Oliver Rosengren

Herr talman! För den person som är arbetslös för att den saknar de kompetenser, erfarenheter, kunskaper eller färdigheter som efterfrågas på arbetsmarknaden, det vill säga den som är arbetslös för att den kanske saknar utbildning, ska nog alla bidrag som den får betraktas som ett studiestartsstöd.

Vår politik säger att den person som är arbetslös för att den saknar utbildning ska utbilda sig till arbete. Om man inte gör det, det vill säga att man inte utbildar sig när det är bristen på utbildning som gör att man är arbetslös, ska man inte ha några bidrag.

Därför är alla bidrag studiestartsstöd för den som är arbetslös för att den saknar utbildning. Då behöver vi inte ha ett särskilt bidrag som kallas för studiestartsstöd, särskilt inte ett som har fungerat dåligt. Om det sedan beror på någon myndighet eller någon kommun spelar inte så stor roll. Studiestartsstödet har inte fungerat.

Vi är beredda att se över de flesta regelverk som gäller bidrag. En av de saker som vi behöver i det här landet är skarpare krav på att den som inte har någon utbildning och därför är arbetslös ska utbilda sig till arbete.

Det är vi mycket redo, herr talman, att både se över och reformera för att säkerställa att den som är utan utbildning och är arbetslös ska utbilda sig till arbete och att det är ett krav för att man ska få bidrag.

(Applåder)

Herr talman! Det stämmer att problemet är arbetslösheten. Arbetslösheten är ett av de största samhällsproblem Sverige har. Det är av precis det skälet vi skärper arbetslinjen, sänker skatten på små inkomster och stärker drivkrafterna för att arbeta.

Det är av det skälet som vi just nu håller på och förbereder en bidragsreform med både bidragstak och aktivitetskrav för att alla som är utan arbete ska veta att det finns någon att se i ögonen som tror på dig och vet att det också finns en plats för dig på arbetsmarknaden och att det här landet inte ger upp på någon.

Det är därför vi satsar på yrkesutbildning och arbetsmarknadsutbildning. Det är därför vi satsar på att alla människor som i dag är arbetslösa för att de saknar utbildning ska kunna utbilda sig till arbete. Vi är dessutom beredda att ställa krav på det, eftersom vi vet att krav är att bry sig.

Vi kommer inte att ge upp förrän arbetslösheten är bekämpad. Arbetslösheten är ett gift för hela Sverige och ett problem för alla de människor som i dag ställs utanför och inte får möjlighet att känna att de är med och bidrar. De har inte möjligheten att bygga sig sin egen framtid genom arbete.

Därför kommer vi givetvis göra allt vi kan, herr talman, för att bekämpa arbetslösheten. Jag vill ge ledamoten helt rätt i att arbetslösheten är problemet. Sedan måste vi vara beredda att vrida och ompröva olika verktyg och redskap när de inte fullt ut fyller sin funktion.

Det är därför vi väljer att lägga medel på det som verkar fungera i stället för på det som inte verkar fungera.

Herr talman! Sveriges styrs med anslagsposter, inte med talepunkter. Jag berättar gärna om våra prioriteringar. Socialdemokraterna prioriterar inte 200 kronor till gymnasiestuderande. Det stämmer att regeringen inte heller gör det. Det finns alltså inte någon skillnad att debattera, eftersom Socialdemokraterna har samma förslag som vi, vilket framgår av tabellverken.

Om det hade funnits någon skillnad mellan våra budgetförslag hade jag gärna diskuterat den prioriteringen och stått för att vi inte föreslår 200 kronor mer till gymnasiestuderande. Men det är ju ingen skillnad, för Socialdemokraterna föreslår heller inte ett 200 kronor högre studiebidrag till gymnasiestuderande. Det skulle vara märkligt om jag hittade på att det finns en sådan skillnad mellan budgetalternativen, som ledamoten Sigvardsson gör. Det skulle vara mycket missvisande.

I stället skulle jag vilja vädja till den mycket goda egenskapen att våga erkänna fel. Det kan ju helt enkelt vara så att Socialdemokraterna har missat skillnaden mellan anslagsposterna 1:1 och 1:2. Då är det väl inte värre än att man får säga att det har blivit fel och att man ska göra det bättre till nästa gång. Då ska man kanske också passa på att be om ursäkt till de gymnasieelever som man har lovat 200 kronor mer utan att det finns täckning för det i budgetalternativet. Det hade varit en utmärkt lösning.

I stället fortsätter man att framhärda i någonting som inte framgår i budgeten. Det, herr talman, tycker jag är både olyckligt och ansvarslöst. Det skulle kunna hända att någon lyssnar på den här budgetdebatten, trots denna sena timme, och det kanske finns någon mer gymnasieelev som ledamoten Sigvardsson ska träffa. Då är det viktigt att hålla sig till sanningen, och sanningen är att det är tomt på den här raden i Socialdemokraternas budgetförslag.

