Anna-Caren Sätherberg

Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Jag tänkte ta upp någonting som ledamoten inte nämnde. Jag bor i en glesbygdskommun i Jämtlands län, och jag är väl medveten om att inget av statsråden bor norr om Borlänge samt att Sverigedemokraternas riksdagsledamot som representerar Jämtlands län bor i Skövde. Därmed träffar man nog inte byborna i livsmedelsbutiken i Jämtland. Man åker inte de långa avstånden för att leverera varor och tjänster, och man träffar inte heller dem som jobbar på ett kommunkontor och har få kollegor, som alla har svåra prioriteringar att göra när resurser ska fördelas.

Man vet nog inte heller hur det ska vara möjligt att i en glesbygdskommun, som oftast har en hög skattenivå samtidigt som servicegraden är låg, klara av att ha fokus på den viktiga näringslivsutvecklingen. Den socialdemokratiskt ledda regeringen införde 2018 ett riktat stöd till 39 glesbygdskommuner för att utveckla näringslivet, och för dessa 39 kommuner har statsbidraget varit viktigt för möjligheten att arbeta med ett bättre företagsklimat. I regeringens och Sverigedemokraternas budget för 2025 finns det särskilda statsbidraget till glesbygdskommunernas näringslivsutveckling dock inte med.

Det är 70 miljoner vi pratar om, samtidigt som vi vet att regeringen i år satsar 60 miljarder på nya åtgärder samt att höginkomsttagare i storstäder prioriteras när det gäller merparten. Min fråga blir därför, fru talman: Vad är anledningen till att Sverigedemokraterna vill ta bort det riktade stödet för att stärka det lokala näringslivet i 39 av de kommuner i Sverige som har tuffast förutsättningar? Är det Sverigedemokraternas åsikt att behovet av att stötta näringslivsutveckling har minskat i glesbygdskommunerna i norr?

(Applåder)

Fru talman! Jag skulle vilja replikera när det gäller några saker.

Sverigedemokraternas intresse för strömming visade sig även i den här debatten, när man använde hela inlägget till att prata om andra saker. Man deltog inte i fiskeriutskottet i EU när femprocentsregeln diskuterades - om en kollaps skulle ske eller inte om vi skulle ha den kvar. Då var man inte heller med.

Den ståndpunkt som regeringen själv ville ha och fick med sig majoriteten i Sveriges riksdag på var att kvoterna skulle minska. Jag tror att ministern får titta tillbaka på andra regeringars ståndpunkter, om det står att man ska hålla sig inom ett intervall eller inte. Men här var det var tydligt att landsbygdsministern skulle förhandla om en minskning av kvoterna. Man kan tycka olika. Man kan tycka att den förhandlingen gick väldigt bra, som tydligen några här gör. Man kan tycka att den absolut inte gick bra, som några andra här gör, eftersom de ökade med 108 procent.

Vad jag vill säga med detta är: Om ett år är det skarpt läge igen. Jag ställde några frågor till landsbygdsministern. Det handlar om att man inte kan börja förhandla på ett möte det sista man gör. Den förhandlingen börjar nu.

Ministern sa att han hade kontakt med en minister. Jobbar statsministern med frågan i sina kontakter? Jobbar EU-ministern med frågan i sina kontakter? Har landsbygdsministern träffar och dialog med intresseorganisationerna? Träffar landsbygdsministern till exempel Sportfiskarna?

Min förhoppning är en ökad handlingskraft där vi gärna hjälper till. Det här är viktigt på riktigt. Det är fråga om Östersjön och de klimatförändringar vi ser som drabbar det hav vi älskar och den fisk som vi vill se där.

Fru talman! Alla frågor fick inte svar. Ministern sa till exempel inte ett ord om fördelning av kvoterna från det småskaliga kustnära fisket till de stora industriella trålarna. Detta är ett beslut som ministern har i sin egen hand. Det handlar om regeringens myndighet. Jag förstår att annat kan vara svårt, men det man själv äger kan man göra något åt på en gång.

När det gäller årets förhandling av fiskekvoter var landsbygdsministern långt innan tydlig med att det inte skulle gå. Det fanns inte en chans; ministern hade redan gett upp och trodde inte att det fanns något stöd för ett ansvarstagande för sillen och strömmingen i Östersjön.

Men i fjol, fru talman, fanns det ett väldigt starkt stöd. Då föreslog nämligen EU-kommissionen ett stopp för strömmings- och sillfisket i Östersjön, en nollkvot. Det ville däremot inte landsbygdsministern och inte heller Liberalerna, Sverigedemokraterna eller Moderaterna. De skrev att kvoterna tveklöst var en relevant komponent men att förslaget från EU-kommissionen skulle slå oproportionerligt. När man hade hela EU-kommissionen bakom en restriktiv linje sa man alltså nej.

Detta hade inneburit ett stopp för det stora industriella trålfisket, och det var ett förslag som vi socialdemokrater ställde oss bakom, men inte Sveriges landsbygdsminister. Och när landsbygdsministern förhandlade i år blev det fördubblade kvoter i centrala Östersjön.

