Karin Rågsjö

Fru talman! Man efterlyser ansvar för det egna fögderiet. Men så jobbar ju inte ni, utan ni kastar er ut i andra frågor, så att säga. Jag måste säga att jag blir helt förundrad. Tillståndet i landet är inte på topp. Vi har en jättehög arbetslöshet. Människor känner sig enormt trängda av det ekonomiska läget. Men det är inte era kärnväljare som gör det. För dem har skattelättnaderna varit monstruösa. Exempelvis får en person som tjänar 200 000 kronor i månaden ut 52 000 kronor mer per år. Man kan välja var pengarna ska läggas någonstans. En del kommer att tycka: Gud, vad konstigt! Kan de inte betala de här småpengarna?

Man ska tydligen söka försörjningsstöd för att få ut sina läkemedel. Jag har aldrig hört på maken. Ska ni lasta över det här på kommunerna? Ska socialarbetare sitta och titta på om man ska få ut sina läkemedel eller inte? Det kommer att bli väldigt trixigt.

Nästan alla som har lämnat remissvar är negativa och framhåller att det här kommer att påverka människors hälsa. Då pratar ledamoten om det som sker i Sundbyberg, Solna och Stockholm. Jag tycker att det är märkligt. Jag tycker att man ska ta ansvar för den politik man för.

Ni pratar ofta om det ljus ni ser i tunneln. Jag måste säga att jag nog har dåliga glasögon i så fall, eller kanske för starka solglasögon. Det är inte så ljust i den tunnel som ni har lett in befolkningen i. Det handlar om väldigt mycket. Nu pratar vi om läkemedlen. De ensamstående mammorna ska inte betala för sina barn, men vad händer när de själva blir sjuka? Vad ska de välja för någonting? Ska de välja maten eller läkemedlet? Så fungerar det tyvärr i dag i Sverige.

Fru talman! Den springande punkten är vem som ska betala. I dag lever 330 000 människor fler i materiell och social fattigdom än 2021. Så är det. Antalet människor som saknar kontantmarginal har ökat med 22 procent från 2021 till 2024. 60 procent av ensamstående föräldrar med låg inkomst oroar sig för sin försörjning de kommande sex månaderna. Man skulle kunna rada upp massor av siffror i det här.

Vi måste diskutera hela läkemedelsfrågan mer. Hur ska vi hitta ett bra sätt att få ut läkemedel och finansiera mer läkemedel?

Man kan titta på remissinstanserna i det här ärendet. Sveriges Apoteksförening har genomfört en enkät bland sina medarbetare. 67 procent av dem säger att de möter kunder som redan nu avstår från att hämta ut läkemedel. 90 procent av medarbetarna såg att de föreslagna förändringarna kommer att innebära att fler avstår från sin behandling. Är det någonting som ledamoten har tankar kring?

Något som fattas är konsekvensanalyser. Annars är ni otroligt pigga på att tillsätta utredningar. Jag tror att ni i Tidögänget har världsrekord i utredningar. Det intressanta är att just det här är något som ni inte har utrett ordentligt. Var är konsekvensanalyserna? Det undrar jag en sådan här dag. Jag kommer att gå vidare med detta. Väldigt många av de remissinstanser som har tittat på det här är direkt avvisande: patientföreningar, fackförbund och även myndigheter.

Man kan alltid välja varifrån pengarna ska tas. Man kan ge 33 miljarder i skattesänkningar till dem som redan har det bäst och låta de absolut fattigaste betala lite mer för sina läkemedel. Jag är skeptisk till att det skulle vara ett förslag som gynnar hela folket.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Acko Ankarberg Johansson.

Regeringen har inrättat en effektivitetsdelegation för att förbättra situationen inom hälso- och sjukvården. Man kan tänka sig en delegation där professionerna är representerade av sjuksköterskor, läkare och undersköterskor. Men så är inte fallet förutom när det gäller en person. Den personen kommer från vårdmarknaden; det är nämligen Krys vd.

Kry har nu polisanmälts av Stockholm. Så här säger en politiker där: ”Ja, de har debiterat på ett sätt som man inte får. Har man avtal med Region Stockholm så ska man inte bryta mot det och få betalt två gånger”. Så säger Christine Lorne, centerpartist och primärvårdsregionråd i Stockholm.

Anser statsrådet att det är lämpligt att vd:n för ett bolag som anklagas för felaktig fakturering av tre regioner och som har fått återkrav och polisanmälningar riktade mot sig ska ingå i regeringens effektivitetsdelegation?

Herr talman! I Tidöavtalet har utrikesfödda fått ta över rollen som syndabockar för Sveriges alla problem. Att montera ned trygghetssystem, välfärd och rättighetsskydd är lättare att motivera om man pekar på vissa grupper och börjar där.

Inom hälso- och sjukvården blir den politiken som tydligast i regeringens förslag om att införa en angiverilag och att begränsa rätten till tolktjänster. Genom att peka ut minoriteter som syndabockar slipper regeringen ta ansvar för att politiken inte funkar i Sverige just nu, att tillväxten tillhör de lägsta i Europa, att arbetslösheten har tickat upp till 8,1 procent och att matpriserna har ökat med 25 procent sedan 2022.

Hur är läget med vården? Jag är ganska oroad. Jag tänker på om vi exempelvis skulle få en pandemi i Sverige – eller en kris eller ett krig. Antalet intensivvårdsplatser har minskat med 5 procent sedan före pandemin. Det kan man fundera på.

En annan fråga som jag tycker är oerhört viktig och som handlar om prioritering gäller den nära vården, som känns väldigt långt borta, alltså primärvården. Vi har fått dragningar i socialutskottet på olika sätt om detta. Enligt patientundersökningar har tillgängligheten, delaktigheten och kontinuiteten i vården inte blivit bättre under de här åren, skriver Vårdanalys. Det kan bero på att det har varit en extrem kris inom vården under två år – 2023 och 2024. Men det är jätteproblem.

Det finns en annan fråga som jag vill lyfta och som handlar om prioritering. Forskare vid Högskolan i Jönköping och Stockholms universitet har analyserat sambandet mellan inkomst och livslängd i Sverige under en ganska lång period – 1962–2021. Gapet när det gäller förväntad livslängd har ökat kraftigt.

