Morgan Johansson (S) svarade Kerstin Lundgren i en replik om Utrikespolitisk debatt i debatten ”Protokoll 2022/23:63 Onsdagen den 15 februari” den 15 feb 2023.
Kerstin LundgrenC· i en replikJag vill berömma Morgan Johansson och Socialdemokraterna, precis som jag berömde utrikesministern tidigare, för markörerna. Det är bra att ni är så tydliga med att det finns en bred samsyn om stödet till Ukraina och om…Herr talman! Den här utrikesdebatten äger rum i skuggan av två oerhörda mänskliga katastrofer.
Den ena är förra veckans fruktansvärda jordbävning i Turkiet och Syrien. Mer nyheter om dess dödliga omfattning når omvärlden dag för dag. Det ser ut att vara en av de värsta naturkatastroferna i denna del av världen på 100 år. Dödssiffran stiger för varje dag som går - så många som 50 000 har dött, kan ha dött eller kan komma att dö direkt av jordbävningen, begravda under rasmassorna, eller av köld, skador, sjukdomar och andra umbäranden som en direkt följd av katastrofen. Av dessa 50 000 människor är kanske en tredjedel barn. I går fick vi höra att 26 miljoner människor är i behov av humanitärt stöd.
Våra tankar går till dem som har omkommit och till alla dem som kämpar för sina liv och för sina anhöriga.
Vi socialdemokrater välkomnar de insatser som Sverige gör genom bland annat MSB och Sida för att rädda liv och hjälpa de drabbade. Men vi är också starkt kritiska till att regeringen har skurit ned på biståndet, bland annat till FN:s organisationer, vilket kommer att göra det svårare att hjälpa till i liknande situationer i framtiden. Till exempel har Sverige skurit ned på stödet till FN:s fond för katastrofbistånd.
Här måste regeringen tänka om. Jordbävningen i Turkiet och Syrien är inte den sista humanitära katastrof där mänskligheten måste samlas, där omfattande stöd måste in snabbt och där Sverige och andra länder måste ha beredskap.
Herr talman! Den andra stora mänskliga katastrofen är förstås Rysslands överfallskrig mot Ukraina, som nu har pågått i snart ett år.
Här måste vi vara tydliga: Ukraina utkämpar vår strid. Ukrainas kamp handlar om en kamp för demokrati, mänskliga rättigheter, nationellt oberoende och det ukrainska folkets rätt att styra över sitt eget öde utan inblandning av främmande makt. Vi får inte svika dem.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt
Mot dem står ett Ryssland som i allt snabbare takt utvecklas mot en fascistoid diktatur. Yttrandefriheten är kväst. De demokratiska institutionerna och domstolarna är reducerade till kulisser. Oppositionella kastas i fängelse eller lönnmördas, ibland till och med utomlands. All makt samlas till en och samma person: Putin. Han har gång på gång hemfallit till ett annat av fascismens kännemärken, nämligen aggressiva angrepp mot grannländer.
Det Ryssland nu ägnar sig åt är inget annat än ett imperialistiskt kolonialkrig. Man vill lägga Ukraina under sig, även till priset av att man bombar sönder landet. Det är barbari.
För en ledare som Putin är människoliv inget värt, och inte den egna befolkningen heller. Vi ser nu hur denna ryska regim är beredd att offra en hel generation av sina unga män på detta meningslösa och orättfärdiga krig. Det är djupt tragiskt.
Historien lär oss att det bara finns ett svar mot en sådan regim: motstånd. Den måste bekämpas. Den får inte vinna, för vad står på tur om Ryssland skulle ta Ukraina? Är det Moldavien? Är det ett nytt försök på Georgien?
Jag är stolt över att den socialdemokratiska regeringen från första dag gav stöd till Ukraina efter anfallet. Vi kommer att fortsätta backa upp svenska militära, humanitära och ekonomiska stödinsatser till dess att kriget är vunnet.
Herr talman! Vi kommer också att fortsätta backa upp regeringen i den pågående Natoprocessen. Efter Rysslands anfall på Ukraina drog vi socialdemokrater slutsatsen att det som tjänar Sveriges och den svenska befolkningens säkerhet bäst nu och för överskådlig framtid är ett medlemskap i Nato. Samma slutsats drogs i Finland.
Alliansfriheten har tjänat Sverige väl i över 200 år, men med det här kriget förändrades förutsättningarna.
