Fru talman! Sofia Skönnbrink har frågat mig hur jag tänker agera för att säkerställa att Sveriges ambition om ett hållbart fiske i Östersjön inte undermineras av de beslut som fattas på EU-nivå samt vad jag gör här och nu för att undvika en total kollaps av sill- och strömmingsbestånden i Östersjön.

Anna-Caren Sätherberg har frågat mig vad jag avser att göra för ett hållbart fiske i Östersjön och hur jag avser att agera i närtid för att Östersjöns sill- och strömmingsbestånd inte ska drabbas av en total kollaps.

Malin Larsson har frågat mig hur jag tänker agera framöver gentemot EU och övriga länder runt Östersjön för att få gehör för de åtgärder som krävs för ett friskt hav och långsiktigt hållbara fiskekvoter samt vilka av de åtgärder som Sverige självt styr över som jag tänker arbeta med för att vända utvecklingen för strömmingen i Bottenviken, Bottenhavet och centrala Östersjön.

Jag väljer att besvara de tre interpellationerna i ett sammanhang.

Fru talman! Resultatet från rådsmötet den 22 oktober innebär att kvoterna sätts till den lägsta nivån i det intervall som lämnats av Internationella havsforskningsrådet, Ices, för både det centrala och det bottniska strömmingsbeståndet. Ices bedömer att bägge bestånden ligger inom säkra biologiska gränser, och även om regeringen hade velat se mer restriktiva kvoter för att snabba på återhämtningen beräknar Ices att de beslutade fångstnivåerna bör leda till en ökning av biomassan med 19 procent i centrala Östersjön.

Eftersom vi hade önskat ännu lägre kvoter är vi inte nöjda, men hade vi ställt oss vid sidan av hade kvoterna blivit betydligt högre än de nu blev. Sverige drev den mest restriktiva ståndpunkten i förhandlingen och var ensamt om att förespråka kvotnivåer för strömming under Ices intervall.

Regeringens uppfattning är att försiktighetsansatsens tillämpning bör stärkas vid varningssignaler om oklara orsakssamband mellan olika faktorer som påverkar havsmiljön och risk för betydande ekosystemeffekter av pågående aktiviteter. I propositionen Ett levande hav - ökat skydd, minskad övergödning och ett hållbart fiske (prop. 2023/24:156) har regeringen därför aviserat flera åtgärder för att öka fiskbestånden i Östersjön och inför också ett nytt etappmål för att minska övergödningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen vill även att Sverige ska utöka och förstärka skyddet av marina områden för att bidra till att nå den internationella målsättningen om 30 procent av marina områden till 2030 enligt Sveriges åtagande gentemot FN och EU. De åtgärder som följer av havsmiljöpropositionen om en hållbar fiskförvaltning med kompletterande förvaltning av predatorer ska, tillsammans med den aviserade utflyttningen av trålgränsen till 12 nautiska mil från baslinjen i Östersjön, kunna bidra till en starkare integrering i och en växelverkan med havsmiljöarbetet.

Inom EU:s gemensamma fiskeripolitik är ett av målen att säkerställa att nyttjandet av de levande marina biologiska resurserna sker på ett sådant sätt att populationerna återställs till och bevaras över nivåer som säkerställer en maximal hållbar avkastning, MSY. Regeringen avser att verka för att EU-kommissionen i sin beställning till Ices i större utsträckning ska inkludera ekosystemeffekter av fiske samt hur mänskliga aktiviteter och naturlig dödlighet från till exempel predatorer som säl och skarv påverkar fiskbestånden. Regeringen bedömer vidare att Sverige bör fortsätta att verka för och öka acceptansen hos andra medlemsstater för att försiktighetsansatsen ska ligga till grund för tillämpning av tekniska regleringar och bevarandeåtgärder inom den gemensamma fiskeripolitiken.

I september i år hölls på initiativ från regeringen ett möte utanför Gävle till vilket övriga Östersjöländer var inbjudna för att diskutera utmaningar i rådande situation.

