Hanna Westerén

Fru talman! Jag vill inledningsvis tacka för att finansminister Elisabeth Svantesson tar den här debatten själv och inte delegerar den vidare med hänvisning till att den rör infrastruktur. Jag menar att den svenska sjöfartens utveckling är en angelägen fråga ur flera aspekter. Jag är väldigt glad att finansministern deltar i den här debatten.

Min fråga emanerar som bekant ur det som skedde under upphandlingen av Gotlandstrafiken, som berör min valkrets. Där var det vinnande rederiet helt uppriktigt med att man valt att lägga anbud via ett danskt dotterbolag, eftersom de danska tonnageskattereglerna är mer generösa och även enligt vår egen myndighet Trafikverket mer flexibla och tillåtande.

Jag hoppas att det uttalade målet för den regering som Elisabeth Svantesson ingår i är att vi ska åstadkomma fler svenskflaggade fartyg. Det får finansministern i så fall gärna bekräfta.

Att fler fartyg går under svensk flagg är viktigt av flera skäl. I en sjöfart som är helt globaliserad är det ändå rätt härligt när några skattemedel stannar i landet. Men det är omöjligt att delta i den här typen av debatt utan att nämna det skärpta säkerhetsläget. Att i rådande läge göra vad vi kan för att fler fartyg ska gå under svensk flagg bör vara någon form av bottenplatta.

Därtill får jag tydliga signaler från både arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer om behovet av att öka den svenska sjöfartens attraktivitet och konkurrenskraft. Jag är övertygad om att de signalerna också sänds till finansministern.

Jag har tagit del av de skäl som finansministern anger för att i nuläget inte ändra reglerna för tonnageskatt. Men jag skulle vilja att finansministern utvecklar hur attraktiviteten ska öka i svensk sjöfart, förutom borttagandet av stämpelskatten, så att den svenska sjöfarten växer och antalet svenskflaggade fartyg blir större.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har stor respekt för att tonnageskattesystemet är relativt nytt - det är från 2017 - och att det behöver få sätta sig. Det svenska systemet har också omtalats som ett av de bättre systemen i världen. Men finansministern vet precis som jag att det går undan i en globaliserad värld.

Jag är inte ensam om att undra om det ändå inte är dags att vi uppdaterar tonnageskattereglerna och kanske även inkluderar all sjöfart som sker i svenska vatten. Det är hur som helst inte ett område som kan lämnas därhän nu när stämpelskatten är avdiskad.

Svensk sjöfart behöver stärkas för jobbens skull, för klimatets skull och inte minst för beredskapens skull. Jag undrar igen: Ska vi ha fler eller färre fartyg med svensk flagg?

Fru talman! Till att börja med, för att exemplifiera, finns det något som jag tror skulle göra stor skillnad för Sverige: ett investeringsstöd för fler hyresbostäder. Vi har en byggkris i Sverige. Vi har en byggbransch som verkligen skriker efter en annan typ av uppdrag och en annan typ av politik, som inte bara handlar om trädäck, badrum och kök hos oss som redan har det alldeles för bra. Det tror jag skulle göra stor skillnad för Sverige när det gäller både bostäder och jobb.

När det gäller det ärende som vi diskuterar i dag - våra skatteutgifter - är det fullständigt uppenbart att det skulle vara möjligt att göra annorlunda. Det är möjligt att fördela välstånd och resurser på ett annat sätt.

Fredrik Ahlstedt säger att det är jobben som är i fokus. Då undrar jag hur man tänker kring jobben när det gäller till exempel utökningen av rot, där Riksrevisionen tydligt har sagt att det innebär stora risker för mer svartarbete och att det inte ökar arbetsutbudet. Vem är reformen till för i så fall? Jag förstår inte.

Vi har under en rad år haft skattesänkningar och jobbskatteavdrag som har försett oss som redan har jobb och som har det väldigt bra med mer resurser, medan de som har det allra sämst har fått det allt sämre. Det är uppenbart att det blir mer och mer till oss som redan har. Det sliter isär vårt land och ökar ojämlikheten. Ojämlikheten är skadlig och farlig, och den sliter isär vårt land.

Jag är fullständigt övertygad om att det är möjligt att använda resurserna på ett annat sätt, och jag ser fram emot den dag då Socialdemokraterna kan se till att skatteutgifterna fördelar sig helt annorlunda.

(Applåder)

Fru talman! Vi befinner oss mitt i den ljuva sommartid. För oss riksdagsledamöter blir det så småningom lite färre voteringar, epostmeddelanden och möten. För många runt om i Sverige blir det semester och sommarlov. Det blir kanske tid för bad, glass, mys och kanske en efterlängtad resa.

Men sommartiden är, som jag antydde i mitt anförande, inte ljuv för alla. Klyftorna ökar i Sverige av i dag. Den som äger sin bostad är till exempel en klockren vinnare. Fredrik Ahlstedt lyfte själv ränteavdragen, som faktiskt gör att vi som äger vår bostad är eviga vinnare.

Den som redan har får ännu mer med den här regeringen. Ojämlikheten är skadlig och sliter isär vårt land. Jag vill mena att ojämlikhet är dyrt och dåligt. Vi riskerar att få en uppväxande generation där många barn får sämre skolresultat och sämre förutsättningar att bli de där arbetsamma vuxna som Fredrik Ahlstedt, och även jag, gärna skulle se på framtidens arbetsmarknad.

Men jag hörde inget om barnen och barnfamiljerna i Fredrik Ahlstedts anförande. Vad är Fredrik Ahlstedts svar till de barnfamiljer som hade varit hjälpta av ett extra barnbidrag eller av en regering som såg dem över huvud taget?