Skillnaden i livslängd mellan män med lägst och högst inkomst har ökat från 3,5 år på 60-talet till nästan 11 år där vi befinner oss nu. För kvinnor har skillnaden i livslängd ökat från 3,8 år till 8,6 år under samma period. Det är ganska svarta siffror som handlar om stor ojämlikhet.

Jag övergår nu till att prata om cancer.

Varje år insjuknar 3 000 kvinnor i Sverige i gynekologisk cancer. Det kan vara livmoderkroppscancer, äggstockscancer eller livmoderhalscancer. De här sjukdomarna skiljer sig förstås åt.

Det är viktigt att upptäcka cancer i tid och få grepp om den i dess förstadier, för då kan man göra väldigt mycket mer än senare. Men då krävs en stabil vård. Kvinnor som regelbundet deltar i olika screeningprogram för gynekologisk cellprovtagning sänker risken för att drabbas av livmoderhalscancer med cirka 90 procent, vilket är en oerhört glädjande siffra. Screening enligt det nationella vårdprogrammet kommer att stärka skyddet ytterligare.

För övriga gynekologiska cancersjukdomar finns dock ingen screening i dag. Vi har diskuterat vad staten ska göra och inte göra. Där tror jag att Moderaterna har lyft att det kanske vore bra om staten tog ett lite fastare grepp om screening – någonting som vi kan vara överens om!

Vi anser att regeringen bör återkomma med förslag som leder till att fler genomgår screening för gynekologisk cancer. I dag finns det också stora skillnader, herr talman, mellan regionerna. Region Stockholm-Gotland har rapporterat en deltagandegrad i studier vid primär sjukdom på 19 procent, medan Sydöstra regionen har en deltagandegrad på 1,4 procent.

Deltagande i den här typen av studier är avgörande för att få fram nya behandlingsmetoder och läkemedel som prövas och godkänns. Studier spelar en avgörande roll för framsteg inom medicinsk vetenskap men även för patienternas direkta överlevnad och livskvalitet. Vi menar att regeringen bör återkomma med förslag om att stärka vården för gynekologisk cancer och göra den jämlik över hela landet.

Jag yrkar bifall till reservation 3.

Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen bland kvinnor i västvärlden, och den ökar dessutom. Totalt ställs 61 000 cancerdiagnoser varje år i Sverige, och av dessa är över 9 000 bröstcancerdiagnoser.

80 procent av alla som fått en bröstcancerdiagnos är över 50 år. Bröstcancer har blivit allt vanligare, men samtidigt har möjligheten att överleva sjukdomen glädjande nog också ökat. Att allt fler kan botas anses framför allt bero på en förbättrad behandling och på mammografikontrollerna, som gör att bröstcancer upptäcks tidigare. Vänsterpartiet har tillsammans med den tidigare regeringen infört avgiftsfri mammografi i hela landet för kvinnor mellan 40 och 74 år.

Ungefär hälften av alla fall av bröstcancer upptäcks vid screening med mammografi, och tre fjärdedelar av tumörerna upptäcks hos kvinnor som är 55 år eller äldre. Samtidigt har var femte kvinna som drabbas av bröstcancer uppnått 74 års ålder, och vid 74 år tar screeningen slut.

Åldersgränsen är alltså 74 år och är baserad på Socialstyrelsens rekommendationer om åldersgränser. Rekommendationerna motiveras med att det inte har gått att bevisa att bröstcancerscreening för kvinnor över 74 år skulle minska dödligheten hos äldre. Det här beror i sin tur på att det inte finns några studier om bröstcancerscreening för just den gruppen. Socialstyrelsen har inte tagit ställning till andra data eller efterlyst nya studier eller pilotprojekt. Det beklagar vi i Vänsterpartiet.

Mot bakgrund av att medellivslängden har ökat och att flertalet av de förändringar som hittas hos äldre kvinnor är just cancer som behöver behandlas finns det skäl att se över dessa rekommendationer. Det får inte finnas någon typ av åldersdiskriminering när det gäller den här typen av behandling.

Regeringen bör arbeta aktivt för jämlik mammografi även för kvinnor över 74 år för att motverka åldersdiskriminering. Vi vill att regeringen ger lämplig myndighet i uppdrag att komma med förslag på just detta.

Nu går jag över till något helt annat, nämligen könsstympning, som är en vidrig sedvänja.

Mellan 13 000 och 23 000 flickor uppskattas befinna sig i risk för att utsättas för könsstympning. Det här är väldigt höga siffror. Vänsterpartiet har sedan tidigare föreslagit införande av obligatorisk utbildning om könsstympning för personal inom hälso- och sjukvård, skolväsen, socialtjänst, skolhälsovård och så vidare för att upptäcka detta.

Vi vill även här att regeringen ger lämplig myndighet i uppdrag att följa upp och utvärdera de kunskapshöjande insatser om könsstympning som måste genomföras.

Amelmottagningen på Södersjukhuset i Stockholm har i flera år arbetat metodiskt och effektivt för att sprida kunskap om könsstympning. Verksamheten har fokuserat på att erbjuda stöd och vård till flickor och kvinnor som har utsatts för könsstympning. Verksamheten har även haft ett utbildningsuppdrag, där de har utbildat personal inom hälso- och sjukvård och socialtjänsten runt om i Sverige.

Genom Amelmottagningens arbete har en bred kunskap och djup förståelse för problematiken spridits vidare, och vi anser att regeringen borde tillsätta en utredning för att se om verksamheter som har specialistkompetens om kvinnlig könsstympning kan få ett utvidgat ansvar och fungera som regionala eller nationella kompetenscentrum.

Herr talman! När KD pratar låter det alltid som om man vore på ett promotionmöte, ett marknadsföringsmöte, om statlig vård. Det är intressant.

Ni har fantastiska förutsättningar att göra någonting och att inte bara skjuta över ansvaret på regionerna, som ni gör i varje debatt. När man lyssnar på er hör man att det egna ansvaret är långt borta, medan regionernas ansvar är totalt när det gäller primärvården och så vidare.

Läser man Vårdanalys olika rapporter, som jag rekommenderar, kan man se att det handlar om att staten inte har gett förutsättningar. Det är de långsiktiga förutsättningarna som saknas när det gäller att bygga upp en primärvård. Detta saknar jag, och det saknar också patienterna. Man kan inte hela tiden säga att regionerna inte har gjort vad de ska göra. Herregud! Man har levt under en extrem kris ekonomiskt de senaste åren, både 2023 och 2024.

