Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Jag vill inleda mitt tal med att rikta mina tankar till anhöriga, barn och familjer som har drabbats av de fruktansvärda kvinnomord som har skett den senaste tiden. Jag konstaterar återigen att män mördar och kvinnor mördas, både av för dem okända män och av de män som står dem allra närmast. Det händer igen och igen. Det är ett av vår tids allra största misslyckanden, och det är också ett hot mot både vår demokrati och tryggheten i samhället.

För regeringen har landets säkerhet och medborgarnas trygghet absolut högsta prioritet. Med det som grund sker nu ett paradigmskifte genom att fokus flyttas från förövare till brottsoffer. Det är dags att kvinnor och barn äntligen får ett människovärde i strafflagstiftningen. Nu kommer kvinnors, flickors och barns rätt till trygghet att gå före farliga förövares intressen.

Mäns våld mot kvinnor ska bekämpas med samma kraft som gängkriminaliteten, och den här regeringen genomför reform på reform. Sekretesshinder mellan myndigheter har rivits för att förebygga våldshandlingar. Grova och upprepade våldtäkter ska nu kunna bestraffas med livstids fängelse, och ett nytt och mycket viktigt straff kommer att införas under våren. Det kommer att innebära att pedofiler, serievåldtäktsmän och kvinnomördare som har hög återfallsrisk kan låsas in på obestämd tid.

Det ska råda nolltolerans för mäns våld mot kvinnor. Ett särskilt ministerråd kommer att inrättas för att samla arbetet. Situationen kräver att vi alla gör allt. Arbetet med mäns våld mot kvinnor måste fortsätta inom alla områden, och det leds av regeringen och av vår statsminister.

Ekonomiskt våld är ofta ett osynligt men förödande övergrepp. Det handlar om kontroll och makt och om att ta ifrån en människa hennes självständighet. Det kan vara att man hindras från att arbeta, att skuldsättas mot sin vilja eller att hållas kvar i långdragna ekonomiska processer långt efter att relationen har tagit slut. Det ekonomiska våldet är ett av de allra största hindren för att man ska kunna lämna en våldsam relation. När den egna ekonomin är helt sönderslagen blir det praktiskt taget nästan omöjligt.

Att lämna en relation fylld av våld är inte bara bland det svåraste en kvinna kan göra, utan det är också bland det farligaste. Just i det skedet, där och då, handlar det om liv eller död. När en kvinna väl vågar ta ett sådant beslut måste alla delar av det skydd som ska komma sluta upp hela vägen. Därför inför regeringen ett särskilt lämnaprogram inom åtgärdsprogrammet med syfte att ingen ska tvingas vara kvar i en våldsam relation på grund av ekonomi, beroende eller praktiska skäl.

Lämnaprogrammet samlar insatser som rör skydd, boende, myndighetskontakter och ekonomisk självständighet för att man ska kunna bryta det ekonomiska våldet och det grepp som finns. Det ska ge verkliga möjligheter att börja om på nytt.

Riksrevisionen har granskat statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relation under åren 2014–2024. Den största delen rör alltså den rödgröna regeringsperioden. Granskningen visar på ett stort behov av förbättringar i styrning och uppföljning, i lagstiftningsprocesser och i myndigheters arbete. Samtidigt konstaterar Riksrevisionen att regeringen på senare år har vidtagit många åtgärder för att stärka skyddet för våldsutsatta i stort och lyfter fram flera positiva exempel på det.

Regeringen har till exempel stärkt det hyresrättsliga skyddet för våldsutsatta, infört ett nytt regelverk för skyddat boende och stärkt skyddet för barn. Barnens skydd mot våld går nu före vikten av att ha kontakt med båda föräldrarna. Regeringen har också lämnat utredningsdirektiv som beaktar ekonomiskt våld. Det gäller utredningsdirektivet om straff för psykiskt våld, som nu bereds i en lagrådsremiss.

Även den utredning om stärkt skydd för den som vill separera, som handlar om nya regler för bodelning och betänketid, lyfts fram av Riksrevisionen. Man konstaterar att flera centrala problem har identifierats, såsom att förhalning av bodelningsprocesser är en ekonomisk form av eftervåld.

Regeringen har när det gäller samverkan genomfört mötesserier med myndigheter, kommuner, civilsamhälle och forskare. I fråga om styrning och myndigheternas arbete konstaterar Riksrevisionen att arbetet med kunskap och rutiner kan förbättras. Det behövs också en genomlysning så att inte våldsutövare ska kunna utnyttja myndigheternas system.

Det pågående myndighetsuppdrag som sju myndigheter tillsammans har haft har handlat om att sammanställa och sprida information om ekonomiska aspekter av våld i nära relation. Det har nu både förlängts och utökats. Det är viktigt eftersom våldsutövare ofta använder sig av myndighetskontakter och ersättningssystem. I enlighet med Riksrevisionens rekommendationer innefattar uppdraget nu också att höja kunskapen hos anställda om hur olika våldsformer hänger ihop med varandra och att kartlägga myndigheters system och rutiner så att de inte ska kunna utnyttjas av våldsutövare.

Ekonomiskt våld ska inte längre få vara det som tvingar kvinnor kvar i destruktiva relationer. Regeringen välkomnar granskningen och kommer att se till att de rekommendationer som ges tas till vara.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar riksdagsledamoten för en viktig fråga.

Styrningen av myndigheterna är en viktig del, och det är en huvudpunkt i det som Riksrevisionen lyfter upp i sin granskning. Man framhåller att det sedan lång tid tillbaka finns förbättringsmöjligheter. Myndigheter styrs genom regleringsbrev, men de styrs också på många andra sätt, till exempel genom uppdrag. Det sker löpande, medan regleringsbreven skickas en gång om året.