Fru talman! Landsbygdsministern säger i sitt svar i dag: "Eftersom vi hade önskat ännu lägre kvoter är vi inte nöjda." Även statsministern sa efter det att landsbygdsministern sagt ja till de höjda kvoterna: "Vi är mycket bekymrade, det finns en alldeles uppenbar risk för överfiske." Vice statsminister Ebba Busch sa så här i riksdagens kammare, där vi står nu: "Alla vi i Sverige som vet hur tufft läget är för fiskbestånden vet vilket katastrofbeslut det här är från EU-nivå." Det handlar alltså om den EU-nivå där landsbygdsministern förhandlade.

Det blev alltså ett katastrofdåligt betyg för årets fiskekvotsförhandling även enligt statsministern och vice statsministern. Det blev också en höjning med 108 procent i centrala Östersjön.

Mina frågor kvarstår därför. Om ett år är det förhandling igen. Vad är målet, och vad är planen? Vad gör ministern här och nu för att förbättra situationen för sill och strömming i Östersjön? Som jag sa alldeles nyss: Är det några av de många förslag som vi socialdemokrater har presenterat som ministern kan tänka sig att ta vidare och verkställa? Jag tycker att ministern åtminstone ska ta tag i sin egen myndighet, Havs- och vattenmyndigheten, och se till att kvoterna inte fördelas om från det kustnära, där det tydligen inte finns strömming att fiska, till de stora industriella trålarna.

Det är ju inte bara jag, fru talman, utan väldigt många som vill ha sill på julbordet. För många börjar snålvattnet att rinna bara vi tänker på surströmming. Vi är många som vill se ett friskare Östersjön. Vi vill se både större och äldre strömmingar och i övrigt ett fiskbestånd som återhämtar sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta handlar inte om att vinna politiska poäng. Det handlar på riktigt om att vinnarna ska vara ett friskt Östersjön med fiskbestånd. Vi vill att regeringen ökar takten.

Fru talman! Jag tackar landsbygdsministern för svaret.

Situationen för sill och strömming i Östersjön är verkligen akut. Larmen från forskare, organisationer och småskaliga kustfiskare vittnar inte bara om sämre fångst utan även om att strömmingen är allt yngre och mindre till storleken. Fiskbestånden är nära en kollaps, och det finns ett stort behov av omedelbara åtgärder.

Vi socialdemokrater har presenterat många förslag för att åtgärda fiskbestånden i Östersjön. Jag ska nämna några. Vi vill pausa det storskaliga industriella fisket av sill och strömming i Östersjön till dess att bestånden tydligt har återhämtat sig. Vi vill förbjuda bottentrålning i alla skyddade marina områden. Vi har drivit frågan om en bättre, ekosystembaserad och etisk förvaltning av säl och skarv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är inte heller rimligt, fru talman, att bara cirka 3 procent av fiskfångsterna kontrolleras. Detta har också Sverige fått kritik för från EU-revisionen. Vi föreslår fler och skärpta kontroller, möjligheter att använda digitala verktyg, övervakningssystem och dataanalys samt höjda straff vid avsiktlig felrapportering.

Vi fortsätter att driva frågan om att flytta ut trålgränsen tolv nautiska mil i hela Östersjön utan undantag. Vi vet också tyvärr att Kristdemokraterna är det enda partiet i Sveriges riksdag som har reserverat sig mot en utflyttning av trålgränsen.

Vi vill även ha en översyn av det svenska kvotsystemet. För de nationella kvoterna, fru talman, vill vi se hur vi kan förbättra kvotsystemet genom att fördela kvoterna mer rättvist och försvåra att de säljs eller fördelas vidare. Förra veckan kom besked från Havs- och vattenmyndigheten om att stora delar av de kvoter som det småskaliga kustnära fisket har nu fördelas ut till det stora industriella fisket. För sillen i Östersjön fördelas 700 000 kilo ut, i norra Östersjön 900 000 kilo. För skarpsill i Östersjön fördelas 700 000 kilo av kvoten ut till fiskare med pelagiska fiskerättigheter. Det är faktiskt inte rimligt, landsbygdsministern!

Regeringens linje i denna fråga är obegriplig. Om det inte finns någon strömming att fiska för det småskaliga kustnära fisket, ska då kvoten gå till de stora industritrålarna? Är "all fisk ska upp" den nya melodin?

Min fråga i interpellationen får landsbygdsministern gärna utveckla svaret på. Hur avser ministern att agera i närtid för att Östersjöns sill- och strömmingsbestånd inte ska drabbas av en total kollaps? Min förhoppning i dagens debatt är att vi får se lite handlingskraft. Ministern får gärna berätta om vilka möten som ska ske med övriga ministrar som är ansvariga för fiske runt Östersjön.

Jag har fått en broschyr från Moderaterna i Stockholm där det stod att regeringen redan flyttat ut trålgränsen. Det har ju inte hänt riktigt än, men när ska det ske? Moderaterna i Stockholm kanske får ta till sig frågan och ta tillbaka broschyrerna.

Avser EU-ministern och statsministern att lyfta frågan i sina kontakter? Avser ministern att ge några nya snabba uppdrag till Havs- och vattenmyndigheten, till exempel om det orimliga i att det småskaliga kustnära fiskets kvoter nu fördelas ut till de industriella trålarna? Har landsbygdsministern träffar och dialog med intresseorganisationerna, till exempel Sportfiskarna?

