Staffan Eklöf

Fru talman! Grundfrågan är väl egentligen att om vi ser att det finns problem är vi beredda att vidta ytterligare anstalter och åtgärder. Men frågan är om vi ser problemen.

För att vi ska se problemen kanske vi måste gå till aktiv handling för att göra en genomlysning, kanske rent konkret som ett uppdrag, en kommission eller en utredning eller systematiskt på det sättet att man ger uppdrag till länsstyrelserna i regleringsbreven att som en ständig process, en årlig process, redovisa hur de följer förvaltningslagen och använder det som ett verktyg för att förändra myndighetsutövningen i god riktning - för dem som behöver det. De flesta sköter ju sitt jobb väl.

En sådan förändring av regleringsbreven till länsstyrelserna, en sådan reform, skulle vara positiv även på andra områden och för andra myndigheter där myndighetsutövning görs mot enskilda. Det skulle underlätta fungerande lösningar på många andra områden såsom kalkbrott, torvskörd och vargjakt - på alla områden där det finns svåra avvägningar att göra och där man som verksamhetsutövare vet hur verksamheten ser ut och hur man kan uppfylla kraven i till exempel miljölagstiftningen eller djurskyddslagstiftningen men på ett sätt som fungerar för ens egen verksamhet.

Tack så mycket för den här interpellationsdebatten!

Fru talman! Jag tycker att det som har gjorts är väldigt positivt, och det har gjorts mycket. Men eftersom berättelserna är så många och skiftande till sin karaktär där människor upplever sig ha blivit felbehandlade tror jag att det är dags för ett helhetsgrepp om frågorna.

Jag måste också säga att jag är glad att ministern har sjösatt en utredning om förenkling av regler inom lantbruket. Jag ser det som naturligt att rättssäkerhetsfrågor skulle kunna komma in i den utredningen, och har jag förstått det rätt är det också tanken. Om det inte är så skulle ett tilläggsdirektiv till utredaren göra det möjligt.

I övrigt har vi lite olika förslag på vad man skulle kunna göra. Ministern nämnde ett par stycken. Men för att få ett helhetsgrepp kanske man skulle överväga att tillsätta en kommission som genomlyser hur länsstyrelserna och domstolarna hanterar jordbruksärendena eller en utredning som specifikt går igenom djurskyddslagen och föreslår förändringar eller överväga att införa en djurhållarombudsman som kan bedriva tillsyn av myndighetsarbetet, medla i tvister och driva rättssaker eller ge Justitieombudsmannen ett särskilt uppdrag med större befogenheter än i dag - eller i alla fall ge privatpersoner rättshjälp vid överklaganden.

Man kan annars införa kompetenskravet som ministern nämnde, som dock inte omfattar förståelse för till exempel en näring - att man är insatt i vad som krävs för att bedriva till exempel mjölkproduktion. Det saknas i dag, och det skulle kravet kunna kompletteras med.

Sedan tycker jag att man borde säkerställa nära efterlevnad av förvaltningslagen och dess legalitetsprincip, proportionalitetsprincipen och objektivitetskravet genom att ställa krav i regleringsbreven till länsstyrelserna på redogörelser för hur de agerar för att följa förvaltningslagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är mycket riktigt så att förvaltningslagen uppdaterades för några år sedan, och det gjordes för att den inte uppfattades på ett korrekt sätt. Efterlevnaden var inte tillräcklig. Men de berättelser jag fått ta del av pekar på att efterlevnaden kanske inte är tillräcklig än i dag, trots specificeringarna i förvaltningslagen.

De här bestämmelserna i lagen är centrala. De säkerställer god myndighetsutövning. De har till och med lyfts fram i djurskyddslagen i en passage. Jag menar att om man hade följt förvaltningslagen mycket nära hade många av de situationer som jag fått beskrivna för mig inte uppstått över huvud taget, och de som hade uppstått hade utvecklats på ett bättre sätt med bättre insyn och bättre dialog. Situationen hade också varit bättre för egenkorrigering hos länsstyrelserna.

Vårt förslag, som är ett skarpt förslag, är att regleringsbreven för samtliga länsstyrelser ska innehålla krav på redogörelser för hur de följer förvaltningslagens bestämmelser, inklusive proportionalitetsprincipen och legalitetsprincipen. Det skulle ge förvaltningslagens krav större uppmärksamhet, sporra en intern diskussion såväl inom som mellan länsstyrelserna, tydliggöra skillnader mellan olika myndigheter, underlätta spridningen av goda exempel samt göra det lättare för förvaltningsrätten att pröva länsstyrelsers myndighetsutövning och göra det enklare för regeringen att skaffa sig en god bild av vilka åtgärder som krävs. Vårt förslag träffar just de länsstyrelser och just de handläggare som inte riktigt håller måttet och inte de andra, som sköter sig.

Nu ligger länsstyrelserna inte under ministern, men regleringsbreven bereds väl gemensamt. Det är också ministerns partikamrat som är minister för de frågorna, så man kan ändå hoppas. Det är ett förslag värt att överväga, eller hur?

Fru talman! Jag tackar ministern för det inledande svaret.

Djurhållare i Sverige kan vara stolta över våra stränga djurskyddsregler och djurvälfärdsregler. Det är självklart för oss att djuren ska ha det bra. Det är en del av vår kultur, kan man till och med säga. Men den aspekt jag reser är att det är lika viktigt att de ärenden som rör djurskyddet och djurvälfärden får en rättssäker behandling. Om någon fälls oskyldigt är det naturligtvis en tragedi för den enskilde, och det minskar förtroendet för myndigheter och lagstiftning. Det i sin tur får ytterligare konsekvenser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har nu under en längre tid nåtts av många historier med exempel på tvivelaktiga djurskyddsåtgärder som riktar sig mot djurhållare av både produktionsdjur och sällskapsdjur. Det finns exempel på människor som troligen på felaktig grund har blivit av med sina djur. De har förlorat djur de tycker om och som har varit deras levebröd. Men de har inte bara förlorat djuren, utan vissa av dem som har drabbats har även förlorat tilltron till myndigheter, domstolar och att vårt samhälle fungerar rättssäkert och rättvist.