Det låter som att det var fantastiska satsningar på vården, men dem kan jag inte riktigt se. Om det hade varit sådana fantastiska satsningar på vården skulle ju allting gå som tåget – nu går ju tåget inte heller längre, men det skulle i alla fall gå framåt.

Hur kan det komma sig att KD och de övriga partierna ständigt bollar över allt ansvar till regionerna fastän staten har en möjlighet att arbeta långsiktigt, exempelvis med resurser? Den frågan tycker jag är intressant, herr talman.

Herr talman! Jag kommer inte att prata könsidentitet. Jag kommer inte att prata transvård. Det gjorde vi för ett år sedan här inne i vad som kändes som ett dygn. Och ni förlorade.

Herr talman! Jag har några andra frågor som handlar om sjukvården. Allting låter så rosenrött när ni på högersidan pratar om den svenska sjukvården, och riktigt så är det ju inte. Nu pratas det väldigt mycket om försvar och beredskap, och samtidigt kan vi se att intensivvårdsplatserna har minskat med 5 procent efter pandemin. Så illa är det, och det kan man fundera på.

Herr talman! För att man exempelvis ska få möjlighet till mammografi om man känner på sina bröst och blir orolig krävs en sjyst primärvård. Det har kommit diverse utredningar, bland annat från Vårdanalys, som säger att det efter de satsningar man i flera år har gjort på omställning – en god och nära vård, som det heter – nu krävs omtag. Man kan nämligen se att väldigt lite har hänt. När det gäller antalet patienter per läkare, exempelvis, har vi helt enkelt inte uppnått målen. Det handlar också om tillgängligheten över huvud taget, om delaktigheten och om kontinuiteten. Nästan allting har backat.

Därför blir man lite orolig. Har vi ingen primärvård som fungerar ute i landet lär det bli väldigt svårt att få snurr på den andra delen av vården. Då blir det svårt att som patient få hjälp och exempelvis få remiss till en specialist.

Jag undrar om regeringen har några otroligt bra tankar om just primärvården, för det krävs ganska mycket för att rigga om den.

Herr talman! Där spriten går in rinner vettet ut.

Tillbaka till Skåne. Det var ett litet break i debatten här innan. Då gick jag och kollade en gång till om 1 miljard ska bort. Det handlar då inte om hyrläkare utan att man kommer att skära ned.

Man kommer att skära ned i Helsingborg. Man kommer att skära ned i Lund. Man kommer att skära ned i Malmö och överallt i Skåne. Det är inte fina moln och idel solsken där nere. Det är en allvarlig kris i Region Skåne. Det anser jag.

Jag ska inte strida mer för Skåne. Men jag tycker ändå att det är anmärkningsvärt. Om man tar bort 1 miljard från budgeten i en region innebär inte det att det enbart är hyrpersonal, utan det innebär att man kommer att göra nedskärningar.

Jag var själv i Helsingborg för någon månad sedan. Det är uppenbart att man har en stor kris i Skåne. Det är inget snack om det.

Nu till någonting helt annat, som jag knappast kommer att hinna med. Vi brukar ofta tala om kostnaden för administrationen. En fråga som kommer att öka administrationen oerhört är välfärdsbrotten.

Herregud! Varje region kommer att få anställa allt fler personer för att ha koll på välfärdsbrotten. Välfärdsbrotten kan framför allt ske tack vare de svängdörrar som specifikt högern har öppnat när det gäller etableringsfriheten.

Jag undrar, ledamoten Hultberg: Har ni funderat på alla de specifika insatser som måste göras just på grund av välfärdsbrotten och vad det kommer att innebära för regionerna i ökade kostnader i administration?

Herr talman! Ledamoten Hultberg tog upp Malmö, eller snarare Skåneregionen, och personalkostnaderna inom vården i Skåne. De ska sänkas med 1 miljard, vill jag ändå säga. Det kommer på olika sätt att innebära vissa uppsägningar, tror jag. Jag vill bara säga det. Där styr Tidöpartierna mer eller mindre.

Jag har också en fråga som gäller en studie om ojämlikhet som kom förbisvischande i går. Den klassbundna ojämlikheten är någonting vi pratar om ibland. Det är forskare vid Högskolan i Jönköping och Stockholms universitet som har tittat på det här med livslängd. Man har mätt under perioden 1962–2021. Skillnaden i livslängd mellan män med lägst och högst inkomst har ökat från 3,5 år på 60-talet till nästan 11 år nu. Det är ganska anmärkningsvärt. För kvinnor har det ökat från 3,8 till 8,6 år.

Under den här perioden har det suttit ett antal regeringar – inte tu tal om det. Men det här borde, tycker jag, ändå ha funnits med i funderingarna inför den budget som Tidöpartierna lade fram. Det jag saknar i era utspel, i er budget och så vidare är en tanke om den klassmässiga ojämlikheten i hälsa. Är detta någonting som ledamoten har funderat på?

Fru talman! Det är alltid viktigt att luta sig mot remissinstanser, för på så sätt ser man ändå en riktning. De som har sagt ja till förslaget är Föreningen Svenskt Vin, Föreningen Sveriges Oberoende Småbryggerier, Näringslivets Regelnämnd och så vidare. Det är själva marknaden. Sedan är det de som står för folkhälsan som har sagt nej. Det kan man fundera på.

Det är klart att ingen kommer att dricka sig full under ett besök på en vingård eller ett bryggeri. Det tror ingen. Det här handlar inte om det. Det här handlar om monopolet – om huruvida vi kan behålla det och vad som kommer att hända på resan framåt.

Centerpartiet har verkligen surrat sig vid masten i frågan om gårdsförsäljning. Det här är en jättefråga för er – en av de stora frågorna för Centerpartiet. Man kan hamna där som parti om man håller på tillräckligt länge med en fråga och försöker mata den. Men det verkar inte vara något framgångsrecept, om man säger så.

Lagrådet har tydligt skrivit att om Sverige tillåter gårdsförsäljning kommer svenska alkoholproducenter att få en ny försäljningskanal, som tillverkare i andra länder inte kan utnyttja. Det skulle enligt Lagrådet kunna vara ett förbjudet handelshinder.