Fru talman! Jag är medveten om att redovisningen av skatteutgifter inte alltid genererat någon större debatt i riksdagens kammare. Jag tycker dock att det finns all anledning att stanna upp och reflektera över sakernas tillstånd. För en ovan lyssnare kan rubriken på ärendet låta som att vi är här med anledning av teknikaliteter, men bakom varje post som nämns i ärendet ryms oftast enorma belopp som är frukten av - hoppas jag i alla fall - noggranna överväganden och reella vägval.

Fru talman! Det brukar sägas att politik är att vilja. Så är helt klart fallet. Men politik är sannerligen också att välja - att välja väg för att komma närmare det samhälle man vill leva i.

Jag engagerade mig politiskt för att jag ville förändra samhället till det bättre, stärka välfärden och öka rättvisan. På flera områden har styrkeförhållandena i den här kammaren medfört utveckling i rakt motsatt riktning. SD-regeringen som nu sitter vid rodret har konsekvent satt välfärden på svältkur. Så snart tillfälle ges införs subventioner och skattesänkningar som gör den rike rikare och den fattige allt fattigare.

Som synes i uppräkningen i betänkandet har regeringen utöver att bränna enorma summor i stöd till de mest välförsedda hushållen i form av rot, rut och jobbskatteavdrag även förändrat reduktionsplikten på ett minst sagt radikalt sätt. Den debatten, fru talman, vet jag att ett annat utskott tar, men det tål ändå att nämnas i sammanhanget att sänkningen av reduktionsplikten riskerar att sätta svenska hushåll i en oerhört knepig sits den dag regeringen nås av insikten att klimatmålen alltjämt måste nås och att kurvan blir besvärande brant och kostsam för den som inte tar ansvar för utsläppen i det land man är vald att tjäna.

Men nog om det, fru talman. Jag skulle nämligen vilja prata lite mer om fördelningspolitik och de vägval vi står inför politiskt.

Det har varit utmanande att vara svensk de senaste åren. Först tog vi oss igenom pandemin. Det var en oerhört prövande tid, främst för dem som förlorade sina anhöriga men även för företag och privatpersoner som tvingades vänja sig vid en radikalt annorlunda vardag med helt nya spelregler. Svensk välfärd prövades exceptionellt hårt, och många vårdgivare dras alltjämt med vårdskulder som härrör från pandemin.

De socialdemokratiskt ledda regeringar som styrde landet under pandemin såg till att föra en politik som höll ihop landet och som gav mest åt dem som fått minst. Det var hyresstöd, permitteringsstöd och stöd till välfärden. Det var stöd för att Sverige gemensamt skulle klara krisen och för att vi tillsammans skulle komma stärkta ur den. Med facit i hand konstaterar jag att så blev fallet.

Efter pandemin inträffade en annan kris av en annan art. Rysslands folkrättsvidriga, hänsynslösa krig mot det fria Ukraina satte världsekonomin i gungning, och energipriserna gick genom taket. Inflationen åt upp åratals reallöneökningar, och många hushåll såg de marginaler man kämpat sig till gå upp i rök. Representanter från ideell sektor larmar konsekvent om att många hushåll får allt svårare att förse framför allt barnen med basala nödvändigheter som kläder, skor och näringsriktig mat.

Men, fru talman, detta gäller inte för alla. Redovisningen ger vid handen att de 10 procent av hushållen som redan hade de största marginalerna är de största vinnarna även fortsättningsvis. Detta kan vi läsa oss till i ärendet vi debatterar i dag. Även om inflationen holkat ur också för de rikaste sker det från en väldigt hög nivå, och för att trösta hushållen i fråga har regeringen strösslat med skattesänkningar och höjt tak för rut och rot. Den här regeringen sliter isär vårt land med sin politik.

Jag anmälde mig till den här debatten i dag, fru talman, för att påminna den som lyssnar om att det finns en annan väg att gå, en annan väg för Sverige. I stället för att sänka skatten för oss som redan har hade det varit fullt möjligt att införa en bankskatt och att betala ut extra barnbidrag. Vi hade kunnat ha en starkare välfärd i stället för att renovera fler fullt fungerande kök och badrum. Vi hade kunnat ha ett statligt investeringsstöd för hyresbostäder, och rot hade kunnat användas för klimatinvesteringar som hade sänkt de svenska utsläppen.

Politik är att vilja, fru talman, men det är också att välja. Den förda politiken på skatteområdet leder till ökade klyftor och splittring. Vi socialdemokrater väljer sammanhållning och omfördelning.

Herr talman! Jag kom till kammaren i dag för att debattera den här rapporten, som jag anser handlar om Riksrevisionens slutsatser om rotavdraget.

Det jag läser är att Riksrevisionen varnar för att det kan bli väldigt mycket mer svartarbete i rotbranschen. Man säger också att man inte ser de ökningar av arbetsutbudet som kanske var tanken med rotavdraget.

Det här händer i byggbranschen i dag. Jag tror att både jag och Helena Lindahl träffar många byggjobbare men också byggherrar. Det finns ett enormt problem med arbetslivskriminalitet i Sverige i dag. Vi har mängder av oseriösa aktörer som utnyttjar människor och som åderlåter vårt skattesystem på medel - medel som vi skulle kunna använda till vår gemensamma välfärd.

Jag menar att det här är ett problem. Jag hoppas innerligt att Helena Lindahl anser att människor som far illa på jobbet och skattesmitning är problem som vi behöver adressera. Det är ju det Riksrevisionen säger åt oss: Gör någonting åt det! Ska rotavdraget vara kvar eller höjas, gör någonting åt svartarbetet!

Men jag hör ingenting om det. Jag förstår inte - hur kan det inte vara ett problem att det svenska skattesystemet åderlåts av oseriösa aktörer? Helena Lindahl gjorde en uppräkning av fantastiska företag i Robertsfors. För dem, om de är seriösa, är det ju ett enormt problem att vi har så mycket fusk i rotbranschen. Eller lever vi i olika verkligheter? Jag förstår inte.

