Jesper Skalberg Karlsson

Herr talman! Tack till ledamoten Ådahl för anförandet!

Inför valet i höst går Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet fram med förslaget om att snabbstänga Bromma flygplats. Samma beslut fattades även på Centerpartiets senaste stämma.

Att stänga Bromma flygplats skulle innebära färre valmöjligheter att nyttja inrikesflyget. Det skulle förmodligen också bli ett väldigt dyrt monopol för det bolag som får möjlighet att drifta inrikesflyg på Arlanda, den kvarvarande flygplatsen.

Färre möjligheter, monopol och dyrare för resten av Sverige att delta i den arbetsmarknad som finns i Stockholm. Hur rimmar det med Anders Ådahls anförande här i dag?

Herr talman! Låt mig konstatera att det har varit tuffa år för Sverige. Den här regeringen har behövt lägga mycket tid på att städa upp den oreda och den bortslösade högkonjunktur som den förra regeringen lämnade efter sig.

En inflation på 10 procent har nu arbetats ned till att ligga nära Riksbankens mål. Arbetslösheten har minskat tio månader i rad, och den fortsätter nedåt. Barnfattigdomen är i dag den lägsta på ett decennium, från 10 procent 2014 till ungefär 6 procent här och nu.

Siffrorna pekar ju åt rätt håll. Moderaterna går till val på att Sverige ska fortsätta att vara en växande ekonomi. Vi ska bli rikast i EU för att kunna finansiera ett utbyggt försvar, säkra välfärden och trygga infrastrukturen i hela vårt land. Då behövs goda förutsättningar för företagande, för investeringar och för nya idéer i hela vårt land.

Vad är då Socialdemokraternas politik på området? Jo, det är att lägga tiotals miljarder i nya pålagor för företag runt om i hela landet. Man säger i sitt budgetförslag att det här inte kostar något, men för företagarna, för arbetsgivarna, för dem som skapar jobbmöjligheter i vårt land, handlar det om tiotals miljarder bara för att uppfylla det som Socialdemokraterna lovar om karensavdraget.

Är det rätt tid att komma med en så skarp vänstersväng precis när Sverige har börjat resa sig igen efter tuffa år? Jag tror inte det. Jag tror att vi behöver hålla kursen, och jag tror att vi behöver öka tempot. Sverige kommer bara att fungera om vi blir rikare och tryggare samtidigt, och Socialdemokraterna kan inte uppnå något av de två målen med sitt tilltänkta regeringsunderlag.

(Applåder)

Herr talman! Låt mig konstatera att det har varit tuffa år för Sverige. Den här regeringen har behövt lägga mycket tid på att städa upp den oreda och den bortslösade högkonjunktur som den förra regeringen lämnade efter sig.

En inflation på 10 procent har nu arbetats ned till att ligga nära Riksbankens mål. Arbetslösheten har minskat tio månader i rad, och den fortsätter nedåt. Barnfattigdomen är i dag den lägsta på ett decennium, från 10 procent 2014 till ungefär 6 procent här och nu.

Siffrorna pekar ju åt rätt håll. Moderaterna går till val på att Sverige ska fortsätta att vara en växande ekonomi. Vi ska bli rikast i EU för att kunna finansiera ett utbyggt försvar, säkra välfärden och trygga infrastrukturen i hela vårt land. Då behövs goda förutsättningar för företagande, för investeringar och för nya idéer i hela vårt land.

Vad är då Socialdemokraternas politik på området? Jo, det är att lägga tiotals miljarder i nya pålagor för företag runt om i hela landet. Man säger i sitt budgetförslag att det här inte kostar något, men för företagarna, för arbetsgivarna, för dem som skapar jobbmöjligheter i vårt land, handlar det om tiotals miljarder bara för att uppfylla det som Socialdemokraterna lovar om karensavdraget.

Är det rätt tid att komma med en så skarp vänstersväng precis när Sverige har börjat resa sig igen efter tuffa år? Jag tror inte det. Jag tror att vi behöver hålla kursen, och jag tror att vi behöver öka tempot. Sverige kommer bara att fungera om vi blir rikare och tryggare samtidigt, och Socialdemokraterna kan inte uppnå något av de två målen med sitt tilltänkta regeringsunderlag.

(Applåder)

Herr talman! Tack till ledamoten From för den frågan!

På ett övergripande plan vill jag säga följande. Det är bättre att vi har ett utbildningsystem som utbildar människor till de jobb som finns än att vi behöver skapa jobb för att motsvara de utbildningar som människor råkar ha valt.

Vi behöver ställa om utbildningspolitiken så att fler yrkesutbildningar direkt leder till jobb. Vi behöver justera i den högre utbildningen, till exempel för att få fler ingenjörer. Det är ju en mycket stor brist på ingenjörer i Sverige.

Därutöver behöver vi ställa krav på att den som inte har ett arbete söker sig till arbete, även om arbetet ligger en bit bort från där man just nu bor. Det är rimligt och rättvist.

Samtidigt ska vi vara ärliga med att det inte kommer att gå att bo i hela landet om vänsterpartierna skulle få makten till hösten. Då blir det bolåneskatt, fastighetsskatt, höjd skatt på sparande och höjd skatt på arbete. Det innebär en bred och skarp vänstersväng som gör det dyrare att bo och leva i hela landet.

Herr talman! Låt mig också notera att många av de landsbygdssatsningar som förs fram av de olika partierna på vänsterkanten har ganska olika prioriteringar bakom sig. Centerpartiet föreslår nog flest landsbygdssatsningar, men de gör det med en intressant finansiering. De vill skära ned 10 miljarder på akassan. Är det något som Isak From och hans parti kan acceptera?

Herr talman! Tack till ledamoten From för den frågan!

På ett övergripande plan vill jag säga följande: Det är bättre att vi har ett utbildningsystem som utbildar människor till de jobb som finns än att vi behöver skapa jobb för att motsvara de utbildningar som människor råkar ha valt.

Vi behöver ställa om utbildningspolitiken så att fler yrkesutbildningar direkt leder till jobb. Vi behöver justera i den högre utbildningen, till exempel för att få fler ingenjörer. Det är ju mycket stor brist på ingenjörer i Sverige.

Därutöver behöver vi ställa krav på att den som inte har ett arbete söker sig till arbete, även om arbetet ligger en bit bort från där man just nu bor. Det är rimligt och rättvist.

Samtidigt ska vi vara ärliga med att det inte kommer att gå att bo i hela landet om vänsterpartierna skulle få makten till hösten. Då blir det bolåneskatt, fastighetsskatt, höjd skatt på sparande och höjd skatt på arbete. Det innebär en bred och skarp vänstersväng som gör det dyrare att bo och leva i hela landet.

Herr talman! Låt mig också notera att många av de landsbygdssatsningar som förs fram av de olika partierna på vänsterkanten har ganska olika prioriteringar bakom sig. Centerpartiet föreslår nog flest landsbygdssatsningar, men de gör det med en intressant finansiering. De vill skära ned 10 miljarder på akassan. Är det något som Isak From och hans parti kan acceptera?

Herr talman! Det här betänkandet handlar om något som är enkelt att säga men betydligt svårare att åstadkomma i verkligheten: att hela Sverige ska fungera. Det ska fungera inte bara på pappret, inte bara i en strategi och inte bara i de delar av landet där avstånden är korta och alternativen är många. Det ska fungera också på de platser där vardagen kräver lite mer planering och lite större tålamod.

För mig är detta inte en abstrakt fråga. Jag är uppvuxen i Stenkyrka på norra Gotland och vet sedan tidig ålder att landsbygden inte är ett särintresse. Det är människors hem, arbetsplats och framtidsdröm. Det handlar om människor som går upp på morgonen, sköter sina jobb, driver sina företag, tar ansvar för sin familj och bidrar till sin socken. De ska med rätta kunna förvänta sig att samhället ska finnas där också för dem.

Herr talman! Det är här en seriös landsbygdspolitik behöver börja, inte i romantiska bilder, inte i tillfälliga projekt och inte i nya lager av administration utan i den verklighet som människor faktiskt lever i. För många är bilen inte bara ett bekvämlighetsval. Den är en förutsättning för att kunna jobba, handla, lämna barnen eller till exempel ta sig till vården.

För många företagare är en fungerande väg, ett stabilt elnät och en rimlig tillståndsprocess inte detaljer. Det är skillnaden mellan att kunna växa och att tvingas tacka nej till jobb och möjligheter.