Men hos Centerpartiet finns det ingen tvekan. Ni vill dessutom göra förslaget ännu mer liberalt. Och det är just då, när man tar ut de liberala svängarna och gör förslaget ännu mer liberalt, som vi dessutom skulle riskera monopolet. Men det verkar inte vara något problem för Centerpartiet och Christofer Bergenblock.

Jag funderar också på hur de här vingårdarna och bryggerierna ska få ned den enorma arbetslöshet vi har i Sverige. Finns det beräkningar av det som Centerpartiet har gjort som jag inte har en aning om?

Fru talman! Det är intressant att lyssna till ledamoten Christofer Bergenblock. Jag måste säga att jag förundras över att det i hans inlägg inte finns ett enda ord om socialpolitik. Det handlar i stort sett bara om marknaden. Det tycker jag att man kan förundras över. Det finns inga betänkligheter, utan det här kommer att vara ett rakt spår. Ingenting kommer att vara märkligt, trots att det känns lite osäkert. Till och med Lagrådet har sagt det, men det kanske inte är någonting som Christofer Bergenblock anser är märkligt.

De remissinstanser som har sagt nej till det här – jag har lyft fram dem tidigare – är bland andra Barnombudsmannen, Cancerfonden, Kammarrätten i Göteborg, Göteborgs tingsrätt, Brottsförebyggande rådet, länsstyrelserna i Västra Götaland, Västernorrland och Örebro län och Folkhälsomyndigheten. Det är inget dåligt gäng, så att säga.

Min första fråga till ledamoten är: Hur är det möjligt att man som parti har gårdsförsäljning som paradgren och samtidigt inte säger ett enda ord om alkoholpolitik och att det finns någonting som skadar med alkoholen? Ni vill öppna alla kranar, och det kan jag tycka blir lite mycket.

Om man lyssnar på er låter gårdsförsäljningen som ett fruktansvärt lyckat framgångsrecept. Då undrar jag om ledamoten har några som helst beräkningar av hur många som kommer att få ett arbete i och med gårdsförsäljningen. Är det så här landsbygden ska räddas? Jag är skeptisk. Det här kommer att fungera på gårdarna under vår, sommar och kanske lite under hösten. Eller finns det andra idéer bakom det hela?

Jag är mest intresserad av Centerpartiets tveklösa hållning till hela frågan. Hur har ni lyckats befria er från allt som handlar om restriktivitet och vad detta kan betyda för Sveriges folkhälsa?

Fru talman! Att Kristdemokraterna skulle bli det parti som sjösatte gårdsförsäljning – det såg jag inte komma. Jag anser att det är uppenbart att KD här har hamnat i ett ganska dåligt sällskap. Ni har alltid haft en väldigt rimlig syn på alkohol som just en folkhälsofråga.

Gårdsförsäljningen har förvandlats till en fråga om marknad och näringsliv i stället för att vara just en folkhälsofråga. Det är ingen här inne som tror att man kommer att åka till en gårdsvisning eller ett bryggeri och dricka sig berusad. Det handlar inte om det, utan det handlar om hur vi ska kunna bevara monopolet och Systembolaget och därmed ha en bra folkhälsopolitik. Regeringens förslag om att införa gårdsförsäljning i Sverige hotar detaljhandelsmonopolet och därmed folkhälsopolitiken, menar jag. En utgångspunkt i gårdsförsäljningsförslaget från regeringen och SD är att Systembolagets monopol inte hotas. Jag tillhör skeptikerna.

Det är också uppenbart, fru talman, att det fortfarande råder en stor osäkerhet kring hur regeringens förslag skulle påverka Systembolagets monopol. Detta har även poängterats av en mängd remissinstanser, såsom Lagrådet, Cancerfonden, Barnombudsmannen och Folkhälsomyndigheten, vilka har fått mycket stryk här i dag av exempelvis Centerpartiet. I början av februari släppte WHO Europa en ny rapport som poängterar monopolets vikt för Sveriges folkhälsa och att avsteg från monopolet i form av gårdsförsäljning underminerar monopolets rättsliga ställning. Det har gått er förbi, verkar det som.

Lagrådet uttalade sig i september 2024 om regeringens lagrådsremiss angående gårdsförsäljning av alkohol. I uttalandet konstateras att det fortfarande är osäkert om gårdsförsäljningsförslaget är förenligt med EU-rätten. Om Sverige tillåter gårdsförsäljning kommer svenska alkoholproducenter att få en ny försäljningskanal som tillverkare i andra länder inte kan nyttja. Det skulle enligt Lagrådet kunna vara ett förbjudet handelshinder. Nåväl – Portugal är det land som har satt ned foten genom att skicka ett så kallat detaljerat yttrande. Där framgår det att Portugal anser att det svenska lagförslaget strider mot det befintliga svenska monopolet på försäljning av alkoholdrycker, att det skapar hinder för den fria rörligheten för varor inom EU:s inre marknad och att det utgör en diskriminerande och oproportionerlig åtgärd i handeln mellan medlemsstaterna. Fortsättningen kommer tyvärr att följa, tror jag. Men jag hoppas förstås inte det.

Marknaden och ett antal ledamöter i ett antal partier vill se mer. De vill till slut se att monopolet faller och att man kan köpa den där billiga boxen rödvin på Coop eller Ica. Det är den totala friheten för dessa människor – inte sant? Av remissinstanserna avstyrker Svenskt Näringsliv den tidsbegränsning som anges för tillstånd, medan Visita anser att reglerna om gårdsförsäljning inte behöver vara tidsbegränsade utan ska gälla tills vidare. De vill gå all-in. Det är marknaden.

Sedan har vi Centerpartiet, som i alla sammanhang säger: Vi måste öppna alla kranar! Mer alkohol! Centerpartiet har blivit som en ny härförare i alkoholfrågan, och kanske inte på det sätt jag trodde. Det är något slags hägring man ser. Det ska bli fantastiskt. Det ska anställas väldigt mycket folk på gårdarna, och den tioprocentiga arbetslösheten kommer att lösas. Ingenstans lyfter Centerpartiet socialpolitiken i den här frågan. Jag tycker att det är lite märkligt.