(Applåder)

Herr talman! Jag försökte vara oerhört tydlig i mitt anförande, och det är kanske det som har genererat två replikskiften för mig.

Vi socialdemokrater anser att det är problematiskt att subventionsgraden i rot vrids upp. Nu pratar Crister Carlsson i sitt anförande om en tillfällig höjning. Men jag befarar att det är en åtgärd i ett pärlband av åtgärder, som kommer att innebära en svårare inkomstfördelningsprofil framöver. Vi måste skapa en ökad ekonomisk jämlikhet, och då är det helt fel väg att gå att höja taket i rotavdraget ytterligare och därmed överföra ännu mer pengar till dem som redan har. Det är därför jag lyfter fram hushållen med väldigt låga inkomster, som kommer oerhört mycket i kläm.

Det är klart att rotavdraget har sina sidor. Det var från början tänkt som en konjunkturåtgärd. Nu har vi det vi har, och som jag sa: I det fall och under den tid som rotavdraget är kvar behöver det stöpas om, för vi behöver sänka våra utsläpp och energieffektivisera våra bostäder.

Vad gäller offentligfinansiellt neutralt är den siffran lika relevant för mig som för Crister Carlsson. Vi vet vad rotavdraget kostar i dag. Skulle vi använda vår modell under den tid rot är kvar är det offentligfinansiellt neutralt. Men att öka subventionsgraden och höja taket för rotavdraget anser vi fortfarande är djupt oansvarig politik i en för Sverige svår tid.

(Applåder)

Herr talman! Jag får be om ursäkt för att jag småler. Jag tycker att det är så härligt att debattera när det faktiskt blir ideologiskt och när vi pratar skillnader på riktigt. Helena Lindahl menar att jag ska åka hem till Gotland och säga åt byggjobbarna att de inte ska få jobb. Jag tror inte att det blir konsekvensen av socialdemokratisk politik.

Vi har förordat ett investeringsstöd. Vi vet att investeringsstöd för flerfamiljsbostäder ger en sysselsättningseffekt, och det är de jobben jag skulle vilja se.

Jag tog upp i mitt anförande att klimat-rot, ett reformerat rotavdrag, i det fall rotavdraget ska vara kvar, vilket förefaller vara prognosen, ska stöpas om. Använd det för omställningen för de nya jobben. Det är här framtiden finns. När rotavdraget ska finnas kvar är det klart att vi måste stöpa om det, inrikta det mot energieffektivisering, sådant som sänker utsläppen och ofta sänker utgifterna för hushållen. Det är där jobben finns.

Jag tror inte att en enda gotländsk byggjobbare blir sysslolös på grund av socialdemokratisk politik. Tvärtom! Investeringsstöd ger bostäder, och klimat-rot ger jobb. Jag tror att framtiden är röd och grön, och jag tror att det är otroligt skadligt för Sverige att fläska på med mer rot när vi behöver mer välfärd, jobb och relevanta och potenta insatser för svensk byggindustri.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Helena Lindahl för frågorna och påståendena.

Jag tänker inte göra någon uppräkning av alla fantastiska byggfirmor som finns hemma på Gotland. Men jag kan ändå vittna om att det finns en utbredd frustration i byggbranschen åtminstone hemma hos mig och även i andra delar av landet över de små projekten. Det råder en byggkris, som regeringen försöker bota med lite mer rot, lite mer av samma sak.

Jag tror inte att det är rätt medicin. Jag tror att Sverige i dag behöver investeringsstöd och fler bostäder som människor kan bo i. Vi behöver en fungerande välfärd i hela landet. Hemma hos mig i Visby, i Robertsfors, gud vet var, överallt måste välfärden funka. Men regeringens medicin är mer rot. Det är helt orimligt och löser ingenting.

Det finns barnfamiljer som i princip svälter, och regeringen talar om mer rot. Det finns en grasserande arbetslivskriminalitet. Riksrevisionen föreslår att gränsen för rot helst ska sänkas; men utvärdera åtminstone effekterna ordentligt och minska riskerna för svartarbete. Regeringen säger nej och kör lite mer av samma.

Detta är farligt för Sverige, och det är inte rätt väg att gå. Jag tycker att det är fullt relevant att använda begreppet fläska på eftersom jag upplever att det är vad som sker. Byggbranschen är i total kris. Vi får larm i princip varje dag, och det byggs nästan inga flerfamiljsbostäder över huvud taget. Jag tycker därför att det är fullt relevant att säga fläska på, för det är det man gör. Det är mer av samma.

Samtidigt som svensk sjukvård ligger på intensiven fläskar vi på med lyx-rot. Det är en helt orimlig hållning för ett land som Sverige där vi behöver bygga bostäder och vägar. Vi kan inte strössla över dem som redan har.

(Applåder)

Herr talman! Äntligen får vi möjlighet att debattera Riksrevisionens rapport Svart på vitt - rotavdragets kostnader och effekter. Det finns en viss risk för upprepning, då vi för några veckor sedan debatterade höjt tak för rotavdrag. Jag gläds dock, herr talman, över möjligheten att än en gång belysa det problematiska i att den sittande regeringen inte alls förefaller ta till sig av rekommendationerna från Riksrevisionen, rekommendationer som tydligt ger vid handen att den som fläskar på med mer rotavdrag utan att vässa detsamma för att förhindra svartarbete och öka arbetsutbudet riskerar att främja mer svartarbete till ett för staten mycket högt pris.

Jag är den första, herr talman, att skriva under på det svenska skattesystemets inneboende skönhet, men jag medger också att hen nog behöver kamma till sig lite, ordna anletsdragen och se över sina in- och uttag för att stå rustad för såväl dagens som morgondagens utmaningar. Det är ingen hemlighet att fördelningsprofilen över tid har lutat kraftigt åt de välsituerades håll - åt den som har ska varda givet, tycks ha varit devisen. Det måste dock inte vara så.

