Sofia Skönnbrink (S) om (forts. från § 15) Livsmedelspolitik (forts. MJU9)

Herr talman! Vi debatterar betänkandet om livsmedelspolitik, alltså hanteringen av nya motioner som inkom i höstas och som handlar om livsmedel på olika sätt.

Jag börjar med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 13 om att det när miljöargument infogas i näringsrekommendationer till offentliga aktörer och allmänhet är mycket viktigt att det görs med en god helhetssyn. Livsmedelsverket ska därför när det fastställer näringsrekommendationer som innehåller miljöargument göra detta i samråd med Jordbruksverket.

Det var dock nära att vi skulle ha yrkat bifall till en annan av Sverigedemokraternas reservationer - den om ursprungsmärkning av kött och andra animalier på restaurang. Och varför är det viktigt? Jo, svenska livsmedel står för många mervärden. Klimatavtrycket är mycket lägre än för andra länders livsmedel, och miljöbelastningen likaså. Svenskt lantbruk använder bara en bråkdel av de växtskyddsmedel som kollegorna i EU gör, och detsamma gäller antibiotika.

Djuren i Sverige har det bra under sin levnad, dels på grund av svenska regler, dels på grund av en kulturell tradition där man månar om djuren och ser till deras bästa. I Sverige är djur inte bara en produktionsenhet. Endast svenska livsmedel kan hålla svenska landskap öppna och bevara den fantastiska biologiska mångfald som finns i svenska jordbruksmarker.

En lönsam svensk livsmedelsproduktion betyder också en levande landsbygd med framåtanda, självförtroende och socialt fungerande bygder. Det betyder också nationell trygghet i tider av kris och krig. I dag producerar vi bara hälften av det vi äter i vårt land. Det beror på minskad produktion och en tanklöst ökad befolkningsmängd.

Slutligen ska man veta att på landsbygden lever den svenska kulturen starkare än i de överurbaniserade delarna av Sverige, där rotlöshet sprider sig som en farsot. Landsbygden kan alltså fungera som en resurs för Sverige på väg mot normalläge igen. Det är nämligen vårt löfte till väljarna: Sverige ska bli bra igen.

Det är alltså viktigt att öka produktionen av livsmedel i Sverige. Ni har hört oss driva frågor om många olika åtgärder i jordbruksdebatter och budgetdebatter. Men en åtgärd som ryms inom livsmedelsområdet är just ursprungsmärkning av kött och andra animalier på restaurang.

Svenskar vill köpa svenskt kött, tack vare alla mervärden. Svenskarna väljer ofta svenskt kött i butik. Men om man inte vet om man får svenskt kött eller inte på restaurang kan man ju inte välja svenskt. Under pandemin, när folk inte åt så mycket på restaurang, ökade försäljningen av svenskt kött. Det visar att svenskarna vill välja svenskt kött. Svenskmärkning av kött på restaurang är alltså något som svenskarna vill ha och något som kommer att leda till högre efterfrågan på svenskproducerat kött från djur som har haft det bra under sin levnad.

Så här gick det till när vi nästan yrkade på detta här i kammaren: Sverigedemokraterna har drivit frågan om ursprungsmärkning länge och beslutsamt på olika sätt. Bland annat motionerade vi om det i vår livsmedelsmotion i höstas. Vi kunde få en majoritet för yrkandet i utskottet eftersom fler partier hade motionerat om det. Det hade i så fall lett fram till ett så kallat tillkännagivande från riksdagen att regeringen ska ta fram sådana märkningsregler.

I den här situationen förde vi ett samtal med ministern och hans departement igen. Vi fick då veta att regeringen redan är på god väg att föreslå en sådan märkning. Ett tillkännagivande skulle alltså bara slå in en öppen dörr och vara ett slöseri med administrativa resurser.

Eftersom Sverigedemokraterna är ett seriöst parti drog vi då tillbaka vårt yrkande, och därmed finns inget sådant tillkännagivande eller någon majoritetsreservation att yrka bifall till här i kammaren. Nu ser vi fram emot ett snabbt arbete av regeringen.

Detta ger oss också möjlighet att i stället yrka bifall till reservation 13. Enligt praxis ska vi ju bara yrka bifall till en enda av våra reservationer här i kammaren.

Bakom denna reservation döljer sig vad som kan vara den största konflikten i dagens politik, även om frågan kan verka liten. Hur tänker jag då? Jo, har ni tänkt på att mycket av de politiska förslag som kommer fram är ensidiga? Det är drastiska klimatåtgärder, det är otroligt stora miljöåtaganden och det är stora globala sociala åtaganden. Alla dessa tankar och åtgärder är logiska, men de är bara logiska om man ser frågan isolerat. Om man i stället lyfter blicken och ser vilka konsekvenser förslagen får på andra områden och värden ser man att de inte är logiska. Och det är så EU-kommissionen arbetar.

I förrgår var jag i Bryssel och passade på att fråga en av de högsta tjänstemännen inom EU:s miljöavdelning hur EU-kommissionen gör sina prioriteringar mellan olika miljöåtgärder. Jag undrade: Är det verkligen lika viktigt att införa regler för förpackningsmaterial som det är att bärga all den ammunition som finns på botten av Östersjön och som utgör en tickande miljöbomb?

