Anna-Caren Sätherberg

Herr talman! Dagens debatt i Sveriges riksdag handlar alltså om huruvida det verkligen är klokt att ta bort beslutanderätten från dem som berörs, ta bort det kommunala vetot när det gäller uranbrytning, som är viktigt för jämtarna, närkingarna, skaraborgarna, skåningarna, västerbottningarna med flera.

Från kommunerna och medborgarna runt Storsjön har flera inbjudningar skickats till ansvariga statsråd, Romina Pourmokhtari och Ebba Busch, om att komma på besök till berörda bygder, föra dialog med befolkningen och själva se vilka konsekvenser regeringens beslut i Stockholm faktiskt innebär för byborna och lokalsamhällena.

Herr talman! Medborgarna runt Storsjön har också länge gjort ett stort och gediget arbete för att informera sig om vad brytning efter uran innebär, speciellt eftersom uranet ligger i alunskiffer. De besitter också en stor kunskap i frågan. Men statsråden gjorde inga besök och såg inte byborna i ögonen innan man fattade beslut. Vad ska man kalla det, herr talman? På jämtska skulle vi säga: Det är inte grett.

Jag läste också i Länstidningen hemma om Agnes Wåger Widell, Rio Keita Edvall och Maja Edin, som alla är fjärdeklassare på Tavelbäcksskolan. De skrev till Östersunds kommun om sin oro. De skrev bland annat:

Hej, kommunen! Vi har hört att regeringen vill bryta uran här. Vi vet ju att om bassängerna börjar läcka blir Storsjön förgiftad. Vi får inget rent dricksvatten, och de som bor runt Storsjön kommer att få svårare att leva här. Vi vill att ni i Östersunds kommun tackar nej.

Östersunds kommun tackade nej. Det gör också Åre, Krokom och Berg. Till och med Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, gör det, och definitivt också vi socialdemokrater, för vi vill behålla det kommunala vetot.

Herr talman! I dag skickade regeringen ut ett pressmeddelande om att man avser att tillsätta en utredning om ett eventuellt veto mot brytning i alunskiffer, men här i kammaren sa Sverigedemokraterna att de inte står bakom det förslaget.

Vi har, som alla i kammaren vet, en väldigt liten regering, vars underlag tillsammans faktiskt är mindre än Socialdemokraternas. Vi har ju här i riksdagens kammare redan hört att det inte blir något veto för brytning i alunskiffer om Sverige får en regering med SD, M, KD och L efter valet. En regering fattar nämligen kollektiva beslut, och hur ska då ett förslag från den regeringen komma till Sveriges riksdag?

Det här är någonting som alla där ute som delar denna oro faktiskt behöver höra – högt och tydligt – före valet. I dag, herr talman, har vi nämligen sett att det vi har hört statsministern säga så många gånger om att ”på min sida av politiken är vi överens” helt har krackelerat i flera frågor framför allas våra ögon.

Herr talman! Jag bor i Åre kommun, och det är en av de kommuner som berörs, för Häggåns fyndighet går även in där. Det är en av kommunerna där det kommunala vetot nu ska tas bort. Det är en kommun där vi som bor där inte vill riskera vårt dricksvatten, våra odlingsmarker och vår kommunala utveckling under generationer framåt. Det här är ingen liten fråga för oss som bor på Sveriges landsbygder, där alunskiffret finns, och detta ska inte beslutas på ett kontor i Stockholm. Det här är en fråga där medborgarnas delaktighet måste värnas.

Jag och Socialdemokraterna kommer därför att rösta ja till att behålla det kommunala vetot.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 juni.)

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Simona Mohamsson.

I förra valrörelsen pratade Tidöpartierna om Magdapriser för att beskriva höga drivmedels- och energipriser, trots Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och det efterföljande ekonomiska läget. I dag möter hushåll, inte minst på landsbygden, höga kostnader för energi och drivmedel och en stor osäkerhet.

Retoriken från Tidöpartierna är dock en helt annan. Man pratar om att det ljusnar vid horisonten. Det är inte något som många svenskar känner igen sig i. Resultatet av snart fyra år med Tidöpartierna är ju att Sverige är i ett mycket tuffare läge än det hade behövt vara. Tidöpartierna har totalvägrat att investera i den svenska bioekonomins alla hektar och i elektrifiering.

Min fråga till statsrådet Simona Mohamsson är därför: Är det ransonering? Är det Jimmiepriser, eller är det Uffepriser vi ser just nu?

(Applåder)

Fru talman! Jag hade önskat att debatten också hade kunnat handla om det som Patrik Björck förtjänstfullt lyfte upp, nämligen att ta närkingarnas, jämtarnas, skaraborgarnas, skåningarnas och västerbottningarnas åsikter på allvar – de människor som bor runt om i dessa områden.

Vi röstar på våra egna reservationer. Vi röstar ja på Socialdemokraternas reservationer. Jag tror att Moderaterna också brukar göra motsvarande. Det är sällan jag ser er springa och rösta på en liberal reservation eller någon annan reservation. Vi röstar på våra egna reservationer och på propositionen som handlar om uranbrytning.

Däremot är vi tydliga med vårt beslut om alunskiffer. Jag vet att Moderaterna vill lära sig lite mer om alunskiffer. Jag föreslår att Jesper Skalberg Karlsson besöker alla jämtar som under årtionden har tagit reda på fakta om brytning med alunskiffer, som har tagit reda på att det inte finns en säker brytningsmetod, och helt enkelt visar att han respekterar kunnandet där man är drabbad av frågan. Kanske Jesper Skalberg Karlsson och de övriga ledamöterna lär sig något.