Det ska sägas att exemplen kommer från en stor totalvolym av ärenden, och det bör också sägas att de allra flesta avgörandena sannolikt är korrekta och att de flesta inspektörerna, i 99 fall av 100, gör ett bra jobb.

Men för oss som har fått det hedrande uppdraget att styra och stifta lag gäller det att skapa system som i tid hittar de få inspektörer som gör fel och se till att de rättar sig eller skiljs från sina uppgifter. Det handlar om att hitta de ovanliga fallen där de duktiga inspektörerna råkar göra fel en måndagsmorgon i en oklar situation.

Det kommer även an på oss att skapa ett system där den enskilde kan få en fungerande överprövning och rättelse, samtidigt som djurskyddet inte försämras. Jag tror att det går att förena. Det finns många exempel på lidande hos djur just på grund av omhändertagandet, det vill säga en kontraproduktiv situation.

Jag misstänker att en reform, som jag än så länge inte har givit en struktur utan bara antyder, skulle uppskattas av de duktiga inspektörerna. Då vet de att om de skulle göra fel fångas de upp av ett system som rättar till det hela.

Jag har sett följande problem: Att lidande inte alltid konstateras av veterinär innan omhändertagande. Att djurhållaren inte alltid kan få en andra bedömning av veterinär innan avlivning eller försäljning. Att kostnaden för omhändertagande, som den misstänkte djurägaren själv betalar, skenar. Att den som vinner ett ärende i domstol, och frias från brottsmisstankar, inte alltid får tillbaka sina djur. Att omhändertagande kan ske och djurförbud utdömas vid en risk för framtida lidande. Ibland är dessa riskbedömningar väl fantasifulla, enligt min mening. Att domstolar ibland verkar lita blint på dem som utgör professionen. Att det ibland pågår rent missbruk, till exempel veterinärintyg påskrivna in blanco. Att sekretess verkar användas alltför lättvindigt. Att tipsares anonymitet kan missbrukas, och att mer ingripande åtgärder vidtas än vad som skulle behövas för att lösa problemet.

Utifrån den stora mängden problematiska berättelser anser jag att det är uppenbart att något måste göras, även om det skulle visa sig att bara hälften av historierna håller för en djupgranskning.

I nästa anförande tänkte jag gå in på förslag, och jag vill gärna höra ministerns initiala åsikter.

Herr talman! Nej, nu får vi nog ha lite ordning i debatten. Det finns ingenting som säger att det begränsar sig till EU-nivå, och det finns ingenting som säger att beteskravet ska tas bort.

En variant som vi har drivit länge är en betesersättning som man skulle kunna få om man har kor på bete. Det går inte i dag. EU:s regler måste nämligen förändras för att man ska kunna få detta. Vi försökte förändra detta under förra mandatperioden. Inte minst tillsammans med Kristdemokraterna tryckte vi på regeringen, så att de började förhandla om en möjlighet att ge stöd för det beteskrav som vi har - detta för att vi inte skulle bli missgynnade ekonomiskt men fortfarande skulle kunna ha kvar det. Det gick ganska bra. Sedan var det så att EU-parlamentet skulle kunna stödja Sveriges position. Då tvärvände regeringen. Varför då? Jo, man påstod att motkravet var att man skulle få göra likadant på miljöområdet. Då tvärvände den socialdemokratiska regeringen utan att i detalj förklara varför. Malin Larsson kanske kan förklara. Nej, hon har ingen replik kvar. Men det skulle vara väldigt intressant att en annan gång höra varför Socialdemokraterna tvärvände och varför man inte riktigt ville berätta varför man tvärvände.

Det är därför som vi tyvärr inte har möjligheten till betesersättning i dag - på grund av den förra regeringen. Jag vet att vår nuvarande regering jobbar för möjligheter att ge stöd till betande djur. Vi får se om den kan lyckas bättre.

I övrigt måste man naturligtvis invänta utredningens resultat. Jag gissar att det kommer att finnas mängder av spännande förslag för ökad konkurrenskraft med bibehållet djurskydd.

Herr talman! Tack, Malin Larsson, för frågan! Den utredning som Malin Larsson hänvisar till är en del av Tidöavtalet - detta är något som Sverigedemokraterna fick igenom. Det är en utredning som handlar om ökad konkurrenskraft med bibehållet djurskydd.

Vad säger det? Det säger två saker. Utredningen bör komma fram med förslag som ökar konkurrenskraften. Men det ska inte försämra djurskyddet.

I den förra replikväxlingen hörde vi att Socialdemokraterna inte hade ett enda konkret förslag för att förbättra konkurrenskraften i svenskt jordbruk, vilket är väsentligt. Det är helt centralt för jordbrukets överlevnad och fortsatta expansion och tillväxt och för att man ska kunna producera miljövänliga produkter med ett mycket gott djurskydd.

Sverigedemokraterna och regeringen har sett till att en utredning kommer att komma med, förmodligen, flera förslag. Vi vet inte än vad de kommer att föreslå, för de är inte färdiga. De kommer att vara färdiga den 30 juni. Först då får vi noga granska utredningens förslag. Sedan kan vi ha en debatt om beteskrav och om andra saker som - man får vara ärlig - påverkar konkurrenskraften för stora mjölkgårdar.