Vi kommer att fortsätta samverka med regeringen för att driva Natoprocessen i mål, men jag måste säga att det nu finns skäl att känna oro. Efter Sverigedemokraternas uttalanden i samband med koranbränningarna, och regeringens ovilja att markera mot dem, har nu hela processen lagts på is. Vi har nu konkret sett hur regeringens beroende av ett högerextremt, främlingsfientligt och islamfientligt parti har fått allvarliga negativa konsekvenser för Sverige.
I går blev det ännu allvarligare genom beskedet från Finland om att man nu går fram med sin Natolagstiftning innan ratificeringarna är gjorda. Detta kan innebära att Finland går före in i Nato och att Sverige lämnas efter i limbo. Det är i så fall ett misslyckande för den svenska regeringen att man inte har kunnat hålla samman Sverige och Finland. Detta är inte alls en icke-fråga, som utrikesministern påstod i går. Det får nämligen långtgående följder för våra militära samarbeten, inte minst samarbetet med Finland. Detta är en helt central fråga för vår säkerhet, och den måste tas på allvar.
I sak är det ju så att ett svenskt och finskt Natomedlemskap skulle stärka Nato och öka säkerheten i vår del av världen. Detta ser övriga Natoländer. Låt oss hoppas att det kan bidra till att lösa frågan, men regeringen kan inte vifta bort det här som en icke-fråga. Man måste nu visa det ledarskap som behövs för att kunna föra processen framåt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt
Herr talman! Det tog inte den nya högerregeringen många timmar att överge två svenska utrikespolitiska profilfrågor: den feministiska utrikespolitiken och enprocentsmålet för bistånd.
Båda delarna är obegripliga. När vi socialdemokrater lanserade den feministiska utrikespolitiken för snart tio år sedan hakade ett antal regeringar med olika politisk färg på. Det skedde i Frankrike, Tyskland, Kanada och många fler länder. Vårt enkla budskap om att fokusera på kvinnors och flickors rättigheter, resurser och representation inspirerade helt enkelt många andra länder att göra samma sak. Sverige skapade, genom Margot Wallström och Ann Linde, någonting nytt.
Nu överger högerregeringen detta, trots att kvinnors och flickors rättigheter utmanas mer än på länge. Det är flickor och kvinnor som drabbas när extrema religiösa krafter bekämpar sexuella och reproduktiva rättigheter. Det är flickor och kvinnor som världen över faller offer för grovt sexuellt våld, inte minst i krigszoner. Det är flickor och kvinnor som får ta den värsta smällen när ekonomin försämras och när arbetslöshet och fattigdom breder ut sig.
Nu överger regeringen dem, och det är helt enkelt ett svek, inte minst också mot bakgrund av att vi ser hur flickor och kvinnor i Iran kämpar med livet som insats för att göra sig fria från det förtryck som de har lidit under i mer än 40 år. De måste kunna känna stöd utifrån från oss alla, och det måste läggas press på Irans regering, till exempel genom att vi terrorklassar Islamiska revolutionsgardet.
Så till biståndet. Trots att Liberalerna och Kristdemokraterna före valet dyrt och heligt lovade att behålla enprocentsmålet, till och med öka biståndet, överger de nu enprocentsmålet.
Det dummaste argumentet mot enprocentsmålet är att det inte finns några bra projekt att lägga pengarna på. Detta säger man alltså i en värld där 700 miljoner människor lever i extrem fattigdom och där miljontals barn dör varje år av hunger och av sjukdomar som man skulle kunna bota. Detta har också förvärrats av pandemi och krig. Allt fler människor trycks ned i extrem fattigdom. Klyftorna ökar, och de som drabbas värst är som vanligt kvinnor och barn.
Samtidigt befinner vi oss mitt i en klimatkris där fattiga länder behöver ha stöd för att kunna göra den nödvändiga omställningen till hållbarhet. Det är en ödesfråga för hela planeten och för hela mänskligheten.
I detta läge väljer alltså den svenska regeringen att överge enprocentsmålet och skära ned på biståndet.
Detta kan också få andra konsekvenser, som i Mellanöstern där regeringen nu skär ned på FN:s stöd till de miljontals palestinska flyktingarna genom UNRWA. Här väljer alltså Sverige medvetet att spela en negativ roll i konflikten samtidigt som våldet där eskalerar ännu mer. Det är fel väg att gå.