Ta saker och ting på allvar när det gäller människor på orter som inte ligger precis mitt i den här staden. Det skulle jag respektera.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Fru talman! Ledamoten Jesper Skalberg Karlsson får inte glömma bort Bergs kommun. Du glömde det i din replik. Det är ju faktiskt där den största delen av den här gruvan ligger, alltså i Oviken.

Vi har ju svarat på en proposition. Regeringens proposition handlar om att öppna för uranbrytning. Sist vi hade den debatten stod jag också i den här kammaren. Jag har för mig att det var i maj 2018. Då var jag väldigt glad över att kunna leverera svar på frågan, till jämtarna och till alla andra orter där man är orolig för att det ska öppnas för uranbrytning, att det blev ett tydligt nej.

Eftersom den här propositionen handlar om uranbrytning är det detta vi svarar på. Vi svarar avslag till propositionen, och vi säger också: Tafsa inte på det kommunala vetot!

Vad gäller just alunskiffer har vi socialdemokrater ett starkt kongressbeslut. Jag tror att det fattades beslut nu på Moderaternas stämma om att man ville lära sig lite mer om alunskifferbrytning. Vi har dock redan ett beslut om att riskerna med brytning av alunskiffer är för stora, vilket gör att vi nästa gång en alunskifferfråga kommer upp i den här kammaren definitivt kommer att rösta enligt vårt kongressbeslut.

Jag har också en fråga till Jesper Skalberg Karlsson. Om man har bott i de här områdena vet man att prospekteringarna ända sedan regeringsskiftet 2006 har fortsatt och hela tiden lagt en våt filt och en död hand över utvecklingen av de här områdena. När Fredrik Reinfeldt i Umeå öppnade för uranbrytning 2009 blev det ännu värre.

Ser inte Jesper Skalberg Karlsson att vi inte kan ha någon utveckling på landsbygderna, i jordbruket och besöksnäringen och annat när man hela tiden för den här diskussionen?

Fru talman! I dag debatterar vi näringsutskottets betänkande NU7, Förbudet mot utvinning av uran tas bort. Jag vill börja med att hålla med om allt som Isak From och Patrik Björck har sagt i debatten i dag.

Jag har fått höra att vi som bor i de områden där Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna vill börja bryta uran är ”lite oroliga” och att vi inte vill ha uranbrytning på vår bakgård. Jag bor i en av de kommuner i Jämtland där regeringen nu öppnar för brytning.

Våra fyra kommuner – Berg, Åre, Krokom och Östersund – ligger alla runt Storsjön som är en viktig vattentäkt för alla fyra kommuner. En del av Jämtlands bördiga jordbruk finns runt Storsjön – som så många andra landsbygder med alunskiffer har vi bördig jordbruksmark, och det är en av anledningarna till att LRF säger nej till brytning av uran.

Jag vet inte om ledamöterna i den här kammaren förstår hur stort det här dagbrottet i Oviken skulle bli av den lilla mängd uran som finns per ton. Så, fru talman, vi är inte oroliga – vi är välinformerade om riskerna med att bryta uran i alunskiffer. Vi är också välinformerade om att det i dag inte finns säkra metoder vare sig för exploatering i alunskiffer eller för att hantera avfallet.

Kommunerna runt Storsjön har flera gånger bjudit in ansvariga ministrar att besöka dem och tala med medborgarna. Näringsministern hörsammade till slut inbjudan, men det var ju först efter att regeringen hade fattat beslut. Som grädde på moset för medborgarna i Jämtland är nu den politiska viljan från SD-regeringen att ta bort det kommunala vetot.

Jag vill yrka bifall till reservation 1, som är ett avslag på propositionen, och erbjuda riksdagens ledamöter att besöka oss i Jämtland, där jämtarna faktiskt anser att det här är fel väg att gå. Jag ser också, fru talman, att vi har en annan jämtländsk ledamot i kammaren, Saila Quicklund, som jag också hoppas står på jämtarnas sida i den här frågan.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret! Det var inte något svar på min fråga, så jag kommer att ställa den igen på slutet. Då kanske ledamoten kan redogöra för det.

Det är som ledamoten säger. Jag kunde ha använt det exemplet. I februari 2022 var det alltså 28 kronor. Med samma reduktionsplikt den 1 maj 2023 var det 21 kronor. Det handlar alltså inte bara om reduktionsplikten. Det var 7 kronors skillnad. Vi måste se till att vi styr över det här på ett eget sätt. Vi måste bygga upp en biodrivmedelsindustri så att vi inte är beroende av världsmarknadspriser på råolja, som kan göra att priset blir 7 kronor dyrare.

Reduktionsplikten, fru talman, var exakt likadan. Den hade inte höjts, utan den hade stoppat indexeringen. Det är det som gör det så orimligt att man inte i stället vill stärka svenska plånböcker, svenska jobb och svenskt näringsliv.

Men det var inte detta jag frågade om, utan jag frågade vilka flexibiliteter man tänker använda och hur de beräkningar ser ut som ligger till grund för det som ledamoten säger – att vi ska klara ESR-målet till 2030.

Jag kan säga någonting – om ledamoten försöker hitta något svar eller inte kan göra det. Det handlar till exempel om den överprestation som den förra regeringen hade byggt upp. Det är cirka 8,5 miljoner ton som inte har behövt användas förrän nu när utsläppen ökar i Sverige. Då börjar de användas.