Som jag precis nämnde pågår ett viktigt myndighetsuppdrag för sju myndigheter. Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Konsumentverket, Migrationsverket, Pensionsmyndigheten, Statens servicecenter och Jämställdhetsmyndigheten jobbar nu tillsammans med detta, och uppdraget har nu utökats. Detta arbete ska dessutom göras tillsammans och samordnas med Skatteverket och Kronofogdemyndigheten. I princip alla relevanta myndigheter har här ett stort och viktigt uppdrag.

Från april 2025 har regeringen därtill rivit den sekretess om informationsutbyte som rått mellan myndigheter. Det är oerhört viktigt att myndigheterna kan samverka i sitt arbete. Det är därför en viktig förändring för att kunna jobba mer förebyggande.

Vidare pågår också arbetet med en ny nationell strategi, där man kommer att titta på just styrning och uppföljning av arbetet. Det pågår alltså väldigt mycket arbete när det gäller myndigheternas styrning.

Vi har också flera andra uppdrag. Jämställdhetsmyndigheten har i uppdrag att ta fram och sprida forskningsbaserad kunskap och analysera ekonomiska konsekvenser av hedersrelaterat våld och förtryck. Utredningen om arbetet mot könsrelaterat våld och hedersrelaterat våld och förtryck har också lämnat sitt slutbetänkande, som är på remiss, och har lämnat förslag på stärkt styrning och uppföljning. Det pågår alltså ett oerhört stort arbete just när det gäller myndigheterna.

(Applåder)

Fru talman! Som jag konstaterade i mitt anförande finns det ingen anledning för någon regering eller någon politiker att känna sig nöjd med det läge som råder i dag. Jag kan också reflektera lite över ledamotens hårda ton med tanke på att större delen av denna granskning, där det som sagt finns en hel del kritik, gäller den socialdemokratiska, rödgröna regeringstiden och inte den här regeringen. Tvärtom konstateras att det på senare år har genomförts många åtgärder för att skydda våldsutsatta. Lite självkritik skulle alltså kanske också kunna vara på sin plats.

Det ekonomiska våldet har under lång tid varit eftersatt i arbetet. Om jag själv ska försöka förstå varför antar jag att det är för att det rör sig om en indirekt form av dödligt våld. Fokus har i hög grad legat på att skydda från det direkta fysiska våldet. Men som också konstateras är det ekonomiska våldet ett av de största hindren för att kunna lämna en relation som kan ha en dödlig utgång. Det är alltså absolut ett prioriterat område.

Sedan håller jag inte med om att myndigheter bara styrs med regleringsbrev. Myndigheter får uppdrag och rapporterar löpande till regeringen, och arbetet utformas och förbättras hela tiden. Regleringsbrev är inte det enda sättet att styra myndigheter på.

Som jag sa: Det pågår arbete. Inte minst den nationella tioåriga planen mot mäns våld mot kvinnor kommer också att till väldigt stor del handla om uppföljning. Jag tycker att det är onödigt att föregripa det stora arbetet. Ekonomiskt våld kommer utan tvekan att prioriteras av den här regeringen. Jag tror att detta är mer än tydligt med tanke på det jag redan har konstaterat.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Jag har en fråga.

Nu har ju den moderatledda regeringen genomfört oerhört många förändringar i lagstiftningen för att skydda kvinnor och barn mot våld. Detta är något som vi har kämpat för oerhört länge. När det gäller de lagförändringar som jag redogjorde för, som exempel bland många andra åtgärder, har vi fått kämpa mot den socialdemokratiska regeringen under lång tid.

Bland de exempel jag räknade upp fanns att straffen för grova och upprepade våldtäkter nu ska skärpas så att dessa brott faktiskt ska kunna ge livstids fängelse. Men Vänsterpartiet, som Socialdemokraterna samarbetar med som regeringsalternativ, har varit emot det.

Nu under våren inför vi ett väldigt viktigt straff som innebär att serievåldtäktsmän, pedofiler och kvinnomördare med väldigt stor återfallsrisk ska kunna låsas in på obestämd tid. Detta är en lagskärpning som vi har drivit under flera års tid, och vi försökte också förmå Socialdemokraterna att driva frågan under den tid de var i regeringsställning. Men där fick vi nej, med motiveringen att man ska straffas utifrån allvaret i det man har gjort, inte utifrån vad man kan tänkas göra.

Min fråga till ledamoten är: Hur ställer sig Socialdemokraterna till de straffskärpningar som nu sker under den moderatledda regeringen?

Fru talman! Jag konstaterar att jag har pratat väldigt mycket om ekonomiskt våld i mitt anförande och i tidigare repliker.

Ekonomiskt våld är en av flera våldsformer. En del av kritiken handlar också om att det saknas kunskap om hur våldsformerna hänger ihop. Ekonomiskt våld är en del av det våld som kvinnor utsätts för. Det är inte bara en helt egen fråga.

Som jag redan har redogjort för pågår det oerhört mycket arbete från regeringens sida när det gäller ekonomiskt våld.

Jag tolkar ledamotens svar som att ledamoten helt enkelt inte vill ge mig svar på var Socialdemokraterna står i frågan om straffvärdet när det gäller att kunna låsa in mördare och pedofiler med återfallsrisk på obestämd tid.

Den här granskningen handlar till största delen inte om den här regeringens regeringstid utan om de socialdemokratiska och rödgröna regeringarnas regeringstid. Därför ställer jag nu frågan – för detta framgick inte heller riktigt ur ledamotens anförande – vilken självkritik Socialdemokraterna har när det gäller deras egen regeringstid. Vad skulle Socialdemokraterna ha gjort annorlunda?

Ledamoten påstår att vi är emot kriminalisering av ekonomiskt våld, men det stämmer inte. Tvärtom pågår flera utredningar som innefattar detta. Det kommer garanterat att tas om hand av den här regeringen. Men finns det någon självreflektion gällande alla de år då den socialdemokratiska regeringen ledde arbetet mot ekonomiskt våld mot kvinnor? Det är ju detta som Riksrevisionens kritik handlar om.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut, alltså avslag på motionerna och att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna.

