säkerhetsstrategi borde ha innehållit konkreta åtgärder för att stärka den svenska sjukvården och för att hitta en lösning på läkemedelsfrågan.

Ett annat exempel är infrastrukturen. Ta bara järnvägen! Det är alltså så att tågen i Ukraina går mer i tid än tågen i Sverige, fru ålderspresident, och i Ukraina är det krig. Är inte det ett fruktansvärt underbetyg? Det är följden av att ingen numera tar ett helhetsansvar. En gång i tiden hade vi SJ och Banverket, och då gick tågen i tid. Nu har vi 58 - jag ljuger inte, utan det är 58 - tågoperatörer som trängs på Europas mest nedslitna spår. Spåren är nedslitna därför att allt järnvägsunderhåll har privatiserats och skurits ned. Det är väl inte konstigt att det inte fungerar.

Inte heller det här har regeringen någon plan för. Man vill inte ta tillbaka underhållet i statlig regi så att vi kan få ordning på det, och man vill inte sätta av tillräckligt med resurser för att rusta upp järnvägsnätet. Situationen är illa nog i fredstid, men i händelse av höjd beredskap eller krig vore det svenska sönderprivatiserade och utslitna järnvägssystemet en katastrof. Hur ska vi kunna förflytta både civila och militär personal snabbt över landet om det behövs?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell säkerhets-strategi

På tal om infrastruktur har regeringen inte ens kunnat ge besked om en upprustning av Malmbanan, som har en extremt viktig roll ur beredskapssynpunkt. LKAB kan inte leverera malm, vilket kostar 100 miljoner kronor per dag, och man kan inte heller lösa sin uppgift vad gäller de nya jordartsmetaller man är på väg att börja bryta. Det funkar alltså inte ens i fred. Hur ska det då kunna funka i krig? Malm är en vara vi kan komma att behöva i en sådan situation. Även här måste regeringen lägga om sin politik.

Det tredje exemplet är elförsörjningen. Här har regeringen lagt alla ägg i samma korg: Det är kärnkraften som ska lösa alla problem. Men det är ingen som vet när kärnkraftverken ska börja byggas. Det är ingen som vet när de ska stå klara. Det är ingen som vet var de ska byggas. Det är ingen som vet vad de ska kosta. Det är heller ingen som vet vem som ska betala.

Samtidigt vet vi att kärnkraften inte är någon bra energikälla ur beredskapssynpunkt. Samtliga partier i Försvarsberedningen sa för några år sedan att all kärnkraft omedelbart måste stängas av om Sverige skulle råka ut för ett militärt anfall. Då tappar vi en tredjedel av vår elförsörjning. Den bedömningen stod alltså samtliga partier i riksdagen bakom.

Det är väldigt lätt att förstå varför. Om ett vindkraftverk bombas är det enda som händer att kraftverket dråsar i havet eller faller i marken. Men om ett kärnkraftverk bombas slås inte bara en stor del av vår kraftförsörjning ut, utan då riskerar vi också en kärnkraftsolycka med radioaktivt nedfall på stora landområden. Det är en mycket stor sårbarhet.

Inte heller här har regeringen någon plan - tvärtom. Här har man precis sagt nej till ny elproduktion i form av havsbaserad vindkraft på östkusten motsvarande en fördubbling av Sveriges nuvarande produktion. Att det skulle vara av försvarsskäl har regeringens eget forskningsinstitut, FOI, dementerat. De har förnekat det. De säger att det finns tekniska lösningar för detta - lösningar som tillämpas av Polen, Storbritannien och Danmark.

Utöver detta vill regeringen inte betala för anslutningen till Kriegers flak på sydkusten, vilket gör att inte heller den investeringen blir av. Det skulle ha varit vindkraft motsvarande elbehovet hos nästan alla hushåll i Skåne.

Regeringen lägger alltså alla ägg i samma korg, vilket är extremt dåligt ur beredskapssynpunkt.