För oss socialdemokrater är biståndet en moralisk fråga. Behovet är oändligt. Det är rimligt att vi kan sätta av åtminstone en hundradel av landets samlade inkomster för att hjälpa de mest utsatta. En socialdemokratisk regering kommer steg för steg att återupprätta enprocentsmålet då det för oss är en fråga om solidaritet och medmänsklighet.
(Applåder)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt
Herr talman! I en intervju uttryckte Morgan Johansson att han är en dålig förlorare. Det kan man vara efter ett val, men det behöver inte innebära att man försöker bli världsmästare i antagonistiska superlativer när vi nu befinner oss i den situation vi gör.
Socialdemokraterna var det av de större partierna som var mest senfärdigt i sin svängning i Natofrågan. De behövde gott om tid på sig för att analysera den nya verkligheten och vägrade in i det sista att ställa sig bakom en svensk Natooption när riksdagen röstade igenom tillkännagivanden om det långt före rådande läge.
Jag vill uppmana Socialdemokraterna att i rådande situation inte använda provokationer från vänsterextrema, högerextrema och islamistiska krafter med flera för att piska upp en inrikespolitisk instabilitet och försöka förorsaka en regeringskris, vilket både Magdalena Andersson och Morgan Johansson har försökt göra men som tack och lov fallit platt. Många, inte minst säkerhetsorienterade myndigheter, bedömer detta som mycket allvarligt, och det finns ingen anledning att göra så. Det fungerade inte med den desperata presskonferens Socialdemokraterna höll i valrörelsens slutskede, och det ska inte tillåtas få fäste nu heller.
Att Socialdemokraterna har sviktat i Natofrågan är ett faktum, men jag välkomnar givetvis att de har ändrat sig utifrån den nya verkligheten. Vad drar Socialdemokraterna för lärdomar av detta i sitt analysarbete och i sin förmåga att lära sig en läxa av det allvarliga läget?
Herr talman! Jag undrar vem det är som ska lära sig en läxa. Sverigedemokraterna måste förstå att ni nu sitter på ett antal centrala poster i svensk politik. Det innebär att det spelar roll vad ni säger och gör. När en sverigedemokrat betalar Paludan för att bränna koranen och en annan sverigedemokrat, dessutom centralt placerad, säger att man kan bränna hundra koraner till utanför den turkiska ambassaden får det betydelse. Det kanske inte fick betydelse när Sverigedemokraterna var ett mindre parti och inte hade några centrala positioner, men nu får det betydelse.
Jag har pekat på att dessa uttalanden och detta agerande har gjort att den svenska Natoprocessen har gått i stå. Det hade varit utmärkt enkelt för den svenska regeringen att omedelbart ta avstånd från detta, men det har den svenska regeringen inte klarat av att göra. Det vore dock klädsamt om Aron Emilsson gjorde det. Står han bakom Richard Jomshofs uppfattning att man kan bränna hundra koraner till, eller tar han avstånd från det? Förstår inte Aron Emilsson vilken effekt detta kan få och redan har fått i utrikespolitiken?
Jag söker ingen konflikt i detta utan konstaterar bara att bland annat detta gjorde att den svenska Natoprocessen gick i stå. Nu har vi alla som vill driva denna process framåt ett ansvar att samverka.
Jag måste dock säga att när man hanterar en så viktig fråga på det lättvindiga sätt som bland andra Sverigedemokraterna har gjort får det konsekvenser. Ta nu ansvar för ditt eget parti, Aron Emilsson! Passa nu på att ta avstånd från de omdömeslösa uttalanden som dina partikamrater har gjort.
(Applåder)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt
Herr talman! Jag tror inte att det har undgått någon att jag i min roll som ordförande i utrikesutskottet och som utrikespolitisk talesperson för Sverigedemokraterna har tagit varje tillfälle i akt att påpeka det otroligt beklagliga, bekymmersamma, onödiga och huvudlösa med en rad av alla de provokationer som har skett när vi befinner oss på tröskeln till ett Natomedlemskap - oavsett om det har gällt den upphängda dockan föreställande Erdogan, koranbränningarna eller Turkiets motkrav på Sverige. Inget av detta tjänar processen.