Därför behöver politiken vara jordnära. Den behöver förstå att samma lösning inte fungerar överallt och att beslut som kan se små ut, när man på en myndighet i Stockholm ändrar ett kommatecken, kan få konsekvenser för den som jobbar i lantbruket, på verkstaden, inom besöksnäringen eller på åkeriet på en mindre ort. Ska hela Sverige fungera behöver politiken utgå från människors vardag, inte från myndigheternas organisationsscheman.

Just därför lägger regeringen fram detta lagförslag. Vi förtydligar att en region har skyldighet att samråda i sitt regionala utvecklingsarbete och att företrädare för organisationer i det civila samhället och enskilda utbildningsanordnare inom högskoleområdet måste kunna delta.

Det kan låta tekniskt, men i praktiken handlar det om något som är ganska enkelt. Bättre beslut fattas när fler som känner till platsens behov får bidra med sin kunskap. Civilsamhället ser ofta sådant som myndigheter missar, och utbildningsaktörer vet vilken kompetens som behövs för att företag och offentlig sektor ska kunna växa. När de perspektiven kommer in tidigare i den regionala utvecklingspolitiken kan den bli bättre förankrad och mer träffsäker.

Herr talman! Man kan inte bygga Sverige starkare från skrivborden här i Stockholm, även om vi riksdagsledamöter såklart hade hoppats det. Vill man att politiken ska fungera i Stenkyrka, i Slite, i Sorsele eller i Simrishamn behöver man lyssna på dem som faktiskt bor där, arbetar där och driver företag där. Det är först då reformerna blir praktiska på riktigt, och det är först då människor kan känna att staten inte bara pratar om hela landet utan också förstår hela landet.

Herr talman! För Moderaterna hänger landsbygdspolitiken ihop med en större fråga: Sverige behöver bli rikare. Det är inte ett självändamål i sig men en förutsättning för allt annat som vi vill göra. Vill man bygga ut försvaret, rusta infrastrukturen, stärka energisystemet, bekämpa brottsligheten eller säkra välfärden krävs det en ekonomi som växer och att fler människor jobbar, investerar och bygger företag.

Det är därför Moderaterna går till val på att ekonomin ska fortsätta att växa – vi ska bli rikast i EU – och att en vanlig familj ska få behålla ungefär 5 000 kronor mer i plånboken varje månad. Det betyder mycket i hela landet, men kanske särskilt på platser där avstånden är lite längre, där bilen behövs, där elräkningen verkligen är en faktor och där familjers marginaler är små. När människor får behålla mer av sin egen lön inte bara stärks den egna familjens ekonomi, utan det gör också att det blir möjligt att bo kvar, att investera och att bygga sin framtid där man känner sig hemma.

Det här betänkandet pekar i rätt riktning och slår fast att landsbygden är en styrka för Sverige. Men ska det bli verklighet krävs det reformer som gör skillnad. Det handlar om att förenkla för företagare, korta tillståndsprocesserna, bygga ut de yrkesutbildningar som leder till jobb, stärka elförsörjningen och se till att infrastrukturen fungerar även utanför de stora stråken. Allt detta, herr talman, ryms inte i ett enskilt betänkande, men det hör såklart ihop med samma reforminriktade arbete.

Regeringen har påbörjat den omläggningen. Nu finns det en spricka i muren av krångliga regler som sätter stopp för nya verksamheter. Fåmansföretagens villkor har förbättrats, och energipolitiken har lagts om från symbolpolitik till fokus på planerbar och fossilfri kraft.

Det är inte färdigt, och det ska vi vara ärliga med. Men riktningen är rätt. Just riktning spelar roll för den företagare som funderar på att investera, den familj som vill bygga ett hus och den unga person som vill ha en framtid på sin hemort.

Herr talman! Mot detta står en opposition som i det här betänkandet visar ganska tydligt att den inte är överens. Av andra debatter vet vi att man inte är överens om bidragen, biståndet, skatterna och så vidare.

I detta betänkande reserverar sig vänsterpartierna i olika konstellationer, åt olika håll och med olika besked. Ibland står de tillsammans, ibland står de var för sig, och ibland verkar det som att det enda som egentligen håller dem samman är att de är emot regeringen.

Det duger inte riktigt för den som vill se långsiktiga villkor. Landsbygdens företagare, familjer och kommuner behöver veta om politiken ska göra det billigare eller dyrare att till exempel ta bilen till jobbet, enklare eller svårare att driva företag, mer eller mindre lönsamt att arbeta eller mer eller mindre möjligt att bygga den elproduktion som Sverige och kanske framför allt Skåne behöver. Där ligger den politiska skiljelinjen.

Man kan inte riktigt säga att hela landet ska leva och samtidigt driva en politik som gör vardagen dyrare för dem som har längst avstånd. Man kan inte tala varmt om landsbygdens företag och samtidigt möta dem med högre kostnader, mer administration och sämre drivkrafter. Man kan inte säga sig stå på vanligt folks sida om ens enda förslag är att staten ska ta mer av människors lön.

Herr talman! Det är skillnad på att tala om landsbygden och att förstå landsbygden. Man kan inte säga att hela landet ska leva och samtidigt göra vardagen dyrare för dem som måste ta bilen till jobbet. Man kan inte hylla småföretagare i högtidstal och sedan möta samma företagare med mer krångel, högre kostnader och sämre villkor. Hela Sverige fungerar när människor får jobba, företag får växa och politiken slutar att stå i vägen.

Herr talman! Tryggheten är också en avgörande del för att Sverige ska fungera. Regeringen har lagt om kriminalpolitiken i grunden. När skjutningarna i storstäderna nu har pressats tillbaka behöver nästa steg vara att stärka den närvarande polisen i hela landet och se till att vardagsbrotten tas på större allvar.

På landsbygden handlar trygghet ofta om brott som sällan blir riksnyheter men som ändå påverkar människors liv på ett väldigt konkret sätt. Det kan vara inbrott i maskinhallen, stölder från företagare, bedrägerier mot äldre eller skadegörelse som gör att människor känner att staten är långt borta precis när den behövs. För den som drabbas är det inte små brott. Det är angrepp på tryggheten, på företagsamheten och på den bredare tilliten i samhället.

Därför måste rättsstaten märkas också där avstånden är långa. En polis som bara upplevs i teorin räcker inte. Människor som gör rätt för sig ska kunna känna att samhället står på deras sida, oavsett om de bor i en storstad, en mindre ort eller till exempel på en ö.

Herr talman! För Gotland är allt detta väldigt konkret. Våra kommunikationer är inte en detalj i marginalen utan en livlina för att vi ska kunna jobba, studera och ha ett fungerande vardagsliv och en växande besöksnäring. Båten och flyget är vår landsväg, och när de fungerar kan platser som Gotland växa och bidra ännu mer till Sverige. När de inte fungerar blir avståndet till fastlandet inte bara geografiskt utan också ekonomiskt och socialt.

Det är därför man med en politik för hela Sverige måste förstå att olika delar av landet har olika förutsättningar. Det i sin tur handlar inte om att ställa krav på särbehandling, utan om att föra en praktisk politik som gör att människor och företag faktiskt kan verka på rimliga villkor.

Herr talman! Vi är inte framme. Det finns fortfarande många vägar som behöver rustas, och företag som väntar alldeles för länge på besked. Det finns orter där servicen är väldigt skör, och det finns många människor som undrar om politiken verkligen ser deras vardag. Svaret på det är inte att byta riktning till mer av osäkerhet, högre kostnader och svagare arbetslinje. Svaret är att hålla kursen och öka tempot i reformarbetet.

Det är så vi bygger ett rättvisare Sverige – ett Sverige där ekonomin växer, där arbete lönar sig bättre, där företag kan utvecklas, där polisen är närvarande i hela landet och där människor får mer kvar i plånboken. Det gör vi inte genom att ställa stad mot land, utan genom att se till att samhällskontraktet fungerar oavsett var man bor.

Herr talman! Hela Sverige ska fungera. Det gäller i Stenkyrka, och det gäller i hela landet. Moderaternas besked är att vi tänker fortsätta att reformera Sverige, hålla kursen och öka tempot för ett Sverige där ansträngning lönar sig, där brott straffar sig och där människor kan känna både trygghet och framtidstro.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M).

Herr talman! Det här betänkandet handlar om något som är enkelt att säga men betydligt svårare att åstadkomma i verkligheten: att hela Sverige ska fungera. Det ska fungera inte bara på pappret, inte bara i en strategi och inte bara i de delar av landet där avstånden är korta och alternativen är många. Det ska fungera också på de platser där vardagen kräver lite mer planering och lite större tålamod.