Den offentliga diskussionen i Sverige är ofta väldigt dålig, även i detta fall. Här förhastar man sig och antar att beteskravet ska avskaffas. Det är ingen som har föreslagit det, vad jag vet. Vi får se vad utredningen föreslår. Sedan är det inte utredningen som bestämmer. Vi får titta på alla de förslag som utredningen kommer fram till - det är förmodligen en flora av förslag. Politiken får välja utifrån dem.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 1, om konsekvensanalyser. Den lyder sålunda: "Regeringen bör verka för att konsekvensanalyser alltid görs innan målsättningar antas på EU-nivå." Är det då inte så, kan man fråga sig.

Bakgrunden är att många bindande procentmål har föreslagits av EU-kommissionen och i praktiken antagits på strateginivå. Strateginivån kan sägas vara det första steget för ny lagstiftning som EU-kommissionen föreslår. Det är en tid då konsekvensanalyser saknas. Effekter på till exempel ekonomi, sociala värden, kulturella värden, miljö och landsbygdernas förutsättningar har inte bedömts i det läget. Ändå antas de bindande målen i praktiken, för de ändras inte efter det skedet. Det handlar alltså om ensidiga mål, till exempel att minska växtskyddsmedelsanvändningen med 50 procent eller att minska klimatgasutsläppen med 55 procent.

Åtgärder för att uppnå ett mål för ett värde leder ofta till konsekvenser för andra värden. Det vet vi ju alla. Men det verkar EU inte förstå, inte heller att om man sätter upp ett bindande mål för ett enda värde omöjliggör man ju avvägningar mot andra värden. Då kan man inte hantera de målkonflikter som kan uppstå. Detta förfarande är faktiskt tokigt.

Ett talande exempel är strategin Från jord till bord eller, som den också heter, Farm to fork, som är en del av den gröna given. Där sattes flera bindande procentmål upp som skulle påverka användningen av gödningsmedel och växtskyddsmedel samt andra produktionsbegränsande mål. Höga ambitioner för miljön är naturligtvis bra, men Sverigedemokraterna sa nej till att målsättningarna skulle vara bindande, för vi befarade stora minskningar i livsmedelsproduktionen. Ett arbete pågår ju redan i Sverige, i takt med vad som är möjligt, för att minska användningen av växtskyddsmedel och gödningsmedel. Där kan man peka på kraften i frivilliga åtgärder.

Vi ville åtminstone få se en konsekvensanalys innan man antog bindande mål, men det fick vi inte.

Tack och lov finns det andra som delar vår verklighetssyn. Exempelvis insåg USA:s jordbruksdepartement, USDA, att det kunde bli problem, och de gjorde den konsekvensanalys som vi efterfrågade. De tittade då på Från jord till bord och den så kallade biodiversitetsstrategin. USDA konstaterade efter en noggrann analys att livsmedelsproduktionen skulle minska och livsmedelspriserna öka om det som EU-kommissionen hade föreslagit genomfördes. I det minst allvarliga scenariot av tre skulle det leda till att 22 miljoner människors livsmedelsförsörjning hotades, främst i Afrika. Så illa kan det bli. Och att det skulle minska vår egen beredskap vid kris och krig är ju självklart.

Många länder är i likhet med Sverigedemokraterna kritiska mot Från jord till bord. Därför gick den inte igenom när rådet skulle hantera den. EU-parlamentet har däremot alltför många utopister, så där gick den igenom. Båda instanserna måste dock säga ja för att förslaget ska antas. EU-kommissionen har nu lagt förslaget i sin byrålåda och lobbar för att få medlemsstaterna att ändra sig.

Vi måste byta EU-kommission, och vi måste byta EU-parlamentariker. Gå därför och rösta i EU-valet!

Ett minimikrav för att anta procentmål på EU-nivå är, anser vi, att man innan antagandet åtminstone gör en konsekvensanalys när det gäller effekter på andra värden såsom ekonomi, miljö, sociala och kulturella värden samt förutsättningarna för landsbygderna. Det är det rimliga kravet som nu alla i riksdagen kan ställa sig bakom i och med mitt yrkande. Men det räcker egentligen inte. Målet måste också kunna ändras om det visar sig att det får mycket oönskade effekter för något eller några andra värden. Folkligt stöd och realism är viktiga på riktigt. Det kräver att man kan vara beredd att omförhandla tagna mål när verkligheten visar sig inte stämma med kartan. Detta arbetar Sverigedemokraterna för nu och i framtiden.

Samarbete är i grunden bra, men vi får inte vara naiva. EU förstår inte produktionsförutsättningarna i vårt jordbruk. EU förstår sig inte heller på vår skog men vill använda den som ett verktyg för biologisk mångfald. EU vill ha våra mineraler.

EU vill att Sverige ska betala mer - nu senast gällde det klimatanpassningen under den åttonde miljöhandlingsplanen, och tidigare har det gällt bland annat covidfonden och hållbarhetsfonden. Och ni vet vilket parti som säger nej.

EU vill ha vår el eftersom tyska politiker har lagt ned sin kärnkraft. Och EU vill lagra kol i vår skog för att de själva har försummat klimatarbetet.

Det är väl inte så konstigt egentligen, utifrån ett EU-perspektiv. Sverige är ju EU:s enkla utväg i många frågor. Men resultatet blir djupt orättvist. För svenskarna är detta mycket dåliga nyheter.

Vi sverigedemokrater företräder svenskarnas perspektiv, och vi får inte vara passiva. Vi sverigedemokrater är inte passiva.

EU förstår alltså inte vår verklighet. De vill ha våra naturresurser som vi har ärvt och själva förädlat, och vi får lite tillbaka. Om vi inte passar oss kommer Sverige att bli EU:s Norrland.