En förutsättning för Östersjöns framtid är ett gott och effektivt samarbete med övriga Östersjöländer, vilket är en prioriterad fråga för regeringen - detta framför allt mot bakgrund av att många av de utmaningar som finns vad gäller beståndssituationen i Östersjön är gränsöverskridande och således endast kan föras framåt genom nära dialog och samarbete mellan berörda länder.

Regeringen arbetar således aktivt på flera fronter för att på bästa sätt hantera Östersjöns beståndssituation samtidigt som regeringen ser mervärdet av långsiktiga förebyggande insatser.

Fru talman! Jag tackar landsbygdsministern för svaret.

Situationen för sill och strömming i Östersjön är verkligen akut. Larmen från forskare, organisationer och småskaliga kustfiskare vittnar inte bara om sämre fångst utan även om att strömmingen är allt yngre och mindre till storleken. Fiskbestånden är nära en kollaps, och det finns ett stort behov av omedelbara åtgärder.

Vi socialdemokrater har presenterat många förslag för att åtgärda fiskbestånden i Östersjön. Jag ska nämna några. Vi vill pausa det storskaliga industriella fisket av sill och strömming i Östersjön till dess att bestånden tydligt har återhämtat sig. Vi vill förbjuda bottentrålning i alla skyddade marina områden. Vi har drivit frågan om en bättre, ekosystembaserad och etisk förvaltning av säl och skarv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är inte heller rimligt, fru talman, att bara cirka 3 procent av fiskfångsterna kontrolleras. Detta har också Sverige fått kritik för från EU-revisionen. Vi föreslår fler och skärpta kontroller, möjligheter att använda digitala verktyg, övervakningssystem och dataanalys samt höjda straff vid avsiktlig felrapportering.

Vi fortsätter att driva frågan om att flytta ut trålgränsen tolv nautiska mil i hela Östersjön utan undantag. Vi vet också tyvärr att Kristdemokraterna är det enda partiet i Sveriges riksdag som har reserverat sig mot en utflyttning av trålgränsen.

Vi vill även ha en översyn av det svenska kvotsystemet. För de nationella kvoterna, fru talman, vill vi se hur vi kan förbättra kvotsystemet genom att fördela kvoterna mer rättvist och försvåra att de säljs eller fördelas vidare. Förra veckan kom besked från Havs- och vattenmyndigheten om att stora delar av de kvoter som det småskaliga kustnära fisket har nu fördelas ut till det stora industriella fisket. För sillen i Östersjön fördelas 700 000 kilo ut, i norra Östersjön 900 000 kilo. För skarpsill i Östersjön fördelas 700 000 kilo av kvoten ut till fiskare med pelagiska fiskerättigheter. Det är faktiskt inte rimligt, landsbygdsministern!

Regeringens linje i denna fråga är obegriplig. Om det inte finns någon strömming att fiska för det småskaliga kustnära fisket, ska då kvoten gå till de stora industritrålarna? Är "all fisk ska upp" den nya melodin?

Min fråga i interpellationen får landsbygdsministern gärna utveckla svaret på. Hur avser ministern att agera i närtid för att Östersjöns sill- och strömmingsbestånd inte ska drabbas av en total kollaps? Min förhoppning i dagens debatt är att vi får se lite handlingskraft. Ministern får gärna berätta om vilka möten som ska ske med övriga ministrar som är ansvariga för fiske runt Östersjön.

Jag har fått en broschyr från Moderaterna i Stockholm där det stod att regeringen redan flyttat ut trålgränsen. Det har ju inte hänt riktigt än, men när ska det ske? Moderaterna i Stockholm kanske får ta till sig frågan och ta tillbaka broschyrerna.

Avser EU-ministern och statsministern att lyfta frågan i sina kontakter? Avser ministern att ge några nya snabba uppdrag till Havs- och vattenmyndigheten, till exempel om det orimliga i att det småskaliga kustnära fiskets kvoter nu fördelas ut till de industriella trålarna? Har landsbygdsministern träffar och dialog med intresseorganisationerna, till exempel Sportfiskarna?

Strömmingen och sillen behöver verkligen åtgärder nu. Jag vill gärna höra från ministern vad han tänker göra.