En annan fråga som smyger sig på är hur Sverige skulle kunna lägga ned gårdsförsäljningen efter sex år. Jag har väldigt svårt att se det. Jag tror att det kommer att bli svårt. Men man hyser inga tvivel på att det här kommer att funka. Allt kommer att gå väldigt bra, anser man.

Det är också så att det redan i dag finns möjlighet att åka till en vingård, en annan gård eller ett bryggeri, titta på varorna och beställa dem från Systembolaget om producenten registrerat sig. Men jag förstår att det är lite tråkigt, att det är lite DDR över det hela. Det är liksom inte full frihet framåt.

De bolag som kommer att få bedriva gårdsförsäljning är till den absolut största delen bryggerier. Det måste man också tillstå. Det är inte så många gårdar utan mer typ bryggerier på Södermalm.

Systembolagets starka förtroende hänger säkert ihop med de negativa konsekvenserna av alkoholbruk i mindre samhällen. Att försäljningen inte kan ske när som helst, var som helst och till vem som helst är grundprincipen. Kontrollen av försäljningsledet gör det svårare för barn, ungdomar och personer med skadligt bruk att få tag på alkohol. Med minskad konsumtion minskar också riskerna för att fler barn tvingas leva i missbruksmiljöer.

Det har jobbats med alkoholfrågan länge i Sverige, exempelvis med att få ned konsumtionen i ungdomsgruppen. Det måste man vara medveten om. Det jobbet har gjorts av staten och av ideella krafter.

Sverige har ett undantag från EU:s konkurrensregler som gör det möjligt för oss att behålla Systembolaget. Det vilar på grunden att Systembolaget har ensamrätt till försäljning av alkohol. Luckras detta upp faller kriterierna för undantaget, och då riskerar Systembolaget att dras med i fallet, tror jag tyvärr. Systembolaget har också ett ansvar för hela Sverige och inte bara för sina kunder. Systembolaget är en garant för utbud och kvalitet men också försäljning utan vinstintresse och utan aggressiv marknadsföring. I uppdraget ingår även att ta ansvar för barn och anhöriga till personer med alkoholproblem.

Det är den här uppförsbacken som motståndarna till Systembolagets försäljningsmonopol har haft väldigt svårt att besegra. Tittar man i motioner och på olika utspel är det uppenbart att ledamöter i vissa partier absolut inte vill ha kvar monopolet. Man vill att det ska råda fullständig frihet att sälja alkohol var som helst. Men när man ser att stödet för Systembolaget är så stort är förstås den enda rätta slutsatsen att man ska ta det lite lugnt. Man kan inte lägga fram förslag om att avskaffa monopolet, men man kan lägga fram ett gårdsförsäljningsförslag. Det kan vara ett steg på vägen mot att helt enkelt knuffa omkull monopolet, vilket vore väldigt olyckligt. Det pratas om en frihetsreform. Jag tycker att det är ett väldigt intressant begrepp, måste jag säga.

En del debattörer säger att detta bara är början. Bland annat gjorde moderaten Christofer Fjellner, oppositionsborgarråd i Stockholm, direkt väldigt många intervjuer om det här. Det handlade inte bara om gårdsförsäljning. Han vill se förändringar och kräver bland annat söndagsöppet på Systembolaget. Han menar att dagens regler sabbar stockholmarnas livspussel och vill även tillåta kroggäster att ta med sig vinflaskor hem. Några av grejerna är kvarlevor från 70-talets DDR-Sverige, säger den här moderaten.

Att marknaden till slut ska styra även spriten är det man kanske ser komma om man har ett mer oroligt sätt att förhålla sig till den här frågan. Många vill tillåta gårdsförsäljning om den går att kombinera med bevarande av Systembolaget. Men den frågan äger vi inte längre själva när vi utmanat genom att luckra upp monopolet. Om försäljningsmonopolet avskaffas vet vi att effekterna blir ökad konsumtion, fler alkoholskador och stora kostnader för samhället.

Den så kallade gårdsförsäljningsreformen har marknadsförts som om det skulle vara väldigt småskaligt, väldigt fint, väldigt många gårdar och väldigt trevligt. Det är en marknadsföringsaspekt på det hela.

Tack vare den modell som vi har valt i Sverige har vi haft lägre dödlighet i alkoholrelaterade sjukdomar, färre alkoholrelaterade misshandelsfall, färre barn som vuxit upp i missbruksmiljöer och lägre samhällskostnader än vad som skulle ha blivit fallet om vi inte hade haft Systembolaget.

Vänsterpartiet fortsätter att stå för en solidarisk alkoholpolitik som värnar Systembolaget, som minimerar skadorna av alkoholkonsumtion och som värnar barn som riskerar att växa upp i missbruksmiljöer. Jag yrkar bifall till den reservation som Vänsterpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Fru talman! Jag ska försöka förtydliga mig. Det är väldigt många moderater runt om som precis som ledamoten Johan Hultberg ser det här som en frihetsreform med mer alkohol på alla sätt.

En del debattörer, exempelvis Moderaternas Christofer Fjellner som är oppositionsråd i Stockholm, vill se fler förändringar. De kräver söndagsöppet på Systembolaget. Dagens regler ”sabbar stockholmarnas livspussel”, säger Fjellner, som om det viktigaste föräldrar funderar över på söndagar är om Systembolaget är öppet eller inte. Det är det här lite mytskapande: Om vi inte öppnar alla portar blir vi ett DDR-land. Den typen av uttalanden ser man lite runt om.

Då menar jag att det känns lite som att den här utredningen långsamt knuffar monopolet över ända. Alkoholpolitiken blir då styrd inte av folkhälsoprinciper utan mer av marknaden. Är det någonting som ledamoten har funderat på?

En annan fråga gäller arbetslösheten, som ju är skyhög i Sverige – nästan högst i Europa. Kommer det här på något sätt att påverka den positivt, det vill säga få ned arbetslösheten på orter där man har gårdsförsäljning eller bryggerier? Kommer det att generera väldigt många jobb? Finns det en sådan idé? Är det här någonting bra?

Det är mina frågor till ledamoten Hultberg, fru talman.

Fru talman! Jag hoppas att det här blir väldigt bra, men det kan också bli väldigt dåligt.

