Isak From (S) om (forts. från § 9) Ändamålsenliga säkerhets- och strålskyddskrav för utvinning och bearbetning av kärnämnen (forts. NU27)

Herr talman! Sverige ska ha en kunskapsbaserad ekonomi – ett samhälle där vi har råd med varandra – och vara ett modernt industriland. Då behöver vi säkra tillgången till de metaller och mineral som behövs för elektrifiering, försvarsförmåga och självförsörjning. I det arbetet behöver vi samtidigt upprätthålla höga krav på säkerhet, strålskydd och miljö.

Det är en svår avvägning, men det är tvivelsutan politikens uppgift att göra den. När vi gör den bör vi blicka längre bort än till nästa mandatperiod, och vi bör göra den med sans, nyans och balans. Även om politik är både konst och vetenskap, både känsla och fakta, åligger det oss att inte använda rädslan som vapen, utan vi ska hålla oss till det som är sant.

Herr talman! Elektrifieringen kräver mer metaller. Batterier, elnät, solceller och kärnkraft kräver råvaror. Det är tillgången till dem som avgör om fabriker hamnar i Europa eller i Kina. Sverige har under lång tid varit en stark gruvnation. Det har byggt välstånd, skapat exportinkomster och förädlat det tekniska kunnandet här hemma.

Ska vi tillbaka till toppen behöver vi bejaka att vi behöver nyttja de naturresurser vi har. Där är vi inte riktigt i dag. Juridik och restriktioner har lett till att investeringar i prospektering och forskning har avstannat. Sverige har halkat efter samtidigt som beroendet av import har ökat. Vi befinner oss just nu i ett läge där Europa importerar upp till 98 procent av sina kritiska metaller.

Herr talman! För mitt parti, Moderaterna, är frågor om självförsörjning, motståndskraft och teknologiskt oberoende en del av den analys som ligger till grund för vår gruvpositiva linje. Här i Europa konsumeras i dag ungefär en fjärdedel av världens råvaror, men bara omkring 3 procent produceras här. Det är inte långsiktigt hållbart.

Herr talman! Allt ska inte tillåtas överallt. Vi ska inte ha storskalig brytning av uran i varje skogsbryn och på varje bakgård, men det är rimligt att regeringen har tagit bort det förbud mot uranutvinning som infördes 2018. Förbudet var inte en miljömässigt motiverad åtgärd utan en politisk markering. Det hindrade i praktiken utvinning av andra metaller, som vanadin, kobolt och andra sällsynta jordartsmetaller, eftersom de ofta förekommer tillsammans med uranfyndigheter.

Nu tillåts i stället prövningar av gruvprojekt där halter av uran finns. Det betyder inte att sådana verksamheter godkänns per automatik. Nej, de måste, precis som andra, genomgå prövning enligt miljöbalken och minerallagen, som innehåller några av världens strängaste miljökrav.

Herr talman! Det betänkande vi nu debatterar syftar till att göra lagstiftningen begriplig, riskbaserad och ändamålsenlig.

I dag behandlas anläggningar för utvinning av kärnämnen som kärntekniska anläggningar. Det vi nu föreslår är att själva utvinningen och bearbetningen för koncentration i stället ska vara kärnteknisk verksamhet och inte klassificeras som kärnteknisk anläggning. Det innebär att säkerhets- och strålskyddskraven anpassas bättre till den faktiska verksamheten och dess risker.

Regler och lagar ska ju vara stränga där riskerna kräver det, men de ska också vara träffsäkra. En gruva där ämnen utvinns ur berggrunden är inte samma sak som en kärnreaktor. Det är inte samma typ av verksamhet och har inte samma riskprofil och bör därför inte behandlas på samma sätt i varje del av regelverket. Det är helt enkelt skillnad på att gräva upp atomer med en grävskopa och att klyva atomer genom att skjuta neutroner på dem. Att särbehandla just uran saknar därför saklig grund.

Herr talman! En närliggande fråga är den som handlar om alunskiffer. Varken i dag eller tidigare har det funnits ett generellt förbud eller ett kommunalt veto mot brytning i alunskiffer. Den förra, rödgröna regeringen utredde förvisso frågan men drog slutsatsen att ett förbud inte var nödvändigt. Motiveringen till det var att Sverige redan har en strikt miljötillståndsprövning. I stället för ett förbud införde man ett särskilt lämplighetskrav för just brytning i alunskiffer, och det står i minerallagen. Det gäller fortsatt, och i det kravet ingår att man behöver ha en högre miljöteknisk kompetens och större ekonomiska muskler än vid gruvdrift i andra bergarter.

Herr talman! Givet den stora oron, inte minst kring Storsjön i Jämtland, finns det skäl att återbesöka frågan om alunskiffer. Regeringen har därför aviserat att man kommer att utreda frågan om kommunalt veto mot brytning i alunskiffer på nytt, som ett komplement till de särskilda lämplighetskraven, inte en ersättning. Utredningsdirektiven är färdigförhandlade och utredare finns, och under nästa vecka kommer de att presenteras på sedvanligt sätt.