Fru talman! Det var dystra nyheter vi fick från jordbruks- och fiskerådet efter förhandlingarna i oktober. Kvoterna för fiske av sill och strömming i både centrala Östersjön och Bottenhaven höjs.

Det var sedan tidigare känt att regeringen gick in förhandlingarna med en mycket tuffare linje, faktiskt den tuffaste linjen av alla deltagande länder, med förhoppningen att hålla kvoterna så låga som det bara gick - något som är helt nödvändigt för ekosystemen i Östersjöns skull men också för våra småskaliga fiskares skull.

Mycket mer behöver göras för sill- och strömmingsbestånden. Det känns hoppfullt att den moderatledda regeringen agerar kraftfullt i frågan. Till exempel möts vi alla här igen nästa vecka för att debattera propositionen Ett levande hav, den största och mest omfattande propositionen på området på nära 15 år. Hela ansatsen i havsmiljöarbetet kommer att vara ekosystembaserad, där varje insats i sig utgår från sin specifika roll och påverkan på ekosystemet som helhet. Krafttag ska tas för övergödningen, trålgränsen ska flyttas ut, marint skyddade områden ska skyddas än mer och fler områden ska skyddas.

Den springande punkten är dock fisket, och i och med att vi ingår i Europeiska unionen ska fiskekvoterna förhandlas med övriga EU-länder. Även där måste Sverige göra sitt yttersta för att hålla nere kvoterna så långt det går.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De senaste veckorna har skarp kritik riktats mot de svenska insatserna i förhandlingarna, inte minst från Socialdemokraterna. Enligt återrapporteringen från jordbruks- och fiskerådet förespråkade Estland, Lettland, Litauen och Polen de högsta nivåerna inom ramen för Ices intervall, för centrala Östersjön en ökning med 170 procent. Kompromissförslaget låg på 140 procent. Det ska jämföras med det beslutade intervallet på 108 procent, som redan har nämnts här i dag.

I mina ögon är det tydligt att Sveriges hållning, alltså lägre kvoter än Ices rekommenderade minimum, faktiskt ledde till att kvoterna landade på det lägsta intervallet. Men Sverige tycks stå långt ifrån de andra länderna i frågan om minskade fiskekvoter. Därför vill jag fråga statsrådet hur han ser på möjligheterna framgent att påverka de övriga Östersjöländerna att omfamna en mer försiktig ansats i fiskeripolitiken.

Jag vill också vända mig till de socialdemokratiska ledamöterna. Det är tydligt att Socialdemokraterna nu gör allt man kan för att vinna politiska poäng i frågan. Man påstår att den svenska regeringen har tillåtit en ökning av kvoterna och att den borde ha varit kompromisslös i förhandlingarna.

I ett läge där alla möjliga medel behöver tas till för att begränsa fisket, där varenda liten fisk räknas, kan man fundera på om Socialdemokraterna vid förhandlingsbordet genom att vägra kompromissa hade tillåtit en ökning av sill- och strömmingsfisket med minst 140 procent eller kanske till och med en större ökning. Det hade antagligen blivit resultatet om regeringen, som Socialdemokraterna säger, kompromisslöst hade satt sig vid sidan av förhandlingarna.

Fru talman! Jag står här i talarstolen av två anledningar. Den ena är att jag vill ställa en fråga om möjligheterna framåt för att säkerställa goda bestånd av i synnerhet sill och strömming men även andra fiskarter och tillräcklig tillgång för kustfiskarna. Den andra anledningen är att jag har blivit uppfostrad att inte sitta tyst när någon blir orättvist behandlad. Den kampanj som oppositionen har drivit mot ministern i olika medier har helt enkelt inte varit rättvisande.

Jag vill ta tillfället i akt och gratulera ministern och ministerns medarbetare på departementet till ett enastående förhandlingsresultat när det gäller fiskekvoter och fredning av fiskbestånd. Det är svenskt rekord. Aldrig tidigare har en svensk regering lyckats få till fiskekvoter allra längst ned i intervallet som expertgruppen från Ices föreslagit.

Man var dessutom nästan ensamma på den ena sidan. För mitt inre öga får jag en bild av ett dragkampsrep där alla utom ministern är på den ena sidan och där ministern står ensam på andra sidan men ändå har lyckats hala in repet en bra bit på den svenska sidan. Det gick tyvärr inte hela vägen men en bra bit. Det är en enastående prestation.