Herr talman! Jag har fortfarande inte hört ett enda konkret förslag om hur konkurrenskraften ska ökas. Samtidigt anar jag att de sänkningar av dieselskatten och reduktionsplikten som vi har gjort inte är något som Socialdemokraterna gillar. Det har de i alla fall tidigare sagt.

När jag har besökt gårdar har jag fått höra att reduktionsplikten har haft väldigt stor betydelse för lönsamheten. För exempelvis en kycklinggård, som använde lite mindre diesel, landade det på omkring 100 000. För en lite större växtodlingsgård som använde HVO, där man använde 75 000 liter drivmedel som blivit 6 kronor billigare per liter, blev det 450 000 kronor på ett år. Detta är väsentliga pengar.

Om man leker med tanken att Socialdemokraterna, om ni fick bestämma, höjde reduktionsplikten igen skulle dessa pengar försvinna. Det betyder att ni måste vidta ännu fler konkreta åtgärder, och än så länge har jag inte hört talas om någon konkret åtgärd - utom en hänvisning till ett lagrum som inte verkar vara så aktuellt eftersom ingen annan av oss har hört talas om det.

Herr talman! I egenskap av ordförande för den svenska delegationen till Parlamentariska Östersjökonferensen, BSPC, vill jag på två minuter säga några ord om BSPC:s verksamhet det gångna året.

Först och främst: BSPC är forumet för det interparlamentariska Östersjösamarbetet. En konferens hålls varje år som samlar parlamentariker från tio nationella parlament, sju regionala parlament, Europaparlamentet, interparlamentariska organisationer samt observatörer. Ryssland är inte med sedan landets överfall på grannlandet Ukraina.

Syftet med samarbetet är att främja den parlamentariska dialogen i Östersjöregionen på såväl nationell som regional nivå och att påverka utvecklingen av det samarbete som bedrivs av regeringarna genom Östersjöstaternas råd. Målet är att främja en miljömässigt och socialt hållbar utveckling i regionen. Samarbetet bidrar till ett ökat informationsutbyte och nätverksbyggande mellan parlamentariker från Östersjöregionen.

Arbetet upptas av samarbete såväl generellt som på vissa utvalda områden, som skiftar över åren. För närvarande har BSPC en arbetsgrupp som analyserar samarbeten på området energiförsörjning och sammankoppling för hållbarhet. Det är något som är viktigast för de baltiska staterna. Men det är viktigt för oss också, inte minst för att de ska kunna göra sig oberoende av Ryssland.

Jag tycker att den svenska delegationen jobbar på bra och har Sveriges bästa för ögonen. Den ställer även relevanta krav på att inte samarbeta med Ryssland. Jag är därför stolt att som ordförande representera den svenska delegationen.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 19.)

Fru talman! Vi debatterar det nordiska samarbetet. Det är ett samarbete som går mycket lätt på grund av två faktorer. För det första är vi lika varandra och har liknande värderingar, och för det andra är samarbetet frivilligt.

Det finns mycket som de nordiska länderna tjänar på att göra tillsammans. Det kan handla om att underlätta gränspendling mellan länderna, att göra gemensamma satsningar på forskning och teknikutveckling eller att enas om en gemensam ordning eller gemensamma standarder, så att Norden i större utsträckning kan fungera som en gemensam marknad. Gemensamma koordinerade insatser för gränsöverskridande miljöproblem, såsom i Östersjön och Västerhavet, kan också ge en annan, större effekt än om staterna vidtar olika åtgärder eller arbetar på olika sätt.

Jag som sitter i utskottet för ett hållbart Norden ska komma tillbaka till just gemensamma miljöåtgärder.

Det är dock viktigt att säga att det också finns mycket som de nordiska länderna inte tjänar på att göra tillsammans. Vissa saker ger inget mervärde och andra är till och med kontraproduktiva, till exempel gemensamma klimatmål. Det är viktigt att sålla agnarna från vetet i sammanhanget. Det är vi politiker skyldiga våra medborgare.

Nu vill jag ta upp en konkret fråga där ett samarbete skulle ge god nordisk nytta. Det gäller bekämpning av främmande invasiva arter, såsom mårdhund och invasiva växtarter.

Invasiva främmande arter är arter som med människans hjälp har flyttats från sin ursprungliga miljö och i sin nya omgivning börjar sprida sig snabbt och orsakar allvarlig skada, bland annat för miljö och ekonomi.

Bekämpningen av invasiva arter är en ny verksamhet där nya metoder löpande utvecklas i arbetet. Bekämpningen av organismer som kan förflytta sig eller sprida sig snabbt på annat sätt måste ske systematiskt och överallt för att vara effektiv.

Här finns alltså stora vinster för de nordiska länderna med att samarbeta för att utbyta metoder och för att koordinera insatser. Det samarbete som har funnits har varit tillfälligt. Det behövs ett regelbundet återkommande samarbete.

En annan avgörande förutsättning är att bekämpningsgrupper har tillgång till all privat mark vid behov. Bekämpningen kan inte avstås på ett område, för då bildas en refug för den invasiva organismen från vilken den sedan kan sprida sig till kringliggande områden.

Tillgång till privat mark för bekämpning tillgodoses i Sverige men inte i alla länder. Det gör att även om Sverige mer eller mindre har utrotat mårdhunden riskerar man att individer kommer in över gränserna, eftersom det är svårare att utrota den i grannländerna på grund av att man inte kommer åt att bekämpa på all mark.

Därför yrkar jag bifall till reservation 1. Den reservationen lyder som följer: Nordenministern bör ta initiativ till att bekämpning av invasiva arter regelbundet tas upp i Nordiska ministerrådet och expertis samlas till dessa diskussioner. Vi anser att frågan om åtkomst till privat mark för att bekämpa invasiva arter bör tas upp i detta sammanhang.