Herr talman! Som jag sagt tidigare i talarstolen i dag har många svenska hushåll det fruktansvärt tufft just nu. Det är för många väldigt mycket månad kvar i slutet av lönen, och våra ideella organisationer vittnar om att allt fler söker sig till dem för basala behov som mat och kläder till sig själva och till barnen. Vi nås av att många svenskar lånar pengar för att ha råd att göra någonting alls med barnen under sommarlov och semester. Vi vet också att oerhört många hade varit hjälpta av ett extra barnbidrag.

Vi ska dock vara klara över, sett till replikskiftet alldeles nyss, att inte alla i Sverige lider nöd. Vi är många med sjysta inkomster som verkligen inte behöver oroa oss i slutet av månaden. Vi har fått jobbskatteavdrag på jobbskatteavdrag över åren, vi kan göra avdrag på längden och tvären för rut och rot och vi kan välja hur vi vill spendera vår ledighet.

Behöver vi mer av samma? Behöver vi renovera mer? Mitt svar är nej - åtminstone inte på vår gemensamma bekostnad, åtminstone inte till priset av ökat svartarbete och fler som far illa, åtminstone inte till priset av att många svenska hushåll inte kan prioritera näringsriktig mat på bordet och åtminstone inte när svensk sjukvård själv ligger på intensiven.

Det är helt orimligt, herr talman, att fläska på med mer av samma när Riksrevisionen är så exceptionellt tydlig med att taket för rotavdraget snarare borde sänkas. För att återknyta till det jag sa i början av mitt anförande vill jag också poängtera att de fördelningspolitiska effekterna av förslaget är tydliga: Förslaget kommer främst att gynna de 10 procent av hushållen som har de högsta inkomsterna. Jag upprepar: Åt den som har ska tydligen varda givet.

Regeringen tuffar på och fortsätter att gödsla de mest välbeställda med mer pengar för att renovera fullt fungerande kök och badrum, bygga fler trädäck och göra standardhöjningar i de små nätta nästena på Costa del Sol.

Herr talman! Det som nu sker är att SD-regeringen med berått mod höjer taket för rot utan att vidta fler åtgärder för att komma åt svartarbetet. Det sker i branscher där vi vet att arbetslivskriminaliteten grasserar och där människor far oerhört illa och utnyttjas skoningslöst av oseriösa aktörer.

Arbetslivskriminaliteten hotar sund konkurrens och undanhåller enorma belopp från vår gemensamma välfärd. Men det är också en fråga om liv och död, i så måtto att oseriösa aktörer använder papperslösa människor för att utföra arbeten med undermålig skyddsutrustning och erbarmliga villkor, utan rätt till sådana självklarheter för oss som företagshälsovård, försäkringar eller pensionsavsättningar.

Svartarbete förekommer redan i rotsektorn, vilket också ryms i varningen från Riksrevisionen. Arbetslivskriminaliteten grasserar redan där. Ett höjt avdrag ökar riskerna exponentiellt för fler undanhållna skattekronor, för mer osund konkurrens och för att fler människor missbrukas, skadas eller rent av dör på arbetsplatser med undermåliga förutsättningar. Att man fläskar på med mer rotavdrag trots att riskerna är kända är helt sanslöst.

I det fall man på allvar vill åstadkomma förändring och hjälpa konjunkturen på traven men också göra en insats för klimatet föreslår vi socialdemokrater ett reformerat rotavdrag med en höjd subventionsgrad för energieffektiviserande åtgärder. Det kan handla om installation av bergvärme, vattenburen värme, solceller, dörrar och fönster eller tilläggsisolering. Energieffektiviserande tjänster föreslås få en höjd subventionsgrad till 50 procent samtidigt som subventionsgraden sänks för övriga rotarbeten. Åtgärden blir därmed offentligfinansiellt neutral.

En höjd subventionsgrad för energieffektiviseringar skulle öka kostnadseffektiviteten och göra avdraget mer fördelningspolitiskt rättvist. Fler människor skulle ha råd att starta ombyggnationer, vilket skulle öka efterfrågan och gynna byggsektorn.

Regeringens lyx-rot - ja, jag fortsätter att använda det begreppet - är inte rätt väg framåt, vilket också bekräftas i rapporten vi i dag debatterar. Ett höjt tak kommer bara att gynna dem som redan har råd med stora renoveringar och kommer inte att ha någon effekt på byggkrisen. Effekten blir ökad fördelningspolitisk orättvisa och fler som far illa på jobbet. Detta, herr talman, sker år 2024 i Sverige. Det är helt orimligt.

Med den motivreservation vi lämnat in yrkar jag på att Riksrevisionens rapport läggs till handlingarna.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Crister Carlsson, för svaret! Jag vill inte avvakta någon utredning. Det står helt klart att det är de 10 procent av hushållen som har absolut högst inkomster som vinner på detta. Det är inte gemene man. Det är de 10 procenten med högst inkomster.

Men jag skulle vilja diskutera någonting annat. I ett tidigare replikskifte med Crister Carlsson kring rot undrade jag över hur SD-regeringen kunde låta arbetslivskriminaliteten grassera och riskerna för svartarbete öka. Då sa Crister Carlsson att jag blandade äpplen och päron. Därför skulle jag vilja ta tillfället i akt, så här i sommartider, att gräva runt lite i den fruktsalladen.

Riksrevisionen är oerhört tydlig med att riskerna för att svartarbetet ökar är väldigt stora. Så länge SD-regeringen inte vidtar några åtgärder riskerar svartarbetet att öka och arbetslivskriminaliteten att grassera. Rot och svartarbete har en koppling i dag - jag beklagar att det är så. Rot och arbetslivskriminalitet har en koppling i dag - det beklagar jag också. Men det är Crister Carlssons regering som låter dessa äpplen och päron ligga bredvid varandra.

