Staffan Eklöf

Fru talman! Tack för frågan, Rebecka Le Moine!

Jag försökte illustrera att det finns stora skillnader mellan olika ekosystem och att tajgan är ett nytt ekosystem, särskilt om man jämför med de tropiska regnskogarna.

Vad får det för praktisk effekt? Jo, regnskogarna har legat på samma plats i miljoner år med samma förutsättningar och har fått en mycket högre specialiseringsgrad. Det finns mängder av arter och underarter på de platserna. Vårt ekosystem är mer artfattigt och har mer rörliga arter. Att bränder har varit vanliga i vår tid har också lett till att endast de rörliga arterna har överlevt, om de orörliga arterna över huvud taget fanns från början.

Det är naturligtvis en generalisering, för att det ska bli tydligt. Men det är stora skillnader på ekosystemen. Poängen var att olika metoder kan passa för olika områden. I till exempel de tropiska områdena måste vi ha reservatsbildningar för att kunna rädda arterna.

I Sverige måste vi också ha en viss mängd reservat – och vi har väldigt mycket reservat – men här är det kanske viktigare att jobba med andra metoder, till exempel att inte få in invasiva arter och främmande skadegörare, som bakterier och svampar. Det behövs andra metoder, i kombination med det stora ytskydd som vi redan har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvaltningen av skyddad natur

Fru talman! Vi debatterar nu förvaltningen av skyddad natur, och jag börjar med att yrka bifall till reservation 2.

Hur mycket värdefull natur finns i Sverige? Motsvarar den 30 procent av Sveriges yta? Eller räcker det med 27 procent? Eller ska det vara någon annan procentsats? Det är en omöjlig fråga att besvara.

Jag menar att frågan är felställd. På något vis är ju all natur värd att bevara ur en strikt moralisk synvinkel. Vän av ordning invänder och säger att vi då svälter ihjäl. Ja, det är korrekt: Då svälter vi ihjäl.

I det läget finns en ryggmärgsinsikt om att det finns målkonflikter. Att skydda natur kostar i andra värden för ekonomi, livsmedelsproduktion, vedproduktion, fiberproduktion, livskvalitet, välstånd, förutsättningar för landsbygden med mera. På vår sida anser vi att dessa avvägningar är viktiga. Jag återkommer till avvägningarna senare.

Om nu den moraliska synvinkeln inte fungerar får vi inta en praktisk synvinkel.

7–8 miljoner hektar skog är redan undantagna avverkning. Bara naturreservaten i Sverige motsvarar ungefär Danmarks yta. Det är i alla fall vad man får fram om man letar på internet. Jag tycker att detta är värt att påpeka när det låter som att all skog är brukad och att det inte finns någon obrukad skog kvar.

Jag är övertygad om att ett ensidigt fokus på yta leder fel. En enda skyddad hektar på rätt ställe är mycket mer biologiskt värdefull än 100 hektar på fel ställe.

Tre gånger hade jag ynnesten att i Nordiska rådet få träffa Nordens miljöministrar inför COP-mötena som ledde fram till Kunming–Montreal-ramverket för biologisk mångfald. Det är en global överenskommelse som vi nu förväntas följa. Vi ska skydda 30 procent av vår yta, land såväl som vatten. Alla de tre gångerna vädjade jag till miljöministrarna om att inte ställa upp ett procentmål för hur stor yta vi ska skydda. Det hade att göra med de negativa effekter ett sådant mål ger.

Jag lade ut texten om att ett ytmål för skydd egentligen är ett metodval och att olika natur kan behöva olika skyddsmetoder. I de tropiska regnskogarna kan det finnas en kontinuitet om miljoner år. Det har drivit på en mycket stor platsbunden specialisering av arter. Följaktligen finns där många arter som finns endast där och inte flyttar. I det här sammanhanget är det en god idé att göra reservatsbildningar.

För arterna på tajgan, som ofta har flyttat i takt med att förutsättningarna för tajgan har flyttat, kan andra metoder vara viktigare, i alla fall när man redan har mycket skyddad mark. Till exempel kan vardagshänsyn i skogsbruket och åtgärder mot främmande invasiva arter och främmande skadegörare öka i omfattning. Betänk att för 15 000 år sedan fanns ingen natur alls här i Sverige. Här fanns bara is. Alla arter som finns här har invandrat sedan dess.

I norra Sverige var skogsbränder ett vanligt inslag förr. Man tror att skogsbränder i genomsnitt drog över de flesta platser i norra Sverige ungefär vart hundrade år. Det torde förstås innebära att platser med månghundraårig kontinuitet var ovanliga även då.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvaltningen av skyddad natur

Jag försökte få miljöministrarna att tillsammans hitta någon målsättning som skulle rädda jordens arter effektivare och med mindre negativa biverkningar än att mer eller mindre lägga en död hand över 30 procent av ytan. Det skulle få större acceptans eftersom det är svårt för andra länder att leva upp till målet – även för Sverige. Dessutom räcker det inte att Sverige, som ofta är bäst i klassen, följer överenskommelsen utan andra länder ska också göra det.

En målsättning som ligger så nära som möjligt det man vill uppnå ger större flexibilitet inte minst i metodval, har större sannolikhet att lyckas och får mindre negativa effekter för alla de andra värden som kan stå i konflikt med de värden man vill bevara.

Det vi alla vill uppnå är ju att rädda jordens arter. Som ett exempel föreslog jag att målet då kunde ligga så nära som möjligt att till exempel inga fler arter ska dö ut till 2030, eller mer realistiskt högst 1 procent. Då kan varje land välja den blandning av metoder som landet bedömer behövs för att uppnå målet.

Men, så blev det inte. Det är allmänt bekant.

Har jag rätt i mitt resonemang hittills betyder det att procent skyddad yta är mindre viktigt. Men visst! Jag föreställer mig att Sverige skulle behöva skydda lite mer skog, särskilt i södra Sverige – några tiotals hektar här och där. Men vi ska inte göra de väldigt stora avsättningarna eftersom det är de som får de stora negativa effekterna för landsbygden.