Jag vill inleda mitt anförande med att berätta om något som jag troligtvis redan har talat om tidigare i någon debatt här i kammaren. Jag vill berätta om min uppväxt. Det var en ganska traditionell uppväxt på 60- och 70-talen. Jag växte upp i en arbetarfamilj. Pappa var metallarbetare. Han var kolare från början – det är knappt någon i dag som vet vad det är – men han blev sedermera metallarbetare och resemontör. Mamma var hemma. Jag är yngst av fem syskon. Det var en ganska normal familj vid den tiden.

Familjen hade en inkomst. Mamma fick förvalta hushållskassan och vrida och vända på pengarna för att de skulle räcka. Det var min mammas uppgift att få vardagen att gå ihop. Om hon någon gång skulle ifrågasätta pappas prioriteringar, det vill säga tobak och alkohol, när det gällde hushållskassan kunde svaret bli: Det ska du inte lägga dig i. Det är inte du som drar in pengarna.

Fru talman! Var min mamma utsatt för ekonomiskt våld i en nära relation? Jag skulle säga att svaret på den frågan är nej. Däremot skulle jag säga att hon självklart var ekonomiskt begränsad.

Hade jag önskat henne en större frihet och en större möjlighet att någon gång få prioritera sig själv före oss barn – det var vi som gick före och hon som fick stå tillbaka? Ja, av hela hjärtat hade jag önskat att hon vid något tillfälle hade kunnat få prioritera sig själv i stället för mig och mina fyra syskon.

Men jag skulle alltså inte säga att hon var en av de kvinnor – var åttonde kvinna i Sverige – som någon gång har utsatts för ekonomiskt våld i en nära relation, även om hennes ekonomiska situation var begränsad.

Fru talman! Kristdemokraterna och regeringen ser dock allvarligt på att det finns de som utsätts för ekonomiskt våld. Det är ingenting som vi kan acceptera. Den rapport som vi i dag debatterar handlar om precis detta. Riksrevisionen har granskat om statens arbete för att motverka ekonomiskt våld i nära relationer är effektivt.

Riksrevisionen konstaterar inledningsvis att ekonomiskt våld – detta hörde vi tidigare – är en form av våld i nära relation som innebär att ta makt över och kontrollera en annan persons ekonomi eller att på olika sätt utnyttja och förstöra dennas tillgångar. Som jag precis nämnde har alltså en av åtta kvinnor någon gång utsatts för detta.

Rapporten utgår från tre frågeställningar: Har regeringen styrt arbetet mot ekonomiskt våld på ett effektivt sätt? Har regeringen i lagstiftningsprocessen på relevanta områden tagit hänsyn till risker för ekonomiskt våld? Arbetar relevanta myndigheter mot ekonomiskt våld?

Vad jag har kunnat utläsa har Riksrevisionen aldrig tidigare gjort en liknande rapport. Det är alltså svårt att jämföra med vad tidigare regeringar gjort eller inte gjort när det handlar om denna fråga. Det är första gången Riksrevisionen gör en rapport som hanterar området ekonomiskt våld, och det är jättebra att det görs. Men det vi nu kan se är att den nuvarande regeringen och Sverigedemokraterna skärper arbetet kring detta.

Herr talman! Den nuvarande regeringen har vidtagit flera åtgärder och gett myndigheter i uppdrag att specifikt hantera ekonomiskt våld i nära relationer. Det handlar bland annat om att fortsätta arbetet för att förebygga och bekämpa ekonomiskt våld inom ramen för arbetet med en kommande långsiktig strategi avseende mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel.

När det gäller en tydligare styrning har regeringen gett Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Jämställdhetsmyndigheten, Migrationsverket och Socialstyrelsen i uppdrag att förbättra sina metoder för att upptäcka våldsutsatthet, inklusive ekonomiska aspekter, och hänvisa till rätt instans.

Dessutom kräver man stärkt samverkan. Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Kriminalvården och Socialstyrelsen har fått i uppdrag att stärka sin samverkan för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck, vilket inkluderar att beakta alla former av våld, således också ekonomiskt våld.

Regeringen har också ett annat förslag. Man har aviserat att man tar krafttag mot mäns ekonomiska våld mot kvinnor, och man föreslår ett stärkt skydd mot psykiskt våld, som ofta är sammankopplat med ekonomiskt våld.

Utifrån de rekommendationer som Riksrevisionen lämnar till regeringen har ett mer intensifierat arbete påbörjats, genom bland annat de förslag som jag just räknat upp men även genom att man har gett Socialstyrelsen i uppdrag att analysera hur kontaktpersoner kan ingå i en samordnad stödkedja för våldsutsatta individer för att säkerställa att offren får det stöd de behöver, inklusive ekonomisk hjälp via socialtjänsten vid behov. Dessa insatser syftar till att öka upptäckten av ekonomiskt våld, förbättra myndigheternas förmåga att agera och erbjuda bättre stöd till de drabbade.

Regeringen och Sverigedemokraterna vill inte acceptera att en av åtta kvinnor någon gång blir utsatt för ekonomiskt våld. Vi har ett pågående arbete för att förhindra detta.

Herr talman! Ingen kvinna eller man ska behöva leva med att vara utsatt för ekonomiskt våld, vare sig av någon i en nära relation eller av någon annan. Det är en grundläggande värdering för ett samhälle som står upp för alla människors lika värde.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för ett anförande som innehöll väldigt mycket av det som regeringen prioriterar!

Jag skulle vilja upplysa ledamoten och Sverigedemokraterna om att regeringen definitivt inte har bordlagt någon fråga om ekonomiskt våld, vilket det lät som i anförandet. Jag konstaterar återigen att större delen av den granskning som har skett av åren 2014–2024 handlar om den rödgröna regeringens arbete. Det är det som i första hand mottar kritik.

Den här regeringen tar både arbetet mot ekonomiskt våld i nära relation och Riksrevisionens rekommendationer på mycket stort allvar. Allt annat måste vara en fullständig missuppfattning från ledamotens sida. Även om man har formulerat det så att skrivelsen och rapporten är slutbehandlade är arbetet mot ekonomiskt våld definitivt inte det.

