Gudrun Brunegård

Herr talman! Konstitutionsutskottet har under hösten granskat handläggningen av regeringsärendena enligt 13 kap. 1 § regeringsformen. Som ny ledamot i utskottet kan jag inte nog uttrycka min tacksamhet mot det mycket kompetenta och högkvalificerade kansliet och för de väl genomarbetade underlag som utskottet får ta del av.

Eftersom jag kommer ett stycke in i debatten här har flera av de frågor som jag tänkt ta upp redan behandlats, men jag vill ändå beröra dem. Ett av de ärenden jag vill lyfta fram handlar om länsstyrelsernas beslut om upplåtelse av jakt respektive avlysning av jakt. Sådana ärenden har handlagts inom Näringsdepartementet, och de överklagade besluten innehåller inte sällan yrkanden på inhibition. Det är viktigt att eventuella sådana yrkanden prövas skyndsamt, särskilt om en verkställighet är nära förestående och om beslutet bedöms kunna medföra en skada som inte går att återställa eller att en klagande går miste om en rättighet som har stor betydelse för vederbörande.

Av utskottets granskning framgår att sådana yrkanden om inhibition många gånger inte tas upp till prövning förrän i regeringens slutliga prövning av överklagandet. När man kommit så pass långt i ärendet kan det ha hunnit gå så lång tid att inhibitionsyrkandet har förlorat sin betydelse. Därför vill utskottet framhålla vikten av skyndsamhet vid dessa yrkanden om inhibition.

Det är viktigt att Regeringskansliet ser över möjligheten att anpassa handläggningsrutinerna för inhibitionsyrkanden för att handläggnings och beslutsprocessen ska bli så enkel, snabb och kostnadseffektiv som möjligt utan att för den skull minska rättssäkerheten.

Utskottet har också gått igenom elektroniska kungöranden i Svensk författningssamling. De började göras 2018, och utskottet ville nu se på vilket sätt reformen har förändrat författningsarbetet. Vi konstaterar att reformen har inneburit både tids- och effektivitetsvinster, med kortare tid från regeringsbeslut till kungörande.

Det finns dock stora variationer mellan departementens handläggningstider i författningsarbetet. Utskottet förväntar sig att Regeringskansliet ser över detta. Det är också viktigt att det finns en beredskap att kunna garantera säkerheten vid eventuella driftsstörningar i systemet för kungöranden.

Herr talman! Regeringens styrning av länsstyrelserna har också granskats. Vi har riktat in oss på hur regeringen styr länsstyrelserna genom dels uppdrag i regleringsbrev, dels uppdrag som beslutats i särskild ordning, samt på hur beredningen av dessa uppdrag går till. Det är viktigt att uppdragen bereds med samordning och helhetssyn och att berörda statliga myndigheter samarbetar med länsstyrelserna. Om så inte är fallet behöver regeringen vidta styrningsåtgärder för att säkerställa att samarbete kommer till stånd.

Slutligen vill jag nämna utskottets granskning av hur regeringens beredning av förslag till EU-förordningar går till. Enligt utskottet bör valet av beredningsform för svenska ståndpunkter beträffande förslag till EU-förordningar vara grundat på samma överväganden som vid regeringsärenden.

Trots förutsättningar som man inte alltid kan påverka, såsom snäva tidsramar, är det nödvändigt med en gedigen beredning som ger ett fullödigt underlag. Det förekommer en kombination av olika beredningsåtgärder, bland annat kontinuerliga inhämtanden av synpunkter och kontakter mellan Regeringskansliet och berörda myndigheter, ibland med mycket korta svarstider.

Externa beredningsåtgärder bör därför vidtas så fort som möjligt för att ge myndigheter och andra bästa möjliga förutsättningar att bidra med relevant information av hög kvalitet. Redogörelserna talar för att det finns utvecklade arbetssätt som anpassas efter förutsättningarna i de enskilda förslagen och förhandlingarna. I detta fall har utskottet inga invändningar, och det är gott att kunna genomföra en granskning som visar att saker och ting görs på ett bra sätt.

Herr talman! Tack, Malin Björk, för viktiga frågor som vidgar diskussionen! Jag vet inte riktigt hur jag ska disponera tiden för att svara på både det som rör den aktuella frågan och det som rör den vidare frågan, som egentligen är mycket, mycket större och som handlar om integritetsskydd kontra offentlighetsprincip överlag.

När det gäller integritetsskyddet totalt förs det ständigt diskussioner. Jag väckte själv en motion förra året när det gäller att se över den typen av frågor. Hur mycket ska egentligen vara offentligt när det gäller vad som ligger på olika hemsidor om ens personliga förhållanden?

Vi har till exempel flera gånger haft diskussioner här i kammaren om brott mot pensionärer, där man på olika sajter kan läsa ut var någon bor, vilken ålder personen har och vad den har för inkomst och förhållanden. På så vis kan pensionärerna bli utsatta för uppsökande brottslig verksamhet som kan vara rent förfärlig, förödande och i högsta grad integritetskränkande. Det här är en stor diskussion som vi behöver föra.