Nu till min fråga. Det är alltså inte hos Sverige det sitter fast. Regeringen har bearbetat de andra länderna kring Östersjön. Vi i Sverigedemokraterna har dragit vårt strå till stacken, dels genom att i den parlamentariska Östersjökonferensen få alla Östersjöländerna där att sluta upp bakom att reducera fiskekvoter uttryckligen ned till eller lägre än rådgivarnas tröskelvärden, dels genom att agera i Nordiska rådet så att de nordiska länderna antog en rekommendation att begränsa det industriella trålfisket i Östersjön. Det behövs till dess att fiskbestånden har återhämtat sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu har vi försökt det här. Det verkar som att de andra länderna kring Östersjön kan gå med på minskade kvoter när frågorna diskuteras på en övergripande nivå, men när de sitter i den konkreta förhandlingen och har det snäva perspektivet följer de inte upp sina åtaganden.

Frågan gäller alltså om det finns andra sammanhang där Sverige kan lyfta upp frågan om fiskekvoter och försiktighetsansatser på ett övergripande sätt som skulle förplikta Östersjöstaterna att vid kvotförhandlingarna följa det man kommit överens om. Kan vi andra partier hjälpa till? Att gnälla hjälper nämligen inte.

Fru talman! Jag är inte dummare än att jag förstår att Sverige som enskilt land inte kan besluta om fiskekvoterna för Östersjön. Men det finns ett viktigt symboliskt värde i att markera när något är riktigt fel. Det förvånar mig att landsbygdsministern inte valde att reservera sig mot beslutet utan röstade för.

På Kristdemokraternas hemsida går nämligen följande att läsa: "Kristdemokraterna anser att fisk i första hand ska fiskas för människoföda. Fångsternas storlek ska vara hållbara i förhållande till bestånden av respektive art. Ett för stort fiskeuttag gynnar ingen, utan resulterar långsiktigt i att såväl fisken som fisket dör ut. Kristdemokraterna vill minska byråkratin och regelkrånglet för yrkesfiskarna och värna det kustnära fisket."

Trots detta valde alltså Peter Kullgren, kristdemokrat och landsbygdsminister för Sverige, att ställa sig bakom förslag om ökade fiskekvoter för 2025.

Fru talman! Att bevittna detta gör mig oerhört frustrerad. Fiskeripolitiken har totalt kapsejsat. Vi har skapat ett system där vi år efter år tvingas bevittna hur våra hav töms på fisk av stora industritrålare som riskerar att skapa total utfiskning. I stället för att möjliggöra ett småskaligt, hållbart fiske av matfisk som kan hamna direkt på våra tallrikar ser vi hur majoriteten av den fisk som tas upp används för att utvinna fiskmjöl. Fiskmjölet används sedan för att tillverka djurfoder som bland annat används vid fiskodlingar, exempelvis i Norge.

Därefter, när man inte trodde att det kunde bli sjukare, köper våra svenska småskaliga fiskare, som också har rökerier längs med östkusten, in den odlade norska laxen för att de själva inte längre har någon fisk att ta upp. Det kan inte bara vara jag som tycker att detta är helt galet.

Fru talman! Jag bor inte själv i något kustsamhälle - det hör ni säkert. Jag bor väldigt långt därifrån. Men det hot som de småskaliga kustfiskarna upplever från de stora industritrålarna som begår rovdrift på Östersjön tycker jag påminner väldigt mycket om våra värmländska fårägares rädsla för vargen. Det handlar om en känsla av maktlöshet inför de beslut som fattas, inte minst på EU-nivå, som kan få förödande konsekvenser för den enskilde, för landsbygdsutvecklingen och för den svenska livsmedelsförsörjningen.