Men det finns flera flexibiliteter. Jag är intresserad av att höra hur man har kommit fram till att man klarar ESR-målet till 2030 när Naturvårdsverket och andra expertmyndigheter är tydliga med att det inte går.

Fru talman! Tack, ledamoten, för ditt anförande!

Min första fråga på grund av anförandet blir: Hur mycket dyrare blir priset vid pump när ETS 2 införs 2027? Enligt alla beräkningar blir det några kronor dyrare – eller mer. Men ledamoten får gärna svara på det.

Fru talman! År 2024 ökade utsläppen från transportsektorn med 18 procent. Tidöpartierna har deklarerat att man med regeringens förslag till uppdaterad reduktionsplikt ändå ska nå det beslutade ESR-målet för 2030. Det ansvariga statsrådet har till och med kallat det för en gyllene lösning. Experterna är dock väldigt tveksamma. Det handlar om att elektrifieringstakten inte håller. Det handlar om LULUCF och om hur vi klarar vårt åtagande när det gäller kolsänka. Det handlar om att Naturvårdsverket kom med en rapport i april som visar att vi inte klarar målen för 2030, 2040 eller 2045.

Men eftersom ledamoten hävdar att vi klarar 2030-målet blir min fråga till ledamoten, fru talman: Hur ser de beräkningar ut som ligger till grund för att Sverige ska klara ESR-målet till 2030, och vilka flexibiliteter tänker Tidöpartierna använda?

Fru talman! Den långsiktigheten bestod i att man brutalt sänkte reduktionsplikten till 6 procent, och alla drivmedelsleverantörer undrade vad de skulle göra. Sedan kom långsiktigheten bara ett år efteråt, då man höjde till 10 procent. Att Sverigedemokraterna tror att de kan lära Socialdemokraterna något om långsiktighet tar jag inte ens till mig i det här läget.

Däremot skulle jag vilja veta vad Tidögänget tycker att Sverige ska leva av. Vad ska vi ha för jobb i det här landet – ska vi satsa på det vi är bra på? Vi är ett exportberoende litet land uppe i norra Europa. Självklart ska vi också kunna exportera drivmedel, för vi har ändå en bioekonomi som är fantastisk om vi använder den rätt.

För mig är detta en helt absurd diskussion när vi har låg tillväxt och superhög arbetslöshet och när vi ökar utsläppen fastän vi vet att det går att göra precis tvärtom och klara det också. Jag tycker att det är bra med flexibilitet. Vi har lagt oss på 19,3 procent. Den nivån ligger fast. Vi ligger precis över regeringen där. Jag kan tala om exakt hur mycket mer det kommer att kosta, om det är detta ledamoten är ute efter, men det kan han också räkna ut, för det står tydligt i regeringens egen rapport hur mycket mer det blir.

Min oro för Sverige är att det inte finns någon tanke på vad vi ska ha för industri, på våra fördelar, på vad vi ska ha för jobb och på hur vi ska starta och klara klimatomställningen. Vi ska inte behöva betala böter och utsläppsrätter till andra länder för att Sverige inte gör sitt. De pengarna vill jag investera i väldigt mycket annat.

(Applåder)

Fru talman! Det är en spännande diskussion, tycker jag, som ledamoten för. Där talar vi om den fria marknaden och att man i Sverigedemokraterna hellre vill handla av diktaturstater än skapa en egen svensk industri med svenska industriarbetare och med svenska skogsrester. Jag är faktiskt förvånad.

Det heter Sverigebränslet, för själva utredningen handlar just om hur man tar till vara mer av det som Sverige har. Vi har också fördelar i och med att vi ser till att få en ökad bioekonomi.

Tyvärr har regeringen ännu inte gjort någonting åt detta, fastän utredningen lämnade sitt betänkande i mars eller april 2023.

Jag brukar komma ihåg alla frågor, men i dag är det kanske inte så. Men jag tänker i alla fall tala om att tilläggsblandningen – om det nu är detta som ledamoten syftar på – är enormt smart, för man har en flexibilitet. Jag berättade i förra replikskiftet att reduktionsplikten den 1 maj 2023 gjorde att dieseln kostade 21,02 per liter, men den 11 september samma år var priset 25,81 med samma reduktionsplikt. Det är inte rimligt. Just därför behöver man flexibilitet i systemet.

Får vi på riktigt igång en industri med egna råvaror och med svenska industriarbetare och kan handla upp det till lägre pris vore det ju väldigt dumt att inte använda det bränslet i stället för diesel och bensin.

Herr talman! Jag tänker verkligen tillstå att bensin- och dieselpriset var alldeles för högt. Men jag kan, herr talman, upplysa ledamoten om hur det såg ut under samma år, med samma reduktionsplikt och när inga förändringar var gjorda. Den 1 maj 2023 kostade en liter diesel 21,02. Den 11 september 2023 kostade den 25,81. Det var samma reduktionsplikt och samma skatter, ingen förändring.

Vi måste, herr talman, göra oss oberoende av dem som håller i plånboken, diktaturstaterna på världsmarknaden, som höjer priset. Det är orimligt att en vanlig svensk får betala 5 kronor mer per liter på grund av att vi inte styr det här.

Det är därför vi föreslår ett Sverigebränsle. Det är därför vi föreslår att vi ska använda det vi har i Sverige och som andra länder inte har, en bioekonomi. Vi föreslår att vi ska göra drivmedel, handla upp det och auktionera ut det så att vi får ned priserna. Det här är vår styrka, inte vår svaghet.