Jag kommer inte att recensera uttalanden av justitieutskottets ordförande, men låt mig förtydliga att det uttalande Morgan Johansson hänvisar till är ryckt ur sitt sammanhang. Samma person har också uttalat att det är ett antiintellektuellt, huvudlöst, idiotiskt och oklokt sätt att hantera försvaret av yttrandefriheten på. Man måste alltså se hur användandet av ett enskilt uttalande kan få en situation att blossa upp.
Herr talman! Jag hörde inget avståndstagande utan snarare ett försök att försvara dessa uttalanden. Det får man kanske förstå med tanke på att det är en partikamrat till Aron Emilsson vi talar om.
Jag menar att man måste ha en rak linje när sådant här händer. Jag kände också en mycket stark avsmak när jag såg dockan hängas upp, för ett sådant agerande uppmanar mer eller mindre till politiskt våld. Jag kommer från ett politiskt parti där två centrala företrädare blivit dödade och känner därför alltid stark avsky när partier, politiker eller opinionsbildare beter sig så och på något sätt leker med våldsyttringar. Man måste kunna säga det, och det gjorde vi också.
Likadant måste man när ens partikamrat, i detta fall till Aron Emilsson, gör omdömeslösa uttalanden kunna ta avstånd från det. Gör man inte det riskerar denna bild att gå ut i världen som något som speglar Sveriges hållning, och då får det realpolitiska konsekvenser, vilket vi nu faktiskt sett när Natoprocessen har gått i stå.
Herr talman! Jag vill än en gång välkomna Socialdemokraternas stöd till den pågående Natoprocessen. Det är det viktigaste utrikespolitiska projektet under den här mandatperioden och naturligtvis längre än så. Det är viktigt att understryka att den breda parlamentariska uppslutningen här i kammaren är ett bra stöd för regeringen i arbetet med att se till att genomföra det memorandum som den tidigare regeringen ingick.
Jag vill också understryka att regeringen ser ett mycket starkt stöd från Sveriges allierade, inte minst genom besöken i Stockholm de senaste veckorna från såväl Polens som Tysklands utrikesministrar. Vi har också sett det själva när vi åkt ut i världen. Jag har ett bra exempel på detta i mitt eget besök i Washington i höstas tillsammans med Finlands utrikesminister, då jag upplevde den uppslutning som finns bland Natoallierade för att Sveriges medlemskap ska kunna bli verklighet så fort som möjligt.
Jag tyckte att det var viktigt att ta till orda här för att säga att påståendet att processen skulle ha lagts på is inte är korrekt. Det har den inte alls. Man har inte haft några politiska samtal därför att Turkiet själva konstaterat att det inte varit meningsfullt. Men det betyder inte att memorandumet, som är vår vägkarta för att bli medlemmar, inte fortsätter att genomföras. Det förs samtal på tjänstemannanivå och omfattande verksamhet är i gång på myndighetsnivå för att se till att detta blir verklighet. Det är viktigt i det här sammanhanget att inte sätta bilden av att processen ligger på is, för det gör den alltså inte.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt
Herr talman! Jag tror nog att man kan säga att processen har lagts på is i så måtto att ingen väl tror att någonting kommer att hända på riktigt före det turkiska valet, när nu det blir. Det vet man inte riktigt. Jordbävningen kan ju också påverka den saken.
Alla de försök att röra sig framåt som regeringen gjort på senare tid har visat sig falla platt till marken. Det har varit en situation där talmannen inte var välkommen i Turkiet längre och där den svenska försvarsministern inte heller var det, som en reaktion på den svenska diskussionen.
Jag tog upp bakgrunden till diskussionen, och nu när jag har utrikesministern framför mig kan jag passa på att fråga honom hur han ser på vad som ledde fram till den här situationen. Jag menar på att när man sitter i ledande befattningar måste man ta ansvar för de uttryck som ibland fälls och också kunna ta avstånd från dem.
När vänsterpartister i somras viftade med PKK-flaggor var vi från den svenska regeringens sida väldigt tydliga med att ta avstånd från det. Vi sa att det var omdömeslöst. Men när en sverigedemokrat säger att man kan bränna hundra koraner till hör jag ingenting från den svenska regeringen. Man måste i det läget som regering helt enkelt vara beredd att ta avstånd, för annars blir ju bilden utåt att detta på något sätt är något som den svenska regeringen står bakom. Så kan det inte vara.