Just ur det perspektivet är det viktigt att vi inte, när vi nu fattar beslut om en tillfällig lagstiftning för en engångsutbetalning, som ju detta handlar om, öppnar upp ännu mer omkring de här sakerna. Sedan är det klart att varje person med något så när socialt och miljömässigt ansvar gör vad man kan för att energieffektivisera. Jag tror säkert att man kan utöva de påtryckningarna även utan att få uppgift om just antalet förbrukade kilowatttimmar under 2021.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)

Herr talman! I min inledning tog jag upp exemplet med att vi är övervakade och kontrollerade och hur väldigt många uppgifter som jag själv, och förmodligen även ledamoten, upplever som personliga som samlas in av olika databaser och medieplattformer. Jag tog också upp hur påträngande det kan kännas när man får riktad reklam för att man exempelvis har varit inne på en viss sida. Jag tog det som ett exempel på hur viktigt det är att vi skyddar den personliga integriteten.

Som jag sa i ett tidigare replikskifte samlas mer och mer av den typen av information in, och här har vi att väga mellan olika intressen. Det gäller dels personer som lever med skyddad identitet och på skyddad adress, dels företagshemligheter som behöver skyddas. Där behöver man göra en avvägning, och med det omvända skaderekvisitet har man lagt en sekretess som skydd i första ledet. Offentlighetsprincipen råder dock, och man kan begära ut uppgifter. Men då ska man också kunna visa att det inte leder till men för den det berör.

Genom att detta nu sker får alla elkonsumenter plötsligt sina data överförda till Försäkringskassan. Då behöver vi ha en bra mekanism så att inte allting plötsligt får fötter, så att säga.

Jag vill återigen påpeka att exempelvis Integritetsskyddsmyndigheten, Kammarrätten i Stockholm och Energimarknadsinspektionen har ställt sig bakom förslaget och tycker att det är relevant och rimligt.

Herr talman! Det är, som jag sa tidigare, olika intressen som måste vägas emot varandra. Regeringen har gjort sitt yttersta för att hitta en lösning som blir så bra som möjligt.

I debatten hör vi att det har gått för fort och samtidigt: Oh, så långsamt det går! Det här är den lösning som är den absolut bästa under rådande förhållanden.

Som kristdemokrat värnar man människor som lever i utsatthet, och jag vet att även Vänstern gör det. Det är ett väldigt stort intresse - och det finns ett stort värde i - att skydda enskilda personer. Med en offentlighet skulle inte bara identiteten röjas utan även adressen där en person kanske lever under svåra förhållanden, till exempel för att fly undan en våldsam partner. Det måste vi undvika.

Det handlar också om företagshemligheten. En stor del - jag tror till och med att det är merparten - av elkonsumenterna har avtal med privata elleverantörer. Där råder företagssekretess. Om vi inte hade den regel som regeringen nu vill införa skulle företagssekretessen röjas. Det är alltså olika intressen som man måste avväga, och då har denna lösning blivit den som regeringen presenterar.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Jessica Wetterling för att jag får möjlighet att svara. Jag vill bara påpeka, så att alla vet om det, att anledningen till att mitt namn kom upp sent på talarlistan var tekniska problem. Jag trodde att jag hade skickat iväg en anmälan, men den hade fastnat någonstans i systemet. Men tack vare goda kamrater fick jag in anmälan så att jag kom med på talarlistan. Annars hade det varit snopet. Då hade jag fått anmäla mig vid sittande bord, och det hade också gått.

Detta är en väldigt viktig fråga. Frågan om att införa detta elstöd och att det är brådskande har drivit hela processen. Människor står faktiskt ibland på ruinens brant därför att elkostnaderna har skjutit i höjden så enormt mycket. Vi har också sett ett antal företag som har drabbats av konkurs på grund av elkostnaderna. Därför brådskar detta.

Då gäller det att hitta ett system som kombinerar och sammanför de olika mål som man vill uppnå. I denna process har man sett att just utbetalning via Försäkringskassan är det snabbaste och mest ändamålsenliga sättet, men att det finns risk för att exempelvis personer som lever med skyddad identitet skulle slinka med om offentlighetsprincipen skulle gälla. Därför väljer man att ha sekretesslagen som grundregel. Men sedan kan man vid offentlighet alltid pröva med ett omvänt skaderekvisit. Det måste kunna klarläggas att vederbörande inte utsätts för någon skada. Det är svaret.

Herr talman! Den enskildes integritet är värd att skyddas. Vi är många som reagerar negativt när vi märker att exempelvis medieplattformar kartlägger våra digitala vanor och skickar riktad reklam i försäljningssyfte. Vi upplever sådan bevakning som påträngande och oönskad. Därför är det bra att det finns en sekretesslagstiftning som skyddar oss från att verkligt integritetskänsliga uppgifter kommer i orätta händer.