(Applåder)

Herr talman! Jag är orolig för att ledamoten Sigvardsson tyvärr läser lite för mycket i talepunkterna och lite för lite i anslagsposterna. Sverige styrs inte via talepunkter utan via anslagsposter. Det är alltså det som Niklas Sigvardsson kallar "en rad i ett anslag" som jag vill prata om. Det är så vi styr det här landet.

Herr talman! Det spelar ingen roll vad man säger i budgetdebatten - det som spelar roll är vad man föreslår i sitt budgetalternativ. I Socialdemokraternas förslag till budget - i det underlag vi i dag är här och debatterar - framgår det klart och tydligt av anslagsposten 1:1 Studiehjälp i bilaga 7 att det inte finns någon anslagsökning. Det finns alltså inga pengar till 200 kronor för gymnasieelever, trots att Socialdemokraterna säger det. Det kan Socialdemokraterna såklart säga, men skulle deras budget ha blivit verklighet efter beslut i den här kammaren hade det inte blivit några 200 kronor till gymnasieeleverna. Det framgår nämligen av Socialdemokraternas budget att det inte finns några pengar till det, även om det står så i det pressmeddelande som ledamoten Sigvardsson läser ur - det är inte med det vi styr landet.

Herr talman! Vi står här i dag inför beslut om vårt betänkande för utgiftsområde 15 Studiestöd. Vårt förslag är en budget på 33,8 miljarder kronor. Det är ett omfång som väcker respekt. Studiemedel tryggar studerandes ekonomiska situation, stärker Sveriges konkurrenskraft och stärker omställningsförmågan i ekonomin.

Studiestödet är en grundpelare i vårt utbildningssystem och har bidragit till att Sverige rankas som ett av världens mest jämlika länder när det gäller tillgång till högre utbildning. Vi visar genom vårt förslag en medvetenhet om de utmaningar som vi står inför samtidigt som vi värnar om att systemet ska vara hållbart och effektivt.

Herr talman! Sverige befinner sig i en tid av snabb förändring på arbetsmarknaden. Digitalisering, klimatomställning och en åldrande befolkning skapar nya kompetensbehov. För att möta dessa behöver vi utbilda fler, yrkesutbilda fler och möjliggöra för fler att byta karriär mitt i livet. Här spelar inte minst omställningsstudiestödet en avgörande roll. Det ger vuxna möjlighet att finansiera studier som stärker deras ställning på arbetsmarknaden. Det gynnar hela samhället. Det är viktigt att omställningsstudiestödet fungerar effektivt och träffar rätt målgrupper.

Regeringen har tagit höjd för det stora intresset för omställningsstudiestödet och föreslår både regelförenklingar och en resursförstärkning till Centrala studiestödsnämnden för att de ska kunna korta handläggningstiderna. Det är ansvarstagande för att människor ska kunna komma till och ställa om till nya jobb, vilket är en möjlighet för att stärka Sveriges ekonomi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestöd

Samtidigt stärker vi möjligheten till utbildning genom att prioritera fler platser inom yrkesvux. Denna satsning är inte bara viktig för de individer som tar del av den utan också för Sveriges tillväxt och totala konkurrenskraft. Genom att öka tillgången på utbildningar i bristyrken bidrar vi till att möta arbetsmarknadens behov och stärka välfärden. Ett välfungerande studiemedelssystem är avgörande för detta.

Ett annat exempel på regeringens ansvarstagande är beslutet att avveckla studiestartsstödet. Det var tänkt att hjälpa personer med kort utbildning att återvända till studier, men volymerna har varit små och har minskat över tid. Dessutom finns indikationer på att det inte har nått rätt målgrupper, och det finns en risk för felaktiga utbetalningar. Att fasa ut ett stöd som inte fungerar optimalt är inte ett misslyckande utan ett bevis på att man har en omprövande inställning till politiken, något man hade önskat fanns hos fler.

Vi säkerställer att resurserna används där de gör störst nytta. Det skapar utrymme för andra och mer effektiva insatser.

Man hade såklart kunnat tala mycket om den splittring som finns hos oppositionen, om att Socialdemokraterna vill höja vissa bidrag, om att Miljöpartiet vill höja ännu mer och om att Vänsterpartiet vill skriva av studielån för dem som bor i vissa delar av landet. Och medan Socialdemokraterna vill behålla studiestartsstödet vill Centerpartiet avskaffa det ännu fortare.

Man skulle självfallet kunna ägna mycket tid åt detta, och jag hade tänkt att jag skulle säga några ord om det. Men under debatten har det dykt upp något långt mer allvarligt att diskutera.

Herr talman! Det är viktigt att Sveriges riksdag tar sitt ansvar i debatten att säga som det är. Det är en särskilt viktig uppgift i det möte som riksdagsledamöter har den stora förmånen att ha med gymnasieelever som är på besök i Sveriges riksdag. Vi måste säga som det är och inte glida på sanningen.