Strömmingen och sillen behöver verkligen åtgärder nu. Jag vill gärna höra från ministern vad han tänker göra.

Herr talman! Jag vill ta upp två saker. Ministern pratar väldigt mycket om inflationen. Jobbet som har gjorts för att bekämpa inflationen kan vi tacka Riksbanken för, kanske mer än Sveriges regering. Men jag är naturligtvis väldigt glad över att inflationen har gått ned.

Denna debatt handlar dock inte om inflationen utan om att regeringen hade satsningar på 60 miljarder i årets budget. Av dessa 60 miljarder ville man inte fortsätta med en satsning på 70 miljoner. Man har heller inte berättat om någon konsekvensanalys som låg till grund för att man inte förde till dessa pengar.

Med en projekttid på åtta år har ministern haft två år på sig för att förklara, kolla och göra en konsekvensanalys av om dessa glesbygdskommuner är tillräckligt robusta nu. Det anser inte jag att de är. Men det måste landsbygdsministern tycka eftersom man tar bort resurserna från Sveriges glesbygder med kirurgisk precision, som ledamoten Isacsson sa tidigare. Det gäller såväl de 300 miljonerna till små kommuner med färre än 9 000 invånare som de 70 miljonerna för näringslivsutveckling.

Vi har just nu den sämsta utvecklingen för näringslivet i hela Europa. Vi ligger i botten. Alla pengar till näringslivsutveckling behövs, även i glesbygd. Det enda som sker just nu är att landsbygdsministern gör glesbygdskommunerna ännu glesare. Han hade alla möjligheter att föra till 70 miljoner av 60 miljarder. Av dessa miljarder har det mesta gått till höginkomsttagare i storstad.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar landsbygdsministern för svaret.

Senast högern var med och beslutade om ett utjämningssystem införde man en moderatmiljard för storstan. Jag vill bara påminna landsbygdsministern om det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är halvtid i mandatperioden, och regeringen har tydligt visat vad den prioriterar - och även vad den prioriterar bort. Nu tar man alltså bort satsningen på näringslivsutveckling i glesbygd, och man skär ned på stödet till regional utveckling med 100 miljoner kronor. Vi socialdemokrater tycker i stället att människor ska ha tillgång till grundläggande service och kunna göra matinköp och handla apoteksvaror oavsett var i landet de bor.

Precis som Isak From nämnde väljer regeringen att släcka skylten för flera av Statens servicecenters kontor. Det är ett hårt slag mot de glesbygdskommuner runt om i landet som har fått se staten återvända till kommunen.

Regeringen väljer också att ta bort bidraget på 300 miljoner till små kommuner som har det särskilt tufft, och det gör man just när Sverige faktiskt behöver öka tillväxten.

Regeringen har även gjort kraftiga nedskärningar på skydd och skötsel av värdefull natur. Vi socialdemokrater har helt andra förslag för att städa upp på skräpiga fjälltoppar och havererade vandringsleder.

När Livsmedelsverket gick ut och sa att vi som bor i norra Sverige i händelse av stor kris eller krig ska evakuera söderut eftersom livsmedelsförsörjningen inte är tillräcklig där vi bor trodde jag ändå att landsbygdsministern skulle sätta ned foten, lugna befolkningen och tala om vilka åtgärder han tänkte vidta för att livsmedelsförsörjningen ska fungera även i norr. Det är nämligen orimligt att lösningen ska vara att alla flyttar söderut. Jag har dock inte hört ett pip från ministern i den frågan. En åtgärd som vi socialdemokrater vill vidta är en höjning av Norrlandsböndernas kompensationsstöd med 60 miljoner kronor.

Regeringen vill inte heller finansiera det stöd på 195 miljoner som Trafikverket har efterfrågat för att upprätthålla grundläggande tillgänglighet i hela landet. Inte ens grundläggande tillgänglighet är viktigt, herr talman.

Jag tycker faktiskt att det är obegripligt att regeringen väljer att prioritera ned service i Sveriges gles- och landsbygder samtidigt som man bränner miljarder på de rika i storstäderna. En glesbygdskommuns näringslivsutveckling är av största vikt, och som jag sa tidigare är det oerhört svårt för en glesbygdskommun att prioritera näringslivsutveckling i ett läge där man oftast har höga skattenivåer och en låg servicegrad. Och utan företagsutveckling blir en glesbygdskommun bara glesare, som Lars Isacsson sa tidigare.

Delar ministern den åsikten? Finns inte samma oro hos landsbygdsministern som hos mig, det vill säga att det som har byggts upp i glesbygdskommunerna under de här åren och som har förbättrat näringslivsutvecklingen kommer att gå tillbaka utan resurser? Vad ämnar ministern i så fall göra - just nu? Landsbygdsministern sa i sitt svar att han snart kommer att lägga fram förslag för att stärka landsbygden. När är det meningen att de förslagen ska läggas fram?

Herr talman! Tack, landsbygdsministern, för svaret på frågan! Jag skickade in den i september, och jag är glad att den äntligen besvaras.

Jag bor i en glesbygdskommun i Norrlands inland, där 60 procent av Sveriges yta finns, väl medveten om att inget av statsråden bor norr om Borlänge. Då, herr talman, träffar man nog inte bybor i livsmedelsbutiken, åker långa avstånd för att leverera varor och tjänster eller träffar dem som jobbar på ett kommunkontor med få kollegor, som alla har svåra prioriteringar att göra när resurser ska fördelas.