Flera remissinstanser har inte bedömt att uppgifter om elförbrukning skulle anses som så integritetskänsliga att skyddsintresset överväger insynsintresset. Men tillsammans med andra uppgifter kan de ställas samman för att ge en bild av vanor, livsstil och ekonomi hos enskilda och grupper. Därför har regeringen föreslagit att uppgifterna sekretessbeläggs.

Men det ska också tilläggas i detta sammanhang att flertalet remissinstanser överlag är positiva. Integritetsskyddsmyndigheten, Kammarrätten i Stockholm och Energimarknadsinspektionen är några av dem.

Dagens ärende handlar för övrigt inte om ett stöd i den vanliga bemärkelsen. I stället är det en återbetalning av en del av de elavgifter som betalades in under förra året. Du som elkund lämnar inte in någon ansökan, utan stödet betalas ut direkt. Det går inte att välja om du vill ta del av stödet eller inte.

Den offentlighetsprincip som regleras i tryckfrihetsförordningen kan enligt 2 kap. 2 § begränsas om det krävs med hänsyn till bland annat skyddet för den enskildes personliga och ekonomiska förhållanden. Enligt förarbetena till lagen framgår att sekretess avser personliga förhållanden, exempelvis en persons adress och en persons ekonomi.

I den nu aktuella propositionen om sekretess vid Försäkringskassans handläggning av ärenden om elstöd föreslås alltså att sekretess ska gälla, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller närstående till denne lider men. Det kan faktiskt handla om personer med skyddad identitet och adress. Därför behövs detta grundskydd till att börja med.

Sekretess ska också gälla för att skydda uppgifter som skulle kunna användas för att identifiera elektriska anläggningar, det vill säga din och min elmätare. En sammanställning av sådana anläggnings-id:n kan kopplas till företagens affärs- och driftsförhållanden och är uppgifter som normalt betraktas som företagshemligheter. Om en sådan sammanställning görs offentlig kan uppgifterna användas av oseriösa aktörer och göra att företag lider ekonomisk skada.

Förslaget om sekretess har ifrågasatts. Men i vilket annat fall är en enskild persons privata konsumtion offentlig? Och vilket annat stöd från samhällets sida gentemot enskilda är offentligt?

Uppgifter om hur mycket el ett hushåll eller ett företag förbrukar är inte offentliga i dag hos dem som har avtal med privata elnätsföretag. Att de nu samlas in av Försäkringskassan är endast på grund av den skyldighet som nätföretagen åläggs för att göra utbetalningen av elstödet möjlig, något som bedöms som en nödåtgärd då många konsumenter drabbats oerhört hårt av de skyhöga elpriserna. I måndags till exempel låg elpriset i elområde 4 på 2 kronor och 11 öre per kilowattimme och i elområde 3, där jag själv bor, på 1 krona och 66 öre per kilowattimme. Detta medan priset i norra Sverige samma dag låg på bara 61 öre per kilowattimme. Ungefär så såg det ut i stora delar av landet förra vintern också.

Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Fru talman! Vi har i förhandlingar med tre andra partier accepterat en tillfällig frysning på tre år som kommer att ge utrymme för ett reformarbete. Där kommer vi att få ett effektivare bistånd där fler kronor kommer att nå fram till de mest behövande och till de prioriterade områden som finns beskrivna i budgeten.

Tomas Eneroth, en före detta regeringsföreträdare, säger att Socialdemokraterna står upp för biståndet. Men tittar man på siffrorna ser man att det inte är mer än 0,91 procent som Socialdemokraterna lägger på bistånd i årets budget, trots att man inte har behövt förhandla med någon annan.

Jag tycker att det är Tomas Eneroth som ska stå till svars i stället. Nu har han tyvärr ingen möjlighet att svara, men han kanske skulle kunna göra det på något annat sätt. Skulle Tomas Eneroth vara beredd att införa ett tak på biståndet på motsvarande sätt som vi nu har fått med oss de andra regeringspartierna på att göra?

När det så gäller effektiviseringen och det som Tomas Eneroth börjar så oro om - att vissa organisationer skulle slå ut andra - är det snarare så att det är på bekostnad av kärnstödsorganisationerna som man behöver fokusera. Där har man flera olika organisationer som i ett och samma land jobbar med precis samma saker. Det kan också vara så att man i ett land jobbar med en viss sak medan den görs av en annan organisation i ett annat land. Det är där man behöver effektivisera.

Fru talman! Tack, Tomas Eneroth, för att du ger mig tillfälle att förtydliga om jag var oklar eller uttryckte mig slarvigt! Självklart pågår det en dialog, och min kollega är precis på väg till ett sådant möte. Vi har fortlöpande haft möten tidigare också.

Det jag uttryckte förhoppning om var att civilsamhället ska uppleva att de blir inkluderade på motsvarande sätt. Men jag vill återigen säga det att det är lite magstarkt att ett parti som plötsligt ryckte undan 18 procent av det totala biståndet så att det drabbade civilsamhällesorganisationerna med 38 procent under innevarande år ifrågasätter att vi fryser biståndsnivåerna. Det handlar om att göra det förutsägbart och planerbart.