Herr talman! Det är värt att nämna att det inte förekommer någon brytning av kritiska metaller och mineraler i alunskiffer i Sverige i dag. Det har heller inte förekommit i stor utsträckning historiskt. När det gäller uran har det skett uranbrytning, exempelvis i Ranstadsgruvan på 60-talet, en gruva som godkändes av Tage Erlanders regering. Det skedde under andra miljökrav, tillståndsprocesser och utvinningsmetoder än vad vi har i dag.

I dag måste alla potentiella gruvor genomgå en miljöprövning och bevisa att gruvbrytningen kan bedrivas säkert för att få etableras. Därutöver måste företaget bevisa att gruvan är ekonomiskt hållbar för att Sverige ska slippa oseriösa aktörer. Slutligen måste en ekonomisk säkerhet ställas ut för det fall miljöfarligt avfall måste hanteras – hängslen och livrem, med andra ord. Det är ju motiverat när man bryter fyndigheter som kan innehålla kvicksilver, kadmium, arsenik, zink, koppar och lite uran.

Herr talman! Det är rimligt att vi tar hand om det vi gräver upp, och det är rimligt att vi behandlar de 91 grundämnen som förekommer naturligt i Sverige relativt lika. Det är inte önskvärt att vi pekar ut grundämnet uran som allt annat omöjliggörande. Om man skulle hitta några hundra kilo uran i Kirunagruvan vore det orimligt att stänga gruvan. Det rimliga är att man hanterar det på ett säkert sätt och i enlighet med de intentioner som finns i miljöbalken. Här kan det vara värt att nämna att det är svårt att skilja på primär och sekundär utvinning eftersom de ofta hör ihop.

Herr talman! Om vi skulle leva ett liv med noll risk och noll tolerans för skadliga ämnen hade världen sett väldigt annorlunda ut. Det finns halter av arsenik i riset vi köper i matbutiken, kadmium i många solpaneler, bly i många batterier och formaldehyd i träskivor med mera. Allt detta kan vi inte förbjuda; det är inte önskvärt. Men vi kan se till att det används på ett säkert sätt, konsumeras på ett sätt som inte innebär farlig exponering och tas om hand i samband med återvinning. Det är rimligt.

Herr talman! Sverige ska vara en ledande gruvnation även i framtiden – men utan ideologiska låsningar. En ansvarsfull råvarupolitik kräver att vi stärker Sveriges självförsörjning av kritiska mineraler och metaller samtidigt som vi värnar miljön och lyssnar på lokalsamhällen.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg och Oliver Rosengren (båda M) samt Josef Fransson (SD).

Herr talman! Jag tackar ledamoten Luhr för att hon tar upp denna fråga.

Jag inleder med att säga att regeringen delar ledamoten Luhrs syn på brytning i alunskiffer. Tidigare i år kommunicerade regeringen också att det saknas säkra sätt att bryta i alunskiffer. Nu finns det ingen aktiv brytning i alunskiffer, och inget tyder heller på att en sådan kommer att uppstå i närtid.

Herr talman! När det gäller den utredning vi har pratat om både i dag och tidigare delar jag Katarina Luhrs uppfattning att det vore önskvärt om den redan var presenterad. Utredningsdirektiv och utredare är klara, och det vi väntar på är schemaläggningen för en extern presentation. Jag ser fram emot detta, och jag tycker att det är rimligt att man har med frågan om retroaktivitet i denna lagstiftning.

Herr talman! Jag tycker dock att det finns skäl att på måndag fatta beslut om att dela upp vad som är en kärnteknisk anläggning respektive kärnteknisk verksamhet. Det är ju som sagt skillnad på att gräva i marken och att klyva atomer. Detta borde lagstiftningen ha tagit hänsyn till för länge sedan, så det är bra att vi gör denna förändring här och nu.

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg och Oliver Rosengren (båda M).

Herr talman! Jag tackar ledamoten Luhr för en klurig fråga.

Jag skulle säga att det överordnade målet är att göra Sverige till världens bästa land att leva i. För det behövs två saker: ökad trygghet och fler som jobbar så att Sverige blir lite rikare. Det är de två stora frågorna som får mig att gå upp på morgonen och lägga mycket tid och arbete i detta hus.

Herr talman! När det gäller frågan om huruvida brytning av mineraler är överordnad allt annat skulle jag säga att det är en sanning med modifikation. Det är klart att vi ska vara en ledande gruvnation och ta tillvara de naturresurser vi har. Inte minst finns det ett moraliskt ansvar för alla landsändar att bidra med det de kan.

På Gotland bidrar vi till exempel med kalksten och cement, som används när alla ni andra ska bygga badhus, tågstationer och annat i Sverige. I Halland exporterar man mycket livsmedel. I Göteborg har man den stora hamnen som förser oss andra med varor från omvärlden. I Kiruna bryter man järnmalm – och så vidare. Alla behöver bidra med sitt så att Sverige AB kan gå så bra som möjligt och må så bra som möjligt.