För mig är detta inte en abstrakt fråga. Jag är uppvuxen i Stenkyrka på norra Gotland och vet sedan tidig ålder att landsbygden inte är ett särintresse. Det är människors hem, arbetsplats och framtidsdröm. Det handlar om människor som går upp på morgonen, sköter sina jobb, driver sina företag, tar ansvar för sin familj och bidrar till sin socken. De ska med rätta kunna förvänta sig att samhället ska finnas där också för dem.

Herr talman! Det är här en seriös landsbygdspolitik behöver börja, inte i romantiska bilder, inte i tillfälliga projekt och inte i nya lager av administration utan i den verklighet som människor faktiskt lever i. För många är bilen inte bara ett bekvämlighetsval. Den är en förutsättning för att kunna jobba, handla, lämna barnen eller till exempel ta sig till vården.

För många företagare är en fungerande väg, ett stabilt elnät och en rimlig tillståndsprocess inte detaljer. Det är skillnaden mellan att kunna växa och att tvingas tacka nej till jobb och möjligheter.

Därför behöver politiken vara jordnära. Den behöver förstå att samma lösning inte fungerar överallt och att beslut som kan se små ut, när man på en myndighet i Stockholm ändrar ett kommatecken, kan få konsekvenser för den som jobbar i lantbruket, på verkstaden, inom besöksnäringen eller på åkeriet på en mindre ort. Ska hela Sverige fungera behöver politiken utgå från människors vardag, inte från myndigheternas organisationsscheman.

Just därför lägger regeringen fram detta lagförslag. Vi förtydligar att en region har skyldighet att samråda i sitt regionala utvecklingsarbete och att företrädare för organisationer i det civila samhället och enskilda utbildningsanordnare inom högskoleområdet måste kunna delta.

Det kan låta tekniskt, men i praktiken handlar det om något som är ganska enkelt. Bättre beslut fattas när fler som känner till platsens behov får bidra med sin kunskap. Civilsamhället ser ofta sådant som myndigheter missar, och utbildningsaktörer vet vilken kompetens som behövs för att företag och offentlig sektor ska kunna växa. När de perspektiven kommer in tidigare i den regionala utvecklingspolitiken kan den bli bättre förankrad och mer träffsäker.

Herr talman! Man kan inte bygga Sverige starkare från skrivborden här i Stockholm, även om vi riksdagsledamöter såklart hade hoppats det. Vill man att politiken ska fungera i Stenkyrka, i Slite, i Sorsele eller i Simrishamn behöver man lyssna på dem som faktiskt bor där, arbetar där och driver företag där. Det är först då reformerna blir praktiska på riktigt, och det är först då människor kan känna att staten inte bara pratar om hela landet utan också förstår hela landet.

Herr talman! För Moderaterna hänger landsbygdspolitiken ihop med en större fråga: Sverige behöver bli rikare. Det är inte ett självändamål i sig men en förutsättning för allt annat som vi vill göra. Vill man bygga ut försvaret, rusta infrastrukturen, stärka energisystemet, bekämpa brottsligheten eller säkra välfärden krävs det en ekonomi som växer och att fler människor jobbar, investerar och bygger företag.

Det är därför Moderaterna går till val på att ekonomin ska fortsätta att växa – vi ska bli rikast i EU – och att en vanlig familj ska få behålla ungefär 5 000 kronor mer i plånboken varje månad. Det betyder mycket i hela landet, men kanske särskilt på platser där avstånden är lite längre, där bilen behövs, där elräkningen verkligen är en faktor och där familjers marginaler är små. När människor får behålla mer av sin egen lön inte bara stärks den egna familjens ekonomi, utan det gör också att det blir möjligt att bo kvar, att investera och att bygga sin framtid där man känner sig hemma.

Det här betänkandet pekar i rätt riktning och slår fast att landsbygden är en styrka för Sverige. Men ska det bli verklighet krävs det reformer som gör skillnad. Det handlar om att förenkla för företagare, korta tillståndsprocesserna, bygga ut de yrkesutbildningar som leder till jobb, stärka elförsörjningen och se till att infrastrukturen fungerar även utanför de stora stråken. Allt detta, herr talman, ryms inte i ett enskilt betänkande, men det hör såklart ihop med samma reforminriktade arbete.

Regeringen har påbörjat den omläggningen. Nu finns det en spricka i muren av krångliga regler som sätter stopp för nya verksamheter. Fåmansföretagens villkor har förbättrats, och energipolitiken har lagts om från symbolpolitik till fokus på planerbar och fossilfri kraft.

Det är inte färdigt, och det ska vi vara ärliga med. Men riktningen är rätt. Just riktning spelar roll för den företagare som funderar på att investera, den familj som vill bygga ett hus och den unga person som vill ha en framtid på sin hemort.

Herr talman! Mot detta står en opposition som i det här betänkandet visar ganska tydligt att den inte är överens. Av andra debatter vet vi att man inte är överens om bidragen, biståndet, skatterna och så vidare.

I detta betänkande reserverar sig vänsterpartierna i olika konstellationer, åt olika håll och med olika besked. Ibland står de tillsammans, ibland står de var för sig, och ibland verkar det som att det enda som egentligen håller dem samman är att de är emot regeringen.

Det duger inte riktigt för den som vill se långsiktiga villkor. Landsbygdens företagare, familjer och kommuner behöver veta om politiken ska göra det billigare eller dyrare att till exempel ta bilen till jobbet, enklare eller svårare att driva företag, mer eller mindre lönsamt att arbeta eller mer eller mindre möjligt att bygga den elproduktion som Sverige och kanske framför allt Skåne behöver. Där ligger den politiska skiljelinjen.

Man kan inte riktigt säga att hela landet ska leva och samtidigt driva en politik som gör vardagen dyrare för dem som har längst avstånd. Man kan inte tala varmt om landsbygdens företag och samtidigt möta dem med högre kostnader, mer administration och sämre drivkrafter. Man kan inte säga sig stå på vanligt folks sida om ens enda förslag är att staten ska ta mer av människors lön.

Herr talman! Det är skillnad på att tala om landsbygden och att förstå landsbygden. Man kan inte säga att hela landet ska leva och samtidigt göra vardagen dyrare för dem som måste ta bilen till jobbet. Man kan inte hylla småföretagare i högtidstal och sedan möta samma företagare med mer krångel, högre kostnader och sämre villkor. Hela Sverige fungerar när människor får jobba, företag får växa och politiken slutar att stå i vägen.

Herr talman! Tryggheten är också en avgörande del för att Sverige ska fungera. Regeringen har lagt om kriminalpolitiken i grunden. När skjutningarna i storstäderna nu har pressats tillbaka behöver nästa steg vara att stärka den närvarande polisen i hela landet och se till att vardagsbrotten tas på större allvar.

På landsbygden handlar trygghet ofta om brott som sällan blir riksnyheter men som ändå påverkar människors liv på ett väldigt konkret sätt. Det kan vara inbrott i maskinhallen, stölder från företagare, bedrägerier mot äldre eller skadegörelse som gör att människor känner att staten är långt borta precis när den behövs. För den som drabbas är det inte små brott. Det är angrepp på tryggheten, på företagsamheten och på den bredare tilliten i samhället.

Därför måste rättsstaten märkas också där avstånden är långa. En polis som bara upplevs i teorin räcker inte. Människor som gör rätt för sig ska kunna känna att samhället står på deras sida, oavsett om de bor i en storstad, en mindre ort eller till exempel på en ö.

Herr talman! För Gotland är allt detta väldigt konkret. Våra kommunikationer är inte en detalj i marginalen utan en livlina för att vi ska kunna jobba, studera och ha ett fungerande vardagsliv och en växande besöksnäring. Båten och flyget är vår landsväg, och när de fungerar kan platser som Gotland växa och bidra ännu mer till Sverige. När de inte fungerar blir avståndet till fastlandet inte bara geografiskt utan också ekonomiskt och socialt.

Det är därför man med en politik för hela Sverige måste förstå att olika delar av landet har olika förutsättningar. Det i sin tur handlar inte om att ställa krav på särbehandling, utan om att föra en praktisk politik som gör att människor och företag faktiskt kan verka på rimliga villkor.

Herr talman! Vi är inte framme. Det finns fortfarande många vägar som behöver rustas, och företag som väntar alldeles för länge på besked. Det finns orter där servicen är väldigt skör, och det finns många människor som undrar om politiken verkligen ser deras vardag. Svaret på det är inte att byta riktning till mer av osäkerhet, högre kostnader och svagare arbetslinje. Svaret är att hålla kursen och öka tempot i reformarbetet.