Nu kommer jag till en annan omöjlig fråga. Är skötselbehovet för naturen 1,4 miljarder, 1,6 miljarder eller 3,6 miljarder? Vad är rätt svar? Jag menar att det finns en fara även i att fokusera för mycket på nivåerna och att i debatten lägga tonvikten bara där. Visst är pengar relevant, men jag är övertygad om att ett ensidigt fokus på antal miljoner leder fel. Jag hävdar att 200 miljoner för ett växtförädlingsprogram som räddar almen är mycket mer värt biologiskt än 2 000 miljoner för att köpa loss reservatsmark. Utan den åtgärden försvinner det biologiska värdet av reservaten där almen skapar ekosystemen. Den växtförädling som vår regering påbörjar i år för att rädda almen är också ett sätt att sköta och förvalta naturen, men det räknas konstigt nog inte in i den offentliga debatten.

De 30 miljoner mer som regeringen har lagt i år för lantbrukarnas restaurering av slåtter- och betesmark är troligen mer värda än samma pengar för statlig skötsel. För de ger förutom miljönytta även ökad livsmedelsproduktion och levande landsbygd. Det är också självförstärkande och ger framtida miljönytta. Detta är också ett sätt att sköta och förvalta naturen.

Att främja biologiskt rika bryn mellan skog och jord är billigt men mycket biologiskt värdefullt. Det arbetar vi för, och detta är också att sköta och förvalta naturen.

Sverigedemokraterna arbetar också för ett centrum för växtförädling och avel i miljöns tjänst, där miljöproblemen blir utgångspunkten för förädlingsarbetet. Vanligen är avkastning eller andra ekonomiskt betingade förädlingsmål i fokus och miljönyttan en bieffekt. Ett existerande exempel på växtförädling i miljöns tjänst är just det jag nämnde, nämligen att rädda alm och ask genom växtförädling för att skapa resistens mot de främmande sjukdomar som hotar träden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvaltningen av skyddad natur

Framtida exempel kan vara att rädda andra naturligt förekommande växter från andra sjukdomar, att rädda flodkräftan, att göra en invasiv art konkurrenssvagare, att omöjliggöra för en art att vara vektor för ett smittämne, att skapa samodlade grödor som utjämnar växtnäringstillgången över tid och därmed minskar utlakningen av näringsämnen i vattendrag och ökar näringsämnesutnyttjandeeffektiviteten. Det var ett svårt ord! Detta är också att sköta och förvalta naturen.

Det finns nya tekniker som ger nya möjligheter. I dag kan man imitera små naturliga mutationer i detalj. Tidigare var det också mycket svårt att sprida gener i en stabil population. Tumregeln var att det krävdes en tydlig överlevnadsfördel för att kunna få in en gen i en befintlig population. Nya molekylära koncept för så kallade gendrivare som möjliggör spridning av neutrala gener och till och med gener som ger en nackdel i populationer kan komma att rädda många naturliga arter om vi vill. Det förutsätter förstås riskbedömning och säkra koncept med funktioner som gör att man kan backa. Mycket arbete återstår, men det är i dag inom räckhåll. I alla fall om vi bestämmer oss för det.

Det är hemskt om naturvård begränsas till en sifferjakt på antal miljoner och om de sista procenten av ytskydd blir till liten nytta för våra arter, särskilt när vi går in i en tid då Sverige kommer att ha större utmaningar och därmed större behov av en kostnadseffektiv naturvård. Låt oss inte hamna där! För att vi inte ska hamna där måste vi sluta låsa upp miljöpolitiken i siffersatta eller fasta utopiska mål, och vi måste bejaka en nyfiken och teknikoptimistisk problemlösning.

Hela tiden återkommer mitt resonemang till att effektivitet, metodval, teknikoptimism och avvägningar är helt centrala för vår sverigedemokratiska miljöpolitik medan ensidiga och utopiska mål inte är en del av den. Även det här är nog inget mindre än ett paradigmskifte.

Hittills har den svenska politiska miljödebatten inte varit mottaglig för ifrågasättande, och den andas skepsis till nya idéer. Känsla och överbud har präglat den. Jag menar att det är ineffektivt. Diskussionen i vetenskapssamhället är mer hoppingivande.

Missförstå mig inte; även jag har starka känslor för naturen. Känslorna kan vara en bra första drivkraft, men de kan också göra att vi misslyckas i våra uppgifter. Problemlösning är vad det handlar om nu, och vi måste lösa de här problemen för att kunna lyckas. Då måste man lämna känslorna bakom sig.

Om vi erkänner målkonflikter och bejakar helhetssyn, synergieffekter, effektivitetstänkande och nyfiken, teknikoptimistisk problemlösning kommer vi att lyckas bevara den svenska naturen och dess arter. Vi vill lyckas.

Fru ålderspresident! Tack, Sofia Skönnbrink, för frågan! Nog kan det samtidigt vara sant både att fusket ökar och att de flesta är ärliga. Det är först när något når över 50 procent som inte båda kan vara sanna samtidigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Precis som Sofia Skönnbrink säger finns det redan i dag möjlighet till gårdsslakt. Den möjligheten öppnades för inte särskilt länge sedan. Det var väldigt bra. Där sker slakten genom att ett slakteri åker ut under ordnade former.

Detta är en ganska ny verksamhet. Det är bra att låta det gå en viss tid. Sedan får man utvärdera vilka fördelar och nackdelar som detta har. Det finns ju uppenbara svårigheter med att liberalisera slakt, vilket också Sofia Skönnbrink pekade på, avseende hygien och djurvälfärd.

Fru ålderspresident! I dag har vi alltså debatten om livsmedelspolitik. Jag yrkar till att börja med bifall till reservation nummer 28, Åtgärder från statens sida för att främja livsmedel som producerats i Sverige.

Varför yrkar vi bifall bara till en reservation? Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men vi har kommit överens om att varje parti yrkar bifall till endast en reservation. Det är inte så konstigt, för en reservation har inte fått majoritet i utskottet och har därmed inte hamnat i utskottets förslag; sannolikheten för att den ska gå igenom är alltså liten. Då vet ni det!

Vi vill se förändringar – den vi yrkar bifall till och många andra. Den nya verklighet som Sverige befinner sig i gör nämligen att nästan all politik måste anpassas, och det gäller även livsmedelspolitiken. Steg för steg och på område för område uppdaterar Tidöregeringen Sverige till de nya förutsättningarna. Och vet ni vad? Genom att förnyas på detta sätt blir Sverige vad det tidigare var: ett tryggt och fungerande land.