Den som är uppvuxen på landet, som jag, och som har tagit hand om frukt på hösten vet att äpplen och päron far illa av varandra. Så är det också med rotbranschen, de seriösa företagen, som jag tror att Moderaterna faktiskt en gång värnade, vårt skattesystem och vår gemensamma välfärd - om den skämda frukten tillåts förgifta de övriga.

Det är detta som Crister Carlssons regering lägger fram som en lösning för en byggsektor i kris och för en bostadsmarknad på fallrepet. För mig är det helt otroligt ansvarslöst och tondövt.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Crister Carlsson, för ett i ordets vidare bemärkelse intressant anförande! Det finns flera saker som jag tycker är värda att diskutera vidare. Men först vill jag säga att jag med viss beklämning och förvåning noterar att bara ett av fyra partier i regeringsunderlaget finns på plats för att diskutera denna reform som Crister Carlsson så ivrigt försvarar. Jag tänker att det kanske kan hänga ihop med den rätt bristfälliga logik som Crister Carlsson hänvisar till.

I det läge Sverige befinner sig i, med bostadskris, byggkris och stora utmaningar för många hushåll, känns det nämligen helt världsfrånvänt att fläska på med mer rotavdrag. Jag kan inte förstå att man läser Riksrevisionens rapport och sedan tänker: Vi kör lite mer av samma!

Crister Carlsson hänvisar också till att det inte är frågan om någon lyx-rot och att vi ska unna överläkaren nya skåpluckor. Jag missunnar ingen någonting, men de hårdast prövade hushållen i Sverige i dag går igenom oerhörda prövningar. Rotavdraget gör ingen skillnad för dem.

Jag undrar också om Crister Carlsson verkligen förstår hur mycket pengar man måste tjäna för att komma i fråga för rotavdraget fullt ut. För mig hade ett höjt barnbidrag suttit oerhört mycket bättre än ett höjt rotavdrag, givet att vi inte heller får se några som helst åtgärder för att reformera rotavdraget eller göra det säkrare eller mindre lockande för kriminella aktörer.

Min fråga till Crister Carlsson är: Känner ledamoten till hur hög månadsinkomst man faktiskt behöver ha för att kunna nyttja rotavdraget fullt ut?

(Applåder)

Herr talman! Det som Crister Carlsson anför här är obsolet. Vi verkar leva i helt olika verkligheter och ha helt olika bild av var behoven finns.

Jag vänder mig lite emot beskrivningen av så kallade miljöåtgärder. Det jag pratade om var energieffektivisering, och vi har ganska starka indicier på att det är oerhört gynnsamt både för statskassan och för den enskilde.

Vi socialdemokrater vill att det ska byggas bostäder, att välfärden och barnfamiljerna ska stöttas och att byggbranschen får stimulanser som gör skillnad på riktigt.

Låt oss gå vidare, eftersom jag och Crister Carlsson uppenbarligen lever på olika ställen. Om vi för ett ögonblick stannar upp vid organiserad brottslighet och arbetslivskriminalitet och pratar rot i samma mening undrar jag hur det kommer sig att Moderaterna inte oroas mer av kopplingen mellan organiserad brottslighet och arbetslivskriminalitet.

Riksrevisionen varnar för risken för ökat svartarbete, och jag tycker att det är så oerhört beklämmande att man som moderat och som ledande parti i regeringen inte vidtar åtgärder. Om man höjer taket i rot, varför kompletterar man då inte med åtgärder för att begränsa penningflödet till de kriminella gängen?

Jag kan inte förstå hur det här inte kan oroa regeringen. Jag har själv debatterat arbetslivskriminalitet med finansminister Elisabeth Svantesson, som säger att frågan är oerhört prioriterad. Men när regeringen sedan går fram med det höjda taket i rotavdraget lyser åtgärderna mot arbetslivskriminalitet med sin frånvaro. Det får oerhörda konsekvenser för den svenska statskassan, men det får också oerhörda konsekvenser för de människor som faller offer för arbetslivskriminalitet. Det borde oroa Crister Carlsson. Det oroar mig oerhört.

(Applåder)

Herr talman! Tack till Crister Carlsson för anförandet!

Politik är att vilja, men det är också att välja. Precis som många av oss har redogjort för här i debatten befinner sig Sverige i en svår tid och i ett svårt läge. Crister Carlsson var själv inne på det. Det jag vill poängtera är att välfärden blöder och bostadsbristen är skriande, och då har vi olika vägar att välja.

SD-regeringen har uppenbarligen gjort sitt val. Det ska renoveras i fullt funktionella kök och badrum, och det ska ske i stället för att investera i till exempel energieffektivisering, nyproduktion, eller för all del i stället för att lindra plågorna i välfärden eller i hårt pressade hushåll. Därtill är den valda åtgärden enligt Riksrevisionen ineffektiv.

Herr talman! Jag undrar därför hur det gick till när Moderaterna valde väg. Vad ska det höjda taket för rot de facto åstadkomma som gör det värt besväret och utgiften, och mer värt än så oerhört många andra åtgärder som hade kunnat göra större skillnad i Sverige av i dag?

(Applåder)

Fru talman! Att verka på andras uppdrag är mycket hedersamt. Jag är oerhört stolt att jag fått förtroende att företräda det svenska folket, mitt parti Socialdemokraterna och min valkrets Gotland. Jag menar att det kräver hårt arbete och allt som oftast svåra avvägningar mellan olika var för sig angelägna behov. Ansvaret vilar tungt på oss som lagstiftare att säkra att alla är lika inför lagen men också säkra att portalparagrafer i lagstiftningen efterlevs. En sådan portalparagraf är hälso- och sjukvårdslagen, som stipulerar att hälso- och sjukvård ska ges efter behov och att åtskillnad inte får göras på grund av till exempel geografi eller inkomst.