Vi har gjort vår läxa. När vi märkte att det började kosta stoppade vi i den socialdemokratiska regeringen indexeringen 2022, för att det blev för dyrt.

Men det handlar inte bara om en reduktionsplikt. Det handlar också om att vi helt styrs av världsmarknadspriset på råolja som produceras av diktaturstater. Det vill inte vi. Vi vill höja Sveriges beredskap. Vi vill se fler jobb i Sverige. Vi vill ha en grön industri med nya innovationer. Detta kanske är skillnaden mellan socialdemokrater och Tidögänget – att vi vill ha något att leva av i det här landet.

(Applåder)

Herr talman! Jag tror att jag måste börja med att upplysa ledamoten om att svenska folket nog aldrig har haft det dyrare än just nu. Det gick bra att vifta med falukorvar i valrörelsen och lova det ena efter det andra. Men just nu är priset för matkassen superhögt. Man höjer inte barnbidraget som i resten av Norden. Man ändrar till och med högkostnadsskyddet så att läkemedel blir mycket dyrare för de sjukaste. Det finns mycket där man kunde ha gjort tvärtom jämfört med vad man gör just nu.

I dag diskuterar vi reduktionsplikten, som man har höjt till 10 procent den här gången, vilket inte räcker – det har Naturvårdsverket redan talat om. Ledamoten brukar slå sig för bröstet och säga att vi klarar målen. Det har ledamoten sagt i den här talarstolen väldigt många gånger. Men nu säger Naturvårdsverket att man inte alls gör det. Man klarar inga mål – vare sig till 2030, 2040 eller 2045.

Min fråga tillbaka till ledamoten är därför: Vad tänker ledamoten göra? Tänker hon låta Sverigedemokraterna styra? Vi hörde precis Sverigedemokraterna i talarstolen. Det sades ingenting om att nå klimatmål fast Sverigedemokraterna har ställt sig bakom de klimatmål som finns nu. Har Moderaterna och ledamoten samma uppfattning, att klimatmål inte är något att ha och inte något vi ska uppnå?

Nu talar regeringens myndighet i sin rapportering som kommer att gå till regeringens klimatredovisning om att man inte klarar att nå några mål. Då blir frågan, för det är det vi diskuterar här i dag: Vad blir svaret? Vilka åtgärder får vi se här och nu?

Herr talman! Vårt land pressas just nu av flera parallella kriser. Vi har en sjukvårdskris. Vi har en gängkriminalitetskris, som kryper allt längre ned i åldrarna. Det pågår fortfarande ett krig i vårt närområde. Vi har en kostnadskris, som visar sig inte minst när vi handlar mat. Vi har också en klimatkris, herr talman. Klimatförändringarna är redan påtagliga, och de hotar framtida generationer och svenskt välstånd. På det ökar nu Sveriges utsläpp. Vi har superlåg tillväxt, och våra arbetslöshetssiffror hör till Europas högsta. Det här är riktig tvärtompolitik.

Herr talman! Det är tydligt att det behövs en ny kapten som inte blundar för alla parallella kriser utan ser helhetsbilden när det gäller att styra Sverigeskutan framåt.

I dag debatterar vi alltså regeringens förslag om ännu en förändring av reduktionsplikten. Jag vill yrka bifall till vår reservation 2.

Vi står i en av vår tids mest avgörande utmaningar, nämligen att ställa om så att vårt samhälle blir hållbart, klimatsmart och rättvist. Klimatförändringarna väntar inte, och det borde inte heller vi göra i Sveriges riksdag. Men omställningen får aldrig bli ett individuellt ansvar där vanligt folk pressas av ökade kostnader. Det är här politiken ska visa vägen med handlingskraft och med rättvisa.

Herr talman! Sverige har en stor fördel, och det är den svenska skogen. Till skillnad från många andra länder beslutade vi tidigt att vid avverkning skulle nyplantering ske. Sverige ville ha en skoglig tillväxt. Det gör att vi också har en bioekonomi att utveckla i omställningen för att byta ut det fossila mot förnybart. Därför tillsatte vi socialdemokrater i regeringsställning Bioekonomiutredningen. Det gjorde vi för att få förslag till en hållbar, konkurrenskraftig och växande svensk bioekonomi.

Den 1 december 2023 överlämnade utredningen sitt slutbetänkande En hållbar bioekonomistrategi, men redan den 29 mars 2023 lämnades ett delbetänkande, Förnybart i tanken. Där föreslog man åtgärder som främjar effektiv produktion av flytande biodrivmedel baserat på inhemska råvaror i Sverige. Det här ger oss en möjlighet att förutom elektrifieringen använda svenska råvaror för att minska utsläppen från transportsektorn genom att blanda in mer förnybart bränsle, helt enkelt mer svenskt i tanken.

Kristerssons regering har haft flera år på sig nu och alla möjligheter att utveckla bioekonomin i Sverige. Vi har riktigt bra förutsättningar, men den politiska viljan ser ut att fattas.

I dag diskuterar vi regeringens velande om reduktionsplikten. År 2024 skulle det vara 6 procents inblandning. År 2025 kom det en ny proposition om 10 procent i stället. Vad som kommer nästa gång, herr talman, får du och jag gissa.

Vi socialdemokrater föreslår i stället Sverigebränslet, och det gör vi av många orsaker. Vi måste göra det möjligt för vanligt folk att kunna använda bilen, speciellt där tillgången till kollektivtrafik är obefintlig. Samtidigt måste vi pressa ned utsläppen. I Sverige rullar det cirka 5 miljoner bilar i dag. Av dem går 47 procent på bensin och 31,3 procent på diesel.