Jag var en av dem som jobbade med alkoholkommittén när Sverige gick med i EU. Vi jobbade med att försöka få människor att tänka till. Det var vi som tog fram alkoholparlören och så vidare. Jag ska inte fördjupa mig i det. Men det finns orosmoln i det här.

Exempelvis kom WHO Europa med en ny rapport som poängterar både monopolets vikt för Sveriges folkhälsa och att avsteg från monopolet i form av gårdsförsäljning underminerar monopolets rättsliga ställning.

Lagrådet uttalade sig om gårdsförsäljningen i september 2024. Man konstaterade att det fortfarande är osäkert om gårdsförsäljningsförslaget är förenligt med EU-rätten.

Det finns alltså fortfarande en del frågor, fru talman. Då undrar jag: Finns det inga som helst betänkligheter i det här förslaget? Hur kommer ledamoten att agera om det visar sig att det här innebär att vi får lägga ned Systembolaget, monopolet? Vad finns det för konsekvenstänkande? Man hittar inte mycket i förslaget.

Jag tycker att det är jättebra med gårdsförsäljning och jättebra med bryggerier. Det är inte det detta handlar om, utan detta handlar om monopolet. Det finns redan i dag stora möjligheter att åka till en gård och beställa vin och att åka till ett bryggeri och beställa öl och sedan hämta det på Systembolaget. Den möjligheten finns.

En annan fråga som jag funderar på är hur ledamoten tänker ställa sig till de otroligt radikala personer som liksom vill promota alkoholen på alla sätt och just den här frihetsreformen. Vad kommer ni att göra för att agera här? Jag återkommer om det.

Herr talman! Lagrådet var faktiskt väldigt tveksamt, men regeringen brukar ju numera köra över Lagrådet i olika frågor.

En annan fråga jag har gäller att det finns en klausul om att förslaget ska utvärderas om sex år. Då undrar jag: Är det verkligen möjligt att lägga ned den här verksamheten efter sex år, oavsett vad som sker – blir det inte väldigt konstigt?

Jag har heller inte sett några demonstrationer för detta. Det har inte precis varit horder av företag som har marscherat genom Stockholm med banderoller om gårdsförsäljning. Därför undrar jag lite vilka ni har lyssnat på.

Det finns ju väldigt starka intressen bakom det här. Det är inte bara om de som vill ha en vinranka på gården eller de som driver ölbryggerier i storstaden, utan detta är också en fråga som har drivits jättehårt av alkoholindustrin, till exempel av de intressen som vill släppa alkoholen fri. Det är helt uppenbart. Detta undrar jag över.

Vi har också en arbetslöshet som är väldigt hög – nästan Europas högsta arbetslöshet. Ledamoten säger att detta kan påverka arbetslösheten. Finns det några som helst beräkningar på hur arbetsmarknaden kommer att påverkas av gårdsförsäljning och av bryggerier? Jag har svårt att se det.

Herr talman! Jag trodde att jag satt i socialutskottet, inte näringsutskottet.

Jag har några frågor. Detta har förstås remissbehandlats, och flera remissinstanser delar inte utredningens EU-rättsliga bedömning utan anser att det är osäkert om gårdsförsäljning kan kombineras med ett bevarat detaljhandelsmonopol. Vilka har sagt till om det? Det är Barnombudsmannen, Cancerfonden, Kammarrätten i Göteborg, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, Folkhälsomyndigheten, Länsstyrelsen i Västra Götalands län och så vidare – ganska tunga instanser. De som säger ja är inte oväntat marknaden, som tycker att detta är en tipptoppidé. Det är Föreningen Svenskt Vin, Föreningen Sveriges Oberoende Småbryggerier, Livsmedelsföretagen, Näringslivets Regelnämnd, Svenskt Näringsliv, Tillväxtverket, Visit Sweden och Visita.

Marknaden tycker alltså att detta är en genial idé medan de som arbetar med folkhälsofrågor snarare tycker att det är en ganska usel idé och att detta inte går att kombinera. Det här handlar inte om att vi tror att folk ska bli berusade på bryggerierna eller gårdarna, utan det handlar om vad som kommer att hända med Systembolaget, helt enkelt.

Vi kommer att debattera vidare om detta i dag. Men har ni funderat på detta med remissinstanserna och att ni så gärna lutar er mot alkoholmarknaden snarare än mot dem som företräder kunskap och vetenskap? De kan i ett perspektiv se att Systembolaget riskerar att ligga risigt till. Det var min första fråga.

Fru talman! Den här regeringen bygger på ett samarbete mellan delar av den forna Alliansen och Sverigedemokraterna, och politiken blir därefter. Vi får Alliansens nedskärningar, numera med etniska förtecken. Vi får utarmning av trygghetssystem, urholkad och underfinansierad välfärd och stora skattesänkningar för höginkomsttagare. I Tidöavtalet har utrikes födda fått ta rollen som syndabock för Sveriges alla problem. Genom att man utmålar dem som inte är födda här som ett hot och en belastning blir det lättare att villkora deras välfärd och rättigheter. Nedmontering av trygghetssystem, välfärd och rättighetsskydd är lättare att motivera om man pekar på vissa grupper och börjar där.

Inom hälso- och sjukvården blir den politiken som tydligast i regeringens förslag om att införa en angiverilag och begränsa rätten till tolktjänster. Det är direkta beställningsarbeten från SD. Genom att peka på minoriteter som syndabockar slipper regeringen ta ansvar för att politiken inte funkar, att Sveriges tillväxt tillhör de lägsta i Europa, att arbetslösheten ligger på 10 procent och att matpriserna har ökat med 25 procent sedan 2022.

Under pandemin gick den dåvarande regeringen in med mer resurser till regionerna. Men under den extrema ekonomiska krisen 2023 och 2024 gick regeringen inte in med tillräckliga statsbidrag för att möta behoven när det var hög inflation och höga pensionskostnader. Nu i dagarna har vi exempelvis kunnat se att Skåne skär ned med 1 miljard i år. Uppåt 1 000 personer ska sägas upp. Där styr för övrigt Moderaterna, KD och L med stöd av Sverigedemokraterna.