Svaret jag fick var att prioritering bara görs när kommissionären in spe skriver sitt förslag till program som ska presenteras inför EU-parlamentet i hopp om att bli vald till kommissionär. Efter valet kör kommissionen på när det gäller alla fronter utan att prioritera mellan områdena.

Jag frågade också tjänstemannen hur EU-kommissionen hanterar målkonflikter, alltså hur den avväger mellan olika viktiga värden. Även här var svaret otillfredsställande, och ansvaret lades mer eller mindre på medlemsstaterna. Jag fick bekräftat vad vi har anat. Det syns även tydligt i EU-kommissionens förslag. Alla de storvulna målsättningarna i den omtalade gröna given antogs i praktiken helt utan konsekvensanalyser. Det är ensidigt.

Det finns gott om siffersatta mål i den gröna given - procentmål för skyddade områden, för minskning av gödsling, för minskning av växtskyddsmedelsanvändning och så vidare. Siffersatta mål är politikens quickfix. De kan fungera om man hanterar dem som visioner, men de omöjliggör viktiga avvägningar om de blir bindande. Då måste man nämligen uppnå dem, oavsett vilka negativa effekter det får för andra värden. Det är ensidigt.

I Sverige är det ofta lika illa ställt när det kommer till frågor som engagerar känslomässigt - ingen prioritering och ingen avvägning. Jag behöver bara säga Fridays for Future, Extinction Rebellion och Nätverket Ingen människa är illegal så förstår ni vad jag menar, men den ensidiga känslomässiga behandlingen av många frågor sträcker sig långt in i politiska partier och myndigheter - ensidighet.

Mot denna ensidighet står de som vill ha konsekvensanalyser, flexibilitet för det oväntade och möjlighet till politisk avvägning mellan olika värden eller mål - helhetssyn. Tidösamarbetet är byggt runt en önskan om mer helhetssyn. Det är en av anledningarna till att jag verkligen gillar Tidösamarbetet.

Reservation 13 handlar just om helhetssyn. Nordiska ministerrådet har låtit ta fram näringsrekommendationer som för första gången ska väga in miljöaspekter. De anlitade aktörerna väger in klimataspekter, men de väger inte in produktionsförutsättningar för Sverige och dessas betydelse för miljön och inte heller andra värden som nationell självförsörjning, något som jag tror att alla talare här i dag har påpekat är väldigt viktigt i kris och krig. Aktörerna har bland annat föreslagit en övergång till en mer vegetarisk kost. Rekommendationerna har fått kritik för att vara just ensidiga.

Dessa rekommendationer ska sedan tas om hand av Livsmedelsverket. Samtidigt har Livsmedelsverket ingen egen miljökompetens. Det har i stället Jordbruksverket när det gäller jordbrukslandskapet och samspelet mellan produktion och miljö. Därför vill vi att Livsmedelsverket när det fastställer näringsrekommendationer som innehåller miljöargument ska göra detta i samråd med Jordbruksverket. De näringsrekommendationer som fastställs ska alltså de båda myndigheterna vara eniga om.

(Applåder)

Herr talman! Tack för frågan, Sofia Skönnbrink!

Man ska välja svenskt när man handlar i butiken om man har råd till det. Det stora problemet är ju att svenska livsmedel, som är mycket bättre än många andra livsmedel, är dyra. Det går att ändra på, och det är den här regeringen på väg att göra.

En sådan åtgärd har vi redan diskuterat, nämligen den sänkta reduktionsplikten, som har minskat omkostnaderna. En annan är lägre dieselskatter. Dessa kommer att följas upp med andra åtgärder så snart som det tillåts av den situation med inflation som vi har men som tack och lov börjar avta. Här finns förstås också en konkurrens om utrymmet med andra områden, som ett stärkt försvar.

Fokus för oss alla som tycker att svenskproducerat är bra måste vara att göra det billigare med svensk mat. Sedan måste de svenska mervärdena uppmärksammas. Vi har alla pekat på att det finns svenska mervärden. Ursprungsmärkning är väldigt bra. Det är också viktigt, för att referera till något som Sofia Skönnbrink tog upp i ett tidigare replikskifte, att man har fokus på rätt saker vid offentlig upphandling och i första hand prioriterar svenskproducerat och i andra hand, om det är möjligt, ekologiskt. Många kommuner och regioner har en omvänd ordning: i första hand ekologiskt och i andra hand, om det går, svenskproducerat.

Herr talman! Jag har inte gått närmare in på Socialdemokraternas förslag om en matpriskommission. Det finns dock alltid en fara med att sätta upp specialregler för marknaden, som pristak eller andra mekanismer för att reglera priserna på marknaden. Vi har sett historiskt att det kan få konsekvenser på olika sätt, både i Sverige och utomlands. Detta har ett ganska stort mått av experiment över sig. Man ska vara väldigt försiktig när man anträder en sådan väg.

Huvudfokus, anser vi, måste ligga på att göra svenskt lantbruk konkurrenskraftigt. En del av det är att lätta på regler som de kanske inte behöver följa. En del av den låga konkurrenskraften beror ju på sådant som vi som politiker har skapat. Vi kan ha haft goda skäl att titta på en fråga men inte tänkt på hur det drabbar lantbruket. Det ska alltså vara fullt fokus på att göra svensk livsmedelsproduktion konkurrenskraftig. Där måste vi lyssna mycket på näringen, som har den bästa kännedomen om sina egna villkor. Det kommer också att komma fler förslag på detta område i närtid.