Socialdemokraterna föreslår inga mer pengar i sin budget till anslagsposten Studiehjälp. Det framgår av budgeten att Studiehjälp är anslagsposten för studiebidrag till gymnasiestuderande. Trots det säger socialdemokrater i kammaren, i anföranden, i repliker och uppenbarligen till gymnasieelever som kommer hit och förväntar sig att de kan lita på de riksdagsledamöter de möter som säger att det är 200 kronor mer i plånboken som gäller om Socialdemokraterna hade fått bestämma. Det är oroande.

Vi säger som det är och gör det som krävs. Därför vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill rekommendera ledamoten Sigvardsson att tillsammans med sina kollegor från Socialdemokraterna ta del av sitt eget budgetförslag och också läsa den beskrivning som finns av de olika anslagsposterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestöd

Under rubriken 2:4 kan man läsa beskrivningen av Studiehjälp, som är anslagsposten för studiebidrag för gymnasiestuderande. Där har Socialdemokraterna inte föreslagit ett högre anslag än regeringen. Det har man däremot, som ledamoten Sigvardsson mycket riktigt säger, gjort när det gäller anslagsposten Studiemedel, som avser universitetsstuderande.

Det är oroväckande om Socialdemokraterna möter gymnasieklasser och barnfamiljer och lovar dem 200 kronor mer i plånboken för varje barn som går på gymnasiet. Det finns det inte täckning för i den budget som ni har röstat på och som ni företräder, Niklas Sigvardsson.

Fru talman! Det är inte så att det budgetalternativ som Socialdemokraterna har kommit med till riksdagens kammare innehåller några 200 kronor mer till gymnasiestuderande, för i anslagsposten 1:1 finns det inte mer pengar än vad det gör i regeringens förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Ledamoten Sigvardsson sa både i det anförande vi precis fick ta del av och i replikskiftet med utskottets ordförande att Socialdemokraterna föreslår höjt studiebidrag till gymnasieelever.

Ledamoten Sigvardsson berättade också att han hade mött elever från gymnasieskolan och att han på frågan vad de önskar sig av politiken fick beskrivningen att det var höjt studiebidrag. Jag fick intrycket att ledamoten Sigvardsson och därmed Socialdemokraterna kanske hade utlovat att det med Socialdemokraterna skulle bli höjt studiebidrag till gymnasieelever.

I det förslag som Socialdemokraterna har lagt fram i Sveriges riksdag tillför de dock inte mer medel till studiebidraget på gymnasiet. Den utökning som ledamoten Sigvardsson företräder gäller ju studiebidraget för universitetsstuderande, anslagsposten 1:2 Studiemedel. Det är anslagsposten 1:1 Studiehjälp som avser gymnasiet, men där finns inte mer pengar från Socialdemokraterna.

Skulle Niklas Sigvardsson vilja förklara vad han menar?

(Applåder)

Fru talman! Arbetslinjen kan bli lägerelden i Sverige. Alla har inte en trygg familj eller bra barndomsvänner, men alla ska kunna få en riktigt fin arbetskamrat.

Där på verkstadsgolvet i Växjö möts Ahmed från Araby och Simon från Söder. De kanske inte alltid har samma lunchlåda, men de hittar riktigt bra rutiner för att byta däck snabbt. Det visar sig att de håller med varandra om att dieselpriserna fortfarande är för höga, trots att vi både sänkt skatten och slopat den extra - extrema - reduktionsplikten. De kanske inte alltid kommer överens om vem som har bäst musiksmak, men det kan man väl leva med.

Där på verkstadsgolvet löser de många problem - inte bara för kunderna, eller för Ahmed och Simon, utan också för samhället. Människor lär sig svenska, skapar förståelse för varandra och för vad som gäller i vårt samhälle, får en egen inkomst och rekryteras kanske till V75-bolaget med kollegorna i stället för till gängkriminalitet. Jobb löser inte alla problem, men det är ingenting som blir sämre när Sverige jobbar.

Fru talman! Sverige är i en lågkonjunktur men har samtidigt tillväxt i flera sektorer. Det finns 75 000 lediga jobb hos Arbetsförmedlingen, men Sverige har 470 000 arbetslösa. Mer än hälften av dem har som mest grundskoleutbildning, och 170 000 saknar helt utbildning. Matchningsproblemen är allvarliga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om kort-utbildade arbets-sökandes övergång till reguljär utbildning

Människor utan utbildning har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden och löper större risk att fastna i långvarig arbetslöshet. Det borde inte vara möjligt att vara långtidsarbetslös och utbildningslös i Sverige. Det är en sak att personer är mellan jobb en kortare tid; om man har god etablering på arbetsmarknaden ska man kanske inte tvunget sättas i skolbänken i första taget. Men om man helt saknar utbildning och dessutom har varit arbetslös en längre tid ska man utbilda sig.