Det blir dock allt svårare, herr talman, att säkra den jämlika hälso- och sjukvården när de svenska regionerna går på knäna och behoven av resurstillskott ökar för varje dag. Det finns pengar i våra gemensamma system, men det råder olika uppfattningar i svensk politik om var resurserna gör bäst nytta. Det parti jag företräder, Socialdemokraterna, menar att det är djupt oansvarigt att höja taket för rotavdraget och möjliggöra ännu fler lyxrenoveringar i ett läge där det mest elementära, vår välfärd, har skriande behov av medel för att klara sitt grunduppdrag.

Herr talman! Det finns fler komplicerande faktorer. Att höja taket för rotavdraget utan att ha kommit till rätta med de brister som utformningen i dag har bygger in ytterligare problem i redan utmanade branscher. Därtill innebär det högre taket för rotavdraget att redan välbeställda hushåll får kraftigt förbättrade förutsättningar, medan mindre bemedlade hushåll står utan stimulanser eller bättre marginaler. Det är glasklart att de mest välbeställda hushållen är vinnare på den här så kallade reformen, och det i ett läge där behoven i välfärden är enorma och till exempel ett extra barnbidrag hade gjort grym skillnad. Fattiga barnfamiljer blir inte ett dugg mättare av att det renoveras på städernas gräddhyllor.

Herr talman! Jag måste säga att det förvånar mig en aning att SD-regeringen tuffar på med högre tak för rotavdraget. Det är ju faktiskt inte bara vi socialdemokrater som anser att den här så kallade reformen är gravt missriktad. Riksrevisionen är oerhört tydlig: Rotavdraget är inte kostnadseffektivt i sin nuvarande form när det gäller att vare sig öka arbetsutbudet eller minska svarta löner i branschen. Då hade det kunnat finnas ett hopp om att man innan man fläskar på med mer av samma skulle stöpa om eller åtminstone vässa rotavdraget, men icke - rotavdraget, som alltså brister i fråga om att minska svartarbete och inte bidrar nämnvärt till högre sysselsättning, ska byggas ut.

Herr talman! Att använda våra gemensamma resurser på det här viset, när Sverige befinner sig i lågkonjunktur och byggbranschen är i akut behov av insatser som i praktiken ökar sysselsättningen, är ansvarslöst och huvudlöst. Vi socialdemokrater förordar ett reformerat rotavdrag som medger mer insatser för energieffektiviseringar på bekostnad av andra åtgärder på rotområdet. Det gör vårt förslag offentligfinansiellt neutralt. Detta vore en långt mer ansvarsfull hantering av gemensamma medel men också betydligt mer gynnsamt för en hårt pressad byggsektor.

Herr talman! Arbetslivskriminaliteten grasserar i Sverige i dag. Enorma belopp undanhålls från beskattning, och människor far fruktansvärt illa i en sektor där profit är det enda som räknas för oseriösa aktörer. Att höja taket för rotavdraget utan att adressera insatser för att bekämpa arbetslivskriminaliteten är faktiskt helt ofattbart.

Av respekt för den sammanhållna budgetprocessen har vi inte reserverat oss mot beslutet. Men alla som följer debatten kan vara lugna för att vi kommer att följa frågan noga och fortsätta efterfråga insatser mot arbetslivskriminalitet men också en mer ansvarsfull användning av gemensamma resurser. Att höja taket för lyxrenoveringar när välfärden blöder och många svenska hushåll går på knäna är cynisk högerpolitik med grymma och gravt omfördelande effekter. Sverige förtjänar så oerhört mycket bättre än så här, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! För ordningens skull vill jag börja med att yrka bifall till reservation 13.

Med ett pågående krig i vårt närområde, död och förintelse i Gaza och en pågående kostnadskris som sveper över världen till följd av kris och krig kommer jag ofta på mig själv med att vara oerhört glad över att jag lever i Sverige, att jag fick växa upp här och att jag får vara förälder här, där skolskjutsen rullar, där barn välkomnas i en skola som har ett kompensatoriskt uppdrag och där sjukvården och äldreomsorgen möter mina anhöriga och mig när hälsan sviker.

Att nå dit där vi är i dag har inte på något vis varit gratis. Det kommer av slit och släp från generationer före oss som avstått en del av sin inkomst för att bygga det välfärdssamhälle vi i dag ibland har lätt att ta lite för givet, ett välfärdssamhälle som fordrar nya insättningar på kontot och förnyade äktenskapslöften om att i rimlig proportion avstå en del av vår lön för att välfärden enligt uppdraget ska förmå leverera insatser efter behov runt om i hela vårt land - varje dag, året runt.

Sverige har ett i många avseenden utmärkt skattesystem som många har studerat och tagit efter. Viljan att bidra är hög i Sverige liksom viljan och ambitionen att göra rätt. Det gäller både privatpersoner och näringsidkare. Skatteverket har gjort en beundransvärd resa för att bli mer tillgängligt för de medborgare som myndigheten är till för.

Men det återstår alltjämt en del utmaningar. Det är dessvärre så, herr talman, att vårt eminenta skattesystem till trots och parallellt med att välfärdens hjältar möter våra behov varje dag har vårt samhälle utmaningar som sätter människors vardag på prov och som riskerar att erodera vår tillit både till varandra och till välfärden.

Situationen på gator och torg är på sina håll mycket oroväckande. Jag kommer själv från Gotland, och kanske är det på grund av vårt öläge som vi är lyckligt förskonade från sprängningar, skjutningar och besinningslöst våld. Ändå är jag oerhört bekymrad över det gängvåld som breder ut sig och sliter sönder samhället, som släcker unga liv och som sprider så mycket rädsla och misströstan.