Herr talman! Frågan om lokala veton tror jag att vi kommer att få fortsätta leva med, för den är nog inte färdigdebatterad. Man kan också fundera på vad nästa kommunala veto kan bli. Ska Region Skåne bestämma vem som får komma över bron? Ska Region Gotland bestämma vilka vapensystem som ställs ut på Tofta skjutfält? Vilka nya kommunala veton kan man tänka sig? Kan man också tänka sig väldigt lokala veton – att mina grannar bestämmer när jag får avverka min skog eller gödsla min åker?

Det går att fundera på hur långt planet sluttar, men här och nu tror jag att det är bra om vi gör den förändring i lagstiftningen som innebär att man skiljer mellan anläggning och verksamhet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg och Oliver Rosengren (båda M).

Herr talman! Det är ju inte jag personligen som säger att utredningsdirektiven är klara och att en utredare finns, utan det sa energi- och näringsministern här i talarstolen under partiledardebatten i går. Det som finns kvar att presentera är direktiv och utredare, och det ska ske under nästa vecka.

Herr talman! Det ärende som vi debatterar här i dag handlar om att uran ska behandlas som de andra 90 naturligt förekommande grundämnena i Sverige. Vi vill skilja mellan kärnteknisk anläggning och kärnteknisk verksamhet.

Jag tycker att det är rimligt att en kommun får säga till innan ett kärnkraftverk byggs där. Det är rimligt att det finns ett veto mot det. När det gäller att öppna ett dagbrott eller en gruva är det inte samma typ av veto, till exempel om man ska bryta järnmalm, kalksten, koppar, zink eller vad det nu kan vara.

Herr talman! Det är också värt att notera att det första steget som vi tog bort för några månader sedan handlade om fyndigheter upp till 100 kilo uran. Det är mängder som man kommer upp i väldigt tidigt när man bryter ett flertal ton av en fyndighet som innehåller något annat.

Som också har nämnts i debatten är innehållet ungefär 300 gram per ton, men bryter man några tusen ton per dag kommer man ganska snabbt upp i över 100 kilo uran. Därför är det rimligt att vi behandlar det på samma sätt som vi behandlar andra mineraler och metaller. Vi ska inte göra skillnad på det och kalla varje dagbrott för ett kärnkraftverk, för det är det inte.

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg och Oliver Rosengren (båda M).

Herr talman! Ja, det finns människor som sprider oro, och det är i många fall Isak Froms partikamrater.

Det vi debatterar här i dag är om en plats där man utvinner kärnämnen ska vara en kärnteknisk anläggning eller kärnteknisk verksamhet. Det är inte så att man kan hålla på och höganrika uran på en gräsplätt i Falköping, utan det handlar om att man ska gräva upp atomer, inte splittra atomer. Det är två olika saker.

Herr talman! Det är också värt att notera att Socialdemokraterna försöker sitta på båda stolarna samtidigt. De är såklart emot primär brytning av uran, men de är för sekundär brytning av uran. Det där är knepigt. Det är väldigt svårt att skilja på de två sakerna. Det går såklart att skriva i en ansökan att man är ute efter mineralen A men i verkligheten kommer att utvinna mineralen B, i det här fallet uran, men i så små mängder att det inte är det primära.

Det hade kanske varit ärligare att göra som Miljöpartiet och bara säga nej till allt, men då hade Socialdemokraterna inte kunnat sitta på två stolar samtidigt. Det är ju precis det de vill göra när vi nu går in i valrörelsen. De är för nya gruvor, och de är emot nya gruvor. Det är knepigt att hålla koll på vad som egentligen ska bli resultatet. Vi får se vad som händer i framtiden.

Herr talman! Vi är överens i trepartikretsen om att det här ska utredas. Direktiven är färdigförhandlade. En utredare finns på plats. Snart ska vi också ha en pressträff där det presenteras.

Det fattas varje år tusentals beslut i Regeringskansliet och även i den här riksdagen. En liten del av dem är de som ingår i Tidösamarbetet och den överenskommelse som vi har träffat. Jag är övertygad om att många partier kommer att sluta upp bakom det här nya förslaget när det är färdigutrett och när det har lagts på riksdagens bord eftersom det är klok politik.

Överlag kan man väl säga att det är bra förslag som överlever och dåliga förslag som skrotas. Därför är det till exempel rimligt att de dåliga förslagen om att lägga ned svensk kärnkraft nu reverseras, då den behöver byggas upp på nytt.

Det finns andra förslag som är betydligt bättre, beslutade av olika regeringar, som ingen återbesöker. När det gäller alunskiffervetot är det en fråga som vi vill återbesöka just eftersom det finns en stor oro. Men det är värt att notera att den förra regeringen, som tittade på frågan, inte kom fram till att det behövdes något förbud. Nu tittar vi på det, och jag är övertygad om att vi kan göra det med sans, nyans och balans.

Frågan är om Centerpartiet vill vara med i en sådan diskussion. Inget tyder på det eftersom man har surrat sig vid masten och Magdalena Andersson. Låt oss se vad väljarna tycker till hösten! Sedan är jag övertygad om att vi kan ha de här debatterna igen – kanske på motsatta sidor, kanske på precis samma sidor som i dag.