Tvärtom pågår ett intensivt arbete från regeringens sida. En av de saker som ledamoten tog upp var skydd mot eftervåld. Där nämnde jag till exempel de nya regler som kommer att avhandlas inom utredningen om bodelning och betänketid som också Riksrevisionen lyfte fram som ett gott exempel på regeringens arbete. Man menar att det är viktiga problem som har identifierats där. Just bodelningar är ju en form av ekonomiskt eftervåld, konstaterar man.

Det är alltså en del av det arbete som regeringen driver. Jag har väldigt många fler exempel som jag också nämnde i mitt anförande, så jag vill helt enkelt bara förtydliga att regeringen inte på något vis har lagt det här arbetet åt sidan. Tvärtom drivs det med full kraft.

Herr talman! Jag noterar att ledamoten hakar fast väldigt mycket just i formuleringen att ärendet är slutbehandlat. Jag känner mig därför nödgad att förklara att det är ett sätt att formulera sig på när man lägger en rapport till handlingarna. Formuleringen innebär inte att man inte tar det här arbetet på fullt allvar eller att man inte kommer att fortsätta att driva arbetet med samma kraft som man har initierat sedan regeringen tog över ledningen i regeringsställning.

Det låter onekligen som en missuppfattning kopplat till den formuleringen, men det är bara en formulering som är mer eller mindre standard när man avhandlar en rapport.

Jag tittar också på det som Sverigedemokraterna har haft synpunkter på och konstaterar att det pågår arbete från regeringens sida gällande i princip allting. När det gäller till exempel indikatorer som har lyfts pågår det ett jätteviktigt arbete från Jämställdhetsmyndighetens sida enligt den instruktion som de redan har. Regeringen har också konstaterat i en annan skrivelse att man ser ett behov av att ta fram ett bredare spektrum av indikatorer, något som även det ingår i arbetet med den nya strategin.

När det gäller regeringens styrning av myndigheter har jag redogjort för flera av de uppdrag som pågår och också det väldigt stora uppdrag som delas av sju myndigheter som nu har utökats och förlängts just i enlighet med Riksrevisionens rekommendationer.

Jag är därför lite frågande till kritiken, för på punkt efter punkt levererar ju regeringen just det som Sverigedemokraterna efterfrågar.

Herr talman! Det är oerhört tungt och svårt att stå här och tala om mäns våld mot kvinnor efter de fruktansvärda mord som skett de senaste veckorna. Det som aldrig får hända har hänt. Det är ett oförlåtligt misslyckande från samhällets sida. Mina tankar och mina djupaste kondoleanser går till de anhöriga som nu tvingas leva med den allra värsta av sorger. Samtidigt har det kanske aldrig varit viktigare än nu att vi talar om detta.

Vi befinner oss vid en punkt där alla förstår att mäns våld mot kvinnor måste prioriteras. Våldet måste stoppas. Vi som sitter här, vi som har makten, bär ansvaret för att det faktiskt blir verklighet.

Herr talman! Jag har på nära håll sett kvinnors och tjejers utsatthet för mäns och killars besinningslösa våld. Jag har sett konsekvenserna: nedbrytningen, rädslan, skräcken och den fysiska och psykiska terrorn. Jag har lyssnat till kvinnorörelsens vittnesmål och läst berättelser om livsöden som ibland också når allmänheten. Inte ens jag, som har språket som ett av mina viktigaste verktyg, kan hitta ord som fullt ut beskriver våldets grymma konsekvenser.

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam här inne om att känna att våldet ligger nära. De flesta av oss är personligt berörda genom egna erfarenheter, genom någon vi älskar eller genom någon i vår närhet – eller som nu när vi alla sörjer efter de fruktansvärda dåden. Våldet är så utbrett att ingen går fri, inte ens i denna demokratins högborg. Jag är därför säker på att vi alla ser allvaret och vill agera. Ändå når politiken inte hela vägen fram. För att den ska göra det krävs att vi tar ansvar fullt ut, och det skulle kosta. Det skulle kräva att vi ser helheten och erkänner att mäns våld mot kvinnor är ett strukturellt problem.

Riksrevisionens rapport om statens insatser mot ekonomiskt våld är alarmerande läsning. Den visar med all tydlighet att det ekonomiska våldet är en blind fläck i politiken trots att våldet i många fall utövas genom våra egna system. Rapporten synliggör att vi ligger långt efter i förståelsen av våldets natur och därmed också av hur det ska hanteras.

Ekonomiskt våld är en synnerligen rå, men osynlig, form av våld. Det får långtgående konsekvenser och slår sönder liv på ett sätt som ofta är mycket svårt och kostsamt att reparera även efter det att våldet upphört. Det krävs att samhället aktivt och medvetet ingriper, men så ser det inte ut i dag.

Herr talman! När vi talar om ekonomiskt våld måste vi vara konkreta. Det handlar inte om något abstrakt. Det handlar om hur män metodiskt och systematiskt skuldsätter, kontrollerar och utnyttjar kvinnor som en del av våldet. Det handlar om män som tvingar en partner att ta lån och krediter i sitt eget namn, ofta under hot, ibland under misshandel.

Med hjälp av bank-id och digitala tjänster kan lån tas med några knapptryck och avtal ingås om avbetalningar på varor kvinnan aldrig velat ha. Snabblån tas för att undvika ännu värre konsekvenser. I relationer där våldet redan är normaliserat vet kvinnan exakt vad som händer om hon säger nej.

Det handlar också om total kontroll. Varje köp granskas, och varje uttag ifrågasätts. Kvinnan tvingas redovisa sin ekonomi in i minsta detalj. Om eller när relationen tar slut upphör inte våldet. Skulderna finns kvar, krediterna ska betalas och kraven kommer. Till slut riskerar kvinnor och tjejer som tidigare haft oklanderlig ekonomi att hamna hos Kronofogden, ofta helt ensamma med ansvaret för skulder de aldrig haft någon verklig möjlighet att säga nej till.