Det är så vi bygger ett rättvisare Sverige – ett Sverige där ekonomin växer, där arbete lönar sig bättre, där företag kan utvecklas, där polisen är närvarande i hela landet och där människor får mer kvar i plånboken. Det gör vi inte genom att ställa stad mot land, utan genom att se till att samhällskontraktet fungerar oavsett var man bor.

Herr talman! Hela Sverige ska fungera. Det gäller i Stenkyrka, och det gäller i hela landet. Moderaternas besked är att vi tänker fortsätta att reformera Sverige, hålla kursen och öka tempot för ett Sverige där ansträngning lönar sig, där brott straffar sig och där människor kan känna både trygghet och framtidstro.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M).

Fru talman! Sverige befinner sig i en tid av tilltagande osäkerhet, vilket vi har sett de senaste fem sex åren. Pandemi, krig i vårt närområde, inflationens återkomst, höga energipriser och nedlagd planerbar elproduktion har pressat familjer och företag och drabbat svensk ekonomi.

Det är inte säkert att den mest krävande tiden ligger bakom oss. När oron i omvärlden ökar påverkas energipriserna. När energipriserna stiger påverkas hela ekonomin. Företag får högre kostnader. Familjer får lägre marginaler. Investeringar skjuts på framtiden.

Sverige är inte immunt mot det som händer i omvärlden, men Sverige möter osäkerheten från en starkare position än många andra länder. Vi har starka offentliga finanser, välfungerande institutioner och ett elsystem som trots stora brister fortfarande har viktiga styrkor genom kvarvarande kärnkraft, vattenkraft och förnybar elproduktion.

Just därför måste vi också vara kloka nog att bygga vidare på det som fungerar, för i oroliga tider är stabilitet, ansvar och förutsägbarhet hårdvaluta. Det gäller ekonomin, det gäller statsfinanserna och det gäller energipolitiken.

Fru talman! Sverige behöver mer el. Men el är inte bara enskilda kilowattimmar, och energimixen är inte bara ett pajdiagram. Sverige behöver mer planerbar, fossilfri baskraft, och vi behöver den särskilt i södra Sverige. Det är där elunderskottet märks tydligast. Det är där familjer och företag under lång tid har fått bära konsekvenserna av ett elsystem som inte längre levererar tillräckligt stabilt, tillräckligt förutsägbart och tillräckligt billigt.

Fru talman! Det här handlar inte om teknik för teknikens skull. Det handlar om människors vardag. Det handlar om barnfamiljen i Skåne som ser hur elräkningen äter upp marginalerna. Det handlar om industriföretaget som vill växa men tvekar när elförsörjningen är osäker. Det handlar om lantbrukaren, butiksägaren och verkstadsföretaget som gör allt rätt, arbetar hårt och tar ansvar – men som möter ett elsystem som inte räcker till.

När omvärlden blir mer osäker behöver Sverige bli mer robust. Ska vi jämna ut elpriserna, stärka konkurrenskraften och ge Skåne bättre förutsättningar att växa måste vi också våga säga det som är sant: Sverige behöver kärnkraft i södra Sverige.

Fru talman! Det är därför regeringen nu tar bort lager efter lager av hinder som har försvårat, sinkat och i praktiken omöjliggjort ny kärnkraft i Sverige. Det handlar inte om att tumma på säkerheten eller runda miljöprövningar. Det handlar om att skapa ordning, tydlighet och förutsägbarhet.

Den som vill investera tiotals eller hundratals miljarder i ny elproduktion måste veta vad som gäller. Det måste gå att förstå processen. Det måste gå att planera. Det måste gå att lita på att staten inte säger en sak i energipolitiken och sedan gör något annat i lagstiftningen.

I en tid när Sverige behöver investeringar, tillväxt och fler arbetade timmar är det direkt skadligt om politiken bidrar till osäkerhet kring en av ekonomins mest grundläggande funktioner: tillgången till el. Därför lägger regeringen om kursen. Vi river hinder och stärker villkoren. Vi bygger ett elsystem som håller även när det är kallt, mörkt och vindstilla. En vintersäkrad energipolitik, skulle man kunna kalla det.

Fru talman! Det betänkande som vi debatterar i dag handlar om en mer ändamålsenlig prövning av kärntekniska anläggningar. I dag kan processen för att pröva ny kärnkraft vara krånglig och svår att överblicka. Flera olika lagar och prövningar hänger ihop men inte alltid på ett helt tydligt sätt. Det skapar osäkerhet för den som vill bygga, för myndigheter som ska pröva och för kommuner som berörs.

Regeringens förslag innebär att det införs en ny lag om regeringens godkännande av kärntekniska anläggningar som säger att den som vill bygga en kärnteknisk anläggning ska kunna ansöka direkt hos regeringen om ett godkännande. Ett sådant godkännande ska ersätta den tillåtlighetsprövning som regeringen annars gör enligt miljöbalken. Om detta har vår utskottsordförande redan berättat.

Parallellt görs ändringar i flera andra lagar för att systemet ska hänga ihop bättre. Det handlar om en plan för kärntekniska anläggningar som regeringen i ett första steg ska kunna besluta om. Den planen ska gälla det område och de anläggningar som ansökan sedan handlar om. Genom planen prövas om det är lämpligt att använda mark och vatten på det sättet.

Jag hoppas att skolklasserna på läktaren hänger med i det här något tekniska anförandet!

Fru talman! Den plan vi pratar om får bara beslutas om någon har ansökt om godkännande och om de kommuner som ingår i planområdet har tillstyrkt både ansökan och planen. Det innebär att staten, för att göra det enkelt, får en tydligare möjlighet att pröva helheten. Men kommunerna har en fortsatt viktig roll, och det är rimligt.

Förslaget innebär också att det ska bli möjligt att få förhandsbesked enligt lagen om kärnteknisk verksamhet. Om en aktör tidigt kan få veta om en viss fråga går att lösa eller inte minskar risken att stora resurser läggs på projekt som senare fastnar i processen.

Fru talman! Kärnkraft spelar en viktig roll för att möta framtidens elbehov och stärka leveranssäkerheten i elsystemet. Det handlar om familjers ekonomi, om industrins investeringar, om klimatet, om försvarsförmågan och om Sveriges långsiktiga ekonomiska tillväxt. Elförsörjning är inte en sidofråga utan en grundförutsättning för ett land som vill vara tryggt, rikt och konkurrenskraftigt. Och det ska vi ju vara. Utan el stannar Sverige. Med mer planerbar el kan Sverige fortsätta växa.

Fru talman! Oppositionen vill avslå regeringens förslag. Några vill avslå allt. Några vill avslå delar. Några vill avslå för att förslaget förenklar för lite. Någon vill avslå för att förslaget förenklar för mycket. Den stora splittring som vänsterpartierna visar upp angående frågor som a-kassan, bolåneskatten, bidragen och arbetsgivaravgifterna återfinns alltså även inom energipolitiken. Moderaternas bild är att Sverige inte har råd med mer energipolitisk osäkerhet.

Fru talman! I oroliga tider är förtroende och förutsägbarhet hårdvaluta för ett land. Det duger inte att säga att man vill ha mer el men samtidigt rösta nej till förslag som gör det möjligt att få fram mer planerbar el. Det duger heller inte riktigt att tala om industrins klimatomställning men blunda för att industrin behöver el varje timme på dygnet och året om. Det duger heller inte att säga att familjer och företag i södra Sverige ska få lägre och jämnare elpriser men samtidigt motsätta sig den baskraft som behövs för att vi ska kunna ta oss dit. Ansvarslöshet i energipolitiken straffar sig, och priset betalas av svenska familjer och företag.

Fru talman! Regeringen säger inte att kärnkraft är enda lösningen, men Sverige behöver mer av allt, inklusive kärnkraft. Dagens förslag och betänkande löser inte ensamt alla Sveriges energiproblem. Men det är ett steg i rätt riktning, för det gör prövningen tydligare och visar att Sverige menar allvar med att bygga ny kärnkraft.

Vi moderater kommer inte att lova allt till alla. Vi ska inte spä på osäkerheten med kortsiktiga besked. Vi ska inte föra en energipolitik där ideologiska låsningar går före familjers ekonomi och företags behov. Hårt arbetande människor ska kunna lita på att elen finns när den behövs och där den behövs. Därför kärnkraft.

(Applåder)

Fru talman! Sverige befinner sig i en tid av tilltagande osäkerhet, vilket vi har sett de senaste fem sex åren. Pandemi, krig i vårt närområde, inflationens återkomst, höga energipriser och nedlagd planerbar elproduktion har pressat familjer och företag och drabbat svensk ekonomi.