För fler jobb, för svensk industri, för klimatet och för vår beredskap presenterade vi redan år 2023 en helt ny modell för inblandning av biodrivmedel i Sverige, något vi kallar Sverigebränslet. Vårt förslag i dag är att nivån på inblandning ska vara 19,3 procent för diesel och 10 procent för bensin. Det här är en väg framåt för att vi ska kunna nå både Sveriges och EU:s klimatmål. Detta var sju av åtta partier överens om, för att vi ska kunna nå de av EU förhandlade flexibiliteterna som gör att vi kan klara svenskt jord- och skogsbruk.

Sammantaget, herr talman, kan vi också spara miljarder i skattekronor som annars kommer att gå till kostsamma utsläppsrätter eller böter till EU. Det finns många andra prioriteringar man kan välja att göra för dessa många miljarder i stället för att betala för Sveriges utsläpp till andra länder.

Herr talman! I och med både pandemin och Rysslands anfallskrig mot Ukraina har det blivit uppenbart att våra befintliga system inte var tillräckligt flexibla. Vi tycker därför att rätt väg framåt är att ha en del av Sverigebränslet som en så kallad tilläggsinblandning. När priset på fossilt bränsle från diktaturstater sticker upp på världsmarknaden kan man minska inblandningen. När produktionen av biodrivmedel i Sverige kommer i gång i större skala och priset blir billigare kan man öka tilläggsinblandningen.

Vi anser också att Sverige måste jobba hårt för en differentiering av skatten på hållbara biodrivmedel och fossila drivmedel på EU-nivå. Det är en principiellt viktig fråga att klimatsmarta bränslen inte beskattas på samma sätt som fossila.

En annan viktig åtgärd vi socialdemokrater vill se är att staten tar ett större ansvar på biodrivmedelsmarknaden. Vi har föreslagit en reform på energimarknaden som vi kallar folkhemsel. Den bygger på att staten går in och tecknar långa kontrakt och sedan auktionerar ut elen till rimliga priser. Vi vill överväga att göra samma sak, teckna långa kontrakt, när det gäller Sverigebränslet. Vi vill också överväga det förslag som Bioekonomiutredningen lade fram våren 2023 så att vi kan stimulera den inhemska produktionen, som ger fler svenska jobb och gör svenska restprodukter till svenska förnybara drivmedel.

I vårt förslag om Sverigebränslet föreslår vi socialdemokrater också en rad andra åtgärder vad gäller reduktionspliktsavgiften och att gå från MK1 till MK3 för att skapa en mer stabil situation när det gäller bränslepriserna.

Sammanfattningsvis, herr talman: Sverige behöver en ny väg framåt för att hantera alla parallella kriser. Vår modell för drivmedelsinblandning i Sverige, som vi kallar Sverigebränslet, är viktig för att minska utsläppen och för innovationer, den gröna industrin och fler jobb i Sverige. Tillsammans med våra andra budgetförslag, som handlar till exempel om tankrabatt, om barnbidrag, om att det förhöjda bostadsbidraget för barnfamiljer görs permanent och om att vi säger nej till regeringens försämring av högkostnadsskyddet, gör den det lättare för vanligt folks vardagsekonomi.

Samtidigt satsar vi socialdemokrater redan nu på läkemedelsberedskap, sjukvårdsberedskap och livsmedelsberedskap, för Sveriges beredskap och försörjningsförmåga behöver byggas upp nu.

Klimatförändringarna är här och kräver åtgärder. Och, herr talman, det går inte att trolla bort utsläppen från drygt 4 miljoner bilar som går på diesel och bensin. Det som nu sker, med ökade utsläpp som stannar länge i atmosfären, gör det desto tuffare och desto dyrare och kommer att kräva än mer ingripande åtgärder. Detta är Kristerssons regering förstås fullständigt medveten om, men man lämnar en springnota till nästa regering att hantera.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring och Malin Larsson (båda S).

Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret men håller inte med. Naturvårdsverket presenterade i april sin rapport, som kommer att gå till regeringens klimatredovisning om hur det går. Där konstaterade man med all tydlighet att vi inte når målen för vare sig 2030, 2040 eller 2045 med den klimatpolitik som just nu förs.

I dag har Tidögänget lagt fram ett förslag som gör att vi inte klarar att nå klimatmålen. Sverigedemokraterna ville egentligen ha noll reduktionsplikt och hotade faktiskt även med regeringskris om man inte fick sin vilja igenom. Det blev 6 procent 2024, och nu 2025 står Sverigedemokraterna bakom 10 procent. Samtidigt har man sänkt skatten för fossila drivmedel till i stort sett lägsta möjliga enligt EU:s regler, vilket gör att när ETS 2 införs 2027 finns inte instrumentet att sänka skatten kvar för att parera prishöjningar.

Tidögänget har inte heller levererat några förslag för att kompensera där till exempel bilbehovet är som störst i glesbygden och på landsbygden, som vi har gjort med vår tankrabatt. Skattebetalarna riskerar att få betala dyrt för att Sverige inte når klimatmålen. Vad är Sverigedemokraternas svar på vad priset på diesel och bensin vid pump blir 2027 när det framförhandlade ETS 2 införs?

Herr talman! Tack, ledamoten, för din historiebeskrivning!