Detta är vad den här debatten handlar om - hur man i en glesbygdskommun ska klara av att ha en oftast hög skattenivå och en låg servicegrad och samtidigt ha fokus på den viktiga näringslivsutvecklingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! För att hjälpa till med detta införde den socialdemokratiskt ledda regeringen 2018 ett riktat stöd för att utveckla näringslivet i 39 glesbygdskommuner. För dessa 39 kommuner, vilka som jag sa kännetecknas av långa avstånd till service och kunder, har statsbidraget varit viktigt för att kunna arbeta med ett bättre företagsklimat.

Hemma hos mig i Jämtlands län har samtliga kommuner fått del av pengarna, och det har på olika sätt stärkt näringslivsutvecklingen. Exempelvis har Bergs kommun satsat på förutsättningar för fler bostäder och ökad attraktivitet. I Ragunda har pengarna bland annat använts till rekryteringsfrämjande insatser för näringslivet, projekt för inflyttning och framtagande av en ny översiktsplan. I Åre och Bräcke har insatser kunnat göras bland annat för föreningsliv och företag tack vare att pengarna räckt till en starkare näringslivsenhet. Och Härjedalen har kunnat fokusera på lokalt livsmedelsföretagande, hållbart fiske och medfinansiering av olika projekt inom företag och föreningsliv.

Den senaste utvärderingen visar att sedan 2018 har närmare två tredjedelar av kommunerna förbättrat sitt företagsklimat. Den tydligaste förbättringen har skett inom kommunernas myndighetskontakter med företag.

I regeringens budget för 2025 finns det särskilda statsbidraget till glesbygdskommunernas näringslivsutveckling inte längre med. Det är ingen stor summa, herr talman; det handlar om 70 miljoner kronor. Samtidigt vet vi att regeringen satsar 60 miljarder på nya utgifter under året och prioriterar höginkomsttagare i storstäder.

Mina frågor i interpellationen till Peter Kullgren fick jag inte riktigt svar på. Har behovet av att stötta glesbygdskommuners näringslivsutveckling verkligen minskat, och avser ministern och regeringen att på något sätt fortsätta att stötta glesbygdskommuners näringslivsutveckling?

Det enda jag uppfattade i ministerns svar var en utredning, men den ska inte vara på plats förrän den 1 juli 2026. Det lär ta ett bra tag innan det kommer något förslag från den.

Fru talman! Regeringen har fört en lite annorlunda klimatpolitik med ökade utsläpp. Efter halva mandatperioden presenteras förslag på hur regeringen anser att man ska klara ett av klimatmålen. Enligt klimat- och miljöministern var detta det enda scenariot. Vid senare tillfällen har det dock blivit fler.

Frågestund

Jag förstår att det låter förvirrande, fru talman, och det är svårt att förstå varför regeringen valde att presentera just det scenario som enligt regeringen gjorde att man klarade ett klimatmål på marginalen. I ministerns scenario finns till exempel inte konsekvenserna av om regeringen inte klarar av LULUCF fram till 2025, som betyder att Sverige i så fall måste avverka mycket mindre skog.

Min fråga till klimat- och miljöministern blir: Hur säkerställer regeringen att man klarar av både klimatmålet för LULUCF 2025 så att Sverige inte behöver minska skogsavverkningen och målet för ESR, som Sverige definitivt inte klarar om vi inte klarar målet för LULUCF?

Fru talman! Fem samebyar har de senaste åren lämnat in stämningsansökningar mot staten. Samebyarna vill ha ensamrätt att upplåta småviltsjakten och fisket ovanför odlingsgränsen.

Just nu arbetar den parlamentariska Renmarkskommittén med dessa frågor som också är större och mer komplexa. I förlängningen berör det frågan om markanvändning i, i stort sett, halva Sverige. Men i direktiven till Renmarkskommittén har man inte tagit höjd för att de här parallella rättsprocesserna pågår. Jag har inte heller uppmärksammat att regeringen på något sätt har agerat i frågan.

Min fråga till landsbygdsminister Peter Kullgren, om det är han som tänker svara den här gången, blir om regeringen tänker ge Renmarkskommittén nya direktiv eller om man tänker agera på något annat vis.

Fru talman! Jag måste kanske börja med det religiösa. Jag tror kanske att det finns en större del att titta på i det samlade regeringsunderlaget än i någonting annat, ifall det är det man funderar på.

Jag vill också tala om hur det var när vi gick till val 2022 - samtliga partier. Då fanns det inte något annat än ett löfte från moderater, kristdemokrater och liberaler om att man skulle klara klimatmålet och att man skulle ha en ambitiös klimatpolitik. Jag tror att Moderaterna var de som tryckte hårdast på den gröna rösten i borgerligheten.

Det är inte detta vi ser nu när vi har en klimathandlingsplan framför oss och en regering och ett regeringsunderlag som väljer att prioritera att öka utsläppen.

