Fru talman! Staffan Eklöf har frågat mig om vilka initiativ för ökad rättssäkerhet för djurhållare som redan har tagits och vilka ytterligare initiativ jag kan överväga.
Djurskyddslagstiftningen utgör en del av det förvaltningsrättsliga systemet, och tillämpningen av den innebär en myndighetsutövning mot enskilda - djurhållare i det här fallet. Att myndighetsutövningen sker på ett korrekt sätt är angeläget inte bara för djurhållaren utan också för att upprätthålla förtroendet för våra myndigheter. Det är tydligt att djurskyddslagstiftningen och tillämpningen av den kan väcka starka känslor både hos djurhållare och hos allmänheten.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Rättssäkerheten är särskilt betydelsefull när ingripande beslut fattas mot djurhållare. Kontrollmyndigheternas möjlighet att besluta om till exempel omhändertagande av djur eller …
Visa hela anförandet
Fru talman! Staffan Eklöf har frågat mig om vilka initiativ för ökad rättssäkerhet för djurhållare som redan har tagits och vilka ytterligare initiativ jag kan överväga.
Djurskyddslagstiftningen utgör en del av det förvaltningsrättsliga systemet, och tillämpningen av den innebär en myndighetsutövning mot enskilda - djurhållare i det här fallet. Att myndighetsutövningen sker på ett korrekt sätt är angeläget inte bara för djurhållaren utan också för att upprätthålla förtroendet för våra myndigheter. Det är tydligt att djurskyddslagstiftningen och tillämpningen av den kan väcka starka känslor både hos djurhållare och hos allmänheten.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Rättssäkerheten är särskilt betydelsefull när ingripande beslut fattas mot djurhållare. Kontrollmyndigheternas möjlighet att besluta om till exempel omhändertagande av djur eller djurförbud innebär betydande inskränkningar i enskildas fri- och rättigheter, samtidigt som det är av stor vikt att myndigheterna kan ingripa när det är nödvändigt för att skydda djur som far illa.
Utifrån olika situationer kan olika beslut vara aktuella och rimliga att fatta. Vilket eller vilka beslut beror förstås helt på de omständigheter som råder.
Fru talman! Jag kan naturligtvis inte uttala mig om vilka beslut som är de rätta i enskilda fall. Det är upp till myndigheterna som tillämpar lagstiftningen att göra den bedömningen, i första hand länsstyrelserna och i andra hand de allmänna förvaltningsdomstolarna efter eventuellt överklagande av länsstyrelsernas beslut.
Utöver möjligheten att överklaga ärendet till en allmän förvaltningsdomstol finns också en möjlighet att vända sig till Riksdagens ombudsmän, i dagligt tal Justitieombudsmannen, JO. JO har till uppgift att utöva tillsyn över myndigheters tillämpning av lagar och andra författningar, till exempel djurskyddslagstiftningen. En JO-anmälan kan göras om någon anser sig ha blivit felaktigt behandlad av en myndighet eller en tjänsteman på en myndighet. JO kan därefter utreda om myndigheten eller tjänstemannen arbetar enligt de lagar och regler som styr deras arbete.
Jag tvivlar inte på att misstag kan göras, och det är självklart djupt beklagligt när det sker. Det är därför viktigt att det finns möjlighet att överklaga myndigheternas beslut och att myndigheters handläggning kan granskas av tillsynsmyndigheter.
Jag kan bara tänka mig hur omvälvande det måste vara att till exempel få sina djur omhändertagna och vilken sorg man måste känna om man hamnar i en sådan situation. Jag är dock övertygad om att kontrollmyndigheterna inte fattar sådana ingripande beslut lättvindigt. Sådana åtgärder beslutas i mycket allvarliga situationer och med beaktande av olika aspekter som vägs mot varandra. Det handlar om att behandla människor med respekt och att inte ingripa i onödan eller alltför kraftfullt. Men det handlar också om att se till att djuren har det bra och inte lider. Det finns många olika omständigheter att ta hänsyn till i detta. Utan att förneka att misstag kan ske är det min uppfattning att aktuell myndighetsutövning i regel sker på ett rättsligt korrekt och väl avvägt sätt.