Fru talman! Vi lever i en tid av krig och oroligheter i vår omvärld, och då är det viktigare än någonsin att se över den svenska livsmedelsförsörjningen. Då får vi inte glömma bort att en viktig del av detta är just de blå näringarna. Därför måste landsbygdsministern och regeringen lyssna på varningarna från våra forskare, våra småskaliga kustfiskare och våra fritidsfiskare, som talar om hur mycket tillgången till stor strömming faktiskt har minskat, och våga vidta åtgärder som möjliggör småskaligt fiske längs hela kusten även framöver. Detta är ett viktigt steg i att kunna förse våra medborgare med mat även under större kriser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu kan vi konstatera att regeringens mål om minskade kvoter inte gick i lås, och då måste landsbygdsministern skyndsamt se över vilka andra möjligheter som finns för att freda den lilla mängd fisk som finns kvar. Jag tycker verkligen inte att vi har fått svar på detta. Jag hoppas att landsbygdsministern nu kan redogöra för de åtgärder han planerar framöver för att rädda vårt småskaliga kustnära fiske och se till att vi har en livsmedelsförsörjning inte bara i storstäder utan även ute på landsbygden.

Fru talman! Jag kan konstatera att det är många av våra frågor som statsrådet inte svarar på. Men jag vill komma tillbaka till surströmmingen - syrad strömming som alltid har funnits där människor och strömming har funnits tillsammans. Men Ulvö gamla salteri vid Höga kusten var först med att konsumentförpacka strömming i plåtburk. Det skedde på 1890-talet, och då kunde den här delikatessen börja levereras till hela Sverige, och surströmmingsindustrin påbörjade sin utveckling - en surströmmingsindustri som uppskattas av många och har starka traditioner. Grunden i produktionen är våra kustfiskare som levererar strömming till producenterna.

Tillsammans omsätter yrkesfisket och strömmingsproducenterna 100 miljoner och sysselsätter många personer utefter kusten. Dessa företag bidrar till en hållbar livsmedelsproduktion med lokala arbetstillfällen och ett levande kulturarv. Medan den fisk som de storskaliga trålarna tar upp mals ned till fiskmjöl och blir till foder ger det småskaliga kustfisket oss surströmming men också inlagd sill, rökt böckling och färsk och förädlad fisk i lokala butiker och restauranger.

Jag har besökt flera av våra kustfiskare hemma i Västernorrland. Tillsammans med producentorganisationen Kustfiskarna Bottenhavet och flera av våra övriga svenska fiskeorganisationer har de presenterat en rad viktiga och konkreta åtgärder som den svenska regeringen kan vidta för att vända utvecklingen för strömmingen. Och det är detta vi nu måste lyssna till för att kunna förändra.

Det finns förslag på bordet. Det handlar om fredade områden, om att utveckla och förändra Ices instruktioner, om sundare förvaltning av säl och skarv, om att åtgärda bristerna i inrapportering av fångster, om tidsbestämda stängningar och mycket mer.

Ett konkret förslag som också statsrådets departement och Havs- och vattenmyndigheten har tagit del av är att inrätta ett fredningsområde i Jungfruhalet, som är ett tråldrag utanför Söderhamn. Här befinner sig strömmingen under vintern och växer till sig innan den till våren simmar in mot vår Norrlandskust. Ett fredningsområde på detta relativt lilla område skulle enligt Kustfiskarna göra stor skillnad. Här fiskar inte de finska båtarna, vilket gör att Finland borde gå med på förslaget. Statsrådet nämnde själv tidigare i dag vid ett möte att han har god kontakt med sin finske kollega. Ett tips är alltså att kasta ut frågan till andra sidan Bottenhavet, för det blir kanske napp.

Det finns alltså en rad bra förslag. Om traditionerna ska kunna fortsätta och vi ska kunna få äta vår efterlängtade surströmming krävs det att vi vänder utvecklingen och ser till att vi har ett långsiktigt hållbart fiske. Det är ju det vi vill.

Men vad är statsrådets konkreta plan framöver för att rädda strömmingen? Vilka av de åtgärder som Sverige styr över tänker statsrådet prioritera, och hur tänker statsrådet agera gentemot Finland, EU och övriga länder runt Östersjön för att få gehör för de förslag som faktiskt redan finns på bordet?