Det är inte säkert att den mest krävande tiden ligger bakom oss. När oron i omvärlden ökar påverkas energipriserna. När energipriserna stiger påverkas hela ekonomin. Företag får högre kostnader. Familjer får lägre marginaler. Investeringar skjuts på framtiden.

Sverige är inte immunt mot det som händer i omvärlden, men Sverige möter osäkerheten från en starkare position än många andra länder. Vi har starka offentliga finanser, välfungerande institutioner och ett elsystem som trots stora brister fortfarande har viktiga styrkor genom kvarvarande kärnkraft, vattenkraft och förnybar elproduktion.

Just därför måste vi också vara kloka nog att bygga vidare på det som fungerar, för i oroliga tider är stabilitet, ansvar och förutsägbarhet hårdvaluta. Det gäller ekonomin, det gäller statsfinanserna och det gäller energipolitiken.

Fru talman! Sverige behöver mer el. Men el är inte bara enskilda kilowattimmar, och energimixen är inte bara ett pajdiagram. Sverige behöver mer planerbar, fossilfri baskraft, och vi behöver den särskilt i södra Sverige. Det är där elunderskottet märks tydligast. Det är där familjer och företag under lång tid har fått bära konsekvenserna av ett elsystem som inte längre levererar tillräckligt stabilt, tillräckligt förutsägbart och tillräckligt billigt.

Fru talman! Det här handlar inte om teknik för teknikens skull. Det handlar om människors vardag. Det handlar om barnfamiljen i Skåne som ser hur elräkningen äter upp marginalerna. Det handlar om industriföretaget som vill växa men tvekar när elförsörjningen är osäker. Det handlar om lantbrukaren, butiksägaren och verkstadsföretaget som gör allt rätt, arbetar hårt och tar ansvar – men som möter ett elsystem som inte räcker till.

När omvärlden blir mer osäker behöver Sverige bli mer robust. Ska vi jämna ut elpriserna, stärka konkurrenskraften och ge Skåne bättre förutsättningar att växa måste vi också våga säga det som är sant: Sverige behöver kärnkraft i södra Sverige.

Fru talman! Det är därför regeringen nu tar bort lager efter lager av hinder som har försvårat, sinkat och i praktiken omöjliggjort ny kärnkraft i Sverige. Det handlar inte om att tumma på säkerheten eller runda miljöprövningar. Det handlar om att skapa ordning, tydlighet och förutsägbarhet.

Den som vill investera tiotals eller hundratals miljarder i ny elproduktion måste veta vad som gäller. Det måste gå att förstå processen. Det måste gå att planera. Det måste gå att lita på att staten inte säger en sak i energipolitiken och sedan gör något annat i lagstiftningen.

I en tid när Sverige behöver investeringar, tillväxt och fler arbetade timmar är det direkt skadligt om politiken bidrar till osäkerhet kring en av ekonomins mest grundläggande funktioner: tillgången till el. Därför lägger regeringen om kursen. Vi river hinder och stärker villkoren. Vi bygger ett elsystem som håller även när det är kallt, mörkt och vindstilla. En vintersäkrad energipolitik, skulle man kunna kalla det.

Fru talman! Det betänkande som vi debatterar i dag handlar om en mer ändamålsenlig prövning av kärntekniska anläggningar. I dag kan processen för att pröva ny kärnkraft vara krånglig och svår att överblicka. Flera olika lagar och prövningar hänger ihop men inte alltid på ett helt tydligt sätt. Det skapar osäkerhet för den som vill bygga, för myndigheter som ska pröva och för kommuner som berörs.

Regeringens förslag innebär att det införs en ny lag om regeringens godkännande av kärntekniska anläggningar som säger att den som vill bygga en kärnteknisk anläggning ska kunna ansöka direkt hos regeringen om ett godkännande. Ett sådant godkännande ska ersätta den tillåtlighetsprövning som regeringen annars gör enligt miljöbalken. Om detta har vår utskottsordförande redan berättat.

Parallellt görs ändringar i flera andra lagar för att systemet ska hänga ihop bättre. Det handlar om en plan för kärntekniska anläggningar som regeringen i ett första steg ska kunna besluta om. Den planen ska gälla det område och de anläggningar som ansökan sedan handlar om. Genom planen prövas om det är lämpligt att använda mark och vatten på det sättet.

Jag hoppas att skolklasserna på läktaren hänger med i det här något tekniska anförandet!

Fru talman! Den plan vi pratar om får bara beslutas om någon har ansökt om godkännande och om de kommuner som ingår i planområdet har tillstyrkt både ansökan och planen. Det innebär att staten, för att göra det enkelt, får en tydligare möjlighet att pröva helheten. Men kommunerna har en fortsatt viktig roll, och det är rimligt.

Förslaget innebär också att det ska bli möjligt att få förhandsbesked enligt lagen om kärnteknisk verksamhet. Om en aktör tidigt kan få veta om en viss fråga går att lösa eller inte minskar risken att stora resurser läggs på projekt som senare fastnar i processen.

Fru talman! Kärnkraft spelar en viktig roll för att möta framtidens elbehov och stärka leveranssäkerheten i elsystemet. Det handlar om familjers ekonomi, om industrins investeringar, om klimatet, om försvarsförmågan och om Sveriges långsiktiga ekonomiska tillväxt. Elförsörjning är inte en sidofråga utan en grundförutsättning för ett land som vill vara tryggt, rikt och konkurrenskraftigt. Och det ska vi ju vara. Utan el stannar Sverige. Med mer planerbar el kan Sverige fortsätta växa.

Fru talman! Oppositionen vill avslå regeringens förslag. Några vill avslå allt. Några vill avslå delar. Några vill avslå för att förslaget förenklar för lite. Någon vill avslå för att förslaget förenklar för mycket. Den stora splittring som vänsterpartierna visar upp angående frågor som a-kassan, bolåneskatten, bidragen och arbetsgivaravgifterna återfinns alltså även inom energipolitiken. Moderaternas bild är att Sverige inte har råd med mer energipolitisk osäkerhet.

Fru talman! I oroliga tider är förtroende och förutsägbarhet hårdvaluta för ett land. Det duger inte att säga att man vill ha mer el men samtidigt rösta nej till förslag som gör det möjligt att få fram mer planerbar el. Det duger heller inte riktigt att tala om industrins klimatomställning men blunda för att industrin behöver el varje timme på dygnet och året om. Det duger heller inte att säga att familjer och företag i södra Sverige ska få lägre och jämnare elpriser men samtidigt motsätta sig den baskraft som behövs för att vi ska kunna ta oss dit. Ansvarslöshet i energipolitiken straffar sig, och priset betalas av svenska familjer och företag.

Fru talman! Regeringen säger inte att kärnkraft är enda lösningen, men Sverige behöver mer av allt, inklusive kärnkraft. Dagens förslag och betänkande löser inte ensamt alla Sveriges energiproblem. Men det är ett steg i rätt riktning, för det gör prövningen tydligare och visar att Sverige menar allvar med att bygga ny kärnkraft.

Vi moderater kommer inte att lova allt till alla. Vi ska inte spä på osäkerheten med kortsiktiga besked. Vi ska inte föra en energipolitik där ideologiska låsningar går före familjers ekonomi och företags behov. Hårt arbetande människor ska kunna lita på att elen finns när den behövs och där den behövs. Därför behövs kärnkraft.

(Applåder)

Fru talman! Sverige behöver mer energi, högre tillväxt och fler investeringar. Då duger det inte att viktiga projekt fastnar i långa och oförutsägbara processer. Vi behöver regelverk som både värnar miljön och gör det möjligt att fatta beslut i tid. Det är just det som betänkandet handlar om.

Vi debatterar i dag förslag som genomför de delar av EU:s reviderade förnybartdirektiv som handlar om tillståndsförfaranden. Det handlar om att korta ledtider, förenkla processer och skapa bättre förutsägbarhet för den som vill investera i förnybar energi.

Moderaternas energipolitiska linje är enkel: Sverige behöver mer el, mer planerbar kraft och mer av de investeringar som stärker ett robust fossilfritt elsystem, inklusive kärnkraft.

Fru talman! Sverige ska vara ett land där det lönar sig att jobba och investera. Onödiga hinder och dubbla prövningar ska tas bort. Vi ska ha ett system där seriösa aktörer kan göra rätt från början och få besked inom rimlig tid.

Fru talman! De förändringar som nu görs i miljöbalken innebär till exempel att den som avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd för förnybar energi bör ge länsstyrelsen en möjlighet att bedöma samrådsunderlaget innan samråd med övriga aktörer inleds.