Nu har utrikesministern chansen i sin nästa replik att lägga ut texten kring detta. Var det inte så att dessa omdömeslösheter gjorde att processen hamnade i ett mycket svagare läge än tidigare? Passa på nu, utrikesministern, att tala klarspråk kring detta! Det vore väldigt bra.
Herr talman! Ja, klarspråk ska jag tala, men kanske inte riktigt på det vis som Morgan Johansson tänker sig. Jag har inga problem med att fördöma och tala om de händelser som inträffat, vare sig de handlat om att hänga dockor eller bränna heliga skrifter. De har naturligtvis varit förkastliga. Det har jag också sagt när jag fått frågan.
Men Morgan Johansson tycks utgå från att den här problematiken började när Sverige fick en ny regering. Det gjorde den alltså inte. När vi tillträdde fick vi ärva den situation som fanns tidigare. Där fanns ett misstroende på turkisk sida beroende på ett avtal som ingåtts med Amineh Kakabaveh, till helt nyligen ledamot i den här kammaren, som din regering och också du själv, Morgan Johansson, i högsta grad var involverad i. Det är klart att det skapade en uppförsbacke som vi har haft att jobba med i regeringsställning.
Dock kan jag säga att det varit väldigt tydligt i kontakterna från turkisk sida att vi i den nytillträdda regeringen inte upplevdes ha samma bagage som den gamla regeringen. Vi har naturligtvis just nu en situation som har varit mer negativ, men vi kommer alltså till ett annat bord än tidigare.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt
Herr talman! Jag förstår att Tobias Billström vill försöka skriva om historien, men sanningen är att den förra regeringen i stor utsträckning löste upp de knutarna genom det Madridavtal som vi tecknade. Det var ju den väg framåt som vi anvisade, och vi hade ett bra samarbete med alla parter i processen. Problemet har uppstått nu därför att under våren har saker och ting försämrats dramatiskt.
Just nu är det inget som rör sig framåt alls, och det är faktiskt utrikesministerns ansvar att försöka anvisa en väg framåt. Det senaste man sett - i går - är att risken finns att hela planen att gå in tillsammans med Finland också spricker. Då är det ett misslyckande för den svenska regeringen. Jag tycker nog att utrikesministern ska ta ansvar för det misslyckandet och i så fall också anvisa en väg framåt. Det är regeringen som styr riket, och det ansvaret har han.
Herr talman! Morgan Johansson ger en bra beskrivning av en av de allvarligaste konsekvenserna av den nya högerregeringens politik, nämligen de enorma nedskärningarna i Sveriges biståndsbudget som gör att världens fattigaste nu får betala priset för den borgerliga politiken. En grundpelare i svensk biståndspolitik har varit att 1 procent av våra totala inkomster ska gå till världens fattigaste för att göra världen mer jämlik. Det målet har funnits i över 50 år, och nu tar högerregeringen bort det. Det är en del i en mycket dålig biståndspolitik som den nya M-ledda regeringen för. I detta är jag och Morgan Johansson överens om mycket.
Samtidigt går det inte att komma ifrån Socialdemokraternas ansvar för att vi är där vi är när det gäller biståndspolitiken. Under flera år förde Socialdemokraterna en politik som bäddade för denna situation. I Socialdemokraternas egen skuggbudget i höstas levde man inte ens upp till enprocentsmålet, som man ju hävdar att man värnar.
Vad har då Socialdemokraterna gjort? Det stora problemet är avräkningarna av biståndet. Den dåvarande S-regeringen använde biståndet som en kassabok att ta pengar från för att möta ökande kostnader, framför allt för flyktingmottagande. När kriget i Ukraina bröt ut drogs biståndet snabbt ned för att finansiera mottagande av flyktingar - flyktingar som aldrig kom. Men trots beslut om återföring fick neddragningarna stora konsekvenser för det svenska biståndet under förra året.
Kristdemokraterna prioriterade till exempel att få till ett tak på avräkningarna på 8 procent snarare än en biståndsbudget på 1 procent. Det var en felprioritering, men fortfarande en prioritering - som inte hade behövts om Socialdemokraterna inte ägnat sig åt så stora avräkningar. Vilket ansvar har Socialdemokraterna för neddragningen av biståndsbudgeten, enligt Morgan Johansson?