Fru talman! Politiken har varit handfallen eller naiv. Samhällskontraktet, populärt sammanfattat som gör din plikt, kräv din rätt - notera ordningen - bygger på att den som är utan arbete anstränger sig för att bli anställbar, söker jobb och tar lediga jobb. När människor inte själva agerar måste det vara politikens ansvar att med drivkrafter och regler understödja arbetslinjen.

Jag var kommunalråd och ordförande i nämnden för arbete och välfärd i Växjö kommun under två mandatperioder. Nämnden ansvarade för arbetsmarknad, vuxenutbildning och socialtjänst. Vi hade heltidsaktivering som krav på motprestation för att få försörjningsstöd. Under min tid genomförde vi en omfattande växling från olika slags prefixjobb till reguljär utbildning. Aktivitetskrav och yrkesutbildning blev kyrkan mitt i byn för vår offensiva, lokala arbetslinje Växjölöftet. Vi dubblerade antalet utbildningsplatser inom yrkesvux, för att nämna ett exempel.

Vi kallade en av våra reformer för utvidgad utbildningsplikt. Nyanlända har utbildningsplikt som sträcker sig till och med grundskola. Vi menade att det borde vara utbildningsplikt för alla arbetslösa utan utbildning och att den borde sträcka sig till och med gymnasiet. Vi sa att vi hade det så. Tyvärr hindrade lagstiftningen oss från att tillämpa denna reform skarpt. Vi ville dra in försörjningsstöd för dem som var utan arbete och anvisades till utbildning men inte deltog. Lagstiftningen begränsade oss, och vi fick fel när sådana beslut överklagades. Människor blev kvar i arbetslöshet i stället för att utbildas till arbetsgemenskap och egen försörjning. Det är ett misslyckande för Sverige varje gång detta händer.

Fru talman! Beslutet att låta Arbetsförmedlingen anvisa arbetslösa till reguljär utbildning riskerar förvisso att spä på viss orättvisa inom arbetsmarknadspolitiken, nämligen den att två personer som går samma utbildning och sitter i samma klassrum kan ha helt olika ekonomiska förutsättningar. Den ena kan få bidrag från Arbetsförmedlingen medan den andra behöver ta CSN-lån. Men det är samtidigt ett steg i rätt riktning. Nu när detta infördes skulle Arbetsförmedlingen ha kunnat göra det vi ville göra som kommun, det vill säga anvisa till utbildning och dra in bidragen för den som inte anstränger sig för att utbilda sig till arbete och lämna arbetslöshet.

Riksrevisionens rapport undersöker hur effektivt detta har fungerat. Fokus ligger på styrningen av insatserna och hur de följs upp och samordnas för att säkerställa att kortutbildade får reguljär utbildning. Riksrevisionen tar upp ett flertal väsentliga brister och risker samt rekommendationer.

Regeringen har svarat i sin skrivelse om det arbete som nu genomförs. Samordningen mellan Arbetsförmedlingen, kommunerna och utbildningsaktörer brister. Därför rekommenderas formaliserad samverkan och tydlig ansvarsfördelning. Regeringen betonar vikten av utbildning till arbete och samverkan med kommunerna. Arbetsförmedlingen har nu avtal med nästan alla kommuner. Styrningen är otillräcklig och drar delvis åt olika håll. Därför rekommenderas mer enhetlig styrning. Regeringen har tydliggjort instruktionen till Arbetsförmedlingen. Målgruppen saknar vissa grundläggande kunskaper, och stödinsatserna har varit otillräckliga. Därför rekommenderas mer individanpassade förberedande insatser. Regeringen har tagit initiativ till anpassade utbildningar och kombinationer mellan yrkesutbildning och svenskundervisning. Uppföljningen och resultatkontrollen är svag. Därför rekommenderas enklare informationsutbyte och systematisk uppföljning. Regeringen understryker Arbetsförmedlingens kontrolluppgift och har avsatt extra resurser till den. Dessutom arbetar regeringen för ett enklare informationsutbyte med kommunerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om kort-utbildade arbets-sökandes övergång till reguljär utbildning

Fru talman! Riksrevisionen konstaterar att sju av tio som anvisas till reguljär utbildning aldrig skriver in sig. Den som inte följer en anvisning ska få sanktioner, men detta genomför inte Arbetsförmedlingen. När jag läser rapporten påminns jag om en annan kravreform, etableringsreformen. Den har kritiserats för bristande resultat, men en utvärdering från Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen visar att åtta av tio som inte följde den anvisade etableringsplanen slapp sanktion. Det är kanske inte så konstigt att en reform verkar misslyckad om myndigheterna inte genomför reformerna.

Uppdraget om kortutbildades övergång till reguljär utbildning kan beskrivas som en mildare form av den utvidgade utbildningsplikt vi efterfrågade. Denna reform kommer kanske också att betraktas som misslyckad eftersom Arbetsförmedlingen inte har följt de politiska besluten och Sverige tidigare hade en regering som tillät att människor gömdes och glömdes i utanförskap i stället för att ställa krav på arbetslösa och på Arbetsförmedlingen.