Fru talman! Det finns just nu ingenting viktigare än att få till stånd omedelbara och akuta åtgärder som räddar strömmingen och det småskaliga kustfisket, som har bedrivits längs våra kuster i generationer. Agerar vi inte nu väntar med största sannolikhet oåterkalleliga konsekvenser för fiskbestånden och ekosystemet i Östersjön.

Vi behöver dra lärdom av historien. Vi behöver ändra riktning i fiskeripolitiken. Det är väl ganska uppenbart att den gemensamma fiskeripolitiken är trasig? Vi kan inte fortsätta på den inslagna vägen då våra hav dammsugs på fisk av några få industritrålare. Snart kan det vara för sent. Vi är redan i elfte timmen.

Jag betackar mig verkligen för anklagelser om politiskt spel. Personligen har jag varit väldigt engagerad i den här frågan som lokalpolitiker. Jag kommer från ett län där vi under lång tid har haft kustfiskare som varnat för utvecklingen. Nu har jag valt att engagera mig i den här frågan också som riksdagsledamot.

Jag tror att tonen och allvarsorden i den här debatten faktiskt har att göra med hur verkligheten ser ut. Vi har inte så mycket mer tid på oss. Jag förväntar mig att regeringens arbete för att påverka och föra dialog med andra länder som fiskar i Östersjön ska konkretiseras. Jag ser fram emot att lyssna till ministerns svar på frågan, och också svaret på frågan om ministern ser att han är trygg med det som Ices säger om att fiskbestånden nästa år kommer att klara en hundraprocentig kvotökning. Det är ju där vi är. Vi är i ett så allvarligt läge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det viktiga är vad som händer på riktigt och att vi minskar fisketrycket. Det vill jag verkligen framhålla i den här debatten. Läget är så allvarligt.

Fru talman! Vi sa nej till stopp. Vi skulle ha kunnat få bort de stora industritrålarna från Östersjön - Anna-Caren Sätherberg vet att det inte stämmer. Kommissionens förra förslag innebar att den enda strömming som fick tas upp ur Östersjön gällde de stora trålarna. Det som var förbjudet var riktat fiske efter sill och strömming. Kustfiskarna skulle alltså inte få ta upp någon fisk.

Ni ville inte heller ha något totalstopp. Ni gick inte heller på kommissionens förslag. Inget parti i Sveriges riksdag gick på kommissionens förslag förra gången. Precis som nu sa jag också efter de förhandlingarna: Vi hade gärna sett än lägre kvoter.

Jag vill tacka för konkreta inspel som kommer, inspel om sådant som vi äger själva. Det är det vi kan agera på. Vi kan inte besluta om kvoter själva. Vi kan inte konstatera att vi ska förbjuda ett visst verktyg som man fiskar med. Vi kan inte helt själva säga att vi ska förbjuda trål. Det funkar inte. Vi behöver då få med oss fler.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ibland blir jag fundersam över att alla bra idéer på fiskeområdet kommer när Socialdemokraterna är i opposition. De kom inte en enda gång under tiden då man satt i regering och själv ägde dessa förhandlingar. Jag tror egentligen att jag har svaret. Det handlar om exakt samma bevekelsegrund som den jag har haft när jag har drivit den linje som jag har gjort i dessa förhandlingar. Ni vet att det enbart skulle leda till högre kvoter.

I den här debatten går retorikvågorna ibland väldigt höga. Då gäller det att man får möjlighet att sätta saker i perspektiv. Hur väl, eller snarare hur illa, överensstämmer retoriken egentligen med den röda praktiken? Kvoterna för 2025 blev definitivt högre än vad den här regeringen önskade. Om det råder det ingen tvekan. Men det råder heller ingen tvekan om att kvoterna för 2025 är lägre än under alla år då vi hade en rödgrön regering.

Man får ta upp 150 000 ton nästa år. Det är alldeles för mycket, tycker vi. Men det kan jämföras med vissa rödgröna år då kvoterna var mer än dubbelt så höga. År 2017 var det 330 000 ton. År 2018 var det 310 000 ton.

Det är också skillnad i hur kvoterna förhåller sig till den vetenskapliga rådgivningen, det vill säga: Vad sa Ices, och vad blev resultatet? Den här gången blev det Ices lägsta punkt i intervallet för både Bottenhavet och centrala Östersjön.