Det blir också en ny ordning genom att länsstyrelsen ska ange vilken omfattning och detaljeringsgrad som behövs för att utgöra ett tillräckligt underlag för den fortsatta miljöbedömningen. Möjligheten att kräva ytterligare kompletteringar begränsas till enbart särskilda situationer.

Vidare innebär förslagen en ökad samordning mellan miljöbalkens tillståndsprövning och prövningar enligt sektorslagstiftning. I många fall handlar det såklart om ellagen. En ny miljöbedömning ska som huvudregel inte krävas om en miljöbedömning redan har genomförts för samma verksamhet eller åtgärd.

Fru talman! För att förenkla installationen av energitekniska anläggningar föreslås också ändringar i plan- och bygglagen, till exempel att solenergiutrustning under elva kilowatt helt undantas kravet om bygglov för fasadändring. Anläggningar på över elva kilowatt ska handläggas inom tio veckor.

Verksamheter och åtgärder för förnybar energi ska presumeras – antas – utgöra ett väsentligt allmänintresse vid Natura 2000-prövning enligt 7 kap. miljöbalken. Detta förslag kommer sannolikt att underlätta tillståndsprocesserna för företag som vill bedriva en verksamhet för förnybar energi, eftersom processerna kan gå snabbare och med en större grad av förutsägbarhet.

Samtidigt ska nämnas att kravet på tidig strategisk planering är högt ställt och att juridisk rådgivning sannolikt fortsatt kommer att krävas. Man kan inte göra vad som helst hur snabbt som helst.

Fru talman! Mycket av det här är tekniskt, men i slutändan handlar det om helt vanliga människor: om barnfamiljen som redan pressas av höga levnadskostnader, om det lokala företaget som behöver trygg tillgång till el för att kunna fortsätta växa och om människor som gör rätt för sig och ska kunna lita på att samhället också ska finnas till hands för dem.

När tillståndsprocesser tar lång tid drabbar det inte bara stora projekt på papperet, utan det drabbar jobb, investeringar och hushållens ekonomi. Därför är snabbare och mer förutsägbara processer också en reform för vanliga hushåll och små företag.

Fru talman! Oppositionspartierna kommer att kritisera regeringen för att det här har tagit tid. Ja, processen har tagit tid, men det beror på att detta inte är en isolerad lagändring utan en del av en större reformering av tillstånds- och miljöprövningssystemet. Det vi gör nu är att gå fram med det som är färdigt, rättssäkert och genomarbetat samtidigt som vi fortsätter det större reformarbetet med bland annat en ny miljöprövningsmyndighet.

Fru talman! Låt mig också nämna att Sverige redan är ett av Europas starkaste länder beträffande förnybar energi. Preliminära siffror för föregående år anger att Sveriges förnybara elproduktion motsvarade ungefär 90 procent av elanvändningen inom landets gränser förra året.

Samtidigt räcker det inte att bara titta på andelar. Ett starkt elsystem måste också fungera årets alla timmar, i hela landet. En stor andel väderberoende kraft ställer högre krav på balans, effekt och nätkapacitet. Därför behöver Sverige inte bara mer förnybar el utan ett starkare fossilfritt elsystem som också byggs ut med ny kärnkraft.

Fru talman! Det här betänkandet löser inte allt, men det tar Sverige i rätt riktning. Kortare och tydligare tillståndsprocesser stärker investeringarna, konkurrenskraften och möjligheten att bygga ut det energisystem som Sverige behöver. Därför är det bra att vi nu kan fatta beslut och fortsätta det stora reformarbetet framåt.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill upplysa kammaren om att Energimarknadsinspektionen fick uppdraget att ta fram föreskrifter för effekttariffer i mars 2022. Energiministern hette då Khashayar Farmanbar, och han var socialdemokrat. Den energiminister som nu tar bort effekttarifferna för hushållen och ger uppdraget att ta fram en ny modell som kan fungera i verkligheten är Ebba Busch, och hon är kristdemokrat.

Men, fru talman, låt mig ställa också en annan fråga. En stor del av Linus Laksos anförande handlade om att vi behöver göra det betydligt dyrare att tanka bensin och diesel. Utan att egentligen specificera vad ett rimligt pris är kan man anta att det i alla fall ska vara en bit över 30–35 kronor, så att man verkligen ser till att människor inte kan köra bil som drivs av diesel eller bensin.

Jag har därför ett par frågor inför valet den 13 september om vad som egentligen gäller. Linus Lakso pratar här om att det behöver bli betydligt dyrare att tanka bensin och diesel, medan jag ser i medierna att Socialdemokraternas ministerkandidater vill sänka skatten på bensin och diesel.

Vad är det som gäller? Vad är det svenskarna har att förvänta sig efter den 13 september när vi går till valurnan? Är det Linus Laksos politik med dyrare drivmedel, eller är det Socialdemokraternas politik, som i någon mening ju är Tidöpartiernas politik?

Fru talman! Tack, ledamoten Lakso, för anförandet!

Jag tycker att det är tråkigt när ledamöter begär replik som gör att det blir som ett läxförhör i riksdagens kammare. Det handlar till syvende och sist om vad vi tycker, inte om att vi har den djupaste detaljkunskapen i varje fråga. Men eftersom Linus Lakso är en lärd person och dessutom lade en väsentlig del av sitt anförande på att prata om effekttariffer vill jag ställa en kunskapsfråga.

När fick Energimarknadsinspektionen ett uppdrag att ta fram föreskrifter för effekttariffer? Vem var energiminister i Sverige då?

Herr talman! Låt mig innan jag börjar mitt anförande nämna att det här är första gången jag står i talarstolen sedan den 4 mars, då jag fick ett förmodat blodtrycksfall och föll i golvet precis nedanför där jag står nu. Där och då visade min kropp att den inte riktigt är en lagspelare, men mina kollegor i utskottet och även riksdagens medarbetare visade att de verkligen är lagspelare när det gäller. Jag fick mycket fin hjälp då och har dessutom fått vård i världsklass och kommer att vara helt återställd i slutet av maj. Då ser jag fram emot att bjuda på en stänkare – till alla som förstår mina Beck-relaterade skämt.

Herr talman! Sverige behöver ett elsystem som fungerar i människors vardag och som levererar när familjer ska få ihop livspusslet, när företag överväger nya investeringar och när industrin vill genomföra sin omställning utan att konkurrenskraften ska försämras. Det är i grunden det som den här debatten handlar om.

Under alltför lång tid fördes en energipolitik som inte tog tillräckligt stort ansvar för helheten. Man såg till enskilda kraftslag, men inte till systemet. Man såg symbol- och affischpolitik, men inte alltid konsekvenserna för familjer, företag och svensk konkurrenskraft. Man införde obegripliga effekttariffer, som gav hushållen dubbla prissignaler.

Resultatet av den politiken känner svenska folket till, eftersom det känns i plånboken. Södra Sverige blev mer sårbart. Prisskillnaderna mellan olika delar av landet blev stora. Överföringsproblemen blev tydligare, och flaskhalsintäkterna sköt i höjden. Och när omvärlden nu skakar påverkas vi mer här hemma än vi gjort tidigare.

Herr talman! Det är därför skillnaden i energipolitik spelar roll, och det är därför den moderatledda regeringen har lagt om kursen. Riksdagen har antagit en ny energipolitisk inriktning med planeringsmål och leveranssäkerhet i fokus. Lager efter lager av hinder som står i vägen för ny fossilfri baskraft tas successivt bort. Regelverk och styrning förändras också för att snabba på nätutbyggnaden och tydliggöra myndigheternas ansvar för ett robust elsystem.

Det är viktigt att ha det systemperspektivet, eftersom Sveriges elproblem inte kan lösas med en ensam åtgärd. Vi behöver mer produktion, mer planerbarhet och starkare nät. Då behöver marknaden mer än i dag belöna det som faktiskt stärker leveranssäkerheten.

Att den som bidrar med systemnytta också ska få betalt för det borde vara en självklarhet. På samma sätt bör den som skapar kostnader på andra platser i systemet betala för det. En sådan ordning är svår att fullända. Men min bild är att vi åtminstone är på väg i den riktningen. Och politiken behöver ta ansvar för den helhet som marknaden inte löser på egen hand. Även andra nyttor än en enskild producerad kilowattimme behöver premieras.

Herr talman! Just nu ser vi hur sårbar energimarknaden är för oro i omvärlden. Situationen kring Hormuzsundet har på kort tid bidragit till kraftiga prisökningar på olja och gas, vilket inte bara gör det dyrare att tanka bilen utan också får följdeffekter på elmarknaden när europeiska gasturbiner sätter marginalpriset också i Sverige.