Det är inte bara när det gäller anvisning till reguljär utbildning som mönstret går igen. Såväl Justitieombudsmannen som Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen har anmärkt på att Arbetsförmedlingen inte följer lagstiftningen och ställer krav på geografisk och yrkesmässig spridning av jobbsökande, alltså att man ska vara beredd att flytta till lediga jobb eller ta jobb i andra branscher. Arbetsförmedlingen genomför inte sanktioner, när arbetslösa utan körkort söker jobb med körkortskrav räknas det som ett godkänt jobbsök och personer som själva förlänger sin arbetslöshet slipper lagstadgad sanktion. Listan kan göras lång, men det är inte fokus för dagens debatt.

Fru talman! Inga enskilda åtgärder kommer att få ordning på Arbetsförmedlingen. Men nu finns en regering som inte blundar för problemen utan är beredd att genomföra en förändring på riktigt. Det viktigaste är att röka ut den daltandekultur som den tidigare regeringen lät få fäste på Arbetsförmedlingen och ersätta den med en ny krav- och kontrollkultur.

Riksrevisionens rapport om kort-utbildade arbets-sökandes övergång till reguljär utbildning

Arbetsförmedlingen har därför en ny generaldirektör. Maria Hemström-Hemmingsson är en erfaren och skicklig myndighetschef, och hennes forskningsbakgrund borgar för mer evidens i arbetet. Arbetsförmedlingen har en ny styrelse. Konjunkturinstitutets före detta generaldirektör leder den nya styrelsen och har en bred representation och en tydlig uppgift att få styr på myndigheten. Det finns en ny riktning, och regleringsbrevet för Arbetsförmedlingen har skärpts i flera dimensioner, exempelvis har arbetet mot fusk och fel fått ökat fokus och mer resurser. Det är viktigt. Dessutom har Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen fått nya uppdrag när det gäller granskningen och tillsynen av Arbetsförmedlingen och leverantörerna.

Fru talman! Arbetslinjen återupprättas beslut för beslut. Arbetsförmedlingens daltandekultur ersätts med krav och kontroll. Arbetslösa utan utbildning ska utbilda sig till arbete, annars blir de av med sina bidrag.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och till en politik där vi får ordning på Arbetsförmedlingen och får ned arbetslösheten genom att utbilda dem som saknar utbildning till arbete.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)

Herr talman! När statsministern fick väljarnas förtroende att leda Sverige var inflationen på 10 procent. Det innebär en pressad köpkraft för hushållen, sjunkande reallöner och en mycket tuff situation inte bara för hushållen utan också för välfärden och för företagen.

En av uppgifterna för statsministerns regering var att få ordning på inflationen. Denna uppgift har, liksom andra uppgifter för regeringen, tagits på stort allvar och åtgärdats med hjälp av tydliga insatser. I dag kom nyheten att inflationen har kommit ned till 1,2 procent. Inflationsbekämpningen har varit framgångsrik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

Min fråga till statsministern blir: Vilka nya möjligheter för den ekonomiska politiken ser statsministern och regeringen givet denna nya ekonomiska miljö där inflationen faktiskt har bekämpats?

Fru talman! Poängen med försäkringsmässigheten i arbetslöshetsersättningen är ju att man precis som i en försäkring kvalificerar sig till olika delar, att man genom att själv ta ett ansvar i försäkringskollektivet också får en ersättning. Det som föreslås av Miljöpartiet, fru talman, skulle innebära att arbetslöshetsersättningen mer skulle likna ett bidrag än en försäkring. Om man dels sänker kvalifikationskraven, dels försämrar incitamentsstrukturen i ersättningen skulle arbetslöshetsersättningen mer bli ett bidrag än ha den försäkringsmässighet som trots allt i dag finns, även om den största delen av ersättningen är rakt av skattefinansierad - eller egentligen hela, med undantag för administrativa kostnader.

Det är alltså en väldigt stor förändring, får man ändå säga, i arbetslöshetsförsäkringen som Miljöpartiet presenterar i och med detta. Det är stora avsteg från den nuvarande.

Det Mats Berglund säger, fru talman, är att man tänker sig att inte alla människor ska behöva de 300 dagarna men att man ändå vill avskaffa avtrappningen. Det skulle innebära fler människor som är arbetslösa, i enlighet med både svensk och internationell vedertagen ekonomisk forskning, eftersom arbetslösheten sjunker i och med avtrappningen.