På detta vis och genom denna process är många av de förändringar som Sverigedemokraterna har velat och vill se på livsmedelsområdet redan på gång. Det handlar till exempel om en särskild nationell enhet för bekämpning av livsmedelsbedrägerier och fusk, ursprungsmärkning av kött på restaurang, åtgärder för att stärka livsmedelsproducenternas situation på marknaden samt inte minst många åtgärder för krisberedskap och ökad självförsörjning. Vi tar inte upp dessa frågor för omröstning i kammaren eftersom åtgärderna redan är på gång.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Det finns dock ytterligare några saker som Sverigedemokraterna vill rätta till. Vissa frågor har hänvisats till andra utskott, såsom en utredning av skatteavdrag för den överskottsmat som butiker donerar till välgörande ändamål. Det är en viktig åtgärd för att minska matsvinnet. Det gäller även förslaget att se över lagstiftningen för upphandling så att tillämpliga undantag finns vid behov av ändrade inköpsmönster vid kris.

Det finns tre frågor kvar att arbeta på, som jag vill nämna i dagens debatt. Det handlar om dimensionen EU och livsmedel, om livsmedelsfusk och inte minst om åtgärder från statens sida för att främja svenska livsmedel.

När det gäller EU och livsmedel påverkar EU även inom det området förutsättningarna på väldigt många sätt. Det har pratats om ett svexit och om man är för eller emot det. Det beror naturligtvis för alla på vad EU är för något. Därför har vårt parti, helt logiskt, ställt krav på en utvärdering av EU.

Under tiden gör Sverigedemokraterna löpande ett mycket stort arbete för att förbättra EU. Vi vill ha ett EU som arbetar med det som är nödvändigt och ger fördelar – inget annat. I detta arbete är det helt centralt med flexibilitet, i både smått och stort. I det lilla är det viktigt att det i varje detaljregel finns möjlighet till anpassning till de förhållanden som råder i Sverige. En svensk skog ser inte ut som en tysk eller en grekisk skog. I det stora är det väldigt mycket värt om så mycket som möjligt kan bestämmas på nationell nivå. Det är vi här i Sverige som har kunskap om vad som är bäst för Sverige och så vidare.

Det finns ett antal godkännanden på EU-nivå. Ett exempel är när man godkänner livsmedel. Det kan handla om nya livsmedel enligt förordningen om novel foods, och det kan vara livsmedel som är framställda genom genmodifiering.

Vi har ett yrkande som handlar om att tillåta godkännanden på nationell nivå, fortsatt med samma höga grad av försiktighet när det gäller nya livsmedel och på ett sätt som gör att den inre marknaden inte påverkas mer än nödvändigt. Om man får nationella godkännanden kan en medlemsstat gå före och utveckla nya livsmedel, och sedan kan man fullfölja den gängse processen för livsmedlen i EU och godkänna dem för hela EU på vanligt sätt.

Nu kommer jag till livsmedelsfusket. Det är en styggelse. Det ökar, och nu utövas det ofta av kriminella nätverk. Det betyder också att nätverken kan dra nytta av det och växa.

Sverige har under de senaste årtiondena förfallit till ett helt annat land än det jag växte upp i. Vår nya Tidöregering tar tag även i denna fråga, efter att inte mycket har hänt i frågan under tidigare regeringar. Vi kommer att få en fuskenhet på Livsmedelsverket som kommer att syssla med myndighetsöverskridande arbete med underrättelser, samordning och kontroll.

Sverigedemokraterna anser dock att även nya verktyg behövs för bevissäkring. Man kan inte stävja den här brottsligheten om man inte kan få säkrare bevis mot dem som fuskar. Den delen får inte glömmas. Det räcker inte att gripa och lagföra; sannolikheten för att nå en fällande dom måste också öka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Den tredje sak jag vill lyfta fram är att vi vill främja svenska livsmedel. Det är också detta som är innehållet i den reservation jag yrkade bifall till i början. Vi ser många goda exempel på att både medborgare och upphandlare väljer att köpa svenska livsmedel.

Sedan har vi haft inflation som har drivit upp matpriserna, vilket gör att många får behov av att vända på slantarna. Då kanske de köper billigare livsmedel.

Svenska livsmedel har stora mervärden. Det är flera talare som har sagt det i talarstolen i dag. Detta borde tala för sig självt, men inte minst i svårare tider bör staten påminna både upphandlare och medborgare om vad som står på spel och vad vi kan vinna genom våra val av livsmedel.

Vi vill att länsstyrelserna ska få i uppdrag att genomföra en kampanj riktad mot offentliga och privata konsumenter för att förmå dem att köpa närproducerade livsmedel. Ökad efterfrågan kommer också att öka svensk livsmedelsproduktion och därmed stärka Sveriges beredskap. I förlängningen kommer även priserna att gå ned i och med skalfördelar i produktionen.

(Applåder)

Fru talman! Jag trodde inte att jag skulle behöva göra det, men nu måste jag förklara lite tydligare det jag sa om att det inte är lätt att veta vilken intolerans och rasism som egentligen handlar om person och om åsikt. Det här handlar alltså om att tolka vanliga människors svar i en enkät. Vad menar de egentligen när de skriver på ett sätt? Det handlar naturligtvis inte om något slags ställningstagande.

När det gäller de studier regeringen använt som underlag för att välja ut de här grupperna har ju också de grundat sig i det här urvalet av grupper. Jag kan naturligtvis inte svara för varje studie, men ofta är det så att man riktar in sig på diskrimineringsgrunderna i diskrimineringslagstiftningen. Om ministern verkligen tittar på alla dessa studier tror jag att hon kommer att se att det hela tiden är de här grunderna. Man kommer in i en självförstärkande loop.

Jag måste också ta upp en sista kritik mot regeringens kartläggning. Det är att just Forum för levande historia kanske inte är de bästa utförarna av uppdraget. En artikel i tidningen Fokus den 25 oktober 2023 beskrev en kurs om islamofobi som Forum för levande historia anordnade någon dag efter Hamas terrordåd. Kursen verkade vara ett hopkok av fördomar och politisering. I artikeln beskrevs politiskt betingad felcitering, irrelevanta associationer, anekdotisk information i stället för underbyggd information och andra metodbrister. Det här är farligt, eftersom kursen riktade sig till lärare. Vi kan inte ha skev information i det här sammanhanget.