Herr talman! En betalningsanmärkning är inte bara en administrativ notering; den riskerar att bli ett mycket långtgående hinder. Det blir svårt att få bostad och omöjligt att ta lån, och i många fall går det inte ens att teckna mobilabonnemang eller elavtal – för att inte tala om stigmat att vara skuldsatt. För unga kvinnor eller kvinnor utan skyddsnät kan detta innebära att de stängs ute från hela samhället. Det här är i praktiken ett fängelsestraff utan rättegång, utan tidsgräns och utan möjlighet till upprättelse – ett straff som inte drabbar förövaren utan brottsoffret. Ändå behandlas detta fortfarande som ett privat, ekonomiskt problem snarare än som en del av mäns våld mot kvinnor.

Skuldsättning är långtifrån den enda formen av ekonomiskt våld. Ekonomiskt våld kan handla om att systematiskt hindra en kvinna från att arbeta eller studera, att sabotera anställningar, att tvinga henne att säga upp sig eller att se till att hon aldrig får en egen inkomst. Det kan handla om att mannen tar full kontroll över hushållets ekonomi, att kvinnan saknar tillgång till bankkonton, kort eller kontanter eller att hon får ”veckopeng” samtidigt som hon förväntas bära ansvar för barn, hem och vardag. Det kan handla om att mannen vägrar betala underhåll trots betalningsförmåga eller att han medvetet drar ut på processer och gång på gång överklagar beslut. Juridiken används som ett vapen – fullt lagligt men djupt destruktivt.

Detta våld kan också handla om att manipulera våra trygghetssystem, att lämna oriktiga uppgifter till myndigheter och att försätta en kvinna i skuld till staten och göra henne återbetalningsskyldig för bidrag hon aldrig haft kontroll över.

Barn används alltför ofta som ett redskap i detta våld genom vårdnadstvister och genom att man håller inne underhåll och utnyttjar regelverk som inte tar hänsyn till våldets dynamik. Barnbidrag, underhållsstöd och föräldrapenning blir inte skydd utan medel för fortsatt kontroll.

Herr talman! Vi vet att våldet i sig har enorma ekonomiska konsekvenser i form av till exempel sjukskrivningar, förstörda hem och förlorad arbetsförmåga. Ändå är det den utsatta kvinnan som får betala priset, fysiskt, psykiskt och ekonomiskt. Det är horribelt. Trots att vi vet detta saknas fungerande system för att hantera det. Den teoretiska vägen ur detta ekonomiska fängelse är ofta en polisanmälan. Men vem vågar när rättsväsendet alltför ofta sviker, när skyddade boenden läggs ned och färre får plats och när en anmälan kan innebära ett liv på flykt? Det här är inget annat än ett brutalt systemfel som politiken inte fullt ut tar ansvar för.

Riksrevisionens rapport visar konsekvenserna av att politiken inte fullt ut erkänner att mäns våld mot kvinnor är strukturellt. Förövaren är nästan alltid en man. Våldet är en konsekvens av ojämlikhet mellan kvinnor och män på alla nivåer. Därför genomsyrar det hela samhället och gör det möjligt för förövare att använda myndigheter, bidragssystem och rättsprocesser som verktyg för fortsatt våld.

Om vi på allvar hade sett mäns våld mot kvinnor som ett strukturellt problem hade våra lagar, myndigheter och system sett annorlunda ut. Då hade ekonomisk utsatthet utlöst skydd, inte ytterligare bestraffning. Då hade skulder väckt larm. Då hade samhället klivit in innan Kronofogden gjorde det.

Vänsterpartiet menar att det inte räcker att konstatera brister. Regeringen måste ta ansvar. Det behövs en samlad kartläggning av det ekonomiska våldet, tydliga uppdrag till myndigheterna och förändringar som gör att staten inte används som en del av våldet. Därför yrkar vi bifall till vår reservation 9.

Det ska inte vara den våldsutsatta som bokstavligt talat bär skulden för det våld hon utsatts för. Politiken, staten och samhället måste sluta svika och börja skydda. Det är inte bara möjligt; det är också helt nödvändigt.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för hennes frågor.

Jag måste gå tillbaka lite. I dag är vi här för att debattera det ekonomiska våldet. Jag tycker, liksom ledamoten, att det är väldigt viktigt att vi håller oss till det. Det beror inte på att de frågor som ledamoten tar upp inte är viktiga; vi kommer att ha all anledning att prata om dem. Straffskärpningsproblematiken är dock en mycket stor fråga, och jag tycker att vi ska lämna den till debatter som berör de områdena.

Det förvånar mig att ledamoten blir besviken när hon ser på Vänsterpartiets politiska handlingskraft. Det som skiljer Vänsterpartiet från ledamotens parti när det gäller sättet att arbeta mot mäns våld mot kvinnor är att vi i Vänsterpartiet arbetar strukturellt. För att motverka mäns våld mot kvinnor måste man bygga en mycket stark bas. Man måste ha ett massivt välfärdssystem. Man måste utjämna klyftorna mellan män och kvinnor ekonomiskt, socialt och i makt. Det är grunden för att kunna motverka det här.

Vi har under 30 års tid arbetat för att ge kvinnor skydd genom kvinnorörelsen, som har gjort ett ofantligt arbete. Vi har stöttat dem ekonomiskt och i arbetet. Tyvärr ser vi nu hur regeringen aktivt motarbetar det fundamentala skyddet för kvinnor och barn i utsatthet.

Vi har satsat på utbildningsinsatser inom socialtjänst, rättsväsen och myndigheter i Sverige, för det är en framgångsfaktor. När våldet är strukturellt genomsyrar det hela samhället. Vi måste gå igenom instans efter instans för att se till att vi garanterar det skydd som kvinnor nu måste få.

(Applåder)

Herr talman! Jag förstod inte riktigt ledamotens fråga.