Sedan gällde det detta med att det blir dyrt för vanligt folk. Det är ingenting som Socialdemokraterna vill. Det visar sig tydligt att om man inte gör någonting nu kommer det med de ackumulerade effekterna att bli - förlåt, fru talman - skitdyrt i slutet av 20-talet, ifall vi ska klara målen till 2030, om vi inte ska betala böter eller utsläppsrätter.

När det gäller dyrheten och acceptansen är det precis detta man säger. Man måste göra saker och ting nu om man inte vill att det ska vara dyrare för vanligt folk sedan.

Ja, vi har presenterat ett Sverigebränsle, och det är för att vi vill se skogsresterna i Sverige användas. Vi tillsatte också en bioekonomiutredning när vi socialdemokrater hade regeringsmakten för att se hur vi kunde få mer biodrivmedel från svensk produktion i tanken i stället för att vara beroende av diktaturer och det fossila drivmedlet.

Fru talman! Jag tänker så här: Regeringens myndigheter och råd och deras rekommendationer och kritik får regeringen själv ta hand om. Oavsett vilken regering det är får den ta del av den kritik som dess egna råd eller myndigheter lämnar.

Men vad gäller detta medborgarråd var vi alla partier inbjudna. De hade jobbat fram förslag. Jag kan också läsa i den klimathandlingsplan som vi debatterar i dag och i den skrivelse som ledamoten Martin Kinnunen står bakom hur viktigt det är med den folkliga acceptansen - annars blir det ingenting.

Detta är en del i att skapa acceptans. Här möttes 60 personer. Det var ett urval som var vetenskapligt förankrat, som fanns väl beskrivet. Jag ser att ledamoten har gjort inlägg på X om detta. Men man har ändå fått svar på tal.

Dessa 60 människor klarade, trots sina olikheter, att mejsla fram förslag. Jag tänker att detta är något som regeringen och Sverigedemokraterna, den största delen av regeringsunderlaget, borde titta på om man beskriver att alla förslag måste ha folklig acceptans. Hur har man tänkt uppnå den acceptansen? Det blir min fråga tillbaka.

Fru talman! Jag instämmer i vad den socialdemokratiska ledamoten Jytte Guteland sa i sitt anförande och i kravet att regeringen måste återkomma till riksdagen med en klimathandlingsplan som lever upp till klimatlagen.

Jag lyssnade väldigt noga på vad klimat- och miljöministern sa, och allt låter ju finfint i retoriken, men det finns ett stort problem, och det är praktiken. I går var samtliga riksdagspartier inbjudna till redovisningen av slutrapporten från det nationella medborgarrådet om klimatet. De sju partier som röstade ja till Sveriges klimatlag prioriterade att vara där.

Medborgarrådet tillsattes den 9 mars. Det var 60 personer som valdes ut genom en vetenskaplig metod med syfte att skapa största möjliga representativitet utifrån boendeort, kön, utbildning, inkomst, partipolitiska preferenser och klimatoro. De har med hjälp av forskningen lyckats mejsla fram gemensamma förslag som efter det att de vägt in alla intressekonflikter presenterades för oss i går. Om inte klimat- och miljöministern fått se dem hjälper jag henne gärna att få tillgång till dem. Fru talmannen kanske undrar varför. Jo, för att statsrådet ska hitta åtgärder som minskar utsläppen här och nu. Kanske kan statsrådet hitta inspiration hos medborgarrådet.

Den klimathandlingsplan som regeringen och Sverigedemokraterna har presenterat är en springnota. Under regeringens mandatperiod är melodin att ha utsläppsökningar - att bulka, som är den obegripliga metod som vice statsministern förordar. Enligt statsministern ska klimatmålen ändå nås, och klimat- och miljöministern säger att handlingsplanen ger förutsättningar att nå nettonoll vid 2045. Men vid granskning säger ju Klimatpolitiska rådet att handlingsplanen inte är en plan för att nå vare sig Sveriges klimatmål eller EU-åtagandena. Ansvaret för att nå målen skjuts över till nästa mandatperiod.

Klimatpolitiska rådet säger även att de har granskat regeringens handlingsplan och konstaterat att påståendet att den skapar förutsättningar för att nå hela vägen till nettonollutsläpp 2045 är missvisande och brister i saklighet.

Finanspolitiska rådet säger att de på flera punkter är kritiska till regeringens klimatpolitik. Det gäller både åtgärder hittills under mandatperioden och avsaknaden av en plan för att minska utsläppen för att nå de mål som bestämts. I stället skjuts utsläppsminskningarna på framtiden. En utredning ska först 2027 föreslå nya styrmedel.

EU:s klimatmål avser ackumulerade utsläpp, så försenade åtgärder innebär att kraftfulla utsläppsminskningar sannolikt kommer att krävas i slutet av 2020-talet för att Sverige ska nå sitt EU-beting 2030.

Naturvårdsverket säger att de bedömer att varken det långsiktiga målet till 2045 eller etappmålen till 2030 och 2040 kommer att nås med de nu beslutade eller de föreslagna styrmedlen.

Regeringens myndigheter och råd säger alltså alla samma sak: Kristerssons regerings klimathandlingsplan duger inte.

Fru talman! Klimatet är vår tids ödesfråga. Havsnivåer stiger. Isar smälter. Torka, översvämningar, bränder och andra följder av ett förändrat klimat slår redan i dag väldigt hårt mot människors möjligheter till ett gott liv.