Jag hoppas att jag har gjort tydligt i den här debatten att det uppdrag som regeringen har lagt för en kartläggning av intolerans i Sverige är otillräckligt. Jag vädjar en sista gång till ministern att sjösätta en kompletterande förutsättningslös kartläggning och att säkerställa att Forum för levande historia har styrts upp enligt kulturministerns löfte.

Fru talman! Som jag tolkar det genomför regeringen ingen bred och förutsättningslös kartläggning utan litar till forskningen i det avseendet. Man kan fråga sig vilket värde en begränsad studie får och om det är bra användning av skattepengar.

Ministern argumenterar utifrån den här enstaka studien, som egentligen bara är ett exempel, att det är skillnad på intolerans mot människor på grund av deras åsikter och intolerans på grund av något som är medfött. Det håller jag med om. Så är det, men jag menar att det inte är så lätt att veta vilken intolerans som har sin grund i åsikter och vilken som riktar sig mot det som är medfött eller givet på annat sätt.

Till exempel kan det som verkar vara ogillande av människor för deras etnicitet egentligen vara ogillande av de åsikter som följer med etniciteten, typ islamism, och det som verkar vara ogillande av åsikter kan vara ogillande av människor.

Jag har många gånger upplevt ett förakt mot oss sverigedemokrater. Det kan kläs i olika föreställningar om hur vi ”är”. Det slutliga kvittot på att de ogillar oss som människor kommer när personer fortsätter att hata oss trots att de själva har anammat våra åsikter.

Jag ska lite snabbt peka på andra exempel som inte har samma utgångspunkt som Uppsalastudien. Det finns två studier som har kartlagt intolerans mot kristna i skolan. Sveriges kristna råd har gjort en intervjustudie, och Claphaminstitutet har också gjort en studie. Många kristna ungdomar mobbas för sin tro. De skräms till tystnad och döljer sin tro. Vissa lärare såg till och med mellan fingrarna med trakasserier och mobbning. Man kom fram till att varannan kristen ungdom känner sig kränkt på grund av sin tro. Detta är också en grupp som inte finns med här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi vet också att det finns en intolerans mot svenskar. Den förnekas ofta i den offentliga debatten, men vi vet att den finns. Sedan vet vi inte hur utbredd den är. Det måste kartläggas. Vi vet att svenska flickor anses orena av vissa. Vi känner dessutom till några hemska fall av rasistiskt våld med svenskfientliga motiv. Ett exempel är det som hände på Solna kyrkogård med grov misshandel, tortyr och våldtäkt under lång tid, men det finns många exempel. Regeringens kartläggning träffar inte heller den här intoleransen.

Det finns studier som visar på intolerans när det gäller rekrytering. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering gjorde en rapport – visserligen 2012, men ändå. Den handlade om fingerade anställningar, och man kunde variera ett antal variabler och se på utfallet. Det visade sig att den egenskap som var vanligast att arbetsgivarna valde bort var människor med kraftig övervikt. Det är också en grupp som inte fångas upp av svensk diskrimineringslagstiftning. Kraftigt överviktiga hade hela 83 procent mindre chans att få en anställning. Hög ålder, hög historisk sjukfrånvaro och antal barn spelade också stor roll för chanserna. Man såg också andra grupper. Det är en blandning av grupper som träffas respektive missas av regeringens kartläggning.

Jag tror att vår diskrimineringslagstiftning och regeringens resonemang är lite enögda. Vi har hamnat i en självförstärkande loop som vi måste bryta. Om vi inte bryter den cementerar vi fördomar och kommer inte att kunna motarbeta intolerans och rasism på ett effektivt sätt.

Är ministern nu övertygad om att vi behöver en bred, förutsättningslös kartläggning av intolerans och rasism i Sverige och att det vore väldigt bra om regeringen gjorde det?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack till ministern för svaret och för att ministern är här och kan svara på ytterligare frågor!

Av ministerns svar framgår det att regeringen vill fokusera kartläggningen av intolerans enbart på intolerans mot vissa grupper, vilket är samma grupper som i en tidigare studie. Grupperna som nämns är utrikes födda, afrosvenskar, judar, muslimer, romer, samer och hbtqi-personer. Det är grupper som ministern tror särskilt sannolikt utsätts för intolerans.

Jag anser också att grupperna som regeringen och ministern nämner är viktiga att ha med i en kartläggning. Problemet är att fler grupper än de utvalda är utsatta.

Intolerans och rasism är ju en styggelse för dem som drabbas, oavsett vem som drabbas, och riskerar även att skada samhället. En god kartläggning är en god ansats, men för att kunna lösa problem måste man naturligtvis först formulera problemen på ett så riktigt sätt som möjligt och med så god upplösning som möjligt.

Ministern svarar att hon vill fokusera på olika former av rasism och intolerans. Men jag tänker att resultatet blir att fokus kommer att ligga på lika former av rasism och intolerans. De utpekade grupperna är ju lika i den meningen att det finns en förförståelse hos ministern att det är just dessa grupper som löper risk att utsättas för detta.

Problemet med att begränsa kartläggningen till de grupper som regeringen tror är de som utsätts är dels att studiernas resultat påverkas starkt av själva frågeställningen och riskerar att cementera felaktiga uppfattningar om hur intoleransen i Sverige ser ut, dels att intolerans och rasism mot människor utanför dessa grupper kommer att vara okänd och därmed förbli osynlig och dels att man inte får den fullständiga bilden och då inte heller den fullständiga förståelsen för hur intoleransen uppstår. Jag menar att förståelse är helt avgörande för att man ska kunna motverka intoleransen på ett effektivt sätt.

I min interpellation beskrev jag just en sådan bred och förutsättningslös studie som inte begränsar sig till ett fåtal grupper. Studien baserades på en enkät, där de svarande fick ta ställning till om de starkt ogillar någon av många uppräknade grupper i samhället. Jag ska säga att det var en studie av Persson och Widmalm vid Uppsala universitet.