År 2024 var det 6,7 överbeläggningar per 100 bemannade vårdplatser på landets sjukhus. Det är en ökning med 60 procent sedan 2014, så det är självklart flera regeringar som bär ansvar för det här. Antalet intensivvårdsplatser i Sverige har fortsatt att minska fem år efter pandemin, även om Region Stockholm bryter trenden då Karolinska öppnar för tre nya platser. Socialstyrelsen har beräknat att intensivvårdsplatserna skulle behöva öka med mellan 10 och 20 procent till 535 stycken för att möta det framtida vårdbehovet. Då måste man nog skynda på.

Allt det vi talade om under och efter pandemin – en robust sjukvård och bättre arbetsmiljö för de vårdanställda – är som bortblåst. Kris, kris, kris och pandemi! Den här regeringen saknar insikt om att pandemin kan komma i morgon. De ansvariga ministrarna skyller på regionerna och förmedlar att allt blir bättre om det blir en helstatlig vård. Det är ett sätt att slippa ta ansvar. Man kan för övrigt säga att KD har gått från sjukvårdsparti till kärnkraftsparti. Det kan man kanske debattera någon annan gång, tror jag.

Lite om kriser: I många av Sveriges regioner saknas i dag tillräckligt stora lager för det fall pandemin skulle bryta ut. Att köpa in skyddsutrustning och andra nödvändiga artiklar under en pandemi är dyrt. Det fick vi se när vi hade pandemin. Regionerna bör ha ett lagkrav på sig att ha krislager för åtminstone tre månaders förbrukning. Vi, fru talman, vill se att samtliga privata vårdföretag som har avtal med regionen enligt lag ska ingå i regionernas och statens krisberedskap. Jag yrkar bifall till reservation 33.

För Vänsterpartiet är det uppenbart att staten måste ta ett större ansvar för planeringen av personalbehov och utbildning inom vården. Grundutbildning, vidareutbildning och fortbildning behöver säkras för hela landet och utifrån befolkningens behov.

Vi vill se en långsiktig ekonomisk nationell plan för grundutbildning, vidareutbildning och fortbildning. Vi vill också se individuella fortbildningsplaner.

Möjligheten till kompetensutveckling ska finnas oavsett var den anställda jobbar. Av den anledningen vill vänstern se ett lagkrav på vidareutbildning.

Fru talman! Regionernas kostnader för hyrpersonal har varit extrem. Miljarder kronor som hade kunnat användas till att bygga välfärden har år efter år försvunnit in i hyrsystemen. År 2023 landade hyrnotan för hela landet på 9,3 miljarder kronor. Tänk på alla de vårdarbetare som kunde ha anställts för de pengarna.

För många regioner är hyrpersonal i dagsläget den enda möjliga vägen. Vänsterpartiet vill se ett avskaffande av hyrpersonal i vården till 2027. Men självklart måste ett stopp kombineras med andra åtgärder från staten för att säkra personalförsörjningen. Vi föreslår därför ett tiopunktsprogram för att avskaffa hyrpersonal i vården.

Fru talman! Fram till början av oktober 2024 hade 38 anmälningar om framställan om arbetsmiljöåtgärd från skyddsombud på sjukhus om bristande arbetsmiljö gjorts det året, det vill säga 2024. Det är rekord, och det blir bara värre.

Det handlar om underbemanning, brister i fysisk arbetsmiljö, för hög arbetsbelastning, undermålig psykosocial arbetsmiljö, bristande säkerhet och arbetstider. Hela kollektivet av vårdarbetare talar om arbetsmiljön vid varje möte jag har haft med just vårdpersonal.

Personalen är guldet. Det är inte några vi hela tiden kan se som förbrukningsvaror. Förkortad arbetstid, rimliga scheman och fler arbetskamrater är nödvändigt.

Om de generella statsbidragen skulle ha följt löner, priser och demografi sedan 2011 så skulle de ha legat på en nivå som är 27 miljarder högre än i dag. Det handlar om att det behövs indexering av statsbidragen. Det vill vi köra vidare med.

Fru talman! Efter Hamas terrorattack mot israelisk civilbefolkning öppnade sig helvetesgapet för palestinier i Gaza. Gaza ligger i ruiner. 50 000 personer är dödade, många barn, många vuxna förstås och många kvinnor. Ofattbara 100 000 personer beräknas vara skadade.

Samtidigt har sjukvårdssystemet helt kollapsat, och de flesta av Gazas sjukhus är helt ur funktion. Tusentals människor i Gaza är nu i akut behov av medicinsk evakuering.

Nu har vapenvilan avbrutits igen, och Israel har återupptagit dödandet i Gaza och på Västbanken. Under 2024 dödades över fem gånger fler barn i Gaza än 2005–2022 i hela världen, i världens väpnade konflikter. Det kan man fundera på.

EU-kommissionen har vädjat till medlemsländerna att ta emot palestinska patienter. Men trots att svensk sjukvård har kapacitet att rädda liv vägrar regeringen att hjälpa till.

WHO har identifierat cirka 10 000 svårt sjuka personer som är i akut behov av vård, och EU uppmanades att ta emot en del av de patienterna. Det handlar om människor som skadats av Israels bomber, men även om cancersjuka som inte kan få sin behandling. Det handlar om barn.

Läkare Utan Gränser har erbjudit oss i Sverige att stötta regeringen med sin personal på plats. Svensk vårdpersonal står redo att rädda liv.

Belgien, Tyskland, Italien, Spanien, Slovakien och Rumänien tar emot patienter och även Norge. Sverige har kapacitet och möjlighet, men då säger den svenska regeringen nej.

Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm har sagt att det både vill och kan ta sitt ansvar. Likaså driver organisationen Sjukhusläkarna och Vårdförbundet på.

Vi är väldigt stolta över att Sverige inte tvekade att ta emot krigsskadade patienter från Ukraina. Det är en självklar sak. Nu har ungefär 185 ukrainare fått nödvändig vård i Sverige. Det är väl väldigt bra.

Då borde det också vara självklart att ta emot patienter från Gaza. Jag undrar: Var finns Sverige? Finns det hjälp på plats? Det säger man ibland. I vilket sjukhus då?

Det handlar om humanism. En gång var vi en humanistisk stormakt. Men den regeringen som tillträdde med SD:s stöd 2022 har inga som helst ambitioner att ge skydd och hjälp till de mest behövande.

Regeringen bör ge Gazas svårt sjuka och skadade sjukvård i Sverige. Jag lyfter fram reservation 35.