Jorden blir allt hetare. Förra året var det varmaste året någonsin uppmätt, efter åtta år av värmerekord. I Italien, Algeriet och Grekland rasade bränder. Människor förlorade livet. Många evakuerades. I Slovenien rasade broar och vägar till följd av översvämning. I Peking var det regnrekord med flera döda i skyfallen. I Alperna beräknas en tiondel av glaciärerna ha smält på ett år.

I Frankrike stängdes kärnkraftverk för att vattnet som kyler reaktorerna inte skulle bli för varmt. Totalt blev 2023 det sämsta året någonsin för fransk kärnkraft, och för första gången på decennier fick man importera mer el än man exporterade.

Sverige var inget undantag. Värme, kraftigt regn och snabb snösmältning drabbade Småland och fick dessutom Torne älv att svämma över. Torkan i maj och juni drabbade jordbruket på många ställen i Sverige, och skörden blev mycket sämre. Skyfall drabbade min hemby Åre, Rättvik, Göteborg, Jönköping och många fler ställen i landet till stora kostnader för samhället. Västmanlands jordbrukare, fru talman, drabbades av både torka och översvämningar, och på det kom den afrikanska svinpesten och översvämningsmyggorna.

Det går inte att blunda. Det är allvar, i Sverige och i hela världen. Det går faktiskt inte att blunda och lämna springnota till våra barn och barnbarn. Vi socialdemokrater vill att Sverige åter tar på sig ledartröjan. Vi vill att Ulf Kristerssons regering tar ansvar här och nu och visar det ledarskap som svenska företagare och svenska folket efterfrågar. Ett första steg, fru talman, är att återkomma till Sveriges riksdag med en klimathandlingsplan som inte bara är retorik utan konkret praktik.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring (S).

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Påståendet att handlingsplanen leder hela vägen till nettonoll - som partimedlemmar från Moderaterna har sagt här, som regeringen har sagt på presskonferenser och som alla har uttalat - brister i saklighet, säger Klimatpolitiska rådet.

Jag vet inte om det fanns kritik mot den förra regeringen. Vad har hänt med Kristdemokraterna? Det har hela tiden och i sitt principprogram talat om det förvaltarskap som man har ställt så högt. Är uppfattningen nu: Det var kritik innan, och då ska det vara kritik mot oss? Det är ingen naturlag. Nu ökar ni utsläppen år efter år, och ni har inga nya åtgärder.

På er hemsida går det fortfarande att läsa om förvaltarskapet. Det gäller de egna personliga tillgångarna, de materiella värdena samt miljö- och naturresurser. Man ska agera på ett sådant sätt att man med stolthet kan överlämna frukterna av det arbetet. Det förutsätter att vi förvaltar och inte på ett ansvarslöst sätt förbrukar ändliga resurser och naturvärden. Det förutsätter också att agerandet grundas på försiktighetsprincipen.

Min fråga blir: Vad har hänt med Kristdemokraternas starka syn på det förvaltarskap som man har haft innan? Vad har skett sedan dess? Behöver Kristdemokraterna anta ett nytt principprogram där bulka blir en del av det nya förvaltarskapet?

Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Globalt är förstås även lokalt. Något som inte sker lokalt kommer inte att ske globalt. Klimatpolitiska rådet lämnar årligen en utvärdering av regeringens samlade politik i förhållande till de klimatmål som riksdag och regering har beslutat om. Det gör även en analys av regeringens klimathandlingsplan.

Rådets huvudsakliga slutsatser är att regeringens politik under 2023 ökar Sveriges utsläpp. Det leder inte i riktning mot att Sveriges klimatmål och EU-åtaganden till 2030 nås. Med den beslutade politiken väntas utsläppen öka under mandatperioden, och ansvaret för att nå målen skjuts till nästa mandatperiod.

Det säger att ryckigheten i politiken och bristen på en tydlig plan i sig riskerar att öka de samhällsekonomiska kostnaderna och således minska kostnadseffektiviteten. Det kan minska den acceptans för omställningen som ledamoten talade om både i näringslivet och i befolkningen i stort.

Det säger även att regeringens klimathandlingsplan inte lever upp till klimatlagen och att den brister i konkretion. Den bortser från etappmålen för 2030 som riksdagen har beslutat om och saknar därutöver tillräckliga utsläppsprognoser och tidsangivelser för när politiken ska genomföras.

Det säger också att påståendet att handlingsplanen leder hela vägen till nettonoll brister i saklighet.

Herr talman! Min fråga i ljuset av detta blir om ledamoten avser att driva frågan om att regeringen bör återkomma till riksdagen med en klimathandlingsplan som klarar klimatmålen eller om ledamoten delar vice statsministerns åsikt att det nu är dags att bulka.

Herr talman! Det hänvisas till den gamla politiken. Det var just satsning på våtmarker, Industriklivet, Klimatklivet och också satsningar på järnväg. Vi har nu ett förslag om ett grönt rotavdrag i stället för lyx-rot. Den gamla politiken är någonting som regeringen verkligen tycker om och vill använda.

Herr talman! I klimathandlingsplanen sägs att regeringen ämnar skjuta upp alla åtgärder. Det kommer att bli väldigt dyrt för vanligt folk, och det kommer att bli väldigt dyrt för Sverige. När man tar bort styrmedel utan att klara av att lägga till andra är det inte vidare seriöst.