Därmed blir det möjligt för alla partier att stödja ansatsen och rösta på vårt yrkande för att det ska bli verklighet.

En annan typ av frågor där det finns stor nytta att finna gemensamma nordiska lösningar är frågor som avgörs i EU och där de nordiska ländernas ministrar kan hjälpas åt att åstadkomma ett önskat resultat.

En sådan fråga handlar om strömming och sill i Östersjön. Kvoterna bestäms genom förhandlingar i EU-rådet. Strömming och sill har minskat mycket längs våra kuster, och våra kustfiskare får mycket små fångster.

En av flera orsaker till det är att stora trålare tar mycket stora fångster i Östersjön, vilka sedan går till foderproduktion. Detta industriella fiske utsätter fiskpopulationerna för ett alltför hårt fisketryck och leder till att yrkesfiskare längs kusten inte kan livnära sig på sitt fiske.

Sverige har nu den bäste fiskeministern och landsbygdsministern på mycket länge. Det är Peter Kullgren. Sverige och vår fiskeminister försökte allt de kunde för att minska de kvoter som förhandlades i EU. De lyckads minska kvoterna av fångst och inte minst bifångst men inte så mycket som de ville, eftersom de var ganska ensamma.

Nu har rekommendationen från Utskottet för ett hållbart Norden antagits i Nordiska rådets session om att förhandla om begränsningar av industriellt trålfiske i Östersjön. Därför vill jag även här vädja till de nordiska ländernas ministrar att hörsamma Nordiska rådets vilja, så att vår svenske fiskeminister inte blir lika ensam vid nästa förhandlingsrunda om fiskekvoter i EU, utan att vi kan få kvoter som samtidigt är låga nog för att skydda sill och strömming och höga nog för att kustfiskarna ska kunna fortsätta med sitt värv.

Det vore inte till skada om Nordenministern påminde sina kollegor om Nordiska rådets vilja. Det vore till stor nordisk nytta. Det är två ganska lätta punkter som skulle kunna ha stor positiv effekt för biologisk mångfald och därmed förstärka den gröna hållbarhetsdimensionen.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård

Herr talman! Det var synd att jag inte fick någon siffra från Centerpartiet för vad som skulle räcka för att rädda naturen.

Jag roade mig med att ta fram en tidsserie över hur mycket som har satsats tidigare år. Alla talare här har talat om Tidöregeringens fruktansvärda nedskärningar.

Om man tittar lite grann tillbaka är den nivå vi nu har 1 212 miljoner. Den är större än för 2020 och i paritet med den för 2019 och 2018. Man kan också notera att 2019, då det var 8 procent högre än i dag, var utfallsprognosen på två tredjedelar av anslaget. Man använde alltså inte anslaget.

Jag vill återknyta till det jag sa i mitt anförande. Med tanke på den svåra situation vi har med väldigt kostnadsdrivande samhällsförändringar de senaste årtiondena måste vi verkligen hushålla med pengarna på alla områden. Detta är ett av de områden som vi måste hushålla på. Då måste man tydligt veta vad man lägger pengarna på och att man lägger pengarna på något som verkligen gör nytta för en billig peng.

Det får bli ett medskick, nu när vi inte har någon siffra att utgå ifrån. Men jag tvivlar på att Centerpartiet har lagt mer än 100 miljoner extra. Det kanske man har gjort. Men i så fall är det bara krusningar på ytan jämfört med den summa som var 2022 och 2021. Då var det i och för sig tillfälliga satsningar.

Vi måste ha fokus på vad som är stort och vad som är smått. Vad är viktigt att satsa på? Hur ska vi kunna prioritera och använda pengarna effektivt?

Herr talman! Tack för anförandet, Stina Larsson!

Vi hörde om vikten av prioriteringar och att det gäller att prioritera olika saker. Det var tydligt från talet. Sedan hörde vi också att den nuvarande regeringen har gjort nedskärningar i budgetposten 1:3 för skydd av värdefull natur.

Man tänker på ett område som egentligen har hur mycket behov som helst. Vi skulle kunna använda tre gånger budgeten, eller kanske fyra gånger, för olika behov. Då undrar jag: Vad är mycket, och vad är lite? Var ser Centerpartiet gränsen för satsningar på det här området? Eller ser man ingen gräns? I det svaret skulle jag jättegärna vilja höra hur mycket mer Centerpartiet satsar på budgetposten 1:3 än regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård

Herr talman! Jag tror att vi får jobba lite på verklighetsbeskrivningen här.

De minskade medlen till invasiva arter var Naturvårdsverkets val efter nedskärningar av verkets budget för anslagsområde 1:3. Man valde att fortsätta arbetet mot invasiva arter när det handlar om djur, men man lämnade växterna därhän. Om man nu ska jobba mindre mot invasiva arter var det ett förnuftigt val, för djuren - exempelvis mårdhunden och andra djur - är viktigare att agera mot, men det var Naturvårdsverkets val.

När det gäller nedskärningen kan man fråga sig hur mycket som är mycket pengar och hur lite som är lite pengar. Om man tittar på en tidsserie för område 1:3, skydd av värdefull natur, har vi mindre nu än 2022. Det har att göra med inflation och jättestora kostnader för försvar och kriminalitet. Om man tittar lite längre bak ser man dock att det är samma nivå som den vi hade 2020, 2019 och 2018, då det var en rödgrön regering som styrde. Det är alltså lite väl högt tonläge här.