Med de effektiviseringsåtgärder och den reformagenda vi har skissat på tror jag att vi kommer att få se att biståndet verkligen blir mer effektivt och att fler kronor kommer att nå fram till de mest hjälpbehövande, att det som vi har skrivit upp i budgeten om ökat klimatbistånd och fortsatt stöd till kvinnors och flickors rättigheter och så vidare kommer att uppfyllas och att våra samarbetspartier därigenom också kommer att motiveras. Det jag har hört när jag har lyssnat på dem i debatten är just att det är oförutsägbarheten och risken att pengar försvinner längs vägen som gör att de är kritiska till biståndet. Detta behöver vi rätta till.

Fru talman! Jag tackar Janine Alm Ericson för nya frågor som är viktiga att diskutera.

Låt mig fortsätta att utveckla det jag inte riktigt hann med i ett tidigare replikskifte kring effektiviseringar. Vi har väldigt många olika organisationer, såväl FN:s kärnstödsorganisationer och andra stora organisationer som civilsamhällesorganisationer, som jobbar med en och samma sak. Då kan man behöva se över vilka som gör det på mest effektiva sätt. Det är detta jag menar med effektivisering. Fokuserar man medlen på detta kan man få lika bra eller ännu bättre effekt genom att samarbeta med färre organisationer. OECD-Dac och även EWA har pekat på att Sveriges bistånd under åren har slirat iväg och spritts ut på för många olika organisationer och fokusområden, vilket gör det ineffektivt.

Det är denna typ av fokusering och effektivisering som behöver göras, och då frigör man också medel för att stärka andra områden, exempelvis Ukraina, som i nuläget behöver väldigt mycket stöd och som redan är ett av Sveriges främsta bidragsmottagarländer.

I den här diskussionen måste vi också komma ihåg att Sverige bedriver bistånd genom EU. Vi har inte pratat så mycket om den delen än, men där har vi ju en stor samlad kraft som vi kristdemokrater menar att Sverige behöver utnyttja. Vi behöver påverka andra länder inom EU, både när det gäller biståndet globalt och inte minst när det gäller Ukraina.

Fru talman! Jag vill tacka Janine Alm Ericson för ett engagerat inlägg. Eftersom jag behöver gå till ett annat möte efter denna debatt vill jag passa på att skicka med den påminnelse jag gav till Lotta Johnsson Fornarve. Även Miljöpartiet har hög svansföring, men för att även ni ska vara kapabla att genomföra den höjning av biståndet ni vill göra är ni beroende av att samarbeta med andra. Det parti ni har samarbetat med tidigare i regeringsställning gjorde den historiskt mest brutala slakten av biståndet, med 18 procent av biståndet totalt och 38 procent som direkt drabbade civilsamhällesorganisationerna. Ha detta i åtanke framöver.

Vi har pekat ut en riktning. Vi ska bekämpa fattigdom och möta humanitära behov. Vi ska stödja barnens rätt och civilsamhället. Vi ska kämpa för demokrati och mänskliga rättigheter och höja klimatbiståndet. Vi ska stå upp för kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter, SRHI och hbtqi-personers förutsättningar och rättigheter. Allt detta finns med i budgeten, och med denna inriktning kommer det givetvis att ske förhandlingar framöver. Till exempel ska min kollega möta biståndsministern i dag, så det pågår diskussioner.

Fru talman! Jag tackar Lotta Johnsson Fornarve för stödet för ett tak för avräkningar. Jag hoppas att ni kan påverka era samarbetspartier vad gäller att införa ett sådant så att vi slipper vara med om sådana brutala ryck som skedde tidigare i år.

När det gäller oron för att biståndet ska minska handlar det inte om några brutala siffror. Utifrån den prognos som finns för bni-tillväxten är 2023 års bistånd 0,88 procent av årets, en siffra som har upprepats flera gånger i dag. För 2024 beräknas den ligga på 0,86 procent och året därefter på 0,82 procent. Det är trots allt fortfarande marginella summor det handlar om; det är tusendels procent.

Under tiden kommer en effektivisering att ske så att varje krona kommer att träffa ännu mer rätt än den gör i dag.

Det handlar inte om att vi ska skära ned biståndet till FN-organisationerna och andra som tar emot kärnstöd utan om att en större andel ska förmedlas via civilsamhället. Här måste vi titta på vilka som gör detta bäst. Det kanske är doktor Mukwege i östra Kongo som är bäst på att stå upp för kvinnors rättigheter och motverka den destabilisering som väpnade grupper gör på andras bekostnad. Då är det han som ska ha pengarna och inte en annan organisation.

Fru talman! Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för berömmet! Det är jätteviktigt att vi har den här dialogen. Vi lever ju i en ofullkomlig värld, och detta gäller även politiken.

Vi har båda höga ambitioner, Lotta Johnsson Fornarve, men för att vi ska få våra ambitioner genomförda behöver vi dessvärre samarbeta med andra eftersom varken Vänsterpartiet eller Kristdemokraterna har 51 procent av väljarstödet. Då krävs det att man förhandlar. Ni ska förhandla med ett parti som är berett att mitt under ett pågående budgetår rycka undan 38 procent av biståndet till civilsamhällesorganisationerna, så vi kanske ska balansera det här.