När läget är sådant kan vi inte bara prata om långsiktiga reformer. Vi behöver också agera här och nu. Med allt annat lika innebär en prisökning på 30 amerikanska dollar per fat olja en ökning av svensk inflation med ungefär 1 procentenhet. Så tätt förknippade är energi och ekonomi. Vår uppgift är att göra allt som är möjligt för att Sverige inte ska tappa kontrollen på det sätt som blev fallet 2022. Dyrtiderna ska motas, och svensk ekonomi ska skyddas.

Herr talman! Därför har regeringen gått fram med ett nytt el- och gasstöd för hushåll i hela landet baserat på förbrukningen i dyra januari och dyra februari. Det kan ses som en kompensation för nedlagd kärnkraft, och det är ett bra exempel på hur vi använder våra sunda statsfinanser för att ta Sverige igenom mycket svåra tider. Med en låg statsskuld och hög kreditvärdighet har vi ett handlingsutrymme att agera som få andra europeiska länder kan mäta sig med.

Därutöver har skatten på drivmedel sänkts till EU:s miniminivå, och en ansökan görs om att kunna sänka också under miniminivån, vilket kan möjliggöra en ytterligare sänkning på omkring 3 kronor per liter drivmedel. För familjer som har för mycket månad kvar i slutet av lönen gör det stor skillnad. Och det är nästan skrämmande att tänka på vad priserna hade varit om beskattningen och reduktionsplikten hade legat kvar på den nivå som gällde när den förra mandatperioden tog slut – 35, 40, 45 kronor per liter diesel? Det är oroväckande att fundera i de banorna.

Herr talman! I debatter om motionsbetänkanden är det vanligt att man går igenom och bemöter några av oppositionens förslag. Det kommer jag inte att göra i dag, eftersom det spretar lite för mycket. Inte ett enda förslag i detta betänkande är man helt överens om. Det som nämns när det gäller energipolitiken är oftast kravet på breda samtal, förmodligen för att Socialdemokraterna behöver bli räddade från sina samarbetspartiers ovilja att kompromissa om kärnkraften. Jag nöjer mig därför med att konstatera att vänsterpartierna inte riktigt kan få ihop det på energiområdet – inte där heller.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner. Här och nu gör vi nämligen det som Sverige behöver på kort sikt för att klara krisen, och vi gör det som krävs på lång sikt för att svensk ekonomi ska vara robust, växande och inkluderande.

När vi blickar ut i omvärlden blir det tydligt: väljer man en tysk energipolitik får man en tysk ekonomisk utveckling. Sådana experiment kommer vår sida i politiken inte att utsätta svenska folket för.

Herr talman! Det som behövs är inte en omstart eller en ny riktning. Det som behövs är att vi håller kursen och höjer tempot.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M).

Fru talman! Tack, ledamoten Lahti, för anförandet! Jag uppskattade särskilt att det inte bara pratades om enskilda kraftslag utan också om elsystemet som helhet.

Fru talman! Lite förenklat kan man säga att Sverige har överskott på el under sommaren och underskott på el under vintern. Det är såklart lite mer tekniskt eftersom mycket handlar om effekt.

Jag uppfattade att ledamoten Lahti vill ha stabilare priser och att han vill avhjälpa effektproblemet. Där har jag en fråga till ledamoten. I Vänsterpartiets budgetförslag avsätts 50 miljarder kronor till havsvind – pengar som ska lånas. Det skulle inte avhjälpa effektproblemet under vintern. I sitt anförande sa ledamoten Lahti också att man vill separera den svenska elmarknaden från den europeiska. Man vill så att säga kapa kablarna till omvärlden, vilket skulle göra att vi under vintern inte kan importera effekt.

Min fråga till ledamoten Lahti är: Hur ska mer havsvind och färre kablar till kontinenten leda till prisstabilitet och avhjälpa effektproblemet?

Fru talman! Det har ju tillförts 2 000 megawatt i effektbalansen sedan valet 2022, och det märks. År 2025 hade vi lägst elpriser i hela EU.

Man kan också titta på saker som har godkänts under mandatperioden. Under S-MP-regeringen godkändes en havsbaserad vindkraftspark. Under den här mandatperioden har vi godkänt två. Två är ju fler än en. Vi har också kopplat upp oss bättre mot Finland och kan dra nytta av deras investeringar i fossilfri och planerbar kärnkraft.

På område efter område förbättras den svenska energimarknaden. Lägg därtill att investeringarna i transmissionsnätet nu uppgår till omkring 20 miljarder kronor per år.

Vad får vi då för pengarna? Till exempel byggs det nu nya elkablar till Gotland. Det är en satsning på 9,8 miljarder som under sju år med S-MP-regeringen bara fanns i olika utredningar. Det gjordes tre utredningar, men inga beslut fattades.

Jag tycker att detta på ett ganska bra sätt visar att det är mycket prat under vänsterpartiernas tid vid makten. Det finns väldigt stora visioner, men det blir inte så mycket gjort. Min övertygelse, fru talman, är att det blir en upprepning av samma sak som vi sett tidigare om svenska folket ger vänsterpartierna förtroendet att ta över i höst. De till vänster som vill minst skulle då få sätta hastigheten för energipolitiken. Då blir det nog inte bara en inbromsning, utan då blir det nog elransonering. Det är nämligen vad dessa partiers politik faktiskt leder till.

Fru talman! Låt mig först säga att politiken sätter ramarna för energipolitiken. Politiken är inne och petar i energimarknaden mer än i många andra politikområden. Miljöpartiet vill dessutom öka den styrningen. Det går alltså inte att med hedern helt i behåll säga att det var den stora, elaka marknaden som stängde kärnkraften i Sverige. Jag är övertygad om att ifall vänsterpartierna hade velat rädda och livstidsförlänga den befintliga kärnkraften hade det varit möjligt.

Fru talman! Man kan också dra sig till minnes citat från andra ledande energiexperter, till exempel Janne Wallenius, som har räknat på att den förtida nedstängningen av kärnkraften har kostat Sverige i storleksordningen 1 000 miljarder. För motsvarande pengar är jag övertygad om att man kan bygga en ny stålbalja för ett kärnkraftverk.

Fru talman! Det händer mycket på energiområdet. Utöver satsningen på ny planerbar fossilfri elproduktion i södra Sverige, alltså kärnkraftsutbyggnad, görs insatser kring Kraftlyftet, som vi ser fram emot ska få full verkan. Vi försöker kapa i tillståndsprocesserna så att man kan få snabbare besked genom en ny tillståndsmyndighet. Vi tog bort den skadliga avfallsförbränningsskatten, som lade en onödig börda på till exempel kraftvärmen. Vi fortsätter gärna med medvetna skattesänkningar, med medvetna satsningar, som ser till att Sverige får mer elproduktion – mer av allt, men framför allt kärnkraft.

Fru talman! När Moderaterna och samarbetspartierna tog över makten 2022 hade Sverige en tvåsiffrig inflation. Trots att Centerpartiet gick till val på att rädda landsbygderna var dieselpriset 28 kronor litern. Vi hade stora problem att lösa. Vi löste inflationen först, för det var viktigast. Vi har därefter försökt råda bot på den utdragna lågkonjunkturen – först inflationen, sedan lågkonjunkturen. När det gäller drivmedelspriserna har de minskat kraftigt, med ungefär 5 kronor till följd av politiska beslut och med ungefär 5 kronor till följd av världsmarknadspriserna.

Låt mig även säga att fordonsindustrin har valt en annan väg än biogas. Vi ser att det fordonsindustrin har valt globalt är elektrifiering. Där görs mycket stora satsningar på såväl ny elproduktion som på laddinfrastruktur och bättre skattemässiga fördelar, när man till exempel laddar på arbetsplatsen. Med det sagt är inte biogasen oviktig. Den kan användas till exempel i färjetrafik, för lastbilar eller för bussar.

Jag är övertygad om att vi kan göra mer. Men, fru talman, jag tror inte att det går att göra så värst mycket mer tillsammans med partierna på den andra sidan i politiken. Då blir det mindre av brukande, mindre av förvaltande och mindre av utvecklande i hela vårt land eftersom man inte vill att skogen och andra delar ska användas eller brukas. Man vill att det ska vara museer och naturreservat. Det tror jag inte är vägen framåt för en växande och uthållig bioekonomi i vårt land.