Återigen: Sverige ville gå lägre än så. Men hur många gånger nåddes båda dessa lägsta punkter när Socialdemokraterna förhandlade? Det hände aldrig. Man landade högre varje år.

Det finns konkreta saker. Vi behöver påverka Ices, så att vi får en bättre rådgivning. Vi behöver ta tag i problematiken med säl och skarv. Vi är i slutskedet av diskussionerna med kommissionen kring trålgränser i vissa områden. Vi har en ny fiskekommissionär. När han sa i utfrågningen att han ville besöka Östersjön sträckte jag omedelbart ut en hand: Jag träffar dig gärna snabbt.

I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).

Fru talman! Jag skulle vilja replikera när det gäller några saker.

Sverigedemokraternas intresse för strömming visade sig även i den här debatten, när man använde hela inlägget till att prata om andra saker. Man deltog inte i fiskeriutskottet i EU när femprocentsregeln diskuterades - om en kollaps skulle ske eller inte om vi skulle ha den kvar. Då var man inte heller med.

Den ståndpunkt som regeringen själv ville ha och fick med sig majoriteten i Sveriges riksdag på var att kvoterna skulle minska. Jag tror att ministern får titta tillbaka på andra regeringars ståndpunkter, om det står att man ska hålla sig inom ett intervall eller inte. Men här var det var tydligt att landsbygdsministern skulle förhandla om en minskning av kvoterna. Man kan tycka olika. Man kan tycka att den förhandlingen gick väldigt bra, som tydligen några här gör. Man kan tycka att den absolut inte gick bra, som några andra här gör, eftersom de ökade med 108 procent.

Vad jag vill säga med detta är: Om ett år är det skarpt läge igen. Jag ställde några frågor till landsbygdsministern. Det handlar om att man inte kan börja förhandla på ett möte det sista man gör. Den förhandlingen börjar nu.

Ministern sa att han hade kontakt med en minister. Jobbar statsministern med frågan i sina kontakter? Jobbar EU-ministern med frågan i sina kontakter? Har landsbygdsministern träffar och dialog med intresseorganisationerna? Träffar landsbygdsministern till exempel Sportfiskarna?

Min förhoppning är en ökad handlingskraft där vi gärna hjälper till. Det här är viktigt på riktigt. Det är fråga om Östersjön och de klimatförändringar vi ser som drabbar det hav vi älskar och den fisk som vi vill se där.

Fru talman! Jag kan konstatera att andelen av kvoten som nu går till kustfiskarna jämfört med 2021 är dubbelt så stor. Den är 18 procent nu och var 8 procent då.

Jag fick också en fråga förut av Anna-Caren Sätherberg om HaV:s fördelning av kvoterna. Det är en delegation som har funnits länge. Det fördelas efter hur mycket som har tagits upp. Det kan gå åt båda håll.

Såsom kvotsystemet fungerar tilldelas kustkvoten allra först. Det är utifrån ett system att den aldrig ska gå tom eller att kvoten ska uppfyllas, utan den ska finnas hela tiden.

Nu har fisket ökat längs kusterna. Den senaste informationen jag har är att HaV planerar att återföra kvot till kustfiskarna från pelagikerna, bara för att nämna något om den.

Den sista halvminuten av min talartid vill jag ägna åt framtiden. Jag kan återigen konstatera att Sverige är relativt ensamt i den här positionen. Jag tar tacksamt emot draghjälp från alla partier i Sveriges riksdag.

Det vore underbart om miljöpartisterna skulle ha kunnat påverka den miljöpartistiske fiskeriministern från Tyskland, eller socialdemokrater den polske statssekreteraren, som är socialdemokrat. Estland har också en socialdemokratisk fiskeriminister. Jag ska försöka med dem som jag möjligtvis har bättre ingångar till.

Jag tror att det är så vi bygger detta framåt. Vi måste få en kvalificerad majoritet på vår sida. Intentionen att hålla kvoterna nere tror jag vi delar. Sedan handlar det om metod, praktik och realitet kontra politik. Det spelet förstår vi alla, men det är resultat som räknas.

I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.