Jag hoppas att klimat- och miljöministern tar ansvar för sin tid den här regeringsperioden. Det har redan gått 518 dagar, herr talman. Men statsrådet har fortfarande en chans att se till att Sverige minskar sina utsläpp och återigen tar tillbaka ledartröjan.

Det gäller att vi i Sverige ser till att klimatpolitiken kommer framåt och att vi ser till att vanligt folk har en chans att delta i den. Den chansen har statsrådet. Men den klimathandlingsplan som statsrådet har presenterat är inte den som kommer att se till att vi klarar just det.

Herr talman! Det vi försöker diskutera i dag är planen som ska skapa förutsättningar för att Sverige ska nå nettonoll och utsläppsscenariot som denna klimathandlingsplan innehåller. Den här grafen bygger på en reduktionsplikt på 26,9 procent, visade det sig när Dagens Nyheter äntligen fick ut dessa handlingar. Det är det vi är lite fundersamma över. Varför använde man något man precis tagit bort förutsättningarna för?

Herr talman! Det är kanske också viktigt att ta upp att när planen kom sa Klimatpolitiska rådet att Sverige skulle kunna visa vägen men att regeringen i stället valde att presentera en klimathandlingsplan som ökar utsläppen och fossilbränsleanvändningen. Världsnaturfonden sa att i stället för en effektfull politik med stora utsläppsminskningar i närtid får vi en mängd utredningar och otillräckliga förslag. Naturskyddsföreningen sa att regeringens klimathandlingsplan bryter mot svensk klimatlag och missar EU:s ESR 2030-gräns. De sa att detta är allvarligt - att knuffa till 2045 går inte, för kommande sju år är avgörande.

Johan Rockström, chef för Potsdam Institute for Climate Impact Research, sa att när Sveriges klimathandlingsplan presenterades på torsdagen hade fokuset på att snabbt få ned utsläppen försvunnit. Mattias Goldmann på 2030-sekretariatet sa att det är osannolikt att Sverige klarar EU:s klimatlagstiftning med den här handlingsplanen. Peter Alestig, som är klimatredaktör på Dagens Nyheter, sa att regeringen betonar att omställningen ska vara kostnadseffektiv, vilket förstås kräver att man vet vad respektive åtgärd kostar och vilken klimatnytta den ger. Det vet man inte, för åtgärderna som föreslås har varken prislapp eller utsläppskalkyl. Det finns alltså inga beräkningar av vare sig kostnader eller utsläppsminskningar.

Herr talman! Regeringen Kristersson lämnar helt enkelt walkover. Inget ska göras under den här mandatperioden, för nu ska man tillsätta utredningar för nästa regering att hantera. Det är 518 dagar sedan regeringen tillträdde, och resultatet är ett liberalt och sverigedemokratiskt samarbete som prioriterar att öka utsläppen. Efter 518 dagar är inte ens de utredningar som regeringen enligt klimathandlingsplanen avser att tillsätta på plats. Man har haft 518 dagar på sig att göra det.

Herr talman! Så här 518 dagar senare är statsrådet svaret skyldig. Vilken klimatpolitik, vilka utsläppsminskningar, vilka resurser och vilken ambitiös och effektiv klimatpolitik avser klimatministern att ta ansvar för under sin mandatperiod som är 2022-2026? Efter det finns det ju, oavsett vad som händer, en ny regering på plats.

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag får påminna ledamoten om rekvisitaförbudet i kammarens arbetsregler. Det är naturligtvis en utmaning när man diskuterar en konkret graf i debatten.)

Fru talman! I dag är det 518 dagar sedan Ulf Kristerssons regering tillträdde. Det är alltså 518 dagar sedan statsrådet Romina Pourmokhtari fick ansvaret för regeringens klimat- och miljöpolitik. På dessa 518 dagar har statsrådet hunnit med att ge många olika och motstridiga besked.

Den 6 december 2022 sa statsrådet till exempel till Svenska Dagbladet att Sverigedemokraterna inte skulle få vara med och utforma regeringens klimathandlingsplan. Det uttalandet visade sig vara en bluff. Sverigedemokraterna har ju förhandlat den klimathandlingsplan som statsrådet har presenterat.

Herr talman! Sju av åtta partier i Sveriges riksdag har varit överens om Sveriges klimatmål innan Liberalerna gav Sverigedemokraterna vetorätt mot minskade utsläpp. Statsrådet har lagt fram budgetar på klimatområdet, alla med prioriteringen att öka utsläppen.

Vad vi i denna kammare har hört under dessa 518 dagar sedan regeringen tillträdde med stöd av Sverigedemokraterna är att när klimathandlingsplanen presenteras ska också svaren komma - svaren på hur utsläppen ska minska, svaren på hur både de svenska klimatmålen och EU:s klimatmål ska nås och svaren på hur den klimatpolitik ser ut som statsrådet i 518 dagar har beskrivit som både ambitiös och effektiv.

Den 21 december presenterade statsrådet och Sverigedemokraterna klimathandlingsplanen, efter några varv i medierna om huruvida den verkligen behövde presenteras före nyår eller om man skulle vänta tills statsrådet var nöjd och glad.