Först och främst kan jag säga att vi lider av en gigantisk arbetslöshet. Det är inte min sida som bär ansvaret för den, utan det gör regeringen. Jag hoppas verkligen att vi får lite fart på det området, för det ser inte ljust ut.

Det är intressant att ledamoten tar upp bidragsreformen i det här sammanhanget. Den kommer att försätta kvinnor i en extremt svår ekonomisk situation. Man kommer att ta det existensminimum som vi har satt i Sverige och slå undan det för barn i det här landet. Detta är en fattigdomsreform utan dess like, och jag är livrädd för konsekvenserna av den. De kvinnor som lever på försörjningsstöd har det redan tufft, och nu kommer de att få det outhärdligt.

Vi vet att ekonomisk utsatthet ökar risken för våld. Nu ökar regeringen risken för våld. Man slår egentligen inte främst mot kvinnor utan mot barn.

Det är intressant att man från regeringssidan väljer att ta upp den här frågan. Vi kommer att strida hårt för att detta inte ska gå igenom. En av anledningarna är att vi vill att det ska finnas en lägsta tillåten ekonomisk levnadsstandard för människor. Den är låg i Sverige – den är inte rimlig ens i dag, men ni vill sänka den, Merit Frost Lindberg. Det är också en form av ekonomiskt våld.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet, och jag höll med om mycket. Jag tror att vi alla är överens om att det finns mycket mer att göra och att ingen i detta rum har anledning att känna sig nöjd. Granskningen omfattar till största delen den förra regeringens arbete, så lite självreflektion från oppositionen kunde vara på sin plats.

Regeringen vill verkligen göra precis allt för att komma till rätta med det ekonomiska våldet och allt annat våld mot kvinnor, så arbetet kommer att fortsätta med all kraft.

Ledamoten tog upp många olika delar, och jag ska kommentera några av dem.

När det gäller e-legitimation har regeringen uttryckt att det finns ett behov av alternativa lösningar. Det här är ett problem, vilket regeringen definitivt har uppmärksammat. På uppdrag av regeringen pågår också ett utvecklingsarbete med statlig e-legitimation, och regeringen kommer att återkomma i den frågan.

Ledamoten var också inne på begreppet ekonomiskt våld. Som jag tidigare konstaterade pågår det ett arbete med att definiera detta. I åtgärdsprogrammet står det uttryckligen att begreppet psykiskt våld också innefattar materiellt och ekonomiskt våld och att det är en våldsform i sig. Detta kommer även att tas med i arbetet med den nationella strategin.

Istanbulkonventionen fanns ju på plats inför den förra regeringens arbete. Finns det någon självreflektion vad gäller ledamotens eget partis arbete under all den tiden, som ju också har granskats av Riksrevisionen?

Herr talman! Om Riksrevisionen inte uppmärksammar allt som regeringen gör må det vara hänt, men jag försöker redovisa vad regeringen faktiskt gör.

Jag måste säga att jag är lite frågande inför vissa delar av kritiken. Begreppet är en del av det arbete som kommer att innefattas i den tioåriga nationella strategin, som är under omarbetning. När det gäller att man ska jobba effektivt och strukturerat, vilket är en bra grund för att kunna uträtta något på riktigt, vore det olyckligt att föregripa det arbetet, men det pågår. Jämställdhetsmyndigheten har redan i dag i uppdrag att utveckla indikatorer, så även den delen av arbetet pågår alltså.

Centerpartiet kommer inte att kunna regera självständigt och ta ansvar för de åtgärder som vidtas. Som jag konstaterade tidigare har jag upplevt att det pratas väldigt mycket från många partier, men i handling har vi inte alltid alla med oss. Vad tänker ledamoten att man ska uträtta framöver, förutom att rådda runt i olika begrepp? Jag tänker på konkreta åtgärder. Den här regeringen har ju levererat konkreta förändringar i lagstiftningen, och vi håller också på att utreda flera olika delar av det som oppositionen har uppmärksammat här.

Jag undrar: Vad konkret ser ni i Centerpartiet att ni kommer att uträtta tillsammans med övrigt regeringsunderlag, utöver allt som vi redan gör?

Herr talman! Vi har i stort sett alltid vetat att samhället inte klarar av sitt uppdrag att skydda kvinnor från våld, vare sig i hemmet eller ute. Detta visar sig gång på gång. Den senaste tiden har vi åter blivit akut medvetna om det i och med morden i Rönninge och Boden, som var ytterst tydliga och förfärliga exempel.

Våld mot kvinnor behöver inte alltid innebära bara ond bråd död, utan vi vet att det också kan ta sig många andra uttryck bakom stängda dörrar. Kvinnor har länge vittnat om olika bestialiska saker som hänt dem – saker vi knappt kan tänka oss – men också om ett smygande, psykiskt våld som förstör livet men som oftast undgår uppmärksamhet i medier eller från oss i politiken. I detta ligger också det ekonomiska våldet, som kanske har fått minst uppmärksamhet av alla former. Få når ut med sina röster.

En av dem som gjort det är Emma från Halland, som i Sveriges Television berättade om en relation där kontrollen inte bara handlade om hot eller fysiskt våld utan också om hennes grundläggande förmåga att ha makt över sin egen ekonomi och därmed sitt eget liv. Emma beskrev hur hennes partner systematiskt tog över kontrollen över hennes pengar och tillgångar, vilket i praktiken gjorde det omöjligt för henne att lämna relationen. I dokumentären talade hon om hur ekonomiskt våld stärkte kontrollen och försvårade hennes möjligheter att frigöra sig också långt efter att hon hade lämnat honom.

Ekonomiskt våld kan ta sig uttryck på många sätt. Partnern kan exempelvis hindra den utsatta från att arbeta eller studera, ta lån i hennes namn, hindra henne från att ha eget bankkonto eller tvinga henne att redovisa vartenda öre hon spenderar. Många kvinnor i Sverige lever i relationer där de inte längre har tillgång till sina egna pengar, trots att relationen till det yttre kan se ut som ett helt vanligt parförhållande.