Det finns bara två år då anslagen har varit större. Det hade delvis att göra med tillfälliga satsningar; det var det ena året. Det andra året kan man minnas att budgeten faktiskt var M-KD-SD:s. Det finns alltså bara ett enda år då de rödgröna har haft en större budget på det här området, och ändå är tonläget så högt. Jag tycker att det behövs lite ödmjukhet - också med tanke på att det faktiskt är den rödgröna regeringen, och tidigare regeringar, som har orsakat de kostnader som är förknippade med kriminalitet och andra icke-fungerande saker i samhället.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård

Herr talman! Invasiva arter är på tapeten. Prioriteringar måste alltid göras, och det är ibland svårt att göra prioriteringar.

Jag noterar i alla fall med stor glädje att det nu finns ett intresse för frågan om invasiva arter. Ointresset var nämligen monumentalt för bara några år sedan. Jag minns att både vi sverigedemokrater och andra, bland annat de som professionellt jobbar med invasiva arter, för inte så länge sedan blev kallade rasister när vi tog upp ämnet invasiva arter. Det hände inte bara en gång utan många gånger.

Vi lade till 50 miljoner kronor till arbetet mot invasiva arter i budgeten, vilket är en stor satsning. Det är naturligtvis inte tillräckligt, och om möjligheten finns är det angeläget att öka de summorna. Nu är kostnadsläget väldigt besvärligt med tanke på de samhällsförändringar som har skett under de senaste årtiondena och som drar väldigt mycket resurser, men ändå planerar vi för mer resurser till arbetet mot invasiva arter i nästa års budget.

Det handlar då om almsjukan, som orsakas av en invasiv, främmande art av svamp, som orsakar sjukan. Det gäller också askskottsjukan, som även den orsakas av en invasiv främmande art av svamp. Sverigedemokraterna har spelat in betydande belopp för att lösa den frågan. Det här är arter som vi med lätthet kan säga ger större negativa miljöeffekter än stenmården. Stenmården måste vi också ta tag i - så är det - men man måste alltid prioritera med de medel man har.

Herr talman! I dag debatterar vi naturvård. Jag tycker att naturvårdsdiskussionen tyvärr har varit lite väl polariserad på senare tid - ja, ganska länge, skulle jag vilja säga.

I stort sett har det funnits två ganska stora grupper. Den ena har inte intresserat sig särskilt mycket för naturvård och miljö, och den andra har inte intresserat sig för mycket annat än det. Det är inte någon bra grogrund för att komma överens och hitta lösningar i gränsskiktet mellan de olika åskådningarna. I det avseendet tycker jag att den nuvarande regeringen har gjort ett väldigt bra jobb med att gifta ihop höga ambitioner på naturvårds- och miljösidan med verklighetens krav. Det är ju bara när man möter verklighetens krav som åtgärder kring naturvård och miljö kan fungera. Fungerar de inte i verkligheten blir de bara luftslott.

Jag tycker att diskussionen borde kretsa mer kring hur vi kan åtgärda de miljöproblem som finns i stället för att ha ett ofta ensidigt fokus på hur mycket pengar vi lägger på området. Det är inte minst viktigt eftersom inflationen har varit hög och vi i dag har samhällsproblem som medför väldigt stora kostnader. Det kommer sannolikt att vara så under överskådlig framtid med tanke på de utmaningar vi har med kriminalitet och de resurser vi måste satsa på försvaret. Så kommer det att vara i många år.

Vi måste fokusera på att hushålla. Vi måste tänka i termer av vad det är som löser problemet. Vad är det för problem vi har? Vi måste snäva in på problemet och vidta åtgärder som löser det, så nära som möjligt och så billigt som möjligt. Vi måste verkligen anstränga oss för att hitta lösningar som är billiga och ger mycket miljönytta per krona. Jag tycker att Sverigedemokraterna och den nya regeringen även här har börjat bättre än den föregående regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård

För att bara nämna två exempel inför vi en åkermarksinventering och övervakning av den intensivt brukade jordbruksmarken. Det är en miljö där de förändringar som följer av ändrade brukningsmetoder, nya grödor, nya växtskyddsmedel eller nya patogener kommer att märkas allra först. Det är ett miljöeffektivt förslag som nu har blivit verklighet.

Ett annat förslag är också på väg att bli verklighet. Regeringen har startat en utredning om hur Sverige ska kunna bevara skogsträden alm och ask. De är ju som bekant drabbade av almsjukan respektive askskottsjukan och hotas till sin existens - åtminstone almen. Asken är inte lika illa däran. Detta kommer att leda fram till förslag som förhoppningsvis innebär åtgärder som räddar de här två arterna. Till dem är mängder av arter knutna. Dessa träd utgör livsmiljö för många arter. Ett hundratal arter är helt beroende av de här två trädarterna, och det finns ytterligare ett stort antal arter för vilka de är väldigt viktiga. Många av dem är rödlistade, och det beror på att almens och askens utbredning minskar.

Jag vill passa på att yrka bifall till reservation nummer 25, som handlar om efterbehandlingsansvar för förorenade områden. Det finns någonting man kan göra som inte kostar någonting, och det är att förtydliga regelverket. I dag kan ju miljölagstiftningen ge otydliga besked om ansvarsfördelningen, till exempel när föroreningar på industritomter eller bensinstationer orsakats av företag som varit nedlagda länge. Det vill vi ska avhjälpas genom att man förtydligar nuvarande regelverk. När jag nämner detta vill jag också passa på att säga att vi från Sverigedemokraternas sida anser att staten bör stå för en stor del av medlen till saneringar. Det är så vi har agerat i våra budgetar.

Fru talman! Min fråga går till Nordenministern.

Vi som är ledamöter i Nordiska rådet och Nordenministern har nyss kommit hem från ett möte på Färöarna, där fokus låg på säkerhet och beredskap. Vi fick ett intressant besök där av Louise Dedichen, Norges chef för militärmissionen till Nato. Bland annat berättade hon för oss att unga män och kvinnor i Norge står på kö för att få göra värnplikten och blir besvikna om de inte får göra sin insats.