Trots att vi i Kristdemokraterna samarbetar med två partier som hade velat sänka biståndet mer har vi lyckats få igenom avgörande reformförslag som innebär ett bibehållet högt bistånd på 0,88 procent av bni och ett tak för avräkningar.

När det gäller avräkningstaket, eller avräkningar över huvud taget, vill jag påminna om att detta är någonting som OECD-Dac godkänner. Vi ska jämställa flyktingmottagande i våra egna länder med det flyktingmottagande som många biståndsländer har. Det är detta som är grunden till att avräkningarna finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Jag instämmer med Lotta Johnsson Fornarve - jag hade helst velat se att det hade varit noll i avräkningar. Men med ett tak på 8 procent ligger vi 10 procentenheter bättre till än vad Socialdemokraterna åstadkom i april i år när man sänkte med 18 procent.

Fru talman! Anna Lasses och alla andra kan lita på att Kristdemokraterna kommer att fortsätta hålla i. Biståndet är en otroligt viktig del av Kristdemokraternas ideologiska grund. Solidaritet med medmänniskor som har större behov än vad vi har är en av Kristdemokraternas grundprinciper, så detta kommer Kristdemokraterna verkligen att hålla i - det kan jag lova.

Jag håller med om att alla ska vara med i processen, och det utgår jag från att man kommer att inbjudas att vara framöver. Jag vill dock betona att de åtgärder som vidtas nu, och den inriktning som vi har skissat på i den kristdemokratiska biståndspolitiska rapporten, inte är något som har gjorts hipp som happ, utan detta har vi grundat på forskningsrapporter och utvärderingar från OECD-Dac, IDA, Expertgruppen för biståndsanalys och så vidare. Vi föreslår reformer som regeringspartierna har accepterat, exempelvis när det gäller garantier, Swedfund och att låta en större andel gå via civilsamhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Jag har gott hopp om att våra samarbetspartier kommer att fortsätta lyssna på oss. Vi har ett djupt och långvarigt engagemang i biståndsfrågor. Vi har också ett stort förtroende i dessa frågor, och detta är vi naturligtvis måna om att upprätthålla, vårda och vidareutveckla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Fru talman! Tack, Anna Lasses, för kloka frågor!

Just avräkningstaket tror jag kommer att vara helt avgörande framöver för att bidra till helheten i budgeten. Det är en viktig förhandlingsvinst för oss kristdemokrater som delvis gör att vi accepterar att vi inte riktigt uppnår enprocentsmålet i år. Men Kristdemokraternas ambition är naturligtvis att i kommande förhandlingar kunna höja det.

Vi har skissat på en reformering av biståndet i vårt biståndspolitiska program, och många av skrivningarna finns med nästan ordagrant i regeringens budget. Med tanke på den effektivisering som kan ske är min förhoppning att våra samarbetspartner i regeringsunderlaget kommer att se att varje krona kommer till nytta. Då kan det, med tanke på de otroliga behov som finns runt om i världen, vara motiverat att höja till 1 procent och ha detta som ett åtagande, vilket vi vill.

När det gäller processen tror jag att vi får ha respekt för att det har gått väldigt kort tid sedan regeringen tillträdde. Alla detaljer kan inte vara på plats. Det pågår just nu en ganska forcerad process för att man ska hinna med det som är möjligt i nuläget.

Jag utgår dock från att man kommer att involvera civilsamhället och ha en dialog med oss i utskottet, och även i riksdagen, längre fram när det hela kommer in mer i gängse banor arbetsmässigt.

Fru talman! Sverige är sedan många år en humanitär stormakt och en förebild för världens länder genom vårt generösa bistånd som går till att bekämpa fattigdom och stärka kampen för demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Det ska vi vara stolta över och vidareutveckla.

I olika utvärderingar, bland annat av OECD-Dac, har svenskt bistånd fått kritik. Det har blivit alltför spretigt, har många olika mål och strategier och förmedlas via många olika organisationer. Det gör biståndet mindre effektivt. Det blir svårare att följa och utvärdera om det verkligen ger avsedd effekt.

Flera bedömare har också påtalat att Sverige som nation inte har tagit till vara det inflytande vi rimligen borde kunna begära i FN-systemet med tanke på att vi är en av världens främsta biståndsgivare i förhållande till befolkningsstorlek.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Som kristdemokrat är jag en stark förespråkare för ett generöst och effektivt bistånd. Som många känner till har jag egna erfarenheter efter fyra års arbete som sjuksköterska i ett land i Afrika. Med ett snart fyrtioårigt perspektiv och fortlöpande, så gott som dagliga, kontakter med landet samt inblick i många andra biståndsländer har jag sett både goda och dåliga exempel. Det finns verkligen behov av att reformera biståndet så att det blir än mer effektivt och träffsäkert.