Därför blir trots allt den avslutande frågan till Mats Berglund: Vad är det som gör att Miljöpartiet vill att fler människor ska vara arbetslösa? Detta är trots allt lagstiftning och behöver grunda sig på fler saker än Mats Berglunds möten med människor. Det behöver exempelvis grunda sig i vedertagen ekonomisk forskning, och den indikerar med all önskvärd tydlighet att drivkrafter och incitament spelar roll för arbetslöshetsnivåer och arbetslöshetstider. Varför vill alltså Miljöpartiet och Mats Berglund att fler människor ska vara arbetslösa och att fler ska vara arbetslösa längre?

Fru talman! Tack, Mats Berglund, för anförandet om Miljöpartiets syn på arbetslöshetsersättningen!

Jag har några frågor till dig, Mats Berglund. Du sa att ni i grunden är för detta, men i ert yrkande föreslår ni mer eller mindre att avskaffa arbetslöshetsförsäkringen så som den är konstruerad i dag, med avtrappning efter ett visst antal dagar. Ni vill avskaffa drivkrafterna för att arbeta i arbetslöshetsförsäkringen, i strid med vedertagen svensk och internationell ekonomisk forskning om hur arbetsutbudet påverkas av avtrappning i ersättningssystem. Jag uppfattade att du sa att ni är för stora delar av reformeringen, men det är väl så att ni vill avskaffa avtrappningen i arbetslöshetsförsäkringen?

Du sa därefter, kopplat till kvalificeringen till arbetslöshetsförsäkringen, att ni vill att 300 dagar ska gälla för alla. Detta är ett väsentligt avsteg från försäkringsmässigheten i arbetslöshetsförsäkringen. Enligt det förslag som presenterats ska längden på a-kassan, alltså antalet ersättningsdagar, variera beroende på hur länge man har varit anställd eller arbetat med en inkomst över 11 000 kronor, precis som den nivå man får på akassan från den första dagen ska variera beroende på hur länge man varit medlem i akassan. Vill ni plocka bort dessa kvalificeringskrav och se till att akassan blir 300 dagar för alla och därmed försämra försäkringsmässigheten i akassan?

Fru talman! Det är viktigt att bedöma förväntningarna på framtiden med hänvisning till historien. Den slutsats man kan dra av det som händer här just i dag är ju, medan Centerpartiet oroar sig för olika spöken kopplade till Sverigedemokraterna som man tror att partierna i regeringen ska smittas av, att regeringen i samarbete med Sverigedemokraterna utökar jobbskatteavdraget och inför stärkta drivkrafter för arbete genom arbetslöshetsförsäkringen.

Fru talman! Det verkar till och med som att det tvärtemot vad ledamoten Cato tog upp är så att det som händer i regeringssamarbetet inte är väsentliga förskjutningar av positionen i den ekonomiska politiken hos regeringspartierna, utan att Sverigedemokraterna förefaller bli något mer övertygade om delar av vår arbetslinje. Det är väl något som Centerpartiet borde välkomna om de i stället för att intressera sig för spel och mandaträkning i den här kammaren bryr sig om stödet för arbetslinjen i svensk politik. På den sida där Centerpartiet har hamnat i svensk politik är det stödet nämligen mycket svagt och dessutom på väg att eroderas, vilket är uppenbart efter dagens debatt.

Fru talman! Den reformering som nu ligger på bordet för debatt och beslut är ett styrkebesked för Tidösamarbetet. I Tidöavtalet finns det egentligen bara ett förslag när det kommer till arbetslöshetsförsäkringen, och det är att de nivåer som höjdes under den socialdemokratiska regeringen ska gälla tills vidare. Trots det har regeringen och Sverigedemokraterna kommit överens om denna väl avvägda och viktiga reformering av akassan som innebär stärkta drivkrafter för arbete.

I Jonny Catos regeringsunderlag är synen på akassan att avtrappningen helt ska avskaffas i väsentliga delar av underlaget. Från Socialdemokraterna fick vi höra att taket ska höjas mycket. Då blir frågan: Vad är Jonny Catos förväntningar på förutsättningarna för Centerpartiets linje i den här kammaren?

Borde det inte i stället vara så - apropå att Jonny Cato tidigare efterfrågade ett tack - att det den här gången kanske är min tur att efterfråga ett tack? Det som regeringen har gjort är ju att samla majoritetsstöd i riksdagen för en väl avvägd reformering av akassan som innehåller 1 000 kronor i höjt tak men också skärpta drivkrafter för arbete.

I det underlag som Jonny Cato företräder, fru talman, vill man höja taket väsentligt mer än så och dessutom avskaffa avtrappningen i stora delar av det underlaget. Hur ser egentligen utsikterna för Centerpartiets politik ut här i kammaren om det inte vore tack vare regeringen?

Fru talman! I ledamoten Weidbys anförande sa hon att det är cyniskt att överföra ansvar på den enskilde. Detta tolkade jag som att det var dåligt eftersom man tenderar att använda "cyniskt" för att beskriva något man tycker är dåligt. Men utifrån den beskrivning vi just fick är "cyniskt" kanske inte något dåligt för Vänsterpartiet eftersom det tydligen inte är så dåligt att låta den enskilde ha visst eget ansvar. Det är inte alltid helt tydligt vad Vänsterpartiet söker efter.