Tyvärr är detta vanligare än man kan tro. Många har nämnt den otroligt alarmerande siffran i Riksrevisionens rapport, att minst en av åtta kvinnor i Sverige har utsatts för ekonomiskt våld av en partner och att det ofta sker i samverkan med annat våld och annan kontroll.

Våldet mot kvinnor måste upphöra i sin helhet, och då måste vi också erkänna detta våld, synliggöra det i lagar och strategier, utreda brotten och förstärka stödet till dem som drabbas.

Ekonomiskt våld i nära relation drabbar alltså tusentals människor, oftast kvinnor, varje år. Riksrevisionens rapport visar att statens insatser hittills varit otillräckliga, och det vet vi också från verkligheten.

Ingen regerings styrning har uppmärksammat ekonomiskt våld i tillräckligt hög grad. Som vi har pratat om saknas en samlad nationell strategi där ekonomiskt våld framgår som en egen våldsform bredvid fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Det saknas också systematisk uppföljning av lagstiftningsbehov och myndighetsarbete.

Det faktum att ekonomiskt våld sällan definieras och beaktas i lagstiftning och myndighetsuppdrag betyder i praktiken att människor som utsätts för dessa handlingar inte erbjuds tillräckligt stöd och skydd. Det betyder också att rättsväsendet i många fall inte får resurser eller mandat att utreda dessa brott som det de är, nämligen våld i nära relation.

Vi i Miljöpartiet har länge jobbat för att ekonomiskt våld i strategier, lagar och myndighetsuppdrag ska erkännas som en egen form av våld. Vi måste se till att kunskapen om detta våld ökar i hela samhället – bland myndigheter och i rättsväsen, socialtjänst och civilsamhälle.

Miljöpartiet vill därför att vi här i riksdagen ska besluta om en särskild utredning om just ekonomiskt våld i nära relationer – en utredning som kan ge ett helhetsperspektiv på detta problem, kartlägga hur våldet tar sig uttryck och föreslå lagstiftnings- och regelverksförändringar som faktiskt skyddar de utsatta.

Vi vill att riksdagen beslutar att inkludera ekonomiskt våld som en egen form av mäns våld mot kvinnor i den nationella strategin för att förebygga och bekämpa våld i nära relationer. Det är inte tillräckligt att se det som en del av det psykiska våldet, utan det måste tydliggöras systematiskt och konsekvent.

Vi vill också att riksdagen beslutar att öka stödet till våldsutsatta – särskilt kvinnor – som drabbas av det ekonomiska våldet. Det gäller stöd för att återta ekonomisk självständighet, skuldrådgivning, trygghet i bostadssituationer och stöd genom rättsprocesser.

Ekonomiskt våld handlar om människors grundläggande förmåga att bestämma över sina egna liv och om friheten att leva självständigt utan att vara fångad i skulder, manipulation och kontroll.

Riksrevisionen har påpekat att regeringen inte heller har följt upp behovet av lagstiftningsåtgärder tillräckligt, trots att det finns regelverk som i dag faktiskt underlättar utövandet av ekonomiskt våld. Det ger otillräckligt skydd mot utsatthet.

Jag tycker att det låter som att vi i kammaren i dag är överens om att det är en skam att personer i Sverige fortfarande kan lämnas med skulder de inte orsakat, med otillräckligt stöd för att återta kontrollen över sina liv och utan tydlig rättslig hjälp att komma bort från sina våldsutövare. Vår ambition som riksdag måste ju vara att förhindra alla former av våld, inklusive ekonomiskt våld, och att säkerställa att alla som utsätts får det skydd, den upprättelse och det stöd de förtjänar.

Jag är glad att regeringen också tar mäns våld mot kvinnor på stort allvar. Vi i Miljöpartiet står också bakom den nollvision man har presenterat. Vi ser fram emot den nya strategin. Vi skulle ha fått vissa besked i dag, men det visade sig att de har skjutits på framtiden. Vi hoppas dock att det innebär att vi tillsammans kan göra strategin till ett kraftfullt verktyg för att skydda kvinnor.

Jag vill också yrka bifall till Miljöpartiets reservation 10, huvudsakligen. Vi vill att regeringen i det fortsatta arbetet ser till våra förslag, och andra förslag som har tagits upp i kammaren i dag, för att åtgärda de brister som både Riksrevisionen och kvinnor runt om i Sverige upplever.

Ekonomiskt våld är våld. Det skadar människors liv och trygghet och deras möjligheter att bygga en ljus framtid. Allt våld mot kvinnor måste upphöra – även detta. Jag är tacksam för att Riksrevisionen har gjort den här rapporten och den granskning som har satt fingret på det vi i Miljöpartiet har sagt länge: att vi nu måste arbeta tillsammans för att minska utsattheten och stoppa män från att ekonomiskt och på alla andra sätt kontrollera kvinnors liv.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Den har med området att göra, men den är kanske inte riktigt inom politikområdet. Jag ska försöka svara, men jag vill inte göra det här till en debatt om regeringens fattigdomsreform.

Det låter väldigt bra när ledamoten lägger fram de argument som framförs här, alltså att fler utrikes födda kvinnor ska kunna komma i arbete. Det är bara det att vi inte ser att förslagen i denna del av regeringens arbete ser ut att ge det resultatet.

Det som den här regeringen borde prioritera och rikta in sig på är att faktiskt se till att det skapas fler jobb. Arbetslösheten är historiskt hög i Sverige i dag. Det är klart att de som står längst ifrån arbetsmarknaden då också har allra svårast att ta sig in. Det måste man ju se.

När det gäller stöd för utrikes födda kvinnors etablering på arbetsmarknaden har Miljöpartiet också väldigt många fler förslag än vad regeringen har att komma med. Man gör faktiskt inte tillräckligt där heller.

Det regeringen kallar en bidragsreform kallar vi en fattigdomsreform därför att den riskerar att göra människor ännu mer ofria. Man drar ned på stöd och hjälp. Det skapar mer barnfattigdom, och det kommer att göra det ännu svårare för många familjer i Sverige att klara sin ekonomiska vardag. Det kan omöjligtvis vara en frihetsreform för kvinnor. Det är omöjligt.