För det första svarade 72 procent nedslående nog att ja, de ogillar starkt en grupp människor. Sedan fick de svarande ange vilken grupp de ogillade mest. De grupper som motsvarar de av regeringen uppräknade grupperna fick följande resultat: invandrare 1,9 procent, judar 0 procent, muslimer 5 procent, romer 0,8 procent, samer 0,2 procent, homosexuella 0,5 procent och transsexuella 0 procent.

Intolerans fanns i stället mot andra grupper, främst mot oss sverigedemokrater med 23 procent. Det gällde också vaccinmotståndare med 17 procent, abortmotståndare med 17 procent, klimatkrisförnekare – vad det nu är – med 8 procent, miljöpartister med 7 procent och nationalister med 6 procent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även om man inte ska lägga alltför stor vikt vid en enstaka studie noterar jag att den citerade förutsättningslösa studien indikerar att intoleransen i Sverige inte alls ser ut så som regeringen utgår från. Därför behöver vi ytterligare en bred kartläggning.

Jag vill därför fråga följande: Är ministern bekväm med att man inte gör en bred kartläggning och att man kanske till och med förstärker en stereotyp föreställning om intolerans?

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till landsbygdsminister Peter Kullgren.

Regeringen meddelade i november att man planerar att lägga ned Renmarkskommittén och ersätta den med en ny utredning med nya direktiv. Formellt har utredningen ännu inte lagts ned, och det har ej meddelats hur frågorna avses utredas vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

För oss sverigedemokrater är utgångspunkten att alla svenska medborgare ska ha samma rätt att exempelvis jaga och fiska i vårt land. Kommer regeringens fortsatta arbete med renmarksfrågorna att utgå från att säkerställa att det råder lika rättigheter för svenska medborgare när det gäller jakt i Sverige?

Herr talman! Det där känner jag inte igen riktigt. Vi fick igenom ganska mycket. 20 saker har vi beslutat om, och sedan kommer det mer. Inflationen har begränsat oss tidigare, liksom de stora satsningarna på försvar och rättsväsen. Men vi tar det steg för steg.

Skattesänkning för höginkomsttagare, säger ledamoten. Det handlar ju om avskaffad avtrappning av jobbskatteavdraget. Det ger större tillväxt. Det blir alltså större kaka att fördela. Man kan notera att när avtrappningen infördes gav det just inget nettotillskott till statskassan.

Men nu pratar vi om hyggesfritt skogsbruk. Det är jättebra med ett löfte från Vänsterpartiet att man inte kommer att göra avkall på skogsägarnas frihet att välja hyggesfritt eller inte. Det är ett jättebra besked. Det tar vi med oss.

Men låt mig problematisera kring detta med hyggesfritt. Det kan visa sig att kolinlagringen är sämre i hyggesfritt än i trakthyggesbruk, och det kan visa sig att just den biologiska mångfald man vill bevara inte bevaras med hyggesfritt bruk - man måste ju använda gran, och vi har biologiskt sett egentligen för mycket gran i våra skogar eftersom det inte brinner längre. Det är också en mycket liten areal som det är möjligt att bedriva hyggesfritt bruk på. Jag tror att det är 3 procent i dag, och det kanske kan ökas en smula. Andra åtgärder i skogen vore nog mer betydelsefulla för biologisk mångfald, inte minst i södra Sverige.

Om det nu visar sig att det inte är bättre för vare sig kolinlagring eller biologisk mångfald och det dessutom blir fortsatta ekonomiska problem inte bara i övergångsperioden, kommer då Vänsterpartiet fortfarande att vara positivt, eller är man beredd att ompröva sin syn på hyggesfritt?

Herr talman! Tack, Kajsa Fredholm, för anförandet!

Först lät det inte som om det handlade om utgiftsområde 23. Det var ju ganska mycket kritik mot den nuvarande regeringen för den ekonomiska politik som förs. Låt mig bara helt kort säga att vi både sänker skatter och förstärker välfärden. Den skattesänkning som handlar om slopad avtrappning av jobbskatteavdraget är självfinansierande i och med att den ökar tillväxten. Jag vill bara ha detta sagt.

Nu kommer jag till utgiftsområde 23. Ganska mycket av anförandet handlade om hyggesfritt skogsbruk. Det är ett intressant område, och vi är också försiktigt positiva till det. Men vår ståndpunkt är att det verkligen måste vara valfritt för skogsägarna. Det vill vi inte kompromissa med.

Hyggesfritt skogsbruk har lite problem. Det är inte säkert att det gynnar kolinlagringen. De flesta undersökningar visar på lägre tillväxt. När det gäller biologisk mångfald är det också lite komplicerat. Först och främst är det svårt att få till stånd hyggesfrihet. Man ska helst ha en fullskiktad skog till att börja med, alltså att det finns representanter för alla årsklasser jämnt fördelade. Sedan är det inte säkert att det stöder biologisk mångfald på det sätt som man har tänkt sig eftersom man måste ha skuggtåliga träd. Då är det gran som gäller i större delen av Sverige, förutom i de allra sydligaste delarna. Kostnaden vid övergången ska kompenseras, men vi har sett att det blir mindre lönsamhet över tid.

Min första fråga blir: Kan vi lita på att Vänsterpartiet inte kommer att tvinga skogsägare till hyggesfritt skogsbruk? Ska valfriheten gälla, så att det inte finns någon kompromiss med det?

Fru talman! Huvuddelen av den här satsningen handlar om konventionell förädling. Genteknik är bara en plan B, om inget annat hjälper. Emma Nohrén behöver alltså inte oroa sig för det.

Precis som Emma Nohrén sa, eller antydde i alla fall, i ett tidigare anförande har träd flera andra arter knutna till sig. Träden är nyckelarter, och andra arter är beroende av träden. Så är det också i det här fallet, att många arter är knutna till almen. Man kan uppskatta att man räddar ett femtiotal andra arter samtidigt, om man räddar almen.

Detta är alltså ytterst angeläget, särskilt i perspektivet av Artdatabankens uppskattning om att endast - och jag menar alltså att det är sorgligt - 200 arter har dött ut sedan år 1800. Jämfört med det är 50 arter extremt mycket.