Vi vill ju att varje krona ska nå fram dit där den gör allra bäst nytta för att lyfta människor ur fattigdom och ge kunskap och redskap för utveckling och självförsörjning till individer men också till lokalsamhällen och hela nationer.

Regeringen lyfter därför fram några tematiska prioriteringar: fattigdomsbekämpning, hälsoinsatser för de mest utsatta, demokratibistånd till människorättsförsvarare och demokratikämpar, utökat och effektiviserat klimatbistånd samt flickors och kvinnors rättigheter och möjligheter.

Regeringen vill också kanalisera en större andel av biståndet via civilsamhället och fokusera det multilaterala samarbetet på organisationer som har de utpekade tematiska prioriteringarna samt på humanitär flyktinghjälp och barns rättigheter.

Låt mig säga några ord om civilsamhällesorganisationerna. De har långvariga och djupgående kontakter med sina syskonorganisationer i mottagarlandet. Det skapar ömsesidigt förtroende och minskar risken för korruption. Dessutom har de ofta en slimmad administration vilket gör att mindre pengar försvinner efter vägen. Det finns organisationer som förmedlar 87 procent av de insamlade medlen till de hjälpbehövande.

Fru talman! Jag är stolt över att det i regeringens förslag nu ingår en kristdemokratisk innovation. För första gången i historien sätts ett tak för avräkningar för flyktingmottagandet i Sverige. Det som hände i april i år när Socialdemokraterna plötsligt ryckte undan 18 procent av de så kallade biståndslimitarna var destruktivt. Det drabbade civilsamhällesorganisationerna med i snitt 38 procent av deras budgetar under innevarande budgetår - utan förvarning. Det gjorde Sverige till den största mottagaren av svenskt bistånd. Det är magstarkt att just Socialdemokraterna nu kallar regeringens reformering för en slakt av biståndet. Regeringens tak på 8 procent för avräkningar förhindrar att något motsvarande upprepas.

Regeringen utökar också de statliga garantierna och ger ett kapitaltillskott till Swedfund för bland annat ökade klimatinvesteringar. Både Sidas garantier och Swedfunds investeringsstöd har i utvärderingar visat sig ge mycket goda effekter genom att möjliggöra investeringar för att utveckla företag och göra klimatanpassningar i utvecklingsländer.

Allt detta ligger väl i linje med Kristdemokraternas biståndspolitiska program som kom i somras.

Att utveckla handel i både stor och liten skala är ett viktigt sätt att driva utveckling. När exempelvis kvinnliga jordbrukare får avsättning för sina produkter visar forskningen att inkomsterna i första hand går till barnens utbildning. Man skaffar skoluniformer, pennor, skrivböcker och näringsrik kost till barnen. Nästa steg är ofta att förbättra det egna hemmet. Man kanske ersätter palmbladstaket med ett plåttak som är mer motståndskraftigt mot regn och stormar.

När man klarat det grundläggande och livets nödtorft kanske man har råd att anställa någon som då också får del av det ökade välståndet, och i nästa steg kanske man kan skaffa sig ett transportmedel så att man kan transportera sina grödor till marknaden i staden i stället och få ännu större avkastning av sitt arbete. På så sätt sprids goda ringar på vattnet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Det här kan jämföras med hur männen agerar. Om de får en liten extrainkomst är det tyvärr ofta så att den går till egen konsumtion av till exempel alkohol eller kanske till prostituerade.

På en punkt avviker den här överenskommelsen från kristdemokratisk politik. Det gäller enprocentsmålet. Vi kristdemokrater står fortfarande upp för att det är en god princip att avsätta en viss andel av bni för bistånd - 1 procent - med tanke på de stora behov som finns i vår värld. De behoven har dessutom ökat på grund av pandemin, torkan och svälten på Afrikas horn och Rysslands krig i Ukraina.

Men - och detta är ett viktigt men - i fyrpartiöverenskommelsen och i budgeten finns en föredömlig långsiktighet i och med att biståndet fryses på nivån 56 miljarder kronor per år. Det innebär en sänkning med 1,4 miljarder kronor jämfört med årets budget, men det ligger fast på den nivån i tre år oberoende av om vi går in i en lågkonjunktur under kommande år. Med enprocentsmålet skulle biståndet i så fall sänkas.

Kombinerat med ett tak för avräkningar på 8 procent ger vårt förslag en långsiktighet och planerbarhet som överträffar Socialdemokraternas. De ryckte först bort 18 procent av biståndet för flyktingmottagande och gjorde sedan själva i höstens budgetmotion avsteg från enprocentsmålet så att det skulle hamna på 0,91 procent, det vill säga bara en bråkdel högre än regeringens 0,88 procent.

Det är också viktigt att framhålla att Sverige fortfarande är ett internationellt föredöme som biståndsgivarland. Det är bara Luxemburg i hela världen som överträffar Sverige i andel av bni. Kom ihåg det när ni hör vänstergänget gå på om ett slaktat bistånd! Med det förslag regeringen lagt fram kan Sverige bli inte bara det mest generösa utan också det mest effektiva biståndslandet.