Fru ålderspresident! Sjukvård, läkemedel, infrastruktur och elförsörjning - det är bara några exempel på frågor som den här strategin borde ha tagit tag i och aviserat lösningar för. Jag kan bara än en gång beklaga att inte ens en tredjedel av riksdagens ledamöter står fullt ut bakom den här strategin. Det är inte det styrkebesked vi hade behövt i tider som dessa. Tvärtom är det ett svaghetstecken.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för tydligheten i Fredrik Malms svar. Skälet till att jag tar upp detta är inte bara att jag tycker att det är extremt uppseendeväckande att ett parti angriper en organisation på det här sättet. Det är i och för sig inte första gången. Man har angripit andra organisationer som man inte heller tycker om, till exempel Civil Rights Defenders. Men den här regeringen har tyvärr också dragit in pengar till organisationer som man inte sympatiserar med. De fredsmiljoner som gick till fredsrörelsen från Folke Bernadotteakademin ströks omedelbart så fort den här regeringen tillträdde, bara för att ge ett exempel.

Det är alltså inget tomt hot när Sverigedemokraterna angriper Svenska kommittén mot antisemitism och sverigedemokrater lyfter frågan huruvida man ska fortsätta att stödja den. Då gäller det att Liberalerna, Kristdemokraterna och naturligtvis Moderaterna är väldigt tydliga med att man sätter stopp för detta och inte låter sig toppridas av Sverigedemokraterna i den här frågan, vilket tyvärr är fallet i många andra frågor. Men jag tackar Fredrik Malm och Liberalerna för tydligheten i den här frågan.

Herr talman! Jag har samma fråga till Fredrik Malm som jag hade till Magnus Berntsson, och den gäller just antisemitismen. Som jag sa tidigare är det bra att detta kommer upp i debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om situationen i Mellanöstern

Antisemitismen är ett gift som går genom hela historien och som finns i olika kretsar. Den finns i islamistiska kretsar, högerextrema kretsar, vänsterkretsar och så vidare. Att den finns i alla kretsar är kanske just det som gör att det här är så avskyvärt på en alldeles särskild nivå. Och, som jag sa, om den dyker upp i socialdemokratiska kretsar rensar vi ut den omedelbart.

Min fråga inställer sig eftersom regeringsunderlagets största parti, Sverigedemokraterna, går till attack mot Svenska kommittén mot antisemitism. Man lyfter frågan om att dra in stödet till bland annat hågkomstresor gällande Förintelsen. Jag ställer frågan till Fredrik Malm och Magnus Berntsson därför att de företräder två partier som sitter i regeringen och har makt över pengarna. Min fråga är helt enkelt: Tänker Fredrik Malm och Liberalerna slå vakt om stödet till Svenska kommittén mot antisemitism och sätta stopp för den attack som Sverigedemokraterna riktar mot kommittén?

Herr talman! Jag tackar för bra besked i den första frågan. Berntsson sa att det inte finns något som rättfärdigar bosättarrörelsen, och det tror jag är viktigt. Jag hoppas att vi då också får stöd för vårt förslag om att bosättarvaror inte ska komma in på den europeiska marknaden.

När Sverigedemokraterna fick kritik av Svenska kommittén mot antisemitism dömde de ut kommittén. Dem ska vi inte ta på allvar, sa de. De är en part som bedriver opposition just mot oss. Sedan var det ett par enskilda sverigedemokrater som krävde att stödet till Svenska kommittén mot antisemitism skulle dras in.

Därför vore det bra om Magnus Berntsson kanske kunde vara ännu tydligare i sitt stöd till Svenska kommittén mot antisemitism så att inte detta händer. Organisationer har ju faktiskt fått sina pengar indragna om de kritiserat regeringen. Det är inget som vi tar ur luften, utan detta är faktiskt ett reellt hot. Om Magnus Berntsson kan garantera att det inte kommer att hända i det här fallet vore det väldigt bra.