Jag slutar med att fråga om det inte finns behov av att uppdatera Miljöpartiets miljöpolitik så att man får en mer effektiv miljöpolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Areella näringar, landsbygd och livsmedel

Sedan kan jag bara konstatera att Miljöpartiet har accepterat detta genom att inte ändra i budgeten och att Sverigedemokraterna leder och andra följer, även inom miljöområdet.

Fru talman! Tack, Emma Nohrén, för anförandet!

I budgetsammanhang brukar man ofta diskutera vad motparten har gjort. Man diskuterar lite mer sällan vad som inte har gjorts och väldigt sällan vad motparten inte säger nej till - men det tänkte jag prata om i dag.

Jag minns tydligt dåvarande miljöminister Isabella Lövins engagerade motstånd mot Sverigedemokraternas förslag om att med hjälp av växtförädling ge alm resistens mot almsjukan och ask resistens mot sjukdomen askskottssjukan. Det är sjukdomar som riskerar att slå ut dessa trädarter. Särskilt almen är väldigt hotad. Den kommer förmodligen att dö ut om man inte löser problemet genom resistens mot almsjukan.

Ministern ville inte alls ha den lösningen, utan hon ville i stället fortsätta att såga ned sjuka träd. Detta har dock Naturvårdsverket dömt ut som ineffektivt, eftersom det leder till ett enda resultat: Det fördröjer utdöendet.

Nu ser jag dock att Miljöpartiet i detta avseende har samma satsning som regeringen. Man har alltså inte tagit bort den satsningen.

Min fråga till Emma Nohrén är alltså: Har Miljöpartiet ändrat sig och insett att Sverigedemokraterna hade rätt?

Fru talman! Det handlar om att sammanhanget spelar roll. Dessa förbehåll är väldigt viktiga, för de förhindrar att det blir symbolpolitik och att det skadar på annat sätt.

Jag tror att det allra viktigaste i klimatpolitiken, förutom att hålla sig till de beting som man kommer överens om, är att den inte skadar Sveriges konkurrenskraft, att den inte är symbolpolitik utan ger effekt på riktigt och att det blir mycket utsläppsminskningar per krona, det vill säga att det är effektivt.

Vad händer annars? Det engagemang som finns i klimatfrågan kommer att eroderas om vi inte sköter korten rätt. Rätt gör vi genom att inte skada svensk konkurrenskraft, inte hålla på med symbolpolitik och inte ha ineffektiv politik. Det är extremt viktigt.

Sedan ska jag återkomma till varför det är viktigt att inte bara titta på utsläppsnivåerna när man pratar klimat. Det handlar också om att man vidtar åtgärder som förhindrar de negativa problem som följer av klimatförändringar. Det vi gör hemma i vår natur kan vi göra utan att involvera någon annan. Vi har båda två tagit upp svårigheter med klimatarbetet - och att få ned utsläppen - internationellt. Men det vi kan göra för att hjälpa våra arter här kan vi göra utan att vara beroende av någon annan aktör, som inte riktigt gör som man säger eller som på annat sätt försvårar situationen.

Fru talman! Tack, Emma Nohrén, för frågan!

Jag vill först bemöta det som ledamoten sa sist, att vi förstör klimatet. Så är det inte. Det är andra aktörer som förstör klimatet. I statistiken är Sverige en av de allra minsta utsläpparna, även per capita och till och med historiskt. Varken vi som land eller vi som parti är några klimatförstörare.

Klimatet är en viktig fråga. Det håller jag med om. I alla viktiga frågor gäller det att hålla en hög effektivitet. Vi hade föredragning av klimat- och miljöministern i dag, med en lång rad förslag och ingångspunkter i klimatfrågan. I mycket speglar de också Sverigedemokraternas ingång i frågan.

Vi måste hitta lösningar som inte bara ensidigt uppfyller avtal. Det räcker inte, utan vi måste ha förslag till förändringar av andra länders utsläpp. I nuläget släpper Kina ut en tredjedel av koldioxiden. De bygger kolkraftverk hemma och i andra länder. Malawi fick sitt för några år sedan. Kina utvecklas på det viset och väljer en kolväg, vilket vi måste försöka förhindra. Därför är det så viktigt att man använder artikel 6, så att vi kan göra investeringar i u-länderna som gör att det blir grönare där. Det är sex gånger mer effektivt per krona.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Areella näringar, landsbygd och livsmedel

Nu hinner jag inte med att säga allt jag hade tänkt, men det får bli i nästa replik. Det som vi kan göra här när det gäller ask, alm och andra arter spelar stor roll. Det återkommer jag till.

Fru talman! De exempel på åtgärder som Anna-Caren Sätherberg räknade upp har ju en gemensam nämnare, nämligen att de går via politiken - visserligen lokalt, vilket kanske är bättre än centralt; det beror på vilket perspektiv man intar.

Det handlar om klassisk socialdemokrati. Man samlar in pengar för att sedan pytsa ut dem. Så kan man vilja ha det, men man kan också ha en annan åsikt, nämligen att detta åtminstone måste kompletteras med att man skapar förutsättningar för förändring underifrån, på bygdens villkor.

När det gäller detta med bränslepriserna säger Anna-Caren Sätherberg att storstadsborna drar nytta av det och att prissänkningarna inte är riktade till glesbygdskommunerna. Men ju mer man åker, desto mer nytta har man av ett lägre bränslepris och desto mer plågas man av ett högt bränslepris. Det blir alltså med automatik en målinriktning mot dem som har det värst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Areella näringar, landsbygd och livsmedel

När man frågar folk vad som är det bästa vi kan göra för landsbygden får man ibland höra - jag har hört det mer än en gång: Låt landsbygden vara i fred! Låt den vara i fred från bestämmelser, regler, detaljregleringar och höga skatter. Man vill ha en möjlighet att själv skapa sina livsförutsättningar.

Fru talman! Jag tackar Anna-Caren Sätherberg för en uppriktig fråga.

Vi har ju många som kommer från glesbygden i vårt parti. Det är flera norrlänningar, dock ej från den övre halvan av Norrland, och jag kommer själv från Norrland. Vi har också många ledamöter från det jag kallar Lilla Norrland, nämligen Småland. Där är förutsättningarna likartade, och glesbygden har stora problem.