Med detta vill jag yrka bifall till förslagen i utskottets betänkande.

(Applåder)

Herr talman! Tänk att jag kunde förutse att jag skulle få den frågan.

Lita på att Kristdemokraterna står upp för enprocentsmålet! Lita på att det inte hade blivit en fast nivå som ligger bara 1,4 miljarder under årets budget om inte Kristdemokraterna hade varit med och stridit för enprocentsmålets bevarande!

Vi nådde inte riktigt ända fram. Men vi nådde nästan lika långt som det stora socialdemokratiska partiet ensamt förmådde i sin budget när man inte behövde förhandla med ett enda parti. Vi landar i regeringsförslaget på 0,88 procent av bni. Ni landar som stort regeringsbärande parti på 0,91 procent. Ni förmådde bara komma 0,03 procentenheter högre än vi, så jag tycker nog ändå att de här orden går tillbaka. Ni kan lita på Kristdemokraterna.

Vi kämpar för ett effektivt bistånd, och civilsamhället är en hörnsten i att detta ska kunna förverkligas därför att vi ser att civilsamhället har en helt annan approach i arbetet. Man bygger på långsiktiga kontakter med mottagarländerna. Man har sina systerorganisationer. Det finns en stor trohet däremellan som motverkar korruption och ökar effektiviteten. Det är något som jag har sett med egna ögon och som jag är övertygad om att vi kommer att kunna vidareutveckla med den nya regeringen och den reformering av biståndet som vi har framför oss.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för anförandet. Det var många intressanta frågor som dök upp när jag hörde ledamoten tala och inte minst under de efterföljande replikskiftena.

Bland annat talade ledamoten om att man nu frångår en 50-årig tradition. Samtidigt frångår Socialdemokraterna själva samma tradition, och om man granskar den år för år ser man att den faktiskt har varierat lite grann. Det är inte alla år man har nått upp till exakt 1 procent under de här 50 åren heller.

Nu åberopas ett kongressbeslut. Om nu kongressbeslutet är så tillförlitligt och så styrande, hur kommer det sig då att det tidigare regeringspartiet inte förmår prioritera 1 procent i årets budget utan hamnar på 0,91 procent? Det är ju mycket märkligt. Hur ska man då kunna lita på detta kongressbeslut i fortsättningen?

Sedan har vi hört en massa försök att låtsas som om regeringen inte prioriterar en massa områden trots att det uttryckligen står i budgeten om att vi ska bekämpa fattigdom, att det ska vara humanitärt bistånd, att vi ska stödja civilsamhället, att vi ska utveckla demokrati och mänskliga rättigheter, klimatbistånd och kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter. Det står även i budgeten om SRHR och hbtqi-personers rättigheter. Ändå talar ledamoten som om detta inte fanns.

Dessutom gick den förra regeringen detta år och skar ned 18 procent på biståndet för flyktingmottagande i landet. Var finns trovärdigheten?

(Applåder)

Fru talman! En av de mest akuta välfärdsfrågorna just nu är de långa väntetiderna till vård och behandling, som mer än fördubblades under den förra regeringen. Det kan medföra att allt fokus läggs på sjukhusvården. Det är dock primärvården, den nära vården, som utgör basen för hälso- och sjukvården, och kan man tidigt fånga upp och behandla hälsorisker och sjukdomstillstånd där kan sjukhusvård ofta förebyggas och undvikas.

I våra grannländer ligger en mycket större andel av sjukvården i primärvården än vad den gör i Sverige, där vi har det väldigt sjukhustungt. Min fråga är hur sjukvårdsministern vill förändra balansen mellan primärvård och sjukhusvård så att fler patienter kan få vård på sin hälso- eller vårdcentral och så att fler läkare vill utbilda sig och jobba som allmänmedicinska specialister i primärvården.

Fru talman! Efter denna allmänpolitiska debatt ska vi försöka att återgå lite grann till utgiftsområde 1.

Regeringen har lagt fram ett förslag till budget där de olika delarna nu behandlas utskott för utskott. Konstitutionsutskottet hanterar Rikets styrelse, det vill säga statschefen, med Kungl. Hov- och Slottsstaten, riksdagen, Regeringskansliet och länsstyrelserna och ett antal organ och institutioner som Justitieombudsmännen, Riksrevisionen och Sametinget. Utskottet hanterar också demokratipolitik och mänskliga rättigheter, nationella minoriteter, medierna och insatser för att stärka delaktigheten i EU-arbetet.

Ett par punkter som har väckt uppmärksamhet tidigare under debatten är anslagsökningen på 500 miljoner kronor till Regeringskansliet med anledning av det allvarligt förändrade säkerhetspolitiska läget, Sveriges ansökan om medlemskap i Nato och ökade resurser för att hantera det svenska ordförandeskapet i EU. Det är helt nödvändiga ökningar, och det är märkligt att vissa partier vill spara på detta.