Herr talman! Socialdemokraterna lägger ju på 2 ½ miljarder på biståndet. Vi ökade biståndet i vårt budgetförslag, medan regeringen skar ned med 1,4 miljarder i rena siffror.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt
Sedan tog Håkan Svenneling upp frågan om avräkningarna, som ju sker i enlighet med de Dac-regler som finns och som alla länder gör. Jag tycker faktiskt att det är rimligt att en del av biståndspengarna ska kunna gå till att finansiera kostnader som kommer i samband med flyktingar. Så har alla tidigare regeringar, vad jag vet, också hanterat detta. Det är i enlighet med Dac-reglementet.
Det jag sa i mitt anförande var att vi socialdemokrater står upp för enprocentsmålet. Vi kommer att se till att återgå till enprocentsmålet när vi får möjlighet att styra Sverige igen, därför att för oss är det en moralisk fråga. Åtminstone en hundradel av våra samlade inkomster ska faktiskt kunna gå till de allra mest utsatta. Det behöver Håkan Svenneling inte tveka en sekund över.
Steget upp till 1 procent är dock ganska stort. Det är 7 miljarder, om man nu från ett år till ett annat skulle öka biståndet. Socialdemokraterna kommer att ta det här steg för steg. Vi tar också ansvar för att statsbudgeten totalt sett går ihop. Vänsterpartiet känner ju inte alltid det ansvaret, men det gör vi. Det innebär att när vi gör sådana här stora åtaganden genomför vi dem steg för steg, på samma sätt som när vi återupprättade enprocentsmålet i början av 2000-talet efter det att det hade avvikit medan vi sanerade statsfinanserna. Håkan Svenneling kan vara helt säker på att vi socialdemokrater håller fast vid enprocentsmålet och kommer att leva upp till det också i regeringsställning.
Herr talman! Om Morgan Johansson vill läsa en budget om hur man lever upp till enprocentsmålet kan han läsa Vänsterpartiets eller Miljöpartiets budgetmotioner. Jag tror till och med att Centerpartiets budgetmotion har 1 procent. Det är bara Socialdemokraterna som först säger att de vill värna det men som sedan säger: Jamen 7 miljarder blev lite mycket. Vi hade bara 2.
Sluta siffertrixa! Ni klarar inte av att leva upp till enprocentsmålet. Ni har attackerat biståndet med avräkningar under lång tid. Ni har gömt er bakom OECD-Dac. Det ledde till att ni kallade världens länder till en miljökonferens som hette Stockholm + 50. Men veckan innan hade ni skurit ned i biståndet till de länder som dök upp där. Det här är effekten av er biståndspolitik.
Detta har gett de borgerliga partierna med framför allt Sverigedemokraterna i spetsen möjlighet att attackera biståndet, vilket gjort att en 50årig hörnsten i svensk utrikespolitik nu är borta. Det måste ni ta ansvar för. Sverige måste stå upp för biståndet.
Jag tycker att den retorik som jag hör från Socialdemokraterna är bra. Men visa den också i siffrorna och i pengarna på bordet! Läs de andra partiernas budgetmotioner så lär ni er hur man gör!
Herr talman! Det här är klassisk vänsterpartiretorik att säga att det som de borgerliga gör på ett eller annat sätt egentligen är Socialdemokraternas fel. Det beror på att Vänsterpartiets huvudmotståndare aldrig har varit de borgerliga, utan det är vi som varit det. Det är alltid oss ni ger er på.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt
Jag tar naturligtvis ansvar för den budget som vi har lagt fram, och den innebär att vi successivt återgår till enprocentsmålet. Men vi är också ett parti som tar ansvar för statsfinanserna totalt sett. Vi inser att man inte kan göra detta från ett år till ett annat, utan vi trappar upp det efter hand. Vi lägger på 2 ½ miljard i vårt budgetförslag för det här året, och om vi återkommer i regeringsställning kan Håkan Svenneling vara helt säker på att vi återgår till enprocentsmålet. Men vi kommer att göra det i den takt som statsfinanserna tillåter. Tvivla aldrig på vår inriktning!
(Applåder)
Herr talman! Jag vill berömma Morgan Johansson och Socialdemokraterna, precis som jag berömde utrikesministern tidigare, för markörerna. Det är bra att ni är så tydliga med att det finns en bred samsyn om stödet till Ukraina och om stödet för ett Natomedlemskap.