Jag tror att ledamoten glömde att nämna att Miljömålsberedningens förslag kom för att vi skulle uppnå målen i Parisavtalet. Det här var naturligtvis en stor del av det. Miljömålsberedningens förslag var också för att klara den svenska skogen och att vi skulle kunna fortsätta avverka. Så tänkte den miljömålsberedning som satt då. Men nu står ju Tidöpartierna inklusive Sverigedemokraterna, som har förhandlat fram en gemensam klimatpolitik, bakom Sveriges mål om nettonollutsläpp 2045. Det tycker jag förstås är positivt. Välkomna, Sverigedemokraterna!

I april i år redovisade dock Naturvårdsverket att Sverige inte ser ut att nå klimatmålen för vare sig 2030, 2040 eller 2045 med Tidöpartiernas politik och att reduktionsplikten därför borde vara högre. Att inte nå målen – speciellt de av Tidöregeringen förhandlade EU-målen – riskerar att bli väldigt dyrt för svenska skattebetalare, i form av böter och köp av utsläppsrätter.

Min fråga till ledamoten är: När reduktionsplikten i det här fallet inte är tillräcklig, vilka ytterligare åtgärder planerar Tidögänget att presentera här och nu för att sänka utsläppen?

Herr talman! När vi nu ändå pratar om folklig acceptans skulle jag vilja börja med att säga att det finns en stor folklig acceptans för att ta bort vinstjakten i välfärden och i stället låta vinsterna gå till de äldre, till eleverna och till de sjuka. Men där händer ingenting.

Men, herr talman, det är inte det vi ska prata om i dag. I dag ska vi diskutera Riksrevisionens rapport om Industriklivet. Det är, som ni vet, en förmån på alla politiska nivåer att granskas. Det är så vi får politiken att utvecklas, att bli skarpare och att bli bättre.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Klimatet är vår tids ödesfråga; det har vi hört här i kammaren i dag. Jorden blir allt hetare. År 2024 var det varmaste året i världen någonsin efter många år av nya värmerekord. Isar smälter, hav stiger och Alpernas glaciärer försvinner i rekordfart. Europeiska miljöbyråns rapport visar att Europa inte är redo för riskerna med ett förändrat klimat. Det som görs för att minska utsläppen och anpassa samhället är inte tillräckligt.

Klimatförändringarna hotar energi- och livsmedelsförsörjning, ekosystem, infrastruktur, vattenresurser, finansiell stabilitet och människors hälsa. Enligt Europeiska miljöbyrån har många av klimatriskerna redan nått kritiska nivåer som kan bli katastrofala. För att vända utvecklingen behöver vi snabba på omställningen nu.

Herr talman! Vi socialdemokrater vet att den svenska industrin har en nyckelroll i vårt samhällsbygge. Det kommer den också att ha för att vi ska kunna klara klimatomställningen. Vi är också övertygade om att svensk industri är en del av lösningen på klimathotet och att svensk industri ska vara världsledande.

Herr talman! För att Sverige ska nå sitt klimatmål att senast år 2045 inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser krävs en kraftig omställning av alla sektorer, inte minst industrin. Den tunga industrin, järn, stål, cement, raffinaderier, kemi med flera, står i dag för en tredjedel av Sveriges utsläpp.

Därför, herr talman, införde den socialdemokratiskt ledda regeringen år 2018 ett investeringsstöd för industrin. Det är Industriklivet, som sedan det infördes har ökat från 300 miljoner kronor per år till över 1,3 miljarder kronor per år. Och nu i vårändringsbudgeten, herr talman, satsas ytterligare 2,1 miljarder.

Industriklivet är ett ekonomiskt stöd, ett bidrag till forskning, till pilot och demonstrationsprojekt samt till investeringar som är inriktade på att driva ned utsläppen från våra mest koldioxidintensiva industrier för att Sverige ska ställa om i linje med klimatmålen. Men samtidigt, herr talman, ska Industriklivet främja konkurrenskraft och jobb i en fossilfri framtid.

Industriklivet startade 2018 som en relativt avgränsad satsning för processindustrin men har sedan dess breddats till flera områden. I dag omfattar programmet i huvudsak tre områden.

Det första är processindustrins utsläpp. Här stöds projekt som minskar växthusgasutsläpp kopplat till industriella processer, exempelvis ny framställningsteknik för stål, cement, kemi eller raffinaderier.

Det andra, herr talman, är negativa utsläpp. Här ryms satsningar på att fånga in och lagra koldioxid så att den tas bort ur atmosfären – något som kan bli nödvändigt för att nå nettonoll.

Det tredje, herr talman, är strategiskt viktiga insatser. Det inkluderar banbrytande teknik eller system som inte direkt minskar industrins egna utsläpp men som möjliggör utsläppsminskningar i samhället i stort, till exempel produktion av fossilfria drivmedel eller material.

Sveriges riksdag, alltså vi här, har beslutat att Sverige år 2045 ska ha minst 85 procent lägre utsläpp än 1990, och resterande utsläpp ska balanseras av kompletterande åtgärder, till exempel CCS. Därför är Industriklivet ett av de politiska verktyg som ska göra det möjligt att uppnå målet genom att se till att industrins omställning accelererar.

Herr talman! Industrin har, som vi vet, en lång investeringshorisont och en hög tröskel för ny teknik. Ofta krävs dyra pilotanläggningar och utveckling innan en lösning kan slå igenom. Här fyller Industriklivet en viktig funktion i att dela den initiala risken och kostnaden med företagen så att banbrytande projekt blir av.