Jag vill dock berömma ledamoten Weidby för att vara intellektuellt hederlig. Att säga att man inte tror på drivkrafter för arbete och inte tror att incitament spelar roll och därför lägga fram förslag om att plocka bort detta ur arbetslöshetsförsäkringen är hederligt. Ni förslår 80 procent i ersättning under hela arbetslöshetsperioden, både i akassan, där det i dag finns en avtrappning som vi vill förstärka, och i aktivitetsstödet, där det i dag inte finns en avtrappning men där vi vill införa det. Det är hederligt. Det är mer hederligt än att som Socialdemokraterna argumentera mot incitament men ändå inte ha några förslag om att plocka bort dem.

Jag frågar därför: Vad tror ledamoten Weidby om förutsättningarna för att få genomslag för sin mer hederliga politik i det regeringsalternativ ledamoten vill vara en del av?

Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt begära replik, men jag kunde inte hålla mig ifrån att ställa ett par frågor om människosynen.

I anförandet av ledamoten Weidby från Vänsterpartiet beskrivs den cynism som Vänsterpartiet menar att det är att tycka att den som är arbetslös också har ett eget ansvar för att komma tillbaka till arbete. Moderaternas uppfattning är att samhället har ett ansvar, och den enskilde har ett ansvar. De två delarna gemensamt blir insatserna för att komma tillbaka till arbete.

Därför skulle jag vilja att Ciczie Weidby utvecklar något om vad det egentligen är som ska ersätta individens eget jobbsökande och individens eget sökande efter en utbildning. Om man erbjuds en utbildning och är arbetslös för att man saknar en utbildning - ska man då inte ta denna utbildning utan kunna fortsätta i arbetslöshet hur länge som helst utan att utbilda sig för att kunna ta ett ledigt jobb? Ska man inte ha några krav på sig som enskild att söka lediga jobb?

Det var inte så arbetslöshetskassorna kom till. Det var människor som försäkrade varandra och samtidigt hade förväntningar på varandra att anstränga sig för att komma tillbaka till arbete.

Jag skulle vilja att ledamoten Weidby utvecklar vad det är som är cyniskt med de här kraven, om nu Vänsterpartiet över huvud taget står bakom att det ska finnas några som helst förväntningar på den enskilde.

Fru talman! Arbetsmarknadspolitiken förstärks ju i alla väsentliga delar.

Den som är arbetslös och saknar en utbildning kan mer eller mindre vilken dag som helst gå en utbildning. Det finns tomma platser; var tredje - fullt finansierade - plats inom yrkesvux är exempelvis tom. Arbetsförmedlingen har fått i uppdrag att prioritera arbetsmarknadsutbildning, för nivåerna är alldeles för låga.

Arbetsmarknadspolitiken är alltså på plats eftersom det kanske största skälet, bland annat enligt Finanspolitiska rådets senaste rapport, till att arbetslösheten i Sverige är högre än den borde och hade kunnat vara är brist på utbildning till arbete - att för många arbetslösa utan utbildning inte utbildar sig till arbete. Det ändrar vi på nu.

Det är synd att Vänsterpartiet hellre ser till att höja ersättningarna för dem som inte arbetar än förbättrar stöden för dem som inte arbetar. Då hade fler människor kunnat vara med och bidra, och då hade vi kunnat hålla ihop Sverige bättre.

Jag skulle vilja avrunda det här replikskiftet med att säga att detta verkar vara kontentan i hur vi skiljer oss åt inte bara i synen på politikens möjligheter utan också i tron på människan. Vi är övertygade om att den som är arbetslös kan sluta vara arbetslös - att den som är arbetslös kan ta sig till arbete med ett fungerande stöd från samhället och med egen ansträngning. Vänsterpartiet vill öka ersättningarna och se till att drivkrafterna minskar. Man vill avskaffa avtrappningen, för man verkar inte tro att det spelar någon roll för den enskilde hur samhällets system runt den som är arbetslös ser ut - hur drivkrafter och stöd ser ut.

Vi är tvärtom övertygade och vill använda alla redskap vi kan inom arbetsmarknadspolitiken och den ekonomiska politiken för att så få som möjligt ska lida av arbetslöshet. Därför för vi den här politiken.

Fru talman! Det här handlar om att människor som är arbetslösa ska få stöd att komma tillbaka till arbete. Det är precis som ledamoten Weidby säger, nämligen att de flesta människor vill arbeta. Tyvärr har en rad olika ekonomiska system skapat en situation där det finns människor som blir fast i bidragssystem och andra ersättningar. Reformeringen handlar om att vi inte vill att bidrag och andra ersättningar ska hindra människors drivkrafter för arbete att ta dem tillbaka till jobb. Därför stärker vi drivkrafterna för att arbeta.