Flera talare underströk betydelsen av sammanhållning för att ha en god beredskap och säkerhet. Jag håller med om att sammanhållning är helt avgörande för säkerhetsberedskap men också för andra samhällsvärden. Här kan vi tyvärr se stora skillnader mellan våra olika nordiska länder, där Sverige sticker ut och numera delvis saknar det kitt som har bundit oss samman i tidigare generationer. Det skulle kunna försvaga vår roll i Nordens beredskap.

Jag undrar: Hur ska vi i Sverige öka vår sammanhållning och viljan att försvara vårt hem på jorden? Kan vi lära något av de andra nordiska länderna?

Herr talman! Jag har inte gått närmare in på Socialdemokraternas förslag om en matpriskommission. Det finns dock alltid en fara med att sätta upp specialregler för marknaden, som pristak eller andra mekanismer för att reglera priserna på marknaden. Vi har sett historiskt att det kan få konsekvenser på olika sätt, både i Sverige och utomlands. Detta har ett ganska stort mått av experiment över sig. Man ska vara väldigt försiktig när man anträder en sådan väg.

Huvudfokus, anser vi, måste ligga på att göra svenskt lantbruk konkurrenskraftigt. En del av det är att lätta på regler som de kanske inte behöver följa. En del av den låga konkurrenskraften beror ju på sådant som vi som politiker har skapat. Vi kan ha haft goda skäl att titta på en fråga men inte tänkt på hur det drabbar lantbruket. Det ska alltså vara fullt fokus på att göra svensk livsmedelsproduktion konkurrenskraftig. Där måste vi lyssna mycket på näringen, som har den bästa kännedomen om sina egna villkor. Det kommer också att komma fler förslag på detta område i närtid.

Herr talman! Tack för frågan, Sofia Skönnbrink!

Man ska välja svenskt när man handlar i butiken om man har råd till det. Det stora problemet är ju att svenska livsmedel, som är mycket bättre än många andra livsmedel, är dyra. Det går att ändra på, och det är den här regeringen på väg att göra.

En sådan åtgärd har vi redan diskuterat, nämligen den sänkta reduktionsplikten, som har minskat omkostnaderna. En annan är lägre dieselskatter. Dessa kommer att följas upp med andra åtgärder så snart som det tillåts av den situation med inflation som vi har men som tack och lov börjar avta. Här finns förstås också en konkurrens om utrymmet med andra områden, som ett stärkt försvar.

Fokus för oss alla som tycker att svenskproducerat är bra måste vara att göra det billigare med svensk mat. Sedan måste de svenska mervärdena uppmärksammas. Vi har alla pekat på att det finns svenska mervärden. Ursprungsmärkning är väldigt bra. Det är också viktigt, för att referera till något som Sofia Skönnbrink tog upp i ett tidigare replikskifte, att man har fokus på rätt saker vid offentlig upphandling och i första hand prioriterar svenskproducerat och i andra hand, om det är möjligt, ekologiskt. Många kommuner och regioner har en omvänd ordning: i första hand ekologiskt och i andra hand, om det går, svenskproducerat.

Herr talman! Vi debatterar betänkandet om livsmedelspolitik, alltså hanteringen av nya motioner som inkom i höstas och som handlar om livsmedel på olika sätt.

Jag börjar med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 13 om att det när miljöargument infogas i näringsrekommendationer till offentliga aktörer och allmänhet är mycket viktigt att det görs med en god helhetssyn. Livsmedelsverket ska därför när det fastställer näringsrekommendationer som innehåller miljöargument göra detta i samråd med Jordbruksverket.

Det var dock nära att vi skulle ha yrkat bifall till en annan av Sverigedemokraternas reservationer - den om ursprungsmärkning av kött och andra animalier på restaurang. Och varför är det viktigt? Jo, svenska livsmedel står för många mervärden. Klimatavtrycket är mycket lägre än för andra länders livsmedel, och miljöbelastningen likaså. Svenskt lantbruk använder bara en bråkdel av de växtskyddsmedel som kollegorna i EU gör, och detsamma gäller antibiotika.

Djuren i Sverige har det bra under sin levnad, dels på grund av svenska regler, dels på grund av en kulturell tradition där man månar om djuren och ser till deras bästa. I Sverige är djur inte bara en produktionsenhet. Endast svenska livsmedel kan hålla svenska landskap öppna och bevara den fantastiska biologiska mångfald som finns i svenska jordbruksmarker.

En lönsam svensk livsmedelsproduktion betyder också en levande landsbygd med framåtanda, självförtroende och socialt fungerande bygder. Det betyder också nationell trygghet i tider av kris och krig. I dag producerar vi bara hälften av det vi äter i vårt land. Det beror på minskad produktion och en tanklöst ökad befolkningsmängd.

Slutligen ska man veta att på landsbygden lever den svenska kulturen starkare än i de överurbaniserade delarna av Sverige, där rotlöshet sprider sig som en farsot. Landsbygden kan alltså fungera som en resurs för Sverige på väg mot normalläge igen. Det är nämligen vårt löfte till väljarna: Sverige ska bli bra igen.

Det är alltså viktigt att öka produktionen av livsmedel i Sverige. Ni har hört oss driva frågor om många olika åtgärder i jordbruksdebatter och budgetdebatter. Men en åtgärd som ryms inom livsmedelsområdet är just ursprungsmärkning av kött och andra animalier på restaurang.