Projekten spänner över flera spännande sektorer som fossilfritt stål, cementindustri, kemikalieproduktion, raffinaderier och bränslen, plastreturer, bio-CCS och CCS, återvinning, cirkulära processer och additiv tillverkning i flygindustrin. Flera av projekten är uppmärksammade internationellt och samfinansieras via EU:s program då de anses vara strategiskt viktiga i klimatomställningen.

Det här, herr talman, understryker att Industriklivet inte bara handlar om svenska utsläpp utan också om att visa vägen globalt med en teknik som kan spridas. Men det handlar förstås också om en omställning för svensk industri som ökar Sveriges tillväxt och skapar tusentals nya jobb.

Som jag sa befinner sig många projekt fortfarande på pilot- och demonstrationsstadiet. Det är inte förrän teknikerna går från pilotdrift till kommersiell drift som det förväntas stora utsläppsminskningar. Men vi vet, herr talman, att den framtida konkurrenskraften för svensk industri stärks av att vi ligger i framkant tekniskt.

Vi har i Sveriges riksdag och gemensamt i EU beslutat om klimatmål som vi ska uppnå för att klara Parisavtalet. Vi har redan i flera år haft översvämningar, bränder och torka som ger minskande skördar. Beskedet är tydligt: Sverige och världen måste minska sina utsläpp nu.

Sverige behöver en tillväxtagenda för svensk industri och fler industriarbetare. Här är Industriklivet en möjliggörare.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring (S).

Herr talman! Tack, finansministern, för den här debatten!

Till den moderate ledamoten vill jag bara säga: Om man bryr sig om hållbara transporter och inte har en klimatpolitik som är lika svårhittad som ett ledkryss i snöstorm är Socialdemokraterna ett bättre alternativ än Moderaterna.

De frågeställningar jag hade till finansministern i min interpellation kvarstår. Precis som ledamoten Isak From sa: Om man vill fortsätta utreda en flygplats och de andra flygplatserna och deras resenärer tar kostnaderna, vad är det för analys som är gjord? Just nu är nio av tio flyg som landar på Bromma privatflygplan. Det är ingenting vi behöver använda skattebetalarnas pengar till.

Mina tre frågor kvarstår alltså.

Har ministern tagit initiativ till en analys av hur regeringens beslut utifrån skrivningen i Tidöavtalet påverkar Swedavias möjlighet att klara sina finansiella mål framöver, och kan ministern i så fall redogöra för resultatet?

Har ministern tagit initiativ till en analys av om beslutet att fortsätta driva Bromma flygplats påverkar Swedavias möjligheter att utveckla verksamheten vid Arlanda, och kan ministern i så fall redogöra för resultatet?

Har ministern tagit initiativ till en analys av hur beslutet att driva Bromma flygplats vidare påverkar Swedavias kostnader och möjligheter att utveckla Åre Östersunds flygplats och av hur kostnaderna för resenärerna påverkas?

Herr talman! Tack, finansministern, för svaret!

Jag vill bara påminna om något när det gäller Norrbotniabanan. Det var finansministerns förra regering – Fredrik Reinfeldts regering – som stoppade bygget av Norrbotniabanan. Sedan återupptogs hela planeringen under Stefan Löfvens regering.

Herr talman! I svaret på interpellationerna sa finansministern: Swedavia lyder under samma lagar som privatägda bolag, däribland aktiebolagslagen. Det är styrelse och ledning som ansvarar för bolagets organisation och den löpande förvaltningen av bolagets operativa verksamhet. Frågor som rör intäkter, kostnader och investeringar är frågor för styrelse och ledning att hantera. Det är även styrelsens ansvar att bolagen sköts föredömligt inom ramen för lagstiftning och statens ägarpolicy.

Det stämmer förstås, och statens ägarpolicy handlar om bolagets avkastning. Bolaget når inte sina finansiella mål. Därför vill det statliga flygplatsbolaget Swedavia lägga ned Bromma flygplats eftersom den inte har någon lönsamhet. Men det är regeringen som säger nej.

Sverige är ett avlångt land. Det är lite mer än 160 mil fågelvägen från Smygehuk till Treriksröset. Det är ungefär samma avstånd som mellan Stockholm och Milano. I ett land med våra geografiska förutsättningar är flyget inte bara ett transportmedel för nöjesresor. Det är helt centralt när det gäller att hålla ihop vårt land – det tycker vi socialdemokrater. Det binder samman människor och möjliggör arbete, utbildning och företagsutveckling från norr till söder.

Vi vet allihop här inne att ingen av ministrarna i Kristerssons regering bor norr om Borlänge. De behöver alltså inte pendla från norra Sverige, som många av oss andra gör. För oss som bor i Jämtlands län är det av största vikt att Åre Östersund flygplats har tillräckliga resurser och kommunikationer, som möjliggör att vi kan bo och verka där.

För landet Sveriges konkurrenskraft är det av största vikt att Arlanda utvecklas, så att Sverige inte bara matar Danmark med trafik. Bromma flygplats har blivit en symbol för politiskt slöseri, där skattebetalarnas pengar går till att hålla en flygplats vid liv av politiska skäl snarare än eftersom det finns faktiska behov.

Regeringen är inte transparent. Man redovisar inte de verkliga kostnaderna för Bromma eller säkerställer att investeringar görs där det faktiskt stärker hela Sverige. Att låsa fast landets flygstrategi i ett politiskt avtal där Bromma flygplats servar privatflygsresenärer i stället för att anpassa den till verkligheten riskerar, herr talman, att bli ett dyrt misstag med konsekvenser för hela landets utveckling.