Om det inte hade funnits något sådant, om allt detta hade varit som ledamoten Weidbys kollega sa tidigare, hittepå, vad är det då som gör att när man i svensk och internationell forskning mäter effekter av exempelvis aktivitetskrav eller avtrappning i ersättning ökar andelen som går till arbete? Om detta inte fanns, om ekonomiska drivkrafter inte spelade roll, varför blir det så? Jag skulle verkligen vilja att Vänsterpartiets Ciczie Weidby förklarar vad Vänsterpartiet grundar sin politik kring arbetslöshetsförsäkringen på. Det kan uppenbarligen inte vara tillgänglig kunskap om arbetsutbud och hur människor beter sig på arbetsmarknaden. Då hade man landat i andra och mer balanserade slutsatser där man inte tror att man för att man vill stärka drivkrafterna att arbeta ser ned på arbetslösa. Tvärtom förstår man att det handlar om tro och hopp i fråga om människors vilja att arbeta, men systemen håller dem tillbaka. Det är vad vår politik grundar sig i.

Fru talman! Jonny Cato har varit ledamot i arbetsmarknadsutskottet en längre tid, och han känner därför såklart till att arbetsmarknadspolitiken, eller jobbpolitiken, inte enbart finns i arbetsmarknadsutskottet. Att därför tänka sig att det är Arbetsmarknadsdepartementet eller arbetsmarknadsutskottet som ska bära hela jobbpolitiken är i strid med riksdagens regelverk för utskottens ansvarsområden och regeringsdepartementens ansvarsfördelning. De kanske viktigaste delarna av arbetslinjen har årligen genomförts av regeringen i och med förstärkningar av jobbskatteavdraget, men det är kanske för Centerpartiet inte längre arbetsmarknadspolitik. Det är kanske inte fråga om arbetslinjen att se till att det lönar sig mer att arbeta.

Att utöka resurserna och förstärka yrkesutbildningen är kanske inte heller arbetslinjen för Centerpartiet längre. Vi har tagit krafttag mot fusk så att det är de som är berättigade till bidrag som ska få bidrag, inte bedragare. Det kanske inte längre är arbetslinjen att se till att transfereringar går till dem som faktiskt behöver bidragen.

Vi har skärpt direktiven till Arbetsförmedlingen, tillsatt en ny generaldirektör, bytt ut hela styrelsen och skärpt tilldelningen av medlen för inspektionsmyndigheten att följa upp Arbetsförmedlingens arbete. Är inte heller det arbetslinjen?

Vi vräker på en arbetslinje, men Centerpartiet vill ha propositioner i arbetsmarknadsutskottet. Ja, här kommer en, och det kommer garanterat fler, men det avgörande här är att arbetslinjen stärks del för del. I dag diskuterar vi en reformering som inte heller jag trodde att vi skulle lyckas få på plats den här mandatperioden eftersom den inte ingick i Tidöavtalet.

Men Tidöavtalet är starkare än vad Centerpartiet har lyckats med i sina samarbeten. Därför finns reformen på plats.

(Applåder)

Fru talman! Man får med jämna mellanrum intrycket av att centerpartistiska riksdagsledamöter gjorde en reboot när januariavtalet slöts. Man kan dra den slutsatsen av en hel del saker som kommer från partiet.

Jag vill ändå påminna ledamoten Cato om att Moderaterna har tyckt att avtrappningen ska komma tidigare, att avtrappningen ska göras brantare och att det ska finnas drivkrafter för arbete även i aktivitetsstödet - antagligen längre än vad vare sig jag eller du ens har varit medlemmar i något av våra respektive partier, eller kanske till och med någon annan i rummet. Detta har vi alltid tyckt. Det är alltså inte något som är resultatet av en utredning från januariavtalet, även om det är bra att ni tillsätter utredningar som vi sedan kan tillvarata och i detta fall med en skicklig utredare, som dessutom har blivit ny generaldirektör för Arbetsförmedlingen.

Sedan var det frågan om att höja taket. Det är väl ingen hemlighet att vi inte har velat höja taket. Det är ingen hemlighet att den samlade empirin pekar på att höjningarna av taket bidrar till en högre arbetslöshet. De samlade effekterna av reformen kommer att innebära färre arbetslösa. Nivån på avtrappningen spelar en större roll än nivån på taket, av bland annat de skäl som har tagits upp av tidigare talare, nämligen att relativt få når taknivåerna.

Det är dessutom i linje med tillgänglig evidens att det inte är så skadligt att ha en något högre initial nivå av en arbetslöshetsförsäkring eftersom den bidrar till matchning på arbetsmarknaden, men det relevanta är att det blir en tydlig avtrappning så att drivkrafterna för att förkorta sin egen arbetslöshetstid blir så tydliga som möjligt. Det är därför som reformeringen sammantaget är väl avvägd och kommer att bidra till ökad funktionsduglighet och stärkt arbetslinje.