Fru talman! Att ta tag i kan väl inte innebära att sätta regionerna på svält i två år, under 2022 och 2023. Det är inte att ta tag i, utan det var att verkligen ignorera de behov som fanns.

En annan fråga som ledamoten Carita Boulwén lyfter upp är personalen. I oktober 2024 hade 38 anmälningar om framställan om arbetsmiljöåtgärd från skyddsombud på sjukhus på grund av bristande arbetsmiljö gjorts till Arbetsmiljöverket för det året. Det är en rekordsiffra. Enligt protokollen handlade det om underbemanning, brister i fysisk arbetsmiljö, för hög arbetsbelastning, undermålig psykosocial arbetsmiljö, bristande säkerhet, arbetstider och scheman. Det var det som låg bakom.

Då kan man inte säga att någon har tagit tag i det här på statlig nivå. Det var väl känt redan före 2024 att personalen i regionerna hade det väldigt besvärligt.

Fru talman! Jag undrar självklart vad Sverigedemokraterna ska göra framåt när det gäller personalfrågorna. Man måste kanske också göra något radikalt för att personal ska komma tillbaka. Vem vill jobba inom en vård där det är ett otroligt tryck? Väldigt många inom vården jobbar inte ens heltid på grund av att arbetsbelastningen är så hög.

Vad anser ledamoten Carita Boulwén är lösningen när det gäller just personalfrågorna?

Fru talman! Denna sena timme måste jag ställa en fråga. Carita Boulwén drog upp beredskap och så vidare. Jag håller med om det. Vi borde ha lärt oss ganska mycket av det som hände under pandemin. Därför tycker jag att det är lite svajigt från regeringen och Sverigedemokraterna.

År 2024 kan vi se att vården inte kan axa upp. Jämfört med andra länder ligger vi fortfarande väldigt dåligt till när det gäller intensivvårdsplatser. Och jämfört med före pandemin har antalet intensivvårdsplatser alltså minskat, fem år efter pandemins utbrott. Det kan inte vara rimligt, menar jag.

Socialstyrelsen har sagt att det måste komma till mellan 10 och 20 procent, till 535 intensivvårdsplatser, i Sverige för att vi ska kunna känna oss någorlunda trygga. Hur ska det gå till om man inte har en robust ekonomi för det? Det är min ena fråga.

Min andra fråga gäller att det i dag saknas regionala lager. Vad jag vet finns det ingen lagstiftning om det. Det fanns inte heller under pandemin. Regionerna hade inga egna lager. Det vore bra att ha en lagstiftning som sa att just regionerna ska ha lager.

Fru talman! Ja, det har varit ert valbudskap väldigt länge att staten ska ta över ansvaret för sjukvården. Det har ni drivit med emfas, så jag är inte förvånad över att ledamoten kör en sväng om det igen.

Vården är ojämlik. Det är en regional ojämlikhet. Det kan bero på att det är en helt annan demografi i exempelvis norra Sverige – inte sant? Det kanske behövs mer resurser i norra Sverige på grund av demografin och på grund av avstånden, exempelvis.

Ojämlikheten är också klassmässig. Det är en enorm skillnad på vilken vård människor får beroende på vilken klass de tillhör och var de bor någonstans. De bästa vårdcentralerna ska kanske inte ligga på Kungsholmen. De ska exempelvis ligga i Tensta, Rinkeby och Botkyrka, där det är en sämre folkhälsa. De ska kanske inte ligga i Lomma utan kanske i Rosengård. Det är så man arbetar för att få ned ojämlikheten. Man ska också ha spej på hur man liksom ska lyfta personer som behöver mer hälsoinriktade insatser.

Jag tänker på alla som sliter i regionerna. Jag tänker framför allt på personalen, för det har varit tufft. År 2024 kom 38 framställningar om arbetsmiljöåtgärder från skyddsombud på sjukhus. Det var anmälningar om bristande arbetsmiljö. Det är liksom världsrekord i Sverige, om man får säga så. Det handlar till exempel om underbemanning, brister i fysisk arbetsmiljö, för hög arbetsbelastning och undermålig psykosocial arbetsmiljö på grund av att personalen är så pressad runt om i landet.

Jag tycker att det både från ledamotens kollega från Moderaterna och från ledamoten själv låter som att det är lite för easy-going i regionerna, att det är lite slashas över det hela. Så är det verkligen inte. Personalen sliter verkligen. Hur detta ska åtgärdas kan vi diskutera en annan gång.

Fru talman! Ja, allt kommer att bli fantastiskt om staten tar hand om hela vården. Det var liksom grundbudskapet i Mathias Bengtssons anförande. Det låter faktiskt som en reklamkampanj före det beslut vi ska fatta i den kommitté som tittar på de här frågorna.

Men det måste också handla lite om här och nu, inte sant? Det handlar inte om något slags framtidsperspektiv där staten snart tar över, utan man måste titta på hur det ser ut i verkligheten.

Det tråkiga med er kristdemokrater tycker jag är att ni ständigt lämpar över hela ansvaret på regionerna. Det låter som att ni liksom är frifräsare någonstans, att ni inte tar det ansvar som ni bör ta.

Vi har haft väldigt tunga år inom hälso- och sjukvården i regionerna – det vet alla. Det har varit två jättekrisår – 2023 och 2024. 5 000 är uppsagda. Uppsägningarna fortsätter nu också i Skåne, där man kommer att säga upp 1 000 personer. Man ska spara 1 miljard.

Då måste man ta ansvar för det. Vad är det som händer? Är det nödvändiga uppsägningar? Det handlar om brist på resurser.

En annan jätteintressant fråga, tycker jag, gäller god och nära vård. Det har ju i stället blivit ond vård långt borta, om man ska prata om verkligheten. Vårdanalys har följt själva processen med nära vård. De fullständigt sopar mattan med de ansvariga politikerna, för ingenting har hänt. Det står kvar och tickar. Det har inte varit någon utväxling. Det är inte så att patienterna möts av en kontinuitet, att det finns personer på plats, att det finns vård på plats i primärvården och att det finns 1 100 patienter per läkare. Det har tvärtom backat under de här åren.

Då undrar jag: Vad tänker Kristdemokraterna göra åt just det?