En ledamot pratade om en miljardsatsning. Jag kommer mycket väl ihåg den miljarden, som den förra regeringen gav Flygsverige under pandemin. Jag tror inte att det är det vi ska diskutera och inte heller att samtliga transportsätt i det här avlånga landet är enormt viktiga för en socialdemokrat. Hade jag bott någonstans i närheten av sjöfart, herr talman – vilket jag inte gör, för jag bor i Norrlands inland – hade jag även pläderat för det.

Herr talman! Tack, finansministern, för svaret!

Min ena oro här i dag är att Arlanda flygplats inte är eller blir det konkurrenskraftiga nav som behövs för Sveriges utveckling. I ett litet exportberoende land i norra Europa vill vi socialdemokrater se fler långdistansdirektlinjer. Vi vill inte leda matartrafik till Köpenhamn. Vi vill se fler exempel på hur stora bolags och finansinstituts huvudkontor hamnar i Sverige, och vi vill se fler besökare till vårt land.

Min andra oro är hur finansieringen för de andra statliga regionala flygplatserna drabbas när Bromma knappt har någon trafik längre.

Herr talman! Jag bor i Jämtlands län. Vi som pendlar till eller från länet väljer tåget, men det kan mycket väl vara sista gången. Finansministern har prioriterat bort Trafikverkets äskande om resurser för grundläggande tillgänglighet, vilket gör att nattågen från Göteborg nu försvinner om mindre än en månad. Regeringen har inte heller velat ge några tydliga besked om framtiden för nattågen från Stockholm till länet bortom 2026.

I stället kanske finansministern tänker att jämtarna får lita på vägarna, men, herr talman, det råkar vara så att Jämtlands vägar är landets sämsta. En bilresa längs jämtländska vägar är mer av en extremsport än en trygg transportsträcka.

Då, herr talman, kommer vi till flyget från och till Åre Östersunds flygplats – en flygplats i norra Norrlands inland som har haft det tufft sedan pandemin. Avgångarna är inte många. Konkurrensen är obefintlig, vilket gör att biljetterna är dyra. Just nu finns det fortfarande möjligheter för dem som behöver veckopendla för jobb eller för dem som ska åka vidare från Arlanda.

Men Åre Östersunds flygplats kan inte ta kostnaderna när i princip allt inrikesflyg har flyttat från Bromma flygplats till Arlanda. Regeringen fortsätter att lägga resurser på en spökflygplats som marknaden har lämnat, vilket är ett synnerligen ineffektivt sätt att använda skattemedel.

Dagens Nyheter skriver att nio av tio passagerarflygplan som landar på Bromma flygplats numera är privatflygplan. Några av Sveriges rikaste personer använder till exempel flygplatsen för skidresor med privatflyg till schweiziska Alperna. Flera åker ensamma eller erbjuder andra privatflygresenärer att hänga med. Inför en resa skriver en grundare för ett stort riskkapitalbolag: ”Jag åker själv med mops så det finns 3 säten lediga.” Det är faktiskt inte rimligt, herr talman, att Åre Östersund flygplats tillsammans med Swedavias övriga flygplatser ska finansiera Bromma flygplats, där nio av tio flygresor sker med privatflygplan, med en och annan mops – speciellt med tanke på att Swedavia inte klarar sina finansiella mål.

De tre frågor jag ställde i min interpellation har jag ännu inte fått svar på från finansministern. Hon får naturligtvis ett nytt försök att besvara dem i nästa anförande. Det handlar om analysen av regeringens beslut utifrån skrivningen i Tidöavtalet. Hur påverkar detta Swedavias möjligheter att klara sina finansiella mål? Vilken är analysen av hur det drabbar resten av flygplatserna, som tar över kostnaderna för Bromma? Och hur drabbar det övriga flygplatsers resenärer?

Fru talman! Kristerssons regering har nu styrt i 854 dagar, dryga två år. Regeringen och landsbygdsministern har tydligt visat vad man prioriterar och vad man väljer bort.

Regeringen har, som jag sa i mitt förra inlägg, tagit bort satsningen på näringslivsutvecklingen i glesbygdskommunerna i norra Sverige.

Jag ska svara på landsbygdsministerns kanske lite udda fråga om det är permanentat eller inte.

Enligt mig har det aldrig varit permanent att regeringen väljer att sänka skatten för höginkomsttagare. Det har inte varit permanent att man inte lägger tillräckligt med resurser på sjukvården och inflationsskyddar.

Fru talman! En budget är inte permanent, utan det handlar om regeringens prioriteringar. Det kan vara svar på frågan.

Regeringen skär också ned på stöd till regional utveckling med 100 miljoner. Det är stödet som går till livsmedelsbutiker så att vi kan handla mat och apoteksvaror på landsbygden.

Regeringen väljer att släcka ned skylten för flera av Statens servicecenter. Det är ett hårt slag mot glesbygdskommunerna som äntligen såg staten återvända till kommunen. Regeringen väljer att ta bort ett bidrag på 300 miljoner kronor till de minsta kommunerna som har det tufft.

Regeringen satsar inte heller, som vi socialdemokrater vill göra, på Norrlandsbönderna med ett kompensationsstöd och ökar det med 60 miljoner. Den finansierar inte heller det stöd som Trafikverket vill ha på 195 miljoner kronor för att upprätta grundläggande trygghet och tillgänglighet i hela landet.

Fru talman! Inte ens grundläggande tillgänglighet är viktigt. För mig är det obegripligt att regeringen väljer att prioritera ned service i Sveriges glesbygder och landsbygder samtidigt som regeringen bränner miljarder på de rikaste i storstäderna.

(Applåder)