Vi som sitter här i dag borde veta att ansvaret faller tungt på oss att stänga av kranarna för de kriminella gängen. Vi har ett stort ansvar att fatta rätt beslut för Sverige.

Välfärden, men också själva skattesystemet, har visat sig vara en tummelplats för kriminella aktörer som använder fullt legitima strukturer för att tvätta pengar och undandra medel från beskattning. Det är heller ingen hemlighet att det finns intima kopplingar mellan arbetslivskriminalitet, prostitution och grov organiserad brottslighet.

Skattefusk och ekonomisk brottslighet är systemhotande i flera avseenden. Att vissa flyr från sitt ansvar att betala skatt leder till att övriga måste bidra betydligt mer, och den där misstanken om att andra smiter från att betala riskerar att minska legitimiteten och den generella betalningsviljan. Fusk snedvrider konkurrensen och skapar ogynnsamma förutsättningar för de näringsidkare som gör rätt för sig. Skatteundandragande och skatteflykt ska kraftfullt motverkas, och det är därför också oerhört motiverat att förstärka myndigheternas anslag i detta avseende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skatteförfarande och folkbokföring

Välfärdsbrottslighet är andra sidan av samma mynt. Offentligt ägda företag ska givetvis föregå med gott exempel, men det behöver också tas fler steg för att vi ska nå och använda systemets fulla potential. Mer behöver göras för att motverka svartarbete och den grasserande arbetslivskriminaliteten.

För en dryg månad sedan överlämnades SOU 2024:14 Arbetslivskriminalitet till statsrådet Paulina Brandberg. Jag förväntar mig verkligen att regeringen förverkligar merparten av förslagen i den utredningen, inte minst det som rör en större verktygslåda för myndigheterna och insatser för att skydda utsatta arbetstagare. Här finns det sannerligen liv att rädda, skattemedel att hämta och sund konkurrens att värna, herr talman.

Jag vill avslutningsvis ägna en liten stund åt det jag inledde med, det vill säga detta att i rimlig proportion avstå en del av sin lön eller vinst för att betala in till välfärden - förnya de där äktenskapslöftena - för att välfärden ska förmå fortsätta leverera. Det är nämligen här det haltar betänkligt i Sverige i dag. Miljontals svenska hushåll dignar under kostnadskrisens bördor, men det är möjligt att fördela bördorna annorlunda.

Herr talman! Det är sannerligen inte svåra tider för alla i vårt land. Svenska banker hade en samlad övervinst på 180 miljarder kronor 2023. Låt den siffran sjunka in - 180 miljarder svenska kronor! En annan fördelning av resurserna skulle definitivt öka tilltron till och legitimiteten i vårt svenska skattesystem. Men det röstade regeringspartierna nej till.

Även en exitskatt skulle lätta och fördela bördorna annorlunda i en väldigt svår tid, och en sådan utredning var igång. Men den lade den SD-ledda regeringen dessvärre ned, och det beklagar jag verkligen. Jag förstod dock på Boriana Åbergs inlägg här för en liten stund sedan att nedläggningen är ett led i det förenklingsarbete som regeringen driver, och det var ett spännande besked.

Herr talman! För att vårt skattesystem ska förmå fortsätta lira med den starka generella välfärden är det avgörande att skatt betalas efter bärkraft och att välfärd ges efter behov. En exitskatt - det brukar också kallas kapitalbeskattning vid utflytt - vore en viktig pusselbit, liksom en tillfällig skatt på bankernas övervinster. Skattesystemets inneboende skönhet och omfördelande kraft anser jag nämligen väl värd att värna och utveckla.

(Applåder)

Herr talman! Jag kom till kammaren i dag med en förhoppning. Att det skulle komma en kompensation bedömde jag väl som rätt utsiktslöst. Jag vill såklart tacka både mina partikamrater hemma på Gotland och Moderaterna Gotland som har skrivit under ett brev till bland andra finansministern om denna kompensation, men jag har förstått att det inte kommer att bli något av med det. Men jag trodde nog ändå att jag skulle få ett besked och kanske en försäkran om en större hänsyn - kanske inte omsorg men åtminstone en större hänsyn - till att olika delar av landet har olika förutsättningar. Därför är jag rätt besviken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att hålla ihop ett land är inte enkelt, men det är fullt möjligt. Finansministern säger att hon kommer hit till kammaren för att prata om sitt ansvarsområde. Jag menar att om man är finansminister i Sverige har man ett enormt ansvar för att hålla ihop landet.

Ja, det stämmer att jag har ställt en fråga som Svenska Spel. Jag menar dock att det är en pusselbit i hur vi tar hand om landet. Det fanns ett beslut om att lägga dåvarande Penninglotteriet, nuvarande Svenska Spel just på Gotland som en signal om att man ser hela landet och att hela landet ska hålla ihop. Jag menar att ansvaret fortfarande faller tungt på regeringen att hålla ihop landet.

Det blir extremt tydligt när jag efterfrågar regeringens åtgärder för att en verksamhetsförändring inte ska slå orimligt hårt mot en landsända och finansministern svarar med aktiebolagslagen och att det finns en radda arbetsmarknadsinsatser för oss gotlänningar att lita till. Jag tycker att det är otroligt fattigt.

Jag känner mig fortfarande varken nöjd eller glad när det gäller Svenska Spels framtid. Jag hörde att finansministern sa att hon vill värna den. Jag hoppas innerligt att vi har en robust riksdagsmajoritet med oss för den saken.

Tack för debatten!

Herr talman! Jag hör vad finansministern säger, och jag förstår att hon är väldigt mån om att signalera att man inte ska gå in och peta i ett aktiebolags styrning. Jag har full respekt för detta; det är inget konstigt.