Fru talman! Tack till ledamoten Rickard Nordin för frågan! Som ledamoten Nordin nämner tog vi fajten mot EU när det gällde skattebefrielsen för biogas. Det var bra. Det var rätt.

När det gäller förutsättningarna för biogas i Sverige rullar många tidigare satsningar på. Kraftlyftet är en ny satsning där förordningarna blev klara i januari och ansökningsperioden är igång. Den stänger någonstans runt den 7 maj. Jag ser fram emot de projekten.

Fru talman! Ska vi lyckas producera mer i Sverige behöver vi nyttja alla de resurser vi har, inte minst den svenska skogen. Här noterar jag att de som står upp för brukande, de som står upp för utveckling och de som vill ha ett aktivt skogsbruk finns till höger om mitten i svensk politik. Jag noterar inte några verkligt stora satsningar på att nyttja skogen bättre från vänsterpartierna – Centerpartiet kanske något undantaget.

Fru talman! Jag tror att det finns mer att göra på temat biogas. Jag tror också att nya tekniker som förgasning kan spela en viktig roll. Men Bioekonomiutredningen, som har kommit, bereds inom Regeringskansliet. Jag föregår såklart inte den beredningen.

Fru talman! Sverige befinner sig i ett avgörande energipolitiskt läge. Det handlar i första hand inte om teknikval utan om jobb, trygghet och rättvisa. Det handlar om hushåll som vill kunna planera sin vardag, om företag som vill investera och om ett land som vill ha en växande ekonomi.

Mycket är på väg åt rätt håll. Tillväxten är nu över EU-genomsnittet, arbetslösheten har minskat sex månader i rad och statsskulden är lägre jämfört med när den senaste socialdemokratiska budgeten gick igenom. Ska Sverige tillbaka till toppen behöver vi hålla kursen.

Fru talman! Under januari och februari har vi fått en påminnelse om att elsystemet har svagheter. Kalla perioder i kombination med låg vindkraftsproduktion pressade upp priserna kraftigt i elprisområde 3 och 4. Det är inte bara skrämmande siffror – det är barnfamiljer som undrar om pengarna kommer att räcka till både elräkningen och vardagen. Det är företag som tvekar inför investeringar.

Det här är inte en slump. Det är inte otur. Det är konsekvensen av politiska vägval.

Här ska noteras att vi befinner oss i en orolig omvärld. Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina går nu in på sitt femte år. Europas energimarknader är fortfarande känsliga för gaspriserna, som just nu påverkas av situationen i Iran. Länder som Polen, Frankrike och Finland stärker nu sin energisäkerhet genom att investera i ny kärnkraft och mer planerbar produktion. De har dragit slutsatsen att energisäkerhet är säkerhetspolitik. Det måste även Sverige göra.

Fru talman! Vi ska vara ärliga med hur vi hamnade här. Under många år lade vänsterpartierna ned fullt fungerande kärnkraft i förtid. Reaktorer som levererade stabil, planerbar och fossilfri el stängdes av politiska skäl, inte för att de var uttjänta eller saknade betydelse utan för att man drev en ideologisk kamp mot kärnkraften.

Resultatet är ett mer väderberoende elsystem. När det blåser mycket har vi gott om el. När det är kallt och vindstilla får vi brist och höga priser. Det var exakt det vi såg under årets första månader. Det är egentligen enkelt: Om man tar bort stabil elproduktion tar man bort stabila priser. På samma sätt är det omöjligt att under vintern konsumera den el som vi under sommaren exporterade till Tyskland.

Fru talman! Det är inte vinden som har fattat de politiska besluten. Det är inte temperaturen som har röstat här i riksdagen. Det var vänsterpartierna som lade ned fungerande kärnkraft i förtid, och när elpriserna rusar under kalla, vindstilla vinterdagar är det vanliga familjer och företag som får betala notan. Så enkelt är det. Vi har i dag precis det väderberoende elsystem som vänsterpartierna har drömt om. Min bild är att svenska folket inte är helt nöjda med det när de öppnar elräkningen.

Fru talman! Sverige står inför en historisk elektrifiering. Industrin planerar investeringar i fossilfri produktion av stål, batterier och vätgas. Svenska kraftnät och andra bedömare pekar på att elanvändningen kan komma att fördubblas fram till 2045. Det är en enorm möjlighet för vårt land, inte minst för regioner som Gotland och hela södra Sverige, som behöver fler jobb och en uthållig och inkluderande tillväxt.

Men investeringar kräver förutsägbarhet. Ingen investerar miljarder i ny produktion om elen inte kan levereras när och där den behövs. Ingen flyttar avancerad industri till ett land där effektbalansen är osäker under kalla vinterdagar.

Därför måste energipolitiken bygga på realism. Sol och vind är viktiga delar av energimixen och ska fortsätta att byggas ut där det är accepterat och efterfrågat. Ett modernt industriland kan dock inte bygga hela sitt elsystem på intermittenta kraftslag.

Därför är ny kärnkraft en central del av Sveriges energiframtid. Särskilt viktigt är det för regioner som Skåne som har förlorat över 11 000 arbetstillfällen till följd av effektbristen i nätet, trots att regionen i övrigt har goda förutsättningar för industriell och teknologisk utveckling.

Fru talman! Det här handlar ytterst om samhällskontraktet. Den som går upp tidigt, driver företag, jobbar i vården eller i industrin och betalar skatt ska kunna lita på att elen fungerar och att elräkningen inte känns som ett rån. Man ska inte behöva oroa sig över att politiska beslut gör energisystemet svagare.

Moderaternas linje är tydlig: Vi vill ha mer av allt, inklusive kärnkraft. Parallellt med det jobbar regeringen vidare med att förnya elnäten, snabba på tillståndsprocesserna och kapa i byråkratin. Det är så vi skapar förutsättningar för en växande ekonomi där jobben blir fler och investeringarna större.

Alternativet – vänstersvängen – är en återgång till en politik som stänger fungerande kärnkraft och gör elsystemet mer sårbart, helt enkelt en politik som ser till att vi har januari året om.

Fru talman! Låt mig kort nämna att situationen i omvärlden kräver att vi gör oss beredda på störningar, kriser och angrepp. Många delar ingår i den beredskapen, men utan välskötta offentliga finanser finns inget utrymme att agera när de stora vågorna slår in.

Här ska sägas att Sverige har välskötta offentliga finanser. Vi har nyligen återfått högsta kreditbetyg från ratinginstitutet Moodys och tillhör därmed ett av de nio länder som har trippel-A hos samtliga institut. Efter en period med hög inflation, svagt resursutnyttjande, nollränta och kvantitativa lättnader har vi återtagit kontrollen. Ordning och reda i finanserna dämpar osäkerheten i ekonomin. Framför allt ger välskötta offentliga finanser oss skyddsvallar och handlingsutrymme. Det är bara så vi kan hantera och motverka kriser. Tänk på det när vänsterpartierna vill driva Sverige med stora underskott för att finansiera nya drömska projekt!

Fru talman! Sverige är på rätt väg, men vi är inte framme. Vi har kommit en bra bit på vägen genom att riva hinder för ny kärnkraft, ta fram en robust finansieringsmodell och lägga grunden för långsiktiga spelregler. Nu måste vi fullfölja det arbetet, och då kan vi inte låta dem som vill minst bestämma hastigheten.

Fru talman! Energipolitiken är inte en teknisk detalj. Det är fundamentet för en växande ekonomi. När vi ser ut i världen ser vi att inga rika länder är fattiga på energi. Den insikten hade vi länge i Sverige. Vi behöver hitta tillbaka dit.

Låt oss därför bygga ett elsystem som håller i både hög- och lågtryck, i både fredstid och allvarstid. Det förtjänar Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Jag tolkar ledamoten Olovssons svar som att det var styrelsens fel att Ringhals 1 och 2 stängdes, den styrelse som S- och MP-regeringen utsåg.

Låt mig då blicka framåt i stället. Socialdemokraterna gör anspråk på regeringsmakten till hösten. Samtidigt ser vi hur Vänsterpartiet vill lägga 50 miljarder på havsbaserad vindkraft. Den satsningen i sig själv skulle öka den svenska statsskulden med ungefär 1 procentenhet. Miljöpartiet kräver stopp för ny kärnkraft och tänker inte sitta med i en regering som möjliggör den. Centerpartiet är inte med på den skattepolitik som de övriga partierna på vänstersidan vill driva. De vill inte ha 40, 50 eller 60 miljarder i skattehöjningar. De vill ha skattesänkningar på ungefär 4 miljarder.

Hur i hela friden ska Socialdemokraterna och Fredrik Olovsson få ihop den rödgröna röran?