Jag vill också nämna det ökade anslaget till riksdagen med 14,6 miljoner kronor kopplat till det svenska EU-ordförandeskapet under första halvåret 2023. Syftet är att riksdagen förväntas skapa arenor där parlamentariker från EU:s medlemsstater, Europaparlamentet, kandidatländer med mera träffas för att diskutera aktuella frågor av gemensamt europeiskt och parlamentariskt intresse. Riksdagen kommer att stå värd för åtta konferenser, varav en kommer att ha konstitutionsutskottet som värd.

Fru talman! Flera talare har kommenterat olika punkter i budgetförslaget för utgiftsområde 1. Huvuddelen av mitt anförande vill jag därför lägga på en av grunderna för vår svenska demokrati - respekten för de mänskliga rättigheterna. Vi som politiskt folkvalda i Sveriges riksdag måste vara demokratins och de mänskliga rättigheternas väktare, såväl här i Sverige som internationellt. "Målet är sektorsövergripande och ska genomsyra all politik", som det formuleras i betänkandet. Vi har som nation ställt oss bakom internationella deklarationer. Det förpliktar. Vi ska ha ett starkt rättsligt och institutionellt skydd av de mänskliga rättigheterna. I offentlig verksamhet ska finnas ett samordnat och systematiskt arbete med mänskliga rättigheter. Därför är det nödvändigt att vara både ödmjuk och lyhörd, inte bara gentemot internationella granskningar utan även när det kommer olika rapporter om brister.

En sådan öm tå gäller religionsfriheten, en omistlig del av de mänskliga rättigheterna. Jag vill citera artikel 18 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna: "Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor."

Religionsfriheten finns inskriven också i Sveriges grundlag, i delvis annan språkdräkt men med samma grundinnehåll. Även i FN:s barnkonvention, som numera är svensk lag, fastslås barns rätt till en tro.

År 2020 publicerade Sveriges kristna råd en enkät som omfattade omkring 400 kristna skolungdomar från olika kyrkotraditioner. Resultatet var chockerande. Varannan ung person hade upplevt kränkningar i skolan med anledning av sin tro i form av förlöjligande och nedsättande värderingar från omgivningen. Än värre var att hälften av dessa kränkta ungdomar hade upplevt kränkningen från sin lärare.

Enligt Diskrimineringsombudsmannen är religion eller trosuppfattning en diskrimineringsgrund. I förra veckan publicerades DO:s slutredovisning av ett regeringsuppdrag om diskriminering som har samband med religion. Han beskriver att särskilt trakasserier och diskriminering av troende elever, av alla religioner, är ett omfattande problem.

Att denna rapport nu har avlämnats är viktigt för att man ska kunna komma till rätta med problematiken. I 2000-talets Sverige ska vi värna om den mänskliga rättigheten att ha en tro - och att avstå från att tro. Båda grupperna ska mötas med samma respekt.

Ett närliggande område som vidrörts lite grann här under dagen är antisemitism. Det är ett systematiskt gissel som drabbat judisk befolkning runt om i världen i tusentals år. Enskilda personer med judiskt ursprung beläggs med schabloniserade egenskaper och utsätts för en svartmålning och ett skuldbeläggande som under århundranden utgjort grogrund för pogromer och inte minst nazitidens försök att förinta alla judar.

Tack och lov lyckades man inte, även om såren lever kvar hos dem som överlevde. För mig ligger berättelserna nära, då jag i tonåren blev nära vän med den tysk-judiska konstnärinnan Lotte Laserstein, född 1898. Hon hade den stora turen att få en inbjudan till Sverige 1938, den sista månaden som gränsen var öppen för judar att lämna Tyskland. Men i stort sett hela hennes släkt blev utplånad. Bara en syster överlevde som ett nervvrak, svårt traumatiserad, och ett kusinbarn i Schweiz.

Om detta må vi berätta så att det inte upprepas. Därför är det så viktigt att regeringen understrukit att hågkomstresorna till kontinentens koncentrationsläger ska fortsätta för att nya generationer ska få möjlighet att på plats inse att det fasansfulla som hänt inte ska få hända igen.

Herr talman! Sverige har ett högt anseende internationellt för vårt generösa bistånd.

Majoritetens partier har kommit överens om en reformering av biståndet där kärnstödet minskas och en större andel ska förmedlas via civilsamhällesorganisationer. Det hörs en oro att fokus ska förflyttas till kortsiktiga, akuta åtgärder i stället för att ligga på långsiktigt utvecklingsbistånd. Långsiktigt utvecklingsbistånd ger befolkningen i låginkomstländer förutsättningar att exempelvis förbättra jordbruksmetoder för att stärka samhällets motståndskraft mot fattigdom, hunger och klimateffekter och på så vis öka sitt oberoende av nödhjälp. Det hjälper länderna att ta viktiga steg mot självförsörjning.

Min fråga till biståndsministern är hur vi ska utforma biståndet framöver så att det svenska biståndet i än större utsträckning än tidigare ska bidra till att bygga starka, demokratiska och motståndskraftiga samhällen.