Herr talman! Dagens Nyheter gjorde en granskning av klimathandlingsplanen och publicerade en artikel den 20 februari 2024. Dagens Nyheter försökte få fram information om hur regeringen har beräknat det utsläppsscenario som klimathandlingsplanen innehåller. Det är en kurva som från år 2027 faller brant ned till nettonoll år 2045.

Först fick Dagens Nyheter inget svar på hur kurvan beräknats. Men efter att DN bad om de uppgifter som krävs för att kunna överklaga lämnades siffrorna ut. Då kom svaret: Den är beräknad på en höjd reduktionsplikt, det vill säga den andel biodrivmedel som blandas in i det fossila bränslet från skurkstater. Regeringen hade precis sänkt reduktionsplikten till 6 procent.

Det är märkligt att det i regeringens klimathandlingsplan görs utsläppsscenarier med en kraftigt höjd reduktionsplikt när det enligt regeringen är innehållet i klimathandlingsplanen som skapar förutsättningar för att nå nettonoll. Svaret DN fick var att de inte hade något annat att räkna på. Efter 518 dagar med Romina Pourmokhtari som klimat- och miljöminister finns det alltså ingen beräknad utsläppskurva för att nå målen, bara ett hittepåscenario.

Mina frågor kvarstår. Jag ger statsrådet möjlighet att besvara dem. Vilka skäl ligger till grund för statsrådets beslut att lägga fram det utsläppsscenario för att nå hela vägen till nettonollutsläpp till år 2045 som presenterades i klimathandlingsplanen? Har statsrådet tagit initiativ till en analys av vilka åtgärders utsläppsminskningar som beräknas nås vilka årtal i den i klimathandlingsplanen redovisade fallande utsläppskurvan? Kan statsrådet i så fall redogöra för resultatet av analysen?

Herr talman! Jag tycker inte att finansministern ska vara så upprörd över att jag ifrågasätter regeringens klimatpolitik när man ökar utsläppen. Ja, det finns en majoritet i Sveriges riksdag för finansministerns politik, men det i sin tur borgar definitivt inte för en klimatpolitik. Den majoriteten i Sveriges riksdag gynnar inte det klimatsmarta. Finansministern får nog i så fall se sig om efter andra kamrater som bryr sig om svensk industri och svensk produktion och om att öka Sveriges beredskap och se till att vi får en mer cirkulär och klimatsmart ekonomi.

Herr talman! Jag uppskattar ändå att finansministern tydligt säger att jobbet för att vi ska få tillbaka den skattebefrielse på biogas som vi behöver är igång. Men jag skulle gärna vilja få svar på den fråga som jag ställde i mitt förra inlägg. Tidsramen verkar förskjutas. Först fick vi reda på en tidslängd, men kommissionen har inte tagit upp frågan förrän nu. Vad gör finansministern för bedömning av hur lång tid det här kan ta? Biogasbranschen går verkligen på knäna just nu. Jag tror att alla i den här kammaren, inklusive finansministern, vill se till att den inte gör det.

Herr talman! Det har verkligen tagit alldeles för lång tid. Det kan verka helt absurt, särskilt som vi vet att EU storsatsar på biogas och vill se en tiodubbling av produktionen till 2030. Men nu tas alltså både energi- och koldioxidskatt ut på klimatsmart biogas och biogasol på samma nivå som fossila bränslen. Jag hoppas verkligen att finansministern och regeringen blir lite mer lyckosamma i dialogen med EU-kommissionen. Från den 1 januari 2024 innebär ju skatten en ytterligare 20-procentig prisökning i en biogasbransch som har det tufft, i en kollektivtrafik där kostnaderna ökar, för åkerier som satsat på att vara klimatsmarta och på biogaslastbilsfabriker där försäljningen sjunker.

Regeringen har prioriterat att öka utsläppen och inte att till exempel skicka ut den biodrivmedelsutredning på remiss som kom för snart ett år sedan. Regeringen prioriterar i stället fossila bränslen från skurkstater. Även det gör att elektrifieringen av fordonsflottan, som behövs och som vi vill se, nu avstannar.

Herr talman! Jag måste säga att jag inte riktigt förstår vad regeringen vill. Den svenska industrin är ju inte - som den dåvarande, moderate statsministern sa när finansministern satt i hans regering - basically gone. Vår svenska industri har tagit klimatansvar och utvecklar nya affärsidéer och nya processer. De är i framkant. Men de behöver också veta att politiken håller ihop och är med. De behöver veta att politiken gör sitt för att investeringarna inte hamnar i andra länder.

Biogasen är cirkulär och klimatsmart - och behövd. Den skapar nytta i hela kedjan och ökar Sveriges konkurrenskraft och beredskap. Vi socialdemokrater kommer naturligtvis att ligga på regeringen om den här skattebefrielsen, herr talman, för det har gått alldeles för lång tid.

Jag uppskattar det finansministern säger om arbetet man gör, men nu när kommissionen tog så lång tid på sig undrar jag ändå om finansministern har något slags uppfattning om hur snabbt skattebefrielsen kan komma på plats. Vi hörde ett datum förut, men då trodde vi att kommissionen skulle sätta igång snabbare. Det tog mycket längre tid än vad någon i den här kammaren, inklusive finansministern, ville.