Vårt parti har stort fokus på att det ska fungera i glesbygden. Det stöd som Anna-Caren Sätherberg talar om kan nog fylla en funktion, men det träffar endast 39 kommuner i landet, och det är många kommuner som har problem.

Jag räknade upp ett tjugotal satsningar vi gör på detta område. Många av dem kan alla glesbygdskommuner dra nytta av. Låt mig fokusera på en av dem, nämligen det sänkta bränslepriset, och säga att det har varit avgörande för många glesbygdskommuner och för människorna som bor där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Areella näringar, landsbygd och livsmedel

Detta är lite grann en ideologisk diskussion. Det främsta man kan göra för glesbygden och landsbygden är att ge dem förutsättningar att ta sig fram med egen kraft. Bränsleprissänkningen är ett av många exempel på hur man kan göra detta. Sänkningen av arbetsgivaravgiften är också ett sådant exempel. Detta ger förutsättningar för alla, oavsett vilken kommun de bor i, och på de premisser som man själv sätter upp som landsbygdsbo och som kommun.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

När vår regering tog över rådde kraftig inflation. Inflationen är nu besegrad. Det hade den inte varit om regeringen hade spenderat för mycket. Då hade inflationen fortsatt att urholka värden på alla områden i samhället än i dag. Fjolårets statsbudget präglades således av inflationsbetingad återhållsamhet. Nu har det lossnat en del, även om årets budgetarbete började i skuggan av inflationen. Mycket av budgetutrymmet har vikts för brottsbekämpningens alla delar och vårt eftersatta försvar.

Det har pratats mycket om stora satsningar på infrastruktur och forskning, brottsförebyggande åtgärder samt skattesänkningar på inkomst i anslutning till årets budget. I den här debatten vill jag summera de steg som tagits framåt för de areella näringarna i årets budget. Jag kan konstatera att de stora kliven uteblev i år, men i gengäld är stegen många. Jag ska räkna upp det vi har gjort.

Investeringsstöden för jordbrukets konkurrenskraft ökas med 100 miljoner kronor, och en ny kategori kallad robust primärproduktion införs. Det specifika arbetet med livsmedelsstrategin 2.0 ökas med 80 miljoner kronor.

Restaurering av ängs- och betesmark får 30 miljoner kronor mer 2025 och stegras kommande år, vilket är viktigt inte bara för ökad livsmedelsproduktion utan även för biologisk mångfald eftersom igenväxning av slåtter- och betesmarker är ett av de största hoten mot biologisk mångfald i jordbrukslandskapet.

Valutakursen för jordbruksstöden justeras upp, vilket gör att den gemensamma jordbrukspolitiken får 646 miljoner kronor mer över budgetperioden. Alla förändringar sker dock som vanligt mot bakgrund av andra tidigare beslutade förändringar som beror på många faktorer, vilket gör att poster kan gå upp och ned utan att aktiva beslut har tagits i årets budget. Samtidigt har Sverige fått ökade kostnader för nya EU-krav, och jag vill passa på att säga att det är ytterligare ett skäl att lite oftare säga nej i Bryssel. För första gången går dock 76 procent av valutajusteringen till lantbrukarna, och det är viktigt.

SLU Universitetsdjursjukhuset ges medel som gör det möjligt att ha jouröppet 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan, vilket gör att man kan behålla EU-ackrediteringen för veterinärutbildning. Den veterinära fältverksamheten och dess viktiga jour stärks också.

Ett kvävekliv om 100 miljoner kronor införs för att stödja gårdars insatser för minskade ammoniakutsläpp.

Fru talman! Ett paradigmskifte genomförs för skogsträdsförädling. År 2017 fanns förslaget endast på Sverigedemokraternas landsdagar, men nästa år, 2025, går startskottet för arbetet med att almen inte ska dö ut på grund av almsjukan och att asken inte ska marginaliseras på grund av askskottsjukan. Det kommer troligen även att rädda ett femtiotal andra arter från utdöende och rädda Europas troligen största almpopulation på Gotland.

Dessutom upprättas ett skogsskadescreeningcenter, huvudsakligen för de stora produktionsarterna i skogen, det vill säga gran, tall och björk. Det kommer att möjliggöra friskare plantmaterial i framtiden och därmed färre skogsskador, högre tillväxt och bättre ekonomi. Det kommer att bidra stort till att skogen klarar av att uppfylla alla de önskemål vi har, från kolinlagring och substitution av fossila produkter till ökad export och levande landsbygder. Även vid eventuella framtida hot från svampar, bakterier eller insekter som återigen hotar en svensk trädarts existens kommer skogsskadescreeningcentret att utgöra en central resurs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Areella näringar, landsbygd och livsmedel

Skogsstyrelsen får även ett tillskott för rättstillämpning, vilket är viktigt för regelefterlevnad och konkurrenskraft och för hantering av avskogningsförordnigen. Medlen ska även möjliggöra för Sverige att vara mer aktivt i EU och internationellt.

Livsmedelsverket, Statens veterinärmedicinska anstalt och Jordbruksverket får stora tillskott för att förbättra Sveriges beredskap. Även annan stärkt beredskap inom livsmedels- och vattenförsörjning får stora tillskott.

Bekämpningen av växtskadegörare i jord, trädgård och skog förstärks. Sverige får äntligen ett referenslaboratorium för diagnos av växtskadegörare.

Även vattenbruket får en valutauppjustering av stöden. Vidare förstärks gödselgasproduktionen, liksom arbetet med vattenhantering inom LOVA, något som ger större möjligheter till miljövänlighet och även i viss mån förbättrad vattenhushållning. Forskning och innovation på det här området får en tydlig höjning.

Dieselskatten för jord, skogs- och vattenbruk fortsätter vi att hålla på så låg nivå som möjligt. Det är mycket viktigt för jordbrukets lönsamhet och likviditet.

Även den låga reduktionsplikten är mycket viktig, inte bara för landsbygdens logistik utan också för jordbrukets lönsamhet och likviditet. På gårdar som jag har besökt den senaste tiden har man sparat 50 000-200 000 kronor per gård och år enbart till följd av reduktionspliktssänkningen - och det oavsett om man använder diesel eller HVO, vilket jag återkommer till. Reduktionsplikten ökas nu något, men för bilismen kompenserar vi fullt ut med en skattesänkning.