Jag hoppas att regeringen tänker om och på riktigt vill börja stötta kvinnor och familjer i ekonomisk utsatthet, för det är när man får stöd, hjälp och utbildning och tar relevanta steg in på arbetsmarknaden som det kommer att fungera. Men först måste man koncentrera sig på att se till att det finns fler jobb i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Med all respekt: Jag tror att ledamoten har en helt felaktig bild av vår syn på möjligheterna för utrikes födda att ta ett jobb, finnas på arbetsmarknaden och ha en ekonomisk frihet. Det finns nämligen ingenting hos oss som säger att vi tror att utrikes födda kvinnor per definition skulle prestera sämre på svensk arbetsmarknad eller ha det svårare än någon annan med likartad utbildning och likartade möjligheter. Det handlar ju om mycket mer än bara det där lilla.

Jag förstår inte riktigt jämförelsen med sambeskattningen och hur den är relevant här. Däremot ser jag att regeringen arbetar med det här området, det vill säga mot mäns våld mot kvinnor. Man gör det inte fullt ut, och vi skulle vilja se andra förslag, men det finns en ambition. Den ekonomiska jämställdheten minskar dock under den här regeringen. Det står till och med i budgetpropositionen. Klyftorna ökar nämligen mellan kvinnor och män när det gäller både kapital och inkomster. Det där är alltså också en väldigt intressant take.

Det som gör det svårt för utrikes födda kvinnor att komma in på arbetsmarknaden är att de inte har samma utbildning och nätverk. De har helt enkelt sämre möjligheter än inrikes födda, svenska kvinnor. Däremot finns det ingen anledning att sänka ambitionerna. De här kvinnorna vill ju också jobba. De vill också ha en ekonomi, både för sin egen skull och för att försörja sin familj och se till att barnen får det de behöver. Jag tycker att Camilla från KD i början av sitt anförande hade en väldigt fin berättelse om hur det är att vara en mamma med knappa ekonomiska resurser och hur man behöver lägga allting på barnen.

Jag tror alltså att vi verkligen ska konstatera att kvinnor vill jobba, oavsett var de kommer från. Det vi från samhällets sida behöver göra är att stärka dem i den möjligheten, och där faller regeringen platt.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Väldigt många av de problem som vi diskuterar här i dag skulle kunna undvikas om kvinnor lämnade relationer tidigare. För att kunna göra det är i många fall en egen ekonomi nyckeln.

Alla kvinnor vill arbeta – det har jag hört många gånger från den rödgröna oppositionen. Nej, alla kvinnor vill inte arbeta. Varför skulle de vilja det om de kommer hit till Sverige från länder där de har vuxit upp med värderingen att det är rätt att vara hemma? Det är till och med ett oerhört viktigt ansvar för kvinnan att vara hemma med barnen, anses det. Det är så man är en bra kvinna, och det är så man gör rätt. Det var ju det som även vi i Sverige trodde för 100 år sedan. Nej, det är inte så att alla kvinnor som kommer till Sverige vill arbeta.

Det finns två stora problem som oppositionen vägrar se när det handlar om att få ut utrikes födda kvinnor på arbetsmarknaden. Det ena är värderingar. Det andra är männen som tvingar kvinnorna kvar i hemmet – de är också en faktor. Nu vill regeringen äntligen råda bot på detta genom en jämställdhetsreform med aktivitetskrav och krav på sysselsättning. Det kommer att stärka kvinnor på arbetsmarknaden.

Återigen: Jag menar att det är en nedlåtande inställning av Socialdemokraterna att hela tiden etsa sig fast vid att alla kvinnor vill men inte kan. Utrikes födda kvinnor har all kapacitet om de får den push de behöver och det stöd de vill ha. Men om man vägrar se de här problemen, hur ska då situationen att utrikes födda kvinnor fortfarande är hemmafruar i Sverige kunna lösas?

Herr talman! Det allra viktigaste för oss socialdemokrater är att alla människor har lika mycket värde.

Sedan är det jobben som gäller. Jobben, jobben, jobben! Alla människor som kan jobba ska jobba. Det är det vi socialdemokrater kämpar för. Vi har en historiskt hög arbetslöshet under nuvarande regering. Det faller tillbaka på ledamoten och hennes regeringsunderlag att hantera det här.

Jag är väl medveten om att det här är arbetsmarknadsutskottets debatt. Men det är viktigt att upplysa dem som lyssnar på den här debatten och är intresserade av jämställdhetsfrågor om att de frågorna när de diskuteras som sådana sorterar under arbetsmarknadsutskottet här i riksdagen. Därför är det inte ovanligt att vi ledamöter som sitter i andra utskott och jobbar sektorsövergripande med jämställdhetsfrågor – några partier jobbar så – deltar i arbetsmarknadsutskottets debatter, särskilt när de spänner över många områden.

Just det ekonomiska våldet är en sådan fråga. Vi hade Riksrevisionen på besök i vårt utskott. Vi socialdemokrater begärde att Riksrevisionen skulle bjudas in, och de hade en bra dragning hos oss. Men debatten hamnar i arbetsmarknadsutskottet.

Herr talman! Jag vill också erinra ledamoten om att hon talar med en kvinna som är född i ett annat land, nämligen i Iran, där massprotester nu pågår och där jämställdhetsfrågorna är grundläggande. Jag kommer för evigt att vara tacksam för att min mamma tog mig och min syster hit till Sverige, så att jag fick växa upp här.

Jag är väl medveten om vad kvinnoförtryck innebär. Jag är också väl medveten om den styrka och den vilja som finns hos alla människor och hos alla kvinnor att få vara fria. Men för att de ska få vara fria behöver samhället finnas där och inte rycka undan mattan, inte försvåra, inte peka finger rasistiskt och inte alliera sig med rasister. Det handlar om att se till att alla människor får vara precis de människor de är.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 8.)