Svenskar vill köpa svenskt kött, tack vare alla mervärden. Svenskarna väljer ofta svenskt kött i butik. Men om man inte vet om man får svenskt kött eller inte på restaurang kan man ju inte välja svenskt. Under pandemin, när folk inte åt så mycket på restaurang, ökade försäljningen av svenskt kött. Det visar att svenskarna vill välja svenskt kött. Svenskmärkning av kött på restaurang är alltså något som svenskarna vill ha och något som kommer att leda till högre efterfrågan på svenskproducerat kött från djur som har haft det bra under sin levnad.

Så här gick det till när vi nästan yrkade på detta här i kammaren: Sverigedemokraterna har drivit frågan om ursprungsmärkning länge och beslutsamt på olika sätt. Bland annat motionerade vi om det i vår livsmedelsmotion i höstas. Vi kunde få en majoritet för yrkandet i utskottet eftersom fler partier hade motionerat om det. Det hade i så fall lett fram till ett så kallat tillkännagivande från riksdagen att regeringen ska ta fram sådana märkningsregler.

I den här situationen förde vi ett samtal med ministern och hans departement igen. Vi fick då veta att regeringen redan är på god väg att föreslå en sådan märkning. Ett tillkännagivande skulle alltså bara slå in en öppen dörr och vara ett slöseri med administrativa resurser.

Eftersom Sverigedemokraterna är ett seriöst parti drog vi då tillbaka vårt yrkande, och därmed finns inget sådant tillkännagivande eller någon majoritetsreservation att yrka bifall till här i kammaren. Nu ser vi fram emot ett snabbt arbete av regeringen.

Detta ger oss också möjlighet att i stället yrka bifall till reservation 13. Enligt praxis ska vi ju bara yrka bifall till en enda av våra reservationer här i kammaren.

Bakom denna reservation döljer sig vad som kan vara den största konflikten i dagens politik, även om frågan kan verka liten. Hur tänker jag då? Jo, har ni tänkt på att mycket av de politiska förslag som kommer fram är ensidiga? Det är drastiska klimatåtgärder, det är otroligt stora miljöåtaganden och det är stora globala sociala åtaganden. Alla dessa tankar och åtgärder är logiska, men de är bara logiska om man ser frågan isolerat. Om man i stället lyfter blicken och ser vilka konsekvenser förslagen får på andra områden och värden ser man att de inte är logiska. Och det är så EU-kommissionen arbetar.

I förrgår var jag i Bryssel och passade på att fråga en av de högsta tjänstemännen inom EU:s miljöavdelning hur EU-kommissionen gör sina prioriteringar mellan olika miljöåtgärder. Jag undrade: Är det verkligen lika viktigt att införa regler för förpackningsmaterial som det är att bärga all den ammunition som finns på botten av Östersjön och som utgör en tickande miljöbomb?

Svaret jag fick var att prioritering bara görs när kommissionären in spe skriver sitt förslag till program som ska presenteras inför EU-parlamentet i hopp om att bli vald till kommissionär. Efter valet kör kommissionen på när det gäller alla fronter utan att prioritera mellan områdena.

Jag frågade också tjänstemannen hur EU-kommissionen hanterar målkonflikter, alltså hur den avväger mellan olika viktiga värden. Även här var svaret otillfredsställande, och ansvaret lades mer eller mindre på medlemsstaterna. Jag fick bekräftat vad vi har anat. Det syns även tydligt i EU-kommissionens förslag. Alla de storvulna målsättningarna i den omtalade gröna given antogs i praktiken helt utan konsekvensanalyser. Det är ensidigt.

Det finns gott om siffersatta mål i den gröna given - procentmål för skyddade områden, för minskning av gödsling, för minskning av växtskyddsmedelsanvändning och så vidare. Siffersatta mål är politikens quickfix. De kan fungera om man hanterar dem som visioner, men de omöjliggör viktiga avvägningar om de blir bindande. Då måste man nämligen uppnå dem, oavsett vilka negativa effekter det får för andra värden. Det är ensidigt.

I Sverige är det ofta lika illa ställt när det kommer till frågor som engagerar känslomässigt - ingen prioritering och ingen avvägning. Jag behöver bara säga Fridays for Future, Extinction Rebellion och Nätverket Ingen människa är illegal så förstår ni vad jag menar, men den ensidiga känslomässiga behandlingen av många frågor sträcker sig långt in i politiska partier och myndigheter - ensidighet.

Mot denna ensidighet står de som vill ha konsekvensanalyser, flexibilitet för det oväntade och möjlighet till politisk avvägning mellan olika värden eller mål - helhetssyn. Tidösamarbetet är byggt runt en önskan om mer helhetssyn. Det är en av anledningarna till att jag verkligen gillar Tidösamarbetet.

Reservation 13 handlar just om helhetssyn. Nordiska ministerrådet har låtit ta fram näringsrekommendationer som för första gången ska väga in miljöaspekter. De anlitade aktörerna väger in klimataspekter, men de väger inte in produktionsförutsättningar för Sverige och dessas betydelse för miljön och inte heller andra värden som nationell självförsörjning, något som jag tror att alla talare här i dag har påpekat är väldigt viktigt i kris och krig. Aktörerna har bland annat föreslagit en övergång till en mer vegetarisk kost. Rekommendationerna har fått kritik för att vara just ensidiga.

Dessa rekommendationer ska sedan tas om hand av Livsmedelsverket. Samtidigt har Livsmedelsverket ingen egen miljökompetens. Det har i stället Jordbruksverket när det gäller jordbrukslandskapet och samspelet mellan produktion och miljö. Därför vill vi att Livsmedelsverket när det fastställer näringsrekommendationer som innehåller miljöargument ska göra detta i samråd med Jordbruksverket. De näringsrekommendationer som fastställs ska alltså de båda myndigheterna vara eniga om.

(Applåder)