Jag vill gärna uppehålla mig en liten stund vid reduktionsplikten. Några av er kanske minns att vi sverigedemokrater före valet tjatade om att det var en dålig idé med reduktionsplikt, särskilt kraven på en stor och stegrande inblandning av biodrivmedel. Vi varnade för att det kunde innebära att utbudet av biodrivmedel inte skulle kunna möta en så stor och ökande efterfrågan. Vi menade att det i sin tur kunde driva upp priset på biodrivmedel.

När vi vann valet sänkte vi reduktionsplikten som vi hade lovat. Då sjönk dieselpriset med 4 kronor och 50 öre litern direkt - och priset på HVO sjönk med 6 kronor litern. Det är kvittot på att vi hade rätt: Reduktionsplikten gjorde det dyrare att köra på HVO. SD fick alltså rätt även här.

En annan skattesänkning är nedsättningen av arbetsgivaravgiften för små företag genom en utökning av det så kallade växa-stödet. Det blir förvisso en liten sänkning, men eftersom antalet jordbruksföretag som i dag nyttjar möjligheten är lågt finns det en stor potential för fler att få en nedsättning. För den som har två anställda kan det handla om upp till 110 000 kronor per år om man möter kriterierna för stödet.

Detta kanske var en lite tråkig uppräkning - det är ju så mycket vi har gjort - men ledstjärnan i vårt arbete har varit att förstärka många av de delar som begränsar de areella näringarna från att få en skjuts framåt. Att göra på det viset innebär att alla gårdar kan dra nytta av någonting.

Förhoppningsvis kan vi ta nästa steg i budgeten för 2026. I kombination med redan införda respektive kommande åtgärder - såsom regelförenklingar, fortsatt låg reduktionsplikt, lägre slakteriavgifter, förstärkt sort- och teknikutveckling, ursprungsmärkning på restaurang, exportsatsning, en minskad vargstam samt en lägre ränta med mera - hoppas vi att detta ska kunna vända den negativa spiralen i lantbruket till en positiv spiral.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Areella näringar, landsbygd och livsmedel

(Applåder)

I detta anförande instämde Mattias Eriksson Falk (SD).

Fru talman! Jag gör några reflektioner utifrån debatten.

Först gäller det fjolårets förslag om ett totalstopp för fisket. Då hade vi inte haft någon strömming. Då hade vi bara haft "surt". Sedan sades det att det finns ett symboliskt värde i att säga nej någon gång. Det tycker jag är jättebra. Det är något som Sverigedemokraterna har sagt i många år och som nu Socialdemokraterna har tagit efter - det är väldigt bra. Men jag tror att detta är fel gång att säga nej, för det skulle leda till en mycket större kvot. Som många debattörer har sagt här uppe i talarstolen finns det inte så mycket tid, och det är bråttom att inte fiska för mycket.

Jag kan ta upp några exempel där vi har sagt nej och där Socialdemokraterna inte har sagt nej. När det gäller taxonomin i skogen var den rödgröna regeringens företrädare snarare stolt över att det hade gått igenom. Där tvingade Tidöpartierna och Centerpartiet tillsammans Sverige att säga nej. Restaureringsförordningen, som är skadlig i sin nuvarande utformning, har Sverige sagt nej till. Kommissionen bearbetade Österrikes miljöminister att gå emot sitt mandat från sin regering och sitt parlament, så det gick igenom ändå. När det gäller Farm to Fork krävde Sverigedemokraterna en konsekvensanalys för att säga ja. Vi fick naturligtvis inte det, så då sa vi nej. Det var rätt att säga nej där, för den konsekvensanalys som USDA, det amerikanska jordbruksdepartementet, sedan gjorde visade att det förslaget skulle leda till ökad svält i världen. Och det var rätt att säga nej till förslaget om skogsövervakning häromsistens, som var dåligt utformat. Där passade ett nej väldigt bra.

Fru talman! Jag står här i talarstolen av två anledningar. Den ena är att jag vill ställa en fråga om möjligheterna framåt för att säkerställa goda bestånd av i synnerhet sill och strömming men även andra fiskarter och tillräcklig tillgång för kustfiskarna. Den andra anledningen är att jag har blivit uppfostrad att inte sitta tyst när någon blir orättvist behandlad. Den kampanj som oppositionen har drivit mot ministern i olika medier har helt enkelt inte varit rättvisande.

Jag vill ta tillfället i akt och gratulera ministern och ministerns medarbetare på departementet till ett enastående förhandlingsresultat när det gäller fiskekvoter och fredning av fiskbestånd. Det är svenskt rekord. Aldrig tidigare har en svensk regering lyckats få till fiskekvoter allra längst ned i intervallet som expertgruppen från Ices föreslagit.

Man var dessutom nästan ensamma på den ena sidan. För mitt inre öga får jag en bild av ett dragkampsrep där alla utom ministern är på den ena sidan och där ministern står ensam på andra sidan men ändå har lyckats hala in repet en bra bit på den svenska sidan. Det gick tyvärr inte hela vägen men en bra bit. Det är en enastående prestation.

Nu till min fråga. Det är alltså inte hos Sverige det sitter fast. Regeringen har bearbetat de andra länderna kring Östersjön. Vi i Sverigedemokraterna har dragit vårt strå till stacken, dels genom att i den parlamentariska Östersjökonferensen få alla Östersjöländerna där att sluta upp bakom att reducera fiskekvoter uttryckligen ned till eller lägre än rådgivarnas tröskelvärden, dels genom att agera i Nordiska rådet så att de nordiska länderna antog en rekommendation att begränsa det industriella trålfisket i Östersjön. Det behövs till dess att fiskbestånden har återhämtat sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu har vi försökt det här. Det verkar som att de andra länderna kring Östersjön kan gå med på minskade kvoter när frågorna diskuteras på en övergripande nivå, men när de sitter i den konkreta förhandlingen och har det snäva perspektivet följer de inte upp sina åtaganden.

Frågan gäller alltså om det finns andra sammanhang där Sverige kan lyfta upp frågan om fiskekvoter och försiktighetsansatser på ett övergripande sätt som skulle förplikta Östersjöstaterna att vid kvotförhandlingarna följa det man kommit överens om. Kan vi andra partier hjälpa till? Att gnälla hjälper nämligen inte.