Jag vill däremot mena att verktygslådan är så mycket större för en finansminister än att enbart hänvisa till aktiebolagslagen. Jag menar att det handlar om helheten för Gotland och för Gotlands utveckling.

Jesper Skalberg Karlsson gjorde en alldeles utmärkt dragning om hur många statliga arbetstillfällen vi har på Gotland. Det är någonting vi är stolta över. Vi är otroligt stolta över att vi har lyckats kompetensförsörja så många statliga arbetsgivare. Detta är någonting som vi önskar behålla men också utveckla. Det är också lite grann det som ligger i förlängningen av min fråga. Vi skulle kunna härbärgera mer på Gotland. När arbetstillfällen försvinner från Gotland vill vi att det ska kompenseras; det är åtminstone vad jag vill.

Jag hör vad Elisabeth Svantesson säger om huvudkontoret och att det finns ett riksdagsbeslut om detta. Jag hör också att hon säger att man inte har för avsikt att gå in och peta i bolaget. Nej, gör inte det, men visa då en omsorg och en hänsyn till att landet ser olika ut! Om en verksamhetsförändring slår på ett sätt i huvudstadsregionen, visa då att det finns en förståelse för att den slår annorlunda på Gotland!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag känner en oro för huvudkontorets framtid givet den här debatten, och här skulle jag verkligen önska en ytterligare försäkran från finansministern. Att Svenska Spels huvudkontor ligger på Gotland är någonting som vi är väldigt stolta över. Det är ju fantastiskt! Det är ett inkomstbringande och kunskapsintensivt huvudkontor för ett statligt bolag som sköter sig väldigt väl.

Det är klart att det vore en katastrof för Gotland om Svenska Spel plötsligt gjorde bedömningen att kommunikationen till och från Gotland inte fungerar för arbetspendling. Då kanske de säger: Snälla ägaren, staten, kan vi få flytta vårt huvudkontor? Det skulle också kunna handla om den fullkomligt bisarra bostadsbrist som vi har på Gotland och som just nu blir etter värre på grund av regeringens bristfälliga bostadspolitik. Det skulle kunna leda till att Svenska Spel kommer till staten och säger: Snälla staten, kan vi få flytta vårt huvudkontor? Vad säger regeringen då? Bör jag känna en fortsatt oro för huvudkontoret på Gotland?

Jag hoppas verkligen att vi som möts i den här kammaren, oaktat våra politiska ideologier, ändå har ambitioner för Sverige och att vi vill hålla ihop Sverige.

Jag lyssnade på Elisabeth Svantesson tidigare i dag i en interpellationsdebatt där hon sa att hon vill göra Sverige tryggare och rikare. Jag kommer från Gotland, och det gör Jesper Skalberg Karlsson också. Jag upplever att vi ofta får slåss för att få vara med och vara en del av denna utveckling. Jag vill att vi ska få förutsättningar att växa och inte bara förutsättningar att överleva. Svenska Spel är en av pusselbitarna i just detta pussel, som ska ge oss förutsättningar att utvecklas och inte bara att överleva.

Signalerna från regeringen när det gäller statliga bolag, statliga arbetstillfällen och utveckling i hela landet är viktiga. Därför tycker jag att det är fattigt att finansministern nu talar om aktiebolagslagen i stället för att berätta hur man kan värna arbetstillfällen i glesbygd och säkra ett huvudkontor på Gotland även i framtiden. Hur kan jag känna mig trygg när jag går härifrån med att Svenska Spel är en fortsatt stark spelare på Gotland?

Herr talman! Tack till finansministern för att vi äntligen kan ha den här debatten. Med tanke på hur angelägen den är för valkretsen jag kommer ifrån hade det såklart varit önskvärt att ha den något tidigare. Jag ska inte ta till överord, men Svenska Spel är bortsett från Region Gotland en av Gotlands större arbetsgivare. När det aviseras neddragningar hos Svenska Spel skälver det nog ändå till i det gotländska samhället.

Finansministern har helt rätt i att Svenska Spel agerar enligt aktiebolagslagen så som bolaget ska. Men det är likväl så att det som sker med Svenska Spel - eller som det hette när det kom hem till oss på Gotland, Penninglotteriet - räknas som en tydlig signal. Det är en bekräftelse på statens ambitioner för hela landet och om tillgång och tilltro till kvalificerade arbetstillfällen och kvalificerad arbetskraft också på Gotland.

Jag finner det ändå rätt anmärkningsvärt att finansministern svarar så lojt i fråga om insatser i samband med varsel. Jag är väl förtrogen med den statliga arbetsmarknadspolitiken, men jag antar att jag ändå borde tacka för försöket till undervisning som följer med svaret. Jag kan inte heller låta bli att undra om det är så kommuner och regioner bemöts när de undrar om eventuell kompensation i samband med verksamhetsförändringar. I så fall kan det nog väcka en del frustration.

Det går inte att komma ifrån att en avisering om neddragning med 80 arbetstillfällen i Stockholm, Sveriges mest dynamiska arbetsmarknadsregion, och 80 arbetstillfällen på Gotland slår helt olika. Jag hoppas verkligen att finansministern inser det. Det slår helt olika.

Jag förstår av svaret att finansministern inte önskar ändra befintlig lagstiftning och att det inte heller finns någon vilja från regeringens sida att särskilt värna arbetstillfällen i glesbygd. På något annat vis kan jag faktiskt inte uppfatta svaret.

Det är helt riktigt att bolaget agerar för att fixa den så kallade framtidssäkringen och göra sin ägare nöjd. Det är så det ska fungera. Men finansminister Elisabeth Svantesson och regeringen har långt fler verktyg i sin verktygslåda för att värna ett land som håller ihop och se till att en verksamhetsförändring inte slår orimligt hårt mot en landsända. Den dörren är såvitt jag förstår och kan utläsa av svaret stängd. Det tyder enligt mig på en svag stat och en svag regering.