Det är också bra att Socialdemokraterna står upp för enprocentsmålet. Men här måste jag ändå flika in att det hade varit möjligt att göra det också i årets budget. Nu är Socialdemokraterna precis som vi i opposition. Vi klarade av att stå upp för enprocentsmålet. Det kostade på, men vi valde att göra det. Att stå upp nu visar att vi inte vill minska biståndet.
Det är en hållning som vi också drev under alliansregeringen. Alliansregeringen var tydlig med att stå upp för enprocentsmålet. Det är en markör som Morgan Johansson nog behöver fundera över när han hänvisar till Socialdemokraternas historia i den delen.
Herr talman! Jag måste också få ställa en fråga. Hade Sverige inte kunnat bli Natomedlem tidigare? Hade det inte varit möjligt att bjuda in till övergripande samtal tidigare än efter den 24 februari 2022? Då hade vi kanske inte stått inför den utmaning som vi just nu upplever.
Avslutningsvis: Jag hörde ingenting om nya sanktioner. Står Socialdemokraterna upp för åsikten att EU ska införa sanktioner mot IRGC samt skärpta Magnitskijsanktioner mot korruption och systematisk penningtvätt?
(Applåder)
Herr talman! När det gäller den sista frågan nämnde jag terrorklassning av Islamiska revolutionsgardet i mitt anförande. Det står vi upp för.
Vid frågan om vi kunde ha blivit Natomedlem tidigare bortser man från att själva bakgrunden till att vi tog det steget var kriget och det faktum att Finland bestämde sig för att gå med i Nato. Kriget som inleddes för ett år sedan gjorde det tydligt att Ryssland inte över huvud taget respekterade den europeiska säkerhetsordningen. Det ställde hela den ordning på ända som vi haft i Europa under decennier; den grundlades ju på 70-talet. Det gjorde att vi fick fundera igenom vår framtida hållning och hur vi skulle ha det framöver.
Jag står upp för den politik med alliansfrihet som Sverige bedrivit under 200 år. Det var ju inte vi socialdemokrater som hittade på den, utan det gjorde Karl XIV Johan. Den tjänade Sverige väl genom två världskrig och också genom alla krig på 1800-talet.
Att rycka upp den politiken för att gå över till något annat var ett jättestort steg, men vi valde att göra det när vi såg utvecklingen då Ryssland angrep Ukraina och när vi dessutom såg hur Finland gjorde sitt vägval. Det är så man måste se på detta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt
Jag har redan kommenterat enprocentsmålet. Socialdemokraterna kommer att stå fast vid det. Vi lade på 2 ½ miljard i vårt budgetförslag, och vi kommer steg för steg att återupprätta enprocentsmålet i regeringsställning.
Herr talman! Det är intressant att Socialdemokraterna ändå hänvisar till Karl XIV Johan när det gäller alliansfriheten. Det är naturligtvis en historieskrivning som vi alla kan ställa upp på.
Herr talman! Vi såg ju faktiskt Ryssland angripa Georgien 2008. Vi såg Ryssland angripa Ukraina 2014. Det var den tidpunkt då Centerpartiet drog slutsatsen att vi måste ändra vår hållning. Vi såg att Ryssland hade andra planer.
Vi har under många år försökt - oj, så vi har försökt! - att sträcka ut en hand till Socialdemokraterna för att få igång en diskussion om vad som har gällt och om vi skulle ändra hållning i säkerhetspolitiken. Men Socialdemokraterna ville inte lyssna. Av detta skäl tycker jag att det finns skäl för dem att vara lite ödmjuka i denna del.
Herr talman! Jag redovisade bara argumenten. Det som hände för ett år sedan med ett storskaligt överfallskriget - invasionskriget - som syftar till att ta hela Ukraina var något som vi inte sett någon gång under hela efterkrigstiden. Det var detta som gjorde att vi funderade igenom vilka slutsatser vi måste dra av det.
Samtidigt fanns det en process i Finland som också spelade roll. Det faktum att Sverige inte tog steget in i Nato efter andra världskriget var bland annat hänsynen till Finland. När Finland började diskutera Natomedlemskap fick det helt enkelt betydelse också för oss. Det är så här bakgrunden ser ut.
Jag hoppas att vi ska kunna driva processen i mål tillsammans. Just nu ser det lite svårt ut, men vi i Socialdemokraterna är fortsatt konstruktiv samarbetspartner till regeringen för att detta ska kunna drivas framåt.
